wpu.nu

Skillnad mellan versioner av "Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/379"

Från wpu.nu

(Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
 
 
(6 mellanliggande versioner av samma användare visas inte)
Sidans statusSidans status
-
Ej korrekturläst
+
Ej korrekturläst
Sidinnehåll (som ska inkluderas):Sidinnehåll (som ska inkluderas):
Rad 1: Rad 1:
samma år presenterade han PKK som huvudspåret. Den 15 februari 1987
+
samma år presenterade han PKK som huvudspåret.  
  
(måste avse den 5 februari 1987, vår anm.) beslutade regeringen att led-
+
{{Tid|1987-02-15}}(måste avse {{Tid|1987-02-05}},vår anm.) beslutade regeringen att ledningen av spaningsarbetet skulle övertas av riksåklagaren.
  
ningen av spaningsarbetet skulle övertas av riksåklagaren. I samband med
+
I samband med att Holmér avgick i mars det året friställdes [[Per Jörlin]] och Per K som dennes livvakter.
  
att Holmér avgick i mars det året friställdes Per J och Per K som dennes
+
Alltsedan SÄK inlett sitt utredningsarbete beträffande PKK under sommaren 1984 hade buggning använts som spaningsmetod.
  
livvakter. Alltsedan SÄK inlett sitt utredningsarbete beträffande PKK
+
Buggningarna utfördes av FSG inom SÄK.
  
under sommaren 1984 hade buggning använts som spaningsmetod. Bugg-
+
Jan Barrling hade i mars 1986 varit med vid diskussioner om vilka personer som skulle buggas.  
  
ningarna utfördes av FSG inom SÄK. Jan B hade i mars 1986 varit med vid
+
Buggningarna upphörde i princip i och med att Holmér avgick som spaningsledare.
  
diskussioner om vilka personer som skulle buggas. Buggningarna upphörde
+
{{Tid|1987-02-05}}bildades en arbetsgrupp inom SÄK för att undersöka PKK-spåret.
  
i princip i och med att Holmér avgick som spaningsledare. Den 5 februari
+
I gruppen ingick [[Walter Kegö]] och [[Jan Barrling]], vilka båda fortsatte att hålla en kontinuerlig kontakt med Holmér.
  
1987 bildades en arbetsgrupp inom SÄK för att undersöka PKK-spåret. I
+
[[P. G. Näss]] tyckte att arbetet gick trögt i gruppen och under 1987 beslutade han dela upp den i två mindre grupper, varav den ena skulle syssla med PKK och den andra skulle ”ned på Sveavägen” med utredningen om mordet på Olof Palme.  
  
gruppen ingick Walter K och Jan B, vilka båda fortsatte att hålla en
+
Walter Kegö och Jan Barrling bad P. G. Näss under denna tid att få utföra buggning men denne ställde sig negativ till åtgärden.
  
kontinuerlig kontakt med Holmér. Näss tyckte att arbetet gick trögt i
+
I slutet av november 1987 nämnde Jan Barrling för P. G. Näss att det fanns tillfälle att i utlandet höra källa A – en man med osäker identitet - men P. G. Näss var ointresserad och ville mer eller mindre lägga PKK-spåret åt sidan.
  
gruppen och under 1987 beslutade han dela upp den i två mindre grupper,
+
I slutet av 1987 och början på 1988 ägde en rad sammanträffanden rum där PKK-spåret och missförhållanden inom SÄK diskuterades.
  
varav den ena skulle syssla med PKK och den andra skulle ”ned på
+
[[Ebbe Carlsson]] träffade [[Carl Lidbom]] i Paris och berättade för denne om sina teorier.
  
Sveavägen” med utredningen om mordet på Olof Palme. Walter K och Jan
+
Hans Holmér kontaktade Carl Lidbom och sade att Walter Kegö och Jan Barrling inte fick tillräckliga resurser för att utreda PKK-spåret.
  
B bad Näss under denna tid att få utföra buggning men denne ställde sig
+
Han redogjorde också för sin uppfattning om missförhållandena inom SÄK, som skulle ha sin grund i att man före mordet på Olof Palme nonchalerat en tydlig hotbild anknuten till PKK.
  
negativ till åtgärden. I slutet av november 1987 nämnde Jan B för Näss att
+
Ebbe Carlsson bad Carl Lidbom att fästa avseende vid vad Holmér sade.
  
det fanns tillfälle att i utlandet höra källa A – en man med osäker identitet –
+
Carl Lidbom underrättade i december 1987 [[Nils Erik Åhmansson]] om motsättningarna inom SÄK.
  
men Näss var ointresserad och ville mer eller mindre lägga PKK-spåret åt
+
{{Tid|1988-01-11}}förklarade Walter Kegö och Jan Barrling för P. G. Näss att de ville ta in källa A till Sverige.
  
sidan.
+
P. G. Näss blev upprörd och sade att om källa A kom hit så skulle han få honom terroristutvisad.
  
I slutet av 1987 och början på 1988 ägde en rad sammanträffanden rum där
+
I syfte att sammanföra Nils Erik Åhmansson och [[Sune Sandström]] med Carl Lidbom inbjöd Ebbe Carlsson dem till middag {{Tid|1988-01-13}}.<br>
  
PKK-spåret och missförhållanden inom SÄK diskuterades. Ebbe Carlsson
 
  
träffade Lidbom i Paris och berättade för denne om sina teorier. Holmér
+
Under middagen anmodades Nils Erik Åhmansson att lägga vikt vid PKK-spåret.
  
kontaktade Lidbom och sade att Walter K och Jan B inte fick tillräckliga
+
Kort därpå träffades Ebbe Carlsson, Walter Kegö och Jan Barrling, varvid de diskuterade PKK-spåret och P. G. Näss avoghet att ägna detta ett enligt deras mening tillräckligt intresse.
  
resurser för att utreda PKK-spåret. Han redogjorde också för sin upp-
+
{{Tid|1988-02-08}}inledde P. G. Näss en föredragning om PKK för Nils Erik Åhmansson och Sune Sandström.
  
fattning om missförhållandena inom SÄK, som skulle ha sin grund i att
+
Walter Kegö och Jan Barrling var också närvarande.
  
man före mordet på Olof Palme nonchalerat en tydlig hotbild anknuten till
+
Sedan P. G. Näss avlägsnat sig för andra ärenden fortsatte föredragningen av Jan Barrling.
  
PKK. Ebbe Carlsson bad Lidbom att fästa avseende vid vad Holmér sade.
+
Därvid klargjordes enligt Jan Barrling att information om källa A inhämtats genom buggning.
  
Lidbom underrättade i december 1987 Åhmansson om motsättningarna
+
Som ett resultat av föredragningen sade Nils Erik Åhmansson till Sune Sandström att förstärka resurserna till utredningen om PKK.
  
inom SÄK. Den 11 januari 1988 förklarade Walter K och Jan B för Näss
+
Omkring {{Tid|1988-02-10}}anlände källa A till Sverige och förhördes av Walter Kegö och Jan Barrling.
  
att de ville ta in källa A till Sverige. Näss blev upprörd och sade att om
+
Några dagar senare sade Nils Erik Åhmansson till Walter Kegö att
 
 
källa A kom hit så skulle han få honom terroristutvisad.
 
 
 
I syfte att sammanföra Åhmansson och Sandström med Lidbom inbjöd
 
 
 
Ebbe Carlsson dem till middag den 13 januari. Under middagen anmodades
 
 
 
Åhmansson att lägga vikt vid PKK-spåret. Kort därpå träffades Ebbe
 
 
 
Carlsson, Walter K och Jan B, varvid de diskuterade PKK-spåret och Näss’
 
 
 
avoghet att ägna detta ett enligt deras mening tillräckligt intresse. Den 8
 
 
 
februari inledde Näss en föredragning om PKK för Åhmansson och
 
 
 
Sandström. Walter K och Jan B var också närvarande. Sedan Näss
 
 
 
avlägsnat sig för andra ärenden fortsattes föredragningen av Jan B. Därvid
 
 
 
klargjordes enligt Jan B att information om källa A inhämtats genom bugg-
 
 
 
ning. Som ett resultat av föredragningen sade Åhmansson till Sandström att
 
 
 
förstärka resurserna till utredningen om PKK.
 
 
 
Omkring den 10 februari anlände källa A till Sverige och förhördes av
 
 
 
Walter K och Jan B. Några dagar senare sade Åhmansson till Walter K att
 

Nuvarande version från 6 december 2021 kl. 14.49

Den här sidan har inte korrekturlästs


samma år presenterade han PKK som huvudspåret.

1987-02-15 (måste avse 1987-02-05 ,vår anm.) beslutade regeringen att ledningen av spaningsarbetet skulle övertas av riksåklagaren.

I samband med att Holmér avgick i mars det året friställdes Per Jörlin och Per K som dennes livvakter.

Alltsedan SÄK inlett sitt utredningsarbete beträffande PKK under sommaren 1984 hade buggning använts som spaningsmetod.

Buggningarna utfördes av FSG inom SÄK.

Jan Barrling hade i mars 1986 varit med vid diskussioner om vilka personer som skulle buggas.

Buggningarna upphörde i princip i och med att Holmér avgick som spaningsledare.

1987-02-05 bildades en arbetsgrupp inom SÄK för att undersöka PKK-spåret.

I gruppen ingick Walter Kegö och Jan Barrling, vilka båda fortsatte att hålla en kontinuerlig kontakt med Holmér.

P. G. Näss tyckte att arbetet gick trögt i gruppen och under 1987 beslutade han dela upp den i två mindre grupper, varav den ena skulle syssla med PKK och den andra skulle ”ned på Sveavägen” med utredningen om mordet på Olof Palme.

Walter Kegö och Jan Barrling bad P. G. Näss under denna tid att få utföra buggning men denne ställde sig negativ till åtgärden.

I slutet av november 1987 nämnde Jan Barrling för P. G. Näss att det fanns tillfälle att i utlandet höra källa A – en man med osäker identitet - men P. G. Näss var ointresserad och ville mer eller mindre lägga PKK-spåret åt sidan.

I slutet av 1987 och början på 1988 ägde en rad sammanträffanden rum där PKK-spåret och missförhållanden inom SÄK diskuterades.

Ebbe Carlsson träffade Carl Lidbom i Paris och berättade för denne om sina teorier.

Hans Holmér kontaktade Carl Lidbom och sade att Walter Kegö och Jan Barrling inte fick tillräckliga resurser för att utreda PKK-spåret.

Han redogjorde också för sin uppfattning om missförhållandena inom SÄK, som skulle ha sin grund i att man före mordet på Olof Palme nonchalerat en tydlig hotbild anknuten till PKK.

Ebbe Carlsson bad Carl Lidbom att fästa avseende vid vad Holmér sade.

Carl Lidbom underrättade i december 1987 Nils Erik Åhmansson om motsättningarna inom SÄK.

1988-01-11 förklarade Walter Kegö och Jan Barrling för P. G. Näss att de ville ta in källa A till Sverige.

P. G. Näss blev upprörd och sade att om källa A kom hit så skulle han få honom terroristutvisad.

I syfte att sammanföra Nils Erik Åhmansson och Sune Sandström med Carl Lidbom inbjöd Ebbe Carlsson dem till middag 1988-01-13 .


Under middagen anmodades Nils Erik Åhmansson att lägga vikt vid PKK-spåret.

Kort därpå träffades Ebbe Carlsson, Walter Kegö och Jan Barrling, varvid de diskuterade PKK-spåret och P. G. Näss avoghet att ägna detta ett enligt deras mening tillräckligt intresse.

1988-02-08 inledde P. G. Näss en föredragning om PKK för Nils Erik Åhmansson och Sune Sandström.

Walter Kegö och Jan Barrling var också närvarande.

Sedan P. G. Näss avlägsnat sig för andra ärenden fortsatte föredragningen av Jan Barrling.

Därvid klargjordes enligt Jan Barrling att information om källa A inhämtats genom buggning.

Som ett resultat av föredragningen sade Nils Erik Åhmansson till Sune Sandström att förstärka resurserna till utredningen om PKK.

Omkring 1988-02-10 anlände källa A till Sverige och förhördes av Walter Kegö och Jan Barrling.

Några dagar senare sade Nils Erik Åhmansson till Walter Kegö att