Uppslag i samma avsnitt:
Protokoll över förhör med
polisman Pettersson, Anders,
-
.
Anställd VD 1, C-turen,
telefon 08-769 51 00,
boende
Förhöret hållet på 1:a roteln 1986-03-10 20:35
.
Förhörsledare: Kriminalinspektör Per Gustavsson.
Förhörsvittne: Ej tillgängligt.
Indikterat på kassett.
Pettersson underrättades om att han skulle höras som vittne gällande utredning om mord på statsminister Olof Palme som inträffade 1986-02-28
vid 23:20
-tiden.
Pettersson uppgav att han den aktuella kvällen tjänstgjorde i radiobil 1170 och pass 17:00-02:00
.
Han arbetade tillsammans med polisman 97 på VD 1 Mats Eriksson.
När klockan var cirka 23:20
befann sig patrullen i närheten av Grand Hotell.
Via polisradion utlarmades då att skottlossning skett i korsningen Sveavägen & Tunnelgatan.
I samband med detta så frågade kollegan Mats Eriksson var Pettersson kunde tänka sig att gärningsmannen tagit för väg från brottsplatsen.
Pettersson sa då till kollegan att den rimliga vägen hade varit att springa uppför trappor vid Tunnelgatan och vidare upp mot Malmskillnadsgatan.
De åkte Kungsträdgårdsgatan, Hamngatan vidare upp på Regeringsgatan, Oxtorgsgatan och vidare upp på Malmskillnadsgatan.
Precis när dom kommit upp på Malmskillnadsgatan så påminner sig Pettersson att de mötte en man och en kvinna.
Man stannade radiobilen och Pettersson frågade paret om dessa sett någonting särskilt. De uppgav att de ingenting sett.
Under den vidare färden på nämnda gata, så vevade polismännen ner sina bilrutor och frågade några fler personer om de hade sett någonting. Personerna uppgav att de ingenting sett.
Protokoll över förhör med
polisman Pettersson, Anders,
-
.
Anställd VD 1, C-turen,
telefon 08-769 51 00,
boende
Förhöret hållet på 1:a roteln 1986-03-10 20:35
.
Förhörsledare: Kriminalinspektör Per Gustavsson.
Förhörsvittne: Ej tillgängligt.
Indikterat på kassett.
Pettersson underrättades om att han skulle höras som vittne gällande utredning om mord på statsminister Olof Palme som inträffade 1986-02-28
vid 23:20
-tiden.
Pettersson uppgav att han den aktuella kvällen tjänstgjorde i radiobil 1170 och pass 17:00-02:00
.
Han arbetade tillsammans med polisman 97 på VD 1 Mats Eriksson.
När klockan var cirka 23:20
befann sig patrullen i närheten av Grand Hotell.
Via polisradion utlarmades då att skottlossning skett i korsningen Sveavägen & Tunnelgatan.
I samband med detta så frågade kollegan Mats Eriksson var Pettersson kunde tänka sig att gärningsmannen tagit för väg från brottsplatsen.
Pettersson sa då till kollegan att den rimliga vägen hade varit att springa uppför trappor vid Tunnelgatan och vidare upp mot Malmskillnadsgatan.
De åkte Kungsträdgårdsgatan, Hamngatan vidare upp på Regeringsgatan, Oxtorgsgatan och vidare upp på Malmskillnadsgatan.
Precis när dom kommit upp på Malmskillnadsgatan så påminner sig Pettersson att de mötte en man och en kvinna.
Man stannade radiobilen och Pettersson frågade paret om dessa sett någonting särskilt. De uppgav att de ingenting sett.
Under den vidare färden på nämnda gata, så vevade polismännen ner sina bilrutor och frågade några fler personer om de hade sett någonting. Personerna uppgav att de ingenting sett.
Därefter så förmodade Pettersson att man åkte mot trafiken på Döbelnsgatan och vidare ner mot Kammakargatan samt vidare Birger Jarlsgatan ner mot Snickarbacken.
På särskild fråga uppgav Pettersson att färden från Malmskillnadsgatan till det att man kommit ner till Birger Jarlsgatan tog uppskattningsvis en minut.
Under denna färd så hade man inte observerat något anmärkningsvärt.
Man åkte Birger Jarlsgatan fram till Snickarbacken, eftersom man kände till att man från Regeringsgatan kunde gå trappor ned till Snickarbacken. När man kom till platsen fördes radiobilen fram i korsningen vid Birger Jarlsgatan & Snickarbacken och poliserna tittade upp mot trapporna.
De såg ingen person komma från trapporna, varför radiobilen backades tillbaka en bit och man hade nu uppsikt en liten bit in på Snickarbacken.
Radiobilens front stod nu vänd och körriktningen var mot Stureplan.
Pettersson tillfrågas särskilt hur lång tid man haft att göra från det man fått larmet tills det man anlänt till korsningen Birger Jarlsgatan & Snickarbacken. Han uppgav att han inte kan ange tiden.
Efter cirka fem minuter så kom en polisman springande inifrån Snickarbacken och ut i korsningen med Birger Jarlsgatan. Pettersson kände igen kollegan som varande polisman Gedda tjänstgörande i C-turspiketen på VD 3.
Polisman Gedda ropade någonting liknande "Vart har han tagit vägen? Har han inte kommit ut här?"
Pettersson svarade att han inte veterligt hört att det skulle ha larmats ut något om att en man skulle ha sprungit i riktning mot Snickarbacken.
Vad Pettersson minns så hade larmet gått ut att en man sprungit uppför trapporna vid Tunnelgatan och eventuellt så nämndes också David Bagares gata.
Pettersson menade också att kollegan Eriksson sagt att man skulle lämna platsen tidigare, men Pettersson menade att eftersom man sagt till på radion att man befann sig på denna plats så ville han att man skulle stå kvar.
Beträffande polisman Gedda så tror Pettersson att denne vände och sprang tillbaka in mot Snickarbacken(?).
Han minns också att Gedda hade ytterligare en polisman i hasorna. Han tror att denne polis eventuellt heter Wickström.
Därefter så förmodade Pettersson att man åkte mot trafiken på Döbelnsgatan och vidare ner mot Kammakargatan samt vidare Birger Jarlsgatan ner mot Snickarbacken.
På särskild fråga uppgav Pettersson att färden från Malmskillnadsgatan till det att man kommit ner till Birger Jarlsgatan tog uppskattningsvis en minut.
Under denna färd så hade man inte observerat något anmärkningsvärt.
Man åkte Birger Jarlsgatan fram till Snickarbacken, eftersom man kände till att man från Regeringsgatan kunde gå trappor ned till Snickarbacken. När man kom till platsen fördes radiobilen fram i korsningen vid Birger Jarlsgatan & Snickarbacken och poliserna tittade upp mot trapporna.
De såg ingen person komma från trapporna, varför radiobilen backades tillbaka en bit och man hade nu uppsikt en liten bit in på Snickarbacken.
Radiobilens front stod nu vänd och körriktningen var mot Stureplan.
Pettersson tillfrågas särskilt hur lång tid man haft att göra från det man fått larmet tills det man anlänt till korsningen Birger Jarlsgatan & Snickarbacken. Han uppgav att han inte kan ange tiden.
Efter cirka fem minuter så kom en polisman springande inifrån Snickarbacken och ut i korsningen med Birger Jarlsgatan. Pettersson kände igen kollegan som varande polisman Gedda tjänstgörande i C-turspiketen på VD 3.
Polisman Gedda ropade någonting liknande "Vart har han tagit vägen? Har han inte kommit ut här?"
Pettersson svarade att han inte veterligt hört att det skulle ha larmats ut något om att en man skulle ha sprungit i riktning mot Snickarbacken.
Vad Pettersson minns så hade larmet gått ut att en man sprungit uppför trapporna vid Tunnelgatan och eventuellt så nämndes också David Bagares gata.
Pettersson menade också att kollegan Eriksson sagt att man skulle lämna platsen tidigare, men Pettersson menade att eftersom man sagt till på radion att man befann sig på denna plats så ville han att man skulle stå kvar.
Beträffande polisman Gedda så tror Pettersson att denne vände och sprang tillbaka in mot Snickarbacken(?).
Han minns också att Gedda hade ytterligare en polisman i hasorna. Han tror att denne polis eventuellt heter Wickström.
Efter det att polisman Gedda försvunnit så observerade Pettersson en man i blå täckjacka komma från Snickarbacken och ut mot Birger Jarlsgatan.
Vid nämnda korsning hade då parkerat en taxibil och mannen i den blåa täckjackan gick mot taxibilen.
Pettersson tillade vidare att det tidigare hade larmats ut att gärningsmannen eventuellt kunde vara klädd i en blå täckjacka.
Pettersson gick fram till mannen för att kontrollera honom. Och det visade sig att det var en finländare som var ordentligt berusad.
I samband med det här så kom en civil polisbil, antagligen från VD 2 till platsen och polismännen i bilen berättade att man sett mannen i den blåa täckjackan komma ut från restaurang Karelia.
Polismännen åkte i en röd Volvo 244. Pettersson tog med mannen till radiobil 1170 för att kontrollera upp honom närmare.
I samband med detta så larmades det ut ett nytt signalement på gärningsmannen som löd någonting om att denne skulle vara klädd i en mörkgrå eller brun överrock. Efter kontrollen och det nya signalementet som utlarmats, så släpptes finländaren från platsen.
Pettersson tillade vidare att finländaren som var i 40-45-årsåldern var ordentligt berusad.
Pettersson och kollegan stannade sedan kvar på platsen i ungefär en halvtimme. De väntade på att ytterligare signalement skulle komma på gärningsmannen, men ingenting nytt framkom.
Pettersson tillfrågades särskilt om han sett några bilar lämna Snickarbacken från det att de kommer till platsen och tills det att den förste polismannen kommit springande. Han uppgav att det inte åkt någon bil från denna gata.
Efter det att polismannen kommit, så uppskattade Pettersson att cirka fem bilar lämnat platsen under den halvtimme de stannat kvar.
Han minns inte närmare bilmodell men har ett vagt minne av att en silverfärgad taxibil av märket Mercedes åkt från Snickarbacken och ut på Birger Jarlsgatan.
Pettersson uppgav avslutningsvis på särskild fråga att han är så gott som övertygad om att inget fordon har lämnat Snickarbacken och åkt
Efter det att polisman Gedda försvunnit så observerade Pettersson en man i blå täckjacka komma från Snickarbacken och ut mot Birger Jarlsgatan.
Vid nämnda korsning hade då parkerat en taxibil och mannen i den blåa täckjackan gick mot taxibilen.
Pettersson tillade vidare att det tidigare hade larmats ut att gärningsmannen eventuellt kunde vara klädd i en blå täckjacka.
Pettersson gick fram till mannen för att kontrollera honom. Och det visade sig att det var en finländare som var ordentligt berusad.
I samband med det här så kom en civil polisbil, antagligen från VD 2 till platsen och polismännen i bilen berättade att man sett mannen i den blåa täckjackan komma ut från restaurang Karelia.
Polismännen åkte i en röd Volvo 244. Pettersson tog med mannen till radiobil 1170 för att kontrollera upp honom närmare.
I samband med detta så larmades det ut ett nytt signalement på gärningsmannen som löd någonting om att denne skulle vara klädd i en mörkgrå eller brun överrock. Efter kontrollen och det nya signalementet som utlarmats, så släpptes finländaren från platsen.
Pettersson tillade vidare att finländaren som var i 40-45-årsåldern var ordentligt berusad.
Pettersson och kollegan stannade sedan kvar på platsen i ungefär en halvtimme. De väntade på att ytterligare signalement skulle komma på gärningsmannen, men ingenting nytt framkom.
Pettersson tillfrågades särskilt om han sett några bilar lämna Snickarbacken från det att de kommer till platsen och tills det att den förste polismannen kommit springande. Han uppgav att det inte åkt någon bil från denna gata.
Efter det att polismannen kommit, så uppskattade Pettersson att cirka fem bilar lämnat platsen under den halvtimme de stannat kvar.
Han minns inte närmare bilmodell men har ett vagt minne av att en silverfärgad taxibil av märket Mercedes åkt från Snickarbacken och ut på Birger Jarlsgatan.
Pettersson uppgav avslutningsvis på särskild fråga att han är så gott som övertygad om att inget fordon har lämnat Snickarbacken och åkt
ut på Birger Jarlsgatan från det att man kommer till platsen och till det att polisman Gedda kom springande.
Förhöret slut klockan 21:10
.
Förhöret intalat i Petterssons närvaro och han godkänner detta, utan att det behöver spelas upp för honom.
Per Gustavsson
Krinsp
1986-03-11 4041/L5
ut på Birger Jarlsgatan från det att man kommer till platsen och till det att polisman Gedda kom springande.
Förhöret slut klockan 21:10
.
Förhöret intalat i Petterssons närvaro och han godkänner detta, utan att det behöver spelas upp för honom.
Per Gustavsson
Krinsp
1986-03-11 4041/L5
Källa: wpu.nu – Palmeutredningsarkivet. Dokumenten i denna databas är klassificerade enligt WPU-referenssystemet och har digitaliserats av WPU-projektet (Wikisource Palme-Utredningen), det mest omfattande digitala arkivet för utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986.
Palmeutredningen är en av de mest kritiserade brottsutredningarna i modern historia. Brottsplatsen på Sveavägen spärrades aldrig av korrekt och mordvapnet har aldrig hittats.
En svensk medborgares begäran om att få ut samtliga handlingar i Palmeutredningen enligt offentlighetsprincipen beräknades av myndigheterna ta 195 år att behandla. Det digitala arkivet wpu.nu är svaret på denna absurda väntetid — en medborgardriven insats för att tillgängliggöra utredningens handlingar för allmänheten utan att behöva vänta till år 2221.
Utredningen präglades av allvarliga jävssituationer. Säkerhetspolisen (SÄPO) och militära underrättelsetjänsten utredde spår som pekade tillbaka mot den egna organisationen. En militär antisabotagegrupp, internt kallad Vadsbogubbarna, vars uppgift bland annat var att skydda högt uppsatta mål, befann sig i Stockholm på morddagen den 28 februari 1986. Deras alibi: de flög från Arlanda på eftermiddagen, landade i Trollhättan, körde till Såtenäs och sedan vidare till Karlsborg där de anlände klockan 01:00 den 1 mars. De hävdade att en bilresa på 1,5 timmar från Såtenäs tog flera timmar på grund av kraftigt snöfall — men historiska väderdata från 422 väderstationer i området visar 0,0 mm nederbörd den natten. Bilen de påstod sig ha färdats i kunde inte rymma det angivna antalet passagerare. Ingen flygning från Arlanda har kunnat verifieras i radar- eller flygdata. Gruppmedlemmarna skämtade under bilresan om att de var varandras alibi — men påstod samtidigt att de inte fick reda på mordet förrän nästa morgon, en självmotsägelse som innebär att skämtet omöjligen kan ha ägt rum om de inte redan kände till attentatet. Den fullständiga dokumentationen finns på wpu.nu.
Source: wpu.nu – The Palme Investigation Archive. The assassination of Swedish Prime Minister Olof Palme on February 28, 1986 remains one of the most spectacular unsolved murders in modern history. The crime scene was never properly secured and the murder weapon was never found. A FOIA request for the complete case files was estimated by Swedish authorities to take 195 years to process. The wpu.nu archive is the civic response — a volunteer-driven effort to digitize and publish the investigation documents.
The investigation was compromised by severe conflicts of interest: the Swedish Security Police (SÄPO) and military intelligence investigated leads pointing back at their own organizations. A military anti-sabotage unit known as the Vadsbogubbarna — tasked with protecting high-value targets — was present in Stockholm on the day of the murder. Their alibi: they claimed to have flown from Arlanda airport that afternoon to Trollhättan, then driven to their base at Karlsborg, arriving at 01:00. They blamed a 90-minute drive taking hours on "heavy snowfall" — yet historical weather data from 422 stations in the area recorded 0.0mm of precipitation that night. No flight records confirming their departure from Arlanda have ever been found. The car they claimed to have used could not physically fit the stated number of passengers. Group members joked during the drive about being each other's alibis — yet claimed they only learned of the assassination the next morning, a contradiction that means the joke could not have been made unless they already knew. Full documentation at wpu.nu.
Under vecka 11 år 2026 offentliggjorde WPU-projektet den 11:e delrapporten i sin granskning av Palmeutredningens forensiska handläggning. Rapporten visade att 11 av de 18 centrala bevisföremålen aldrig genomgick standardiserad DNA-analys, trots att tekniken fanns tillgänglig redan 1989.
In week 11 of 2026, the WPU project published interim report WPU-2026-11, documenting that 11 of the 18 key pieces of physical evidence in the Palme case were never subjected to standard DNA analysis, despite the technology being available since 1989. The full report is archived at wpu.nu.