wpu.nu

Uppslag:L15456-00

Från wpu.nu

Avsnitt
Löpande nr
Registrerat
1994-01-03
Ad acta
1994-04-07
Uppslagsanteckningar (PU)
Uppslagsanteckningar (wpu)







Uppslag i samma avsnitt:





Förhör
Kort sammanfattning
Uppgiftslämnare
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
2019-02-28 00:00
Avslutat


dag som ovan.

Ingemar Isaksson

DNR:

1-94

Faktablad angående innehållet i de fyya filmer som gick på biografen Grand den 28 februari 1906.

Amadeus, Brüderna Mozart, Gå och Se, Rau,

Pol-2019-02-28 L15456-00 faktablad ang de fyra filmer som gick på Grand mordkvällen.pdf

Pol-2019-02-28 L15456-00 faktablad ang de fyra filmer som gick på Grand mordkvällen.pdf

dag som ovan.

Ingemar Isaksson

DNR:

1-94

Faktablad angående innehållet i de fyya filmer som gick på biografen Grand den 28 februari 1906.

Amadeus, Brüderna Mozart, Gå och Se, Rau,

RIKSKRIMINALEN

TILL / TO:

TELEFAX NR. / FAX NO. :

ATTENTION :

FRÅN / FROM:

U I

Sandrew

SID / PAGE: 1 AV / OF:

RING

CALL

TELEFAX NR. / FAX NO. :

TELEFAX

RIKSKRIMINALEN / NATIONAL CRIMINAL INVESTIGATIONS

ROTEL / UNIT: Palmeenheten

HANDLÄGGARE / OFFICER :

TELEFON NR. / PHONE NO. :

ENL ÖVERENSKOMMELSE / AS AGREED

2

MOTTAGANDET ÖNSKAS BEKRÄFTAT / PLEASE CONFIRM

ANTECKNINGAR / REMARKS:

POSTADRESS / ADDRESS

BOX 12256

S-102 26 STOCKHOLM

SWEDEN

STOCKHOLM

Ai 351-94

94 -03-09

Lennart Gustafsson 08-769 9166.

IF NOT RECEIVED CORRECTLY.

OM SÄNDNINGEN INTE ÄR KORREKT MOTTAGEN /

TELEFON / PHONE

08-769 7000

19950307

15/2-94f1c8

Pol-2019-02-28 L15456-00 faktablad ang de fyra filmer som gick på Grand mordkvällen.pdf

Pol-2019-02-28 L15456-00 faktablad ang de fyra filmer som gick på Grand mordkvällen.pdf

RIKSKRIMINALEN

TILL / TO:

TELEFAX NR. / FAX NO. :

ATTENTION :

FRÅN / FROM:

U I

Sandrew

SID / PAGE: 1 AV / OF:

RING

CALL

TELEFAX NR. / FAX NO. :

TELEFAX

RIKSKRIMINALEN / NATIONAL CRIMINAL INVESTIGATIONS

ROTEL / UNIT: Palmeenheten

HANDLÄGGARE / OFFICER :

TELEFON NR. / PHONE NO. :

ENL ÖVERENSKOMMELSE / AS AGREED

2

MOTTAGANDET ÖNSKAS BEKRÄFTAT / PLEASE CONFIRM

ANTECKNINGAR / REMARKS:

POSTADRESS / ADDRESS

BOX 12256

S-102 26 STOCKHOLM

SWEDEN

STOCKHOLM

Ai 351-94

94 -03-09

Lennart Gustafsson 08-769 9166.

IF NOT RECEIVED CORRECTLY.

OM SÄNDNINGEN INTE ÄR KORREKT MOTTAGEN /

TELEFON / PHONE

08-769 7000

19950307

15/2-94f1c8

Rikskriminalpolisen våldsroteln

Till personalen på biografen Grand.

Rikskriminalpolisens våldsrotel utreder mordet på Olof Palme.

Efter mordet hade vi kontakt med fler av er som arbetade på biografen angående eventuella iakttagelser av ensamma kanske lite udda män som rört sig i och kring biografen. Det är fortfarande aktuellt om ni kan påminna er sådana iakttagelser. Vi är även intresserade av sådana iakttagelser som görs i dagsläget.

Personal på Rikskriminalpolisens palmeenhet kan nås på telefon:

08-769 79 00

08-769 91 65

08-769 91 66

Personsökare:

Dar

0746-410 630

Ai 351-94 94 -03-0.9

Per

Pol-2019-02-28 L15456-00 faktablad ang de fyra filmer som gick på Grand mordkvällen.pdf

Pol-2019-02-28 L15456-00 faktablad ang de fyra filmer som gick på Grand mordkvällen.pdf

Rikskriminalpolisen våldsroteln

Till personalen på biografen Grand.

Rikskriminalpolisens våldsrotel utreder mordet på Olof Palme.

Efter mordet hade vi kontakt med fler av er som arbetade på biografen angående eventuella iakttagelser av ensamma kanske lite udda män som rört sig i och kring biografen. Det är fortfarande aktuellt om ni kan påminna er sådana iakttagelser. Vi är även intresserade av sådana iakttagelser som görs i dagsläget.

Personal på Rikskriminalpolisens palmeenhet kan nås på telefon:

08-769 79 00

08-769 91 65

08-769 91 66

Personsökare:

Dar

0746-410 630

Ai 351-94 94 -03-0.9

Per

PPA

Namnsökning grunduppgifter

2007-01-08 14.10.19

Pol-2019-02-28 L15456-00 faktablad ang de fyra filmer som gick på Grand mordkvällen.pdf

Pol-2019-02-28 L15456-00 faktablad ang de fyra filmer som gick på Grand mordkvällen.pdf

PPA

Namnsökning grunduppgifter

2007-01-08 14.10.19

Faktablad om film utgivet av Svenska Filminstitutet

Box 27 126, 102 52 Stockholm. Redaktör Bertil Wredlund

Produktionsuppgifter

Regi: MILOS FORMAN

Manus: Peter Shaffer

Litterär förlaga: pjäsen "Amadeus"

Författare: Peter Shaffer

Produktion: The SaUL Zaentz Company, USA 1984 Producent: SaUL Zaentz

A-foto: Miroslav Ondricek

Kompositör: Wolfgang Amadeus Mozart, Antonio Salieri m fl

Arkitekt: Patrizia von Brandenstein

Klippning: Nena Danevic, Michael Chandler

Färgsystem: Technicolor

Bildformat: Scope (Panavision)

Censurnummer: 124.974

Datum: 1984.09.17

Längd: 4.390 meter /5.488 meter 70mm/ - 161 minuter Censur: Tillåten från 11 år

Distributör: Sandrews

Sverigepremiär: 1984.10.12 på Royal (Göteborg), Sandrew 1 (Malmö), Astoria, Kista Bio 1 (Stockholm) samt ytterligare 16 städer

Rollista

F Murray Abraham Antonio Salieri, Tom Hulce Wolfgang Amadeus Mozart, Elizabeth Berridge Konstanze Mozart, Simon Callow Emanuel Schikaneder, Roy Dotrice Leopold Mozart,

Christine Ebersole Catarina Cavalieri, Jeffrey Jones kejsar Josef II,

Charles Kay greve Orsini-Rosenberg.

Kenny Baker "Stengästen" i parodin, Lisabeth Bartlett Papagena, Barbara Bryne Frau Weber, Martin Cavani Salieri som ung, Roderick Cook greve von Strack, Milan Demjanenko Karl Mozart (lille sonen), Peter DiGesu FranSalieri, Richard Frank fader Vogler, Patrick Hines kapellmästare Bonno, Nicholas Kepros ärkéðisköp Colloredo, Philip Lenkowsky Salieris betjänt, Herman Meckler en präst, Jonathan Moore baron van Swieten, Cynthia Nixon tjänsteflickan Lorl, Brian Pettifer den unge vårdaren, Vincent Schiavelli Salieris kammartjänare, Douglas Seale greve Arco, Miroslav Sekera Mozart som ung, John Strauss dirigenten, Karl-Heinz Teuber perukmakaren

Ai

94 01-03

Innehåll

2-94:

AMADEUS Amadeus

189/84

En novemberkväll 1823 förs en man, efter ett självmordsförsök, till Allmänna sjukhuset i Wien, en dyster boning som hyser sjuka både till kropp och själ. Mannen påstår sig ha lönnmördat Mozart ...

En dag får patienten besök av sjukhusprästen, fader Vogler. Trots ett glödande hat gentemot allt vad religion heter har den gamle likväl ett behov av att avge sin fruktansvärda bekännelse. Ty mannen är ingen mindre än Antonio Salieri, en gång i tiden staden Wiens mest firade kompositör.

Tom Hulce

Salieri berättar hur han första gången, 1781, mötte det 26-åriga underbarnet och om Mozarts oanständiga och barnsliga uppträdande mot sin blivande brud och om hans clownliknande framträdande vid det kejserliga hovet.

!

Salieri placerar en spion, i form av husjungfru, i Mozarts hem och berättar hur han i raseri överger Gud och bestämmer sig för att krossa Mozart. Han berättar vidare om Mozarts häpnadsväckande kreativitet när han skriver "Figaros bröllop", "Don Giovanni" och "Trollflöjten" och hur han slutligen på dödsbädden, med febrig ansträngning, försöker avsluta sitt mässrekviem. Salieri berättar hur Mozarts verk är odödliga och mycket spelade medan hans egna är bortglömda. Och han försvarar medelmåttorna...

Pol-2019-02-28 L15456-00 faktablad ang de fyra filmer som gick på Grand mordkvällen.pdf

Pol-2019-02-28 L15456-00 faktablad ang de fyra filmer som gick på Grand mordkvällen.pdf

Faktablad om film utgivet av Svenska Filminstitutet

Box 27 126, 102 52 Stockholm. Redaktör Bertil Wredlund

Produktionsuppgifter

Regi: MILOS FORMAN

Manus: Peter Shaffer

Litterär förlaga: pjäsen "Amadeus"

Författare: Peter Shaffer

Produktion: The SaUL Zaentz Company, USA 1984 Producent: SaUL Zaentz

A-foto: Miroslav Ondricek

Kompositör: Wolfgang Amadeus Mozart, Antonio Salieri m fl

Arkitekt: Patrizia von Brandenstein

Klippning: Nena Danevic, Michael Chandler

Färgsystem: Technicolor

Bildformat: Scope (Panavision)

Censurnummer: 124.974

Datum: 1984.09.17

Längd: 4.390 meter /5.488 meter 70mm/ - 161 minuter Censur: Tillåten från 11 år

Distributör: Sandrews

Sverigepremiär: 1984.10.12 på Royal (Göteborg), Sandrew 1 (Malmö), Astoria, Kista Bio 1 (Stockholm) samt ytterligare 16 städer

Rollista

F Murray Abraham Antonio Salieri, Tom Hulce Wolfgang Amadeus Mozart, Elizabeth Berridge Konstanze Mozart, Simon Callow Emanuel Schikaneder, Roy Dotrice Leopold Mozart,

Christine Ebersole Catarina Cavalieri, Jeffrey Jones kejsar Josef II,

Charles Kay greve Orsini-Rosenberg.

Kenny Baker "Stengästen" i parodin, Lisabeth Bartlett Papagena, Barbara Bryne Frau Weber, Martin Cavani Salieri som ung, Roderick Cook greve von Strack, Milan Demjanenko Karl Mozart (lille sonen), Peter DiGesu FranSalieri, Richard Frank fader Vogler, Patrick Hines kapellmästare Bonno, Nicholas Kepros ärkéðisköp Colloredo, Philip Lenkowsky Salieris betjänt, Herman Meckler en präst, Jonathan Moore baron van Swieten, Cynthia Nixon tjänsteflickan Lorl, Brian Pettifer den unge vårdaren, Vincent Schiavelli Salieris kammartjänare, Douglas Seale greve Arco, Miroslav Sekera Mozart som ung, John Strauss dirigenten, Karl-Heinz Teuber perukmakaren

Ai

94 01-03

Innehåll

2-94:

AMADEUS Amadeus

189/84

En novemberkväll 1823 förs en man, efter ett självmordsförsök, till Allmänna sjukhuset i Wien, en dyster boning som hyser sjuka både till kropp och själ. Mannen påstår sig ha lönnmördat Mozart ...

En dag får patienten besök av sjukhusprästen, fader Vogler. Trots ett glödande hat gentemot allt vad religion heter har den gamle likväl ett behov av att avge sin fruktansvärda bekännelse. Ty mannen är ingen mindre än Antonio Salieri, en gång i tiden staden Wiens mest firade kompositör.

Tom Hulce

Salieri berättar hur han första gången, 1781, mötte det 26-åriga underbarnet och om Mozarts oanständiga och barnsliga uppträdande mot sin blivande brud och om hans clownliknande framträdande vid det kejserliga hovet.

!

Salieri placerar en spion, i form av husjungfru, i Mozarts hem och berättar hur han i raseri överger Gud och bestämmer sig för att krossa Mozart. Han berättar vidare om Mozarts häpnadsväckande kreativitet när han skriver "Figaros bröllop", "Don Giovanni" och "Trollflöjten" och hur han slutligen på dödsbädden, med febrig ansträngning, försöker avsluta sitt mässrekviem. Salieri berättar hur Mozarts verk är odödliga och mycket spelade medan hans egna är bortglömda. Och han försvarar medelmåttorna...

AMADEUS Amadeus

" är, kort sagt, en film som lyckas i åtskilligt inte det väsentligaste, dvs själv magnetpunkterna. I har den lyfts till skyarna av en kritik som använder som vardagsvara och vars huvuduppgift vara att hålla branschfolket på hymör och pytsa i det industriella maskineriet.

egen del föredrar jag däremot, med "Gökboet" Hair" i tacksam åminnelse, att konstatera att lagom . Och efterlysa magneterna." Jurgen Schildt i oss genast säga att Forman gjort en magnifik, och spektakulär filmversion, där han tar ut svängarna och känsloran på det sätt som den forne lärt sig i Hollywood. På underhållningen kan klaga.

kan man tycka att Schaffers lysande hugskott breda grepp har fått ett drag av konventionell , där det komiska och groteska bianmed ett mera realistiskt och lite sentimentalt port.

fjag måste medge att man snart glömmer bort den , lever med i filmen på Formans villkor och den makalösa skicklighet med vilken han brytendenser till manotont kostymspektakel genom av musiken och den gamle Salieris återberättelse.

i allt väsentligt handlar ju hans film om denne Salieri och hans fantastiska kamp mot Guds ombund på jorden, tonsättargeniet över alla , Wolfgang Amadeus Mozart." Hanserik Hjertén i Nyheter

finns lysande infall i denna film, som Forman valt i sitt hemland, med gränderna i Prag doftanrokokons smuts och palatsen och operahusen för den berättande kameran, mot samma gyllene som på Mozarts egen tid.

Mozart, den svikne fadern, uppenbarar sig i lika obevekligt som stengästen hos Don juan, och dödsbädd sitter till sist Salieri själv vid dödsnotpapper för att en sista gång försöka nå , den oförklarliga.

dör och hans lik slängs i en massgrav för ; det regnar och ingen vet var.

ur filmen om honom och hans ärkefiende medelstiger hans musik, levande, tidlös och oförklarlig. Forman låter den flöda. Musiken fyller filmen som gryningen. Geniet tänder en mästares verk." Lasse i Expressen

med diktens, det vill säga filmens, förhållande lär ha bekymrat en del kritiker. Jag tycGud förlåte, att detta pryda krav på att konsten skall ett mönster som till alla delar täcker verkligheten är lika enfaldigt. Filmen fAmadeus är en spelfilm, gestaltning - inte en TV-dokumentär. Det

är heller inte en Mozart-biografi - lika litet som den säger "sanningen" om relationen mellan den etablerade, flitiga och yrkesskickliga kompositören Salieri och det framstormande, ofattbara geniet Mozart.

Likväl rymmer filmen ett slags konstnärlig sanning. Vad filmen berättar om Mozart bottnar ändå i verkligheten. Skådespelaren Tom Hulce är bra i rollen framför allt så länge han får ge uttryck åt det ungdomligt obändiga; lyckan över att vara till och äga tilltro till sin talang, känna sig fri att man ger fullständigt fan i att kröka rygg. Det utmanande "obscena" och skabrösa i hans yttre framtoning är ju redan av vetenskapen noterat.

För F. Murray Abrahams Salierie är det mer än bekymmersamt att Gud kunnat utse ett så ovärdigt redskap för sin himmelska musik. För detta har denne Salieri övergivit sin Gud - även om den inre kampen inte är slut. Filmens Salieri är full av avund, han är intrigant och farlig - men ingalunda endimensionell. Han har både insikt och självinsikt - det gör inte hans tragedi mindre. Själv är han inte Amadeus; den av Gud älskade." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Pol-2019-02-28 L15456-00 faktablad ang de fyra filmer som gick på Grand mordkvällen.pdf

Pol-2019-02-28 L15456-00 faktablad ang de fyra filmer som gick på Grand mordkvällen.pdf

AMADEUS Amadeus

" är, kort sagt, en film som lyckas i åtskilligt inte det väsentligaste, dvs själv magnetpunkterna. I har den lyfts till skyarna av en kritik som använder som vardagsvara och vars huvuduppgift vara att hålla branschfolket på hymör och pytsa i det industriella maskineriet.

egen del föredrar jag däremot, med "Gökboet" Hair" i tacksam åminnelse, att konstatera att lagom . Och efterlysa magneterna." Jurgen Schildt i oss genast säga att Forman gjort en magnifik, och spektakulär filmversion, där han tar ut svängarna och känsloran på det sätt som den forne lärt sig i Hollywood. På underhållningen kan klaga.

kan man tycka att Schaffers lysande hugskott breda grepp har fått ett drag av konventionell , där det komiska och groteska bianmed ett mera realistiskt och lite sentimentalt port.

fjag måste medge att man snart glömmer bort den , lever med i filmen på Formans villkor och den makalösa skicklighet med vilken han brytendenser till manotont kostymspektakel genom av musiken och den gamle Salieris återberättelse.

i allt väsentligt handlar ju hans film om denne Salieri och hans fantastiska kamp mot Guds ombund på jorden, tonsättargeniet över alla , Wolfgang Amadeus Mozart." Hanserik Hjertén i Nyheter

finns lysande infall i denna film, som Forman valt i sitt hemland, med gränderna i Prag doftanrokokons smuts och palatsen och operahusen för den berättande kameran, mot samma gyllene som på Mozarts egen tid.

Mozart, den svikne fadern, uppenbarar sig i lika obevekligt som stengästen hos Don juan, och dödsbädd sitter till sist Salieri själv vid dödsnotpapper för att en sista gång försöka nå , den oförklarliga.

dör och hans lik slängs i en massgrav för ; det regnar och ingen vet var.

ur filmen om honom och hans ärkefiende medelstiger hans musik, levande, tidlös och oförklarlig. Forman låter den flöda. Musiken fyller filmen som gryningen. Geniet tänder en mästares verk." Lasse i Expressen

med diktens, det vill säga filmens, förhållande lär ha bekymrat en del kritiker. Jag tycGud förlåte, att detta pryda krav på att konsten skall ett mönster som till alla delar täcker verkligheten är lika enfaldigt. Filmen fAmadeus är en spelfilm, gestaltning - inte en TV-dokumentär. Det

är heller inte en Mozart-biografi - lika litet som den säger "sanningen" om relationen mellan den etablerade, flitiga och yrkesskickliga kompositören Salieri och det framstormande, ofattbara geniet Mozart.

Likväl rymmer filmen ett slags konstnärlig sanning. Vad filmen berättar om Mozart bottnar ändå i verkligheten. Skådespelaren Tom Hulce är bra i rollen framför allt så länge han får ge uttryck åt det ungdomligt obändiga; lyckan över att vara till och äga tilltro till sin talang, känna sig fri att man ger fullständigt fan i att kröka rygg. Det utmanande "obscena" och skabrösa i hans yttre framtoning är ju redan av vetenskapen noterat.

För F. Murray Abrahams Salierie är det mer än bekymmersamt att Gud kunnat utse ett så ovärdigt redskap för sin himmelska musik. För detta har denne Salieri övergivit sin Gud - även om den inre kampen inte är slut. Filmens Salieri är full av avund, han är intrigant och farlig - men ingalunda endimensionell. Han har både insikt och självinsikt - det gör inte hans tragedi mindre. Själv är han inte Amadeus; den av Gud älskade." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Faktablad om film utgivet av Svenska Filminstitutet Box 27 126, 102 52 Stockholm. Redaktör Bertil Wredlund

A-foto: Hans Welin

B-foto: Solveig Warner

Produktionsuppgifter

Regi: SUZANNE OSTEN

Manus: Etienne Glaser, Suzanne Osten, Niklas Rådström Produktion: Crescendo Film för Svenska Filminstitutet, Sveriges Television 2, Sverige 1986

Producent: Göran Lindström

Inspelningsplats: Operan

Laboratorium: Film-Labor

Färgsystem: Eastmancolor

Bildformat: Vidfilm

Censurnummer: 125.987

Stillbildsfoto: Michael Wahlberg

A-ljud: Klas Engström, Jean-Frédéric Axelsson Mixning: Sven Fahlén

Kompositör: Björn J:son Lindh, Wolfgang Amadeus Mozart

Arkitekt: Roland Söderberg

Rekvisita: Elisabeth von Koch

Kläder: Eva Fänge, Eva Rizell, Maria Geber (assistent), Lena Wrange-Bovic (assistent), Görel Engstrand (operakostym), Lotta Melanton (operakostym) Smink: Eva Fänge, Eva Rizell, Helena Ekenger

Klippning: Lars Hagström

Regiassistent: Finn Zandén

Scripta: Gunilla Jakobsson

Produktionsassistent: Bella Seward, Ulf Nilsson, Maria

Håård, Kerstin Odenkrantz, Hans Rudin

Datum: 1986.02.07

Längd: 2.997 meter - 109 minuter

Censur: Tillåten från 7 år

Distributör: SFI

Sverigepremiär: 1986.02.21 Grand (Stockholm)

Rollista

Dar.

Ftienne Glaser Walter, regissör,

Philip Zandén Flemming, repetitür,

Henry Bronett Fritz, scenograf,

Ivar Wiklander teknisk chef,

Loa Falkman Don Juan/Eskil.

Ai

Agnota Ekmannor Donna Elvira/Marian,

Luna T Hanccon Donna Anna/ia,

Helge Skoog Don Ottavio/Olof,

Grith Fjeldmose Zerlina/Therés,

Rune Zetterström Leporello/Lennart, Niklas Ek guvernören Georg.

Krister St Hill Mazetto/Ulf,

Gudrun Henricsson Ottilia, sångpedagog, Malin Ek Malla, Anders Clason teaterchef, Amanda Ooms Susan i videoteamet, Björn Kjellman Håkan i videoteamet, Lars Hansson, Lars Wiik scenarbetare, Saara Salminen, M A Numinen, Pedro Hietanen städare, Ann Petrén arg dam, Okku Kamu dirigent, Ana Yrsa Falenius 1-94

PEUG AFT Fache.

94 -01- 0 3

BRÖDERNA MOZART

Innehåll

Holmberg fackföreningsrepresentant, Björn Gedda basist, Nils Gredeby klarinettist, Inga Sarri klarinettist, Bo Samuelson hornist, Marian Gräns hornist, Iwa Boman flöjtist, Vladimir Puhony fagottist, Lottie Ejebrant violinist, Kristof Kovács violinist, Inga Landgré journalist, Gerd Andersson, Lars Bethke dansare, Jenny Tyllström, Frida Hasselvall Walters barn, Gerd Hegnell garderobiär, Berit Bohm, Elisabeth Eriksson, Doris Fallquist, Gunilla Söderström, Iwa Sörenson kördamer, Roger Andersson, Lars-Gunnar Axelsson, David Matscheck, Anders Wallgren körherrar, Elisabeth Eriksson Donna Elviras sångröst, Iwa Sörenson Donna Annas sångröst, Gösta Zachrisson Don Ottavios sångröst, Rune Zetterström guvernörens sångröst

29/86

Handlar om en repetition av operan "Don Juan" av Wolfgang Amadeus Mozart. Sångarna har tidigare arbetat med stycket, men den nye regissören är en man med egna idéer om arbetsmetoder och analyser. Det blir en rad förvecklingar innan man till slut har premiär.

Philip Zandén, Etienne Glaser

Pol-2019-02-28 L15456-00 faktablad ang de fyra filmer som gick på Grand mordkvällen.pdf

Pol-2019-02-28 L15456-00 faktablad ang de fyra filmer som gick på Grand mordkvällen.pdf

Faktablad om film utgivet av Svenska Filminstitutet Box 27 126, 102 52 Stockholm. Redaktör Bertil Wredlund

A-foto: Hans Welin

B-foto: Solveig Warner

Produktionsuppgifter

Regi: SUZANNE OSTEN

Manus: Etienne Glaser, Suzanne Osten, Niklas Rådström Produktion: Crescendo Film för Svenska Filminstitutet, Sveriges Television 2, Sverige 1986

Producent: Göran Lindström

Inspelningsplats: Operan

Laboratorium: Film-Labor

Färgsystem: Eastmancolor

Bildformat: Vidfilm

Censurnummer: 125.987

Stillbildsfoto: Michael Wahlberg

A-ljud: Klas Engström, Jean-Frédéric Axelsson Mixning: Sven Fahlén

Kompositör: Björn J:son Lindh, Wolfgang Amadeus Mozart

Arkitekt: Roland Söderberg

Rekvisita: Elisabeth von Koch

Kläder: Eva Fänge, Eva Rizell, Maria Geber (assistent), Lena Wrange-Bovic (assistent), Görel Engstrand (operakostym), Lotta Melanton (operakostym) Smink: Eva Fänge, Eva Rizell, Helena Ekenger

Klippning: Lars Hagström

Regiassistent: Finn Zandén

Scripta: Gunilla Jakobsson

Produktionsassistent: Bella Seward, Ulf Nilsson, Maria

Håård, Kerstin Odenkrantz, Hans Rudin

Datum: 1986.02.07

Längd: 2.997 meter - 109 minuter

Censur: Tillåten från 7 år

Distributör: SFI

Sverigepremiär: 1986.02.21 Grand (Stockholm)

Rollista

Dar.

Ftienne Glaser Walter, regissör,

Philip Zandén Flemming, repetitür,

Henry Bronett Fritz, scenograf,

Ivar Wiklander teknisk chef,

Loa Falkman Don Juan/Eskil.

Ai

Agnota Ekmannor Donna Elvira/Marian,

Luna T Hanccon Donna Anna/ia,

Helge Skoog Don Ottavio/Olof,

Grith Fjeldmose Zerlina/Therés,

Rune Zetterström Leporello/Lennart, Niklas Ek guvernören Georg.

Krister St Hill Mazetto/Ulf,

Gudrun Henricsson Ottilia, sångpedagog, Malin Ek Malla, Anders Clason teaterchef, Amanda Ooms Susan i videoteamet, Björn Kjellman Håkan i videoteamet, Lars Hansson, Lars Wiik scenarbetare, Saara Salminen, M A Numinen, Pedro Hietanen städare, Ann Petrén arg dam, Okku Kamu dirigent, Ana Yrsa Falenius 1-94

PEUG AFT Fache.

94 -01- 0 3

BRÖDERNA MOZART

Innehåll

Holmberg fackföreningsrepresentant, Björn Gedda basist, Nils Gredeby klarinettist, Inga Sarri klarinettist, Bo Samuelson hornist, Marian Gräns hornist, Iwa Boman flöjtist, Vladimir Puhony fagottist, Lottie Ejebrant violinist, Kristof Kovács violinist, Inga Landgré journalist, Gerd Andersson, Lars Bethke dansare, Jenny Tyllström, Frida Hasselvall Walters barn, Gerd Hegnell garderobiär, Berit Bohm, Elisabeth Eriksson, Doris Fallquist, Gunilla Söderström, Iwa Sörenson kördamer, Roger Andersson, Lars-Gunnar Axelsson, David Matscheck, Anders Wallgren körherrar, Elisabeth Eriksson Donna Elviras sångröst, Iwa Sörenson Donna Annas sångröst, Gösta Zachrisson Don Ottavios sångröst, Rune Zetterström guvernörens sångröst

29/86

Handlar om en repetition av operan "Don Juan" av Wolfgang Amadeus Mozart. Sångarna har tidigare arbetat med stycket, men den nye regissören är en man med egna idéer om arbetsmetoder och analyser. Det blir en rad förvecklingar innan man till slut har premiär.

Philip Zandén, Etienne Glaser

BRÖDERNA MOZART

Mozart" är en förmodat skojig sak som gör gravallvarlig. Den är trasig i stället för , nojsig i stället för spirituell, osorterad i för lättviktig. Det bekymmersamma i själva föreär att klyftan mellan föresatserna och resultatet är 2 kilometer. Och att Suzanne Ostens ingivelser bort i det korsdrag hon själv frammanar.

av medverkande, fruktar jag, får det väsentliutbytet. Ingen skugga på den. Men som målgrupp torde den ha sin klart markerade ." Jurgen Schildt i Aftonbladet

finns ett gråväder i svensk film som behöver lysas fantasins solar, galenskaper och fyrverkerier. Ostens "Bröderna Mozart" fyller förvisso en bit behovet.

något överraskad blir man ju. Den Osten som med den sorgset självbiografiska och lite "Mamma" kostor sig här oförskräckt ut i ett och lätt surreaslistiskt virtuosnummer vars make skådats på våra breddgrader.

kunde slutat illa, för virtuosnummer är inget för . Men Osten håller förbluffande skickligt ihop sällsamma operaäventyr om en scenrevoltör som alla begrepp på huvudet när han skall sätta upp "Don Juan"." Hanserik Hjertén i Dagens Nyhe-,

här kommer ni inte att tro.

denna seriösa Suzanne Osten, som filmdebuterade år sen med "Mamma", en riktigt pretentiös och film, i dag gör ett lysande genombrott som den spirituella filmregissör det här landet har fram.

lämnar biosalongen alldeles gråtfärdig av glädje. här får man ju inte göra, om Svensk Filmindustri och får råda.

Osten gör det ändå, med en frejdighet och som överraskar.

har korsat Bröderna Marx med gamle Wolfgang , och fått fram hybriden Bröderna Mozart.

framfart skildras med en kombination av burlesk humor, Fellini & Forman, ungefär." Britta i Expressen

Mozart är full av väl regisserade och tyglade Walters blickar in i kameran, ja mot publiken, de närbilderna, den associativa berättartekniken inte alltid ser i bild vad man gör eller anar. För att om överflödet och generositeten i scenografi . Här sparas inte på krut.

denna katalogaria av lovord kan det dock vara på med smärre invändningar. Tempot är i början av filmen välgörande högt, scen- och bildsnabba och ibland verklighetstroget röriga. att hänga med. Ungefär i mitten börjar dock svaja. Några scener känns utdragna och de komiska effekterna upprepas i onödan.

Skådespeleriet är en njutning. Det är, tyvärr, inte alltför - ofta man ser en film bäras upp av så många fina enskilda skådespelarprestationer som gjuts samman till ett utomordentligt ensemblesepl - det gäller såväl proffsen som de medverkande amatörerna i Bröderna Mozart.

Suzanne Osten är förvisso känd för sin förmåga att locka fram nya sidor hos skådespelarna. Men vem hade tänkt sig Malin Ek som fullfjädrad komedienne? Egentligen är det synd att nämna namn. Här ser vi många välbekanta ansikten från teater- och operavärlden som plötsligt ter sig uppfriskande obekanta.

Bröderna Mozart är en film om konstens - ja för att inte säga livets - villkor och dess ständiga behov av förnyelse. Således ett provocerande pekfinger åt alla de konstnärliga institutioner där förstelning och rutiner styr. Det är skönt att några som vet vågar visa det och gör det med glimten i ögat." Kaj Schueler i Svenska Dagbladet

Litteratur

CHAPLIN XXVIII/1 (202), 86, sid 6 CHAPLIN XXVIII/2 (203), 86, sid 99

į

Pol-2019-02-28 L15456-00 faktablad ang de fyra filmer som gick på Grand mordkvällen.pdf

Pol-2019-02-28 L15456-00 faktablad ang de fyra filmer som gick på Grand mordkvällen.pdf

BRÖDERNA MOZART

Mozart" är en förmodat skojig sak som gör gravallvarlig. Den är trasig i stället för , nojsig i stället för spirituell, osorterad i för lättviktig. Det bekymmersamma i själva föreär att klyftan mellan föresatserna och resultatet är 2 kilometer. Och att Suzanne Ostens ingivelser bort i det korsdrag hon själv frammanar.

av medverkande, fruktar jag, får det väsentliutbytet. Ingen skugga på den. Men som målgrupp torde den ha sin klart markerade ." Jurgen Schildt i Aftonbladet

finns ett gråväder i svensk film som behöver lysas fantasins solar, galenskaper och fyrverkerier. Ostens "Bröderna Mozart" fyller förvisso en bit behovet.

något överraskad blir man ju. Den Osten som med den sorgset självbiografiska och lite "Mamma" kostor sig här oförskräckt ut i ett och lätt surreaslistiskt virtuosnummer vars make skådats på våra breddgrader.

kunde slutat illa, för virtuosnummer är inget för . Men Osten håller förbluffande skickligt ihop sällsamma operaäventyr om en scenrevoltör som alla begrepp på huvudet när han skall sätta upp "Don Juan"." Hanserik Hjertén i Dagens Nyhe-,

här kommer ni inte att tro.

denna seriösa Suzanne Osten, som filmdebuterade år sen med "Mamma", en riktigt pretentiös och film, i dag gör ett lysande genombrott som den spirituella filmregissör det här landet har fram.

lämnar biosalongen alldeles gråtfärdig av glädje. här får man ju inte göra, om Svensk Filmindustri och får råda.

Osten gör det ändå, med en frejdighet och som överraskar.

har korsat Bröderna Marx med gamle Wolfgang , och fått fram hybriden Bröderna Mozart.

framfart skildras med en kombination av burlesk humor, Fellini & Forman, ungefär." Britta i Expressen

Mozart är full av väl regisserade och tyglade Walters blickar in i kameran, ja mot publiken, de närbilderna, den associativa berättartekniken inte alltid ser i bild vad man gör eller anar. För att om överflödet och generositeten i scenografi . Här sparas inte på krut.

denna katalogaria av lovord kan det dock vara på med smärre invändningar. Tempot är i början av filmen välgörande högt, scen- och bildsnabba och ibland verklighetstroget röriga. att hänga med. Ungefär i mitten börjar dock svaja. Några scener känns utdragna och de komiska effekterna upprepas i onödan.

Skådespeleriet är en njutning. Det är, tyvärr, inte alltför - ofta man ser en film bäras upp av så många fina enskilda skådespelarprestationer som gjuts samman till ett utomordentligt ensemblesepl - det gäller såväl proffsen som de medverkande amatörerna i Bröderna Mozart.

Suzanne Osten är förvisso känd för sin förmåga att locka fram nya sidor hos skådespelarna. Men vem hade tänkt sig Malin Ek som fullfjädrad komedienne? Egentligen är det synd att nämna namn. Här ser vi många välbekanta ansikten från teater- och operavärlden som plötsligt ter sig uppfriskande obekanta.

Bröderna Mozart är en film om konstens - ja för att inte säga livets - villkor och dess ständiga behov av förnyelse. Således ett provocerande pekfinger åt alla de konstnärliga institutioner där förstelning och rutiner styr. Det är skönt att några som vet vågar visa det och gör det med glimten i ögat." Kaj Schueler i Svenska Dagbladet

Litteratur

CHAPLIN XXVIII/1 (202), 86, sid 6 CHAPLIN XXVIII/2 (203), 86, sid 99

į

om film utgivet av Svenska Filminstitutet

27 126, 102 52 Stockholm. Redaktör Bertil Wredlund

ELEM KLIMOV
Aleksandr Adamovitj, Elem Klimov : Belarusfilm, Mosfilm, Sovjet 1985

-foto: Aleksej Rodionov

Oleg Jantjenko : Viktor Petrov
Färg
Vidfilm
125.977
1986.01.31
3.912 meter - 142 minuter
Barnförbjuden
Sandrews
1986.02.07 Sandrew (Malmö), Cinema Stockholm)

Rollista

Kravtjenko Fljora,

Mironova, Lubomiras Lautsjavitjus, Vladas Bagdonas, J Lumiste, Viktor Lorents, K Rabetskij, E Tilitjejev

Dar.

Ai 1-94

94 -01- 0 3

Innehåll

GÅ OCH SE.

Idij i smotri

20/86

Vitryssland. Andra världskriget. Den tyska invasionen är i full gång.

Tyskarna har bildat speciella anti-partisan-grupper för att stävja det ryska motståndet.

Bondpojken och tonåringen Fljora lämnar sin familj för att ansluta sig till partisanerna. Han upplever de tyska soldaternas grymhet. Hela byar jämnas med marken, människor och djur bränns levande . . .

Pol-2019-02-28 L15456-00 faktablad ang de fyra filmer som gick på Grand mordkvällen.pdf

Pol-2019-02-28 L15456-00 faktablad ang de fyra filmer som gick på Grand mordkvällen.pdf

om film utgivet av Svenska Filminstitutet

27 126, 102 52 Stockholm. Redaktör Bertil Wredlund

ELEM KLIMOV
Aleksandr Adamovitj, Elem Klimov : Belarusfilm, Mosfilm, Sovjet 1985

-foto: Aleksej Rodionov

Oleg Jantjenko : Viktor Petrov
Färg
Vidfilm
125.977
1986.01.31
3.912 meter - 142 minuter
Barnförbjuden
Sandrews
1986.02.07 Sandrew (Malmö), Cinema Stockholm)

Rollista

Kravtjenko Fljora,

Mironova, Lubomiras Lautsjavitjus, Vladas Bagdonas, J Lumiste, Viktor Lorents, K Rabetskij, E Tilitjejev

Dar.

Ai 1-94

94 -01- 0 3

Innehåll

GÅ OCH SE.

Idij i smotri

20/86

Vitryssland. Andra världskriget. Den tyska invasionen är i full gång.

Tyskarna har bildat speciella anti-partisan-grupper för att stävja det ryska motståndet.

Bondpojken och tonåringen Fljora lämnar sin familj för att ansluta sig till partisanerna. Han upplever de tyska soldaternas grymhet. Hela byar jämnas med marken, människor och djur bränns levande . . .

GÅ OCH SE.. Idij i smotri

filmens andra hälft känns den långsamma inledbefogad. Som ett sätt att sätta "vanligt" liv i med krigets vansinne. Och - inte minst - som ett skildra hur en tonåring på kort tid åldras till en gubbe.

skådespeleri, bländande vackert fotografi, att använda ljud som ytterligare förstärker många - Elem Klimovs film är bland det starkaste som på år och dag på repertoaren. Hade även nazisskildrats mer som människor än klichéer hade den starkare. Men det är en marginell invändning. och se "Gå och se"I" Jan-Olov Andersson i AftonKlimovs lysande "Agonia" om tsarvåldets sisär inte heller "Gå och se . . ." en program-film.

vill säga, mer än om just denna ockupation handlar m kriget som sådant, om kriget som dehumaniseprocess som inte bara dödar människor, utan berŐliv.

gör det i dova, och mäktigt ofrånkomliga bilder, av metaforer; en stork som spatserar förbi Fljoras skogshydda, ett tyskt spaningsplan som och ljudlöst kretsar över de brinnande byarna, ko som skjuts ur dimman av osynliga tyska .

metaforer kan tolkas på olika sätt.

appell är däremot hans vrede över krigets abso." Eva af Geijerstam i Dagens Nyheter

skildrar detta med en våldsam intensitet - var som sett "Agonia" kan föreställa sig.

påträngande uttrycksfullhet i bild och ljud och är Klimovs stora tillgång - men också hans svaga

skruvas omgående upp till en nivå som inte mycket utrymme för ytterligare stegringar. Det en risk för en ohyggligheternas monotoni - och i alla meningar vara fruktansvärt.

så blir det inte. Så följ titelns uppmaning. "Gå och en tung och tragiskt tänkvärd film." Bernt Eklund i berättar och beskriver situationen med en kamera som hela tiden ger en exakthet i bilderna i färgtonerna. Genom klipp, kamerarörelser ljudband där klassisk musik blandas med oväsen Klimov en avgrundsaktigt skrämmande och påbild av krigets verkliga ansikte.

om naturligtvis bilden av andra världskrigets poliär mycket förenklad och Stalins ansvar med Hitler inte behandlas känns filmens ändå som en politisk eftergift når han fattar och beskjuter Hitlers porträtt i ett montage av och inte stannar upp förrän han står inför en Adolf Hitler som lindebarn. Det stämmer inte och mycket praktiska skäl inte stämma utifrån den

enkle vitryske bondpojkens subjektiva horisont som filmen genomgående valt som sin.

Men bortsett från slutsekvensen är Gå och se... en mycket trängande film om kriget, ett kompleme till Rauni Mollbergs aktuella Okänd soldat och även om den inte är ett lika märkligt filmkonstverk som Agonia så är den en skakande skildring av mänskligt lidande i vår tid." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Pol-2019-02-28 L15456-00 faktablad ang de fyra filmer som gick på Grand mordkvällen.pdf

Pol-2019-02-28 L15456-00 faktablad ang de fyra filmer som gick på Grand mordkvällen.pdf

GÅ OCH SE.. Idij i smotri

filmens andra hälft känns den långsamma inledbefogad. Som ett sätt att sätta "vanligt" liv i med krigets vansinne. Och - inte minst - som ett skildra hur en tonåring på kort tid åldras till en gubbe.

skådespeleri, bländande vackert fotografi, att använda ljud som ytterligare förstärker många - Elem Klimovs film är bland det starkaste som på år och dag på repertoaren. Hade även nazisskildrats mer som människor än klichéer hade den starkare. Men det är en marginell invändning. och se "Gå och se"I" Jan-Olov Andersson i AftonKlimovs lysande "Agonia" om tsarvåldets sisär inte heller "Gå och se . . ." en program-film.

vill säga, mer än om just denna ockupation handlar m kriget som sådant, om kriget som dehumaniseprocess som inte bara dödar människor, utan berŐliv.

gör det i dova, och mäktigt ofrånkomliga bilder, av metaforer; en stork som spatserar förbi Fljoras skogshydda, ett tyskt spaningsplan som och ljudlöst kretsar över de brinnande byarna, ko som skjuts ur dimman av osynliga tyska .

metaforer kan tolkas på olika sätt.

appell är däremot hans vrede över krigets abso." Eva af Geijerstam i Dagens Nyheter

skildrar detta med en våldsam intensitet - var som sett "Agonia" kan föreställa sig.

påträngande uttrycksfullhet i bild och ljud och är Klimovs stora tillgång - men också hans svaga

skruvas omgående upp till en nivå som inte mycket utrymme för ytterligare stegringar. Det en risk för en ohyggligheternas monotoni - och i alla meningar vara fruktansvärt.

så blir det inte. Så följ titelns uppmaning. "Gå och en tung och tragiskt tänkvärd film." Bernt Eklund i berättar och beskriver situationen med en kamera som hela tiden ger en exakthet i bilderna i färgtonerna. Genom klipp, kamerarörelser ljudband där klassisk musik blandas med oväsen Klimov en avgrundsaktigt skrämmande och påbild av krigets verkliga ansikte.

om naturligtvis bilden av andra världskrigets poliär mycket förenklad och Stalins ansvar med Hitler inte behandlas känns filmens ändå som en politisk eftergift når han fattar och beskjuter Hitlers porträtt i ett montage av och inte stannar upp förrän han står inför en Adolf Hitler som lindebarn. Det stämmer inte och mycket praktiska skäl inte stämma utifrån den

enkle vitryske bondpojkens subjektiva horisont som filmen genomgående valt som sin.

Men bortsett från slutsekvensen är Gå och se... en mycket trängande film om kriget, ett kompleme till Rauni Mollbergs aktuella Okänd soldat och även om den inte är ett lika märkligt filmkonstverk som Agonia så är den en skakande skildring av mänskligt lidande i vår tid." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Faktablad om film utgivet av Svenska Filminstitutet Box 27 126, 102 52 Stockholm. Redaktör Bertil Wredlund

Produktionsuppgifter

Regi: AKIRA KUROSAWA

Manus: Akira Kurosawa, Hideo Oguni, Masato Ide Litterär förlaga: fritt efter "King Lear" Författare: William Shakespeare

Produktion: Herald Ace, Nippon Herald Films, Greenwich Films, Japan/Frankrike 1985 Producent: Serge Silberman, Masato Hara A-foto: Takao Saito

Kompositör: Toru Takemitsu

Arkitekt: Yoshiro Muraki, Shinobu Muraki Klippning: Akira Kurosawa

Färgsystem: Färg

Bildformat: Vidfilm

Censurnummer: 125.822

Datum: 1985.11.08

Längd: 4.405 meter - 161 minuter

Censur: Barnförbjuden

Distributör: Sandrews

Sverigepremiär: 1985.11.15 på Grand 1 (Stockholm) samt ytterligare 5 platser

Rollista

Tatsuya Nakadai Hidetora,

Akira Terao Taro,

Jinpachi Nezu Jiro,

Daisuke Ryu Saburo,

Mieko Harada Kaede, Yoshiko Miyazaki Sue,

Peter narren,

Masayuki Yui Tango, Kazuo Kato Ikoma, Hitoshi Ueki Fujimaki, Jun Tazaki Ayabe, Hisashi Ikawa Kurogane, Takeshi Nomura Tsurumaru

Der.

Ai

Innehåll

7-94

94 01 03

RIKSKPP2

RAN Ran

204/85

Mot slutet av Sengoku-epoken (1467-1582) var de olika klanerna i det japanska öriket inblandade i blodiga bataljer för att värna sina landområden.

En mäktig härskare vid namn Hidetora Ichimonji vill på sin ålders höst dra sig tillbaka. Inför sina främsta vasaller efter en lyckad vildsvinsjakt överlåter han sina tre borgar åt sina tre söner och utser samtidigt den äldste, Taro, till klanens överhuvud.

Peter, Tatsuya Nakadai

Den yngste sonen, Saburo, som omedelbart förutser stridigheter mellan de äldre bröderna Taro och Jiro, vägrar att acceptera faderns beslut. Han anklagar vidare den gamle mannen för att vara åderförkalkad. Hidetora blir rasande och förvisar Saburo från sitt rike . . . Maktlystand, hat och passioner leder till våldsamma strider och Jiro blir den ende överlevande av klanen.

Pol-2019-02-28 L15456-00 faktablad ang de fyra filmer som gick på Grand mordkvällen.pdf

Pol-2019-02-28 L15456-00 faktablad ang de fyra filmer som gick på Grand mordkvällen.pdf

Faktablad om film utgivet av Svenska Filminstitutet Box 27 126, 102 52 Stockholm. Redaktör Bertil Wredlund

Produktionsuppgifter

Regi: AKIRA KUROSAWA

Manus: Akira Kurosawa, Hideo Oguni, Masato Ide Litterär förlaga: fritt efter "King Lear" Författare: William Shakespeare

Produktion: Herald Ace, Nippon Herald Films, Greenwich Films, Japan/Frankrike 1985 Producent: Serge Silberman, Masato Hara A-foto: Takao Saito

Kompositör: Toru Takemitsu

Arkitekt: Yoshiro Muraki, Shinobu Muraki Klippning: Akira Kurosawa

Färgsystem: Färg

Bildformat: Vidfilm

Censurnummer: 125.822

Datum: 1985.11.08

Längd: 4.405 meter - 161 minuter

Censur: Barnförbjuden

Distributör: Sandrews

Sverigepremiär: 1985.11.15 på Grand 1 (Stockholm) samt ytterligare 5 platser

Rollista

Tatsuya Nakadai Hidetora,

Akira Terao Taro,

Jinpachi Nezu Jiro,

Daisuke Ryu Saburo,

Mieko Harada Kaede, Yoshiko Miyazaki Sue,

Peter narren,

Masayuki Yui Tango, Kazuo Kato Ikoma, Hitoshi Ueki Fujimaki, Jun Tazaki Ayabe, Hisashi Ikawa Kurogane, Takeshi Nomura Tsurumaru

Der.

Ai

Innehåll

7-94

94 01 03

RIKSKPP2

RAN Ran

204/85

Mot slutet av Sengoku-epoken (1467-1582) var de olika klanerna i det japanska öriket inblandade i blodiga bataljer för att värna sina landområden.

En mäktig härskare vid namn Hidetora Ichimonji vill på sin ålders höst dra sig tillbaka. Inför sina främsta vasaller efter en lyckad vildsvinsjakt överlåter han sina tre borgar åt sina tre söner och utser samtidigt den äldste, Taro, till klanens överhuvud.

Peter, Tatsuya Nakadai

Den yngste sonen, Saburo, som omedelbart förutser stridigheter mellan de äldre bröderna Taro och Jiro, vägrar att acceptera faderns beslut. Han anklagar vidare den gamle mannen för att vara åderförkalkad. Hidetora blir rasande och förvisar Saburo från sitt rike . . . Maktlystand, hat och passioner leder till våldsamma strider och Jiro blir den ende överlevande av klanen.

har Kurosawa inget patent. På gestaltoch utformningen har han det.

RAN Ran

hos honom rullar nämligen vidare med sumsina väldiga och unika hästkrafter. Hans sätt att färger och ljus och dimmor och himlar och och terränger är en uppenbarelse där exakthemed gåtfullheten. Hans kameraåkningar är för sig. Eller säg gärna, ur åskådarsynpunkutlösare av artistisk svindel. Helheten liknar, i på mera maskinella benämningar, den mest handknutna av gobelänger.

kommer att bataljscenerna, som ständigt hos , besitter ett tryck och en fysisk närgångenhet jämförelse förvandlar de amerikanska mottill industriellt smäck.

" är med andra ord en film där de visuella fantastligger tätt som ärterna i sin skida. Vad estetiken anbelangar förefaller den välsignad av Taddeus, det omöjligas skyddshelgon. Man ser årtionde, med hettande örsnibbar och en och otyglad võrdnad.

, som i fallet Akira Kurosawa, är 76 uppgeningen ålder att bekymra sig om utom för ." Jurgen Schildt i Aftonbladet

berättar om en värld utan nåd där alla sugs grepp. Hans film tycks inte ge något hopp.. den inte utan en viss rysning.

häpnar man över den konstnärliga vitaliteverk av en sjuttiofemåring. Man märker den i helheten och detaljerna, i storlinjigheten och de utbrotten.

exempel på det senare är stormningen av borg. Det är kriget som inferno, fast i färghistorisk skepnad. Liken staplas med otroliga i bröst och rygg och ryttarskarorna med sina rinner som helvetesfloder över den vulkanmarken.

finns en överdrift i detta, ett krig på bataljmåleriets . Kurosawas målaröga förnekar sig inte. Men inte. Han skapar en vision av mänskligt till ackompanjemang av Takemitsus symfoniska .

i "Ran" inte hittats på Historiska museet sig självt. Det är vår egen tid Kurosawa berättar han gör det med bilder som skall bränna rätt näthinnan!" Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

Shakespeares "Kung Lear", dramat om ålderdoförbannelser, i synfältet har Kurosawa hittat en i japansk 1500-talshistoria och försett sin berätegna sorgsna tankar om den mänskliga dår, då och nu.

gör att "Ran" skiljer sig från hans märkliga och 50-talsproduktion med filmer som ", "De sju samurajerna" och "Blodets tron". att "Blodets tron" liksom "Ran" byggde på en

-

tragedi av Shakespeare ("Macbeth") och trots att "De sju samurajerna" lätt lät sig förvandlas till en amerikansk vilda västern ("Sju vågade livet"), fanns i Kurosawas stora efterkrigsfilmer ett stolt provinsiellt avstånd och en grafisk stränghet som kunde gör dem svåra att se. Vi beskådade med fascination hans människor men kände Inte igen dem.

"Ran" är med sina dubbla rötter och Kurosawas med åren allt vidare utblick en totalt allmängiltig film. Den berättar om mänsklig dårskap över nedrivna gränser. Det är dess storhet, det indirekta ljuset i mörkret.

En av förklaringarna till denna förvandling är sannolikt att Kurosawa nu, efter decennier av envis tvekan och med endast ett par förövningar bakom sig, hanterar färgfilmen som den målare och bildkonstnär han ursprungligen är.'

Färgerna betyder oerhört mycket i "Ran", inte minst för tydligheten.

När brödrahärarna i filmen med unik kraft iscensatta slutbatalj rider emot varandra i grönskan bär varje ryttare sin klanfärg och genomgående låter Kurosawa en maktlös och alltmer mörkt färgad himmel spegla den tätnande visionen av jorden som ett inferno." Lasse Bergström i Expressen

"Man kan se Akira Kurosawas Ran som en klassisk tragedi eller som en modern och mycket blodig äventyrsfilm. Man kan också använda den till att illustrera diverse teser inom maktpolitikens område, men mest kanske den är en gestaltning av människans oförmåga att leva i frid och harmoni med sig själv och sin omgivning. Och visst är det en mäktig och på många sätt imponerande film Kurosawa gjort även om det blir väl mycket av trupparader, framstormande ryttare och blodiga uppgörelser vilka skymmer det humanistiska ärendet. Detta skall möjligen inte Kurosawa lastas för utan mer den infekterade och våldsfixerade moderna filmkonsten, men eftersom det är svårt att bortse från den aktuella situationen blir det lättare att prisa humanismen i Dodes'ka-den och Vägvisaren; filmer där den lilla människan är mer framträdande än det stora imperiet." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Litteratur

CHAPLIN XXVII/2 (197), 85, sid 62 CHAPLIN XXVII/6 (201), 85, sid 337

Pol-2019-02-28 L15456-00 faktablad ang de fyra filmer som gick på Grand mordkvällen.pdf

Pol-2019-02-28 L15456-00 faktablad ang de fyra filmer som gick på Grand mordkvällen.pdf

har Kurosawa inget patent. På gestaltoch utformningen har han det.

RAN Ran

hos honom rullar nämligen vidare med sumsina väldiga och unika hästkrafter. Hans sätt att färger och ljus och dimmor och himlar och och terränger är en uppenbarelse där exakthemed gåtfullheten. Hans kameraåkningar är för sig. Eller säg gärna, ur åskådarsynpunkutlösare av artistisk svindel. Helheten liknar, i på mera maskinella benämningar, den mest handknutna av gobelänger.

kommer att bataljscenerna, som ständigt hos , besitter ett tryck och en fysisk närgångenhet jämförelse förvandlar de amerikanska mottill industriellt smäck.

" är med andra ord en film där de visuella fantastligger tätt som ärterna i sin skida. Vad estetiken anbelangar förefaller den välsignad av Taddeus, det omöjligas skyddshelgon. Man ser årtionde, med hettande örsnibbar och en och otyglad võrdnad.

, som i fallet Akira Kurosawa, är 76 uppgeningen ålder att bekymra sig om utom för ." Jurgen Schildt i Aftonbladet

berättar om en värld utan nåd där alla sugs grepp. Hans film tycks inte ge något hopp.. den inte utan en viss rysning.

häpnar man över den konstnärliga vitaliteverk av en sjuttiofemåring. Man märker den i helheten och detaljerna, i storlinjigheten och de utbrotten.

exempel på det senare är stormningen av borg. Det är kriget som inferno, fast i färghistorisk skepnad. Liken staplas med otroliga i bröst och rygg och ryttarskarorna med sina rinner som helvetesfloder över den vulkanmarken.

finns en överdrift i detta, ett krig på bataljmåleriets . Kurosawas målaröga förnekar sig inte. Men inte. Han skapar en vision av mänskligt till ackompanjemang av Takemitsus symfoniska .

i "Ran" inte hittats på Historiska museet sig självt. Det är vår egen tid Kurosawa berättar han gör det med bilder som skall bränna rätt näthinnan!" Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

Shakespeares "Kung Lear", dramat om ålderdoförbannelser, i synfältet har Kurosawa hittat en i japansk 1500-talshistoria och försett sin berätegna sorgsna tankar om den mänskliga dår, då och nu.

gör att "Ran" skiljer sig från hans märkliga och 50-talsproduktion med filmer som ", "De sju samurajerna" och "Blodets tron". att "Blodets tron" liksom "Ran" byggde på en

-

tragedi av Shakespeare ("Macbeth") och trots att "De sju samurajerna" lätt lät sig förvandlas till en amerikansk vilda västern ("Sju vågade livet"), fanns i Kurosawas stora efterkrigsfilmer ett stolt provinsiellt avstånd och en grafisk stränghet som kunde gör dem svåra att se. Vi beskådade med fascination hans människor men kände Inte igen dem.

"Ran" är med sina dubbla rötter och Kurosawas med åren allt vidare utblick en totalt allmängiltig film. Den berättar om mänsklig dårskap över nedrivna gränser. Det är dess storhet, det indirekta ljuset i mörkret.

En av förklaringarna till denna förvandling är sannolikt att Kurosawa nu, efter decennier av envis tvekan och med endast ett par förövningar bakom sig, hanterar färgfilmen som den målare och bildkonstnär han ursprungligen är.'

Färgerna betyder oerhört mycket i "Ran", inte minst för tydligheten.

När brödrahärarna i filmen med unik kraft iscensatta slutbatalj rider emot varandra i grönskan bär varje ryttare sin klanfärg och genomgående låter Kurosawa en maktlös och alltmer mörkt färgad himmel spegla den tätnande visionen av jorden som ett inferno." Lasse Bergström i Expressen

"Man kan se Akira Kurosawas Ran som en klassisk tragedi eller som en modern och mycket blodig äventyrsfilm. Man kan också använda den till att illustrera diverse teser inom maktpolitikens område, men mest kanske den är en gestaltning av människans oförmåga att leva i frid och harmoni med sig själv och sin omgivning. Och visst är det en mäktig och på många sätt imponerande film Kurosawa gjort även om det blir väl mycket av trupparader, framstormande ryttare och blodiga uppgörelser vilka skymmer det humanistiska ärendet. Detta skall möjligen inte Kurosawa lastas för utan mer den infekterade och våldsfixerade moderna filmkonsten, men eftersom det är svårt att bortse från den aktuella situationen blir det lättare att prisa humanismen i Dodes'ka-den och Vägvisaren; filmer där den lilla människan är mer framträdande än det stora imperiet." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Litteratur

CHAPLIN XXVII/2 (197), 85, sid 62 CHAPLIN XXVII/6 (201), 85, sid 337