wpu.nu

Uppslag:T8418-00-E

Från wpu.nu

Avsnitt
Löpande nr
8418-00-E
Registrerat
1993-12-16
Ad acta
1991-12-10
Uppslagsanteckningar (PU)
Uppslagsanteckningar (wpu)







Uppslag i samma avsnitt:



Förhör
Kort sammanfattning
Förhör Ulf Dahlsten
Uppgiftslämnare
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1993-12-07 10:05
Avslutat


Avsnitt

Löpande nr

T

8418 - E

RIKSPOLISSTYRELSEN RKP-A2

HERO

14092

H.HL

Protokoll upprättat vid förhör med_IFörhöret är hållet 93-12-07 påmed början klockan 10.05. Förhörsledare: krinsp Ewa-Marie Aghede. Förhörsvittne: ej tillgängligt.informeras om att förhöret avser den kontakt han haft med Lisbeth Palme och vad hon då nämnt för honom rörande gärningsmannens signalementsbeskrivning

Hetillfrågas om hur många gånger han samtalat med Lisbeth Palme om signalementet på gärningsmannen.berättar att det är vid ett flertal tillfällen. Första gången han hörde Lisbeth Palme nämna något rörande gärningsmannens signalement var på natten mellan den 28 februari och 1 mars 1986 på Sabbatsbergs sjukhus. Andra tillfället var i samband med det första förhör som hölls med Lisbeth Palme hemma i hennes bostad. Hon hade då bettatt medverka i samband med förhöret.nämner i samband med detta att han var med vid förhöret, men att han hört att det inte dokumenterats att så var fallet.

Tredje tillfällethörde Lisbeth Palme nämna någonting om gärningsmannens signalement var efter konfrontationen med den så kallade 33-åringen. Fjärde tillfället var i samband med att fantombilden publicerades. Femte tillfället var någon gång i april eller maj månad 1986, då han och Lisbeth Palme tog en längre promenad. Det sjätte och sista tillfället somkan dra sig till minnes är omedelbart efter konfrontationen som rörde Christer Pettersson.fortsätter och berättar spontant att Lisbeth Palme har ett så kallat fotografiskt minne. Hon har för honom beskrivit att händelsen på Sveavägen spelas upp för hennes inre som en videofilm. Hon har sagt att hon varit rädd för

ANUN TIIG

2012-94 Hat

Pol-1993-12-07-10-07-T8418-00-E Ulf Dahlsten.pdf

Pol-1993-12-07-10-07-T8418-00-E Ulf Dahlsten.pdf

Avsnitt

Löpande nr

T

8418 - E

RIKSPOLISSTYRELSEN RKP-A2

HERO

14092

H.HL

Protokoll upprättat vid förhör med_IFörhöret är hållet 93-12-07 påmed början klockan 10.05. Förhörsledare: krinsp Ewa-Marie Aghede. Förhörsvittne: ej tillgängligt.informeras om att förhöret avser den kontakt han haft med Lisbeth Palme och vad hon då nämnt för honom rörande gärningsmannens signalementsbeskrivning

Hetillfrågas om hur många gånger han samtalat med Lisbeth Palme om signalementet på gärningsmannen.berättar att det är vid ett flertal tillfällen. Första gången han hörde Lisbeth Palme nämna något rörande gärningsmannens signalement var på natten mellan den 28 februari och 1 mars 1986 på Sabbatsbergs sjukhus. Andra tillfället var i samband med det första förhör som hölls med Lisbeth Palme hemma i hennes bostad. Hon hade då bettatt medverka i samband med förhöret.nämner i samband med detta att han var med vid förhöret, men att han hört att det inte dokumenterats att så var fallet.

Tredje tillfällethörde Lisbeth Palme nämna någonting om gärningsmannens signalement var efter konfrontationen med den så kallade 33-åringen. Fjärde tillfället var i samband med att fantombilden publicerades. Femte tillfället var någon gång i april eller maj månad 1986, då han och Lisbeth Palme tog en längre promenad. Det sjätte och sista tillfället somkan dra sig till minnes är omedelbart efter konfrontationen som rörde Christer Pettersson.fortsätter och berättar spontant att Lisbeth Palme har ett så kallat fotografiskt minne. Hon har för honom beskrivit att händelsen på Sveavägen spelas upp för hennes inre som en videofilm. Hon har sagt att hon varit rädd för

ANUN TIIG

2012-94 Hat

att alla konfrontationer och förhör skall förstöra den minnesbild hon har från händelsen.säger att det är viktigt att komma ihåg att Lisbeth Palme är psykolog och att hon i många avseenden ser på händelsen och hanteringen av detta ur psykologisk synvinkel.

Avseende de tillfällen somhört Lisbeth Palme uttala sig om gärningsmannens utseende berättar han följande. Vid det första tillfället, det vill säga på natten mellan den 28 februari och 1 mars 1986 vid två eller tretiden på natten på Sabbatsbergs sjukhus, nämnde Lisbeth Palme att gärningsmannen var kroat. Hon gjorde den bedömningen på grund av mannens utseende. Hon lämnade vid detta tillfälle ingen detaljbeskrivning av mannen såvittvill minnas.nämner i detta sammanhang att han antar att Lisbeth Palme gjorde reflektionen över att gärningsmannen skulle vara kroat på grund av att familjen under ett antal år känt sig hotad avoch den gruppering denne tillhört.

Vid det andra tillfället, det vill säga i samband med det första förhör som hölls med Lisbeth Palme i hennes bostad, varhan har ett mycket vagt minne av vad Lisbeth Palme nämnde. Han vill dock minnas att hon lämnade en detaljbeskrivning av gärningsmannen, men vad hon sade vid detta tillfälle kommer han inte ihåg.

Angående vad Lisbeth Palme nämnde rörande 33-åringen berättaratt hon direkt efter konfrontationen ringde upp honom och då klart och koncist sade att "det var inte han". På fråga om hon var säker på detta, sägeratt han uppfattade henne som totalt övertygad och säker på detta.

Vid tidpunkten för fantombildens publicering i massmedia ringde Lisbeth Palme upp (. Hon var mycket upprörd och frågadeom varför polisen gjorde på detta sätt. Hon ansåg det fullständigt vansinnigt att publicera som hon sade, "fel bild" av gärningsmannen.tillfrågas om vad hon nämnde rörande bilden och han säger att dom tre väsentliga skillnaderna mellan den publicerade bilden och gärningsmannen var till att börja med, att gärningsmannen hade en mycket starkare stirrande blick, ett grövre hakparti samt en ljus överläpp.har uppfattningen att just det som rör den "ljusa överläppen" var någonting som var mycket påtagligt för Lisbeth Palme. Hon pratade mycket om den och nämnde i sammanhanget en spekulation om att mannen eventuellt hade rakat av sig en mustasch.

Lisbeth Palme nämnde också fler detaljer rörande fantombilden kontra gärningsmannen menkan idag inte komma ihåg exakt vad hon sade. Dessa detaljer var inte lika påtagliga som de tre tidigare nämnda. De tre

Pol-1993-12-07-10-07-T8418-00-E Ulf Dahlsten.pdf

Pol-1993-12-07-10-07-T8418-00-E Ulf Dahlsten.pdf

att alla konfrontationer och förhör skall förstöra den minnesbild hon har från händelsen.säger att det är viktigt att komma ihåg att Lisbeth Palme är psykolog och att hon i många avseenden ser på händelsen och hanteringen av detta ur psykologisk synvinkel.

Avseende de tillfällen somhört Lisbeth Palme uttala sig om gärningsmannens utseende berättar han följande. Vid det första tillfället, det vill säga på natten mellan den 28 februari och 1 mars 1986 vid två eller tretiden på natten på Sabbatsbergs sjukhus, nämnde Lisbeth Palme att gärningsmannen var kroat. Hon gjorde den bedömningen på grund av mannens utseende. Hon lämnade vid detta tillfälle ingen detaljbeskrivning av mannen såvittvill minnas.nämner i detta sammanhang att han antar att Lisbeth Palme gjorde reflektionen över att gärningsmannen skulle vara kroat på grund av att familjen under ett antal år känt sig hotad avoch den gruppering denne tillhört.

Vid det andra tillfället, det vill säga i samband med det första förhör som hölls med Lisbeth Palme i hennes bostad, varhan har ett mycket vagt minne av vad Lisbeth Palme nämnde. Han vill dock minnas att hon lämnade en detaljbeskrivning av gärningsmannen, men vad hon sade vid detta tillfälle kommer han inte ihåg.

Angående vad Lisbeth Palme nämnde rörande 33-åringen berättaratt hon direkt efter konfrontationen ringde upp honom och då klart och koncist sade att "det var inte han". På fråga om hon var säker på detta, sägeratt han uppfattade henne som totalt övertygad och säker på detta.

Vid tidpunkten för fantombildens publicering i massmedia ringde Lisbeth Palme upp (. Hon var mycket upprörd och frågadeom varför polisen gjorde på detta sätt. Hon ansåg det fullständigt vansinnigt att publicera som hon sade, "fel bild" av gärningsmannen.tillfrågas om vad hon nämnde rörande bilden och han säger att dom tre väsentliga skillnaderna mellan den publicerade bilden och gärningsmannen var till att börja med, att gärningsmannen hade en mycket starkare stirrande blick, ett grövre hakparti samt en ljus överläpp.har uppfattningen att just det som rör den "ljusa överläppen" var någonting som var mycket påtagligt för Lisbeth Palme. Hon pratade mycket om den och nämnde i sammanhanget en spekulation om att mannen eventuellt hade rakat av sig en mustasch.

Lisbeth Palme nämnde också fler detaljer rörande fantombilden kontra gärningsmannen menkan idag inte komma ihåg exakt vad hon sade. Dessa detaljer var inte lika påtagliga som de tre tidigare nämnda. De tre

nämnda har etsat sig fast iminne och är de som han klart och tydligt kommer ihåg att Lisbeth Palme nämnde.

I samband med promenaden i april eller maj månad 1986 pratade Lisbeth Palme medom det förhör som Hans Holmér hållit med henne.uppfattning är att Lisbeth Palme för honom ville berätta vad hon sagt till Hans Holmér för att försäkra sig om att någon annan också visste vad hon egentligen hade sagt.nämner i detta sammanhang att Lisbeth Palme varH2

Lisbeth Palme berättade föratt hon i egenskap av psykolog gjort två bedömningar rörande gärningsmannen. Det första avsåg gärningsmannens rörelser, det vill säga dennes sätt att gå. Hon uppfattade mannens sätt att gå som att del visade på att denne var alkoholiserad. Den andra bedömningen Lisbeth Palme gjorde var att gärningsmannen måste ha dödat förut. Hon uppgav att "mannens reaktion efter att ha skjutit var sådan att denne måste ha dödat förut".

H3

Angående händelsen efter konfrontationen rörande Christer Pettersson berättaratt Lisbeth Palme, direkt efter konfrontationen, ringde upp honom och var fullständigt förtvivlad. Hon uppgav att hon "sabbat alltihop" och detta på grund av att hon tidigare sagt att gärningsmannen inte var svensk. Eftersom det för henne var känt via massmedia att hon skulle konfronteras med en som det beskrevs -"42-årig svensk"-, så var hon säker på, redan innan konfrontationen, att det inte var rätt person hon skulle se. Hon hade vidare sagt, att det för henne kom som en fullkomlig chock att se Christer Pettersson i gruppen. Hon hade ju tidigare sagt att mannen skulle vara alkoholiserad. Hon berättade föratt det inte fanns någon annan i gruppen som var alkoholiserad. Hon nämnde också i sammanhanget att dom, det vill säga poliserna, "kunde åtminstone ha tagit några fler som var alkoholiserade så att hon hade haft några att välja mellan".säger att Lisbeth Palme efter konfrontationen varTillfrågad berättar, att det alltid varit Lisbeth Palme själv som pratat och som dragit upp beskrivningen av gärningsmannen. Det är inte vid något tillfälle så att han tillfrågat henne om någon beskrivning. Han uppfattar inga som helst förändringar i Lisbeth Palmes beskrivning eller berättelse rörande gärningsmannen.berättar spontant vidare att exakt den berättelse han nu lämnat har han tidigare lämnat till en polisman som han vill minnas hette kommissarie Eriksson. "Detta var före rättegången", somycker det. Han hade vid detta

Pol-1993-12-07-10-07-T8418-00-E Ulf Dahlsten.pdf

Pol-1993-12-07-10-07-T8418-00-E Ulf Dahlsten.pdf

nämnda har etsat sig fast iminne och är de som han klart och tydligt kommer ihåg att Lisbeth Palme nämnde.

I samband med promenaden i april eller maj månad 1986 pratade Lisbeth Palme medom det förhör som Hans Holmér hållit med henne.uppfattning är att Lisbeth Palme för honom ville berätta vad hon sagt till Hans Holmér för att försäkra sig om att någon annan också visste vad hon egentligen hade sagt.nämner i detta sammanhang att Lisbeth Palme varH2

Lisbeth Palme berättade föratt hon i egenskap av psykolog gjort två bedömningar rörande gärningsmannen. Det första avsåg gärningsmannens rörelser, det vill säga dennes sätt att gå. Hon uppfattade mannens sätt att gå som att del visade på att denne var alkoholiserad. Den andra bedömningen Lisbeth Palme gjorde var att gärningsmannen måste ha dödat förut. Hon uppgav att "mannens reaktion efter att ha skjutit var sådan att denne måste ha dödat förut".

H3

Angående händelsen efter konfrontationen rörande Christer Pettersson berättaratt Lisbeth Palme, direkt efter konfrontationen, ringde upp honom och var fullständigt förtvivlad. Hon uppgav att hon "sabbat alltihop" och detta på grund av att hon tidigare sagt att gärningsmannen inte var svensk. Eftersom det för henne var känt via massmedia att hon skulle konfronteras med en som det beskrevs -"42-årig svensk"-, så var hon säker på, redan innan konfrontationen, att det inte var rätt person hon skulle se. Hon hade vidare sagt, att det för henne kom som en fullkomlig chock att se Christer Pettersson i gruppen. Hon hade ju tidigare sagt att mannen skulle vara alkoholiserad. Hon berättade föratt det inte fanns någon annan i gruppen som var alkoholiserad. Hon nämnde också i sammanhanget att dom, det vill säga poliserna, "kunde åtminstone ha tagit några fler som var alkoholiserade så att hon hade haft några att välja mellan".säger att Lisbeth Palme efter konfrontationen varTillfrågad berättar, att det alltid varit Lisbeth Palme själv som pratat och som dragit upp beskrivningen av gärningsmannen. Det är inte vid något tillfälle så att han tillfrågat henne om någon beskrivning. Han uppfattar inga som helst förändringar i Lisbeth Palmes beskrivning eller berättelse rörande gärningsmannen.berättar spontant vidare att exakt den berättelse han nu lämnat har han tidigare lämnat till en polisman som han vill minnas hette kommissarie Eriksson. "Detta var före rättegången", somycker det. Han hade vid detta

tillfälle själv ringt upp nämnde Eriksson,är något osäker på namnet, och velat berätta vad Lisbeth Palme nämnt för honom avseende gärningsmannens signalement.

Förhöret avslutas klockan 10.25. Förhöret skall genomläsas efter utskrift för godkännande.

Stockholm dag som ovan

Quenyans Afleck

Ewa-Marie Aghede Krinsp.delgavs utskriften av förhöret 1993-12-14.godkände förhöret med följande tillägg:

Han vill reservera sig för turordnigen mellan 33-åringen och fantombilden. Han är osäker på vilket som kom först.

Rörande den kontakhade med den person som i förhöret omnämns som kommissarie Eriksson sägeratt han är mycket osäker på namnet. Han säger att han kontaktade spaningsledningen, det kan ha varit Ölvebro eller Jörgen Almblad, och bad att få tala med någon. Det kom då en polisman som han samtalade med, men titel och namn på denne kommer han inte ihåg.

Pol-1993-12-07-10-07-T8418-00-E Ulf Dahlsten.pdf

Pol-1993-12-07-10-07-T8418-00-E Ulf Dahlsten.pdf

tillfälle själv ringt upp nämnde Eriksson,är något osäker på namnet, och velat berätta vad Lisbeth Palme nämnt för honom avseende gärningsmannens signalement.

Förhöret avslutas klockan 10.25. Förhöret skall genomläsas efter utskrift för godkännande.

Stockholm dag som ovan

Quenyans Afleck

Ewa-Marie Aghede Krinsp.delgavs utskriften av förhöret 1993-12-14.godkände förhöret med följande tillägg:

Han vill reservera sig för turordnigen mellan 33-åringen och fantombilden. Han är osäker på vilket som kom först.

Rörande den kontakhade med den person som i förhöret omnämns som kommissarie Eriksson sägeratt han är mycket osäker på namnet. Han säger att han kontaktade spaningsledningen, det kan ha varit Ölvebro eller Jörgen Almblad, och bad att få tala med någon. Det kom då en polisman som han samtalade med, men titel och namn på denne kommer han inte ihåg.




Förhör
Kort sammanfattning
Protokoll upprättat vid förhör med Ulf Dahlsten14092.
Uppgiftslämnare
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1993-12-07 10:05
Avslutat
1993-12-07 10:25


Avsnitt

Löpande nr

T

8418 - E

RIKSPOLISSTYRELSEN RKP-A2

HERO

Protokoll upprättat vid förhör med14092

H.HL

Förhöret är hållet 93-12-07 på|med början klockan 10.05. Förhörsledare: krinsp Ewa-Marie Aghede. Förhörsvittne: ej tillgängligt.informeras om att förhöret avser den kontakt han haft med Lisbeth Palme och vad hon då nämnt för honom rörande gärningsmannens signalementsbeskrivning

Hitillfrågas om hur många gånger han samtalat med Lisbeth Palme om signalementet på gärningsmannen.berättar att det är vid ett flertal tillfällen. Första gången han hörde Lisbeth Palme nämna något rörande gärningsmannens signalement var på natten mellan den 28 februari och 1 mars 1986 på Sabbatsbergs sjukhus. Andra tillfället var i samband med det första förhör som hölls med Lisbeth Palme hemma i hennes bostad. Hon hade då bettatt medverka i samband med förhöret.nämner i samband med detta att han var med vid förhöret, men att han hört att det inte dokumenterats att så var fallet.

Tredje tillfällethörde Lisbeth Palme nämna någonting om gärningsmannens signalement var efter konfrontationen med den så kallade 33-åringen. Fjärde tillfället var i samband med att fantombilden publicerades. Femte tillfället var någon gång i april eller maj månad 1986, då han och Lisbeth Palme tog en längre promenad. Det sjätte och sista tillfället somkan dra sig till minnes är omedelbart efter konfrontationen som rörde Christer Pettersson.fortsätter och berättar spontant att Lisbeth Palme har ett så kallat fotografiskt minne. Hon har för honom beskrivit att händelsen på Sveavägen spelas upp för hennes inre som en videofilm. Hon har sagt att hon varit rädd för

ANUN TIIG

2012-94 Hat

Pol-1993-12-07-10-07-T8418-E Ulf Dahlsten.pdf

Pol-1993-12-07-10-07-T8418-E Ulf Dahlsten.pdf

Avsnitt

Löpande nr

T

8418 - E

RIKSPOLISSTYRELSEN RKP-A2

HERO

Protokoll upprättat vid förhör med14092

H.HL

Förhöret är hållet 93-12-07 på|med början klockan 10.05. Förhörsledare: krinsp Ewa-Marie Aghede. Förhörsvittne: ej tillgängligt.informeras om att förhöret avser den kontakt han haft med Lisbeth Palme och vad hon då nämnt för honom rörande gärningsmannens signalementsbeskrivning

Hitillfrågas om hur många gånger han samtalat med Lisbeth Palme om signalementet på gärningsmannen.berättar att det är vid ett flertal tillfällen. Första gången han hörde Lisbeth Palme nämna något rörande gärningsmannens signalement var på natten mellan den 28 februari och 1 mars 1986 på Sabbatsbergs sjukhus. Andra tillfället var i samband med det första förhör som hölls med Lisbeth Palme hemma i hennes bostad. Hon hade då bettatt medverka i samband med förhöret.nämner i samband med detta att han var med vid förhöret, men att han hört att det inte dokumenterats att så var fallet.

Tredje tillfällethörde Lisbeth Palme nämna någonting om gärningsmannens signalement var efter konfrontationen med den så kallade 33-åringen. Fjärde tillfället var i samband med att fantombilden publicerades. Femte tillfället var någon gång i april eller maj månad 1986, då han och Lisbeth Palme tog en längre promenad. Det sjätte och sista tillfället somkan dra sig till minnes är omedelbart efter konfrontationen som rörde Christer Pettersson.fortsätter och berättar spontant att Lisbeth Palme har ett så kallat fotografiskt minne. Hon har för honom beskrivit att händelsen på Sveavägen spelas upp för hennes inre som en videofilm. Hon har sagt att hon varit rädd för

ANUN TIIG

2012-94 Hat

att alla konfrontationer och förhör skall förstöra den minnesbild hon har från händelsen.säger att det är viktigt att komma ihåg att Lisbeth Palme är psykolog och att hon i många avseenden ser på händelsen och hanteringen av detta ur psykologisk synvinkel.

Avseende de tillfällen somhört Lisbeth Palme uttala sig om gärningsmannens utseende berättar han följande. Vid det första tillfället, det vill säga på natten mellan den 28 februari och 1 mars 1986 vid två eller tretiden på natten på Sabbatsbergs sjukhus, nämnde Lisbeth Palme att gärningsmannen var kroat. Hon gjorde den bedömningen på grund av mannens utseende. Hon lämnade vid detta tillfälle ingen detaljbeskrivning av mannen såvittvill minnas.nämner i detta sammanhang att han antar att Lisbeth Palme gjorde reflektionen över att gärningsmannen skulle vara kroat på grund av att familjen under ett antal år känt sig hotad avoch den gruppering denne tillhört.

Vid det andra tillfället, det vill säga i samband med det första förhör som hölls med Lisbeth Palme i hennes bostad, varhan har ett mycket vagt minne av vad Lisbeth Palme nämnde. Han vill dock minnas att hon lämnade en detaljbeskrivning av gärningsmannen, men vad hon sade vid detta tillfälle kommer han inte ihåg.

Angående vad Lisbeth Palme nämnde rörande 33-åringen berättaratt hon direkt efter konfrontationen ringde upp honom och då klart och koncist sade att "det var inte han". På fråga om hon var säker på detta, sägeratt han uppfattade henne som totalt övertygad och säker på detta.

Vid tidpunkten för fantombildens publicering i massmedia ringde Lisbeth Palme upp (. Hon var mycket upprörd och frågadeom varför polisen gjorde på detta sätt. Hon ansåg det fullständigt vansinnigt att publicera som hon sade, "fel bild" av gärningsmannen.tillfrågas om vad hon nämnde rörande bilden och han säger att dom tre väsentliga skillnaderna mellan den publicerade bilden och gärningsmannen var till att börja med, att gärningsmannen hade en mycket starkare stirrande blick, ett grövre hakparti samt en ljus överläpp.har uppfattningen att just det som rör den "ljusa överläppen" var någonting som var mycket påtagligt för Lisbeth Palme. Hon pratade mycket om den och nämnde i sammanhanget en spekulation om att mannen eventuellt hade rakat av sig en mustasch.

Lisbeth Palme nämnde också fler detaljer rörande fantombilden kontra gärningsmannen menkan idag inte komma ihåg exakt vad hon sade. Dessa detaljer var inte lika påtagliga som de tre tidigare nämnda. De tre

Pol-1993-12-07-10-07-T8418-E Ulf Dahlsten.pdf

Pol-1993-12-07-10-07-T8418-E Ulf Dahlsten.pdf

att alla konfrontationer och förhör skall förstöra den minnesbild hon har från händelsen.säger att det är viktigt att komma ihåg att Lisbeth Palme är psykolog och att hon i många avseenden ser på händelsen och hanteringen av detta ur psykologisk synvinkel.

Avseende de tillfällen somhört Lisbeth Palme uttala sig om gärningsmannens utseende berättar han följande. Vid det första tillfället, det vill säga på natten mellan den 28 februari och 1 mars 1986 vid två eller tretiden på natten på Sabbatsbergs sjukhus, nämnde Lisbeth Palme att gärningsmannen var kroat. Hon gjorde den bedömningen på grund av mannens utseende. Hon lämnade vid detta tillfälle ingen detaljbeskrivning av mannen såvittvill minnas.nämner i detta sammanhang att han antar att Lisbeth Palme gjorde reflektionen över att gärningsmannen skulle vara kroat på grund av att familjen under ett antal år känt sig hotad avoch den gruppering denne tillhört.

Vid det andra tillfället, det vill säga i samband med det första förhör som hölls med Lisbeth Palme i hennes bostad, varhan har ett mycket vagt minne av vad Lisbeth Palme nämnde. Han vill dock minnas att hon lämnade en detaljbeskrivning av gärningsmannen, men vad hon sade vid detta tillfälle kommer han inte ihåg.

Angående vad Lisbeth Palme nämnde rörande 33-åringen berättaratt hon direkt efter konfrontationen ringde upp honom och då klart och koncist sade att "det var inte han". På fråga om hon var säker på detta, sägeratt han uppfattade henne som totalt övertygad och säker på detta.

Vid tidpunkten för fantombildens publicering i massmedia ringde Lisbeth Palme upp (. Hon var mycket upprörd och frågadeom varför polisen gjorde på detta sätt. Hon ansåg det fullständigt vansinnigt att publicera som hon sade, "fel bild" av gärningsmannen.tillfrågas om vad hon nämnde rörande bilden och han säger att dom tre väsentliga skillnaderna mellan den publicerade bilden och gärningsmannen var till att börja med, att gärningsmannen hade en mycket starkare stirrande blick, ett grövre hakparti samt en ljus överläpp.har uppfattningen att just det som rör den "ljusa överläppen" var någonting som var mycket påtagligt för Lisbeth Palme. Hon pratade mycket om den och nämnde i sammanhanget en spekulation om att mannen eventuellt hade rakat av sig en mustasch.

Lisbeth Palme nämnde också fler detaljer rörande fantombilden kontra gärningsmannen menkan idag inte komma ihåg exakt vad hon sade. Dessa detaljer var inte lika påtagliga som de tre tidigare nämnda. De tre

nämnda har etsat sig fast iminne och är de som han klart och tydligt kommer ihåg att Lisbeth Palme nämnde.

I samband med promenaden i april eller maj månad 1986 pratade Lisbeth Palme medom det förhör som Hans Holmér hållit med henne.uppfattning är att Lisbeth Palme för honom ville berätta vad hon sagt till Hans Holmer för att försäkra sig om att någon annan också visste vad hon egentligenH2

Lisbeth Palme berättade föratt hon i egenskap av psykolog gjort två bedömningar rörande gärningsmannen. Det första avsåg gärningsmannens rörelser, det vill säga dennes sätt att gå. Hon uppfattade mannens sätt att gå som att del visade på att denne var alkoholiserad. Den andra bedömningen Lisbeth Palme gjorde var att gärningsmannen måste ha dödat förut. Hon uppgav att "mannens reaktion efter att ha skjutit var sådan att denne måste ha dödat förut".

H3

Angående händelsen efter konfrontationen rörande Christer Pettersson berättaratt Lisbeth Palme, direkt efter konfrontationen, ringde upp honom och var fullständigt förtvivlad. Hon uppgav att hon "sabbat alltihop" och detta på grund av att hon tidigare sagt att gärningsmannen inte var svensk. Eftersom det för henne var känt via massmedia att hon skulle konfronteras med en som det beskrevs -"42-årig svensk"-, så var hon säker på, redan innan konfrontationen, att det inte var rätt person hon skulle se. Hon hade vidare sagt, att det för henne kom som en fullkomlig chock att se Christer Pettersson i gruppen. Hon hade ju tidigare sagt att mannen skulle vara alkoholiserad. Hon berättade föratt det inte fanns någon annan i gruppen som var alkoholiserad. Hon nämnde också i sammanhanget att dom, det vill säga poliserna, "kunde åtminstone ha tagit några fler som var alkoholiserade så att hon hade haft några att välja mellan".säger att Lisbeth Palme efter konfrontationen var.

Tillfrågad berättar, att det alltid varit Lisbeth Palme själv som pratat och som dragit upp beskrivningen av gärningsmannen. Det är inte vid något tillfälle så att han tillfrågat henne om någon beskrivning. Han uppfattar inga som helst förändringar i Lisbeth Palmes beskrivning eller berättelse rörande gärningsmannen.berättar spontant vidare att exakt den berättelse han nu lämnat har han tidigare lämnat till en polisman som han vill minnas hette kommissarie Eriksson. "Detta var före rättegången", somuttrycker det. Han hade vid detta

Pol-1993-12-07-10-07-T8418-E Ulf Dahlsten.pdf

Pol-1993-12-07-10-07-T8418-E Ulf Dahlsten.pdf

nämnda har etsat sig fast iminne och är de som han klart och tydligt kommer ihåg att Lisbeth Palme nämnde.

I samband med promenaden i april eller maj månad 1986 pratade Lisbeth Palme medom det förhör som Hans Holmér hållit med henne.uppfattning är att Lisbeth Palme för honom ville berätta vad hon sagt till Hans Holmer för att försäkra sig om att någon annan också visste vad hon egentligenH2

Lisbeth Palme berättade föratt hon i egenskap av psykolog gjort två bedömningar rörande gärningsmannen. Det första avsåg gärningsmannens rörelser, det vill säga dennes sätt att gå. Hon uppfattade mannens sätt att gå som att del visade på att denne var alkoholiserad. Den andra bedömningen Lisbeth Palme gjorde var att gärningsmannen måste ha dödat förut. Hon uppgav att "mannens reaktion efter att ha skjutit var sådan att denne måste ha dödat förut".

H3

Angående händelsen efter konfrontationen rörande Christer Pettersson berättaratt Lisbeth Palme, direkt efter konfrontationen, ringde upp honom och var fullständigt förtvivlad. Hon uppgav att hon "sabbat alltihop" och detta på grund av att hon tidigare sagt att gärningsmannen inte var svensk. Eftersom det för henne var känt via massmedia att hon skulle konfronteras med en som det beskrevs -"42-årig svensk"-, så var hon säker på, redan innan konfrontationen, att det inte var rätt person hon skulle se. Hon hade vidare sagt, att det för henne kom som en fullkomlig chock att se Christer Pettersson i gruppen. Hon hade ju tidigare sagt att mannen skulle vara alkoholiserad. Hon berättade föratt det inte fanns någon annan i gruppen som var alkoholiserad. Hon nämnde också i sammanhanget att dom, det vill säga poliserna, "kunde åtminstone ha tagit några fler som var alkoholiserade så att hon hade haft några att välja mellan".säger att Lisbeth Palme efter konfrontationen var.

Tillfrågad berättar, att det alltid varit Lisbeth Palme själv som pratat och som dragit upp beskrivningen av gärningsmannen. Det är inte vid något tillfälle så att han tillfrågat henne om någon beskrivning. Han uppfattar inga som helst förändringar i Lisbeth Palmes beskrivning eller berättelse rörande gärningsmannen.berättar spontant vidare att exakt den berättelse han nu lämnat har han tidigare lämnat till en polisman som han vill minnas hette kommissarie Eriksson. "Detta var före rättegången", somuttrycker det. Han hade vid detta

tillfälle själv ringt upp nämnde Eriksson,är något osäker på namnet, och velat berätta vad Lisbeth Palme nämnt för honom avseende gärningsmannens signalement.

Förhöret avslutas klockan 10.25. Förhöret skall genomläsas efter utskrift för godkännande.

Stockholm dag som ovan

Quenyans Afleck

Ewa-Marie Aghede Krinsp.delgavs utskriften av förhöret 1993-12-14.godkände förhöret med följande tillägg:

Han vill reservera sig för turordnigen mellan 33-åringen och fantombilden. Han är osäker på vilket som kom först.

Rörande den kontakjed den person som i förhöret omnämns som kommissarie Eriksso

att han är mycket osäker på namnet. Han säger att han kontaktade spaningsledningen, det kan ha varit Ölvebro eller Jörgen Almblad, och bad att få tala med någon. Det kom då en polisman som han samtalade med, men titel och namn på denne kommer han inte ihåg.

Pol-1993-12-07-10-07-T8418-E Ulf Dahlsten.pdf

Pol-1993-12-07-10-07-T8418-E Ulf Dahlsten.pdf

tillfälle själv ringt upp nämnde Eriksson,är något osäker på namnet, och velat berätta vad Lisbeth Palme nämnt för honom avseende gärningsmannens signalement.

Förhöret avslutas klockan 10.25. Förhöret skall genomläsas efter utskrift för godkännande.

Stockholm dag som ovan

Quenyans Afleck

Ewa-Marie Aghede Krinsp.delgavs utskriften av förhöret 1993-12-14.godkände förhöret med följande tillägg:

Han vill reservera sig för turordnigen mellan 33-åringen och fantombilden. Han är osäker på vilket som kom först.

Rörande den kontakjed den person som i förhöret omnämns som kommissarie Eriksso

att han är mycket osäker på namnet. Han säger att han kontaktade spaningsledningen, det kan ha varit Ölvebro eller Jörgen Almblad, och bad att få tala med någon. Det kom då en polisman som han samtalade med, men titel och namn på denne kommer han inte ihåg.