(Import av uppslag) |
|||
| Rad 5: | Rad 5: | ||
| Regdatum=1991-01-25 | | Regdatum=1991-01-25 | ||
| Avsnittsanteckningar= | | Avsnittsanteckningar= | ||
| − | | Uppslagsanteckningar=ANG | + | | Uppslagsanteckningar=ANG {{Maskat|Längd=23}} SPC 881202 |
| SPCdatum= | | SPCdatum= | ||
| SPCnoteringar= | | SPCnoteringar= | ||
Av tidigare företagen utredning framgår atti februari månad 1986 arbetade deltid på Länsrätten, Krukmakargatan 19 i Stockholm som receptionist i bottenplanet. arbetade den 28 ex februari mellan 15-tiden och fram till kl. 19. och i hans tjänsteuppgifter ingick att ta emot besökare och hänvisa dem till de olik enheterna samt viss handhavande rörande larm och låsning efter arbbtsdagens slutenhar tidigare ej hörts i ärendet.
Spaningschef
Av tidigare företagen utredning framgår atti februari månad 1986 arbetade deltid på Länsrätten, Krukmakargatan 19 i Stockholm som receptionist i bottenplanet. arbetade den 28 ex februari mellan 15-tiden och fram till kl. 19. och i hans tjänsteuppgifter ingick att ta emot besökare och hänvisa dem till de olik enheterna samt viss handhavande rörande larm och låsning efter arbbtsdagens slutenhar tidigare ej hörts i ärendet.
Spaningschef
Protokoll fört vid förhör med, bor. Anställd vidFörhöret hållet torsdagen den 17 januari 1991 med början klockan 10.00. Förhörsplats:bostad,Förhörsledare: krinsp Roland Segerman. Förhörsvittne: krinsp Egon Berger.
Hörd upplysningsvis angåenderutiner som receptionsvakt vid Länsrätten, krukmakargatan 19, under februari månad 1986.
Inledningsvis berättar att hans mor lsedan flera år tillbaka är avdelningschef vid Länsskatterätten i Stockholm. har sedan slutet av 70-talet på sommarlov, medan han studerade, arbetat som vaktmästare på Länsrätten och från början så hade man lokalerna i Skattehuset i Stockholm men senare flyttade man till krukmakargatan 19. Han arbetade under sommarlov som vaktmästare och det innebar att han gick runt på avdelningarna och bland annat lämnade ut post. Under hösten 1985 fick han dock arbete som receptionsvakt i Länsskatterättens lokaler på Krukmakargatan och det här arbetet hade han fram till våren 1986. började sitt arbete direkt efter skolans slut och det innebar att han åkte direkt från skolan till Länsrätten på Krukmakargatan, där han satte sig som receptionsvakt. Han arbetade sedan från 15.00-tiden och fram till antingen klockan 20.15 eller möjligen 19.15 på kvällen, när han kollade upp och ordnade larmen samt att han stängde och låste ytterdörren efter sig. Då han började arbetet vid 15.00-tiden på eftermiddagen avlöste han någon av de vaktmästare som på morgnarna och fram till klockan 15.00 skött receptionsvakten. Receptionen är belägen i bottenplanet och han satt då liksom i en glasbur och
Hylis ej om blanketten används som fortsättningsblad.
Protokoll fört vid förhör med, bor. Anställd vidFörhöret hållet torsdagen den 17 januari 1991 med början klockan 10.00. Förhörsplats:bostad,Förhörsledare: krinsp Roland Segerman. Förhörsvittne: krinsp Egon Berger.
Hörd upplysningsvis angåenderutiner som receptionsvakt vid Länsrätten, krukmakargatan 19, under februari månad 1986.
Inledningsvis berättar att hans mor lsedan flera år tillbaka är avdelningschef vid Länsskatterätten i Stockholm. har sedan slutet av 70-talet på sommarlov, medan han studerade, arbetat som vaktmästare på Länsrätten och från början så hade man lokalerna i Skattehuset i Stockholm men senare flyttade man till krukmakargatan 19. Han arbetade under sommarlov som vaktmästare och det innebar att han gick runt på avdelningarna och bland annat lämnade ut post. Under hösten 1985 fick han dock arbete som receptionsvakt i Länsskatterättens lokaler på Krukmakargatan och det här arbetet hade han fram till våren 1986. började sitt arbete direkt efter skolans slut och det innebar att han åkte direkt från skolan till Länsrätten på Krukmakargatan, där han satte sig som receptionsvakt. Han arbetade sedan från 15.00-tiden och fram till antingen klockan 20.15 eller möjligen 19.15 på kvällen, när han kollade upp och ordnade larmen samt att han stängde och låste ytterdörren efter sig. Då han började arbetet vid 15.00-tiden på eftermiddagen avlöste han någon av de vaktmästare som på morgnarna och fram till klockan 15.00 skött receptionsvakten. Receptionen är belägen i bottenplanet och han satt då liksom i en glasbur och
Hylis ej om blanketten används som fortsättningsblad.
besökande och personal passerade som kände igen de allra flesta bland personalen och de liksom bara passerade förbi. Besökare till Länsrätten kollade han upp vart de skulle ta vägen och hänvisade dem vidare. Rakt ovanför receptionen i bottenplanet, en trappa upp, ligger registreringsenhetens växel. I arbetsuppgifterna ingick också att kolla larmfunktion och se till att lokalerna var larmade samt avlarmades. Under tiden som jobbade som receptionsvakt hände det vid ett par tillfällen att folk från vaktbolag som skötte larmkontroll och kontroll av fastigheten, att de kom till Länsrätten under tid när fanns kvar. På fråga berättar han också att det under den här tiden hände ett och annat falsklarm och fick nog uppfattningen att det för det mesta var personalen som hade slarvat, men att det vid något tillfälle också förekom något slags tekniskt fel som han inte närmare fick besked om vad det berodde på.
Genom att så många år arbetat på Länsrätten tyckte han att han kände igen dom flesta av personalen och han är också ganska väl förtrogen med var personerna har sina arbetsplatser, eftersom han ju tidigare under flera år delat ut post i hela fastigheten.
På fråga omhar något minne av hur det gick till när Olof Palmes besvärsskrivelse lämnades in på Länsrätten igenom personligt bilbud, uppger att den händelsen har han inget minne ave_Det kan väl förklaras med_att besvärsskrivelsen inkommit före klockan femton när alltså inte hade börjat arbeta. Han har inte heller något minne av att någon journalist varit in till i receptionen på bottenplanet och frågat efter Palmes besvärsskrivelse.
Detta med att Olof Palme hade ett pågående ärende i Länsrätten, det fick först reda på genom skriverier i tidningar och vid senare tillfälle, sedan man upptäckt att besvärsskrivelsen saknats och att radering av ärendet utförts på dataterminal, det fick reda på i ett senare skede när han pratade med sin mor och även med Åke Lundborg om händelsen.
I detta skede förevisas en skiss över registerenhetens lokaliteter med inritade namn och arbetsplatser. Som tidigare nämnts ligger registerenheten en
ej om blanketten används som fortsättningsblad.
besökande och personal passerade som kände igen de allra flesta bland personalen och de liksom bara passerade förbi. Besökare till Länsrätten kollade han upp vart de skulle ta vägen och hänvisade dem vidare. Rakt ovanför receptionen i bottenplanet, en trappa upp, ligger registreringsenhetens växel. I arbetsuppgifterna ingick också att kolla larmfunktion och se till att lokalerna var larmade samt avlarmades. Under tiden som jobbade som receptionsvakt hände det vid ett par tillfällen att folk från vaktbolag som skötte larmkontroll och kontroll av fastigheten, att de kom till Länsrätten under tid när fanns kvar. På fråga berättar han också att det under den här tiden hände ett och annat falsklarm och fick nog uppfattningen att det för det mesta var personalen som hade slarvat, men att det vid något tillfälle också förekom något slags tekniskt fel som han inte närmare fick besked om vad det berodde på.
Genom att så många år arbetat på Länsrätten tyckte han att han kände igen dom flesta av personalen och han är också ganska väl förtrogen med var personerna har sina arbetsplatser, eftersom han ju tidigare under flera år delat ut post i hela fastigheten.
På fråga omhar något minne av hur det gick till när Olof Palmes besvärsskrivelse lämnades in på Länsrätten igenom personligt bilbud, uppger att den händelsen har han inget minne ave_Det kan väl förklaras med_att besvärsskrivelsen inkommit före klockan femton när alltså inte hade börjat arbeta. Han har inte heller något minne av att någon journalist varit in till i receptionen på bottenplanet och frågat efter Palmes besvärsskrivelse.
Detta med att Olof Palme hade ett pågående ärende i Länsrätten, det fick först reda på genom skriverier i tidningar och vid senare tillfälle, sedan man upptäckt att besvärsskrivelsen saknats och att radering av ärendet utförts på dataterminal, det fick reda på i ett senare skede när han pratade med sin mor och även med Åke Lundborg om händelsen.
I detta skede förevisas en skiss över registerenhetens lokaliteter med inritade namn och arbetsplatser. Som tidigare nämnts ligger registerenheten en
ej om blanketten används som fortsättningsblad.
trappa upp och han igenkänner namn som,och namnet |, I,. Medan han däremot inte kan minnas namnet, i vart fall inte att han associerar namnet med någon viss person, vilket han till större delen kan beträffande andra uppräknade personer. Så här i efterhand minns han inte hurser ut, men samtidigt så tror han sig känna igen henne eftersom han känner igen namnet, om han såg bild på henne.
På direkt fråga om kommer ihåg något av vad som hände på eftermiddagen den 28 februari, uppger han att så här lång tid efteråt har han inget som helst minne av att något speciellt inträffat den här eftermiddagen. Detta med att folk jobbade över det var vanligt förekommande och kanske speciellt i dessa tider, dock att det kanske var mera vanligt att man från andra enheter än just registerenheten jobbade över den här tiden. Tillfrågad om han har något minne av om,och eventuellt någon mer jobbade över den kvällen, kan alltså inte ange att han har något minne av detta så här långt efteråt. Tillfrågad om han har något minne av att han hade besök av ABAB som sköter ronderingen på Länsrätten, uppger att han inte har något direkt minne av någon viss händelse annat än att vid något tillfälle omkring den här tiden i slutet av februari månad, så har han ett svagt minne av att vid någat. tillfälle dök ABAB-vakten upp medan fortfarande fanns kvar i receptionen. Tillfrågad uppger att han inte minns anledningen till detta att personal från vaktbolag kom till receptionen medan var kvar.
Rutinen när lämnade Länsrätten vid 20.15 eller 19.15-tiden, det var att han först såg till att larm var påslaget för de dörrar som skulle vara larmade, att inte något larm liksom indikerade fel och att han sedan lämnade receptionen, låste efter sig och att han låste ytterdörren. Tillfrågad uppger att han är helt säker på att han låste ytterdörren efter sig.
berättar också att en tid efter den 28 februari 1986, det kan ha varit ett år eller så senare, så fick han ett brev från någon person som utgav sig för att vara journalist. Journalisten som uppgav sig vara från Sveriges Radio,
ej om blanketten används som fortsättningsblad,
trappa upp och han igenkänner namn som,och namnet |, I,. Medan han däremot inte kan minnas namnet, i vart fall inte att han associerar namnet med någon viss person, vilket han till större delen kan beträffande andra uppräknade personer. Så här i efterhand minns han inte hurser ut, men samtidigt så tror han sig känna igen henne eftersom han känner igen namnet, om han såg bild på henne.
På direkt fråga om kommer ihåg något av vad som hände på eftermiddagen den 28 februari, uppger han att så här lång tid efteråt har han inget som helst minne av att något speciellt inträffat den här eftermiddagen. Detta med att folk jobbade över det var vanligt förekommande och kanske speciellt i dessa tider, dock att det kanske var mera vanligt att man från andra enheter än just registerenheten jobbade över den här tiden. Tillfrågad om han har något minne av om,och eventuellt någon mer jobbade över den kvällen, kan alltså inte ange att han har något minne av detta så här långt efteråt. Tillfrågad om han har något minne av att han hade besök av ABAB som sköter ronderingen på Länsrätten, uppger att han inte har något direkt minne av någon viss händelse annat än att vid något tillfälle omkring den här tiden i slutet av februari månad, så har han ett svagt minne av att vid någat. tillfälle dök ABAB-vakten upp medan fortfarande fanns kvar i receptionen. Tillfrågad uppger att han inte minns anledningen till detta att personal från vaktbolag kom till receptionen medan var kvar.
Rutinen när lämnade Länsrätten vid 20.15 eller 19.15-tiden, det var att han först såg till att larm var påslaget för de dörrar som skulle vara larmade, att inte något larm liksom indikerade fel och att han sedan lämnade receptionen, låste efter sig och att han låste ytterdörren. Tillfrågad uppger att han är helt säker på att han låste ytterdörren efter sig.
berättar också att en tid efter den 28 februari 1986, det kan ha varit ett år eller så senare, så fick han ett brev från någon person som utgav sig för att vara journalist. Journalisten som uppgav sig vara från Sveriges Radio,
ej om blanketten används som fortsättningsblad,
ville ha några frågor besvarade, om det var så att journalisten ville ha något sammanträffande eller bara ville ha svar på frågorna det minns nu intemen det blev så att aldrig tog kontakt med journalisten ifråga.vörde sedan inte heller vidare av journalisten ifråga. fick ingen klar bild om varför journalisten ville ha frågor besvarade, annat än att man ville ha någon form ay dialog just därför att tidigare hade arbetat på Länsrätten.
Angående på registerenheten befintliga fotostatmaskiner, uppger att vid den här tiden 1986 hade man sannolikt någon mindre fotostatmaskin i typ bordsmodell som man kunde ta A4-kopior på och som hade relativt kort "uppvärmningstid". Dessutom hade man sannolikt någon större fotostat som ju också har en betydligt längre varmkörningstid. Den större fotostatapparaten fanns på vaktmästeriet på bottenvåningen.tror inte att någon annan än vaktmästare kunde köra den maskinen. På registerenheten hade man endast fotostatmaskin ay typ bordsmodell.
Angående larmrutiner på registerheten var det så att det ifrån rum 1002, vilket rum som fungerade närmast som reception på registerenheten, från den receptionen och in i väntrummet, på skissen angivet 1001, fanns dörr och om dörren stod öppen en viss tid så tändes en indikeringslampa på larmcentralen en trappa ner hosFörmodligen var också dörren ut till trapphuset larmad. Han tror inte att övriga dörrar inne på registerenheten var larmade och avslutningsvis kan det ha varit så att en dörr som öppnas på icke kontorstid också fick en registrering, även om larmfunktionen inte indikerade för larm. Det är också möjligt att larmdörrar var försedda med skrivare, vilket gav indikeringar även på kontorstid.grundar sin uppfattning på att han hos sig hade långa remsor med olika dörrindikeringar vid den här tiden. Däremot ärav den uppfattningen att han inte tror att vanliga kontorsdörrar inne på exempelvis registerenheten gav någon indikering till skrivare.
Avslutningsvis har också fått se foto på två personer, varav en är föddoch en född, och är tillfrågad om det här är några personer han känner igen och därom uppger han:
ville ha några frågor besvarade, om det var så att journalisten ville ha något sammanträffande eller bara ville ha svar på frågorna det minns nu intemen det blev så att aldrig tog kontakt med journalisten ifråga.vörde sedan inte heller vidare av journalisten ifråga. fick ingen klar bild om varför journalisten ville ha frågor besvarade, annat än att man ville ha någon form ay dialog just därför att tidigare hade arbetat på Länsrätten.
Angående på registerenheten befintliga fotostatmaskiner, uppger att vid den här tiden 1986 hade man sannolikt någon mindre fotostatmaskin i typ bordsmodell som man kunde ta A4-kopior på och som hade relativt kort "uppvärmningstid". Dessutom hade man sannolikt någon större fotostat som ju också har en betydligt längre varmkörningstid. Den större fotostatapparaten fanns på vaktmästeriet på bottenvåningen.tror inte att någon annan än vaktmästare kunde köra den maskinen. På registerenheten hade man endast fotostatmaskin ay typ bordsmodell.
Angående larmrutiner på registerheten var det så att det ifrån rum 1002, vilket rum som fungerade närmast som reception på registerenheten, från den receptionen och in i väntrummet, på skissen angivet 1001, fanns dörr och om dörren stod öppen en viss tid så tändes en indikeringslampa på larmcentralen en trappa ner hosFörmodligen var också dörren ut till trapphuset larmad. Han tror inte att övriga dörrar inne på registerenheten var larmade och avslutningsvis kan det ha varit så att en dörr som öppnas på icke kontorstid också fick en registrering, även om larmfunktionen inte indikerade för larm. Det är också möjligt att larmdörrar var försedda med skrivare, vilket gav indikeringar även på kontorstid.grundar sin uppfattning på att han hos sig hade långa remsor med olika dörrindikeringar vid den här tiden. Däremot ärav den uppfattningen att han inte tror att vanliga kontorsdörrar inne på exempelvis registerenheten gav någon indikering till skrivare.
Avslutningsvis har också fått se foto på två personer, varav en är föddoch en född, och är tillfrågad om det här är några personer han känner igen och därom uppger han:
Om fotot föreställande en person född, uppger spontant att om du påstår att han jobbade på Länsrätten så vill jag inte säga emot dig, men någon närmare associering till namn kan han inte lämna. Om foto på person född uppger att han påminner om en person som kände igen under barndomen, men det är allt han kan säga om den personen.
Dåför närvarande icke har ytterligare att tillägga, avslutas förhöret klockan 11.00 och förhöret har talats in på Memocordbandspelare då och förhörsvittnet varit närvarande. har hört intalad diktamen och han har förklarat sig nöjd med vad som talats in.
Tillägg Tillfrågad om minns hur man hade öppet i receptionen en trappa upp på registerenheten, uppger Jatt som han nu så här lång tid efteråt minns så stängde den receptionen någongång på eftermiddagen, kanske redan vid 13.0014.00-tiden på eftermiddagen. Det kan också ha varit så att receptionen stängde klockan 15.00 och det var intill den tiden som allmänheten kunde göra besök på registerenheten.
Roland Sopimow
Roland Segerman Krinsp.
Om fotot föreställande en person född, uppger spontant att om du påstår att han jobbade på Länsrätten så vill jag inte säga emot dig, men någon närmare associering till namn kan han inte lämna. Om foto på person född uppger att han påminner om en person som kände igen under barndomen, men det är allt han kan säga om den personen.
Dåför närvarande icke har ytterligare att tillägga, avslutas förhöret klockan 11.00 och förhöret har talats in på Memocordbandspelare då och förhörsvittnet varit närvarande. har hört intalad diktamen och han har förklarat sig nöjd med vad som talats in.
Tillägg Tillfrågad om minns hur man hade öppet i receptionen en trappa upp på registerenheten, uppger Jatt som han nu så här lång tid efteråt minns så stängde den receptionen någongång på eftermiddagen, kanske redan vid 13.0014.00-tiden på eftermiddagen. Det kan också ha varit så att receptionen stängde klockan 15.00 och det var intill den tiden som allmänheten kunde göra besök på registerenheten.
Roland Sopimow
Roland Segerman Krinsp.
