Protokoll fört vid förhör medär anställd Länsrätten, Stockholm, förvaltningsavdelningen, tfn 08 - 6690020. Förhöret hållet på hennes arbetsplats torsdagen den 21 februari 1991 med börjankl. 12.35. Förhörsledare: Krinsp Roland Segerman Förhörsvittne: Ej tillgängligthar tidigare varit anställd vid Länsrätten på registreringsenheten. Där arbetade hon under åren 1982 - 1987. När man gjorde en omorganisation placeradespå avdelning 4, Länsrätten, Krukmakargatan 19, i Stockholm.
Om händelsen kring Olof Palmes besvärsskrivelse som försvann från registreringsenheten i Länsrättens lokaler minns hon sammanfattningsvis följande:
Hon minns att man pratade om när Olof Palmes besvärsskrivelse kom in ochhöll då på med förvaltningsmål och satt en bit bort ifrån expeditionen på registreringsenheten. Hon hade inget direkt med själva registreringen eller handhavandet av Palmes besvärsskrivelse att göra. Hon minns att besvärsskrivelsen tilldrog sig visst intresse från massmedia, bl.a. kom tidningar och ville ha kopia på handlingarna. Även på arbetsplatsen pratade man rent allmänt om detta med att Olof Palmes besvär hade kommit in, men hon har inget minne av att hon sett att någon efter registreringen haft besvärshandlingen framme i original.
Om fredagen den 28 februari 1986 minns hon att hon slutade arbetet inte alls
speciellt sent utan, som hon nu minns, någon gång vid 16.30-tiden, som är en normal fredagstid för henne. Vid den här tiden, det var sista dagen för
Ifyils ej om blanketten används som fortsättningsblad.
573-91 Hag
Protokoll fört vid förhör medär anställd Länsrätten, Stockholm, förvaltningsavdelningen, tfn 08 - 6690020. Förhöret hållet på hennes arbetsplats torsdagen den 21 februari 1991 med börjankl. 12.35. Förhörsledare: Krinsp Roland Segerman Förhörsvittne: Ej tillgängligthar tidigare varit anställd vid Länsrätten på registreringsenheten. Där arbetade hon under åren 1982 - 1987. När man gjorde en omorganisation placeradespå avdelning 4, Länsrätten, Krukmakargatan 19, i Stockholm.
Om händelsen kring Olof Palmes besvärsskrivelse som försvann från registreringsenheten i Länsrättens lokaler minns hon sammanfattningsvis följande:
Hon minns att man pratade om när Olof Palmes besvärsskrivelse kom in ochhöll då på med förvaltningsmål och satt en bit bort ifrån expeditionen på registreringsenheten. Hon hade inget direkt med själva registreringen eller handhavandet av Palmes besvärsskrivelse att göra. Hon minns att besvärsskrivelsen tilldrog sig visst intresse från massmedia, bl.a. kom tidningar och ville ha kopia på handlingarna. Även på arbetsplatsen pratade man rent allmänt om detta med att Olof Palmes besvär hade kommit in, men hon har inget minne av att hon sett att någon efter registreringen haft besvärshandlingen framme i original.
Om fredagen den 28 februari 1986 minns hon att hon slutade arbetet inte alls
speciellt sent utan, som hon nu minns, någon gång vid 16.30-tiden, som är en normal fredagstid för henne. Vid den här tiden, det var sista dagen för
Ifyils ej om blanketten används som fortsättningsblad.
573-91 Hag
besvärens inlämnande hade man hård arbetsbelastning och man pratade om att i de fall man kunde så fanns arbete om man ville jobba över eller flexa ut senare. Man hade nämligen flextid fram till kl. 19-tiden på kvällen och i sammanhanget kan nämnas attinte reflekterade över attarbetade efter kl. 16.30, just därför attibland kom senare och då istället brukade kompensera det genom plustid på kvällen.menar att det var nästanvana att göra på det sättet.
Vid den här tiden hadesom närmaste chef och hon tror att när massmedia sökte kopia på Palmes besvär, så vände sig folk därifrån till expeditionen och expedierades därigenom. Chef för expeditionen var dåOmochminns hon att det här var två ynglingar som började på enheten någon gång i slutet av 1985 och början av 1986 och att det här var ungdomar som man fick som anställda, kanske med någon ungdomsplats bakgrund. Man hade stor arbetsbelastning och man hade egentligen kanske velat haft mer van arbetskraft, men somförstår att det var av ekonomiska skäl så fick man de här ynglingarna som något slags hjälp i allt i allo funktion just på grund av att de hade lite sämre betalt och det kanske ibland också gick ut över hur arbetet fullföljdes. På det hela hadeingen annan erfarenhet avän att de var normala ungdomar som hade kanske normalt intresse för det arbete de utförde också med tanke på hur de var anställda och vad de hade betalt.hade själv en dataterminal på sitt rum med tillhörande bildskärm och förevisad upprättad schematisk skiss över främst postöppningsrummet på registreringsenheten vill hon minnas att hon hade sitt rum ner till på skissen, korridoren förbirum ochrum finns kanske inte med, det finns mera ut till höger på skissen nertill. Hon vill också minnas att någon dataterminal fanns placerad mellan rum 1066 och inritade bord i postöppningsrummet och att den datorn brukades för det mesta utav (. Tillfrågad uppger (att hon inte minns numret på den dataterminalen och i ungefär samma utrymme i postöppningsrummet fanns ytterligare två dataterminaler och de stod kanske vid fönstret. Någonstans i den större öppnare
besvärens inlämnande hade man hård arbetsbelastning och man pratade om att i de fall man kunde så fanns arbete om man ville jobba över eller flexa ut senare. Man hade nämligen flextid fram till kl. 19-tiden på kvällen och i sammanhanget kan nämnas attinte reflekterade över attarbetade efter kl. 16.30, just därför attibland kom senare och då istället brukade kompensera det genom plustid på kvällen.menar att det var nästanvana att göra på det sättet.
Vid den här tiden hadesom närmaste chef och hon tror att när massmedia sökte kopia på Palmes besvär, så vände sig folk därifrån till expeditionen och expedierades därigenom. Chef för expeditionen var dåOmochminns hon att det här var två ynglingar som började på enheten någon gång i slutet av 1985 och början av 1986 och att det här var ungdomar som man fick som anställda, kanske med någon ungdomsplats bakgrund. Man hade stor arbetsbelastning och man hade egentligen kanske velat haft mer van arbetskraft, men somförstår att det var av ekonomiska skäl så fick man de här ynglingarna som något slags hjälp i allt i allo funktion just på grund av att de hade lite sämre betalt och det kanske ibland också gick ut över hur arbetet fullföljdes. På det hela hadeingen annan erfarenhet avän att de var normala ungdomar som hade kanske normalt intresse för det arbete de utförde också med tanke på hur de var anställda och vad de hade betalt.hade själv en dataterminal på sitt rum med tillhörande bildskärm och förevisad upprättad schematisk skiss över främst postöppningsrummet på registreringsenheten vill hon minnas att hon hade sitt rum ner till på skissen, korridoren förbirum ochrum finns kanske inte med, det finns mera ut till höger på skissen nertill. Hon vill också minnas att någon dataterminal fanns placerad mellan rum 1066 och inritade bord i postöppningsrummet och att den datorn brukades för det mesta utav (. Tillfrågad uppger (att hon inte minns numret på den dataterminalen och i ungefär samma utrymme i postöppningsrummet fanns ytterligare två dataterminaler och de stod kanske vid fönstret. Någonstans i den större öppnare
delen, bort till vänster från fönstret och en bit in ner mot utrymme som är markerat med hiss, fanns någon slags skrivare, om hon minns rätt. Hon kommer inte ihåg beteckningarna på respektive dataterminaler, annat än att hon tycker sig känna igen beteckningen LS. Hon minns inte heller numret på den dataterminal hon hade på sitt rum.hade behörighetskort och man hade ingen personlig kod, utan använde sig utav allmän kod och tillfrågad uppgeratt för att plocka fram ett diarienummer på någon person, behövde man inget behörighetskort om man bara ville söka fram ett ärende, men var det däremot så att man ville göra något ingrepp i ärendet behövdes naturligtvis behörighetskort. Behörighetskorten blev sedan sittand kvar i dataterminalen under hela arbelsdayen uch i vart failbrukade ta ur sitt behörighetskort och lägga det under almanacksbladet på skrivbordet.
Om tillfället när man upptäckte att Olof Palmes besvärsskrivelse saknades villminnas att hon hade varit hos tandläkaren och kom lite senare. När hon kom till registreringsenheten var där stor uppståndelse därför att man precis upptäckt att Palmes besvärsskrivelse inte längre fanns på enheten. Vad det då var fråga om var att besvärsskrivelsen saknades från insorterade 100-buntar som då låg i postrummet. Hon minns inte om man då pratade om att Palmes ärende också var raderat i datorn. Det hela följdes upp genom att flera personer på enheten engagerades och man letade och bladade igenom de olika buntarna, dock utan att finna besvärsskrivelsen. Till en början så hadesatts att leta igenom buntarna, men när han misslyckades så ordnades någon slags samordning och man tittade igenom handligarna så att säga totalt.tror att den här större genomgången gjordes påinitiativ några dagar efter det att man saknasie Palmes besvärsskrivelse.
Tillfrågad uppgeratt hon inte är av den uppfattningen att någon egentlig internutredning gjordes, utan att man var allmänt irriterad över att ärendet kanske inte polisanmäldes direkt såsom man tyckte att det borde ha gjorts, utan att det var först senare som polisanmälan gjordes.
Ifylls e om blanketten används som fortsattningsblad.
delen, bort till vänster från fönstret och en bit in ner mot utrymme som är markerat med hiss, fanns någon slags skrivare, om hon minns rätt. Hon kommer inte ihåg beteckningarna på respektive dataterminaler, annat än att hon tycker sig känna igen beteckningen LS. Hon minns inte heller numret på den dataterminal hon hade på sitt rum.hade behörighetskort och man hade ingen personlig kod, utan använde sig utav allmän kod och tillfrågad uppgeratt för att plocka fram ett diarienummer på någon person, behövde man inget behörighetskort om man bara ville söka fram ett ärende, men var det däremot så att man ville göra något ingrepp i ärendet behövdes naturligtvis behörighetskort. Behörighetskorten blev sedan sittand kvar i dataterminalen under hela arbelsdayen uch i vart failbrukade ta ur sitt behörighetskort och lägga det under almanacksbladet på skrivbordet.
Om tillfället när man upptäckte att Olof Palmes besvärsskrivelse saknades villminnas att hon hade varit hos tandläkaren och kom lite senare. När hon kom till registreringsenheten var där stor uppståndelse därför att man precis upptäckt att Palmes besvärsskrivelse inte längre fanns på enheten. Vad det då var fråga om var att besvärsskrivelsen saknades från insorterade 100-buntar som då låg i postrummet. Hon minns inte om man då pratade om att Palmes ärende också var raderat i datorn. Det hela följdes upp genom att flera personer på enheten engagerades och man letade och bladade igenom de olika buntarna, dock utan att finna besvärsskrivelsen. Till en början så hadesatts att leta igenom buntarna, men när han misslyckades så ordnades någon slags samordning och man tittade igenom handligarna så att säga totalt.tror att den här större genomgången gjordes påinitiativ några dagar efter det att man saknasie Palmes besvärsskrivelse.
Tillfrågad uppgeratt hon inte är av den uppfattningen att någon egentlig internutredning gjordes, utan att man var allmänt irriterad över att ärendet kanske inte polisanmäldes direkt såsom man tyckte att det borde ha gjorts, utan att det var först senare som polisanmälan gjordes.
Ifylls e om blanketten används som fortsattningsblad.
minns också att någon befattningshavare som hade blivit förhörd av polisen tog illa vid sig över att som hon tyckte sig ha blivit misstänkliggjord när hon förhördes av polismannen Frohm.har själv tidigare inte blivit förhörd, vilket till viss del har förvånat henne eftersom hon då arbetade på registerenheten.
Rent allmänt hade man nog förväntat sig att samtliga som arbetade på enheten skulle ha blivit förhörda och bland dem kan då nämnas,,,,som arbetar mån-tors ochsom nu är pensionär och bor på S:t Eriksgatan samt eventuellt också omsom då eventuellt jobbade på enheten. Det här är personer somtror inte har blivit förhörda tidigare och där möjligen någon har något att berätta i ärendet.
Vid förhörstillfället förevisasockså en begäran från ensom i skrivelse daterad 27 februari 1986 har gjort anhållan om att få kopia av Olof Palmes överklagande av skattemyndighetens beslut i det s.k. Harwardärendet. Av den begäran framgår att skrivelsen inkommit till Länsrätten den 4 mars 1986 och på skrivelsen finns med handskrift längst ner texten x - mot postförskott 860305. Brevet är handskrivet och sedantittat på brevet så uppger hon att hon inte känner igen vem som skrivit "Exp mot postförskott", men att det kan vara administrativa enheten som skötte expedieringen av besvärsskrivelser när det gick brevledes iväg.
Tillfrågad om raderingsfunktionen var känd föruppger hon att vid den här tiden när hon arbetade på registreringsenheten så kunde hon radera ett ärende och hon vill minnas att det fanns någon instruktion om hur en radering gick till i den instruktionspärm som fanns vid dataterminalen. Så här i efterhand vill hon minnas att man först tog fram ärendet, hade behörighetskort, och sedan använde sig av någon skrifttangent och vidare någon F 8 eller eller möjligtvis F 7-tangent som trycktes ned och sedan att man fick fråga på skärmen och fick bekräftat med ja eller nej, eller om det var så att rent av return/enterknappen användes.är av den uppfattningen att det inte
minns också att någon befattningshavare som hade blivit förhörd av polisen tog illa vid sig över att som hon tyckte sig ha blivit misstänkliggjord när hon förhördes av polismannen Frohm.har själv tidigare inte blivit förhörd, vilket till viss del har förvånat henne eftersom hon då arbetade på registerenheten.
Rent allmänt hade man nog förväntat sig att samtliga som arbetade på enheten skulle ha blivit förhörda och bland dem kan då nämnas,,,,som arbetar mån-tors ochsom nu är pensionär och bor på S:t Eriksgatan samt eventuellt också omsom då eventuellt jobbade på enheten. Det här är personer somtror inte har blivit förhörda tidigare och där möjligen någon har något att berätta i ärendet.
Vid förhörstillfället förevisasockså en begäran från ensom i skrivelse daterad 27 februari 1986 har gjort anhållan om att få kopia av Olof Palmes överklagande av skattemyndighetens beslut i det s.k. Harwardärendet. Av den begäran framgår att skrivelsen inkommit till Länsrätten den 4 mars 1986 och på skrivelsen finns med handskrift längst ner texten x - mot postförskott 860305. Brevet är handskrivet och sedantittat på brevet så uppger hon att hon inte känner igen vem som skrivit "Exp mot postförskott", men att det kan vara administrativa enheten som skötte expedieringen av besvärsskrivelser när det gick brevledes iväg.
Tillfrågad om raderingsfunktionen var känd föruppger hon att vid den här tiden när hon arbetade på registreringsenheten så kunde hon radera ett ärende och hon vill minnas att det fanns någon instruktion om hur en radering gick till i den instruktionspärm som fanns vid dataterminalen. Så här i efterhand vill hon minnas att man först tog fram ärendet, hade behörighetskort, och sedan använde sig av någon skrifttangent och vidare någon F 8 eller eller möjligtvis F 7-tangent som trycktes ned och sedan att man fick fråga på skärmen och fick bekräftat med ja eller nej, eller om det var så att rent av return/enterknappen användes.är av den uppfattningen att det inte
var alla befattningshavare som kunde den här funktionen och i vart fall inte alla som använde sig av den.
Dåför närvarande inte har ytterligare att tillägga avslutas förhöret kl. 13.10.
F: Ja,vill du ha det här bandet uppspelat för dig eller anser du
att det är korrekt? Ja.
som, ovan
moderne sigermon
Roland Segerman krinsp
ej om blanketten används som fortsättningsblad.
var alla befattningshavare som kunde den här funktionen och i vart fall inte alla som använde sig av den.
Dåför närvarande inte har ytterligare att tillägga avslutas förhöret kl. 13.10.
F: Ja,vill du ha det här bandet uppspelat för dig eller anser du
att det är korrekt? Ja.
som, ovan
moderne sigermon
Roland Segerman krinsp
ej om blanketten används som fortsättningsblad.
