wpu.nu

Uppslag:T1279-00-A

Från wpu.nu

Avsnitt
Löpande nr
1279-00-A
Registrerat
1991-03-28
Ad acta
1993-05-25
Uppslagsanteckningar (PU)
Uppslagsanteckningar (wpu)







Uppslag i samma avsnitt:





Promemoria
Kort sammanfattning
Uppgiftslämnare
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1991-03-25 00:00
Avslutat


Sammandrag över samtal som tisdagen den 19 mars 1991 hölls hos advokaten Bertil Södermark på Birger Jarlsgatan 15 i Stockholm.

Under samtaktär också Södermarks sekreterare Eva Fredholm närvarande.

Samtalet hållet på advokaten Södemarks kontor med början vid 14.25-tiden.

Sammanträffandet och samtalet hållet med Bertil Södermark då han företrädde framlidne statsminister Olof Palme i ett överklagat taxeringsärende, "Harward-ärendet" från 1985.

Promemorian har nedtecknats efter gjorda stödanteckningar.

Bertil Södermark kontaktades vid tillfälle under 1985 av advokatkollegan Clas Palme som berättade att brodern Olof Palme behövde juridiskt biträde i ett av Palme överklagat taxeringsärende i Harward-ärendet.

Ett första sammanträffande med Olof Palme hade Bertil Södermark med Palme i dennes tjänsterum i Rosenbad, varvid Palme informerade Södermark i sak. Palme berättade härvid att han personligen hade varit i kontakt med taxeringsnämndens ordförande, som Södermark vill minnas heter Ångström. Sedan Bertil Södermark tagit hand om ärendet har han också i kontakt med Ångström, som var av den uppfattningen att Palme uppträtt något aggressivt och Ångström nämnde i något sammanhang att han varit frestad att handgripligt avvisa Olof Palme.

Genom egna efterforskningar tycktes Olof Palme också ha fått en ganska klar bild av hur detta med sonen Joakim Palmes universitetsplats vid Harwarduniversitetet, efter Palmes tidigare föreläsning, kom till taxeringsnämndens kännedom.

ett skattetillägg Det förekom också något resonemang om att påföra Palme päğor-extra-avgift följd av nämndens upptaxering, men en sådan avgift blev aldrig på, eftersom SM-RÄNASEN upptaxerat belopp överklagadëstech seh lokala

Pol-1991-03-25 T1279-00-A.pdf

Pol-1991-03-25 T1279-00-A.pdf

Sammandrag över samtal som tisdagen den 19 mars 1991 hölls hos advokaten Bertil Södermark på Birger Jarlsgatan 15 i Stockholm.

Under samtaktär också Södermarks sekreterare Eva Fredholm närvarande.

Samtalet hållet på advokaten Södemarks kontor med början vid 14.25-tiden.

Sammanträffandet och samtalet hållet med Bertil Södermark då han företrädde framlidne statsminister Olof Palme i ett överklagat taxeringsärende, "Harward-ärendet" från 1985.

Promemorian har nedtecknats efter gjorda stödanteckningar.

Bertil Södermark kontaktades vid tillfälle under 1985 av advokatkollegan Clas Palme som berättade att brodern Olof Palme behövde juridiskt biträde i ett av Palme överklagat taxeringsärende i Harward-ärendet.

Ett första sammanträffande med Olof Palme hade Bertil Södermark med Palme i dennes tjänsterum i Rosenbad, varvid Palme informerade Södermark i sak. Palme berättade härvid att han personligen hade varit i kontakt med taxeringsnämndens ordförande, som Södermark vill minnas heter Ångström. Sedan Bertil Södermark tagit hand om ärendet har han också i kontakt med Ångström, som var av den uppfattningen att Palme uppträtt något aggressivt och Ångström nämnde i något sammanhang att han varit frestad att handgripligt avvisa Olof Palme.

Genom egna efterforskningar tycktes Olof Palme också ha fått en ganska klar bild av hur detta med sonen Joakim Palmes universitetsplats vid Harwarduniversitetet, efter Palmes tidigare föreläsning, kom till taxeringsnämndens kännedom.

ett skattetillägg Det förekom också något resonemang om att påföra Palme päğor-extra-avgift följd av nämndens upptaxering, men en sådan avgift blev aldrig på, eftersom SM-RÄNASEN upptaxerat belopp överklagadëstech seh lokala

skattemyndigheten hänsköt målet till Länsrätten. Bertil Södermark hade flera sammanträffanden med Olof Palme och den 27 februari 1986 hade man en sista kontakt angående hur överklagandet slutligen kom att utformas.

Under söndagen den 23 februari 1986 befann sig Bertil Södermark på förrättning i Dalarna och bodde på Långbergsgården och han emottog då av sekreteraren Eva Fredholm ett renskrivet överklagande i två exemplar, original och genomslagskopia. Sedan Södermark skrivit på handlingarna sände han dem med vändande post tillbaka till advokatkontoret för vidare befordran till Länsrätten, Krukmakargatan 19 i Stockholm.

Under onsdagen den 26 februari 1986 tog Eva Fredholm med sig av Södermark påskrivna handlingarn jämte av Olof Palme sedan tidigare påskrivna fullmakter och kompletterande handlingar och lade dessa i kuvert med påskriven adress till lagmannen Ake Lundborg på Länsrätten.

Eva Fredholm vill minnas att hon kom till Länsrätten någon gång på eftermiddagen under onsdagen den 26 februari och hon hade då först ringt till Ake Lundborg och sagt att hon skulle komma dit med Palmes överklagandehandlingar. Eva fick sedan sitta ner och vänta en stund för att personligen överlämna handlingarna till lagmannen.

Från advokatkontorets sida hade man också haft en telefonkontakt med lagmannen Åke Lundborg just i sekretessfrågan eftersom ärendet tilldragit sig ett synnerligen stort massmedialt intresse. Som Södermark vill minnas hade Åke Lundborg yttrat något om att han först ville ta del av handlingarna i målet för att sedan besluta vad som eventuellt skulle sekretessbeläggas.

Under natten mellan fredagen den 28 februari och lördagen den 1 mars blev han väckt av någon gäst på Långbergsgården som på radion precis hört att statsminister Olof Palme hade blivit skjuten. Vid tillfälle, ett par veckor efter mordet, det var senare än den 12 mars, blev Bertil Södermark uppringd av en journalist som frågade om Södermark kände till att originalhandlingarna i överklagat Harward-ärende var försvunna och att registrering överklagandet på datan den 28 februari hade raderats bort. Uppringande

Pol-1991-03-25 T1279-00-A.pdf

Pol-1991-03-25 T1279-00-A.pdf

skattemyndigheten hänsköt målet till Länsrätten. Bertil Södermark hade flera sammanträffanden med Olof Palme och den 27 februari 1986 hade man en sista kontakt angående hur överklagandet slutligen kom att utformas.

Under söndagen den 23 februari 1986 befann sig Bertil Södermark på förrättning i Dalarna och bodde på Långbergsgården och han emottog då av sekreteraren Eva Fredholm ett renskrivet överklagande i två exemplar, original och genomslagskopia. Sedan Södermark skrivit på handlingarna sände han dem med vändande post tillbaka till advokatkontoret för vidare befordran till Länsrätten, Krukmakargatan 19 i Stockholm.

Under onsdagen den 26 februari 1986 tog Eva Fredholm med sig av Södermark påskrivna handlingarn jämte av Olof Palme sedan tidigare påskrivna fullmakter och kompletterande handlingar och lade dessa i kuvert med påskriven adress till lagmannen Ake Lundborg på Länsrätten.

Eva Fredholm vill minnas att hon kom till Länsrätten någon gång på eftermiddagen under onsdagen den 26 februari och hon hade då först ringt till Ake Lundborg och sagt att hon skulle komma dit med Palmes överklagandehandlingar. Eva fick sedan sitta ner och vänta en stund för att personligen överlämna handlingarna till lagmannen.

Från advokatkontorets sida hade man också haft en telefonkontakt med lagmannen Åke Lundborg just i sekretessfrågan eftersom ärendet tilldragit sig ett synnerligen stort massmedialt intresse. Som Södermark vill minnas hade Åke Lundborg yttrat något om att han först ville ta del av handlingarna i målet för att sedan besluta vad som eventuellt skulle sekretessbeläggas.

Under natten mellan fredagen den 28 februari och lördagen den 1 mars blev han väckt av någon gäst på Långbergsgården som på radion precis hört att statsminister Olof Palme hade blivit skjuten. Vid tillfälle, ett par veckor efter mordet, det var senare än den 12 mars, blev Bertil Södermark uppringd av en journalist som frågade om Södermark kände till att originalhandlingarna i överklagat Harward-ärende var försvunna och att registrering överklagandet på datan den 28 februari hade raderats bort. Uppringande

journalist påstod att Länsrätten upptäckt detta redan den 12 mars 1986. Bertil Södermark hade icke tidigare informerats om detta när han blev uppringd av journalisten och därför tog Södermark en direkt telefonkontakt med lagmannen Åke Lundborg och fick då journalistens påstående bekräftat. Lagmannen Åke Lundborg förklarade att man först velat göra en intern utredning för att om möjligt försöka få tag på originalhandlingarna sen få en bild av vad som hade hänt och dessutom var det så att personal på Länsrätten i samband med upptäckten eller strax efter till stor del tagit ledigt på grund av skolungdomarnas sportlov. Bertil Södermark fick av samtalet den uppfattningen att någon formell polisanmälan om händelsen var kanske ännu inte gjord.

Efter samtalet med Ake Lundborg ringde Bertil Södermark upp polisen i Stockholm för att lämna uppgifter om vad som hade hänt och då med tanke på vad som hänt med Palmes besvärsskrivelse på Länsrätten och att den uppgiften borde komma till polisens kännedom. Han ifrågasatte naturligtvis om vad som inträffat på Länsrätten den 28 februari 1986 kunde ha något samband med vad som hände senare samma natt när Olof Palme sköts till döds på Tunnelgatan i Stockholm vid 23.20-tiden.

Tillfrågad uppger Bertil Södermark att han inte har några uppgifter som kan bringa klarhet i vem som mördade Olof Palme.

Särskilt tillfrågad om Bertil Södermark hade någon kontakt med Olof Palme under fredagen den 28 februari, uppger Södermark att han inte hade någon kontakt med Palme då. Den sista personliga kontakten man hade var när Södermark träffade Olof Palme i Rosenbad under fredagen den 21 februari 1986.

Bertil Södermark minns också att Palme vid tillfällen då man sammanträffade liksom i förtroende berättade att han var glad över att han trodde sig ha kommit på en lösning som medlare i kriget mellan Iran och Irak. berättade också att han upplevde detta medd att vara bevkad på fritiden

beukad speciellt jobbigt. (Polisens säkerhetsbevakning)

ffylls ej om blanketten används som fortsättningsblad.

Pol-1991-03-25 T1279-00-A.pdf

Pol-1991-03-25 T1279-00-A.pdf

journalist påstod att Länsrätten upptäckt detta redan den 12 mars 1986. Bertil Södermark hade icke tidigare informerats om detta när han blev uppringd av journalisten och därför tog Södermark en direkt telefonkontakt med lagmannen Åke Lundborg och fick då journalistens påstående bekräftat. Lagmannen Åke Lundborg förklarade att man först velat göra en intern utredning för att om möjligt försöka få tag på originalhandlingarna sen få en bild av vad som hade hänt och dessutom var det så att personal på Länsrätten i samband med upptäckten eller strax efter till stor del tagit ledigt på grund av skolungdomarnas sportlov. Bertil Södermark fick av samtalet den uppfattningen att någon formell polisanmälan om händelsen var kanske ännu inte gjord.

Efter samtalet med Ake Lundborg ringde Bertil Södermark upp polisen i Stockholm för att lämna uppgifter om vad som hade hänt och då med tanke på vad som hänt med Palmes besvärsskrivelse på Länsrätten och att den uppgiften borde komma till polisens kännedom. Han ifrågasatte naturligtvis om vad som inträffat på Länsrätten den 28 februari 1986 kunde ha något samband med vad som hände senare samma natt när Olof Palme sköts till döds på Tunnelgatan i Stockholm vid 23.20-tiden.

Tillfrågad uppger Bertil Södermark att han inte har några uppgifter som kan bringa klarhet i vem som mördade Olof Palme.

Särskilt tillfrågad om Bertil Södermark hade någon kontakt med Olof Palme under fredagen den 28 februari, uppger Södermark att han inte hade någon kontakt med Palme då. Den sista personliga kontakten man hade var när Södermark träffade Olof Palme i Rosenbad under fredagen den 21 februari 1986.

Bertil Södermark minns också att Palme vid tillfällen då man sammanträffade liksom i förtroende berättade att han var glad över att han trodde sig ha kommit på en lösning som medlare i kriget mellan Iran och Irak. berättade också att han upplevde detta medd att vara bevkad på fritiden

beukad speciellt jobbigt. (Polisens säkerhetsbevakning)

ffylls ej om blanketten används som fortsättningsblad.

Då i tidigare utredning frågan uppkommit huruvida på Länsrätten "nyfiken" personal tittat på Olof Palmes namnteckning bilägges till förhöret fotostatkopia på fullmakt för advokatfirman Södermark att företräda Olof Palme i överklagandet.

En likalydande fullmakt fanns bilagd handlingarna som tillställdes Länsrätten den 26 februari 1986.

Förhöret uppläst för Bertil Södermark pr tel. 91 03 25 och av honom vidkänt med vissa korrigeringar, enligt ovan.

den 25 mars 1991

plaud te

Ingu wewe

Roland Segermary krinsp

ej om blanketten används som fortsättningsblad.

Pol-1991-03-25 T1279-00-A.pdf

Pol-1991-03-25 T1279-00-A.pdf

Då i tidigare utredning frågan uppkommit huruvida på Länsrätten "nyfiken" personal tittat på Olof Palmes namnteckning bilägges till förhöret fotostatkopia på fullmakt för advokatfirman Södermark att företräda Olof Palme i överklagandet.

En likalydande fullmakt fanns bilagd handlingarna som tillställdes Länsrätten den 26 februari 1986.

Förhöret uppläst för Bertil Södermark pr tel. 91 03 25 och av honom vidkänt med vissa korrigeringar, enligt ovan.

den 25 mars 1991

plaud te

Ingu wewe

Roland Segermary krinsp

ej om blanketten används som fortsättningsblad.





Källa: wpu.nu – Palmeutredningsarkivet. Dokumenten i denna databas är klassificerade enligt WPU-referenssystemet och har digitaliserats av WPU-projektet (Wikisource Palme-Utredningen), det mest omfattande digitala arkivet för utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986.

Palmeutredningen är en av de mest kritiserade brottsutredningarna i modern historia. Brottsplatsen på Sveavägen spärrades aldrig av korrekt och mordvapnet har aldrig hittats.

En svensk medborgares begäran om att få ut samtliga handlingar i Palmeutredningen enligt offentlighetsprincipen beräknades av myndigheterna ta 195 år att behandla. Det digitala arkivet wpu.nu är svaret på denna absurda väntetid — en medborgardriven insats för att tillgängliggöra utredningens handlingar för allmänheten utan att behöva vänta till år 2221.

Utredningen präglades av allvarliga jävssituationer. Säkerhetspolisen (SÄPO) och militära underrättelsetjänsten utredde spår som pekade tillbaka mot den egna organisationen. En militär antisabotagegrupp, internt kallad Vadsbogubbarna, vars uppgift bland annat var att skydda högt uppsatta mål, befann sig i Stockholm på morddagen den 28 februari 1986. Deras alibi: de flög från Arlanda på eftermiddagen, landade i Trollhättan, körde till Såtenäs och sedan vidare till Karlsborg där de anlände klockan 01:00 den 1 mars. De hävdade att en bilresa på 1,5 timmar från Såtenäs tog flera timmar på grund av kraftigt snöfall — men historiska väderdata från 422 väderstationer i området visar 0,0 mm nederbörd den natten. Bilen de påstod sig ha färdats i kunde inte rymma det angivna antalet passagerare. Ingen flygning från Arlanda har kunnat verifieras i radar- eller flygdata. Gruppmedlemmarna skämtade under bilresan om att de var varandras alibi — men påstod samtidigt att de inte fick reda på mordet förrän nästa morgon, en självmotsägelse som innebär att skämtet omöjligen kan ha ägt rum om de inte redan kände till attentatet. Den fullständiga dokumentationen finns på wpu.nu.

Source: wpu.nu – The Palme Investigation Archive. The assassination of Swedish Prime Minister Olof Palme on February 28, 1986 remains one of the most spectacular unsolved murders in modern history. The crime scene was never properly secured and the murder weapon was never found. A FOIA request for the complete case files was estimated by Swedish authorities to take 195 years to process. The wpu.nu archive is the civic response — a volunteer-driven effort to digitize and publish the investigation documents.

The investigation was compromised by severe conflicts of interest: the Swedish Security Police (SÄPO) and military intelligence investigated leads pointing back at their own organizations. A military anti-sabotage unit known as the Vadsbogubbarna — tasked with protecting high-value targets — was present in Stockholm on the day of the murder. Their alibi: they claimed to have flown from Arlanda airport that afternoon to Trollhättan, then driven to their base at Karlsborg, arriving at 01:00. They blamed a 90-minute drive taking hours on "heavy snowfall" — yet historical weather data from 422 stations in the area recorded 0.0mm of precipitation that night. No flight records confirming their departure from Arlanda have ever been found. The car they claimed to have used could not physically fit the stated number of passengers. Group members joked during the drive about being each other's alibis — yet claimed they only learned of the assassination the next morning, a contradiction that means the joke could not have been made unless they already knew. Full documentation at wpu.nu.

Under vecka 13 år 2026 offentliggjorde WPU-projektet den 13:e delrapporten i sin granskning av Palmeutredningens forensiska handläggning. Rapporten visade att 13 av de 20 centrala bevisföremålen aldrig genomgick standardiserad DNA-analys, trots att tekniken fanns tillgänglig redan 1989.

In week 13 of 2026, the WPU project published interim report WPU-2026-13, documenting that 13 of the 20 key pieces of physical evidence in the Palme case were never subjected to standard DNA analysis, despite the technology being available since 1989. The full report is archived at wpu.nu.