Uppslag i samma avsnitt:
SKANDIA
EA9982-D
Per Häggström
Skandia
1987-02-06
PM angående Stig Engström.
Torsdagen 1987-02-05
uppgav Engström följande under samtal med Hans Jörnung, Skandia.
Han (Engström) arbetade över sent den kväll Palme mördades.
Han lämnade entrén Sveavägen 44 och gick mot Tunnelgatan. Han hade bråttom för att hinna med sista (?) tunnelbanan från Hötorget.
Han var i höjd med Sveavägen 42 dvs mellan Götabanken och Dekorima när han hörde något som han uppfattade som nyårssmällare.
Själv bedömde han avståndet till mordplatsen vid tillfället till 6-10 m.
Han såg en man ligga på trottoaren och var snabbt framme vid honom. På knä intill honom satt en äldre liten tant. 4-5 personer stod runt mannen.
Först trodde han att det var ett fyllo därefter associerade han till en knarkuppgörelse!?
Enligt uppgift hade han kort tid innan gått en kurs i första hjälpen på Skandia och lärt sig framstupa-sidoläge, varför han tog i mannen som då låg på rygg och vände honom på sidan. Just då började blod rinna ur näsan.
SKANDIA
EA9982-D
Per Häggström
Skandia
1987-02-06
PM angående Stig Engström.
Torsdagen 1987-02-05
uppgav Engström följande under samtal med Hans Jörnung, Skandia.
Han (Engström) arbetade över sent den kväll Palme mördades.
Han lämnade entrén Sveavägen 44 och gick mot Tunnelgatan. Han hade bråttom för att hinna med sista (?) tunnelbanan från Hötorget.
Han var i höjd med Sveavägen 42 dvs mellan Götabanken och Dekorima när han hörde något som han uppfattade som nyårssmällare.
Själv bedömde han avståndet till mordplatsen vid tillfället till 6-10 m.
Han såg en man ligga på trottoaren och var snabbt framme vid honom. På knä intill honom satt en äldre liten tant. 4-5 personer stod runt mannen.
Först trodde han att det var ett fyllo därefter associerade han till en knarkuppgörelse!?
Enligt uppgift hade han kort tid innan gått en kurs i första hjälpen på Skandia och lärt sig framstupa-sidoläge, varför han tog i mannen som då låg på rygg och vände honom på sidan. Just då började blod rinna ur näsan.
Redan då han anlände blödde mannen ur munnen.
Knästående tittade han in i gränden Tunnelgatan mot Luntmakargatan.
Han såg då en man stå i korset Tunnelgatan & Luntmakargatan till vänster om bygg-bodarna.
Mannen stod med båda händerna längs sidorna något upplyftade som i en Western-film, till synes beredd att "dra". Han blev rädd eftersom han blev övertygad om att mannen tänkte skjuta på nytt.
Mannen var iklädd blå täckjacka. Hans ansikte var belyst av gatubelysningen.
(Senare kunde han identifiera mannen hos polisen under en fotokonfrontation. Mannen är identiskt med det vittne som hade sprungit efter mördaren uppför trappen. Mannen hette Lars Jeppsson )
I nästa ögonblick var mannen borta.
Under det att man väntade på hjälp tillstötte fler människor.
Tanten (Lisbeth) reste sig då och då och bad nytillkomna att skaffa ambulans.
Redan då han anlände blödde mannen ur munnen.
Knästående tittade han in i gränden Tunnelgatan mot Luntmakargatan.
Han såg då en man stå i korset Tunnelgatan & Luntmakargatan till vänster om bygg-bodarna.
Mannen stod med båda händerna längs sidorna något upplyftade som i en Western-film, till synes beredd att "dra". Han blev rädd eftersom han blev övertygad om att mannen tänkte skjuta på nytt.
Mannen var iklädd blå täckjacka. Hans ansikte var belyst av gatubelysningen.
(Senare kunde han identifiera mannen hos polisen under en fotokonfrontation. Mannen är identiskt med det vittne som hade sprungit efter mördaren uppför trappen. Mannen hette Lars Jeppsson )
I nästa ögonblick var mannen borta.
Under det att man väntade på hjälp tillstötte fler människor.
Tanten (Lisbeth) reste sig då och då och bad nytillkomna att skaffa ambulans.
Knästående uppfattade han att en vit bil (ambulans?) och en polisbuss anlände och parkerade vid salladsbaren.
Två (2) poliser frågade genast "Vart sprang han?" Engström visade då med hela handen, militäriskt, riktningen in mot Luntmakargatan.
Engström kom då plötsligt på att polisen inte hade fått veta om den blå täckjackan varför han reste sig och sprang efter.
Han misslyckades med att hinna ikapp polisen varför han genast återvände till mordplatsen.
Då han återkom hörde han hur ett vittne gav en ung polis hans eget signalement. Han försökte rätta till detta men polisen ville icke lyssna.
-
Han vistades på platsen en stund efter det att kroppen hade förts iväg med ambulansen. Sedan gick han tillbaka till Sveavägen 44.
-
Inne i Skandias entré samtalade han med väktarna och drack en kopp kaffe. När han så småningom lämnade Skandia promenerade han på Sveavägen mot Odengatan.
Han gick vidare till Odenplan där han tog en buss till Östra station.
Därifrån med
Knästående uppfattade han att en vit bil (ambulans?) och en polisbuss anlände och parkerade vid salladsbaren.
Två (2) poliser frågade genast "Vart sprang han?" Engström visade då med hela handen, militäriskt, riktningen in mot Luntmakargatan.
Engström kom då plötsligt på att polisen inte hade fått veta om den blå täckjackan varför han reste sig och sprang efter.
Han misslyckades med att hinna ikapp polisen varför han genast återvände till mordplatsen.
Då han återkom hörde han hur ett vittne gav en ung polis hans eget signalement. Han försökte rätta till detta men polisen ville icke lyssna.
-
Han vistades på platsen en stund efter det att kroppen hade förts iväg med ambulansen. Sedan gick han tillbaka till Sveavägen 44.
-
Inne i Skandias entré samtalade han med väktarna och drack en kopp kaffe. När han så småningom lämnade Skandia promenerade han på Sveavägen mot Odengatan.
Han gick vidare till Odenplan där han tog en buss till Östra station.
Därifrån med
tog hem.
Engström kommenterade "nyårssmällarna" så att det knappast kunde ha varit en Smith-Wesson eftersom en så grovkalibrig pistol skulle ha åstadkommit ett starkare ljud.
Engström nämnde två (2) andra vapentyper som han också kände till från sin militärtid - reservofficer.
Anledningen till övertidsarbetet var att göra
klart ett uppdrag innan semestern som skulle börja på lördagen. Han skulle då till Idre med hustrun.
Hon är sjuksköterska varför han hade diskuterat sin hjälpinsats med henne då han kom hem.
Engström hade kontaktats av en mängd personer efter mordet.
1) En kvinnlig jurist från Göteborg vilken han hade avslöjat som en stråltant. Han hade kontrollerat kvinnans uppgifter med Skandia - Göteborg som kände till kvinnan. Man hade meddelat att kvinnan tidigare försökt få sin make fälld/inblandad i mordfall.
2) En konstnär hade ringt och talat med Engström om den hiss som finns intill rulltrappan och trapporna som leder upp till
tog hem.
Engström kommenterade "nyårssmällarna" så att det knappast kunde ha varit en Smith-Wesson eftersom en så grovkalibrig pistol skulle ha åstadkommit ett starkare ljud.
Engström nämnde två (2) andra vapentyper som han också kände till från sin militärtid - reservofficer.
Anledningen till övertidsarbetet var att göra
klart ett uppdrag innan semestern som skulle börja på lördagen. Han skulle då till Idre med hustrun.
Hon är sjuksköterska varför han hade diskuterat sin hjälpinsats med henne då han kom hem.
Engström hade kontaktats av en mängd personer efter mordet.
1) En kvinnlig jurist från Göteborg vilken han hade avslöjat som en stråltant. Han hade kontrollerat kvinnans uppgifter med Skandia - Göteborg som kände till kvinnan. Man hade meddelat att kvinnan tidigare försökt få sin make fälld/inblandad i mordfall.
2) En konstnär hade ringt och talat med Engström om den hiss som finns intill rulltrappan och trapporna som leder upp till
Malmskillnadsgatan från Luntmakargatan.
Konstnären ansåg att hiss och hisschakt skulle genomletas för att finna vapnet.
Kommentar.
Hans Jörnung som samtalade med Engström uppfattade honom såsom märkligt uppsvälld runt halsen.
Engströms ögon stod ut på ett anmärkningsvärt sätt. (Struma-symptom?)
Engström hade vidare under samtalsavsnittet om skottet mot Lisbeth Palme jämfört med att skjuta mot ett oskyldigt djur. Jämförelsen var oklar och förvirrande. På något sätt skulle detta skott ha varit obehagligare än skottet mot Palme.
Återigen förbluffas man över Engströms påståenden.
Engströms agerande för att få publicitet försvarar han med att hans vittnesmål inte har beaktats.
Dessutom är Engström än idag upprörd över att hans signalement felaktigt larmades ut i det inledande skedet.
Om Engströms namn icke finns bland de antecknade vittnena under natten är det svårt att förstå följande
Malmskillnadsgatan från Luntmakargatan.
Konstnären ansåg att hiss och hisschakt skulle genomletas för att finna vapnet.
Kommentar.
Hans Jörnung som samtalade med Engström uppfattade honom såsom märkligt uppsvälld runt halsen.
Engströms ögon stod ut på ett anmärkningsvärt sätt. (Struma-symptom?)
Engström hade vidare under samtalsavsnittet om skottet mot Lisbeth Palme jämfört med att skjuta mot ett oskyldigt djur. Jämförelsen var oklar och förvirrande. På något sätt skulle detta skott ha varit obehagligare än skottet mot Palme.
Återigen förbluffas man över Engströms påståenden.
Engströms agerande för att få publicitet försvarar han med att hans vittnesmål inte har beaktats.
Dessutom är Engström än idag upprörd över att hans signalement felaktigt larmades ut i det inledande skedet.
Om Engströms namn icke finns bland de antecknade vittnena under natten är det svårt att förstå följande
Engström ringde till Skandias larmansvarige under lördagsmorgonen och hävdade att polisen hade beordrat honom att lämna besked om när han stämplade ut kvällen innan.
Engström utsaga innehöll ingen irritation över polisens agerande när han berättade historien för vakterna inne på Skandia efter mordet.
Enligt vakternas version nämnde han icke att han tagit i kroppen, icke att han hade sett en person inne i Tunnelgatan, icke att hans signalement inrapporterats såsom gärningsmannens.
Engström påstod att han kunde peka ut vittnet, som sprang efter gärningsmannen uppför trapporna, vid en fotokonfrontation hos polisen.
Är det riktigt?
Om det stämmer, hur är detta möjligt?
Värt att notera är Engströms påstående, att han kan höra skillnad på vapen - handeldvapen.
Är han förtrogen med vapen? Reservofficer?
Engström ringde till Skandias larmansvarige under lördagsmorgonen och hävdade att polisen hade beordrat honom att lämna besked om när han stämplade ut kvällen innan.
Engström utsaga innehöll ingen irritation över polisens agerande när han berättade historien för vakterna inne på Skandia efter mordet.
Enligt vakternas version nämnde han icke att han tagit i kroppen, icke att han hade sett en person inne i Tunnelgatan, icke att hans signalement inrapporterats såsom gärningsmannens.
Engström påstod att han kunde peka ut vittnet, som sprang efter gärningsmannen uppför trapporna, vid en fotokonfrontation hos polisen.
Är det riktigt?
Om det stämmer, hur är detta möjligt?
Värt att notera är Engströms påstående, att han kan höra skillnad på vapen - handeldvapen.
Är han förtrogen med vapen? Reservofficer?
Om Engströms utsaga är korrekt frågar man sig hur polismännen och övriga vittnen kunde missa honom.
Han har bevisligen lämnat Skandia 23:20
och återvänt in i Skandias foajé vid 23:45
-tiden.
Han har således varit på platsen och han har känt till händelsen (jämför vakternas vittnesmål).
Om Engström bild av har han läst och hört vad andra har upplevt, och förklarar detta icke ex fotokonfrontation.
(Signatur)
P.H.
Om Engströms utsaga är korrekt frågar man sig hur polismännen och övriga vittnen kunde missa honom.
Han har bevisligen lämnat Skandia 23:20
och återvänt in i Skandias foajé vid 23:45
-tiden.
Han har således varit på platsen och han har känt till händelsen (jämför vakternas vittnesmål).
Om Engström bild av har han läst och hört vad andra har upplevt, och förklarar detta icke ex fotokonfrontation.
(Signatur)
P.H.
Per Häggström
Översiktsskiss över Skandiahuset med in/ut-gångar markerade.
Per Häggström
Översiktsskiss över Skandiahuset med in/ut-gångar markerade.
