Lars Jeppsson omtalar att han kom från en pub i närheten av Luntmakargatan och gick denna upp mot Tunnelgatan.
Då han kom fram ungefär vid korsningen Luntmakargatan & Tunnelgatan hörde han två st knallar.
Han trodde först det var något fyrverkeri av något slag men fick strax efter se att en mansperson segnade ner på gatan vid korsningen Sveavägen & Tunnelgatan, samtidigt som den kvinna som var med mannen började skrika hysteriskt.
Då förstod han vad som hänt och upptäckte därefter hur en mansperson kom springande från platsen och uppför trapporna mot David Bagares gata.
Lars Jeppsson var vid tillfället cirka 15 meter från den flyende mannen som Jepsson såg snett bakifrån.
Mannen var cirka 35 till 40 år, och var klädd i något mörkt jackliknande plagg.
Lars Jeppssons första intryck var att mannen kan varit klädd i en mörk dunjacka.
Vidare tyckte Jeppsson att mannen hade något som han tyckte såg ut som en keps på huvudet.
Vad Lars Jeppsson kunde se hade mannen ej något i händerna.
På grund av den uppkomna situationen tvekade Lars Jeppsson ett ögonblick på om han skulle skynda ner till den skadade eller om han skulle förfölja gärningsmannen.
Det blev så att han skyndade efter gärningsmannen som då hade hunnit upp för alla trappor.
Då Lars Jeppsson kom upp för trapporna mötte han ett medelålders par som han frågade var mannen hade tagit vägen som de måste ha mött.
Kvinnan som verkade vara från ett sydeuropeiskt land och var cirka 35 - 40 år svarade att mannen försvunnit vidare nerför backen mot Regeringsgatan.
Lars Jeppsson fortsatte då nerför David Bagares gata men kunde ej se mannen igen.
Därefter återvände Lars Jeppsson till Brottsplatsen och lämnade sina uppgifter till en ljushårig kvinnlig polis som då kommit till brottsplatsen.
Lars Jeppsson omtalar att han då fick reda på att den skjutne personen skulle ha varit statsminister Olof Palme.
Lars Jeppsson omtalar vidare att han skall vara hemma under morgondagen om han behövs ytterligare i ärendet.
Lars Jeppsson omtalar att han kom från en pub i närheten av Luntmakargatan och gick denna upp mot Tunnelgatan.
Då han kom fram ungefär vid korsningen Luntmakargatan & Tunnelgatan hörde han två st knallar.
Han trodde först det var något fyrverkeri av något slag men fick strax efter se att en mansperson segnade ner på gatan vid korsningen Sveavägen & Tunnelgatan, samtidigt som den kvinna som var med mannen började skrika hysteriskt.
Då förstod han vad som hänt och upptäckte därefter hur en mansperson kom springande från platsen och uppför trapporna mot David Bagares gata.
Lars Jeppsson var vid tillfället cirka 15 meter från den flyende mannen som Jepsson såg snett bakifrån.
Mannen var cirka 35 till 40 år, och var klädd i något mörkt jackliknande plagg.
Lars Jeppssons första intryck var att mannen kan varit klädd i en mörk dunjacka.
Vidare tyckte Jeppsson att mannen hade något som han tyckte såg ut som en keps på huvudet.
Vad Lars Jeppsson kunde se hade mannen ej något i händerna.
På grund av den uppkomna situationen tvekade Lars Jeppsson ett ögonblick på om han skulle skynda ner till den skadade eller om han skulle förfölja gärningsmannen.
Det blev så att han skyndade efter gärningsmannen som då hade hunnit upp för alla trappor.
Då Lars Jeppsson kom upp för trapporna mötte han ett medelålders par som han frågade var mannen hade tagit vägen som de måste ha mött.
Kvinnan som verkade vara från ett sydeuropeiskt land och var cirka 35 - 40 år svarade att mannen försvunnit vidare nerför backen mot Regeringsgatan.
Lars Jeppsson fortsatte då nerför David Bagares gata men kunde ej se mannen igen.
Därefter återvände Lars Jeppsson till Brottsplatsen och lämnade sina uppgifter till en ljushårig kvinnlig polis som då kommit till brottsplatsen.
Lars Jeppsson omtalar att han då fick reda på att den skjutne personen skulle ha varit statsminister Olof Palme.
Lars Jeppsson omtalar vidare att han skall vara hemma under morgondagen om han behövs ytterligare i ärendet.
Syftet med konfrontationen är att utreda huruvida någon i gruppen är identisk med den man som Nieminen mötte på David Bagares Gata vid Johannesgatan den 28/2 1986 vid 23.20 -
23.25-tiden.
K =
Konfrontationsledare
N =
Nieminen Yvonne Anita
F = Advokat Falk
K:
Du kommer nu att få se en grupp på 8 personer numrerade från 1 - 8. Frågan är om du i den här gruppen kan identifiera någon såsom varande den man du mötte på David Bagares Gata vid Johannesgatan den 28/2 1986 vid 23.20 - 23.25-tiden. Först vill jag bara fråga dig, har du fått se några foto- grafier i det här ärendet tidigare?
Vad är det för bilder du har fått se?
N:
Ja, två gånger.
K:
N:
Det var bilder först på en speciell man, och sedan var det olika bilder på olika klädesplagg.
Fick du se bild på en man?
K:
N:
Ja.
K:
N:
K:
N:
Vad var det för bild?
Det var en bild som var tagen härifrån, vad kallas det för, uppåt.
En bröstbild.
Sen så var det en helbild. Det var två. tre bilder på
honom.
K:
På samme man?
N:
Ja.
K:
Bara den bilden?
N:
Det var första gången.
K:
N:
Det var på samme man som du såg då flera bilder?
Ja.
K: Vet du vilken man det var?
N:
Nej det vet jag inte.
K:
Det var första gången, säger du. Hur långt efter den här händelsen inträffade det?
Konfrontation nummer 9 påbörjas klockan
15.25. Konfrontationsgruppen förevisas för
Nieminen, Yvonne Anita, född
Syftet med konfrontationen är att utreda huruvida någon i gruppen är identisk med den man som Nieminen mötte på David Bagares Gata vid Johannesgatan den 28/2 1986 vid 23.20 -
23.25-tiden.
K =
Konfrontationsledare
N =
Nieminen Yvonne Anita
F = Advokat Falk
K:
Du kommer nu att få se en grupp på 8 personer numrerade från 1 - 8. Frågan är om du i den här gruppen kan identifiera någon såsom varande den man du mötte på David Bagares Gata vid Johannesgatan den 28/2 1986 vid 23.20 - 23.25-tiden. Först vill jag bara fråga dig, har du fått se några foto- grafier i det här ärendet tidigare?
Vad är det för bilder du har fått se?
N:
Ja, två gånger.
K:
N:
Det var bilder först på en speciell man, och sedan var det olika bilder på olika klädesplagg.
Fick du se bild på en man?
K:
N:
Ja.
K:
N:
K:
N:
Vad var det för bild?
Det var en bild som var tagen härifrån, vad kallas det för, uppåt.
En bröstbild.
Sen så var det en helbild. Det var två. tre bilder på
honom.
K:
På samme man?
N:
Ja.
K:
Bara den bilden?
N:
Det var första gången.
K:
N:
Det var på samme man som du såg då flera bilder?
Ja.
K: Vet du vilken man det var?
N:
Nej det vet jag inte.
K:
Det var första gången, säger du. Hur långt efter den här händelsen inträffade det?
Ja det var inte långt efter. Jag kommer inte ihåg hur långt efter det var.
K:
Dagar eller veckor?
N:
K:
Det var någon vecka efter skulle jag tro.
Någon vecka efter händelsen, då fick du..se de här bilderna? N: Ja.
K:
N:
K:
N:
K:
N:
K:
Har man visat dig flera bilder sedan? .
Sen var det ytterligare en gång till.
Vad fick du se för bilder då?
Då var det olika klädesplagg på bilderna, det var det man ville ha reda på.
Var det några ansikten då?
Det var ansiktsbilder ja, alltså helbild.
Helbilder, och du såg ansikten också?
Ja.
Var det färg eller svart/vita bilder?
N:
K:
N:
Det var färg.
K:
Det var färg, de här med kläderna?
N:
K:
N:
Ja.
K:
N:
K:
N:
Ja och det var det första gången också. Första gången var också färgbild?
Kände du igen någon på de här bilderna?
Det är svårt för mig och säga att det var just den mannen jag mötte, men det jag kan säga, det är grovleken, ungefär längd. Det är ungefär vad jag kan gå på.
Då tittar vi på den här gruppen nu. Man kommer nu att en i taget komma fram och visa sig på nära håll framför spegeln. Ja det var inte lätt. Han är för smal.
2 är för smal?
K:
N:
Ja, nej inte 4 heller.
K:
N:
Ja nu har gruppen gått ett varv förbi.
Ja det var inte lätt. Lustigkurre.
K: Det är siste mannen på andra varvet.
N:
K:
N:
5, han var inte, ja Gud vad svårt, han är lite för grov för det.
5 är för grov?
Ja, det här var inte lätt. Han är inte tillräckligt bred här över heller, över bröstet, 1.
K:
Vill du se längre eller?
N:
Ja det var inte långt efter. Jag kommer inte ihåg hur långt efter det var.
K:
Dagar eller veckor?
N:
K:
Det var någon vecka efter skulle jag tro.
Någon vecka efter händelsen, då fick du..se de här bilderna? N: Ja.
K:
N:
K:
N:
K:
N:
K:
Har man visat dig flera bilder sedan? .
Sen var det ytterligare en gång till.
Vad fick du se för bilder då?
Då var det olika klädesplagg på bilderna, det var det man ville ha reda på.
Var det några ansikten då?
Det var ansiktsbilder ja, alltså helbild.
Helbilder, och du såg ansikten också?
Ja.
Var det färg eller svart/vita bilder?
N:
K:
N:
Det var färg.
K:
Det var färg, de här med kläderna?
N:
K:
N:
Ja.
K:
N:
K:
N:
Ja och det var det första gången också. Första gången var också färgbild?
Kände du igen någon på de här bilderna?
Det är svårt för mig och säga att det var just den mannen jag mötte, men det jag kan säga, det är grovleken, ungefär längd. Det är ungefär vad jag kan gå på.
Då tittar vi på den här gruppen nu. Man kommer nu att en i taget komma fram och visa sig på nära håll framför spegeln. Ja det var inte lätt. Han är för smal.
2 är för smal?
K:
N:
Ja, nej inte 4 heller.
K:
N:
Ja nu har gruppen gått ett varv förbi.
Ja det var inte lätt. Lustigkurre.
K: Det är siste mannen på andra varvet.
N:
K:
N:
5, han var inte, ja Gud vad svårt, han är lite för grov för det.
5 är för grov?
Ja, det här var inte lätt. Han är inte tillräckligt bred här över heller, över bröstet, 1.
Jeppsson omtalar att han kom från en pub i närheten av Tuntmakargatan och gick denna upp mot Tunnelgatan.tå Då han kom fram ungefär vid korsningen Luntmakargatan Tunnelgatan hörde han två st knallar. Han trodde först det var nügot fyrverkeri av något slag men fick strax efter se att en mansperson segnade ner på gatan vid korsningen Sveagatan Tunnelgatan, samtidigt som den kvinna som var med mannen började skrika hysteriskt. Då förstod han vad som hänt och upptäckte därefter hur en mansperson kum springande från platsen och upp för trapporna mot David Bagares gata. Jepsson var vid tillfället ca 15 meter från den flyende mannen som Jepsson såg snett bakifrån. Mannen var ca 35 till 40 år, och var klädd i något mörkt jackliknande plagg. Jeppssons första intryck var att mannen kan varit klädd i en mörkt dunjacka. Vidare tyckte Jeppsson att mannen hade något som han tyckte såg ut som en keps på huvudet. Vad Jepsson kunde se hade mannen ej något i händerna. På grund av den uppkommna situationen tvekade Jepsson ett ögonblick på om han skulle skynda ner till den skadadee eller om han skulle förfölja gärningsmannen.
Det blev så att han skyndade efter gärningsmannen som då hade hunnit upp för alla trappor. Då Jeppsson kom upp för trapporna mötte han ett medelålders par som han frågade var mannen hade tagit vägen som de måste ha mött. Kvinnan som verkade vara från ett syderupeiskt land och var ca 35 - 40 år svarade att mannen försvunnit vidare nerför backen mot Regeringsgatan. Jeppsson fortsatte då neriör David Bagares gata men kunde ej se mannen igen. Därefter återvände Jepsson till Brottsplatsen och lämndde sina uppgifter till en ljushårig kvinnlig polis som då kommit till brottsplatsen. Jeppsson omtalar att han då fick reda på att den skjutne personen skulle ha vari statsminister Olof Palue,
Jeppssom omtalar vidare att han skall vara hemma under morgondagen om han behövs ytterliggare i ärendet. Telefonförhöret avslutat den 86-03-01 kl 01.25. Stockholm, ärimjouren som ovan.
Kenmad ilmatlanda Kennet Nordlander/Krinsp/KSB,
Jeppsson omtalar att han kom från en pub i närheten av Tuntmakargatan och gick denna upp mot Tunnelgatan.tå Då han kom fram ungefär vid korsningen Luntmakargatan Tunnelgatan hörde han två st knallar. Han trodde först det var nügot fyrverkeri av något slag men fick strax efter se att en mansperson segnade ner på gatan vid korsningen Sveagatan Tunnelgatan, samtidigt som den kvinna som var med mannen började skrika hysteriskt. Då förstod han vad som hänt och upptäckte därefter hur en mansperson kum springande från platsen och upp för trapporna mot David Bagares gata. Jepsson var vid tillfället ca 15 meter från den flyende mannen som Jepsson såg snett bakifrån. Mannen var ca 35 till 40 år, och var klädd i något mörkt jackliknande plagg. Jeppssons första intryck var att mannen kan varit klädd i en mörkt dunjacka. Vidare tyckte Jeppsson att mannen hade något som han tyckte såg ut som en keps på huvudet. Vad Jepsson kunde se hade mannen ej något i händerna. På grund av den uppkommna situationen tvekade Jepsson ett ögonblick på om han skulle skynda ner till den skadadee eller om han skulle förfölja gärningsmannen.
Det blev så att han skyndade efter gärningsmannen som då hade hunnit upp för alla trappor. Då Jeppsson kom upp för trapporna mötte han ett medelålders par som han frågade var mannen hade tagit vägen som de måste ha mött. Kvinnan som verkade vara från ett syderupeiskt land och var ca 35 - 40 år svarade att mannen försvunnit vidare nerför backen mot Regeringsgatan. Jeppsson fortsatte då neriör David Bagares gata men kunde ej se mannen igen. Därefter återvände Jepsson till Brottsplatsen och lämndde sina uppgifter till en ljushårig kvinnlig polis som då kommit till brottsplatsen. Jeppsson omtalar att han då fick reda på att den skjutne personen skulle ha vari statsminister Olof Palue,
Jeppssom omtalar vidare att han skall vara hemma under morgondagen om han behövs ytterliggare i ärendet. Telefonförhöret avslutat den 86-03-01 kl 01.25. Stockholm, ärimjouren som ovan.
