Okänd sida i liggaren
Uppslag i samma avsnitt:
STOCKHOLMS TINGSRÄTT FÖRHÖR s.1 (20)
Avd 13:1 1989 B 847/88
Åklagad: Christer Pettersson
Kassett nr XXVI, sid A och B
Vittnesförhör med Anna Hage.
Förhöret är påkallat av försvaret.
Advokat Arne Liljeros inleder förhöret.
ADVOKAT LILJEROS: Jo Anna Hage, du kom ju att bli vittne till en ganska dramatisk händelse då i samband med att Olof Palme blev skjuten.
Vill du själv berätta, vad gjorde du under kvällen och hur kom du att passera eller komma fram till den här brottsplatsen?
Anna Hage: Jag var på bio och på väg hem. Och så skulle jag möta min bror på Centralen för att få skjuts hem.
Och så får vi skjuts med ett par vänner som vi träffar utanför bion en bit bort. Och så skulle vi åka ner då till Kungsgatan. Och när vi sitter i bilen vid Sveavägen så blir det rött ljus.
Adv Liljeros: Kommer ni Kungsgatan och åker mot...?
Anna Hage: Nej, vi kommer Sveavägen.
Adv Liljeros: Sveavägen.
Anna Hage: Men vi skulle svänga ner men vi körde lite fel.
Adv Liljeros: Ja. Nu kommer ni med bilen. Var sitter du i bilen?
Anna Hage: Till höger bak i baksätet.
Adv Liljeros: Inte fram?
Anna Hage: Nej inte fram.
Adv Liljeros: Bak. Jaha. Och i vilken riktning körs nu bilen när ni närmar er den här platsen?
Anna Hage: Vi kör norrut.
Adv Liljeros: Från Kungsgatan, Sveavägen norrut?
STOCKHOLMS TINGSRÄTT FÖRHÖR s.1 (20)
Avd 13:1 1989 B 847/88
Åklagad: Christer Pettersson
Kassett nr XXVI, sid A och B
Vittnesförhör med Anna Hage.
Förhöret är påkallat av försvaret.
Advokat Arne Liljeros inleder förhöret.
ADVOKAT LILJEROS: Jo Anna Hage, du kom ju att bli vittne till en ganska dramatisk händelse då i samband med att Olof Palme blev skjuten.
Vill du själv berätta, vad gjorde du under kvällen och hur kom du att passera eller komma fram till den här brottsplatsen?
Anna Hage: Jag var på bio och på väg hem. Och så skulle jag möta min bror på Centralen för att få skjuts hem.
Och så får vi skjuts med ett par vänner som vi träffar utanför bion en bit bort. Och så skulle vi åka ner då till Kungsgatan. Och när vi sitter i bilen vid Sveavägen så blir det rött ljus.
Adv Liljeros: Kommer ni Kungsgatan och åker mot...?
Anna Hage: Nej, vi kommer Sveavägen.
Adv Liljeros: Sveavägen.
Anna Hage: Men vi skulle svänga ner men vi körde lite fel.
Adv Liljeros: Ja. Nu kommer ni med bilen. Var sitter du i bilen?
Anna Hage: Till höger bak i baksätet.
Adv Liljeros: Inte fram?
Anna Hage: Nej inte fram.
Adv Liljeros: Bak. Jaha. Och i vilken riktning körs nu bilen när ni närmar er den här platsen?
Anna Hage: Vi kör norrut.
Adv Liljeros: Från Kungsgatan, Sveavägen norrut?
B 847/88 s. 10 (20)
Åkl Helin: Ett tiotal gånger. Ja. Är det redan 1986 eller har det varit även senare, 1987 och 1988?
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: Det har varit även under senare år alltså?
Anna Hage: Umm.
Åkl Helin: Ja. Jag har för mig jag hörde någon uppgift om att du själv har skrivit någonting i någon uppgift om att du själv har skrivit någonting i någon tidning om det här kan det vara riktigt det eller?
Anna Hage: Nej det kan inte vara riktigt.
Åkl Helin: Det stämmer inte nej. När blev du färdig med din utbildning?
Jag tyckte du sade att du var undersköterska, stämmer det?
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: När blev du klar med den?
Anna Hage: Vintern 1986.
Åkl Helin: Vintern 1986. Du är född i september 1968 är det riktigt?
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: Kommer du ihåg det allra första tillfället du lämnade uppgifter till polisen om det här när var det?
Anna Hage: Det var på mordnatten.
Åkl Helin: Umm. Jag har här ett protokoll
E19-00
eller ska vi säga lite anteckningar av de uppgifter du då lämnade. Det är den här delen 3:2 och vi har sidan 225, 2 2 5.
Det var alltså en polisman. (E Näslund/KCV)
Var någonstans var ni då, kommer du ihåg det, när du lämnade dina första uppgifter till polisen?
Anna Hage: Det var på mordplatsen.
Åkl Helin: Ja. Ja det är möjligt. Jag ser att det är klockan 00:15 det här skulle ha börjat och det kan väl stämma kanske. Kommer
B 847/88 s. 10 (20)
Åkl Helin: Ett tiotal gånger. Ja. Är det redan 1986 eller har det varit även senare, 1987 och 1988?
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: Det har varit även under senare år alltså?
Anna Hage: Umm.
Åkl Helin: Ja. Jag har för mig jag hörde någon uppgift om att du själv har skrivit någonting i någon uppgift om att du själv har skrivit någonting i någon tidning om det här kan det vara riktigt det eller?
Anna Hage: Nej det kan inte vara riktigt.
Åkl Helin: Det stämmer inte nej. När blev du färdig med din utbildning?
Jag tyckte du sade att du var undersköterska, stämmer det?
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: När blev du klar med den?
Anna Hage: Vintern 1986.
Åkl Helin: Vintern 1986. Du är född i september 1968 är det riktigt?
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: Kommer du ihåg det allra första tillfället du lämnade uppgifter till polisen om det här när var det?
Anna Hage: Det var på mordnatten.
Åkl Helin: Umm. Jag har här ett protokoll
E19-00
eller ska vi säga lite anteckningar av de uppgifter du då lämnade. Det är den här delen 3:2 och vi har sidan 225, 2 2 5.
Det var alltså en polisman. (E Näslund/KCV)
Var någonstans var ni då, kommer du ihåg det, när du lämnade dina första uppgifter till polisen?
Anna Hage: Det var på mordplatsen.
Åkl Helin: Ja. Ja det är möjligt. Jag ser att det är klockan 00:15 det här skulle ha börjat och det kan väl stämma kanske. Kommer
B 847/88 s. 11 (20)
Åkl Helin: du ihåg vad du sade då?
Anna Hage: Ja, det var ett virrvarr men ...
Åkl Helin: Ja, ja, men var du själv i ett sådant, ska vi säga i ett sådant tillstånd så att du kunde lämna uppgifter klart och redigt om vad du hade sett?
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: Det var du. Jag ska läsa upp lite grand för dig vad den här polismannen antecknade från det där tillfället då.
Och lyssna nu och så korrigera mig om det är någonting som du vill anmärka mot.
Det står antecknat så här:
E19-00
"Fröken Anna Hage uppger:
- Fredagen den 28 februari 1986 hade hon och en väninna, Karin Johansson, besökt Filmstaden på Mäster Samuelsgatan.
- De lämnade lokalen vid 23-tiden och sammanträffade sedan på Norrlandsgatan med tre kamrater som åkte i bil.
- De körde från Norrlandsgatan och till Sveavägen och passerade Kungsgatan i vänster körfält,"
och det kan väl stämma?
Anna Hage: Umm.
Åkl Helin: "Strax efter de passerat Kungsgatan iakttog hon en man liggande på Sveavägens högra gångbana."
När du hördes här för en stund sedan så sade du att du såg Olof Palme falla till marken.
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: När man läser de här uppgifterna så får jag det intrycket att det du först reagerar för, det är att en man ligger på marken?
Anna Hage: Nej.
Åkl Helin: Du har alltså inte sett honom falla. Men det vill du mena att det har du gjort alltså?
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: Ja. Jag ska läsa vidare här.
E19-00
- "Hon fick den uppfattningen att mannen kanske fått en hjärtinfarkt eller ett epileptikeranfall och bilen stannade så hon sprang fram till mannen."
B 847/88 s. 11 (20)
Åkl Helin: du ihåg vad du sade då?
Anna Hage: Ja, det var ett virrvarr men ...
Åkl Helin: Ja, ja, men var du själv i ett sådant, ska vi säga i ett sådant tillstånd så att du kunde lämna uppgifter klart och redigt om vad du hade sett?
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: Det var du. Jag ska läsa upp lite grand för dig vad den här polismannen antecknade från det där tillfället då.
Och lyssna nu och så korrigera mig om det är någonting som du vill anmärka mot.
Det står antecknat så här:
E19-00
"Fröken Anna Hage uppger:
- Fredagen den 28 februari 1986 hade hon och en väninna, Karin Johansson, besökt Filmstaden på Mäster Samuelsgatan.
- De lämnade lokalen vid 23-tiden och sammanträffade sedan på Norrlandsgatan med tre kamrater som åkte i bil.
- De körde från Norrlandsgatan och till Sveavägen och passerade Kungsgatan i vänster körfält,"
och det kan väl stämma?
Anna Hage: Umm.
Åkl Helin: "Strax efter de passerat Kungsgatan iakttog hon en man liggande på Sveavägens högra gångbana."
När du hördes här för en stund sedan så sade du att du såg Olof Palme falla till marken.
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: När man läser de här uppgifterna så får jag det intrycket att det du först reagerar för, det är att en man ligger på marken?
Anna Hage: Nej.
Åkl Helin: Du har alltså inte sett honom falla. Men det vill du mena att det har du gjort alltså?
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: Ja. Jag ska läsa vidare här.
E19-00
- "Hon fick den uppfattningen att mannen kanske fått en hjärtinfarkt eller ett epileptikeranfall och bilen stannade så hon sprang fram till mannen."
B 847/88 s. 12 (20)
Anna Hage: Umm.
Åkl Helin: Hur är det med det där, springer du ifrån den plats där bilen har stannat för rött ljus?
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: Och ner till den plats där Olof Palme ligger?
Anna Hage: Umm.
Åkl Helin: Det är väl i alla fall mer än sex-sju meter det, är det inte det?
Anna Hage: Ja runt sex-sju meter.
Åkl Helin: Ja. Men bilen står kvar vid rödljuset och du..
Anna Hage: Nej de åker vidare. Det slog precis om till grönt.
Åkl Helin: Ja men i det ögonblick när du öppnar dörren och springer ut då står bilen vid övergångsstället här och väntar på grönt ljus då?
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: Ja.
Anna Hage: Det slog om precis när jag smällde igen dörren.
Åkl Helin: Förlåt?
Anna Hage: Det slog om precis när jag hade hoppat ur.
Åkl Helin: Ja, ja. Nej, det är avståndet från bilen där du sitter och ser och fram till den plats där Olof Palme ligger, men det vill du ha till sex-sju meter?
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: Jag återgår till vad som är antecknat här i det här protokollet.
E19-00
- "Bilen stannade så hon sprang fram till mannen,"
ja. Sedan står det så här:
- "Hon lade samtidigt märke till en man som befann sig ett tiotal meter från den liggande mannen och springande lämnade platsen."
Är det den man du nu har talat om, som står på en till två meters avstånd från Olof Palme utanför Dekorima?
Anna Hage: Ja.
B 847/88 s. 12 (20)
Anna Hage: Umm.
Åkl Helin: Hur är det med det där, springer du ifrån den plats där bilen har stannat för rött ljus?
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: Och ner till den plats där Olof Palme ligger?
Anna Hage: Umm.
Åkl Helin: Det är väl i alla fall mer än sex-sju meter det, är det inte det?
Anna Hage: Ja runt sex-sju meter.
Åkl Helin: Ja. Men bilen står kvar vid rödljuset och du..
Anna Hage: Nej de åker vidare. Det slog precis om till grönt.
Åkl Helin: Ja men i det ögonblick när du öppnar dörren och springer ut då står bilen vid övergångsstället här och väntar på grönt ljus då?
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: Ja.
Anna Hage: Det slog om precis när jag smällde igen dörren.
Åkl Helin: Förlåt?
Anna Hage: Det slog om precis när jag hade hoppat ur.
Åkl Helin: Ja, ja. Nej, det är avståndet från bilen där du sitter och ser och fram till den plats där Olof Palme ligger, men det vill du ha till sex-sju meter?
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: Jag återgår till vad som är antecknat här i det här protokollet.
E19-00
- "Bilen stannade så hon sprang fram till mannen,"
ja. Sedan står det så här:
- "Hon lade samtidigt märke till en man som befann sig ett tiotal meter från den liggande mannen och springande lämnade platsen."
Är det den man du nu har talat om, som står på en till två meters avstånd från Olof Palme utanför Dekorima?
Anna Hage: Ja.
B 847/88 s. 13 (20)
Åkl Helin: Ja.
Anna Hage: Tiotal meter kan inte det räknas från mig så att....
Åkl Helin:
- "Ett tiotal meter från den liggande mannen,"
E19-00
står det så att.. Ja. Sedan står det så här:
"Hon uppfattade denne man..."
E19-00
X kallas han här för,
- ".. som vara medelålders, mörkt klädd i en trekvartslång rock eller jacka. Hon tror inte att han hade något i händerna. X försvann in på en sidogata till höger."
E19-00
Och det kan väl stämma ungefär.
Åkl Helin:
- "När hon kom fram till mannen, som låg på gångbanan, såg hon att han blödde ur munnen och näsan. En kvinna stod bredvid mannen och en man, Y, satt nedhukad vid den skadades huvud."
E19-00
Det avviker ju lite grand från vad du sade idag för du sade att du var den som först kom fram till Olof Palme och efter en stund kom en annan fram och frågade om han kunde hjälpa till.
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: Hur är det med det där?
Anna Hage: Nej, jag var framme först.
Åkl Helin: Du var först.
Anna Hage: Stefan Glantz kom ju strax.. strax efteråt.
Åkl Helin: Umm. Sedan hördes du två dagar senare, 1986-03-03. Kommer du ihåg det förhöret?
Anna Hage: Umm.
Åkl Helin: Kommer du ihåg var någonstans det var?
Anna Hage: Jag tror det var i min skola.
Åkl Helin: Ja enligt de noteringar jag har så skulle du ha hörts per telefon, men du kanske var i skolan då det vet jag inte.
Anna Hage: Ja det var på tisdagen som vi var i ... som de kom till skolan.
Åkl Helin: Ja. 3 mars bör väl ha varit måndagen?
Anna Hage: Umm.
B 847/88 s. 13 (20)
Åkl Helin: Ja.
Anna Hage: Tiotal meter kan inte det räknas från mig så att....
Åkl Helin:
- "Ett tiotal meter från den liggande mannen,"
E19-00
står det så att.. Ja. Sedan står det så här:
"Hon uppfattade denne man..."
E19-00
X kallas han här för,
- ".. som vara medelålders, mörkt klädd i en trekvartslång rock eller jacka. Hon tror inte att han hade något i händerna. X försvann in på en sidogata till höger."
E19-00
Och det kan väl stämma ungefär.
Åkl Helin:
- "När hon kom fram till mannen, som låg på gångbanan, såg hon att han blödde ur munnen och näsan. En kvinna stod bredvid mannen och en man, Y, satt nedhukad vid den skadades huvud."
E19-00
Det avviker ju lite grand från vad du sade idag för du sade att du var den som först kom fram till Olof Palme och efter en stund kom en annan fram och frågade om han kunde hjälpa till.
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: Hur är det med det där?
Anna Hage: Nej, jag var framme först.
Åkl Helin: Du var först.
Anna Hage: Stefan Glantz kom ju strax.. strax efteråt.
Åkl Helin: Umm. Sedan hördes du två dagar senare, 1986-03-03. Kommer du ihåg det förhöret?
Anna Hage: Umm.
Åkl Helin: Kommer du ihåg var någonstans det var?
Anna Hage: Jag tror det var i min skola.
Åkl Helin: Ja enligt de noteringar jag har så skulle du ha hörts per telefon, men du kanske var i skolan då det vet jag inte.
Anna Hage: Ja det var på tisdagen som vi var i ... som de kom till skolan.
Åkl Helin: Ja. 3 mars bör väl ha varit måndagen?
Anna Hage: Umm.
B 847/88 s. 14 (20)
Åkl Helin: 17:45 då bör du väl ha varit hemma, antar jag.
Anna Hage: Umm. Det har varit mycket telefonsamtal så att ...
Åkl Helin: Förlåt?
Anna Hage: Det var så mycket telefonsamtal så det är lite svårt att komma ihåg.
Åkl Helin: Jo jag förstår det. Det var lite stökigt kanske. Alltnog vi har protokoll eller anteckningar även från det där samtalet den 3 mars.
E19-00-A
Och jag ska be dig lyssna på några saker som är antecknade här.
Där står det så här att ni kommer med den här bilen då till Sveaväten och kör över Kungsgatan och så stannar ni för rött ljus vid Tunnelgatan. Och så står det så här:
- "Direkt som de stannat bilen tittade Anna till höger. Hon såg en man som låg på högra sidan av Sveavägen vid myningen av Tunnelgatan. Hon fick uppfattningen att mannen just blivit liggande på marken när hon observerade honom."
E19-00-A
Det kommer igen det här att det första du ser det är en man som ligger. Hur är det med det där?
Hage: Det gick ju så himla snabbt men jag såg när han föll ner ..ohörbart...
Åkl Helin: Ja, du har sagt det idag men jag kan inte hitta den uppgiften tidigare ser du i polisförhör som har hållits med dig och det är därför jag måste fråga.
Anna Hage: Jag vet att jag har sagt och jag säger fortfarande, att han kastades omkull, att det gick snabbt, fallet.
Åkl Helin: Ja. Och du har sett honom falla menar du?
Anna Hage: Ja, han ramlade i marken.
Åkl Helin: Ja. Och det skulle du ha sagt till poliserna tidigare också?
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: Det är ju lustigt att det inte har blivit antecknat.
Anna Hage: Ja.
B 847/88 s. 14 (20)
Åkl Helin: 17:45 då bör du väl ha varit hemma, antar jag.
Anna Hage: Umm. Det har varit mycket telefonsamtal så att ...
Åkl Helin: Förlåt?
Anna Hage: Det var så mycket telefonsamtal så det är lite svårt att komma ihåg.
Åkl Helin: Jo jag förstår det. Det var lite stökigt kanske. Alltnog vi har protokoll eller anteckningar även från det där samtalet den 3 mars.
E19-00-A
Och jag ska be dig lyssna på några saker som är antecknade här.
Där står det så här att ni kommer med den här bilen då till Sveaväten och kör över Kungsgatan och så stannar ni för rött ljus vid Tunnelgatan. Och så står det så här:
- "Direkt som de stannat bilen tittade Anna till höger. Hon såg en man som låg på högra sidan av Sveavägen vid myningen av Tunnelgatan. Hon fick uppfattningen att mannen just blivit liggande på marken när hon observerade honom."
E19-00-A
Det kommer igen det här att det första du ser det är en man som ligger. Hur är det med det där?
Hage: Det gick ju så himla snabbt men jag såg när han föll ner ..ohörbart...
Åkl Helin: Ja, du har sagt det idag men jag kan inte hitta den uppgiften tidigare ser du i polisförhör som har hållits med dig och det är därför jag måste fråga.
Anna Hage: Jag vet att jag har sagt och jag säger fortfarande, att han kastades omkull, att det gick snabbt, fallet.
Åkl Helin: Ja. Och du har sett honom falla menar du?
Anna Hage: Ja, han ramlade i marken.
Åkl Helin: Ja. Och det skulle du ha sagt till poliserna tidigare också?
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: Det är ju lustigt att det inte har blivit antecknat.
Anna Hage: Ja.
B 847/88 s. 15 (20)
Åkl Helin: Sedan har du hörts ytterligare en gång om det här och det är 1986-04-02. Och enligt de noteringar jag har tillgång till så skulle det förhöret
E19-00-C
ha hållits här uppe på kriminalen.
Anna Hage: Umm.
Åkl Helin: Har du något minne av det tillfället? Det här är alltså en månad senare.
Anna Hage: Jag tror det är band... att det var inspelat på band.
Åkl Helin: Ja just det. Det står en bandspelare på och snurrar ja.
Och detta förhör så har vi på sidan 231.E19-00-C sid. 231
Så står det antecknat så här från mitten.
Du berättar:
- "Det var rött ljus vid... det var rött ljus vid Sveavägen där vid korsningen Tunnelgatan och vi hade bandspelare i bilen med ganska hög musik och sedan satt vi och pratade så jag lade inte märke till några skott, men när jag av en reflexrörelse bara tittar mig omkring när man sitter i en bil gjorde att jag såg... att av händelseförloppet förstod jag att det hade hänt någonting precis."
Så får du frågan:
- "Kan du närmare utveckla det?"
Då svarar du:
- "Kvinnan som stod bredvid mannen hukade sig till sist ner mot honom och det såg precis ut som det hade hänt någonting. Det är svårt att förklara men han hade inte legat där i alla fall."
Så får du frågan:
- "Du såg inte när han föll omkull?"
Då svarar du:
- "Nej, precis när han tog i marken kan man säga."
Hage: Umm, när han kastas omkull.
Åkl Helin: Och så får du frågan:
- "Du upplevde det på det sättet att han precis tog mark när du ser att någonting händer?"
Så svarar du:
- "Ja, att kvinnan lutar sig över hastigt."
Anna Hage: Jag såg inte när han stod upp men jag såg precis när han föll.
Åkl Helin: Ja. Vi kommer lite närmare marken nu tydligen då?
Anna Hage: Ja. Jag såg inte när han gick men jag såg precis när han föll.
B 847/88 s. 15 (20)
Åkl Helin: Sedan har du hörts ytterligare en gång om det här och det är 1986-04-02. Och enligt de noteringar jag har tillgång till så skulle det förhöret
E19-00-C
ha hållits här uppe på kriminalen.
Anna Hage: Umm.
Åkl Helin: Har du något minne av det tillfället? Det här är alltså en månad senare.
Anna Hage: Jag tror det är band... att det var inspelat på band.
Åkl Helin: Ja just det. Det står en bandspelare på och snurrar ja.
Och detta förhör så har vi på sidan 231.E19-00-C sid. 231
Så står det antecknat så här från mitten.
Du berättar:
- "Det var rött ljus vid... det var rött ljus vid Sveavägen där vid korsningen Tunnelgatan och vi hade bandspelare i bilen med ganska hög musik och sedan satt vi och pratade så jag lade inte märke till några skott, men när jag av en reflexrörelse bara tittar mig omkring när man sitter i en bil gjorde att jag såg... att av händelseförloppet förstod jag att det hade hänt någonting precis."
Så får du frågan:
- "Kan du närmare utveckla det?"
Då svarar du:
- "Kvinnan som stod bredvid mannen hukade sig till sist ner mot honom och det såg precis ut som det hade hänt någonting. Det är svårt att förklara men han hade inte legat där i alla fall."
Så får du frågan:
- "Du såg inte när han föll omkull?"
Då svarar du:
- "Nej, precis när han tog i marken kan man säga."
Hage: Umm, när han kastas omkull.
Åkl Helin: Och så får du frågan:
- "Du upplevde det på det sättet att han precis tog mark när du ser att någonting händer?"
Så svarar du:
- "Ja, att kvinnan lutar sig över hastigt."
Anna Hage: Jag såg inte när han stod upp men jag såg precis när han föll.
Åkl Helin: Ja. Vi kommer lite närmare marken nu tydligen då?
Anna Hage: Ja. Jag såg inte när han gick men jag såg precis när han föll.
B 847/88 s. 16 (20)
Åkl Helin: Ja. Då är jag med. Kan du beskriva den där mannen som du såg sedan springa igen? Var stod han i förhållande till makarna Palme och hur såg han ut och hur var han klädd och vad gjorde han?
Anna Hage: Han stod inte precis bakom utan han var på väg ifrån, ett par meter ifrån.
Åkl Helin: Ja. Åt vilket håll?
Anna Hage: In mot Tunnelgatan.
Åkl Helin: Ja. Kan du beskriva honom?
Anna Hage: Han var mörk. Hela intrycket gjorde att det var ett mörkt, mörka kläder. En jacka som va lite längre, bredaxlad eller grov över ryggpartiet. Medellängd.
Åkl Helin: Vad menar du med medellängd?
Anna Hage: Jaa, han såg varken kort eller lång ut.
Åkl Helin: Kan du uttrycka det i centimeter? Hur lång är du själv förresten?
Anna Hage: Jag är 1,72.
Åkl Helin: Ja. Var den här mannen i din längd eller längre eller kortare?
Anna Hage: Längre.
Åkl Helin: Längre.
Anna Hage: 1,80.. ja, längre.
Åkl Helin: Någonting mer du kan säga om honom?
Anna Hage: Jag fick intryck av att han var medelålders.
Åkl Helin: Ja, och vad menar du med medelålders?
Anna Hage: 40...35.
Åkl Helin: Umm. Är det någonting ytterligare du kan berätta om honom?
Anna Hage: Nej.
Åkl Helin: Och du såg honom springa på en sträcka av sex-sju meter tyckte jag du sade tidigare. Stämmer det?
B 847/88 s. 16 (20)
Åkl Helin: Ja. Då är jag med. Kan du beskriva den där mannen som du såg sedan springa igen? Var stod han i förhållande till makarna Palme och hur såg han ut och hur var han klädd och vad gjorde han?
Anna Hage: Han stod inte precis bakom utan han var på väg ifrån, ett par meter ifrån.
Åkl Helin: Ja. Åt vilket håll?
Anna Hage: In mot Tunnelgatan.
Åkl Helin: Ja. Kan du beskriva honom?
Anna Hage: Han var mörk. Hela intrycket gjorde att det var ett mörkt, mörka kläder. En jacka som va lite längre, bredaxlad eller grov över ryggpartiet. Medellängd.
Åkl Helin: Vad menar du med medellängd?
Anna Hage: Jaa, han såg varken kort eller lång ut.
Åkl Helin: Kan du uttrycka det i centimeter? Hur lång är du själv förresten?
Anna Hage: Jag är 1,72.
Åkl Helin: Ja. Var den här mannen i din längd eller längre eller kortare?
Anna Hage: Längre.
Åkl Helin: Längre.
Anna Hage: 1,80.. ja, längre.
Åkl Helin: Någonting mer du kan säga om honom?
Anna Hage: Jag fick intryck av att han var medelålders.
Åkl Helin: Ja, och vad menar du med medelålders?
Anna Hage: 40...35.
Åkl Helin: Umm. Är det någonting ytterligare du kan berätta om honom?
Anna Hage: Nej.
Åkl Helin: Och du såg honom springa på en sträcka av sex-sju meter tyckte jag du sade tidigare. Stämmer det?
B 847/88 s. 17 (20)
Anna Hage: Umm.
Åkl Helin: Ja. Sprang han snabbt eller långsamt?
Anna Hage: Han rörde sig snabbt men han sprang inte.
Åkl Helin: Men han sprang inte, nähej.
Anna Hage: Ja han sprang men inte.. det var inte okontrollerat utan det var..
Åkl Helin: Ja, kan du förklara hur du menar?
Anna Hage: Han paniksprang inte.
Åkl Helin: Och sedan tyckte jag du sade att det tog ungefär 20 sekunder från det att du ser Olof Palme falla till marken till dess du kommer fram...
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: ... till den här platsen där han ligger, är det riktigt uppfattat?
Anna Hage: Umm.
Åkl Helin: Ja. Har du sett vad Lisbeth Palme har gjort under de där första 20 sekunderna?
Anna Hage: Nej jag såg att hon hukade sig ner.
Åkl Helin: Ja. Såg du någonting mer?
Anna Hage: Och jag såg att hon tittade in i gränden.
Åkl Helin: Hon tittade in i gränden ja.
Ordf: Jag uppfattade inte. Tittade in i ...?
Anna Hage: Hon tittade in...
Ordf: I gränden.
Anna Hage: Tittade inåt.
Åkl Helin: Har du sett någon mer person springa därifrån ...
Anna Hage: Nej.
Åkl Helin: .. utöver den här mannen?
Anna Hage: Nej.
Åkl Helin: När du tittar upp och ser Olof Palme falla till marken, som du säger, vilka personer ser du dessutom? Hur många är
B 847/88 s. 17 (20)
Anna Hage: Umm.
Åkl Helin: Ja. Sprang han snabbt eller långsamt?
Anna Hage: Han rörde sig snabbt men han sprang inte.
Åkl Helin: Men han sprang inte, nähej.
Anna Hage: Ja han sprang men inte.. det var inte okontrollerat utan det var..
Åkl Helin: Ja, kan du förklara hur du menar?
Anna Hage: Han paniksprang inte.
Åkl Helin: Och sedan tyckte jag du sade att det tog ungefär 20 sekunder från det att du ser Olof Palme falla till marken till dess du kommer fram...
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: ... till den här platsen där han ligger, är det riktigt uppfattat?
Anna Hage: Umm.
Åkl Helin: Ja. Har du sett vad Lisbeth Palme har gjort under de där första 20 sekunderna?
Anna Hage: Nej jag såg att hon hukade sig ner.
Åkl Helin: Ja. Såg du någonting mer?
Anna Hage: Och jag såg att hon tittade in i gränden.
Åkl Helin: Hon tittade in i gränden ja.
Ordf: Jag uppfattade inte. Tittade in i ...?
Anna Hage: Hon tittade in...
Ordf: I gränden.
Anna Hage: Tittade inåt.
Åkl Helin: Har du sett någon mer person springa därifrån ...
Anna Hage: Nej.
Åkl Helin: .. utöver den här mannen?
Anna Hage: Nej.
Åkl Helin: När du tittar upp och ser Olof Palme falla till marken, som du säger, vilka personer ser du dessutom? Hur många är
B 847/88 s. 18 (20)
Åkl Helin: de?
Anna Hage: Jag ser tre.
Åkl Helin: Du ser tre ja. Det är Olof Palme, Lisbeth Palme och den här mannen som sedan springer in i gränden, är det så?
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: Inga andra?
Anna Hage: Nej.
Åkl Helin: Nej. Du sade sedan också att Lisbeth Palme var chockad.
Anna Hage: Umm.
Åkl Helin: Och vad grundar du den bedömningen på?
Anna Hage: Jag mötte hennes blick ett kort ögonblick när hon sade att vi skulle hämta en doktor, att...
Åkl Helin: Ja. Men då har du hunnit göra en del saker innan va, har du inte det?
Anna Hage: Jag har precis vänt på honom.
Åkl Helin: Du har precis vänt på honom ja.
Anna Hage: Och då möter jag hennes blick och då är blicken frånvarande.
Åkl Helin: Ja.
Anna Hage: Hon tittar på mig men hon tittar mig inte rakt in i ögonen.
Åkl Helin: Nähej. Och är det det menar du som gör att du drar slutsatsen att hon är chockad?
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: Ja. tyckte du hon betedde sig egendomligt på något sätt med tanke på situationen?
Anna Hage: Nej, det är väl i och för sig ganska naturligt att vara chockad.
Åkl Helin: Ja. Kan du avgöra om en människa eller kunde du då avgöra om en människa var chockad eller inte?
Anna Hage: Ja jag har jobbat inom sjukvården.
Åkl Helin: Ja nu har du jobbat inom sjukvården men hade du gjort det
B 847/88 s. 18 (20)
Åkl Helin: de?
Anna Hage: Jag ser tre.
Åkl Helin: Du ser tre ja. Det är Olof Palme, Lisbeth Palme och den här mannen som sedan springer in i gränden, är det så?
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: Inga andra?
Anna Hage: Nej.
Åkl Helin: Nej. Du sade sedan också att Lisbeth Palme var chockad.
Anna Hage: Umm.
Åkl Helin: Och vad grundar du den bedömningen på?
Anna Hage: Jag mötte hennes blick ett kort ögonblick när hon sade att vi skulle hämta en doktor, att...
Åkl Helin: Ja. Men då har du hunnit göra en del saker innan va, har du inte det?
Anna Hage: Jag har precis vänt på honom.
Åkl Helin: Du har precis vänt på honom ja.
Anna Hage: Och då möter jag hennes blick och då är blicken frånvarande.
Åkl Helin: Ja.
Anna Hage: Hon tittar på mig men hon tittar mig inte rakt in i ögonen.
Åkl Helin: Nähej. Och är det det menar du som gör att du drar slutsatsen att hon är chockad?
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: Ja. tyckte du hon betedde sig egendomligt på något sätt med tanke på situationen?
Anna Hage: Nej, det är väl i och för sig ganska naturligt att vara chockad.
Åkl Helin: Ja. Kan du avgöra om en människa eller kunde du då avgöra om en människa var chockad eller inte?
Anna Hage: Ja jag har jobbat inom sjukvården.
Åkl Helin: Ja nu har du jobbat inom sjukvården men hade du gjort det
B 847/88 s. 19 (20)
Åkl Helin: då, då gick du ju på gymnasiet?
Anna Hage: Nej, jag jobbade extra.
Åkl Helin: Ja. Kan du beskriva hur en chockad människa beter sig, symtomen på chock?
Anna Hage: Antingen så blir man hysterisk eller så blir man alldeles tyst.
Åkl Helin: Ja. Det är de två alternativen man har att välja på då?
Anna Hage: Ja, sedan finns det ju saker att tillägga till det. Man kan bli förvirrad, inte veta vad man gör kanske, inte veta vad man säger.
Åkl Helin: Umm. När sätter chocken in då? Om man nu rent hypotetiskt antar att en kvinna är närvarande när hennes man blir skjuten när anser du att det är lämpligt att chocken kommer med utgångspunkt ifrån din erfarenhet?
Anna Hage: Ja när...
Åkl Helin: Kommer den omedelbart eller?
Anna Hage: När man märker att han segnar ner.
Åkl Helin: Ja, omedelbart blir hon chockad då?
Anna Hage: Ja det är väl individuellt från person till person hur man reagerar.
Åkl Helin: Men Lisbeth Palme var chockad därför att du såg hennes blick när du hade kommit fram, är det så?
Anna Hage: Ja, att hon var förvirrad.
Åkl Helin: Ja.
Anna Hage: Hon sprang fram och tillbaka.
Åkl Helin: Umm. Tycker du det är en konstig reaktion i och för sig?
Anna Hage: Nej det är ingen konstig reaktion. Det skulle väl vem som helst blivit chockad ... (slut på kassettsidan)..
B 847/88 s. 19 (20)
Åkl Helin: då, då gick du ju på gymnasiet?
Anna Hage: Nej, jag jobbade extra.
Åkl Helin: Ja. Kan du beskriva hur en chockad människa beter sig, symtomen på chock?
Anna Hage: Antingen så blir man hysterisk eller så blir man alldeles tyst.
Åkl Helin: Ja. Det är de två alternativen man har att välja på då?
Anna Hage: Ja, sedan finns det ju saker att tillägga till det. Man kan bli förvirrad, inte veta vad man gör kanske, inte veta vad man säger.
Åkl Helin: Umm. När sätter chocken in då? Om man nu rent hypotetiskt antar att en kvinna är närvarande när hennes man blir skjuten när anser du att det är lämpligt att chocken kommer med utgångspunkt ifrån din erfarenhet?
Anna Hage: Ja när...
Åkl Helin: Kommer den omedelbart eller?
Anna Hage: När man märker att han segnar ner.
Åkl Helin: Ja, omedelbart blir hon chockad då?
Anna Hage: Ja det är väl individuellt från person till person hur man reagerar.
Åkl Helin: Men Lisbeth Palme var chockad därför att du såg hennes blick när du hade kommit fram, är det så?
Anna Hage: Ja, att hon var förvirrad.
Åkl Helin: Ja.
Anna Hage: Hon sprang fram och tillbaka.
Åkl Helin: Umm. Tycker du det är en konstig reaktion i och för sig?
Anna Hage: Nej det är ingen konstig reaktion. Det skulle väl vem som helst blivit chockad ... (slut på kassettsidan)..
B 847/88 s. 2 (20)
Anna Hage: Nej, vi kör från Norrlandsgatan och sedan ska vi svänga neråt.
Adv Liljeros: Umm. Hur som helst så kommer ni att köra tydligen på Sveavägen då?
Anna Hage: Ja.
Adv Liljeros: Ja. Och bilen som du åkte i kom den att stannas eller hur var situationen?
Anna Hage: Ja, det var rött ljus.
Adv Liljeros: För rött ljus.
Anna Hage: Ja.
Adv Liljeros: Var någonstans då?
Anna Hage: Till filen till vänster.
Adv Liljeros: Ja. Var det nära Tunnelgatan?
Anna Hage: Det var nära Tunnelgatan, ja.
Adv Liljeros: Jag vet inte om kriminalinspektören kan peka så att vi ser.
Kommer Sveavägen kör norrut?
ORDFÖRANDEN: Kan vi kanske visa henne vad det är för någonting om hon inte har sett den här förut.
Adv Liljeros: Ja. Beskriv gatorna där kanske eller tala om. Kungsgatan.
Anna Hage: Ja, vi skulle ner till Kungsgatan.
? : Sveavägen.
Anna Hage: Ja, vi kommer vid Kungsgatan där och sedan kör vi upp.. sedan skulle vi åka ner vid Tunnelgatan.
? : Så?
Anna Hage: Ja. Där.
Adv Liljeros: Och stannar för rött ljus?
Anna Hage: Ja och stannar för rött ljus.
Adv Liljeros: Där någonstans ja. Ja. Ja tack. Ja, kan du berätta vad som händer?
Anna Hage: Vi sitter och pratar i bilen och det är ganska hög stämning men jag var ganska trött så jag sitter och tittar ut genom fönstret. Då
B 847/88 s. 2 (20)
Anna Hage: Nej, vi kör från Norrlandsgatan och sedan ska vi svänga neråt.
Adv Liljeros: Umm. Hur som helst så kommer ni att köra tydligen på Sveavägen då?
Anna Hage: Ja.
Adv Liljeros: Ja. Och bilen som du åkte i kom den att stannas eller hur var situationen?
Anna Hage: Ja, det var rött ljus.
Adv Liljeros: För rött ljus.
Anna Hage: Ja.
Adv Liljeros: Var någonstans då?
Anna Hage: Till filen till vänster.
Adv Liljeros: Ja. Var det nära Tunnelgatan?
Anna Hage: Det var nära Tunnelgatan, ja.
Adv Liljeros: Jag vet inte om kriminalinspektören kan peka så att vi ser.
Kommer Sveavägen kör norrut?
ORDFÖRANDEN: Kan vi kanske visa henne vad det är för någonting om hon inte har sett den här förut.
Adv Liljeros: Ja. Beskriv gatorna där kanske eller tala om. Kungsgatan.
Anna Hage: Ja, vi skulle ner till Kungsgatan.
? : Sveavägen.
Anna Hage: Ja, vi kommer vid Kungsgatan där och sedan kör vi upp.. sedan skulle vi åka ner vid Tunnelgatan.
? : Så?
Anna Hage: Ja. Där.
Adv Liljeros: Och stannar för rött ljus?
Anna Hage: Ja och stannar för rött ljus.
Adv Liljeros: Där någonstans ja. Ja. Ja tack. Ja, kan du berätta vad som händer?
Anna Hage: Vi sitter och pratar i bilen och det är ganska hög stämning men jag var ganska trött så jag sitter och tittar ut genom fönstret. Då
B 847/88 s. 20 (20)
Sid B
Ordf: Fortsatt vittnesförhör med Anna Hage. Åklagaren frågar.
Åkl Helin: Du har klart för dig att nu vittnar du under ed va och får alltså vara försiktig med vad du säger?
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: Du ska inte säga någonting annat än det du kan stå för. När man talar med polis eller tidningar och sådant där då har man inte samma krav på sig som när man sitter i en domstol och vittnar.
Anna Hage: Det vet jag.
Åkl Helin: Vill du fortfarande hävda att du har sett Olof Palme falla till marken?
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: Ja. Ja tack.
Ordf: Har advokatsidan några frågor ytterligare?
Adv Liljeros: Nej tack.
Ordf: Förhöret är då avslutat.
Från fonetisk direktupptagning i hörbara delar rätt utskrivet betygar;
I tjänsten:
(Namnteckning)
B 847/88 s. 20 (20)
Sid B
Ordf: Fortsatt vittnesförhör med Anna Hage. Åklagaren frågar.
Åkl Helin: Du har klart för dig att nu vittnar du under ed va och får alltså vara försiktig med vad du säger?
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: Du ska inte säga någonting annat än det du kan stå för. När man talar med polis eller tidningar och sådant där då har man inte samma krav på sig som när man sitter i en domstol och vittnar.
Anna Hage: Det vet jag.
Åkl Helin: Vill du fortfarande hävda att du har sett Olof Palme falla till marken?
Anna Hage: Ja.
Åkl Helin: Ja. Ja tack.
Ordf: Har advokatsidan några frågor ytterligare?
Adv Liljeros: Nej tack.
Ordf: Förhöret är då avslutat.
Från fonetisk direktupptagning i hörbara delar rätt utskrivet betygar;
I tjänsten:
(Namnteckning)
B 847/88 s. 3 (20)
Anna Hage: ser jag ett par som står och en man. Och helt plötsligt så kastas mannen omkull på trottoaren.
Adv Liljeros: Mannen, det visar sig vara Olof Palme tydligen?
Anna Hage: Det visar sig vara det.
Adv Liljeros: Faller han omkull?
Anna Hage: Han faller omkull.
Adv Liljeros: Ja. Och sitter du i bilen vid det här tillfället då?
Anna Hage: Ja.
Adv Liljeros: Och ser detta. Och det var en kvinna med då tydligen?
Anna Hage: Ja.
Adv Liljeros: Som visar sig vara Lisbeth Palme?
Anna Hage: Precis.
Adv Liljeros: Ja. Och hur är hennes situation då, var befinner hon sig när Olof Palme faller omkull?
Anna Hage: Precis bredvid honom.
Adv Liljeros: Bredvid. Du såg att han föll tydligen.
Anna Hage: Ja.
Adv Liljeros: Och fanns det någon ytterligare person i närheten där?
Anna Hage: Det fanns en man som stod i hörnet.
Adv Liljeros: Och var stod den där mannen?
Anna Hage: Vid Dekorima (fonetiskt).
Adv Liljeros: Jaha. Hur långt ifrån makarna Palme på ett ungefär?
Anna Hage: Någon meter, en-två.. två ungefär.
Adv Liljeros: Tre-fyra meter har du sagt vid något tidigare tillfälle?
Anna Hage: Ja det är mycket möjligt.
Adv Liljeros: Men det var inte så långt ifrån.
Anna Hage: Nej.
Adv Liljeros: Och hur betedde sig den mannen då? Stod han still eller var han i rörelse eller hur var det?
Anna Hage: Ja det gick ju så snabbt så jag såg ju bara att han gick
B 847/88 s. 3 (20)
Anna Hage: ser jag ett par som står och en man. Och helt plötsligt så kastas mannen omkull på trottoaren.
Adv Liljeros: Mannen, det visar sig vara Olof Palme tydligen?
Anna Hage: Det visar sig vara det.
Adv Liljeros: Faller han omkull?
Anna Hage: Han faller omkull.
Adv Liljeros: Ja. Och sitter du i bilen vid det här tillfället då?
Anna Hage: Ja.
Adv Liljeros: Och ser detta. Och det var en kvinna med då tydligen?
Anna Hage: Ja.
Adv Liljeros: Som visar sig vara Lisbeth Palme?
Anna Hage: Precis.
Adv Liljeros: Ja. Och hur är hennes situation då, var befinner hon sig när Olof Palme faller omkull?
Anna Hage: Precis bredvid honom.
Adv Liljeros: Bredvid. Du såg att han föll tydligen.
Anna Hage: Ja.
Adv Liljeros: Och fanns det någon ytterligare person i närheten där?
Anna Hage: Det fanns en man som stod i hörnet.
Adv Liljeros: Och var stod den där mannen?
Anna Hage: Vid Dekorima (fonetiskt).
Adv Liljeros: Jaha. Hur långt ifrån makarna Palme på ett ungefär?
Anna Hage: Någon meter, en-två.. två ungefär.
Adv Liljeros: Tre-fyra meter har du sagt vid något tidigare tillfälle?
Anna Hage: Ja det är mycket möjligt.
Adv Liljeros: Men det var inte så långt ifrån.
Anna Hage: Nej.
Adv Liljeros: Och hur betedde sig den mannen då? Stod han still eller var han i rörelse eller hur var det?
Anna Hage: Ja det gick ju så snabbt så jag såg ju bara att han gick
B 847/88 S. 4 (20)
Anna Hage: iväg. Eftersom jag satt i bilen så var Olof Palme precis där och sedan han bakom.
Adv Liljeros: Ja. Mannen bakom var han i rörelse, var han på väg där ifrån?
Anna Hage: Han var på väg därifrån.
Adv Liljeros: Jaha. Och är det i detta moment när du ser att Olof Palme faller omkull som du ser mannen samtidigt bege sig därifrån?
Anna Hage: Ja.
Adv Liljeros: Är du säker på det? Ja, hur lång tid ser du den här mannen då som beger sig därifrån?
Anna Hage: Ja det kan röra sig om någon sekund. Jag öppnar ju bildörren samtidigt så att ...
Adv Liljeros: Du öppnar bildörren. Går han eller springer den här mannen?
Anna Hage: Ja, springer, där emellan.
Adv Liljeros: Eller beger sig fort därifrån?
Anna Hage: Ja beger sig fort.
Adv Liljeros: När du ser honom då är han vänd ifrån dig, är han vänd mot gränden?
Anna Hage: Ja vänd mot gränden.
Adv Liljeros: Mot gränden. Så vad du ser är det bakdelen av mannen eller du ser kanske snett från sidan då där du är i bilen?
Anna Hage: Nej bakifrån.
Adv Liljeros: Ursäkta?
Anna Hage: Bakifrån.
Adv Liljeros: Bakifrån. Ja. Och under hur lång sträcka ser du den här mannen springa eller bege sig därifrån?
Anna Hage: Sex-sju meter.
Adv Liljeros: Och sedan är han borta?
Anna Hage: Sedan är han borta.
Adv Liljeros: Umm. När du ser de sista iakttagelserna då har du öppnat.. öppnat dörren?
B 847/88 S. 4 (20)
Anna Hage: iväg. Eftersom jag satt i bilen så var Olof Palme precis där och sedan han bakom.
Adv Liljeros: Ja. Mannen bakom var han i rörelse, var han på väg där ifrån?
Anna Hage: Han var på väg därifrån.
Adv Liljeros: Jaha. Och är det i detta moment när du ser att Olof Palme faller omkull som du ser mannen samtidigt bege sig därifrån?
Anna Hage: Ja.
Adv Liljeros: Är du säker på det? Ja, hur lång tid ser du den här mannen då som beger sig därifrån?
Anna Hage: Ja det kan röra sig om någon sekund. Jag öppnar ju bildörren samtidigt så att ...
Adv Liljeros: Du öppnar bildörren. Går han eller springer den här mannen?
Anna Hage: Ja, springer, där emellan.
Adv Liljeros: Eller beger sig fort därifrån?
Anna Hage: Ja beger sig fort.
Adv Liljeros: När du ser honom då är han vänd ifrån dig, är han vänd mot gränden?
Anna Hage: Ja vänd mot gränden.
Adv Liljeros: Mot gränden. Så vad du ser är det bakdelen av mannen eller du ser kanske snett från sidan då där du är i bilen?
Anna Hage: Nej bakifrån.
Adv Liljeros: Ursäkta?
Anna Hage: Bakifrån.
Adv Liljeros: Bakifrån. Ja. Och under hur lång sträcka ser du den här mannen springa eller bege sig därifrån?
Anna Hage: Sex-sju meter.
Adv Liljeros: Och sedan är han borta?
Anna Hage: Sedan är han borta.
Adv Liljeros: Umm. När du ser de sista iakttagelserna då har du öppnat.. öppnat dörren?
B 847/88 s. 5 (20)
Anna Hage: Ja.
Adv Liljeros: Och vad händer sedan då?
Anna Hage: Jag springer fram.
Adv Liljeros: Hur många meter kan det vara?
Anna Hage: Ja, cirka sex, fem-sex.
Ordf: Sade du fem-sex meter?
Anna Hage: Ja, som jag får springa fram.
Adv Liljeros: Ja, det är kanske lite längre sträcka om man tittar på den skiss som finns här men det var inget långt avstånd i alla fall?
Anna Hage: Nej.
Adv Liljeros: Ja, du kommer fram. Och vad ser du då eller hör?
Anna Hage: Olof Palme ligger med magen ner, med ryggen upp och magen neråt och jag förstår att det måste ha hänt något allvarligt, att det inte inte var någon sjukdom.
Adv Liljeros: Du hade inte hört något skott förut?
Anna Hage: Nej.
Adv Liljeros: Berodde det på att det var ljud i bilen eller?
Anna Hage: Ja, vi hade musik på i bilen.
Adv Liljeros: Umm. Och du hade inte hört några skott. Och du ser honom ligga där?
Anna Hage: Ja.
Adv Liljeros: Umm.
Anna Hage: Så jag tar puslsen på honom och känner ju att det dunkar lite grand fast det var ju tydligen ingen puls utan det kan bli i alla fall.
Adv Liljeros: Har du någon sjukvårdsutbildning?
Anna Hage: Ja, jag är undersköterska.
Adv Liljeros: Ja. Jaha, och vad händer mera?
Anna Hage: Jag vänder på honom för att se om man kan få igång pulsen.
B 847/88 s. 5 (20)
Anna Hage: Ja.
Adv Liljeros: Och vad händer sedan då?
Anna Hage: Jag springer fram.
Adv Liljeros: Hur många meter kan det vara?
Anna Hage: Ja, cirka sex, fem-sex.
Ordf: Sade du fem-sex meter?
Anna Hage: Ja, som jag får springa fram.
Adv Liljeros: Ja, det är kanske lite längre sträcka om man tittar på den skiss som finns här men det var inget långt avstånd i alla fall?
Anna Hage: Nej.
Adv Liljeros: Ja, du kommer fram. Och vad ser du då eller hör?
Anna Hage: Olof Palme ligger med magen ner, med ryggen upp och magen neråt och jag förstår att det måste ha hänt något allvarligt, att det inte inte var någon sjukdom.
Adv Liljeros: Du hade inte hört något skott förut?
Anna Hage: Nej.
Adv Liljeros: Berodde det på att det var ljud i bilen eller?
Anna Hage: Ja, vi hade musik på i bilen.
Adv Liljeros: Umm. Och du hade inte hört några skott. Och du ser honom ligga där?
Anna Hage: Ja.
Adv Liljeros: Umm.
Anna Hage: Så jag tar puslsen på honom och känner ju att det dunkar lite grand fast det var ju tydligen ingen puls utan det kan bli i alla fall.
Adv Liljeros: Har du någon sjukvårdsutbildning?
Anna Hage: Ja, jag är undersköterska.
Adv Liljeros: Ja. Jaha, och vad händer mera?
Anna Hage: Jag vänder på honom för att se om man kan få igång pulsen.
B 847/88 s. 6 (20)
Adv Liljeros: Umm. Något mera som händer?
Anna Hage: Då kommer en annan kille (Stefan Glantz) fram och frågar om han kan hjälpa till med något. Och då frågar jag honom om han kan mun-mot-mun-metoden och han skulle försöka. Så då försöker vi återupplivningsförsöket.
Adv Liljeros: Hur var det med Lisbeth Palme vid det här tillfället?
Anna Hage: Hon var väldigt chockad.
Adv Liljeros: Kan du beskriva det lite närmare?
Anna Hage: När jag böjer mig ner och ska ta pulsen och försöka se ... försöka komma fram till vad som har hänt så försöker hon knuffa undan mig och säger att .. att jag skulle låta bli för han behöver opereras. Han måste till sjukhuset. Och sedan knuffar hon till mig lite grand till och då förklarar jag för henne att hon ... vi måste se om han har någon puls först och att ambulansen är på väg.
Adv Liljeros: Umm. Sade hon någonting?
Anna Hage: Ja, hon pratade hela tiden och sprang fram och tillbaka vid trottoaren.
Adv Liljeros: Ja.
Anna Hage: Min väninna (Karin Johansson) som var med, som också hoppade ur bilen, fick ju försöka att hålla henne lite lugn för hon sprang ju bara fram och tillbaka.
Adv Liljeros: Du har sagt vid något tillfälle här: "Hon fick väl en hysterisk chock som det heter." Är det en rätt beskrivning?
Anna Hage: Ja det är rätt beskrivning.
Adv Liljeros: Jag undrar hur lång tid det kan ha gått ifrån det att du ser Olof Palme sjunka ihop till dess att du träffar på Lisbeth Palme och ser hennes tillstånd?
Anna Hage: 20 sekunder, 15-20.
B 847/88 s. 6 (20)
Adv Liljeros: Umm. Något mera som händer?
Anna Hage: Då kommer en annan kille (Stefan Glantz) fram och frågar om han kan hjälpa till med något. Och då frågar jag honom om han kan mun-mot-mun-metoden och han skulle försöka. Så då försöker vi återupplivningsförsöket.
Adv Liljeros: Hur var det med Lisbeth Palme vid det här tillfället?
Anna Hage: Hon var väldigt chockad.
Adv Liljeros: Kan du beskriva det lite närmare?
Anna Hage: När jag böjer mig ner och ska ta pulsen och försöka se ... försöka komma fram till vad som har hänt så försöker hon knuffa undan mig och säger att .. att jag skulle låta bli för han behöver opereras. Han måste till sjukhuset. Och sedan knuffar hon till mig lite grand till och då förklarar jag för henne att hon ... vi måste se om han har någon puls först och att ambulansen är på väg.
Adv Liljeros: Umm. Sade hon någonting?
Anna Hage: Ja, hon pratade hela tiden och sprang fram och tillbaka vid trottoaren.
Adv Liljeros: Ja.
Anna Hage: Min väninna (Karin Johansson) som var med, som också hoppade ur bilen, fick ju försöka att hålla henne lite lugn för hon sprang ju bara fram och tillbaka.
Adv Liljeros: Du har sagt vid något tillfälle här: "Hon fick väl en hysterisk chock som det heter." Är det en rätt beskrivning?
Anna Hage: Ja det är rätt beskrivning.
Adv Liljeros: Jag undrar hur lång tid det kan ha gått ifrån det att du ser Olof Palme sjunka ihop till dess att du träffar på Lisbeth Palme och ser hennes tillstånd?
Anna Hage: 20 sekunder, 15-20.
B 847/88 S. 7 (20)
Adv Liljeros: Det gick fort för dig att komma fram här...
Anna Hage: Ja.
Adv Liljeros: ...till platsen?
Anna Hage: Men samtidigt som jag sprang från bilen så hade jag hela tiden blicken fästad.
Adv Liljeros: Du hade blicken fästad på det som förekom framför dig där?
Anna Hage: Umm.
Adv Liljeros: Umm. Kan du säga någonting om klädseln på den här mannen som sprang iväg?
Anna Hage: Mörk.
Adv Liljeros: Mörk klädsel?
Anna Hage: Mörk klädsel.
Adv Liljeros: Något närmare, jacka, rock?
Anna Hage: Ja trekvartslång, kortare. Det var ingen rock i alla fall.
Adv Liljeros: Huvudbonad?
Anna Hage: Nej, han hade väldigt kort nacke så att det kunde ha varit någon kapuschong eller en krage som var uppfälld eller någonting. Det såg ut som huvudet satt fast vid axlarna.
Adv Liljeros: Men vad det var, om det var krage eller vad det var det kan du tydligen inte säga?
Anna Hage: Nej, men man kan tänka sig det om man har axlarna uppdragna t ex.
Adv Liljeros: Umm. Hur tyckte du belysningen var när du gjorde de här iakttagelserna? Såg du bra?
Anna Hage: Ja precis vid Dekorima, men sedan inåt gränden så vart det ju mörkt ganska snabbt.
Adv Liljeros: Ja, en bit in i gränden?
Anna Hage: Ja.
Adv Liljeros: Men de här iakttagelserna som du har berättat om nu dem har du sett klart och tydligt själv?
Anna Hage: Ja.
B 847/88 S. 7 (20)
Adv Liljeros: Det gick fort för dig att komma fram här...
Anna Hage: Ja.
Adv Liljeros: ...till platsen?
Anna Hage: Men samtidigt som jag sprang från bilen så hade jag hela tiden blicken fästad.
Adv Liljeros: Du hade blicken fästad på det som förekom framför dig där?
Anna Hage: Umm.
Adv Liljeros: Umm. Kan du säga någonting om klädseln på den här mannen som sprang iväg?
Anna Hage: Mörk.
Adv Liljeros: Mörk klädsel?
Anna Hage: Mörk klädsel.
Adv Liljeros: Något närmare, jacka, rock?
Anna Hage: Ja trekvartslång, kortare. Det var ingen rock i alla fall.
Adv Liljeros: Huvudbonad?
Anna Hage: Nej, han hade väldigt kort nacke så att det kunde ha varit någon kapuschong eller en krage som var uppfälld eller någonting. Det såg ut som huvudet satt fast vid axlarna.
Adv Liljeros: Men vad det var, om det var krage eller vad det var det kan du tydligen inte säga?
Anna Hage: Nej, men man kan tänka sig det om man har axlarna uppdragna t ex.
Adv Liljeros: Umm. Hur tyckte du belysningen var när du gjorde de här iakttagelserna? Såg du bra?
Anna Hage: Ja precis vid Dekorima, men sedan inåt gränden så vart det ju mörkt ganska snabbt.
Adv Liljeros: Ja, en bit in i gränden?
Anna Hage: Ja.
Adv Liljeros: Men de här iakttagelserna som du har berättat om nu dem har du sett klart och tydligt själv?
Anna Hage: Ja.
B 847/88 S. 8 (20)
Adv Liljeros: Det har du gjort. Ja jag minns inte om jag frågade dig: När du ser mannen stå eller bege sig från det hela så att säga, när du ser honom då är han i rörelse?
Anna Hage: Umm.
Adv Liljeros: Och avståndet då mellan makarna Palme och mannen var det det du sade till sex-sju meter eller vad sade du?
Anna Hage: Från mig till...?
Adv Liljeros: Nej, mellan makarna Palme och mannen som springer iväg, avståndet när du första gången ser honom.
Anna Hage: Nej, det var en till två meter.
Adv Liljeros: Ja det var kort sträcka.
Anna Hage: Ja det var en kort sträcka.
Adv Liljeros: Och så ser du honom under ett antal meter?
Anna Hage: Ja.
Adv Liljeros: Och sedan är du snabbt framme här vid platsen?
Anna Hage: Ja.
Adv Liljeros: För att återgå till Lisbeth Palme, tyckte du att det gick att prata med henne över huvud taget, var hon kontaktbar?
Anna Hage: Nej.
Adv Liljeros: Det var hon inte?
Anna Hage: Nej.
Adv Liljeros: Du har vid tillfälle sagt här att du tyckte att du ville stänga av öronen för hon pratade mycket och...
Anna Hage: Ja, hon ojade sig och skrek, fäktade.
Adv Liljeros: Och de här iakttagelserna gör du dem på den gång när du kommer fram till henne så att säga?
Anna Hage: Ja.
Adv Liljeros: Och då har det bara gått ett fåtal sekunder från det att du ser Olof Palme sjunka ihop?
Anna Hage: Umm.
Adv Liljeros: Advokat Lars Ekman har frågor.
B 847/88 S. 8 (20)
Adv Liljeros: Det har du gjort. Ja jag minns inte om jag frågade dig: När du ser mannen stå eller bege sig från det hela så att säga, när du ser honom då är han i rörelse?
Anna Hage: Umm.
Adv Liljeros: Och avståndet då mellan makarna Palme och mannen var det det du sade till sex-sju meter eller vad sade du?
Anna Hage: Från mig till...?
Adv Liljeros: Nej, mellan makarna Palme och mannen som springer iväg, avståndet när du första gången ser honom.
Anna Hage: Nej, det var en till två meter.
Adv Liljeros: Ja det var kort sträcka.
Anna Hage: Ja det var en kort sträcka.
Adv Liljeros: Och så ser du honom under ett antal meter?
Anna Hage: Ja.
Adv Liljeros: Och sedan är du snabbt framme här vid platsen?
Anna Hage: Ja.
Adv Liljeros: För att återgå till Lisbeth Palme, tyckte du att det gick att prata med henne över huvud taget, var hon kontaktbar?
Anna Hage: Nej.
Adv Liljeros: Det var hon inte?
Anna Hage: Nej.
Adv Liljeros: Du har vid tillfälle sagt här att du tyckte att du ville stänga av öronen för hon pratade mycket och...
Anna Hage: Ja, hon ojade sig och skrek, fäktade.
Adv Liljeros: Och de här iakttagelserna gör du dem på den gång när du kommer fram till henne så att säga?
Anna Hage: Ja.
Adv Liljeros: Och då har det bara gått ett fåtal sekunder från det att du ser Olof Palme sjunka ihop?
Anna Hage: Umm.
Adv Liljeros: Advokat Lars Ekman har frågor.
B 847/88 s. 9 (20)
Ordf: Advokat Ekman.
Advokat Lars Ekman: Är du den person som först är framme vid makarna Palme då eller är det någon annan person framme vid dem när du kommer dit?
Anna Hage: Nej.
Adv Ekman: Du är alltså först där?
Anna Hage: Ja.
Adv Ekman: Ja tack.
Ordf: Anders Helin.
ÅKLAGARE HELIN: Ja, jag måste ställa några frågor till dig, kanske ifrågasätta en del av dina uppgifter. Men till en början: har du pratat med många om den här historien du har varit med om? Det var ju en ganska dramatisk upplevelse förstås.
Anna Hage: Ja.
Åkl Anders Helin: Du har talat en del med polisen naturligtvis.
Anna Hage: Umm.
Åkl Anders Helin: Vet du hur många gånger polisen har hört dig?
Ordf: Jag uppfattade inte.
Åkl Anders Helin: Vet du hur många gånger polisen har hört dig?
Anna Hage: Fyra-fem.
Åkl Anders Helin: Umm. Pratat med andra, tidningsfolk och liknande, om det här?
Anna Hage: Ja.
Åkl Anders Helin: Hur många gånger då har du blivit intervjuad och redogjort för vad du har sett?
Anna Hage: Ja.
Åkl Anders Helin: Hur många gånger ungefär?
Anna Hage: Det är svårt att säga.
Åkl Anders Helin: Försök.
Anna Hage: Tio.
B 847/88 s. 9 (20)
Ordf: Advokat Ekman.
Advokat Lars Ekman: Är du den person som först är framme vid makarna Palme då eller är det någon annan person framme vid dem när du kommer dit?
Anna Hage: Nej.
Adv Ekman: Du är alltså först där?
Anna Hage: Ja.
Adv Ekman: Ja tack.
Ordf: Anders Helin.
ÅKLAGARE HELIN: Ja, jag måste ställa några frågor till dig, kanske ifrågasätta en del av dina uppgifter. Men till en början: har du pratat med många om den här historien du har varit med om? Det var ju en ganska dramatisk upplevelse förstås.
Anna Hage: Ja.
Åkl Anders Helin: Du har talat en del med polisen naturligtvis.
Anna Hage: Umm.
Åkl Anders Helin: Vet du hur många gånger polisen har hört dig?
Ordf: Jag uppfattade inte.
Åkl Anders Helin: Vet du hur många gånger polisen har hört dig?
Anna Hage: Fyra-fem.
Åkl Anders Helin: Umm. Pratat med andra, tidningsfolk och liknande, om det här?
Anna Hage: Ja.
Åkl Anders Helin: Hur många gånger då har du blivit intervjuad och redogjort för vad du har sett?
Anna Hage: Ja.
Åkl Anders Helin: Hur många gånger ungefär?
Anna Hage: Det är svårt att säga.
Åkl Anders Helin: Försök.
Anna Hage: Tio.
