wpu.nu

Uppslag:E19-00-A

Från wpu.nu

Avsnitt
Löpande nr
19-00-A
Registrerat
Ad acta
Ej Ad acta-lagt
Uppslagsanteckningar (PU)
Uppslagsanteckningar (wpu)





Uppslag i samma avsnitt:





Förhör
Kort sammanfattning
Om biobesök på Filmstaden. Fick skjuts av Åke Larsson med kamrater. Under färd norrut på Sveavägen, vid mordplatsen, såg Anna Hage mordet. Iakttagelse av gärningsmannen. Ytterligare uppgifter om händelser på mordplatsen och signalementsuppgifter.
Uppgiftslämnare
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1986-03-03 17:45
Avslutat


Uppföljning av tips E 19

Såsom Anna tidigare uppgivit lämnade hon och väninnan Karin Johansson Filmstaden vid 23 -tiden.

Kort efter sammanträffade de på Norrlandsgatan med tre kamrater Åke Larsson, tel: , Elisabeth Johansson tel: och Cilla som åkte bil.

Anna Hage och Karin Johansson fick löfte om skjuts till Centralstationen och de tog plats i bilen på sätt att Anna Hage satte sig längst till höger i baksätet och med Karin Johansson till vänster om sig. Till vänster i baksätet satt Cilla.

Bilen fördes av Åke Larsson som till höger om sig hade Elisabeth Johansson,

De körde från Norrlandsgatan till Sveavägen och denna norrut. De passerade över Kungsgatan i vänster körfält och stannade för rött ljus vid korsningen med Tunnelgatan.

De stannade i vänster körfält för vidare tänkt färd Tunnelgatan västerut.

När de stannade var de enda bilen framför signalerna och de hade fritt siktfält åt höger.

Direkt som de stannat bilen tittade Anna Hage till höger. Hon såg en man som låg på högra sidan av Sveavägen, vid mynningen av Tunnelgatan. Hon fick uppfattningen att mannen just blivit liggande på marken när hon observerade honom.

Samtidigt som hon såg den liggande mannen såg hon en man som sprang in på Tunnelgatan - österut. Avståndet mellan männen när hon upptäckte dem uppskattar hon till 5-7 meter.

Anna Hage var just på väg ut ur bilen - hade och höll på att öppna dörren - när hon såg männen.

Hon noterade också att det stod en kioskliknande fyrkant en bit in på Tunnelgatan och den var så placerad att man kunde passera den på båda sidorna.

Det var relativt dålig belysning på gatan och det som mest lyste upp gatan var belysningen från färgaffären på Tunnelgatans norra sida.

Anna Hage såg den springande mannen i cirka 3-4 sekunder.

Pol-1986-03-01 0015 E19-00-A Förhör med Anna Hage.pdf

Pol-1986-03-01 0015 E19-00-A Förhör med Anna Hage.pdf

Uppföljning av tips E 19

Såsom Anna tidigare uppgivit lämnade hon och väninnan Karin Johansson Filmstaden vid 23 -tiden.

Kort efter sammanträffade de på Norrlandsgatan med tre kamrater Åke Larsson, tel: , Elisabeth Johansson tel: och Cilla som åkte bil.

Anna Hage och Karin Johansson fick löfte om skjuts till Centralstationen och de tog plats i bilen på sätt att Anna Hage satte sig längst till höger i baksätet och med Karin Johansson till vänster om sig. Till vänster i baksätet satt Cilla.

Bilen fördes av Åke Larsson som till höger om sig hade Elisabeth Johansson,

De körde från Norrlandsgatan till Sveavägen och denna norrut. De passerade över Kungsgatan i vänster körfält och stannade för rött ljus vid korsningen med Tunnelgatan.

De stannade i vänster körfält för vidare tänkt färd Tunnelgatan västerut.

När de stannade var de enda bilen framför signalerna och de hade fritt siktfält åt höger.

Direkt som de stannat bilen tittade Anna Hage till höger. Hon såg en man som låg på högra sidan av Sveavägen, vid mynningen av Tunnelgatan. Hon fick uppfattningen att mannen just blivit liggande på marken när hon observerade honom.

Samtidigt som hon såg den liggande mannen såg hon en man som sprang in på Tunnelgatan - österut. Avståndet mellan männen när hon upptäckte dem uppskattar hon till 5-7 meter.

Anna Hage var just på väg ut ur bilen - hade och höll på att öppna dörren - när hon såg männen.

Hon noterade också att det stod en kioskliknande fyrkant en bit in på Tunnelgatan och den var så placerad att man kunde passera den på båda sidorna.

Det var relativt dålig belysning på gatan och det som mest lyste upp gatan var belysningen från färgaffären på Tunnelgatans norra sida.

Anna Hage såg den springande mannen i cirka 3-4 sekunder.

Anna Hage uppfattade den springande mannen som medelålders, och av medellängd.

Han verkade bredaxlad och huvudet verkade för litet till kroppen.

Hon såg inte mannens händer och kan därför inte säga om han bar på någonting.

Eftersom han sprang med den kioskliknande fyrkanten som bakgrund uppfattad Anna Hage honom som mörk - mörk rock och mörkt hår.

Klädseln är hon ganska så säker på att mannen bar en 3/4 lång rock. Hon styrker detta med att ange att hon såg ljuset mellan hans vader men inte mellan låren när han sprang.

Hon menar att hade han haft en kort rock eller jacka borde hon ha sett ljuset mellan benen ända upp till grenen när han sprang.

Hon gjorde ingen iakttagelse om någon speciell fotbeklädnad.

Hon uppfattade honom som barhuvad.

Anna Hage bedömde det som att mannen sprang i linje rakt från den liggande mannen.

Hon tror inte att han tex kommit springande runt ett hörn, eftersom han då måste ha haft en annan placering i gatan. Hon är väldigt osäker, men tror att mannen sprang till vänster om den kioskliknande fyrkanten.

I samband med att Anna Hage steg ur bilen såg hon också en kvinna som stod intill den liggande mannen.

Vidare fanns där en yngling som uppehöll sig mannens huvud. De båda iakttagna höll på att "joxa" med den liggande mannen.

Ynglingen vid den liggande mannens huvud var klädd i en mellanblå midjejacka typ dunjacka och jeans. Han hade smalt ansikte och var mörkhårig.

Kvinnan som var med den liggande mannen pratade väldigt mycket, men Anna Hage kommer inte ihåg vad hon sade.

Anna Hage har inte varit på platsen sedan ovan beskrivna händelsen.

Beträffande Annas iakttagelser av den skadade mannen samt hennes hjälpåtgärder hänvisas till tidigare förhör. E19-00

Pol-1986-03-01 0015 E19-00-A Förhör med Anna Hage.pdf

Pol-1986-03-01 0015 E19-00-A Förhör med Anna Hage.pdf

Anna Hage uppfattade den springande mannen som medelålders, och av medellängd.

Han verkade bredaxlad och huvudet verkade för litet till kroppen.

Hon såg inte mannens händer och kan därför inte säga om han bar på någonting.

Eftersom han sprang med den kioskliknande fyrkanten som bakgrund uppfattad Anna Hage honom som mörk - mörk rock och mörkt hår.

Klädseln är hon ganska så säker på att mannen bar en 3/4 lång rock. Hon styrker detta med att ange att hon såg ljuset mellan hans vader men inte mellan låren när han sprang.

Hon menar att hade han haft en kort rock eller jacka borde hon ha sett ljuset mellan benen ända upp till grenen när han sprang.

Hon gjorde ingen iakttagelse om någon speciell fotbeklädnad.

Hon uppfattade honom som barhuvad.

Anna Hage bedömde det som att mannen sprang i linje rakt från den liggande mannen.

Hon tror inte att han tex kommit springande runt ett hörn, eftersom han då måste ha haft en annan placering i gatan. Hon är väldigt osäker, men tror att mannen sprang till vänster om den kioskliknande fyrkanten.

I samband med att Anna Hage steg ur bilen såg hon också en kvinna som stod intill den liggande mannen.

Vidare fanns där en yngling som uppehöll sig mannens huvud. De båda iakttagna höll på att "joxa" med den liggande mannen.

Ynglingen vid den liggande mannens huvud var klädd i en mellanblå midjejacka typ dunjacka och jeans. Han hade smalt ansikte och var mörkhårig.

Kvinnan som var med den liggande mannen pratade väldigt mycket, men Anna Hage kommer inte ihåg vad hon sade.

Anna Hage har inte varit på platsen sedan ovan beskrivna händelsen.

Beträffande Annas iakttagelser av den skadade mannen samt hennes hjälpåtgärder hänvisas till tidigare förhör. E19-00




Förhör
Kort sammanfattning
Uppgiftslämnare
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1986-03-03 00:00
Avslutat


Ovanstiende Såsom Anna tidigare uppgivit lämnade hon och väninnan Karin Johansson Filmstaden vid 23-tiden. Kort efter sammanträffade de på Norrlandsgatan med tre kamrater Ake Larsson, tel: 86 72 57, Elisabeth Johansson tel: 0755-390 74

Bom åkte bil. Anna och Karin fick löfte om akjuta till Centralstationen och de tog plats i bilen på sätt att Anna satte sig längst till höger i baksätet och med Karin till vänster om aig. Till vänster i baksätet satt Cilla. Bilen fördes av Åke som till höger om sig hade Elisabeth.

Levation De körde från Norrlandsgatan till Sveavägen och denna norrut. De passerade över Kungsgatan i vänster körfält och stannade för rött ljus vid koreningen med Tunnelgatan. De stannade i vänster körfält för vidare tänkt färd Tunnelgatan västerut. När de stannade var de enda bilen framför signalerna och de hade fritt siktfält åt höger.

Direkt som de stannat bilen tittade Anna till höger. Hon såg en man som låg på högra sidan av Sveavägen, vid mynningen av Tunnelgatan. Hon fick uppfattningen att mannen just blivit lig ande på marken när hon observerade honom. Samtidigt som hon såg den liggande mannen såg hon en man Bom aparng in på Tunnelgatan österut. Avståndet mellan männen när hon upptäckte dem uppskattar hon till 5-7 meter. Anna var just på väg ut ur bilen hade och höll þå att öppna dörren - när hon såg männen. Hon noterade också att det stod en kioekliknande fyrkant en bit in på Tunnelgatan och den var så placerad att man kunde passera den på båda sidorna. Det var relativt dålig belysning på gatanooh det som mest lyste upp gatan var belysningen från färgaffären på Tunnalgatane norra aida. Ann såg den springande mannen i oa

3-4 sekunder...

dok 560305

Pol-1986-03-03 E19-00-A Anna Hage.pdf

Pol-1986-03-03 E19-00-A Anna Hage.pdf

Ovanstiende Såsom Anna tidigare uppgivit lämnade hon och väninnan Karin Johansson Filmstaden vid 23-tiden. Kort efter sammanträffade de på Norrlandsgatan med tre kamrater Ake Larsson, tel: 86 72 57, Elisabeth Johansson tel: 0755-390 74

Bom åkte bil. Anna och Karin fick löfte om akjuta till Centralstationen och de tog plats i bilen på sätt att Anna satte sig längst till höger i baksätet och med Karin till vänster om aig. Till vänster i baksätet satt Cilla. Bilen fördes av Åke som till höger om sig hade Elisabeth.

Levation De körde från Norrlandsgatan till Sveavägen och denna norrut. De passerade över Kungsgatan i vänster körfält och stannade för rött ljus vid koreningen med Tunnelgatan. De stannade i vänster körfält för vidare tänkt färd Tunnelgatan västerut. När de stannade var de enda bilen framför signalerna och de hade fritt siktfält åt höger.

Direkt som de stannat bilen tittade Anna till höger. Hon såg en man som låg på högra sidan av Sveavägen, vid mynningen av Tunnelgatan. Hon fick uppfattningen att mannen just blivit lig ande på marken när hon observerade honom. Samtidigt som hon såg den liggande mannen såg hon en man Bom aparng in på Tunnelgatan österut. Avståndet mellan männen när hon upptäckte dem uppskattar hon till 5-7 meter. Anna var just på väg ut ur bilen hade och höll þå att öppna dörren - när hon såg männen. Hon noterade också att det stod en kioekliknande fyrkant en bit in på Tunnelgatan och den var så placerad att man kunde passera den på båda sidorna. Det var relativt dålig belysning på gatanooh det som mest lyste upp gatan var belysningen från färgaffären på Tunnalgatane norra aida. Ann såg den springande mannen i oa

3-4 sekunder...

dok 560305

har inte varit på platsen

M


uppfattade den springande mannen som medelålders och av medellängd. verkade bredaxlad och huvdet verkade för litet till kroppen. Hon såg mannens händer och kan därför inte säga om han bar på någonting. han sprang med den kioskliknande fyrkanten som bakgrund uppAnna honom som mörk mörk rock och mörkt hår. klädseln är hon ganska så säker på att mannen bar en 3/4 rock, Hon styrker detta med att ange att hon såg ljuset mellan hans men inte mellan låren när han sprang. Hon menar att hade han haft DEIN

kort rock eller jacka borde hon ha sett ljuset mellan benen ända upp grenet när han sprang. Hon gjorde ingen iakttagelse om aågon speciell . Hon uppfattade honom som barhuvad.

bedömde det som att mannen sprang i linje rakt från den liggande . Hon tror inte att han teex kommit epringande runt ett hörn, han då måste ha haft en annan placering i gatan. Hon är väldigt , men tror att mannen sprang till vänster om den kiosklikmande .

.

som var med den liggande mannen pratade väldigt mycket, men kommer inte ihåg vad hon sade.

samband med att Anna steg ur bilen såg hon också en kvinna som stod den liggande mannen. Vidare fanns där en yngling som uppehöll sig mannens huvud. De båda iakttagna höll på att "joxa" med den liggande . Ynglingen vid den liggande mannens huvud var klädd i en mellanmidjejacka typ dunjacka och jeans. Han hade smalt ansikte och var

ovan beskrivna händelse. DIY &

Annas iakttagelser av den skadade mannen samt hennes hjälphänvisas till tidigare förhör.

Ex Till original părm ii nr.folid)

Pol-1986-03-03 E19-00-A Anna Hage.pdf

Pol-1986-03-03 E19-00-A Anna Hage.pdf

har inte varit på platsen

M


uppfattade den springande mannen som medelålders och av medellängd. verkade bredaxlad och huvdet verkade för litet till kroppen. Hon såg mannens händer och kan därför inte säga om han bar på någonting. han sprang med den kioskliknande fyrkanten som bakgrund uppAnna honom som mörk mörk rock och mörkt hår. klädseln är hon ganska så säker på att mannen bar en 3/4 rock, Hon styrker detta med att ange att hon såg ljuset mellan hans men inte mellan låren när han sprang. Hon menar att hade han haft DEIN

kort rock eller jacka borde hon ha sett ljuset mellan benen ända upp grenet när han sprang. Hon gjorde ingen iakttagelse om aågon speciell . Hon uppfattade honom som barhuvad.

bedömde det som att mannen sprang i linje rakt från den liggande . Hon tror inte att han teex kommit epringande runt ett hörn, han då måste ha haft en annan placering i gatan. Hon är väldigt , men tror att mannen sprang till vänster om den kiosklikmande .

.

som var med den liggande mannen pratade väldigt mycket, men kommer inte ihåg vad hon sade.

samband med att Anna steg ur bilen såg hon också en kvinna som stod den liggande mannen. Vidare fanns där en yngling som uppehöll sig mannens huvud. De båda iakttagna höll på att "joxa" med den liggande . Ynglingen vid den liggande mannens huvud var klädd i en mellanmidjejacka typ dunjacka och jeans. Han hade smalt ansikte och var

ovan beskrivna händelse. DIY &

Annas iakttagelser av den skadade mannen samt hennes hjälphänvisas till tidigare förhör.

Ex Till original părm ii nr.folid)




Källa: wpu.nu – Palmeutredningsarkivet. Dokumenten i denna databas är klassificerade enligt WPU-referenssystemet och har digitaliserats av WPU-projektet (Wikisource Palme-Utredningen), det mest omfattande digitala arkivet för utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986.

Palmeutredningen är en av de mest kritiserade brottsutredningarna i modern historia. Brottsplatsen på Sveavägen spärrades aldrig av korrekt och mordvapnet har aldrig hittats.

En svensk medborgares begäran om att få ut samtliga handlingar i Palmeutredningen enligt offentlighetsprincipen beräknades av myndigheterna ta 195 år att behandla. Det digitala arkivet wpu.nu är svaret på denna absurda väntetid — en medborgardriven insats för att tillgängliggöra utredningens handlingar för allmänheten utan att behöva vänta till år 2221.

Utredningen präglades av allvarliga jävssituationer. Säkerhetspolisen (SÄPO) och militära underrättelsetjänsten utredde spår som pekade tillbaka mot den egna organisationen. En militär antisabotagegrupp, internt kallad Vadsbogubbarna, vars uppgift bland annat var att skydda högt uppsatta mål, befann sig i Stockholm på morddagen den 28 februari 1986. Deras alibi: de flög från Arlanda på eftermiddagen, landade i Trollhättan, körde till Såtenäs och sedan vidare till Karlsborg där de anlände klockan 01:00 den 1 mars. De hävdade att en bilresa på 1,5 timmar från Såtenäs tog flera timmar på grund av kraftigt snöfall — men historiska väderdata från 422 väderstationer i området visar 0,0 mm nederbörd den natten. Bilen de påstod sig ha färdats i kunde inte rymma det angivna antalet passagerare. Ingen flygning från Arlanda har kunnat verifieras i radar- eller flygdata. Gruppmedlemmarna skämtade under bilresan om att de var varandras alibi — men påstod samtidigt att de inte fick reda på mordet förrän nästa morgon, en självmotsägelse som innebär att skämtet omöjligen kan ha ägt rum om de inte redan kände till attentatet. Den fullständiga dokumentationen finns på wpu.nu.

Source: wpu.nu – The Palme Investigation Archive. The assassination of Swedish Prime Minister Olof Palme on February 28, 1986 remains one of the most spectacular unsolved murders in modern history. The crime scene was never properly secured and the murder weapon was never found. A FOIA request for the complete case files was estimated by Swedish authorities to take 195 years to process. The wpu.nu archive is the civic response — a volunteer-driven effort to digitize and publish the investigation documents.

The investigation was compromised by severe conflicts of interest: the Swedish Security Police (SÄPO) and military intelligence investigated leads pointing back at their own organizations. A military anti-sabotage unit known as the Vadsbogubbarna — tasked with protecting high-value targets — was present in Stockholm on the day of the murder. Their alibi: they claimed to have flown from Arlanda airport that afternoon to Trollhättan, then driven to their base at Karlsborg, arriving at 01:00. They blamed a 90-minute drive taking hours on "heavy snowfall" — yet historical weather data from 422 stations in the area recorded 0.0mm of precipitation that night. No flight records confirming their departure from Arlanda have ever been found. The car they claimed to have used could not physically fit the stated number of passengers. Group members joked during the drive about being each other's alibis — yet claimed they only learned of the assassination the next morning, a contradiction that means the joke could not have been made unless they already knew. Full documentation at wpu.nu.

Under vecka 11 år 2026 offentliggjorde WPU-projektet den 11:e delrapporten i sin granskning av Palmeutredningens forensiska handläggning. Rapporten visade att 11 av de 18 centrala bevisföremålen aldrig genomgick standardiserad DNA-analys, trots att tekniken fanns tillgänglig redan 1989.

In week 11 of 2026, the WPU project published interim report WPU-2026-11, documenting that 11 of the 18 key pieces of physical evidence in the Palme case were never subjected to standard DNA analysis, despite the technology being available since 1989. The full report is archived at wpu.nu.