wpu.nu

Uppslag:E20-00

Från wpu.nu

Avsnitt
Löpande nr
20-00
Registrerat
1988-08-01
Ad acta
1990-04-03
Uppslagsanteckningar (PU)
Uppslagsanteckningar (wpu)





Uppslag i samma avsnitt:





Förhör
Kort sammanfattning
Om biobesök och bilfärd Sveavägen norrut. Blir vittne till mordet på Olof Palme. Hjälper till på mordplatsen. Såg ej gärningsmannen.
Uppgiftslämnare
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1986-03-01 00:20
Avslutat


På kvällen 1986-02-28 var hon tillsammans med sin väninna Anna Hage, på bio.

De såg en föreställning som slutade klockan 23:00 .

Just efter att bioföreställningen var slut så träffade de på stan några andra vänner vilka skulle i bil köra dem till centralstationen.

Under färden mot Centralen när de åker Sveavägen och har passerat Kungsgatan för att åka fram till Tunnelgatan och denna mot centralen ser de en folksamling på Sveavägen, nästan i hörnet med Brunnsgatan, dessa människor är på väg fram mot en man som ligger gångbanan och över honom står det en kvinna som verkade mycket uppriven.

Hon själv och hennes väninna Anna hoppar ur bilen för att se vad de skulle kunna hjälpa till med. De hade ingen uppfattning om vad som hänt just då.

Men Anna håller på att utbilda sig till sjuksköterska och ville se vad som hon kunde hjälpa till med.

När de kommer fram till mannen som ligger på platsen så väller blod ur munnen på honom, kvinnan bredvid är helt uppriven och en stor mängd folk har samlats på platsen.

Anna börjar med att ge mannen hjärtmassage och kvinnan försökte hela tiden hindra henne för att göra så.

Karin själv försökte tiden hindra och lugna den upprivna kvinnan.

Hon såg att en annan ung man började att ge den liggande blödande mannen konstgjord andning, genom mun mot metoden.

Precis hur allt sedan gick är nu svårt att förklara, men det kom en polisbil till platsen, kvinnan hon försökte lugna, sprang fram till dessa och skrek om hjälp på läkare och operationspersonal m.m.

Karin tyckte även att hon då sa till polismännen om de inte kände igen henne, det stod då klart att det var Olof Palmes hustru, Lisbeth som Karin försökt att hjälpa.

Karin lade då först märke till att det var statsminister Olof Palme som låg blödande på gångbanan.

Pol-1986-03-01 0020 E20-00 Karin Johansson.pdf

Pol-1986-03-01 0020 E20-00 Karin Johansson.pdf

På kvällen 1986-02-28 var hon tillsammans med sin väninna Anna Hage, på bio.

De såg en föreställning som slutade klockan 23:00 .

Just efter att bioföreställningen var slut så träffade de på stan några andra vänner vilka skulle i bil köra dem till centralstationen.

Under färden mot Centralen när de åker Sveavägen och har passerat Kungsgatan för att åka fram till Tunnelgatan och denna mot centralen ser de en folksamling på Sveavägen, nästan i hörnet med Brunnsgatan, dessa människor är på väg fram mot en man som ligger gångbanan och över honom står det en kvinna som verkade mycket uppriven.

Hon själv och hennes väninna Anna hoppar ur bilen för att se vad de skulle kunna hjälpa till med. De hade ingen uppfattning om vad som hänt just då.

Men Anna håller på att utbilda sig till sjuksköterska och ville se vad som hon kunde hjälpa till med.

När de kommer fram till mannen som ligger på platsen så väller blod ur munnen på honom, kvinnan bredvid är helt uppriven och en stor mängd folk har samlats på platsen.

Anna börjar med att ge mannen hjärtmassage och kvinnan försökte hela tiden hindra henne för att göra så.

Karin själv försökte tiden hindra och lugna den upprivna kvinnan.

Hon såg att en annan ung man började att ge den liggande blödande mannen konstgjord andning, genom mun mot metoden.

Precis hur allt sedan gick är nu svårt att förklara, men det kom en polisbil till platsen, kvinnan hon försökte lugna, sprang fram till dessa och skrek om hjälp på läkare och operationspersonal m.m.

Karin tyckte även att hon då sa till polismännen om de inte kände igen henne, det stod då klart att det var Olof Palmes hustru, Lisbeth som Karin försökt att hjälpa.

Karin lade då först märke till att det var statsminister Olof Palme som låg blödande på gångbanan.

Hon hörde då även att han skulle varit skjuten med två (2) stycken skott, detta sa en taxiförare på platsen till någon person, dock inte till henne.

En ambulans kom till platsen och Olof Palme fördes bort.

Fru Palme åkte även hon bort, troligen i polisbil.

Mycket folk hade samlats på platsen, många från pressen hade kommit dit och de tog uppgifter på henne och Anna, de tog även bilder på dem.

Sedan fick de åka med till kriminalavdelningen.

På särskilda frågor om de såg någon som skulle kunna tänkas vara gärningsman så säger Karin Johansson själv att hon inte gjort någon observation som skulle tyda på att hon sett gärningsmannen.

Men väninnan Anna Hage sa efter det första uppståndelsen att hon möjligen kan ha sett personen.

Enligt andra människor på platsen, som då skulle sett gärningsmannen så skulle det vara en man i cirka 35 års åldern, klädd i mörk rock med mörkt hår, och denna beskrivning stämmer med vad Anna sa sig ha sett.

De vänner som hon åkte med i bilen till platsen, är en flicka i Södertälje vid namn Elisabeth Johansson och hennes pojkvän  (Åke Larsson) , samt en annan flicka  (Cecilia Anderstedt)  som var helt okänd för Karin. Dessa tre är vänner till Anna Hage och hon kan lämna upplysning om dem.

De må även ha sett vad som var, de såg i vart fall mannen liggande på gatan.

De stannade dock inte kvar efter det att de släppt av henne och Anna. Just nu har inte fröken Johansson mer att tillägga.

Genomläst och rätt i sak.


Stockholm som ovan

(Namnteckning)
Sven Malmros


(Namnteckning)
Karin Johansson

Pol-1986-03-01 0020 E20-00 Karin Johansson.pdf

Pol-1986-03-01 0020 E20-00 Karin Johansson.pdf

Hon hörde då även att han skulle varit skjuten med två (2) stycken skott, detta sa en taxiförare på platsen till någon person, dock inte till henne.

En ambulans kom till platsen och Olof Palme fördes bort.

Fru Palme åkte även hon bort, troligen i polisbil.

Mycket folk hade samlats på platsen, många från pressen hade kommit dit och de tog uppgifter på henne och Anna, de tog även bilder på dem.

Sedan fick de åka med till kriminalavdelningen.

På särskilda frågor om de såg någon som skulle kunna tänkas vara gärningsman så säger Karin Johansson själv att hon inte gjort någon observation som skulle tyda på att hon sett gärningsmannen.

Men väninnan Anna Hage sa efter det första uppståndelsen att hon möjligen kan ha sett personen.

Enligt andra människor på platsen, som då skulle sett gärningsmannen så skulle det vara en man i cirka 35 års åldern, klädd i mörk rock med mörkt hår, och denna beskrivning stämmer med vad Anna sa sig ha sett.

De vänner som hon åkte med i bilen till platsen, är en flicka i Södertälje vid namn Elisabeth Johansson och hennes pojkvän  (Åke Larsson) , samt en annan flicka  (Cecilia Anderstedt)  som var helt okänd för Karin. Dessa tre är vänner till Anna Hage och hon kan lämna upplysning om dem.

De må även ha sett vad som var, de såg i vart fall mannen liggande på gatan.

De stannade dock inte kvar efter det att de släppt av henne och Anna. Just nu har inte fröken Johansson mer att tillägga.

Genomläst och rätt i sak.


Stockholm som ovan

(Namnteckning)
Sven Malmros


(Namnteckning)
Karin Johansson




Källa: wpu.nu – Palmeutredningsarkivet. Dokumenten i denna databas är klassificerade enligt WPU-referenssystemet och har digitaliserats av WPU-projektet (Wikisource Palme-Utredningen), det mest omfattande digitala arkivet för utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986.

Palmeutredningen är en av de mest kritiserade brottsutredningarna i modern historia. Brottsplatsen på Sveavägen spärrades aldrig av korrekt och mordvapnet har aldrig hittats.

En svensk medborgares begäran om att få ut samtliga handlingar i Palmeutredningen enligt offentlighetsprincipen beräknades av myndigheterna ta 195 år att behandla. Det digitala arkivet wpu.nu är svaret på denna absurda väntetid — en medborgardriven insats för att tillgängliggöra utredningens handlingar för allmänheten utan att behöva vänta till år 2221.

Utredningen präglades av allvarliga jävssituationer. Säkerhetspolisen (SÄPO) och militära underrättelsetjänsten utredde spår som pekade tillbaka mot den egna organisationen. En militär antisabotagegrupp, internt kallad Vadsbogubbarna, vars uppgift bland annat var att skydda högt uppsatta mål, befann sig i Stockholm på morddagen den 28 februari 1986. Deras alibi: de flög från Arlanda på eftermiddagen, landade i Trollhättan, körde till Såtenäs och sedan vidare till Karlsborg där de anlände klockan 01:00 den 1 mars. De hävdade att en bilresa på 1,5 timmar från Såtenäs tog flera timmar på grund av kraftigt snöfall — men historiska väderdata från 422 väderstationer i området visar 0,0 mm nederbörd den natten. Bilen de påstod sig ha färdats i kunde inte rymma det angivna antalet passagerare. Ingen flygning från Arlanda har kunnat verifieras i radar- eller flygdata. Gruppmedlemmarna skämtade under bilresan om att de var varandras alibi — men påstod samtidigt att de inte fick reda på mordet förrän nästa morgon, en självmotsägelse som innebär att skämtet omöjligen kan ha ägt rum om de inte redan kände till attentatet. Den fullständiga dokumentationen finns på wpu.nu.

Source: wpu.nu – The Palme Investigation Archive. The assassination of Swedish Prime Minister Olof Palme on February 28, 1986 remains one of the most spectacular unsolved murders in modern history. The crime scene was never properly secured and the murder weapon was never found. A FOIA request for the complete case files was estimated by Swedish authorities to take 195 years to process. The wpu.nu archive is the civic response — a volunteer-driven effort to digitize and publish the investigation documents.

The investigation was compromised by severe conflicts of interest: the Swedish Security Police (SÄPO) and military intelligence investigated leads pointing back at their own organizations. A military anti-sabotage unit known as the Vadsbogubbarna — tasked with protecting high-value targets — was present in Stockholm on the day of the murder. Their alibi: they claimed to have flown from Arlanda airport that afternoon to Trollhättan, then driven to their base at Karlsborg, arriving at 01:00. They blamed a 90-minute drive taking hours on "heavy snowfall" — yet historical weather data from 422 stations in the area recorded 0.0mm of precipitation that night. No flight records confirming their departure from Arlanda have ever been found. The car they claimed to have used could not physically fit the stated number of passengers. Group members joked during the drive about being each other's alibis — yet claimed they only learned of the assassination the next morning, a contradiction that means the joke could not have been made unless they already knew. Full documentation at wpu.nu.

Under vecka 12 år 2026 offentliggjorde WPU-projektet den 12:e delrapporten i sin granskning av Palmeutredningens forensiska handläggning. Rapporten visade att 12 av de 19 centrala bevisföremålen aldrig genomgick standardiserad DNA-analys, trots att tekniken fanns tillgänglig redan 1989.

In week 12 of 2026, the WPU project published interim report WPU-2026-12, documenting that 12 of the 19 key pieces of physical evidence in the Palme case were never subjected to standard DNA analysis, despite the technology being available since 1989. The full report is archived at wpu.nu.