Okänd sida i liggaren
Uppslag i samma avsnitt:
E20-2
Protokoll över förhör med
Sven ÅKE Larsson, boende , BANDHAGEN.
Telefon
Anställd Flemingsbergs El.
Förhöret är hållet på Kriminalavdelningens våldsrotel, lördagen 1986-04-05 11:10
.
Förhörsledare: Krinsp Lars Jonsson.
Förhörsvittne: Ej tillgängligt.
Bandupptagning.
Åke Larsson hörs med anledning av mordet på Olof Palme 1986-02-28
.
Åke Larssons uppgifter anknyter till spaningsuppslag E20
Åke Larsson uppger att han fredagen 1986-02-28
på kvällen var tillsammans med sin fästmö Elisabeth Johansson och en annan kvinna som heter Cilla Anderstedt, de besökte 9-föreställningen på biografen Saga där dom såg filmen "Morrhår och ärtor".
Filmen pågick till omkring 22:30
varefter de i sällskap lämnade biografen.
De går sedan Kungsgatan österut till restaurangen McDonald's, där de vistas i ungefär en halvtimma.
Strax efter klockan 23:00
beger dom sig gående från McDonald's och Norrlandsgatan söderut.
På Norrlandsgatan så sammanträffar de med bekanta, Anna Hage och en annan som heter Karin Johansson.
Anna Hage och Karin Johansson befinner sig vid tillfället i en telefonkiosk.
Samtliga slår sedan följe till Åke Larssons parkerade personbil, en Ford Escort, gråmetallic, modell -84 som står uppställd på Jakobsbergsgatan.
Anna Hage och Karin Johansson får följa med i bilen också.
Åke Larsson tar plats bakom ratten, hans fästmö Elisabeth Johanssontill höger i bilens framsäte, Anna Hage till höger i bilens baksäte och Karin Johansson i mitten och Cilla Anderstedt till vänster i baksätet.
Åke Larsson kör sedan bilen Jakobsbergsgatan västerut och vidare Regeringsgatan norrut och därefter Oxtorgsgatan västerut fram till Sveavägen, där han viker av Sveavägen norrut.
Avsikten är att köra till Vasagatan där dom liftande flickorna ska släppas av.
E20-2
Protokoll över förhör med
Sven ÅKE Larsson, boende , BANDHAGEN.
Telefon
Anställd Flemingsbergs El.
Förhöret är hållet på Kriminalavdelningens våldsrotel, lördagen 1986-04-05 11:10
.
Förhörsledare: Krinsp Lars Jonsson.
Förhörsvittne: Ej tillgängligt.
Bandupptagning.
Åke Larsson hörs med anledning av mordet på Olof Palme 1986-02-28
.
Åke Larssons uppgifter anknyter till spaningsuppslag E20
Åke Larsson uppger att han fredagen 1986-02-28
på kvällen var tillsammans med sin fästmö Elisabeth Johansson och en annan kvinna som heter Cilla Anderstedt, de besökte 9-föreställningen på biografen Saga där dom såg filmen "Morrhår och ärtor".
Filmen pågick till omkring 22:30
varefter de i sällskap lämnade biografen.
De går sedan Kungsgatan österut till restaurangen McDonald's, där de vistas i ungefär en halvtimma.
Strax efter klockan 23:00
beger dom sig gående från McDonald's och Norrlandsgatan söderut.
På Norrlandsgatan så sammanträffar de med bekanta, Anna Hage och en annan som heter Karin Johansson.
Anna Hage och Karin Johansson befinner sig vid tillfället i en telefonkiosk.
Samtliga slår sedan följe till Åke Larssons parkerade personbil, en Ford Escort, gråmetallic, modell -84 som står uppställd på Jakobsbergsgatan.
Anna Hage och Karin Johansson får följa med i bilen också.
Åke Larsson tar plats bakom ratten, hans fästmö Elisabeth Johanssontill höger i bilens framsäte, Anna Hage till höger i bilens baksäte och Karin Johansson i mitten och Cilla Anderstedt till vänster i baksätet.
Åke Larsson kör sedan bilen Jakobsbergsgatan västerut och vidare Regeringsgatan norrut och därefter Oxtorgsgatan västerut fram till Sveavägen, där han viker av Sveavägen norrut.
Avsikten är att köra till Vasagatan där dom liftande flickorna ska släppas av.
FHL Lars Jonsson: Precis när det hänt - ?
Åke Larsson: Jaha, precis det eller några sekunder efter va. Och det kan ju ha vart den här taxichauffören som stack tillbaka och sen uppfattade -.
FHL Lars Jonsson: Menar du att taxin hade stannat på den västra sidan - ?
Åke Larsson: Nehej, det var -. Nej nej nej nej, det hade den inte va.
FHL Lars Jonsson: Nehej.
Åke Larsson: Det hade den inte gjort va'. Men jag har bara fått för mig att det var nån som sprang över så här och det var vad jag snabbt uppfattar, men det kan ju ha varit så att det var den här taxichauffören som sprang från trottoarkanten och sen till sin bil som står lite längre därifrån va' och det blir ju ungefär i den riktningen -
FHL Lars Jonsson: Jaha.
Åke Larsson: - som han sprang va´. Så det
FHL Lars Jonsson: Så du fick mera en känsla av att han sprang kanske över- över gatan
Åke Larsson: Jaha, just. Ja, över gatan, över Sveavägen -.
FHL Lars Jonsson: Men du är osäker - ?
Åke Larsson: Jag är väldigt osäker där, det är bara nånting som jag kan ha sett va'. Men det där - inget säker alls.
FHL Lars Jonsson: Nehej.
Åke Larsson: Absolut inte.
FHL Lars Jonsson: Men det är bra att du talar om det för att det kan vi ju liksom kolla med en person.
Åke Larsson: Jaha. Jaha.
FHL Lars Jonsson: Har du någon uppfattning om hur den människan såg ut, som du fick en känsla av att han korsade Sveavägen på det här sättet?
Åke Larsson: Inte en aning. Inte en aning.
FHL Lars Jonsson: Man eller kvinna, har du någon uppfattning?
Åke Larsson: Man.
FHL Lars Jonsson: Det är en man?
Åke Larsson: Jaha, det kan jag nästan säga.
FHL Lars Jonsson: Det kan ha varit taxichauffören?
Åke Larsson: Det kan ha varit taxi-.
FHL Lars Jonsson: Men det kan ha varit någon annan?
Åke Larsson: Det kan ha varit någon annan.
FHL Lars Jonsson: Precis när det hänt - ?
Åke Larsson: Jaha, precis det eller några sekunder efter va. Och det kan ju ha vart den här taxichauffören som stack tillbaka och sen uppfattade -.
FHL Lars Jonsson: Menar du att taxin hade stannat på den västra sidan - ?
Åke Larsson: Nehej, det var -. Nej nej nej nej, det hade den inte va.
FHL Lars Jonsson: Nehej.
Åke Larsson: Det hade den inte gjort va'. Men jag har bara fått för mig att det var nån som sprang över så här och det var vad jag snabbt uppfattar, men det kan ju ha varit så att det var den här taxichauffören som sprang från trottoarkanten och sen till sin bil som står lite längre därifrån va' och det blir ju ungefär i den riktningen -
FHL Lars Jonsson: Jaha.
Åke Larsson: - som han sprang va´. Så det
FHL Lars Jonsson: Så du fick mera en känsla av att han sprang kanske över- över gatan
Åke Larsson: Jaha, just. Ja, över gatan, över Sveavägen -.
FHL Lars Jonsson: Men du är osäker - ?
Åke Larsson: Jag är väldigt osäker där, det är bara nånting som jag kan ha sett va'. Men det där - inget säker alls.
FHL Lars Jonsson: Nehej.
Åke Larsson: Absolut inte.
FHL Lars Jonsson: Men det är bra att du talar om det för att det kan vi ju liksom kolla med en person.
Åke Larsson: Jaha. Jaha.
FHL Lars Jonsson: Har du någon uppfattning om hur den människan såg ut, som du fick en känsla av att han korsade Sveavägen på det här sättet?
Åke Larsson: Inte en aning. Inte en aning.
FHL Lars Jonsson: Man eller kvinna, har du någon uppfattning?
Åke Larsson: Man.
FHL Lars Jonsson: Det är en man?
Åke Larsson: Jaha, det kan jag nästan säga.
FHL Lars Jonsson: Det kan ha varit taxichauffören?
Åke Larsson: Det kan ha varit taxi-.
FHL Lars Jonsson: Men det kan ha varit någon annan?
Åke Larsson: Det kan ha varit någon annan.
FHL Lars Jonsson: Eller det kan vara hans sätt att springa till sin bil -
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Som du efteråt har fått en känsla av att det kanske var tvärs över Sveavägen
Åke Larsson: Jaha, just.
FHL Lars Jonsson: Men han stod alltså inte med taxibilen på den västra sidan utan han stod med taxin i anslutning till platsen där man-?
Åke Larsson: Jaha, lite snett in så -
FHL Lars Jonsson: - Där mannen låg på -, i korsningen?
Åke Larsson: Jaha, det är vad jag har fått uppfattningen om alltså. Det gick så väldigt snabbt allt det här så det är svårt och säga va'.
FHL Lars Jonsson: Ja. Någonting annat?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Okej, då avslutar vi förhöret klockan 11:30
.
Stockholm, dag som ovan
(Namnteckning)
Lars Jonsson
Krinsp
1986-04 - 10 AW/4040
FHL Lars Jonsson: Eller det kan vara hans sätt att springa till sin bil -
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Som du efteråt har fått en känsla av att det kanske var tvärs över Sveavägen
Åke Larsson: Jaha, just.
FHL Lars Jonsson: Men han stod alltså inte med taxibilen på den västra sidan utan han stod med taxin i anslutning till platsen där man-?
Åke Larsson: Jaha, lite snett in så -
FHL Lars Jonsson: - Där mannen låg på -, i korsningen?
Åke Larsson: Jaha, det är vad jag har fått uppfattningen om alltså. Det gick så väldigt snabbt allt det här så det är svårt och säga va'.
FHL Lars Jonsson: Ja. Någonting annat?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Okej, då avslutar vi förhöret klockan 11:30
.
Stockholm, dag som ovan
(Namnteckning)
Lars Jonsson
Krinsp
1986-04 - 10 AW/4040
När Åke kör Sveavägen norrut så konstaterar han vid korsningen med Kungsgatan att där får man inte företa vänstersväng, varför han passerar Kungsgatan.
Han lägger sig i vänsterfil och kör fram till trafiksignalen vid korsningen Sveavägen & Tunnelgatan. Där får han stanna för rött ljus.
Förhörsledare - FHL Lars Jonsson
Åke Larsson - Å
FHL Lars Jonsson: Åke, du får alltså stanna din bil för rött ljus där. Vet du om det fanns någon bil framför dig eller var du första bil vid trafiksignalen?
Åke Larsson: Jag tror jag var första bil vid trafik-.
FHL Lars Jonsson: Du står först där?
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Under färden här, satt ni och pratade med varandra i bilen eller?
Åke Larsson: Vi satt och pratade och hade stereon på ganska högt, ja.
FHL Lars Jonsson: Jaha. Det var ganska hög ljudnivå i bil-?
Åke Larsson: Det var gansk-, jaha, det var ganska hög ljudnivå i bilen.
FHL Lars Jonsson: Hur länge hade du stått vid rött ljus, så att säga, när du märker att någonting händer eller har inträffat?
Åke Larsson: Jaha, när det inträffar så kommer vi rullande va', så jag tittar hela tiden åt höger och ner mot platsen där mordet sker alltså, så jag tittar nere -. Men jag var tvungen och titta på vägen också för att kolla -.
FHL Lars Jonsson: Märker du när någonting händer alltså?
Åke Larsson: Jag märker och ser när en person faller till gatan alltså.
FHL Lars Jonsson: Det gör du?
Åke Larsson: Ja, och -
FHL Lars Jonsson: Hur långt ifrån själva signalen, trafiksignalen är du då med bilen?
Åke Larsson: Jaaha, jag är nästan framme precis alltså, det måste vara -.
FHL Lars Jonsson: Så det är bara frågan om - ?
Åke Larsson: Det är frågan om meter, tio meter eller fem meter alltså.
FHL Lars Jonsson: Fem till tio meter fram till själva ljussignalen?
Åke Larsson: Jaha, det -, Ja ja, det är jag inte säker på det men ungefär.
När Åke kör Sveavägen norrut så konstaterar han vid korsningen med Kungsgatan att där får man inte företa vänstersväng, varför han passerar Kungsgatan.
Han lägger sig i vänsterfil och kör fram till trafiksignalen vid korsningen Sveavägen & Tunnelgatan. Där får han stanna för rött ljus.
Förhörsledare - FHL Lars Jonsson
Åke Larsson - Å
FHL Lars Jonsson: Åke, du får alltså stanna din bil för rött ljus där. Vet du om det fanns någon bil framför dig eller var du första bil vid trafiksignalen?
Åke Larsson: Jag tror jag var första bil vid trafik-.
FHL Lars Jonsson: Du står först där?
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Under färden här, satt ni och pratade med varandra i bilen eller?
Åke Larsson: Vi satt och pratade och hade stereon på ganska högt, ja.
FHL Lars Jonsson: Jaha. Det var ganska hög ljudnivå i bil-?
Åke Larsson: Det var gansk-, jaha, det var ganska hög ljudnivå i bilen.
FHL Lars Jonsson: Hur länge hade du stått vid rött ljus, så att säga, när du märker att någonting händer eller har inträffat?
Åke Larsson: Jaha, när det inträffar så kommer vi rullande va', så jag tittar hela tiden åt höger och ner mot platsen där mordet sker alltså, så jag tittar nere -. Men jag var tvungen och titta på vägen också för att kolla -.
FHL Lars Jonsson: Märker du när någonting händer alltså?
Åke Larsson: Jag märker och ser när en person faller till gatan alltså.
FHL Lars Jonsson: Det gör du?
Åke Larsson: Ja, och -
FHL Lars Jonsson: Hur långt ifrån själva signalen, trafiksignalen är du då med bilen?
Åke Larsson: Jaaha, jag är nästan framme precis alltså, det måste vara -.
FHL Lars Jonsson: Så det är bara frågan om - ?
Åke Larsson: Det är frågan om meter, tio meter eller fem meter alltså.
FHL Lars Jonsson: Fem till tio meter fram till själva ljussignalen?
Åke Larsson: Jaha, det -, Ja ja, det är jag inte säker på det men ungefär.
FHL Lars Jonsson: Nej. Hade den redan då slagit om till rött?
Åke Larsson: Det var rött då, ja.
FHL Lars Jonsson: Det var rött -
Åke Larsson: Det var rött.
FHL Lars Jonsson: - när du nalkades trafiksignalen?
Åke Larsson: Jaha, just det.
FHL Lars Jonsson: Jaha. Och då ser du alltså hur en man faller.
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Var ser du honom?
Åke Larsson: Då ser jag honom på andra sidan Sveavägen på trottoaren.
FHL Lars Jonsson: Snett framåt till höger?
Åke Larsson: Snett- snett framåt till höger alltså, lite snett fram till höger så här.
FHL Lars Jonsson: Kan du liksom beskriva närmare vad du ser!
Åke Larsson: Vad jag ser det är -, jag tycker jag ser några personer som står och nån som faller till marken, nån som rusar iväg.
Då tittar jag bort igen va' för och kolla vägen så här va'.
Och min första tanke är fylleslagsmål, nån som har - jaha, slagsmål rent ut sagt va' och sen nån som har ramlat och nån som sticker iväg bara.
FHL Lars Jonsson: Du ser alltså någon som faller -
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: - och du ser någon eller några i närheten?
Åke Larsson: Jaha, just det.
FHL Lars Jonsson: Kan du liksom urskilja vad, utan att du är påverkad av vad du nu känner till?
Åke Larsson: Det är väldigt svårt för jag -.
FHL Lars Jonsson: Ser du någon som lämnar platsen?
Åke Larsson: Vad jag ser -, Jag- jag kan inte säga hundra procent säkert va', men vad jag försöker komma ihåg är att det var nån som lämnade platsen väldigt snabbt där va'. Men det -, inte en aning om hur den såg ut eller nånting sånt va', det är väldigt svårt och säga.
FHL Lars Jonsson: Ja. Åt vilket håll lämnade den här någon platsen?
Åke Larsson: Ja, allt jag kommer ihåg när han sprang ner på Sveavägen eller upp -, han kan ha sprungit upp också va'. För jag lämnade precis blicken och sen gick över till vägen igen va', så det är jag inte helt säker på var han tog väg-,
FHL Lars Jonsson: Nej. Hade den redan då slagit om till rött?
Åke Larsson: Det var rött då, ja.
FHL Lars Jonsson: Det var rött -
Åke Larsson: Det var rött.
FHL Lars Jonsson: - när du nalkades trafiksignalen?
Åke Larsson: Jaha, just det.
FHL Lars Jonsson: Jaha. Och då ser du alltså hur en man faller.
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Var ser du honom?
Åke Larsson: Då ser jag honom på andra sidan Sveavägen på trottoaren.
FHL Lars Jonsson: Snett framåt till höger?
Åke Larsson: Snett- snett framåt till höger alltså, lite snett fram till höger så här.
FHL Lars Jonsson: Kan du liksom beskriva närmare vad du ser!
Åke Larsson: Vad jag ser det är -, jag tycker jag ser några personer som står och nån som faller till marken, nån som rusar iväg.
Då tittar jag bort igen va' för och kolla vägen så här va'.
Och min första tanke är fylleslagsmål, nån som har - jaha, slagsmål rent ut sagt va' och sen nån som har ramlat och nån som sticker iväg bara.
FHL Lars Jonsson: Du ser alltså någon som faller -
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: - och du ser någon eller några i närheten?
Åke Larsson: Jaha, just det.
FHL Lars Jonsson: Kan du liksom urskilja vad, utan att du är påverkad av vad du nu känner till?
Åke Larsson: Det är väldigt svårt för jag -.
FHL Lars Jonsson: Ser du någon som lämnar platsen?
Åke Larsson: Vad jag ser -, Jag- jag kan inte säga hundra procent säkert va', men vad jag försöker komma ihåg är att det var nån som lämnade platsen väldigt snabbt där va'. Men det -, inte en aning om hur den såg ut eller nånting sånt va', det är väldigt svårt och säga.
FHL Lars Jonsson: Ja. Åt vilket håll lämnade den här någon platsen?
Åke Larsson: Ja, allt jag kommer ihåg när han sprang ner på Sveavägen eller upp -, han kan ha sprungit upp också va'. För jag lämnade precis blicken och sen gick över till vägen igen va', så det är jag inte helt säker på var han tog väg-,
FHL Lars Jonsson: Men åt något håll?
Åke Larsson: Åt något håll. Det var neråt mot -.
FHL Lars Jonsson: Anting-
Åke Larsson: Norr- norrut på Sveavägen.
FHL Lars Jonsson: Antingen Sveavägen norrut eller -?
Åke Larsson: Jaha, eller Tunnelgatan.
FHL Lars Jonsson: Eller Tunnelgatan österut,
Åke Larsson: Jaha, just. Jaha, just det.
FHL Lars Jonsson: Försvann någon.
Åke Larsson: Jaha, just precis.
FHL Lars Jonsson: Du ser alltså någon som
Åke Larsson: Jaha, det var -
FHL Lars Jonsson: - springande lämnar platsen?
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Det är bara så här alltså?
Åke Larsson: Ja, det är bara -, väldigt (ohörbart) -
FHL Lars Jonsson: Helt- helt -, bara någon bråkdel av en sekund,
Åke Larsson: Ja, ungefär.
FHL Lars Jonsson: Du får ett intryck mer -
Åke Larsson: Jag får ett intryck va' och så ser -.
FHL Lars Jonsson: Mera än du kan beskriva någon viss person.
Åke Larsson: Nehej, det kan ha vart en kärring på 80 år, det kan ha vart vad som helst va' så det -,
FHL Lars Jonsson: Men någonting -, du får alltså intrycket att någon lämnar platsen springandes?
Åke Larsson: Jaha. Mm.
FHL Lars Jonsson: Vad ser du mera? Du ser alltså den här som faller.
Åke Larsson: Sen ser jag någon som - vad heter det? - hoppar ur en taxi va'. Det ser jag och springer fram där.
Och vad jag har fått för uppfattning, det är att han försöker hjälpa den som ligger där va' och då fick jag liksom så här - det kan ju ha vart en hjärtattack eller nånting, tänkte jag då va'.
Och det var väl allas tanke i bilen va', det var därför Anna Hage sprang ut då och försökte hjälpa till. Jag tänkte inte mer på det, det var onödigt och stanna här och så att det blev en massa folk, så vi körde iväg igen va'.
FHL Lars Jonsson: Men åt något håll?
Åke Larsson: Åt något håll. Det var neråt mot -.
FHL Lars Jonsson: Anting-
Åke Larsson: Norr- norrut på Sveavägen.
FHL Lars Jonsson: Antingen Sveavägen norrut eller -?
Åke Larsson: Jaha, eller Tunnelgatan.
FHL Lars Jonsson: Eller Tunnelgatan österut,
Åke Larsson: Jaha, just. Jaha, just det.
FHL Lars Jonsson: Försvann någon.
Åke Larsson: Jaha, just precis.
FHL Lars Jonsson: Du ser alltså någon som
Åke Larsson: Jaha, det var -
FHL Lars Jonsson: - springande lämnar platsen?
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Det är bara så här alltså?
Åke Larsson: Ja, det är bara -, väldigt (ohörbart) -
FHL Lars Jonsson: Helt- helt -, bara någon bråkdel av en sekund,
Åke Larsson: Ja, ungefär.
FHL Lars Jonsson: Du får ett intryck mer -
Åke Larsson: Jag får ett intryck va' och så ser -.
FHL Lars Jonsson: Mera än du kan beskriva någon viss person.
Åke Larsson: Nehej, det kan ha vart en kärring på 80 år, det kan ha vart vad som helst va' så det -,
FHL Lars Jonsson: Men någonting -, du får alltså intrycket att någon lämnar platsen springandes?
Åke Larsson: Jaha. Mm.
FHL Lars Jonsson: Vad ser du mera? Du ser alltså den här som faller.
Åke Larsson: Sen ser jag någon som - vad heter det? - hoppar ur en taxi va'. Det ser jag och springer fram där.
Och vad jag har fått för uppfattning, det är att han försöker hjälpa den som ligger där va' och då fick jag liksom så här - det kan ju ha vart en hjärtattack eller nånting, tänkte jag då va'.
Och det var väl allas tanke i bilen va', det var därför Anna Hage sprang ut då och försökte hjälpa till. Jag tänkte inte mer på det, det var onödigt och stanna här och så att det blev en massa folk, så vi körde iväg igen va'.
FHL Lars Jonsson: När det blev grönt då?
Åke Larsson: När det blev grönt så körde vi.
FHL Lars Jonsson: Eller stod du kvar där en intervall till alltså -?
Åke Larsson: Nehej, vi väntar tills dom har hoppat ur och sen körde vi igen bara.
FHL Lars Jonsson: Ja, så fort det blev grönt.
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Hörde du att det avlossades skott?
Åke Larsson: Nehej, ingenting.
FHL Lars Jonsson: Det hörde du inte?
Åke Larsson: Nehej. Ingenting om skott.
FHL Lars Jonsson: Det gjorde du inte?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Vad kan det ha sin orsak i?
Åke Larsson: Jaha, vi kan -
FHL Lars Jonsson: Kan det bero på att ni spelade radio så högt eller stereo så högt?
Åke Larsson: Det kan ha berott att vi spelade stereo så högt och att vi pratade i bilen ganska högt också va. Så jag har inte uppfattat nåt skott i alla fall, det har jag inte.
FHL Lars Jonsson: Den här mannen som du ser falla omkull, kan du beskriva hur han faller? Har du någon klar bild över det?
Åke Larsson: Ja, han ramlar framåt.
FHL Lars Jonsson: Framåt?
Åke Larsson: Jaha, framåt va', (ohörbart) .. Vad jag kommer ihåg så ramlar han framåt va' mot - ja, söderut alltså - (vissling) - på Sveavägen så här.
FHL Lars Jonsson: Såg du någon i momentet innan, alltså upptäckte du dom här människorna innan - ?
Åke Larsson: Nehej, jag upptäckte -, precis när jag såg det här så var han precis i fallet, kan man säga va'.
FHL Lars Jonsson: Det var då du - ?
Åke Larsson: Jaha, då tittade jag precis åt höger så här va', så innan såg jag ingenting.
FHL Lars Jonsson: Nehej. Och i samband med fallet, kan du urskilja då hur många du kan se i ditt synfält?
Åke Larsson: Jaaha, det ... det är fler än två i alla fall, det är jag helt säker på. Det är fler än två. Tre får jag för mig att det är, tre
FHL Lars Jonsson: När det blev grönt då?
Åke Larsson: När det blev grönt så körde vi.
FHL Lars Jonsson: Eller stod du kvar där en intervall till alltså -?
Åke Larsson: Nehej, vi väntar tills dom har hoppat ur och sen körde vi igen bara.
FHL Lars Jonsson: Ja, så fort det blev grönt.
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Hörde du att det avlossades skott?
Åke Larsson: Nehej, ingenting.
FHL Lars Jonsson: Det hörde du inte?
Åke Larsson: Nehej. Ingenting om skott.
FHL Lars Jonsson: Det gjorde du inte?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Vad kan det ha sin orsak i?
Åke Larsson: Jaha, vi kan -
FHL Lars Jonsson: Kan det bero på att ni spelade radio så högt eller stereo så högt?
Åke Larsson: Det kan ha berott att vi spelade stereo så högt och att vi pratade i bilen ganska högt också va. Så jag har inte uppfattat nåt skott i alla fall, det har jag inte.
FHL Lars Jonsson: Den här mannen som du ser falla omkull, kan du beskriva hur han faller? Har du någon klar bild över det?
Åke Larsson: Ja, han ramlar framåt.
FHL Lars Jonsson: Framåt?
Åke Larsson: Jaha, framåt va', (ohörbart) .. Vad jag kommer ihåg så ramlar han framåt va' mot - ja, söderut alltså - (vissling) - på Sveavägen så här.
FHL Lars Jonsson: Såg du någon i momentet innan, alltså upptäckte du dom här människorna innan - ?
Åke Larsson: Nehej, jag upptäckte -, precis när jag såg det här så var han precis i fallet, kan man säga va'.
FHL Lars Jonsson: Det var då du - ?
Åke Larsson: Jaha, då tittade jag precis åt höger så här va', så innan såg jag ingenting.
FHL Lars Jonsson: Nehej. Och i samband med fallet, kan du urskilja då hur många du kan se i ditt synfält?
Åke Larsson: Jaaha, det ... det är fler än två i alla fall, det är jag helt säker på. Det är fler än två. Tre får jag för mig att det är, tre
Åke Larsson: eller fler alltså. Tre eller fler, jag vet inte. Det är fler än två i alla fall.
FHL Lars Jonsson: Jaha.
Åke Larsson: Ja.
FHL Lars Jonsson: Och momentet efter ser du då alltså hur någon från en taxi -
Åke Larsson: Ja.
FHL Lars Jonsson: - springer mot den här platsen?
Åke Larsson: Jaaha, liksom först går och sen springer lite så här va'.
FHL Lars Jonsson: Den här taxin, var befinner den sig?
Åke Larsson: Jaha, han svänger in -, han kommer väl från samma håll som jag, tror jag i alla fall. Han svänger lite snett så här, han parkerar inte direkt utan han bara svänger in så här.
FHL Lars Jonsson: In till kanten där det har inträffat -?
Åke Larsson: Jaha. Jaha, just det. Han bara svänger in som lite där och ... Och vad jag får för mig, det är att han hoppar ur på fel sida. Jag vet inte. Jag tycker -, jag har nåt svagt minne av det att han -, precis som han har hoppat över på andra sidan. Jag vet inte riktigt.
FHL Lars Jonsson: Är det chauffören eller är det någon passagerare som - ?
Åke Larsson: Jaha, det är nog chauffören, tror jag, jag tror i alla fall det eller också sprang han ur så det kan jag ha blandat ihop. Men han sprang ju tillbaka till taxin sen va', det vet jag i alla fall.
FHL Lars Jonsson: Jaha. Meddetsamma eller, eller kort efteråt, menar jag?
Åke Larsson: Jaha, nu måste jag tänka lite har alltså så jag inte ljuger. Jo, jag får för mig att det är nån som springer till taxin ganska snart efter det har hänt alltså, det var uppfattningen.
FHL Lars Jonsson: Hinner du och se någonting mera innan det blir grönt och du företar vänstersväng på Tunnelgatan? Du körde alltså ner Tunnelgatan västerut efter att det hade slagit om till grönt.
Åke Larsson: Nehej -.
FHL Lars Jonsson: Iakttar du några andra människor, någon annan rörelse, några som lämnar platsen?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Några bilar som körs på anmärkningsvärt sätt eller liknande från platsen?
Åke Larsson: Nehej. Nehej, inte vad jag kommer ihåg. Int-.
Åke Larsson: eller fler alltså. Tre eller fler, jag vet inte. Det är fler än två i alla fall.
FHL Lars Jonsson: Jaha.
Åke Larsson: Ja.
FHL Lars Jonsson: Och momentet efter ser du då alltså hur någon från en taxi -
Åke Larsson: Ja.
FHL Lars Jonsson: - springer mot den här platsen?
Åke Larsson: Jaaha, liksom först går och sen springer lite så här va'.
FHL Lars Jonsson: Den här taxin, var befinner den sig?
Åke Larsson: Jaha, han svänger in -, han kommer väl från samma håll som jag, tror jag i alla fall. Han svänger lite snett så här, han parkerar inte direkt utan han bara svänger in så här.
FHL Lars Jonsson: In till kanten där det har inträffat -?
Åke Larsson: Jaha. Jaha, just det. Han bara svänger in som lite där och ... Och vad jag får för mig, det är att han hoppar ur på fel sida. Jag vet inte. Jag tycker -, jag har nåt svagt minne av det att han -, precis som han har hoppat över på andra sidan. Jag vet inte riktigt.
FHL Lars Jonsson: Är det chauffören eller är det någon passagerare som - ?
Åke Larsson: Jaha, det är nog chauffören, tror jag, jag tror i alla fall det eller också sprang han ur så det kan jag ha blandat ihop. Men han sprang ju tillbaka till taxin sen va', det vet jag i alla fall.
FHL Lars Jonsson: Jaha. Meddetsamma eller, eller kort efteråt, menar jag?
Åke Larsson: Jaha, nu måste jag tänka lite har alltså så jag inte ljuger. Jo, jag får för mig att det är nån som springer till taxin ganska snart efter det har hänt alltså, det var uppfattningen.
FHL Lars Jonsson: Hinner du och se någonting mera innan det blir grönt och du företar vänstersväng på Tunnelgatan? Du körde alltså ner Tunnelgatan västerut efter att det hade slagit om till grönt.
Åke Larsson: Nehej -.
FHL Lars Jonsson: Iakttar du några andra människor, någon annan rörelse, några som lämnar platsen?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Några bilar som körs på anmärkningsvärt sätt eller liknande från platsen?
Åke Larsson: Nehej. Nehej, inte vad jag kommer ihåg. Int-.
FHL Lars Jonsson: Ingenting?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Utan vad du ser, det är en man som faller.
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Att det är någon som snabbt avlägsnar sig från platsen.
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Att det är en taxi som stannar till, någon hoppar ur taxin och beger sig till platsen.
Åke Larsson: Mm. Jaha
FHL Lars Jonsson: Denne någon beger sig ganska snart tillbaka till taxin och gör någonting där.
Åke Larsson: Mm. Mm.
FHL Lars Jonsson: Och du får grönt och företar din vänstersväng. Vart kör du sedan?
Åke Larsson: Jag kör ner Tunnelgatan och sen kommer jag väl ner mot jag kommer inte ihåg vad torget heter där nere på parkeringen, på Banhus-,
FHL Lars Jonsson: Norra Bantorget.
Åke Larsson: Norra Bantorget heter det.
FHL Lars Jonsson: Ja.
Åke Larsson: Och så svänger jag vänster på Vasagatan, fortsätter förbi T-Centralen och svänger ner mot Södermalm, kör söderut.
FHL Lars Jonsson: Och vid tillfället då du stod för rött ljus här på Sveavägen, korsningen med Tunnelgatan och ni blev uppmärksammade på den här händelsen, så hoppade alltså Anna Hage och Karin Johansson ur din bil?
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Det gjorde dom?
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Dom begav sig till den här platsen?
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Vad fällde dom för kommentarer, så att säga, när det här inträffade? Hörde du vad dom sa ?
Åke Larsson: Jaha, det var väl jag som började snacka och sa, att "nu är det fyllslagsmål på gång" va".
Och sen kom det då fram mer och mer (ohörbart) försökte hjälpa honom där framme, att det kan ha vart en hjärtattack eller nåt sånt där; nåt som har hänt, att hjärtat
FHL Lars Jonsson: Ingenting?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Utan vad du ser, det är en man som faller.
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Att det är någon som snabbt avlägsnar sig från platsen.
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Att det är en taxi som stannar till, någon hoppar ur taxin och beger sig till platsen.
Åke Larsson: Mm. Jaha
FHL Lars Jonsson: Denne någon beger sig ganska snart tillbaka till taxin och gör någonting där.
Åke Larsson: Mm. Mm.
FHL Lars Jonsson: Och du får grönt och företar din vänstersväng. Vart kör du sedan?
Åke Larsson: Jag kör ner Tunnelgatan och sen kommer jag väl ner mot jag kommer inte ihåg vad torget heter där nere på parkeringen, på Banhus-,
FHL Lars Jonsson: Norra Bantorget.
Åke Larsson: Norra Bantorget heter det.
FHL Lars Jonsson: Ja.
Åke Larsson: Och så svänger jag vänster på Vasagatan, fortsätter förbi T-Centralen och svänger ner mot Södermalm, kör söderut.
FHL Lars Jonsson: Och vid tillfället då du stod för rött ljus här på Sveavägen, korsningen med Tunnelgatan och ni blev uppmärksammade på den här händelsen, så hoppade alltså Anna Hage och Karin Johansson ur din bil?
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Det gjorde dom?
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Dom begav sig till den här platsen?
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Vad fällde dom för kommentarer, så att säga, när det här inträffade? Hörde du vad dom sa ?
Åke Larsson: Jaha, det var väl jag som började snacka och sa, att "nu är det fyllslagsmål på gång" va".
Och sen kom det då fram mer och mer (ohörbart) försökte hjälpa honom där framme, att det kan ha vart en hjärtattack eller nåt sånt där; nåt som har hänt, att hjärtat
Åke Larsson: har stannat och så -. Det var därför dom hoppade ur kan man säga och sen kanske lite av nyfikenhet också. Och vi tänkte väl inte mer på det va' sen.
FHL Lars Jonsson: Så ingen av er hade liksom klart för sig vad som hade egentligen inträffat?
Åke Larsson: Nehej, ingen aning.
FHL Lars Jonsson: Nej.
Åke Larsson: Ingen aning.
FHL Lars Jonsson: Ni visste då inte att det var någon som hade blivit skjuten?
Åke Larsson: Nehej, inte nån.
FHL Lars Jonsson: Ingen av er i bilen?
Åke Larsson: Nehej. Nehej. Det tror jag inte i alla fall. Jag kan ju bara svara för mig själv -.
FHL Lars Jonsson: Ja, jag förstår det, men det framgick inte av vad ni yttrade, så att säga, i bilen eller vad Anna Hage eller Karin Johansson sa innan dom lämnade bilen?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Kan du beskriva någon av dom här människorna som du ser, är det möjligt alltså? Om vi nu säger ...
Åke Larsson: Det är väldigt svårt alltså för det - det kan ha vart precis -.
Man ser ju under -, bara mörka gestalter egentligen va' när man tittar till så här snabbt va'. Och vad jag tror nu -, jag tror det var tre killar alltså.
Men nu visar det sig att det var Lisbeth Palme som står där, men det hade jag inte en aning om. Det kunde -, det kunde jag inte --.
FHL Lars Jonsson: Det var tre gestalter alltså?
Åke Larsson: Tre gestalter kan jag säga. För jag tittade inte efter så noga för jag hade mest ögonen på vägen eftersom vi då rullar fram så här va'.
FHL Lars Jonsson: Jaha, La du möjligtvis märke till någon annan människa som kom gående eller rörde sig på trottoaren i närheten av den här händelsen?
Åke Larsson: Nehej, inte som jag kan säga helt säkert så där jag vet. Det tror jag inte.
FHL Lars Jonsson: Det gjorde du inte - ?
Åke Larsson: Det fanns säkert personer runt omkring där men det tänkte inte jag på på nåt sätt, det gjorde jag inte.
Åke Larsson: har stannat och så -. Det var därför dom hoppade ur kan man säga och sen kanske lite av nyfikenhet också. Och vi tänkte väl inte mer på det va' sen.
FHL Lars Jonsson: Så ingen av er hade liksom klart för sig vad som hade egentligen inträffat?
Åke Larsson: Nehej, ingen aning.
FHL Lars Jonsson: Nej.
Åke Larsson: Ingen aning.
FHL Lars Jonsson: Ni visste då inte att det var någon som hade blivit skjuten?
Åke Larsson: Nehej, inte nån.
FHL Lars Jonsson: Ingen av er i bilen?
Åke Larsson: Nehej. Nehej. Det tror jag inte i alla fall. Jag kan ju bara svara för mig själv -.
FHL Lars Jonsson: Ja, jag förstår det, men det framgick inte av vad ni yttrade, så att säga, i bilen eller vad Anna Hage eller Karin Johansson sa innan dom lämnade bilen?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Kan du beskriva någon av dom här människorna som du ser, är det möjligt alltså? Om vi nu säger ...
Åke Larsson: Det är väldigt svårt alltså för det - det kan ha vart precis -.
Man ser ju under -, bara mörka gestalter egentligen va' när man tittar till så här snabbt va'. Och vad jag tror nu -, jag tror det var tre killar alltså.
Men nu visar det sig att det var Lisbeth Palme som står där, men det hade jag inte en aning om. Det kunde -, det kunde jag inte --.
FHL Lars Jonsson: Det var tre gestalter alltså?
Åke Larsson: Tre gestalter kan jag säga. För jag tittade inte efter så noga för jag hade mest ögonen på vägen eftersom vi då rullar fram så här va'.
FHL Lars Jonsson: Jaha, La du möjligtvis märke till någon annan människa som kom gående eller rörde sig på trottoaren i närheten av den här händelsen?
Åke Larsson: Nehej, inte som jag kan säga helt säkert så där jag vet. Det tror jag inte.
FHL Lars Jonsson: Det gjorde du inte - ?
Åke Larsson: Det fanns säkert personer runt omkring där men det tänkte inte jag på på nåt sätt, det gjorde jag inte.
FHL Lars Jonsson: Nehej. Och det var inget speciellt som du la märke till i anslutning till den här händelsen eller det här du såg?
Åke Larsson: Neehej.
FHL Lars Jonsson: När du sedan körde Tunnelgatan västerut, la du märke till någon där som kom springande eller någon bil som framfördes på något speciellt sätt eller -
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: - någonting anmärkningsvärt?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Ingenting?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Nehej.
Åke Larsson: Men jag kan väl säga en sak här nu som -.
FHL Lars Jonsson: Ja.
Åke Larsson: - som bara jag tydligen har fått för mig va'.
Och det var när man -, när vi står här vid Sveavägen mot - där, så fick jag för mig att det var nån som sprang från den platsen där och snett över så här.
Men det- det kan vara väldigt -, det vet jag inte alls va', men det är vad jag fick för mig var och det stämmer ju inte alls överens med nånting va'.
Men det är vad jag har fått för mig bara att nån sprang rakt över, men det kan ha varit -, jag har sett taxichauffören som sprang tillbaka så här bara och sen stannade vid bilen va.
FHL Lars Jonsson: Ja. Du visar här med hjälp av en karta vi har, alltså att du fick för dig att någon ifrån platsen där den här mannen faller-
Åke Larsson: Jaha. Jaha.
FHL Lars Jonsson: - har sprungit snett över Sveavägen
Åke Larsson: Ja, just det,.
FHL Lars Jonsson: - så att säga i -, det blir nordvästlig riktning snett över, kan man säga vad?
Åke Larsson: Ja, just det.
FHL Lars Jonsson: Mera i riktning - jaha, vad ska vi säga? - det blir mot Sveavägens västra trottoar strax norr om korsningen med Luntmakargatan.
Åke Larsson: Mm.
FHL Lars Jonsson: Du fick alltså ett intryck av att någon sprang- sprang då ... i vilket skede då?
Åke Larsson: Ja, precis när det har hänt alltså.
FHL Lars Jonsson: Nehej. Och det var inget speciellt som du la märke till i anslutning till den här händelsen eller det här du såg?
Åke Larsson: Neehej.
FHL Lars Jonsson: När du sedan körde Tunnelgatan västerut, la du märke till någon där som kom springande eller någon bil som framfördes på något speciellt sätt eller -
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: - någonting anmärkningsvärt?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Ingenting?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Nehej.
Åke Larsson: Men jag kan väl säga en sak här nu som -.
FHL Lars Jonsson: Ja.
Åke Larsson: - som bara jag tydligen har fått för mig va'.
Och det var när man -, när vi står här vid Sveavägen mot - där, så fick jag för mig att det var nån som sprang från den platsen där och snett över så här.
Men det- det kan vara väldigt -, det vet jag inte alls va', men det är vad jag fick för mig var och det stämmer ju inte alls överens med nånting va'.
Men det är vad jag har fått för mig bara att nån sprang rakt över, men det kan ha varit -, jag har sett taxichauffören som sprang tillbaka så här bara och sen stannade vid bilen va.
FHL Lars Jonsson: Ja. Du visar här med hjälp av en karta vi har, alltså att du fick för dig att någon ifrån platsen där den här mannen faller-
Åke Larsson: Jaha. Jaha.
FHL Lars Jonsson: - har sprungit snett över Sveavägen
Åke Larsson: Ja, just det,.
FHL Lars Jonsson: - så att säga i -, det blir nordvästlig riktning snett över, kan man säga vad?
Åke Larsson: Ja, just det.
FHL Lars Jonsson: Mera i riktning - jaha, vad ska vi säga? - det blir mot Sveavägens västra trottoar strax norr om korsningen med Luntmakargatan.
Åke Larsson: Mm.
FHL Lars Jonsson: Du fick alltså ett intryck av att någon sprang- sprang då ... i vilket skede då?
Åke Larsson: Ja, precis när det har hänt alltså.
