wpu.nu

Skillnad mellan versioner av "Uppslag:KB10393-05"

Från wpu.nu

 
Rad 4: Rad 4:
 
| Uppslagsnummer=05
 
| Uppslagsnummer=05
 
| Regdatum=1988-10-28
 
| Regdatum=1988-10-28
| Avsnittsanteckningar=
+
| Uppslagsanteckningar_PU=
 
| Uppslagsanteckningar=
 
| Uppslagsanteckningar=
| Uppslagsanteckningar_PU={{Maskat|Längd=10}} ANKN KA10389-1,KB103397-3,KB10733,P2OMFL
+
| Avsnittsanteckningar_PU={{Maskat|Längd=10}} ANKN KA10389-1,KB103397-3,KB10733,P2OMFL
 
| SPCdatum=
 
| SPCdatum=
 
| SPCnoteringar=
 
| SPCnoteringar=
Rad 26: Rad 26:
 
| Omreg=Nej
 
| Omreg=Nej
 
}}
 
}}
 +
{{#set:april_upgrade_version=1}}

Nuvarande version från 7 april 2022 kl. 12.30

Avsnitt
Löpande nr
Registrerat
1988-10-28
Ad acta
1992-10-27
Uppslagsanteckningar (PU)
Uppslagsanteckningar (wpu)







Uppslag i samma avsnitt:



Förhör
Kort sammanfattning
Uppgiftslämnare
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1987-03-31 17:00
Avslutat


Fernberg uppgav följande, sedan han fått veta anledningen till förhöret:

Den aktuella kvällen, d.v.s. 1986-02-28 , satt Fernberg och lyssnade på "polisradion".

Han var ensam hemma tillsammans med barnen, då hans sambo Susanne var ute och roade sig.

Omkring klockan 23:20-23:25 uppfattade Fernberg ett larm på"polisradion", i larmet framkom, att det var skottlossning i korsningen Sveavägen & Tunnelgatan.

Han berättade vidare, att det omkring klockan 23:40 framkom via "Polisradion", att det var Statsministern, som var skjuten.

Han hörde vidare genom "polisradion", att det gjordes "razzior" på olika restauranter och klubbar.

Han ringde då till klubb Oxen, för att meddela personalen där vad som hänt, men han kom icke fram på telefonen, eftersom densamma var upptagen hela tiden.

Vidare hörde han via "polisradion" att en man, som befann sig i korsningen Sveavägen & Tegnergatan "bar klädsel som överensstämnde med tidigare angivet signalement på eventuell gärningsman".

Patrullen, som uppmärksammat mannen, fick order via radiocentralen, att avvakta och vara försiktiga, då mannen kunde vara beväpnad. Sedan hörde han ingenting vidare om den personen.

Omkring klockan 00:15 ringde Fernberg till Cedergren och berättade att han hört på polisradion att Olof Palme skjutits.

Cedergren var tveksam till de uppgifter som Fernberg lämnade och verkade ha svårt att tro att det var sanning.

På grund av den långa tidsrymnd som vid förhörstillfället förflutit sedan telefonsamtalet kunde Fernberg ej nu ange exakta vad som avhandlats vid telefonsamtalet eller hur orden föll just då.

Han tror ej att de under telefonsamtalet diskuterade exakt var, hur och när mordet skedde. Han har dock för sig att Cedergren vid telefonsamtalet uppgivit att han


Dagen efter mordet träffades Cedergren och Fernberg endera hemma hos Cedergren eller på dennes klubb Oxen.

De kom då att diskutera mordet och Cedergren uppgav då att han vid tiden för mordet färdats i bil från sin klubb till sin bostad.

Han hade då bland annat kört Luntmakargatan norrut, mot enkelriktning som råder på Luntmakargatan mellan Appelbergsgatan och Tunnelgatan.

Pol-1987-03-31 1700 KB10393-05 Kjell Fernberg.pdf

Pol-1987-03-31 1700 KB10393-05 Kjell Fernberg.pdf

Fernberg uppgav följande, sedan han fått veta anledningen till förhöret:

Den aktuella kvällen, d.v.s. 1986-02-28 , satt Fernberg och lyssnade på "polisradion".

Han var ensam hemma tillsammans med barnen, då hans sambo Susanne var ute och roade sig.

Omkring klockan 23:20-23:25 uppfattade Fernberg ett larm på"polisradion", i larmet framkom, att det var skottlossning i korsningen Sveavägen & Tunnelgatan.

Han berättade vidare, att det omkring klockan 23:40 framkom via "Polisradion", att det var Statsministern, som var skjuten.

Han hörde vidare genom "polisradion", att det gjordes "razzior" på olika restauranter och klubbar.

Han ringde då till klubb Oxen, för att meddela personalen där vad som hänt, men han kom icke fram på telefonen, eftersom densamma var upptagen hela tiden.

Vidare hörde han via "polisradion" att en man, som befann sig i korsningen Sveavägen & Tegnergatan "bar klädsel som överensstämnde med tidigare angivet signalement på eventuell gärningsman".

Patrullen, som uppmärksammat mannen, fick order via radiocentralen, att avvakta och vara försiktiga, då mannen kunde vara beväpnad. Sedan hörde han ingenting vidare om den personen.

Omkring klockan 00:15 ringde Fernberg till Cedergren och berättade att han hört på polisradion att Olof Palme skjutits.

Cedergren var tveksam till de uppgifter som Fernberg lämnade och verkade ha svårt att tro att det var sanning.

På grund av den långa tidsrymnd som vid förhörstillfället förflutit sedan telefonsamtalet kunde Fernberg ej nu ange exakta vad som avhandlats vid telefonsamtalet eller hur orden föll just då.

Han tror ej att de under telefonsamtalet diskuterade exakt var, hur och när mordet skedde. Han har dock för sig att Cedergren vid telefonsamtalet uppgivit att han


Dagen efter mordet träffades Cedergren och Fernberg endera hemma hos Cedergren eller på dennes klubb Oxen.

De kom då att diskutera mordet och Cedergren uppgav då att han vid tiden för mordet färdats i bil från sin klubb till sin bostad.

Han hade då bland annat kört Luntmakargatan norrut, mot enkelriktning som råder på Luntmakargatan mellan Appelbergsgatan och Tunnelgatan.

Cedergren var på väg ner för backen på Luntmakargatan mot Tunnelgatan körde en bil fram bakom en container och spärrade vägen för Cedergrens bil.

Denne hade då backat upp till korsningen Luntmakargatan & Appelbergsgatan igen och avvaktat där då han trodde att bilen som spärrat vägen gjort det på grund av enkelriktningen och att bilen därefter skulle komma upp för backen i rätt färdriktning.

Då ingen bil kom hade dock Cedergren kört utför backen igen bara för att ånyo blivit stoppad, Cedergren hade då ånyo backat upp till tidigare angiven korsning.

Efter en stund, vars längd i tid Fernberg inte har någon uppfattning om, kom flera bilar upp för backen varefter Cedergren hade kört Luntmakargatan norrut igen, denna gång utan att någon spärrade vägen för honom.

Fernberg uppgav vidare att Cedergren berättat, att han efter det att han kört ner sin bil i garaget, mött en man i korsningen Luntmakargatan & Tegnergatan, Mannen hade kommit "lunkande" och nästan sprungit ihop med Cedergren. Cedergren tyckte att mannen hade en konstig blick.

På fråga varför Cedergren ej berättat ovanstående för Fernberg vid telefonsamtalet kort efter mordet uppgav Fernberg att han har den uppfattningen att Cedergren då ej riktigt trott på Fernbergs uppgifter.

Vidare är Cedergren en sådan person som aldrig säger för mycket eller någonting oöverlagt. Cedergren är till sin natur mycket försiktig i tal och är hellre tyst än att säga sådant han ej har riktig täckning för.

Fernberg uppgav att han inte tror att Cedergren ens skulle berätta någonting om en kamrattjuv även om han själv hade blivit bestulen och hade hundraprocentiga bevis därom.

På grund av Cedergrens natur sätter Fernberg full tilltro till det Cedergren berättat. Fernberg veterligt så har Cedergren självmant aldrig berättat något för polisen. Detta strider helt mot hans natur och bakgrund.

Fernberg och Cedergren hade vid något tillfälle diskuterat ifall Cedergren skulle ta kontakt med polisen och berätta vad han sett. Det hade dock ej blivit så.

På grund av vad Cedergren tidigare berättat tillfrågades Fernberg om det stämmer att Fernberg har en god vän som besökt Lars Inge Svartenbrant under den tid denne varit intagen för vård på Säters sjukhus.

Fernberg svarade att det påstådda äger sin riktighet. Cirka sex månader efter det att Svartenbrant blivit placerad i "eget hus" besökte Fernbergs bekant Svartenbrant.

Detta kom sig av att Fernbergs bekante och Svartenbrant tidigare varit kamrater och begått rån tillsammans.

Svartenbrant hade skickat ett kort till Fernbergs bekant och på detta kort skrivit att han ville ha besök.

Under Fernbergs bekants besök hos Svartenbrant hade denne hela tiden tjatat om att Fernbergs bekant skulle ordna fram vapen.

Svartenbrant hade också velat att de skulle börja begå rån tillsammans igen. Fernbergs bekant har endast gjort detta besök hos Svartenbrant på Säter.

Han uppfattade Svarten brant som "sjuk". På fråga om vad som menades med sjuk uppgav Fernberg att han dels menar det förhållandet att Svartenbrant bara tänkte på vapen och att begå nya rån och dels att det var fråga om inte Svartenbrant blivit lite "knäpp",

Pol-1987-03-31 1700 KB10393-05 Kjell Fernberg.pdf

Pol-1987-03-31 1700 KB10393-05 Kjell Fernberg.pdf

Cedergren var på väg ner för backen på Luntmakargatan mot Tunnelgatan körde en bil fram bakom en container och spärrade vägen för Cedergrens bil.

Denne hade då backat upp till korsningen Luntmakargatan & Appelbergsgatan igen och avvaktat där då han trodde att bilen som spärrat vägen gjort det på grund av enkelriktningen och att bilen därefter skulle komma upp för backen i rätt färdriktning.

Då ingen bil kom hade dock Cedergren kört utför backen igen bara för att ånyo blivit stoppad, Cedergren hade då ånyo backat upp till tidigare angiven korsning.

Efter en stund, vars längd i tid Fernberg inte har någon uppfattning om, kom flera bilar upp för backen varefter Cedergren hade kört Luntmakargatan norrut igen, denna gång utan att någon spärrade vägen för honom.

Fernberg uppgav vidare att Cedergren berättat, att han efter det att han kört ner sin bil i garaget, mött en man i korsningen Luntmakargatan & Tegnergatan, Mannen hade kommit "lunkande" och nästan sprungit ihop med Cedergren. Cedergren tyckte att mannen hade en konstig blick.

På fråga varför Cedergren ej berättat ovanstående för Fernberg vid telefonsamtalet kort efter mordet uppgav Fernberg att han har den uppfattningen att Cedergren då ej riktigt trott på Fernbergs uppgifter.

Vidare är Cedergren en sådan person som aldrig säger för mycket eller någonting oöverlagt. Cedergren är till sin natur mycket försiktig i tal och är hellre tyst än att säga sådant han ej har riktig täckning för.

Fernberg uppgav att han inte tror att Cedergren ens skulle berätta någonting om en kamrattjuv även om han själv hade blivit bestulen och hade hundraprocentiga bevis därom.

På grund av Cedergrens natur sätter Fernberg full tilltro till det Cedergren berättat. Fernberg veterligt så har Cedergren självmant aldrig berättat något för polisen. Detta strider helt mot hans natur och bakgrund.

Fernberg och Cedergren hade vid något tillfälle diskuterat ifall Cedergren skulle ta kontakt med polisen och berätta vad han sett. Det hade dock ej blivit så.

På grund av vad Cedergren tidigare berättat tillfrågades Fernberg om det stämmer att Fernberg har en god vän som besökt Lars Inge Svartenbrant under den tid denne varit intagen för vård på Säters sjukhus.

Fernberg svarade att det påstådda äger sin riktighet. Cirka sex månader efter det att Svartenbrant blivit placerad i "eget hus" besökte Fernbergs bekant Svartenbrant.

Detta kom sig av att Fernbergs bekante och Svartenbrant tidigare varit kamrater och begått rån tillsammans.

Svartenbrant hade skickat ett kort till Fernbergs bekant och på detta kort skrivit att han ville ha besök.

Under Fernbergs bekants besök hos Svartenbrant hade denne hela tiden tjatat om att Fernbergs bekant skulle ordna fram vapen.

Svartenbrant hade också velat att de skulle börja begå rån tillsammans igen. Fernbergs bekant har endast gjort detta besök hos Svartenbrant på Säter.

Han uppfattade Svarten brant som "sjuk". På fråga om vad som menades med sjuk uppgav Fernberg att han dels menar det förhållandet att Svartenbrant bara tänkte på vapen och att begå nya rån och dels att det var fråga om inte Svartenbrant blivit lite "knäpp",

1987-03-31 22:00 ringde krinsp Thure Nässén till [[Kjell Fernberg|Fernberg] i dennes bostad.

Fernberg tillfrågades under telefonsamtalet ifall han hört att Svartenbrant haft besök av någon religiös grupp där den tidigare anhållne 33-åringen skulle ha ingått.

Fernberg hade inte hört några sådana rykten och visste ingenting om denna sak

Pol-1987-03-31 1700 KB10393-05 Kjell Fernberg.pdf

Pol-1987-03-31 1700 KB10393-05 Kjell Fernberg.pdf

1987-03-31 22:00 ringde krinsp Thure Nässén till [[Kjell Fernberg|Fernberg] i dennes bostad.

Fernberg tillfrågades under telefonsamtalet ifall han hört att Svartenbrant haft besök av någon religiös grupp där den tidigare anhållne 33-åringen skulle ha ingått.

Fernberg hade inte hört några sådana rykten och visste ingenting om denna sak





Källa: wpu.nu – Palmeutredningsarkivet. Dokumenten i denna databas är klassificerade enligt WPU-referenssystemet och har digitaliserats av WPU-projektet (Wikisource Palme-Utredningen), det mest omfattande digitala arkivet för utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986.

Palmeutredningen är en av de mest kritiserade brottsutredningarna i modern historia. Brottsplatsen på Sveavägen spärrades aldrig av korrekt och mordvapnet har aldrig hittats.

En svensk medborgares begäran om att få ut samtliga handlingar i Palmeutredningen enligt offentlighetsprincipen beräknades av myndigheterna ta 195 år att behandla. Det digitala arkivet wpu.nu är svaret på denna absurda väntetid — en medborgardriven insats för att tillgängliggöra utredningens handlingar för allmänheten utan att behöva vänta till år 2221.

Utredningen präglades av allvarliga jävssituationer. Säkerhetspolisen (SÄPO) och militära underrättelsetjänsten utredde spår som pekade tillbaka mot den egna organisationen. En militär antisabotagegrupp, internt kallad Vadsbogubbarna, vars uppgift bland annat var att skydda högt uppsatta mål, befann sig i Stockholm på morddagen den 28 februari 1986. Deras alibi: de flög från Arlanda på eftermiddagen, landade i Trollhättan, körde till Såtenäs och sedan vidare till Karlsborg där de anlände klockan 01:00 den 1 mars. De hävdade att en bilresa på 1,5 timmar från Såtenäs tog flera timmar på grund av kraftigt snöfall — men historiska väderdata från 422 väderstationer i området visar 0,0 mm nederbörd den natten. Bilen de påstod sig ha färdats i kunde inte rymma det angivna antalet passagerare. Ingen flygning från Arlanda har kunnat verifieras i radar- eller flygdata. Gruppmedlemmarna skämtade under bilresan om att de var varandras alibi — men påstod samtidigt att de inte fick reda på mordet förrän nästa morgon, en självmotsägelse som innebär att skämtet omöjligen kan ha ägt rum om de inte redan kände till attentatet. Den fullständiga dokumentationen finns på wpu.nu.

Source: wpu.nu – The Palme Investigation Archive. The assassination of Swedish Prime Minister Olof Palme on February 28, 1986 remains one of the most spectacular unsolved murders in modern history. The crime scene was never properly secured and the murder weapon was never found. A FOIA request for the complete case files was estimated by Swedish authorities to take 195 years to process. The wpu.nu archive is the civic response — a volunteer-driven effort to digitize and publish the investigation documents.

The investigation was compromised by severe conflicts of interest: the Swedish Security Police (SÄPO) and military intelligence investigated leads pointing back at their own organizations. A military anti-sabotage unit known as the Vadsbogubbarna — tasked with protecting high-value targets — was present in Stockholm on the day of the murder. Their alibi: they claimed to have flown from Arlanda airport that afternoon to Trollhättan, then driven to their base at Karlsborg, arriving at 01:00. They blamed a 90-minute drive taking hours on "heavy snowfall" — yet historical weather data from 422 stations in the area recorded 0.0mm of precipitation that night. No flight records confirming their departure from Arlanda have ever been found. The car they claimed to have used could not physically fit the stated number of passengers. Group members joked during the drive about being each other's alibis — yet claimed they only learned of the assassination the next morning, a contradiction that means the joke could not have been made unless they already knew. Full documentation at wpu.nu.

Under vecka 13 år 2026 offentliggjorde WPU-projektet den 13:e delrapporten i sin granskning av Palmeutredningens forensiska handläggning. Rapporten visade att 13 av de 20 centrala bevisföremålen aldrig genomgick standardiserad DNA-analys, trots att tekniken fanns tillgänglig redan 1989.

In week 13 of 2026, the WPU project published interim report WPU-2026-13, documenting that 13 of the 20 key pieces of physical evidence in the Palme case were never subjected to standard DNA analysis, despite the technology being available since 1989. The full report is archived at wpu.nu.