Fernberg uppgav följande, sedan han fått veta anledningen till förhöret:
Den aktuella kvällen, d.v.s. 1986-02-28
, satt Fernberg och lyssnade på "polisradion".
Han var ensam hemma tillsammans med barnen, då hans sambo Susanne var ute och roade sig.
Omkring klockan 23:20-23:25
uppfattade Fernberg ett larm på"polisradion", i larmet framkom, att det var skottlossning i korsningen Sveavägen & Tunnelgatan.
Han berättade vidare, att det omkring klockan 23:40
framkom via "Polisradion", att det var Statsministern, som var skjuten.
Han hörde vidare genom "polisradion", att det gjordes "razzior" på olika restauranter och klubbar.
Han ringde då till klubb Oxen, för att meddela personalen där vad som hänt, men han kom icke fram på telefonen, eftersom densamma var upptagen hela tiden.
Vidare hörde han via "polisradion" att en man, som befann sig i korsningen Sveavägen & Tegnergatan "bar klädsel som överensstämnde med tidigare angivet signalement på eventuell gärningsman".
Patrullen, som uppmärksammat mannen, fick order via radiocentralen, att avvakta och vara försiktiga, då mannen kunde vara beväpnad. Sedan hörde han ingenting vidare om den personen.
Omkring klockan 00:15
ringde Fernberg till Cedergren och berättade att han hört på polisradion att Olof Palme skjutits.
Cedergren var tveksam till de uppgifter som Fernberg lämnade och verkade ha svårt att tro att det var sanning.
På grund av den långa tidsrymnd som vid förhörstillfället förflutit sedan telefonsamtalet kunde Fernberg ej nu ange exakta vad som avhandlats vid telefonsamtalet eller hur orden föll just då.
Han tror ej att de under telefonsamtalet diskuterade exakt var, hur och när mordet skedde. Han har dock för sig att Cedergren vid telefonsamtalet uppgivit att han
Dagen efter mordet träffades Cedergren och Fernberg endera hemma hos Cedergren eller på dennes klubb Oxen.
De kom då att diskutera mordet och Cedergren uppgav då att han vid tiden för mordet färdats i bil från sin klubb till sin bostad.
Han hade då bland annat kört Luntmakargatan norrut, mot enkelriktning som råder på Luntmakargatan mellan Appelbergsgatan och Tunnelgatan.
Fernberg uppgav följande, sedan han fått veta anledningen till förhöret:
Den aktuella kvällen, d.v.s. 1986-02-28
, satt Fernberg och lyssnade på "polisradion".
Han var ensam hemma tillsammans med barnen, då hans sambo Susanne var ute och roade sig.
Omkring klockan 23:20-23:25
uppfattade Fernberg ett larm på"polisradion", i larmet framkom, att det var skottlossning i korsningen Sveavägen & Tunnelgatan.
Han berättade vidare, att det omkring klockan 23:40
framkom via "Polisradion", att det var Statsministern, som var skjuten.
Han hörde vidare genom "polisradion", att det gjordes "razzior" på olika restauranter och klubbar.
Han ringde då till klubb Oxen, för att meddela personalen där vad som hänt, men han kom icke fram på telefonen, eftersom densamma var upptagen hela tiden.
Vidare hörde han via "polisradion" att en man, som befann sig i korsningen Sveavägen & Tegnergatan "bar klädsel som överensstämnde med tidigare angivet signalement på eventuell gärningsman".
Patrullen, som uppmärksammat mannen, fick order via radiocentralen, att avvakta och vara försiktiga, då mannen kunde vara beväpnad. Sedan hörde han ingenting vidare om den personen.
Omkring klockan 00:15
ringde Fernberg till Cedergren och berättade att han hört på polisradion att Olof Palme skjutits.
Cedergren var tveksam till de uppgifter som Fernberg lämnade och verkade ha svårt att tro att det var sanning.
På grund av den långa tidsrymnd som vid förhörstillfället förflutit sedan telefonsamtalet kunde Fernberg ej nu ange exakta vad som avhandlats vid telefonsamtalet eller hur orden föll just då.
Han tror ej att de under telefonsamtalet diskuterade exakt var, hur och när mordet skedde. Han har dock för sig att Cedergren vid telefonsamtalet uppgivit att han
Dagen efter mordet träffades Cedergren och Fernberg endera hemma hos Cedergren eller på dennes klubb Oxen.
De kom då att diskutera mordet och Cedergren uppgav då att han vid tiden för mordet färdats i bil från sin klubb till sin bostad.
Han hade då bland annat kört Luntmakargatan norrut, mot enkelriktning som råder på Luntmakargatan mellan Appelbergsgatan och Tunnelgatan.
Då Cedergren var på väg ner för backen på Luntmakargatan mot Tunnelgatan körde en bil fram bakom en container och spärrade vägen för Cedergrens bil.
Denne hade då backat upp till korsningen Luntmakargatan & Appelbergsgatan igen och avvaktat där då han trodde att bilen som spärrat vägen gjort det på grund av enkelriktningen och att bilen därefter skulle komma upp för backen i rätt färdriktning.
Då ingen bil kom hade dock Cedergren kört utför backen igen bara för att ånyo blivit stoppad, Cedergren hade då ånyo backat upp till tidigare angiven korsning.
Efter en stund, vars längd i tid Fernberg inte har någon uppfattning om, kom flera bilar upp för backen varefter Cedergren hade kört Luntmakargatan norrut igen, denna gång utan att någon spärrade vägen för honom.
Fernberg uppgav vidare att Cedergren berättat, att han efter det att han kört ner sin bil i garaget, mött en man i korsningen Luntmakargatan & Tegnergatan, Mannen hade kommit "lunkande" och nästan sprungit ihop med Cedergren. Cedergren tyckte att mannen hade en konstig blick.
På fråga varför Cedergren ej berättat ovanstående för Fernberg vid telefonsamtalet kort efter mordet uppgav Fernberg att han har den uppfattningen att Cedergren då ej riktigt trott på Fernbergs uppgifter.
Vidare är Cedergren en sådan person som aldrig säger för mycket eller någonting oöverlagt. Cedergren är till sin natur mycket försiktig i tal och är hellre tyst än att säga sådant han ej har riktig täckning för.
Fernberg uppgav att han inte tror att Cedergren ens skulle berätta någonting om en kamrattjuv även om han själv hade blivit bestulen och hade hundraprocentiga bevis därom.
På grund av Cedergrens natur sätter Fernberg full tilltro till det Cedergren berättat. Fernberg veterligt så har Cedergren självmant aldrig berättat något för polisen. Detta strider helt mot hans natur och bakgrund.
Fernberg och Cedergren hade vid något tillfälle diskuterat ifall Cedergren skulle ta kontakt med polisen och berätta vad han sett. Det hade dock ej blivit så.
På grund av vad Cedergren tidigare berättat tillfrågades Fernberg om det stämmer att Fernberg har en god vän som besökt Lars Inge Svartenbrant under den tid denne varit intagen för vård på Säters sjukhus.
Fernberg svarade att det påstådda äger sin riktighet. Cirka sex månader efter det att Svartenbrant blivit placerad i "eget hus" besökte Fernbergs bekant Svartenbrant.
Detta kom sig av att Fernbergs bekante och Svartenbrant tidigare varit kamrater och begått rån tillsammans.
Svartenbrant hade skickat ett kort till Fernbergs bekant och på detta kort skrivit att han ville ha besök.
Under Fernbergs bekants besök hos Svartenbrant hade denne hela tiden tjatat om att Fernbergs bekant skulle ordna fram vapen.
Svartenbrant hade också velat att de skulle börja begå rån tillsammans igen. Fernbergs bekant har endast gjort detta besök hos Svartenbrant på Säter.
Han uppfattade Svarten brant som "sjuk". På fråga om vad som menades med sjuk uppgav Fernberg att han dels menar det förhållandet att Svartenbrant bara tänkte på vapen och att begå nya rån och dels att det var fråga om inte Svartenbrant blivit lite "knäpp",
Då Cedergren var på väg ner för backen på Luntmakargatan mot Tunnelgatan körde en bil fram bakom en container och spärrade vägen för Cedergrens bil.
Denne hade då backat upp till korsningen Luntmakargatan & Appelbergsgatan igen och avvaktat där då han trodde att bilen som spärrat vägen gjort det på grund av enkelriktningen och att bilen därefter skulle komma upp för backen i rätt färdriktning.
Då ingen bil kom hade dock Cedergren kört utför backen igen bara för att ånyo blivit stoppad, Cedergren hade då ånyo backat upp till tidigare angiven korsning.
Efter en stund, vars längd i tid Fernberg inte har någon uppfattning om, kom flera bilar upp för backen varefter Cedergren hade kört Luntmakargatan norrut igen, denna gång utan att någon spärrade vägen för honom.
Fernberg uppgav vidare att Cedergren berättat, att han efter det att han kört ner sin bil i garaget, mött en man i korsningen Luntmakargatan & Tegnergatan, Mannen hade kommit "lunkande" och nästan sprungit ihop med Cedergren. Cedergren tyckte att mannen hade en konstig blick.
På fråga varför Cedergren ej berättat ovanstående för Fernberg vid telefonsamtalet kort efter mordet uppgav Fernberg att han har den uppfattningen att Cedergren då ej riktigt trott på Fernbergs uppgifter.
Vidare är Cedergren en sådan person som aldrig säger för mycket eller någonting oöverlagt. Cedergren är till sin natur mycket försiktig i tal och är hellre tyst än att säga sådant han ej har riktig täckning för.
Fernberg uppgav att han inte tror att Cedergren ens skulle berätta någonting om en kamrattjuv även om han själv hade blivit bestulen och hade hundraprocentiga bevis därom.
På grund av Cedergrens natur sätter Fernberg full tilltro till det Cedergren berättat. Fernberg veterligt så har Cedergren självmant aldrig berättat något för polisen. Detta strider helt mot hans natur och bakgrund.
Fernberg och Cedergren hade vid något tillfälle diskuterat ifall Cedergren skulle ta kontakt med polisen och berätta vad han sett. Det hade dock ej blivit så.
På grund av vad Cedergren tidigare berättat tillfrågades Fernberg om det stämmer att Fernberg har en god vän som besökt Lars Inge Svartenbrant under den tid denne varit intagen för vård på Säters sjukhus.
Fernberg svarade att det påstådda äger sin riktighet. Cirka sex månader efter det att Svartenbrant blivit placerad i "eget hus" besökte Fernbergs bekant Svartenbrant.
Detta kom sig av att Fernbergs bekante och Svartenbrant tidigare varit kamrater och begått rån tillsammans.
Svartenbrant hade skickat ett kort till Fernbergs bekant och på detta kort skrivit att han ville ha besök.
Under Fernbergs bekants besök hos Svartenbrant hade denne hela tiden tjatat om att Fernbergs bekant skulle ordna fram vapen.
Svartenbrant hade också velat att de skulle börja begå rån tillsammans igen. Fernbergs bekant har endast gjort detta besök hos Svartenbrant på Säter.
Han uppfattade Svarten brant som "sjuk". På fråga om vad som menades med sjuk uppgav Fernberg att han dels menar det förhållandet att Svartenbrant bara tänkte på vapen och att begå nya rån och dels att det var fråga om inte Svartenbrant blivit lite "knäpp",
1987-03-31 22:00
ringde krinsp Thure Nässén till [[Kjell Fernberg|Fernberg] i dennes bostad.
Fernberg tillfrågades under telefonsamtalet ifall han hört att Svartenbrant haft besök av någon religiös grupp där den tidigare anhållne 33-åringen skulle ha ingått.
Fernberg hade inte hört några sådana rykten och visste ingenting om denna sak
1987-03-31 22:00
ringde krinsp Thure Nässén till [[Kjell Fernberg|Fernberg] i dennes bostad.
Fernberg tillfrågades under telefonsamtalet ifall han hört att Svartenbrant haft besök av någon religiös grupp där den tidigare anhållne 33-åringen skulle ha ingått.
Fernberg hade inte hört några sådana rykten och visste ingenting om denna sak
