Alf Lundin delgiven att han skall höras i anledning av att han före konfrontationen överlämnade ett brev till spaningsledningen.
I samband med att Lundin kom till Rikskriminalens lokaler torsdagen 1989-02-16 10:25
överlämnade han ett brev till kriminalinspektör Lars Hamrén.
I brevet står följande:
"Till Spaningsledningen.
Detta skrivs innan konfrontationen som äger rum torsdagen 1989-02-16
i polishuset, Bergsgatan 52, klockan 10:30
.
Det var samma person som jag mötte vid bion Grand som avlossade skottet på Sveavägen & Tunnelgatan 1986-02-28
.
Varför jag ej talat om detta förrän nu är bland annat, när jag såg mordet blev jag livrädd trodde att det var terrorister som låg bakom mordet. Jag tänkte först och främst på min egen säkerhet.
Undertecknat med vänlig hälsning Alf Lundin."
Lundin tillfrågas inledningsvis om anledningen till att han överlämnar det ovan citerade brevet vid detta aktuella tillfälle i samband med konfrontation 1989-02-16
.
Lundin uppger att han innan konfrontationen aktuellt datum vill påtala och bevisa att han redan känner till att den så kallade Grandmannen och den person som sköt statsminister Olof Palme är samma person.
Protokoll fört vid förhör med postiljonen Lundin, ALF Elvin, född -
.
Boende , Enskede,
telefon bostaden .
Arbete: Posten i Stockholm, Klarabergsviadukten 63 eller 65, 107 00 Stockholm.
Alf Lundin delgiven att han skall höras i anledning av att han före konfrontationen överlämnade ett brev till spaningsledningen.
I samband med att Lundin kom till Rikskriminalens lokaler torsdagen 1989-02-16 10:25
överlämnade han ett brev till kriminalinspektör Lars Hamrén.
I brevet står följande:
"Till Spaningsledningen.
Detta skrivs innan konfrontationen som äger rum torsdagen 1989-02-16
i polishuset, Bergsgatan 52, klockan 10:30
.
Det var samma person som jag mötte vid bion Grand som avlossade skottet på Sveavägen & Tunnelgatan 1986-02-28
.
Varför jag ej talat om detta förrän nu är bland annat, när jag såg mordet blev jag livrädd trodde att det var terrorister som låg bakom mordet. Jag tänkte först och främst på min egen säkerhet.
Undertecknat med vänlig hälsning Alf Lundin."
Lundin tillfrågas inledningsvis om anledningen till att han överlämnar det ovan citerade brevet vid detta aktuella tillfälle i samband med konfrontation 1989-02-16
.
Lundin uppger att han innan konfrontationen aktuellt datum vill påtala och bevisa att han redan känner till att den så kallade Grandmannen och den person som sköt statsminister Olof Palme är samma person.
att mannen står stilla cirka fem/tio meter ifrån honom, ser han inte paret Palme.
Lundin uppger att mannens blick var riktad Sveavägen söderut.
Den tid Lundin observerade mannen var bara några få sekunder, därefter fortsätter han Sveavägen norrut och viker sedan vänster vid Tegnérgatan som han följer västerut fram till Holländargatan där han viker vänster och fortsätter Holländargatan i sydlig riktning.
Lundin tillfrågas hur det såg ut utanför biografen och eventuellt om det fanns folk även inne i foajén till biografen.
Lundin uppger att han var så koncentrerad utav mannen ifråga så han att han ej fäste någon större uppmärksamhet vid eventuella folk som rörde sig kring biografen.
Han uppger dock att det var en viss ström av människor som rörde sig framför biografen. Det var dock inga personer som Lundin lade på minnet.
Det faktiska förhållandet beträffande den situation då Lundin ser paret Palme för sista gången, innan han viker av in på Tegnérgatan, är att paret Palme står stilla korsningen Kammakargatan & Sveavägen med blicken riktad västerut upp på Kammakargatan och kroppsställning i riktning söderut.
Den sista bild som Lundin har av den egendomliga ifråga är att mannen står stilla med blicken riktad söderut cirka tjugofem meter innan korsningen med Kammakargatan.
Uppe på Holländargatan kan Lundin konstatera att det är en ganska strid ström av människor som kommer och rör sig, troligtvis i anslutning till Glädjehuset.
Lundin fortsätter att gå Holländargatan söderut. Han passerar Adolf Fredriks kyrka och fortsätter fram till Adolf Fredriks kyrkogata där han viker vänster.
Lundin tillfrågas varför han under denna del av promenaden gör en så kallad U-sväng och vänder tillbaks.
Detta med anledning av att han den övriga promenaden har gått i en vid cirkel runt stan. Lundin tillfrågas om det fanns något speciellt syfte bakom denna helomvändning.
Lundin uppger att han efter att han har observerat paret Palme och därefter mött den här mannen, som han uppger "vara äcklig", får han en inre oroskänsla och får vibrationer av att någonting kan hända paret Palme.
Av den anledningen bestämmer han sig för att gå i rikting söderut på Holländargatan istället för att gå närmsta vägen hem.
att mannen står stilla cirka fem/tio meter ifrån honom, ser han inte paret Palme.
Lundin uppger att mannens blick var riktad Sveavägen söderut.
Den tid Lundin observerade mannen var bara några få sekunder, därefter fortsätter han Sveavägen norrut och viker sedan vänster vid Tegnérgatan som han följer västerut fram till Holländargatan där han viker vänster och fortsätter Holländargatan i sydlig riktning.
Lundin tillfrågas hur det såg ut utanför biografen och eventuellt om det fanns folk även inne i foajén till biografen.
Lundin uppger att han var så koncentrerad utav mannen ifråga så han att han ej fäste någon större uppmärksamhet vid eventuella folk som rörde sig kring biografen.
Han uppger dock att det var en viss ström av människor som rörde sig framför biografen. Det var dock inga personer som Lundin lade på minnet.
Det faktiska förhållandet beträffande den situation då Lundin ser paret Palme för sista gången, innan han viker av in på Tegnérgatan, är att paret Palme står stilla korsningen Kammakargatan & Sveavägen med blicken riktad västerut upp på Kammakargatan och kroppsställning i riktning söderut.
Den sista bild som Lundin har av den egendomliga ifråga är att mannen står stilla med blicken riktad söderut cirka tjugofem meter innan korsningen med Kammakargatan.
Uppe på Holländargatan kan Lundin konstatera att det är en ganska strid ström av människor som kommer och rör sig, troligtvis i anslutning till Glädjehuset.
Lundin fortsätter att gå Holländargatan söderut. Han passerar Adolf Fredriks kyrka och fortsätter fram till Adolf Fredriks kyrkogata där han viker vänster.
Lundin tillfrågas varför han under denna del av promenaden gör en så kallad U-sväng och vänder tillbaks.
Detta med anledning av att han den övriga promenaden har gått i en vid cirkel runt stan. Lundin tillfrågas om det fanns något speciellt syfte bakom denna helomvändning.
Lundin uppger att han efter att han har observerat paret Palme och därefter mött den här mannen, som han uppger "vara äcklig", får han en inre oroskänsla och får vibrationer av att någonting kan hända paret Palme.
Av den anledningen bestämmer han sig för att gå i rikting söderut på Holländargatan istället för att gå närmsta vägen hem.
Lundin tillfrågas vad som drev honom till att gå just i den riktning han gjorde, om han förutsatte att paret Palme skulle gå över huvudtaget och just i den riktningen.
Han uppger då att han har sedan många år haft vetskap om att paret Palme är bosatta i Gamla Stan, och han förutsatte att Palme ämnade gå den biten mot bostaden.
Lundin bestämde sig för att ta sig ner på Sveavägen igen och gick således Adolf Fredriks Kyrkogata österut och kommer ner på Sveavägen.
Väl nere på Sveavägen är han intresserad av att se om paret Palme finns på gatan. Han vänder sig således med kroppsriktning Sveavägen söderut och tittar.
Han kan då konstatera att han ej ser paret Palme. Han observerar dock en del andra människorReferens behövs
som han inte förknippar med paret Palme eller med mannen som han känner oro skall göra paret Palme något.
Efter att ha konstaterat att paret Palme inte finns söder om korsningen med Adolf Fredriks kyrkogata, vänder han sig och tittar Sveavägen norrut.
Han kan då se att på Sveavägens östra sida, stående vid en butik, paret Palme tittande i ett skyltfönster. (Butik Sari?)
Avståndet från den position där Lundin befinner sig och fram till det par som han identifierar som paret Palme är cirka trettio meter.
Han igenkänner paret Palme av den anledningen att han vet, och har sett vid det tidigare tillfället, att Lisbeth bär en brunaktig päls och Olof Palme en ytterrock av okänd färg.
Lundin kan ej erinra sig att någondera, Olof eller Lisbeth, hade någon huvudbonad. Varken Lisbeth eller Olof bar heller på någon väska eller liknande.
Lundin tillfrågas om han observerar några andra personer som eventuellt passerar paret Palme på Sveavägens östra trottoar.
Lundin har en minnesbild av att en klunga med ett par tre personer kommer gående Sveavägen norrut på dess östra trottoar. Denna klunga passerar paret Palme då de står vid skyltfönstret och tittar.
Lundin kan ej erinra sig något signalement på någon av de personer som passerade paret Palme. Lundin tillägger dock att hans uppfattning är att det var män som kom i klungan och ej några kvinnor.
Då Lundin observerar paret Palme blir han nyfiken på, och samtidigt orolig, vad mannen har tagit vägen som han har uppfattningen av följde efter paret
Lundin tillfrågas vad som drev honom till att gå just i den riktning han gjorde, om han förutsatte att paret Palme skulle gå över huvudtaget och just i den riktningen.
Han uppger då att han har sedan många år haft vetskap om att paret Palme är bosatta i Gamla Stan, och han förutsatte att Palme ämnade gå den biten mot bostaden.
Lundin bestämde sig för att ta sig ner på Sveavägen igen och gick således Adolf Fredriks Kyrkogata österut och kommer ner på Sveavägen.
Väl nere på Sveavägen är han intresserad av att se om paret Palme finns på gatan. Han vänder sig således med kroppsriktning Sveavägen söderut och tittar.
Han kan då konstatera att han ej ser paret Palme. Han observerar dock en del andra människorReferens behövs
som han inte förknippar med paret Palme eller med mannen som han känner oro skall göra paret Palme något.
Efter att ha konstaterat att paret Palme inte finns söder om korsningen med Adolf Fredriks kyrkogata, vänder han sig och tittar Sveavägen norrut.
Han kan då se att på Sveavägens östra sida, stående vid en butik, paret Palme tittande i ett skyltfönster. (Butik Sari?)
Avståndet från den position där Lundin befinner sig och fram till det par som han identifierar som paret Palme är cirka trettio meter.
Han igenkänner paret Palme av den anledningen att han vet, och har sett vid det tidigare tillfället, att Lisbeth bär en brunaktig päls och Olof Palme en ytterrock av okänd färg.
Lundin kan ej erinra sig att någondera, Olof eller Lisbeth, hade någon huvudbonad. Varken Lisbeth eller Olof bar heller på någon väska eller liknande.
Lundin tillfrågas om han observerar några andra personer som eventuellt passerar paret Palme på Sveavägens östra trottoar.
Lundin har en minnesbild av att en klunga med ett par tre personer kommer gående Sveavägen norrut på dess östra trottoar. Denna klunga passerar paret Palme då de står vid skyltfönstret och tittar.
Lundin kan ej erinra sig något signalement på någon av de personer som passerade paret Palme. Lundin tillägger dock att hans uppfattning är att det var män som kom i klungan och ej några kvinnor.
Då Lundin observerar paret Palme blir han nyfiken på, och samtidigt orolig, vad mannen har tagit vägen som han har uppfattningen av följde efter paret
Han tittar således både vänster och höger och både på den västra och östra trottoaren på Sveavägen, och lyckas till slut observera en mansperson som är på väg att korsa Sveavägen i höjd med posten på Sveavägens västra sida, cirka tjugo/trettio meter från korsningen med Tunnelgatan.
Den som Lundin observerar är på väg att korsa Sveavägen från dess västra till den östra sidan.
Lundin igenkänner inte mannen direkt men drar sig åt det hållet för att kontrollera om det är samma man han observerat utanför biograf Grand.
När Lundin kommer i höjd med posten på Sveavägens västra sida observerar han att mannen står placerad vid ett av de stora skyltfönstren som finns vid butik Dekorima.
Vid denna tidpunkt har inte Lundin vetskap om att aktuellt skyltfönster tillhör butik Dekorima, det har han fått vetskap om i efterhand.
Så länge mannen står placerad på Sveavägen med ansiktet in mot butiken så kan inte Lundin avgöra om det är samma person han sett utanför biograf Grand, men mannen ifråga flyttar sig sen fram till ett snedfönater beläget korsningen Sveavägen & Tunnelgatan och ställer sig då med ryggen mot butiksfönstret och har således ansiktet ut mot korsningen Sveavägen & Tunnelgatan.
I detta skede kan Lundin konstatera att det är samma person som han tidigare under kvällen observerat utanför biograf Grand.
Mannen hade inte ändrat utseende eller klädsel på något sätt sen han såg honom utanför biograf Grand. Mannen saknade glasögon samt huvudbonad och hade händerna nerstoppade i rockfickorna. Mannen saknade kapuschong på jackan, det kunde Lundin konstatera då personen ifråga stod och tittade in i skyltfönstret vid Dekorima.
I det skede då mannen ifråga står och tittar in i butiken, eller eventuellt då han bytt position och står med ryggen mot rutan och tittar ut mot korsningen Sveavägen & Tunnelgatan, kommer det söderifrån gående norrut på Sveavägens östra trottoar ett gäng tjejer i cirka tjugoårsåldern.Kan anknyta till L854
Flickorna i fråga passerar mannen utan att reagera.
Lundin kan ej avgöra om flickorna ifråga reflekterade över mannen i korsningen.
Lundin tillfrågas om han kan ge något signalement på de flickor som passerar vid korsningen, och uppger att han ej kan göra detta, han har ingen minnesbild förutom att några tjejer passerar i korsningen.
Lundin står fortfarande placerad på Sveavägens västra sida vid Posten, och
Palme utanför biograf Grand.
Han tittar således både vänster och höger och både på den västra och östra trottoaren på Sveavägen, och lyckas till slut observera en mansperson som är på väg att korsa Sveavägen i höjd med posten på Sveavägens västra sida, cirka tjugo/trettio meter från korsningen med Tunnelgatan.
Den som Lundin observerar är på väg att korsa Sveavägen från dess västra till den östra sidan.
Lundin igenkänner inte mannen direkt men drar sig åt det hållet för att kontrollera om det är samma man han observerat utanför biograf Grand.
När Lundin kommer i höjd med posten på Sveavägens västra sida observerar han att mannen står placerad vid ett av de stora skyltfönstren som finns vid butik Dekorima.
Vid denna tidpunkt har inte Lundin vetskap om att aktuellt skyltfönster tillhör butik Dekorima, det har han fått vetskap om i efterhand.
Så länge mannen står placerad på Sveavägen med ansiktet in mot butiken så kan inte Lundin avgöra om det är samma person han sett utanför biograf Grand, men mannen ifråga flyttar sig sen fram till ett snedfönater beläget korsningen Sveavägen & Tunnelgatan och ställer sig då med ryggen mot butiksfönstret och har således ansiktet ut mot korsningen Sveavägen & Tunnelgatan.
I detta skede kan Lundin konstatera att det är samma person som han tidigare under kvällen observerat utanför biograf Grand.
Mannen hade inte ändrat utseende eller klädsel på något sätt sen han såg honom utanför biograf Grand. Mannen saknade glasögon samt huvudbonad och hade händerna nerstoppade i rockfickorna. Mannen saknade kapuschong på jackan, det kunde Lundin konstatera då personen ifråga stod och tittade in i skyltfönstret vid Dekorima.
I det skede då mannen ifråga står och tittar in i butiken, eller eventuellt då han bytt position och står med ryggen mot rutan och tittar ut mot korsningen Sveavägen & Tunnelgatan, kommer det söderifrån gående norrut på Sveavägens östra trottoar ett gäng tjejer i cirka tjugoårsåldern.Kan anknyta till L854
Flickorna i fråga passerar mannen utan att reagera.
Lundin kan ej avgöra om flickorna ifråga reflekterade över mannen i korsningen.
Lundin tillfrågas om han kan ge något signalement på de flickor som passerar vid korsningen, och uppger att han ej kan göra detta, han har ingen minnesbild förutom att några tjejer passerar i korsningen.
Lundin står fortfarande placerad på Sveavägens västra sida vid Posten, och
har blicken koncentrerat riktat mot korsningen Sveavägen & Tunnelgatan och dess trottoar.
Lundin observerar hela tiden mannen och ser att mannen står vid snedfönstret med händerna i rockfickorna. Den tid som Lundin gör observationen är cirka en till två minuter,
Lundin uppger att han stod kvar vid Posten och observerade mannen, och även hade Palme i åtanke trots att han inte såg dom i detta skede anledning av han fortfarande hade orosvibrationer i kroppen. Han kände på sig att något otäckt kunde hända.
Beträffande trafikintensiteten kan sägas att Lundin uppger att det var relativt fordon i rörelse på Sveavägen. Trots att fordon passerade på platsen, och så att säga passerar det synfält som Lundin har fram till mannen, så kan Lundin säga att mannen hela tiden stod kvar i hörnet Sveavägen & Tunnelgatan och bytte ej position eller tog kontakt med någon annan person.
Efter cirka två minuter observerar Lundin i sin vänstra ögonvrå hur paret Palme kommer gående Sveavägen söderut på dess östra trottoar.
Avståndet mellan paret och mannen, då Lundin gör observationen, är cirka trettio meter.
I det synfält som Lundin har i detta skede figurerar inte någon annan person eller något speciellt fordon i bilden.
Paret Palme kommer gående arm i arm, och som Lundin minns det idag är det Lisbeth Palme som är den som går närmast körbanan.
Lundin får den uppfattningen att paret Palme gick relativt nära körbanan. Palme fortsätter att gå Sveavägen söderut på dess östra trottoar och någon meter innan korsningen med Tunnelgatan släpper Lisbeth armkroken med Olof, och i ett skede då de båda passerar den man som står och trycker mot den sneda glasrutan korsningen Sveavägen & Tunnelgatan.
Lundin fick uppfattningen att Palme plötsligt vänder sig åt det håll där mannen placerad och eventuellt blir tilltalad av mannen ifråga.
Lisbeth Palme har i detta skede hamnat någon halvmeter före Olof. Hon vänder sig dock inte åt det där mannen står placerad.
Mannen ifråga står fortfarande kvar med ryggen mot rutan och blicken riktad ut korsningen Sveavägen & Tunnelgatan.
Lundin har intrycket av att mannen ifråga tittar åt det håll där Olof och Lisbeth beinner sig.
har blicken koncentrerat riktat mot korsningen Sveavägen & Tunnelgatan och dess trottoar.
Lundin observerar hela tiden mannen och ser att mannen står vid snedfönstret med händerna i rockfickorna. Den tid som Lundin gör observationen är cirka en till två minuter,
Lundin uppger att han stod kvar vid Posten och observerade mannen, och även hade Palme i åtanke trots att han inte såg dom i detta skede anledning av han fortfarande hade orosvibrationer i kroppen. Han kände på sig att något otäckt kunde hända.
Beträffande trafikintensiteten kan sägas att Lundin uppger att det var relativt fordon i rörelse på Sveavägen. Trots att fordon passerade på platsen, och så att säga passerar det synfält som Lundin har fram till mannen, så kan Lundin säga att mannen hela tiden stod kvar i hörnet Sveavägen & Tunnelgatan och bytte ej position eller tog kontakt med någon annan person.
Efter cirka två minuter observerar Lundin i sin vänstra ögonvrå hur paret Palme kommer gående Sveavägen söderut på dess östra trottoar.
Avståndet mellan paret och mannen, då Lundin gör observationen, är cirka trettio meter.
I det synfält som Lundin har i detta skede figurerar inte någon annan person eller något speciellt fordon i bilden.
Paret Palme kommer gående arm i arm, och som Lundin minns det idag är det Lisbeth Palme som är den som går närmast körbanan.
Lundin får den uppfattningen att paret Palme gick relativt nära körbanan. Palme fortsätter att gå Sveavägen söderut på dess östra trottoar och någon meter innan korsningen med Tunnelgatan släpper Lisbeth armkroken med Olof, och i ett skede då de båda passerar den man som står och trycker mot den sneda glasrutan korsningen Sveavägen & Tunnelgatan.
Lundin fick uppfattningen att Palme plötsligt vänder sig åt det håll där mannen placerad och eventuellt blir tilltalad av mannen ifråga.
Lisbeth Palme har i detta skede hamnat någon halvmeter före Olof. Hon vänder sig dock inte åt det där mannen står placerad.
Mannen ifråga står fortfarande kvar med ryggen mot rutan och blicken riktad ut korsningen Sveavägen & Tunnelgatan.
Lundin har intrycket av att mannen ifråga tittar åt det håll där Olof och Lisbeth beinner sig.
Omedelbart efter det att Olof och Lisbeth passerat den position där mannen står kliver mannen snabbt ut bakom Olof.
Lundin observerar hur mannen ifråga från sin högra ficka med höger hand drar upp upp något föremål.
Det föremål som mannen har i sin högra hand siktas mot Olofs rygg, i samband med detta_hör Lundin en "puff", som han kallar det, och han ser att Olof faller omkull.
Lundin tillägger här att han har nedsatt hörsel och har gjort vapenfri tjänst och således ej är vapenutbildad. Han har således inte någon vapenkännedom och kan ej uppfatta vilken typ av vapen som han hörde avlossas.
Lundin är dock övertygad om att det var ett vapen han hörde, detta med anledning av att Olof Palme ramlar omkull.
Med anledning av att Palme ramlar omkull och att Lundin hör en så kallad "puff" så drar han slutsatsen att det föremål som mannen har i sin högra hand är ett vapen.
Lundin uppfattar det som att mannen står cirka femtio centimeter bakom Olof Palme, och vapnet är således endast cirka tio centimeter från Olofs rygg. Lundin uppfattar även att vapnet riktas mitt på ryggen på Olof.
Efter "puffen" så ramlar Olof omkull och enligt Lundin så ramlar han framåt och hamnar i framstupa läge.
Lundin tillfrågas om han gör några andra observationer just i detta skede. Han uppger då att cirka femton meter bakom den plats där själva dådet äger rum rum observerar han en mansperson komma gående.
Mannen kommer gående Sveavägen söderut. Lundins minnesbild är att mannen var medelålders och av normallängd. Inga övriga detaljer minns Lundin beträffande mannen ifråga.
Lundin uppger att han blev mycket chockad och upprörd och säger sig inte ha något direkt minne av vad som hände direkt efter dådet.
Efter det att Lundin från sin position ser Olof Palme falla omkull och samtidigt ser mannen femton meter bakom komma gående har han ingen minnesbild.
Han blir chockad och det enda han minns i övrigt är att två flickor något senare kommer springande mot platsen.
Lundin tillfrågas om han inte har någon minnesbild av var gärningsmannen tog vägen efter dådet.
Lundin uppger då att han har en minnesbild av att mannen sprang in Tunnelgatan, var mannen sen tog vägen är osäkert.
Lundin erinrar sig att mannen efter att ha avlossat skottet genast springer Tunnelgatan österut
Omedelbart efter det att Olof och Lisbeth passerat den position där mannen står kliver mannen snabbt ut bakom Olof.
Lundin observerar hur mannen ifråga från sin högra ficka med höger hand drar upp upp något föremål.
Det föremål som mannen har i sin högra hand siktas mot Olofs rygg, i samband med detta_hör Lundin en "puff", som han kallar det, och han ser att Olof faller omkull.
Lundin tillägger här att han har nedsatt hörsel och har gjort vapenfri tjänst och således ej är vapenutbildad. Han har således inte någon vapenkännedom och kan ej uppfatta vilken typ av vapen som han hörde avlossas.
Lundin är dock övertygad om att det var ett vapen han hörde, detta med anledning av att Olof Palme ramlar omkull.
Med anledning av att Palme ramlar omkull och att Lundin hör en så kallad "puff" så drar han slutsatsen att det föremål som mannen har i sin högra hand är ett vapen.
Lundin uppfattar det som att mannen står cirka femtio centimeter bakom Olof Palme, och vapnet är således endast cirka tio centimeter från Olofs rygg. Lundin uppfattar även att vapnet riktas mitt på ryggen på Olof.
Efter "puffen" så ramlar Olof omkull och enligt Lundin så ramlar han framåt och hamnar i framstupa läge.
Lundin tillfrågas om han gör några andra observationer just i detta skede. Han uppger då att cirka femton meter bakom den plats där själva dådet äger rum rum observerar han en mansperson komma gående.
Mannen kommer gående Sveavägen söderut. Lundins minnesbild är att mannen var medelålders och av normallängd. Inga övriga detaljer minns Lundin beträffande mannen ifråga.
Lundin uppger att han blev mycket chockad och upprörd och säger sig inte ha något direkt minne av vad som hände direkt efter dådet.
Efter det att Lundin från sin position ser Olof Palme falla omkull och samtidigt ser mannen femton meter bakom komma gående har han ingen minnesbild.
Han blir chockad och det enda han minns i övrigt är att två flickor något senare kommer springande mot platsen.
Lundin tillfrågas om han inte har någon minnesbild av var gärningsmannen tog vägen efter dådet.
Lundin uppger då att han har en minnesbild av att mannen sprang in Tunnelgatan, var mannen sen tog vägen är osäkert.
Lundin erinrar sig att mannen efter att ha avlossat skottet genast springer Tunnelgatan österut
Lundin tillfrågas särskilt om han hörde fler än en knall eller puff från nämnda vapen, och han uppger då att så ej var fallet, endast en puff har han hört från vapnet ifråga.
Beträffande Lisbeth Palme har Lundin ingen minnesbild från situationen i fråga.
En korrigering beträffande hur mannen rörde sig från platsen, där Lundin nu uppger att mannen lunkade eller joggade från platsen.
Lundin tillfrågas om han kommer ihåg vad mannen gjorde av det vapen han höll i sin högra hand.
Lundin uppger att han blev så rädd och chockad att han inte kommer ihåg någonting från själva händelsen mer än att mannen i fråga höjde sin högerhand och sköt samt att en person dyker upp cirka femton meter bakom.
Lundin uppger att han lämnade sin position utanför posten på Sveavägen i samma skede som han ser mannen lunka in på Tunnelgatan unnelgatan i ostlig riktning.
Lundin kommer ej ihåg hur han tog sig från platsen och vilken väg han tog mot bostaden.
Lundin är säker på att han efter den otäcka händelsen, i chockat tillstånd, per fots begav sig mot hemmet. Han kommer dock ej ihåg vilken väg han gick mot hemmet. Minnesbilden dyker först upp när han kommer hem till bostaden.
Beträffande observationer av polisbilar samt ambulans, uppger Lundin att någon sådan observation eller hörselminne har han ej från nämnda kväll.
Lundin uppger att han ej träffade någon person under vägen hem vad han kan minnas, och ej heller kontaktade någon person när han kom till bostaden.
Han tillfrågas även om det inte hade varit lämpligt att kontakta polis eller annan myndighet som borde ha haft hans uppgifter.
Lundin säger då att han var rädd för sin livhanke, han misstänkte att det var terrorister som låg bakom dådet och ville inte riskera sitt liv.
Först efter cirka tre veckor kontaktade han polisen telefonledes och önskade då vara anonym. Då detta icke beviljades av den som tog emot samtalet var han tvungen att uppge sitt namn och personnummer.
Detta var hans första kontakt med polisen efter dådet och han berättade då den bit som berör händelsen vid biograf Grand.
Som tidigare sagts i början av förhöret så har Lundin endast haft kontakt med
utan att stanna upp och vända sig om.
Lundin tillfrågas särskilt om han hörde fler än en knall eller puff från nämnda vapen, och han uppger då att så ej var fallet, endast en puff har han hört från vapnet ifråga.
Beträffande Lisbeth Palme har Lundin ingen minnesbild från situationen i fråga.
En korrigering beträffande hur mannen rörde sig från platsen, där Lundin nu uppger att mannen lunkade eller joggade från platsen.
Lundin tillfrågas om han kommer ihåg vad mannen gjorde av det vapen han höll i sin högra hand.
Lundin uppger att han blev så rädd och chockad att han inte kommer ihåg någonting från själva händelsen mer än att mannen i fråga höjde sin högerhand och sköt samt att en person dyker upp cirka femton meter bakom.
Lundin uppger att han lämnade sin position utanför posten på Sveavägen i samma skede som han ser mannen lunka in på Tunnelgatan unnelgatan i ostlig riktning.
Lundin kommer ej ihåg hur han tog sig från platsen och vilken väg han tog mot bostaden.
Lundin är säker på att han efter den otäcka händelsen, i chockat tillstånd, per fots begav sig mot hemmet. Han kommer dock ej ihåg vilken väg han gick mot hemmet. Minnesbilden dyker först upp när han kommer hem till bostaden.
Beträffande observationer av polisbilar samt ambulans, uppger Lundin att någon sådan observation eller hörselminne har han ej från nämnda kväll.
Lundin uppger att han ej träffade någon person under vägen hem vad han kan minnas, och ej heller kontaktade någon person när han kom till bostaden.
Han tillfrågas även om det inte hade varit lämpligt att kontakta polis eller annan myndighet som borde ha haft hans uppgifter.
Lundin säger då att han var rädd för sin livhanke, han misstänkte att det var terrorister som låg bakom dådet och ville inte riskera sitt liv.
Först efter cirka tre veckor kontaktade han polisen telefonledes och önskade då vara anonym. Då detta icke beviljades av den som tog emot samtalet var han tvungen att uppge sitt namn och personnummer.
Detta var hans första kontakt med polisen efter dådet och han berättade då den bit som berör händelsen vid biograf Grand.
Som tidigare sagts i början av förhöret så har Lundin endast haft kontakt med
Lars Borgnäs och sin mor, förutom då polisen nu rörande dessa uppgifter.
Lundin tillfrågas då om hans mor har kontakt med några av sina övriga söner och döttrar och eventuellt kan ha berättat något av vad Lundin berättat för polisen idag.
Lundin uppger då att han har en bror boende i Borås på Tomtegatan 8, vid namn Benny i förnamn samt även en bror vid namn Vimar Lundin, boende ihop med Rose-Marie Lundin på Lärkvägen, Sollebrunn utanför Alingsås.
Enligt Lundin så kan hans mor ha kontaktat dessa söner eventuellt och berättat den historia som Lundin berättade för sin mor dagen efter mordet. Lundins mor är sedan 1988-11-06
avliden.
Lundin tillfrågad om han skriver dagboksanteckningar, och uppger att så ej är fallet.
F: Då övergår vi till konferensförhör och då ska jag fråga dig Lundin, om dom här uppgifterna du har berättat för oss idag beträffande att du 1986-02-28
på kvällen gjort observationer dels utanför biograf Grand och dels i korsningen Sveavägen & Tunnelgatan, som enligt dig tyder på att du har observerat samma person vid båda tillfällena och den personen har skjutit Olof Palme.
L: Ja, dom uppgifterna är korrekta.
F: Du uppger att dom uppgifterna -.
L: Dom är korrekta, det är precis som jag har sagt på förhöret idag, det är korrekt alltså.
F: Har du blivit påverkad av någon person under den här tiden som har gått sen mordet?
L: Nej, nej. Det är såna känslor som har kommit inombords att det var det jag talat om för dig att det var fara för eget liv som har spelat in att jag inte gått fram, och så att det går längre och längre tid, att jag tror ju att det är ingen som tror på det när man går till polisen och så, det är va. Det är ju det som är kruxet. Och så kommer man ju i det här läget nu
Lars Borgnäs och sin mor, förutom då polisen nu rörande dessa uppgifter.
Lundin tillfrågas då om hans mor har kontakt med några av sina övriga söner och döttrar och eventuellt kan ha berättat något av vad Lundin berättat för polisen idag.
Lundin uppger då att han har en bror boende i Borås på Tomtegatan 8, vid namn Benny i förnamn samt även en bror vid namn Vimar Lundin, boende ihop med Rose-Marie Lundin på Lärkvägen, Sollebrunn utanför Alingsås.
Enligt Lundin så kan hans mor ha kontaktat dessa söner eventuellt och berättat den historia som Lundin berättade för sin mor dagen efter mordet. Lundins mor är sedan 1988-11-06
avliden.
Lundin tillfrågad om han skriver dagboksanteckningar, och uppger att så ej är fallet.
F: Då övergår vi till konferensförhör och då ska jag fråga dig Lundin, om dom här uppgifterna du har berättat för oss idag beträffande att du 1986-02-28
på kvällen gjort observationer dels utanför biograf Grand och dels i korsningen Sveavägen & Tunnelgatan, som enligt dig tyder på att du har observerat samma person vid båda tillfällena och den personen har skjutit Olof Palme.
L: Ja, dom uppgifterna är korrekta.
F: Du uppger att dom uppgifterna -.
L: Dom är korrekta, det är precis som jag har sagt på förhöret idag, det är korrekt alltså.
F: Har du blivit påverkad av någon person under den här tiden som har gått sen mordet?
L: Nej, nej. Det är såna känslor som har kommit inombords att det var det jag talat om för dig att det var fara för eget liv som har spelat in att jag inte gått fram, och så att det går längre och längre tid, att jag tror ju att det är ingen som tror på det när man går till polisen och så, det är va. Det är ju det som är kruxet. Och så kommer man ju i det här läget nu
L: med konfrontationen, då vill jag ju ha det undanstökat och meddela innan va, det tycker jag var mera just på det viset. Så man inte kommer sen efteråt jag varit på konfrontationen och sagt att det är samma person va.
................................................................
F: Du är medveten om att dom uppgifter du har berättat är väldigt viktiga och kan utgöra en mycket viktig bit i den utredning vi håller på med?
L: Jag är tvungen att gå fram och säga, när jag kom i ett sånt läge, säga vad jag såg och det va. Jag har kommit till det läget som man måste gå fram och tala om det här.
F Du är inte påverkad av någon att för dennes räkning eventuellt inhysta den här belöningen som är utfärdad på 50 miljoner?
L: Det här pratade jag om med en journalist på "Kanalen" också. Det var ju ett jävla krux med den här belöningen. Om ni inte hade blandat in den hade det varit lättare också att gå fram va, så det är ju många som tror nu att man är ute efter belöning. Det har vi pratat lite om och sa, att det är ju jävla synd att dom har.
F: Hur kommer det sig att du nu idag har ändrat åsikt och nu lämnar en annan berättelse. Ar det så att du inte är rädd längre för dom som du tror är terrorister?
L: Ja i och för sig är jag ju rädd, det är man ju. Men jag är inte lika rädd som jag var då va, och så kom man ju i det här läget att jag var tvungen vid några tillfällen ............ det är ju en person till som vet nu att jag har sett mordet va, om den går till polisen och talar om också va, så kommer jag ju via polisen bli kallad och så. Då tycker jag det är mycket ärligare och höra av mig själv i så fall.
F: Har du något synfel?
L: Nja synfel, jag ser ju inte utan glasögon.
F: Du ser bra med glasögon?
L: .........................
F: Och hörseln?
L: Det är ju det att den är lite nedsatt. Det var därför jag inte fick vara med och skjuta i lumpen.
F: Det här du har berättat för oss idag, är det sanning?
L: med konfrontationen, då vill jag ju ha det undanstökat och meddela innan va, det tycker jag var mera just på det viset. Så man inte kommer sen efteråt jag varit på konfrontationen och sagt att det är samma person va.
................................................................
F: Du är medveten om att dom uppgifter du har berättat är väldigt viktiga och kan utgöra en mycket viktig bit i den utredning vi håller på med?
L: Jag är tvungen att gå fram och säga, när jag kom i ett sånt läge, säga vad jag såg och det va. Jag har kommit till det läget som man måste gå fram och tala om det här.
F Du är inte påverkad av någon att för dennes räkning eventuellt inhysta den här belöningen som är utfärdad på 50 miljoner?
L: Det här pratade jag om med en journalist på "Kanalen" också. Det var ju ett jävla krux med den här belöningen. Om ni inte hade blandat in den hade det varit lättare också att gå fram va, så det är ju många som tror nu att man är ute efter belöning. Det har vi pratat lite om och sa, att det är ju jävla synd att dom har.
F: Hur kommer det sig att du nu idag har ändrat åsikt och nu lämnar en annan berättelse. Ar det så att du inte är rädd längre för dom som du tror är terrorister?
L: Ja i och för sig är jag ju rädd, det är man ju. Men jag är inte lika rädd som jag var då va, och så kom man ju i det här läget att jag var tvungen vid några tillfällen ............ det är ju en person till som vet nu att jag har sett mordet va, om den går till polisen och talar om också va, så kommer jag ju via polisen bli kallad och så. Då tycker jag det är mycket ärligare och höra av mig själv i så fall.
F: Har du något synfel?
L: Nja synfel, jag ser ju inte utan glasögon.
F: Du ser bra med glasögon?
L: .........................
F: Och hörseln?
L: Det är ju det att den är lite nedsatt. Det var därför jag inte fick vara med och skjuta i lumpen.
F: Det här du har berättat för oss idag, är det sanning?
L: Ja, det tror jag det att det är sanning, annars skulle jag ju inte sätta mig i den här situationen och sitta här och ljuga va.
Då är det ju bättre och hålla käften än och sitta här och ljuga i så fall, det är ju det sista när det gäller detta, man får ju tänka på att man ska komma med i tinget och kanske får vittna, det är ju inget att sitta och ljuga det är ju ett helvete det med, ni måste ju alla få sanningen ......
F: Är det något du vill tillägga, förändra eller komplettera av vad du har sagt nu under pågående förhör, eller är det så att det jag har dikterat in på bandet nu kan vi godkänna såsom faktiska uppgifter?
L: Ja allt som jag har sagt och allt som är inspelat, det är ju riktigt, vad som hände den kvällen.
F: Utmärkt. Då tackar jag och förhöret avslutas klockan 15:30
.
L: Ja, det tror jag det att det är sanning, annars skulle jag ju inte sätta mig i den här situationen och sitta här och ljuga va.
Då är det ju bättre och hålla käften än och sitta här och ljuga i så fall, det är ju det sista när det gäller detta, man får ju tänka på att man ska komma med i tinget och kanske får vittna, det är ju inget att sitta och ljuga det är ju ett helvete det med, ni måste ju alla få sanningen ......
F: Är det något du vill tillägga, förändra eller komplettera av vad du har sagt nu under pågående förhör, eller är det så att det jag har dikterat in på bandet nu kan vi godkänna såsom faktiska uppgifter?
L: Ja allt som jag har sagt och allt som är inspelat, det är ju riktigt, vad som hände den kvällen.
F: Utmärkt. Då tackar jag och förhöret avslutas klockan 15:30
.
Den på video inspelade konfrontationsgruppen har samma deltagare som vid konfrontationen med Mårten Palme, "Grand-avsnittet" eller Martin Wesslèn, Mordplatsen-avsnittet".
Den på video inspelade konfrontationsgruppen har samma deltagare som vid konfrontationen med Mårten Palme, "Grand-avsnittet" eller Martin Wesslèn, Mordplatsen-avsnittet".
Lundin tillfrågad om han blivit påverkad av någon person att ändra sin berättelse eller att lämna så att säga felaktiga uppgifter för att eventuellt åtkomma den som finns i aktuell utredning.
Lundin har ej blivit påverkad av någon person, han har diskuterat aktuell händelse med en journalist vid namn Lars Borgnäs och de har i samråd kommit fram till att bör berätta den riktiga berättelsen och det är den som han ämnar lämna under pågående förhör.
Lundin uppger att han lördag morgon 1986-03-01
kontaktade sin mor vid namn Birgit Lundin. Modern är sedan 1998-11-06
avliden.
Lundin uppger att han för sin mor, på morgonen per telefon 1986-03-01
, berättade att han gjort en observation i Stockholms centrala delar, bland annat utanför Grand där han observerat en person som följt efter paret Palme och denna person har han sedan även observerat vid mordplatsen, det vill säga den person som han observerat är den som sköt Olof Palme.
Han uppger att han endast berättat detta för sin mor och eventuellt kan hon i sin tur ha berättat det för anhöriga men han tror att så ej är fallet.
Lundin uppger att han har haft kontakt med Borgnäs vid ett flertal tillfällen.
Den första kontakten knöts under december 1987 och den gällde då bland annat att dom skulle planera in ett program i radion, vid namn Kanalen, där Lundin skulle närvara, aktuellt datum var 30 eller 31 december året 1987.
Efter detta tillfälle har de haft sporadisk kontakt och Borgnäs har vid något tillfälle halvt om halvt lovat Lundin att han ska försöka ordna biljetter till olika TV-inspelningar.
Av denna anledning kontaktade LundinBorgnäs i mitten av januari 1989 för att höra sig för rörande biljetter.
De kom då att prata om Palmeutredningen och Lundin berättade då för Borgnäs den uppgift som säger att han observerat dels Grandmannen och sedan följt honom fram till mordplatsen och åsett avrättningen vår statsminister Olof Palme.
Lundin uppger att han för några dagar sedan blev kontaktad av kriminalinspektör Håkan Ström, och kallad till konfrontationsförhör på polishuset i Stockholm.
Lundin uppger att han efter detta samtal även kontaktade Borgnäs och informerade honom om det aktuella läget.
Lundin tillfrågad om han blivit påverkad av någon person att ändra sin berättelse eller att lämna så att säga felaktiga uppgifter för att eventuellt åtkomma den som finns i aktuell utredning.
Lundin har ej blivit påverkad av någon person, han har diskuterat aktuell händelse med en journalist vid namn Lars Borgnäs och de har i samråd kommit fram till att bör berätta den riktiga berättelsen och det är den som han ämnar lämna under pågående förhör.
Lundin uppger att han lördag morgon 1986-03-01
kontaktade sin mor vid namn Birgit Lundin. Modern är sedan 1998-11-06
avliden.
Lundin uppger att han för sin mor, på morgonen per telefon 1986-03-01
, berättade att han gjort en observation i Stockholms centrala delar, bland annat utanför Grand där han observerat en person som följt efter paret Palme och denna person har han sedan även observerat vid mordplatsen, det vill säga den person som han observerat är den som sköt Olof Palme.
Han uppger att han endast berättat detta för sin mor och eventuellt kan hon i sin tur ha berättat det för anhöriga men han tror att så ej är fallet.
Lundin uppger att han har haft kontakt med Borgnäs vid ett flertal tillfällen.
Den första kontakten knöts under december 1987 och den gällde då bland annat att dom skulle planera in ett program i radion, vid namn Kanalen, där Lundin skulle närvara, aktuellt datum var 30 eller 31 december året 1987.
Efter detta tillfälle har de haft sporadisk kontakt och Borgnäs har vid något tillfälle halvt om halvt lovat Lundin att han ska försöka ordna biljetter till olika TV-inspelningar.
Av denna anledning kontaktade LundinBorgnäs i mitten av januari 1989 för att höra sig för rörande biljetter.
De kom då att prata om Palmeutredningen och Lundin berättade då för Borgnäs den uppgift som säger att han observerat dels Grandmannen och sedan följt honom fram till mordplatsen och åsett avrättningen vår statsminister Olof Palme.
Lundin uppger att han för några dagar sedan blev kontaktad av kriminalinspektör Håkan Ström, och kallad till konfrontationsförhör på polishuset i Stockholm.
Lundin uppger att han efter detta samtal även kontaktade Borgnäs och informerade honom om det aktuella läget.
På fråga om Lundin uppger detta anmärkningsvärda av den anledningen att han önskar få den belöning som är utsatt svarar han att han lämnar dom här uppgifterna mer för att rena sitt samvete än för att få belöningen.
Med anledning av dom uppgifter som Lundin lämnar kommer ett noggrant förhör att hållas och vi påbörjar berättelsen eftermiddagen 1986-02-28
.
Lundin uppger att han aktuellt datum var bosatt på Dalagatan 9C som är beläget strax brevid Sabbatsbergs sjukhus. Lundin var boende ensam i en etta.
Beträffande om han arbetade aktuellt datum uppger han att han troligtvis var sjukskriven och hemma med smärtor i ryggen, troligtvis en sträckning. Lundin tillfrågas om han med anledning av denna åkomma tog någon särskild medicin, han svarar att så ej var fallet.
Lundin tillfrågas om han intog mediciner för någon annan åkomma eventuellt av psykisk karaktär, och uppger att så ej är fallet.
Lundin uppger att han aldrig har vårdats på sjukhus. Det enda tillfälle han haft ordentlig kontakt med sjukvården är då han opererade sin menisk.
Anledningen till att menisken opererades var att Lundin var ena parten i en trafikolycka sommaren 1978. Han fördes då till sjukhus och konstaterades lätt hjärnskakning samt att knät var skadat.
Lundin tillfrågad om han aktuellt datum på eftermiddagen befann sig i sin bostad, och han uppger att så är fallet, han kan dock ej uppge om han åt ute eller om han åt hemma i bostaden, Beträffande dryck till maten så uppger Lundin att han varken röker eller dricker så någon alkoholhaltig dryck fanns ej med vid måltiden.
Efter att inmundigat måltid så befann sig Lundin i bostaden och tittade på TV.
Framemot kvällen så bestämde han sig för att ta en promenad och stängde således av TV:n och tog på sig kläderna.
Klockan då han lämnade bostaden är någon gång mellan 22:30-22:40
. Detta kan han konstatera genom att han har en klocka belägen på Trygg Hansa huset mitt emot hans fastighet. Han kan även se att det var minusgrader ute.
Kläderna han tog på sig var som följer: mörkblå jeans, mörkaktig täck jacka som räckte till baken, svarta lågskor med snörning, ingen mössa.
På fråga om Lundin uppger detta anmärkningsvärda av den anledningen att han önskar få den belöning som är utsatt svarar han att han lämnar dom här uppgifterna mer för att rena sitt samvete än för att få belöningen.
Med anledning av dom uppgifter som Lundin lämnar kommer ett noggrant förhör att hållas och vi påbörjar berättelsen eftermiddagen 1986-02-28
.
Lundin uppger att han aktuellt datum var bosatt på Dalagatan 9C som är beläget strax brevid Sabbatsbergs sjukhus. Lundin var boende ensam i en etta.
Beträffande om han arbetade aktuellt datum uppger han att han troligtvis var sjukskriven och hemma med smärtor i ryggen, troligtvis en sträckning. Lundin tillfrågas om han med anledning av denna åkomma tog någon särskild medicin, han svarar att så ej var fallet.
Lundin tillfrågas om han intog mediciner för någon annan åkomma eventuellt av psykisk karaktär, och uppger att så ej är fallet.
Lundin uppger att han aldrig har vårdats på sjukhus. Det enda tillfälle han haft ordentlig kontakt med sjukvården är då han opererade sin menisk.
Anledningen till att menisken opererades var att Lundin var ena parten i en trafikolycka sommaren 1978. Han fördes då till sjukhus och konstaterades lätt hjärnskakning samt att knät var skadat.
Lundin tillfrågad om han aktuellt datum på eftermiddagen befann sig i sin bostad, och han uppger att så är fallet, han kan dock ej uppge om han åt ute eller om han åt hemma i bostaden, Beträffande dryck till maten så uppger Lundin att han varken röker eller dricker så någon alkoholhaltig dryck fanns ej med vid måltiden.
Efter att inmundigat måltid så befann sig Lundin i bostaden och tittade på TV.
Framemot kvällen så bestämde han sig för att ta en promenad och stängde således av TV:n och tog på sig kläderna.
Klockan då han lämnade bostaden är någon gång mellan 22:30-22:40
. Detta kan han konstatera genom att han har en klocka belägen på Trygg Hansa huset mitt emot hans fastighet. Han kan även se att det var minusgrader ute.
Kläderna han tog på sig var som följer: mörkblå jeans, mörkaktig täck jacka som räckte till baken, svarta lågskor med snörning, ingen mössa.
Lundin är tvungen att bära glasögon och bar detta då han lämnade bostaden aktuellt datum. Glasögonen som Lundin bar var ett par tunna stålbågade glas.
Lundin upper att han inte tog med sig någon väska eller kasse, och hade ingenting i övrigt som han bar på då han lämnade bostaden vid nämnda tidpunkt mellan 22:30-22:40
.
Lundin tillfrågas om han umgicks med någon boende i fastigheten Dalagatan 9C. Han uppger att han ej kommer ihåg någon till namnet men en boende i lägenhet nummer 902 pratade han med vid vissa tillfällen och har även med denne diskuterat observationerna han gjort nere vid Grandbiografen.
Tilläggas kan att Lundin själv var boende i lägenhetsnummer 907.
Aktuell kväll tar Lundin som vanligt hissen ner från nionde våningen och ner till foajén och ut på gatan. Han träffar ingen person under färden ner med hissen, i foajén eller då han kommer ut på gatan.
Väl ute så tar han sig från entrén fram till Dalagatan. Vid Dalagatan tar han till höger och följer Dalagatan söderut ner till Wallingatan där han viker vänster.
Han följer sedan Wallingatan fram till Västmannagatan som han går söderut. Han kommer fram till Norra Bantorget och sneddar däröver fram till Vasagatan som han följer söderut.
Framme vid T-centralen kan han ej erinra sig om han gick in på Centralen eller om han direkt vek av upp på Klarabergsgatan.
Lundin gick sedan Klarabergsgatan fram förbi Sergels torg och ner Hamngatan till Kungsträdgården.
Från Kungsträdgården gick han sedan mot Berzelie park och vidare Birger Jarlsgatan norrut.
Lundin kan ej erinra sig vilka gator han gick efter Birger Jarlsgatan, men hur som helst så kommer han fram till Mäster Samuelsgatan och tar där trapporna ner till Sveavägen.
Som en parentes kan man säga att Lundin vid tiden runt mordet ofta tog sig nattliga promenader. Detta med anledning av att han var sjukskriven och tycke han kunde behöva lite frisk luft.
Lundin uppger att han ofta gick långa promenader och kunde vara ute i flera timmar.
Under promenaden aktuell kväll, mellan bostaden beläget Dalagatan 9C och fram det att han kommer ner på Sveavägen, så säger sig Lundin inte ha gjort
Lundin är tvungen att bära glasögon och bar detta då han lämnade bostaden aktuellt datum. Glasögonen som Lundin bar var ett par tunna stålbågade glas.
Lundin upper att han inte tog med sig någon väska eller kasse, och hade ingenting i övrigt som han bar på då han lämnade bostaden vid nämnda tidpunkt mellan 22:30-22:40
.
Lundin tillfrågas om han umgicks med någon boende i fastigheten Dalagatan 9C. Han uppger att han ej kommer ihåg någon till namnet men en boende i lägenhet nummer 902 pratade han med vid vissa tillfällen och har även med denne diskuterat observationerna han gjort nere vid Grandbiografen.
Tilläggas kan att Lundin själv var boende i lägenhetsnummer 907.
Aktuell kväll tar Lundin som vanligt hissen ner från nionde våningen och ner till foajén och ut på gatan. Han träffar ingen person under färden ner med hissen, i foajén eller då han kommer ut på gatan.
Väl ute så tar han sig från entrén fram till Dalagatan. Vid Dalagatan tar han till höger och följer Dalagatan söderut ner till Wallingatan där han viker vänster.
Han följer sedan Wallingatan fram till Västmannagatan som han går söderut. Han kommer fram till Norra Bantorget och sneddar däröver fram till Vasagatan som han följer söderut.
Framme vid T-centralen kan han ej erinra sig om han gick in på Centralen eller om han direkt vek av upp på Klarabergsgatan.
Lundin gick sedan Klarabergsgatan fram förbi Sergels torg och ner Hamngatan till Kungsträdgården.
Från Kungsträdgården gick han sedan mot Berzelie park och vidare Birger Jarlsgatan norrut.
Lundin kan ej erinra sig vilka gator han gick efter Birger Jarlsgatan, men hur som helst så kommer han fram till Mäster Samuelsgatan och tar där trapporna ner till Sveavägen.
Som en parentes kan man säga att Lundin vid tiden runt mordet ofta tog sig nattliga promenader. Detta med anledning av att han var sjukskriven och tycke han kunde behöva lite frisk luft.
Lundin uppger att han ofta gick långa promenader och kunde vara ute i flera timmar.
Under promenaden aktuell kväll, mellan bostaden beläget Dalagatan 9C och fram det att han kommer ner på Sveavägen, så säger sig Lundin inte ha gjort
någon observation som enligt hans mening är av värde för aktuell utredning.
Lundin kan inte erinra sig någon händelse under aktuell promenad. Kan uppger att han gick i normal promenadtakt och inte kände sig stressad på något sätt.
Lundin uppger att han kommer ner för trapporna och hamnar då på Sveavägens östra trottoar, och han väljer att gå Sveavägen norrut på denna trottoar.
Lundin uppskattar trafikintensiteten såsom varande kraftig vid aktuellt tillfälle och anser att det var mycket folk i rörelse. Denna bedömning gäller även övriga delar av promenaden och inte enbart den bit av Sveavägen som han åser vid detta tillfälle,
Lundin går Sveavägen norrut på dess östra trottoar och strax innan korsningen med Kungsgatan, mitt emot Konserthuset, bestämmer han sig för snedda över Sveavägen till dess västra trottoar.
Lundin fortsätter sedan på Sveavägens västra trottoar i riktning norrut, han kommer fram till Kungsgatan som han korsar och fortsätter sedan fram mot Tunnelgatan som han också passerar.
Lundin tillfrågas om han under denna sträcka gjorde några observationer som kan anses anmärkningsvärda. Han uppger att han under aktuell sträcka kunde konstatera att det var livlig trafik och mycket folk i rörelse, i övrigt inget anmärkningsvärt.
Lundin kommer i normal promenadtakt gående Sveavägen norrut på dess västra trottoar och passerar Adolf Fredriks kyrkogård.
Då Lundin passerar kyrkogårdsmuren så hör han innifrån kyrkogårdsområdet ett ljud som får honom att "haja till".
Lundin uppfattar det såsom att en gren knäcks eller bryts, och uppfattar att det eventuellt kan vara en person som befinner sig inne på kyrkogårdsområdet.
Lundin stannade till en kort sekund och riktade blicken mot muren men kunde inte se och ej heller höra något mer utan fortsatte promenaden.
Då Lundin är cirka tjugofem meter från korsningen med Kammakargatan observerar han hur två par står och pratar i korsningen Kammakargatan & Sveavägen på Kammakargatans norra trottoar.
Lundin uppfattar att det ena paret är betydligt äldre än det andra.
Lundin tillfrågas om han reflekterade över någonting annat i samband med observationen av de två paren. Han säger då spontant att Lisbeth hade på sig något, och förhörsledaren rättar då Lundin och säger att han skall erinra sig vad han tänkte och kände i aktuell situation och inte vad som framkommit i
någon observation som enligt hans mening är av värde för aktuell utredning.
Lundin kan inte erinra sig någon händelse under aktuell promenad. Kan uppger att han gick i normal promenadtakt och inte kände sig stressad på något sätt.
Lundin uppger att han kommer ner för trapporna och hamnar då på Sveavägens östra trottoar, och han väljer att gå Sveavägen norrut på denna trottoar.
Lundin uppskattar trafikintensiteten såsom varande kraftig vid aktuellt tillfälle och anser att det var mycket folk i rörelse. Denna bedömning gäller även övriga delar av promenaden och inte enbart den bit av Sveavägen som han åser vid detta tillfälle,
Lundin går Sveavägen norrut på dess östra trottoar och strax innan korsningen med Kungsgatan, mitt emot Konserthuset, bestämmer han sig för snedda över Sveavägen till dess västra trottoar.
Lundin fortsätter sedan på Sveavägens västra trottoar i riktning norrut, han kommer fram till Kungsgatan som han korsar och fortsätter sedan fram mot Tunnelgatan som han också passerar.
Lundin tillfrågas om han under denna sträcka gjorde några observationer som kan anses anmärkningsvärda. Han uppger att han under aktuell sträcka kunde konstatera att det var livlig trafik och mycket folk i rörelse, i övrigt inget anmärkningsvärt.
Lundin kommer i normal promenadtakt gående Sveavägen norrut på dess västra trottoar och passerar Adolf Fredriks kyrkogård.
Då Lundin passerar kyrkogårdsmuren så hör han innifrån kyrkogårdsområdet ett ljud som får honom att "haja till".
Lundin uppfattar det såsom att en gren knäcks eller bryts, och uppfattar att det eventuellt kan vara en person som befinner sig inne på kyrkogårdsområdet.
Lundin stannade till en kort sekund och riktade blicken mot muren men kunde inte se och ej heller höra något mer utan fortsatte promenaden.
Då Lundin är cirka tjugofem meter från korsningen med Kammakargatan observerar han hur två par står och pratar i korsningen Kammakargatan & Sveavägen på Kammakargatans norra trottoar.
Lundin uppfattar att det ena paret är betydligt äldre än det andra.
Lundin tillfrågas om han reflekterade över någonting annat i samband med observationen av de två paren. Han säger då spontant att Lisbeth hade på sig något, och förhörsledaren rättar då Lundin och säger att han skall erinra sig vad han tänkte och kände i aktuell situation och inte vad som framkommit i
Lundin rättar sig då och säger att han inte reflekterade över något speciellt mer än att det var två par som stod i aktuell korsning Kammakargatan & Sveavägen.
Lundin kan ej erinra sig hur paren var grupperade i nämnda korsning. Han minns dock att de stod i sådana positioner att det troliga var att de pratade med varann.
Då Lundin har fem till tio meter kvar fram till korsningen Kammakargatan observerar han att det är paret Palme som han ser såsom den ena parten på andra sidan korsningen.
Lundin tillfrågas hur han igenkänner paret Palme. Han uppger då att; "Olle känner man väl igen, honom skulle jag kunna känna igen i sömnen". Med Olle menar Lundin givetvis Olof Palme förtydligar han.
En liten parentes kan man tillägga då att Lundin uppger att han i början av 70-talet var medlem i SSU i Alingsås, och har sedan dess varit socialdemokrat mer eller mindre aktiv.
Lundin tillfrågas om hur de två paren är grupperade då han gör sin så att säga identifiering av att det är paret Palme som han åser. Han uppger då att han ej med bestämdhet kan säga hur de olika paren var placerade, men att han igenkände Olof Palme är han säker på.
Lundin uppfattar det som att de två paren håller på att säga adjö till varandra och de ämnar gå skilda vägar.
Han observerar då han befinner sig cirka fem meter från korsningen med Kammakargatan hur det yngre paret börjar gå Kammakargatan västerut på dess norra trottoar.
Lundin som befinner sig framme vid korsningen Kammakargatan & Sveavägen observerar nu att det är Lisbeth Palme som är i sällskap med Olof.
Paret Palme står placerade vid korsningen Sveavägen & Kammakargatan på trottoaren, i kroppsriktning Sveavägen söderut med huvudena vridna i västlig riktning tittande efter det yngre paret.
Lundin får även den uppfattningen att paret Palme ämnar korsa Sveavägen. Detta av den anledningen att de står såpass nära vägkanten, Sveavägen.
Lundins tanke då han kommer gående Sveavägen norrut på dess västra trottoar cirka en halv meter från den mur som gränsar mot kyrkogårdsområdet är den att han är fundersam över om paret Palme har livvakter.
Det finns inga människor runt paret Palme då Lundin gör sin observation.
Lundin som tidigare sagt att Palme är den som har stått närmast vägbanan ändrar sig och uppger att
efterhand.
Lundin rättar sig då och säger att han inte reflekterade över något speciellt mer än att det var två par som stod i aktuell korsning Kammakargatan & Sveavägen.
Lundin kan ej erinra sig hur paren var grupperade i nämnda korsning. Han minns dock att de stod i sådana positioner att det troliga var att de pratade med varann.
Då Lundin har fem till tio meter kvar fram till korsningen Kammakargatan observerar han att det är paret Palme som han ser såsom den ena parten på andra sidan korsningen.
Lundin tillfrågas hur han igenkänner paret Palme. Han uppger då att; "Olle känner man väl igen, honom skulle jag kunna känna igen i sömnen". Med Olle menar Lundin givetvis Olof Palme förtydligar han.
En liten parentes kan man tillägga då att Lundin uppger att han i början av 70-talet var medlem i SSU i Alingsås, och har sedan dess varit socialdemokrat mer eller mindre aktiv.
Lundin tillfrågas om hur de två paren är grupperade då han gör sin så att säga identifiering av att det är paret Palme som han åser. Han uppger då att han ej med bestämdhet kan säga hur de olika paren var placerade, men att han igenkände Olof Palme är han säker på.
Lundin uppfattar det som att de två paren håller på att säga adjö till varandra och de ämnar gå skilda vägar.
Han observerar då han befinner sig cirka fem meter från korsningen med Kammakargatan hur det yngre paret börjar gå Kammakargatan västerut på dess norra trottoar.
Lundin som befinner sig framme vid korsningen Kammakargatan & Sveavägen observerar nu att det är Lisbeth Palme som är i sällskap med Olof.
Paret Palme står placerade vid korsningen Sveavägen & Kammakargatan på trottoaren, i kroppsriktning Sveavägen söderut med huvudena vridna i västlig riktning tittande efter det yngre paret.
Lundin får även den uppfattningen att paret Palme ämnar korsa Sveavägen. Detta av den anledningen att de står såpass nära vägkanten, Sveavägen.
Lundins tanke då han kommer gående Sveavägen norrut på dess västra trottoar cirka en halv meter från den mur som gränsar mot kyrkogårdsområdet är den att han är fundersam över om paret Palme har livvakter.
Det finns inga människor runt paret Palme då Lundin gör sin observation.
Lundin som tidigare sagt att Palme är den som har stått närmast vägbanan ändrar sig och uppger att
Paret håller varandra arm i arm som som Lundin uppfattar det ämnar de korsa Sveavägen till dess östra trottoar.
Då Lundin passerar korsningen Sveavägen & Kammakargatan tittar han av nyfikenhet även bakom Olof Palme om det eventuellt finns några livvakter. Han kan då observera hur en mansperson kommer gående cirka femton meter bakom paret Palme riktning Sveavägen söderut och från biograf Grand.
Då Lundin passerar paret Palme som fortfarande står kvar korsningen Kammakargatan & Sveavägen, tittar han till en extra gång och ser då att det är Olof Palme och Lisbeth Palme som står där och väntar.
Lundin har då han passerar paret Palme dragit sig något längre ut mot körbanan, och han observerar hur den nämnde mannen kommer gående cirka femton meter bakom paret Palme i sydlig riktning. Mannen befinner sig vid aktuell observation mellan en busskur, som är belägen på nämnda adress, samt Kammakargatan.
Lundin tillfrågas om han uppfattar den man han möter såsom vara en livvakt. Han uppger då att personen i fråga ej är att förknippa med livvakt, enligt Lundins mening så bär livvakter gråa trenchcoat. Han tillfrågas även var han fått denna uppgift ifrån och uppger då att han läser mycket romaner.
Lundin tillfrågas vad det första är han tänker på när han observerar mannen, och Lundin svarar: "Vad är det där för jävla lustigkurre".
Lundin beskriver mannen han möter såsom följer: ålder cirka 35-45 år, längd mellan 180-185 centimeter, kroppskonstitution ger han en bedömning av att mannen var kraftig och Lundin tillfrågas då om det finns någon likhet i kroppskonstitution mellan mannen i fråga och kriminalinspektör Lennart Gustavsson, som finns med som förhörsvittne vid aktuellt förhör.
Lundin påpekar då att kroppskonstitutionen överenstämmer relativt bra. Ett undantag är då längden på mannen, såsom då den aktuella mannen han observerar är betydligt längre än kriminalinspektör Gustavsson.
Beträffande hårfärg uppger Lundin att mannen troligtvis var ljushårig och bar glasögon.
Lundin påpekar att han eventuellt kan ha blandat ihop ljust och mörkt då han gör sin observation av mannen, och han grundar detta på att ljusförhållandena på platsen var något suspekta. Eventuellt så kan det ha någon lampa som hängde över körbanan och även då belysning från skyltfönstren.
Paret håller varandra arm i arm som som Lundin uppfattar det ämnar de korsa Sveavägen till dess östra trottoar.
Då Lundin passerar korsningen Sveavägen & Kammakargatan tittar han av nyfikenhet även bakom Olof Palme om det eventuellt finns några livvakter. Han kan då observera hur en mansperson kommer gående cirka femton meter bakom paret Palme riktning Sveavägen söderut och från biograf Grand.
Då Lundin passerar paret Palme som fortfarande står kvar korsningen Kammakargatan & Sveavägen, tittar han till en extra gång och ser då att det är Olof Palme och Lisbeth Palme som står där och väntar.
Lundin har då han passerar paret Palme dragit sig något längre ut mot körbanan, och han observerar hur den nämnde mannen kommer gående cirka femton meter bakom paret Palme i sydlig riktning. Mannen befinner sig vid aktuell observation mellan en busskur, som är belägen på nämnda adress, samt Kammakargatan.
Lundin tillfrågas om han uppfattar den man han möter såsom vara en livvakt. Han uppger då att personen i fråga ej är att förknippa med livvakt, enligt Lundins mening så bär livvakter gråa trenchcoat. Han tillfrågas även var han fått denna uppgift ifrån och uppger då att han läser mycket romaner.
Lundin tillfrågas vad det första är han tänker på när han observerar mannen, och Lundin svarar: "Vad är det där för jävla lustigkurre".
Lundin beskriver mannen han möter såsom följer: ålder cirka 35-45 år, längd mellan 180-185 centimeter, kroppskonstitution ger han en bedömning av att mannen var kraftig och Lundin tillfrågas då om det finns någon likhet i kroppskonstitution mellan mannen i fråga och kriminalinspektör Lennart Gustavsson, som finns med som förhörsvittne vid aktuellt förhör.
Lundin påpekar då att kroppskonstitutionen överenstämmer relativt bra. Ett undantag är då längden på mannen, såsom då den aktuella mannen han observerar är betydligt längre än kriminalinspektör Gustavsson.
Beträffande hårfärg uppger Lundin att mannen troligtvis var ljushårig och bar glasögon.
Lundin påpekar att han eventuellt kan ha blandat ihop ljust och mörkt då han gör sin observation av mannen, och han grundar detta på att ljusförhållandena på platsen var något suspekta. Eventuellt så kan det ha någon lampa som hängde över körbanan och även då belysning från skyltfönstren.
Beträffande glasögon är Lundin mycket osäker, han kan eventuellt ha blandat ihop denna uppgift med någon annan observation han har gjort.
Dom glasögon som Lundin har en minnesbild av från aktuell situation dom är i så fall stålbågade och tunna till sin form. Mannen i fråga hade varken skägg eller mustasch.
Lundin uppfattar mannens hy såsom vara mörk, han tillägger dock att det kan eventuellt ha varit solbränna och utseendet gav ett intryck av att vara sydeuropeiskt.
Lundin tillfrågas om mannen hade något annat kännetecken framför allt då rörande ansikte såsom han lade märke till, och Lundin uppger att mannens högra kind föreföll något intryckt.
Beträffande övriga attribut som Lundin lade märke till så vill han påpeka att mannens blick var något speciell.
Lundin uppger att mannens blick var stirrande och koncentrerad rakt fram.
Beträffande mannens klädsel uppger Lundin att han observerade att mannen hade en grön, alternativt mörkt blå, rock som påminde om en vapenrock från det militära. Rocken gick ner till knäna ungefär.
Lundin har för sig att rocken var tillknäppt då han möter mannen, han kan ej uppge om den var knäppt med knappar eller med dragkedja.
Lundin har en minnesbild av att aktuell rock var försedd med en krage som eventuellt då var fodrad med något luddigt material.
Lundin tillfrågas om den nämnda kragen var uppdragen eller om den låg mot jackan, och han uppger då att kragen troligtvis var nedfälld för Lundin kunde observera mannen öron som ej täcktes av kragen eller håret. Kontentan av detta blir att mannen ifråga saknade huvudbonad.
Lundin tillfrågas vilka byxor mannen ifråga bar vid nämnda tillfälle, och Lundin har för sig att mannen hade ett par mörka, troligtvis blå, byxor som påminde om polisiära uniformsbyxor.
Lundin påpekar att den förhörsledare som höll förhör med honom i tidigare utredningen vid namn Lars Jonsson eventuellt hade ett par liknande byxor.
Beträffande handskar eller vantar uppger Lundin att mannen ifråga hade händerna nedstoppade i rockfickorna.
Detta innebar att Lundin ej kunde se om mannen bar handskar. De skor mannen bar var eventuellt av modell fritidskor, färgen var troligtvis mörk. Uppgiften beträffande skor är osäker uppger Lundin.
Lundin tillfrågas om mannen ifråga bar på någonting, Lundin kan ej minnas att
Beträffande glasögon är Lundin mycket osäker, han kan eventuellt ha blandat ihop denna uppgift med någon annan observation han har gjort.
Dom glasögon som Lundin har en minnesbild av från aktuell situation dom är i så fall stålbågade och tunna till sin form. Mannen i fråga hade varken skägg eller mustasch.
Lundin uppfattar mannens hy såsom vara mörk, han tillägger dock att det kan eventuellt ha varit solbränna och utseendet gav ett intryck av att vara sydeuropeiskt.
Lundin tillfrågas om mannen hade något annat kännetecken framför allt då rörande ansikte såsom han lade märke till, och Lundin uppger att mannens högra kind föreföll något intryckt.
Beträffande övriga attribut som Lundin lade märke till så vill han påpeka att mannens blick var något speciell.
Lundin uppger att mannens blick var stirrande och koncentrerad rakt fram.
Beträffande mannens klädsel uppger Lundin att han observerade att mannen hade en grön, alternativt mörkt blå, rock som påminde om en vapenrock från det militära. Rocken gick ner till knäna ungefär.
Lundin har för sig att rocken var tillknäppt då han möter mannen, han kan ej uppge om den var knäppt med knappar eller med dragkedja.
Lundin har en minnesbild av att aktuell rock var försedd med en krage som eventuellt då var fodrad med något luddigt material.
Lundin tillfrågas om den nämnda kragen var uppdragen eller om den låg mot jackan, och han uppger då att kragen troligtvis var nedfälld för Lundin kunde observera mannen öron som ej täcktes av kragen eller håret. Kontentan av detta blir att mannen ifråga saknade huvudbonad.
Lundin tillfrågas vilka byxor mannen ifråga bar vid nämnda tillfälle, och Lundin har för sig att mannen hade ett par mörka, troligtvis blå, byxor som påminde om polisiära uniformsbyxor.
Lundin påpekar att den förhörsledare som höll förhör med honom i tidigare utredningen vid namn Lars Jonsson eventuellt hade ett par liknande byxor.
Beträffande handskar eller vantar uppger Lundin att mannen ifråga hade händerna nedstoppade i rockfickorna.
Detta innebar att Lundin ej kunde se om mannen bar handskar. De skor mannen bar var eventuellt av modell fritidskor, färgen var troligtvis mörk. Uppgiften beträffande skor är osäker uppger Lundin.
Lundin tillfrågas om mannen ifråga bar på någonting, Lundin kan ej minnas att
Lundin uppger att han observerar mannen under en tidsperiod av cirka fem till tio sekunder.
Lundin går Sveavägen norrut och möter mannen mellan en busskur belägen cirka femtio meter in på Sveavägen korsning Kammakargatan, och vid korsningen Kammakargatan det vill säga cirka tjugofem meter från korsningen med Kammakargatan.
Lundin har hela tiden blicken riktad mot mannen ifråga då han går Sveavägen norrut.
När han befinner sig cirka en meter från mannen, höjer mannen sin högerhand och Lundin uppfattar det såsom att mannen försöker dölja sitt ansikte.
Mannen gör ingen annan kroppsrörelse i syfte att dölja sitt ansikte utan den observation som Lundin gör är att mannen höjer sin högra hand för att täcka sitt ansikte.
Lundin tillfrågas om inte mannen ifråga kan ha haft i syfte att eventuellt klia sig i huvudet eller eventuellt rätta till krage eller halsduk, men Lundins uppfattning är att mannen ifråga försökte dölja sitt ansikte.
Lundin uppfattar mannens gångstil såsom vara smygande, lunkande, som han uttrycker det.
Lundin tillfrågas även vad som gör att han tror att mannen ifråga så att säga följer efter, eller är intresserad av paret Palme.
Lundin uppger att han tycker att mannen inte passade in i gatubilden. Mannen ifråga väckte uppmärksamhet och det fanns inga andra personer runt omkring paret Palme, och då inga livvakter fanns verkade det suspekt att aktuell person ifråga vistades så nära paret Palme.
Lundins uppfattning var att det inte fanns några riktiga livvakter runt paret Palme vid aktuellt tillfälle, och uppfattade mannen såsom vara intresserad av paret Palme.
Efter det att Lundin passerat mannen med fem/tio meter vänder han sig om och kan då konstatera att mannen står still.
Lundin observerar även att mannen har en bred ryggtavla. detta läge då Lundin har passerat mannen och vänt sig om, och kan konstatera
mannen bar på något.
Sidbyte på bandet.
Paus fem minuter i förhöret.
Förhöret återupptas klockan 14:03
.
Lundin uppger att han observerar mannen under en tidsperiod av cirka fem till tio sekunder.
Lundin går Sveavägen norrut och möter mannen mellan en busskur belägen cirka femtio meter in på Sveavägen korsning Kammakargatan, och vid korsningen Kammakargatan det vill säga cirka tjugofem meter från korsningen med Kammakargatan.
Lundin har hela tiden blicken riktad mot mannen ifråga då han går Sveavägen norrut.
När han befinner sig cirka en meter från mannen, höjer mannen sin högerhand och Lundin uppfattar det såsom att mannen försöker dölja sitt ansikte.
Mannen gör ingen annan kroppsrörelse i syfte att dölja sitt ansikte utan den observation som Lundin gör är att mannen höjer sin högra hand för att täcka sitt ansikte.
Lundin tillfrågas om inte mannen ifråga kan ha haft i syfte att eventuellt klia sig i huvudet eller eventuellt rätta till krage eller halsduk, men Lundins uppfattning är att mannen ifråga försökte dölja sitt ansikte.
Lundin uppfattar mannens gångstil såsom vara smygande, lunkande, som han uttrycker det.
Lundin tillfrågas även vad som gör att han tror att mannen ifråga så att säga följer efter, eller är intresserad av paret Palme.
Lundin uppger att han tycker att mannen inte passade in i gatubilden. Mannen ifråga väckte uppmärksamhet och det fanns inga andra personer runt omkring paret Palme, och då inga livvakter fanns verkade det suspekt att aktuell person ifråga vistades så nära paret Palme.
Lundins uppfattning var att det inte fanns några riktiga livvakter runt paret Palme vid aktuellt tillfälle, och uppfattade mannen såsom vara intresserad av paret Palme.
Efter det att Lundin passerat mannen med fem/tio meter vänder han sig om och kan då konstatera att mannen står still.
Lundin observerar även att mannen har en bred ryggtavla. detta läge då Lundin har passerat mannen och vänt sig om, och kan konstatera
