Lars förhör är ett kompletterande sådant med anledning av bland annat en intervju med honom i Tidningen Expressen publicerad i dess nätupplaga 2018-08-31
.
Lars ombeds initialt att berätta om hur hans relation till Stig Engström, den så kallade "Skandiamannen" ser/såg ut och han svarar då att de inte hade någon relation till varandra.
Lars har aldrig träffat honom utan bara hört talas om honom och känner bara till honom ryktesvägen.
Lars uppger på fråga att det första han hörde om Engström var att han stått i hörnan Tunnelgatan, "Dekorimahörnan”, och själv hade sprungit upp för Tunnelgatan.
Lars uppger att han i tidigare förhör fått frågan om han känner någon på Skandia och efteråt har han förstått att det var den här Engström man menade.
På den tiden kände Lars bara en ung tjej som tillfälligt jobbade på Skandia, tjejen hette i förnamn men Lars minns inte efternamnet.
Hon var flickvän till en kille vid namn| som Lars då umgicks med och det var dem som Lars träffade inne på Tre Backar den aktuella kvällen.
Lars vet inte hur länge arbetade på Skandia, inte heller vad hon gjorde där.
Som Lars minns det var det ungefär vid tidpunkten för mordet som hon arbetade där men kan inte svara på om hon gjorde det exakt just vid mordtillfället eller om det var innan eller efter.
Lars uppger vidare att han för några år sedan träffade en journalist från Göteborg som skulle skriva en bok om sina teorier.
Journalisten är övertygad om att det var Engström som är skyldig och har frågat Lars om vad han tycker.
Lars har efter beskrivningarna han fått om hur Engström såg ut och de bilder han har sett svarat att han tycker att det möjligen kan vara samma person som han såg.
Lars fortsätter och berättar att han har sett Engström i något klipp på Youtube där han förklarar sig.
På fråga om Lars någon gång har blivit utsatt för ett kontaktförsök från Engström exempelvis genom brev eller telefonsamtal blir svaret nej.
På fråga uppger Lars att vad han kan minnas har han inte sett Engström i det verkliga livet.
På fråga om Lars minnesbild av när han för första gången hör talas om Engström blir svaret att han inte exakt kan svara men att han ganska tidigt fick frågan i förhör om ”Skandiamannen” men omständigheterna omkring detta minns han inte.
Lars förhör är ett kompletterande sådant med anledning av bland annat en intervju med honom i Tidningen Expressen publicerad i dess nätupplaga 2018-08-31
.
Lars ombeds initialt att berätta om hur hans relation till Stig Engström, den så kallade "Skandiamannen" ser/såg ut och han svarar då att de inte hade någon relation till varandra.
Lars har aldrig träffat honom utan bara hört talas om honom och känner bara till honom ryktesvägen.
Lars uppger på fråga att det första han hörde om Engström var att han stått i hörnan Tunnelgatan, "Dekorimahörnan”, och själv hade sprungit upp för Tunnelgatan.
Lars uppger att han i tidigare förhör fått frågan om han känner någon på Skandia och efteråt har han förstått att det var den här Engström man menade.
På den tiden kände Lars bara en ung tjej som tillfälligt jobbade på Skandia, tjejen hette i förnamn men Lars minns inte efternamnet.
Hon var flickvän till en kille vid namn| som Lars då umgicks med och det var dem som Lars träffade inne på Tre Backar den aktuella kvällen.
Lars vet inte hur länge arbetade på Skandia, inte heller vad hon gjorde där.
Som Lars minns det var det ungefär vid tidpunkten för mordet som hon arbetade där men kan inte svara på om hon gjorde det exakt just vid mordtillfället eller om det var innan eller efter.
Lars uppger vidare att han för några år sedan träffade en journalist från Göteborg som skulle skriva en bok om sina teorier.
Journalisten är övertygad om att det var Engström som är skyldig och har frågat Lars om vad han tycker.
Lars har efter beskrivningarna han fått om hur Engström såg ut och de bilder han har sett svarat att han tycker att det möjligen kan vara samma person som han såg.
Lars fortsätter och berättar att han har sett Engström i något klipp på Youtube där han förklarar sig.
På fråga om Lars någon gång har blivit utsatt för ett kontaktförsök från Engström exempelvis genom brev eller telefonsamtal blir svaret nej.
På fråga uppger Lars att vad han kan minnas har han inte sett Engström i det verkliga livet.
På fråga om Lars minnesbild av när han för första gången hör talas om Engström blir svaret att han inte exakt kan svara men att han ganska tidigt fick frågan i förhör om ”Skandiamannen” men omständigheterna omkring detta minns han inte.
På fråga om Lars kan minnas att han pratat med någon bekant om "Skandiamannen” blir svaret att journalisten ibland har tagit upp det i samband med sina frågor men annars har inte Lars pratat med någon bekant om honom.
har sagt att han tror att Engström kan ha sprungit in på Tunnelgatan utan att vara mördaren.
har sagt att han tror att det är två stycken som springer varav Engström är den ena.
Lars tillfrågas om han känner igen namnet vilket han överhuvudtaget inte gör.
Lars uppger att det dock inte alltid är så att han minns namnet på folk som han kan ha träffat och hälsat på men han har inte haft någon bekant vid det namnet.
Lars informeras om att Stig Engström för polisen uppgivit att han har träffat en , arbetandes på Skandia, som sagt sig vara bekant med Lars.
Lars tänker efter och säger sedan att han inte alls känner igen detta. Lars funderar på om det kan vara så att han flyktigt har mött någon och presenterat sig för men inte lagt personen på minnet, men någon bekant är det inte.
På fråga om när Lars kan dra sig till minnes att första gången var då han såg en bild på Engström uppger han att det var för några år sedan. Lars hade innan bara hört talas om Engström och blev nyfiken och sökte upp honom på Youtube.
På fråga uppger Lars att hans intresse för tidningar och TV 1986 var måttligt. Han prenumererade inte på någon tidning men kunde bläddra lite i en tidning från DN eller SvD om han var hemma hos någon som hade en sådan liggande.
Lars tittade på Aktuellt och Rapport och försökte hänga med lite om Palmemordet.
Första gången som Lars minns att han såg Engström på bild var när han själv för några år sedan sökte upp honom på nätet.
Lars minns inte om det var en bild eller om det var filmen på Youtube som han såg först.
Han har sett någon ansiktsbild och filmsnutten, som är en intervju där Engström står vid Tunnelgatan och pekar och förklarar sin version.
På fråga om minnesbild av vad han tänkte när han såg den aktuella filmsekvensen blir svaret att han inte kommer ihåg mer än han fick ett ansikte på en person som han bara hade hört talas om.
På fråga om det är någon som har bett Lars att titta på filmen eller förevisat någon bild föreställande Engström uppger han att ingen har visat någon film utan den fick han bara höra talas om att den fanns men möjligen någon bild, dock minns han inte var eller när.
På fråga om Lars kan minnas att han pratat med någon bekant om "Skandiamannen” blir svaret att journalisten ibland har tagit upp det i samband med sina frågor men annars har inte Lars pratat med någon bekant om honom.
har sagt att han tror att Engström kan ha sprungit in på Tunnelgatan utan att vara mördaren.
har sagt att han tror att det är två stycken som springer varav Engström är den ena.
Lars tillfrågas om han känner igen namnet vilket han överhuvudtaget inte gör.
Lars uppger att det dock inte alltid är så att han minns namnet på folk som han kan ha träffat och hälsat på men han har inte haft någon bekant vid det namnet.
Lars informeras om att Stig Engström för polisen uppgivit att han har träffat en , arbetandes på Skandia, som sagt sig vara bekant med Lars.
Lars tänker efter och säger sedan att han inte alls känner igen detta. Lars funderar på om det kan vara så att han flyktigt har mött någon och presenterat sig för men inte lagt personen på minnet, men någon bekant är det inte.
På fråga om när Lars kan dra sig till minnes att första gången var då han såg en bild på Engström uppger han att det var för några år sedan. Lars hade innan bara hört talas om Engström och blev nyfiken och sökte upp honom på Youtube.
På fråga uppger Lars att hans intresse för tidningar och TV 1986 var måttligt. Han prenumererade inte på någon tidning men kunde bläddra lite i en tidning från DN eller SvD om han var hemma hos någon som hade en sådan liggande.
Lars tittade på Aktuellt och Rapport och försökte hänga med lite om Palmemordet.
Första gången som Lars minns att han såg Engström på bild var när han själv för några år sedan sökte upp honom på nätet.
Lars minns inte om det var en bild eller om det var filmen på Youtube som han såg först.
Han har sett någon ansiktsbild och filmsnutten, som är en intervju där Engström står vid Tunnelgatan och pekar och förklarar sin version.
På fråga om minnesbild av vad han tänkte när han såg den aktuella filmsekvensen blir svaret att han inte kommer ihåg mer än han fick ett ansikte på en person som han bara hade hört talas om.
På fråga om det är någon som har bett Lars att titta på filmen eller förevisat någon bild föreställande Engström uppger han att ingen har visat någon film utan den fick han bara höra talas om att den fanns men möjligen någon bild, dock minns han inte var eller när.
På fråga om Lars kan minnas om han vid något tillfälle blivit intervjuad om sin syn på "Skandiamannen” blir svaret att det är en fråga som dykt upp vid spridda tillfällen och då främst av och journalisten, , i Göteborg, som skulle skriva boken.
Lars informeras om att det finns en tidningsartikel från Expressen, augusti 2018, och tillfrågas om det är något han känner till.
Lars uppger att det känner han igen, det var en journalist som hade kontakt med som ringde upp honom.
Lars träffade sedan journalisten på ett fik på Klarabergsgatan.
På fråga om Lars minns om han fick se någon bild och vad han i så fall sa blir svaret att det är möjligt att han tittade på bilder.
Journalisten frågade om vad Lars tyckte om Engström och han svarade honom samma sak som han sagt till att det var möjligt.
Det Lars hänger upp svaret på är det han har fått till sig om hur Engström rör sig, hur hans ryggtavla ser ut och det känns som att skulle kunna stämma in.
Lars informeras om att förhörsledarna sett en filmsekvens där Engström ses springa in på Tunnelgatan och tillfrågas om det är samma som han själv uppger sig ha sett varpå svaret blir att det nog är samma men det var ett tag sedan han såg den.
På fråga om det stämmer det som journalisten skriver och det Lars nu säger att det är möjligt att det skulle kunna vara Engström som överensstämmer med den minnesbild han har av personen han såg blir svaret ja.
Lars uppger att det lilla han sett av Engström och det han har fått beskrivet för sig skulle det möjligen kunna vara han och det är det längsta Lars idag kan sträcka sig till att säga.
Lars tillfrågas om han vid något tillfälle då han har sett bilder eller filmsekvens på Engström dragit sig till minnes att han under kvällen för mordet, antingen före eller efter, sett den personen någonstans i anslutning till mordplatsen varpå hans svar blir nej.
Han fortsätter och säger att han har funderat på det men det är inte någon som han varken före eller efter har lagt märke till.
Under de första åren försökte Lars rannsaka sig om han kunde komma ihåg eller beskriva bättre men det har inte gått utan han har så gått han har kunnat försöka beskriva i de tidigare förhören.
Förhörsledaren förtydligar med att uppge att det inte är den springande mannen som avses utan om Lars vid något tillfälle då han sett Engström på bild har dragit sig till minnes att han sett honom på annan plats under den aktuella kvällen varpå svaret åter blir ett nej.
På fråga om Lars har något minne av andra personer som han vet att han såg på platsen blir svaret att det inte är några som han vare sig innan eller efter har sett.
Lars tillfrågas om han minns paret som han mötte efter att han sprungit efter den springande mannen varpå han svarar att han minns kvinnan som mörkhårig och att han såg utländsk ut.
Lars fortsätter och berättar att när han stod uppe på krönet på Malmskillnadsgatan tyckte han
På fråga om Lars kan minnas om han vid något tillfälle blivit intervjuad om sin syn på "Skandiamannen” blir svaret att det är en fråga som dykt upp vid spridda tillfällen och då främst av och journalisten, , i Göteborg, som skulle skriva boken.
Lars informeras om att det finns en tidningsartikel från Expressen, augusti 2018, och tillfrågas om det är något han känner till.
Lars uppger att det känner han igen, det var en journalist som hade kontakt med som ringde upp honom.
Lars träffade sedan journalisten på ett fik på Klarabergsgatan.
På fråga om Lars minns om han fick se någon bild och vad han i så fall sa blir svaret att det är möjligt att han tittade på bilder.
Journalisten frågade om vad Lars tyckte om Engström och han svarade honom samma sak som han sagt till att det var möjligt.
Det Lars hänger upp svaret på är det han har fått till sig om hur Engström rör sig, hur hans ryggtavla ser ut och det känns som att skulle kunna stämma in.
Lars informeras om att förhörsledarna sett en filmsekvens där Engström ses springa in på Tunnelgatan och tillfrågas om det är samma som han själv uppger sig ha sett varpå svaret blir att det nog är samma men det var ett tag sedan han såg den.
På fråga om det stämmer det som journalisten skriver och det Lars nu säger att det är möjligt att det skulle kunna vara Engström som överensstämmer med den minnesbild han har av personen han såg blir svaret ja.
Lars uppger att det lilla han sett av Engström och det han har fått beskrivet för sig skulle det möjligen kunna vara han och det är det längsta Lars idag kan sträcka sig till att säga.
Lars tillfrågas om han vid något tillfälle då han har sett bilder eller filmsekvens på Engström dragit sig till minnes att han under kvällen för mordet, antingen före eller efter, sett den personen någonstans i anslutning till mordplatsen varpå hans svar blir nej.
Han fortsätter och säger att han har funderat på det men det är inte någon som han varken före eller efter har lagt märke till.
Under de första åren försökte Lars rannsaka sig om han kunde komma ihåg eller beskriva bättre men det har inte gått utan han har så gått han har kunnat försöka beskriva i de tidigare förhören.
Förhörsledaren förtydligar med att uppge att det inte är den springande mannen som avses utan om Lars vid något tillfälle då han sett Engström på bild har dragit sig till minnes att han sett honom på annan plats under den aktuella kvällen varpå svaret åter blir ett nej.
På fråga om Lars har något minne av andra personer som han vet att han såg på platsen blir svaret att det inte är några som han vare sig innan eller efter har sett.
Lars tillfrågas om han minns paret som han mötte efter att han sprungit efter den springande mannen varpå han svarar att han minns kvinnan som mörkhårig och att han såg utländsk ut.
Lars fortsätter och berättar att när han stod uppe på krönet på Malmskillnadsgatan tyckte han
Det var en hastig rörelse så i efterhand blev Lars ganska osäker på om han hade sett rätt. Lars hann aldrig se några detaljer och gick nedför David Bagares gata på gatusidan och sedan träffade han på polisen.
Då Lars ombeds att beskriva vad som hände efter att han mötte polisen på David Bagares gata uppger han att han började prata med polismannen som satt i passagerarsätet.
Denne beordrade någon av de andra poliserna som kommit dit att följa med Lars ner till Sveavägen.
Lars och en av polismännen gick därefter tillsammans ner för trapporna mot Sveavägen där Lars lämnades i Dekorimahörnet medan polisen gick fram och pratade med någon i en pikétbuss.
Lars uppger på fråga att han inte pratade något med polismannen under tiden som han fördes ner till Sveavägen.
På fråga om Lars då visste vad som hade hänt blir svaret att han förutsatte att någon hade blivit skjuten men inte mer.
När Lars stod och väntade på att bli förhörd var det någon okänd som frågade honom om det var Palme som hade blivit skjuten. Lars som inget visste svarade att han inte visste. Lars har inga skarpa minnesbilder av personen mer än att det var en man. Lars har inget minne av att han pratade något med mannen mer än sitt svar.
På fråga om Lars pratade med någon annan förutom svaret till den okände mannen och polisen på platsen blir svaret nej.
Lars uppger att polismannen som hade fört ner honom sa till honom att han kunde komma fram till pikétbussen. Lars klev in och i bussen där det satt två personer, en i förarsätet och en i passagerarsätet, som ställde lite frågor till honom.
På fråga uppger Lars att han inte kommer ihåg om dörrarna på polispikéten var öppna eller stängda men tror att de kan ha varit stängda.
På fråga om vad Lars berättade för poliserna blir svaret att han försökte berätta lite om längd, klädsel, huvudbonad och att han tyckte sig se en täckjacka men poliserna sa att någon annan hade rapporterat om en lång rock.
Lars blev lite osäker på sin egen minnesbild på klädseln och är osäker på om det var en täckjacka eller lång rock som han såg.
På fråga om sin minnesbild om hur mycket Lars berättade för poliserna om alla detaljer avseende vad han själv hade gjort, var han stod, hur han rörde sig och vilka åtgärder han själv vidtog blir svaret att han inte tror att han var så detaljerad just då.
Han kan ha sagt något om sin "färdväg" uppför trapporna och David Bagares gata och han tror att han sa att han mött ett par uppe vid krönet men annars var det inte särskilt detaljerat utan mer översiktligt.
Lars informeras om att det av handlingarna som finns framgår att han under natten blev uppringd varpå han berättar att det var någon som ringde och presenterade sig som polis men han minns inte exakt klockslag men minnesbilden är att det var runt klockan 01:00-02:00
.
Lars har uppfattningen att den som ringde ville kolla med honom att uppgifterna stämde att han hade varit på platsen och ställde lite frågor.
sig se en rörelse bakom en bil på trottoarsidan.
Det var en hastig rörelse så i efterhand blev Lars ganska osäker på om han hade sett rätt. Lars hann aldrig se några detaljer och gick nedför David Bagares gata på gatusidan och sedan träffade han på polisen.
Då Lars ombeds att beskriva vad som hände efter att han mötte polisen på David Bagares gata uppger han att han började prata med polismannen som satt i passagerarsätet.
Denne beordrade någon av de andra poliserna som kommit dit att följa med Lars ner till Sveavägen.
Lars och en av polismännen gick därefter tillsammans ner för trapporna mot Sveavägen där Lars lämnades i Dekorimahörnet medan polisen gick fram och pratade med någon i en pikétbuss.
Lars uppger på fråga att han inte pratade något med polismannen under tiden som han fördes ner till Sveavägen.
På fråga om Lars då visste vad som hade hänt blir svaret att han förutsatte att någon hade blivit skjuten men inte mer.
När Lars stod och väntade på att bli förhörd var det någon okänd som frågade honom om det var Palme som hade blivit skjuten. Lars som inget visste svarade att han inte visste. Lars har inga skarpa minnesbilder av personen mer än att det var en man. Lars har inget minne av att han pratade något med mannen mer än sitt svar.
På fråga om Lars pratade med någon annan förutom svaret till den okände mannen och polisen på platsen blir svaret nej.
Lars uppger att polismannen som hade fört ner honom sa till honom att han kunde komma fram till pikétbussen. Lars klev in och i bussen där det satt två personer, en i förarsätet och en i passagerarsätet, som ställde lite frågor till honom.
På fråga uppger Lars att han inte kommer ihåg om dörrarna på polispikéten var öppna eller stängda men tror att de kan ha varit stängda.
På fråga om vad Lars berättade för poliserna blir svaret att han försökte berätta lite om längd, klädsel, huvudbonad och att han tyckte sig se en täckjacka men poliserna sa att någon annan hade rapporterat om en lång rock.
Lars blev lite osäker på sin egen minnesbild på klädseln och är osäker på om det var en täckjacka eller lång rock som han såg.
På fråga om sin minnesbild om hur mycket Lars berättade för poliserna om alla detaljer avseende vad han själv hade gjort, var han stod, hur han rörde sig och vilka åtgärder han själv vidtog blir svaret att han inte tror att han var så detaljerad just då.
Han kan ha sagt något om sin "färdväg" uppför trapporna och David Bagares gata och han tror att han sa att han mött ett par uppe vid krönet men annars var det inte särskilt detaljerat utan mer översiktligt.
Lars informeras om att det av handlingarna som finns framgår att han under natten blev uppringd varpå han berättar att det var någon som ringde och presenterade sig som polis men han minns inte exakt klockslag men minnesbilden är att det var runt klockan 01:00-02:00
.
Lars har uppfattningen att den som ringde ville kolla med honom att uppgifterna stämde att han hade varit på platsen och ställde lite frågor.
På fråga om vad Lars gjorde efter att de var klara i polispikéten uppger han att han gick ner till Centralen för att ta pendeln hem.
Lars gick direkt från polisbussen ner till centralen.
På direkt fråga om Lars gick direkt från polisbussen eller om han uppehöll sig kvar på platsen blir svaret att det inte var någon som pratade med honom och han tror att han gick ganska så omgående.
Eventuellt kan Lars ha tittat till på platsen innan han gick. Lars hade ingen anledning att stanna kvar utan det enda är att han stannat några sekunder för att samla sig innan han gick iväg.
På fråga om Lars har någon minnesbild av att han på platsen pratade med någon annan än den person som ställde frågan om det var Olof Palme samt polisen blir svaret att han träffade en bekant på tåget hem men sa ingenting till honom om vad som hade hänt.
Anledningen till att Lars inte sa något var att han kände det som att han ville smälta händelserna från kvällen innan han pratade med andra om det. Just då kände han sig lite uppjagad och ville att det skulle få sjunka in innan han pratade med andra.
På fråga om Lars har något minne av att han innan han satt sig i polispikéten pratade med någon på mordplatsen om vad han själv hade sett eller gjort blir svaret nej. Det var bara den okände som frågade om det var Olof Palme någon annan pratade han inte med.
På fråga uppger Lars att när han hade blivit förd ner till ”Dekorimahörnet” fanns några människor på platsen och det var en stor blodpöl, Olof Palme fanns inte kvar på platsen.
Han kan idag inte minnas några av dessa personer och hänvisar till att när han stod där noterade han bara att det fanns människor men han tittade aldrig på dem. På fråga om Lars såg paret han tidigare hade mött uppe på krönet blir svaret nej, de fanns inte där.
Lars tillfrågas om han vid något tillfälle blivit kontaktad av någon som uppmanat honom att inte prata om händelsen varvid svaret blir att i samband med någon av rättegångarna mot Christer Pettersson var det någon av hans bekanta som tyckte att Lars skulle passa sig jävligt noga. Det är den enda gång som Lars minns något sådant.
På fråga om det är något som Lars aldrig har berättat eller om det är något han tänkt att polisen borde ha frågat honom om blir svaret att det enda som han är osäker på om han har sagt är han tyckte att det rörde sig bakom en bil i backen på David Bagares gata.
Lars får klart för sig att han har berättat om detta och uppger att har han inte kommit på något som han inte har eller borde ha berättat.
På fråga om det finns någon annan anledning till att han befann sig invid byggbaracken än det han har uppgivit till polisen blir svaret nej.
Lars har försökt vara uppriktig på den punkten likväl som på alla andra punkter under hela kvällen. Han har varit uppriktig till varför han befann sig i korsningen och har försökt minnas alla detaljer och inte dolt något.
På fråga om vad Lars gjorde efter att de var klara i polispikéten uppger han att han gick ner till Centralen för att ta pendeln hem.
Lars gick direkt från polisbussen ner till centralen.
På direkt fråga om Lars gick direkt från polisbussen eller om han uppehöll sig kvar på platsen blir svaret att det inte var någon som pratade med honom och han tror att han gick ganska så omgående.
Eventuellt kan Lars ha tittat till på platsen innan han gick. Lars hade ingen anledning att stanna kvar utan det enda är att han stannat några sekunder för att samla sig innan han gick iväg.
På fråga om Lars har någon minnesbild av att han på platsen pratade med någon annan än den person som ställde frågan om det var Olof Palme samt polisen blir svaret att han träffade en bekant på tåget hem men sa ingenting till honom om vad som hade hänt.
Anledningen till att Lars inte sa något var att han kände det som att han ville smälta händelserna från kvällen innan han pratade med andra om det. Just då kände han sig lite uppjagad och ville att det skulle få sjunka in innan han pratade med andra.
På fråga om Lars har något minne av att han innan han satt sig i polispikéten pratade med någon på mordplatsen om vad han själv hade sett eller gjort blir svaret nej. Det var bara den okände som frågade om det var Olof Palme någon annan pratade han inte med.
På fråga uppger Lars att när han hade blivit förd ner till ”Dekorimahörnet” fanns några människor på platsen och det var en stor blodpöl, Olof Palme fanns inte kvar på platsen.
Han kan idag inte minnas några av dessa personer och hänvisar till att när han stod där noterade han bara att det fanns människor men han tittade aldrig på dem. På fråga om Lars såg paret han tidigare hade mött uppe på krönet blir svaret nej, de fanns inte där.
Lars tillfrågas om han vid något tillfälle blivit kontaktad av någon som uppmanat honom att inte prata om händelsen varvid svaret blir att i samband med någon av rättegångarna mot Christer Pettersson var det någon av hans bekanta som tyckte att Lars skulle passa sig jävligt noga. Det är den enda gång som Lars minns något sådant.
På fråga om det är något som Lars aldrig har berättat eller om det är något han tänkt att polisen borde ha frågat honom om blir svaret att det enda som han är osäker på om han har sagt är han tyckte att det rörde sig bakom en bil i backen på David Bagares gata.
Lars får klart för sig att han har berättat om detta och uppger att har han inte kommit på något som han inte har eller borde ha berättat.
På fråga om det finns någon annan anledning till att han befann sig invid byggbaracken än det han har uppgivit till polisen blir svaret nej.
Lars har försökt vara uppriktig på den punkten likväl som på alla andra punkter under hela kvällen. Han har varit uppriktig till varför han befann sig i korsningen och har försökt minnas alla detaljer och inte dolt något.
På fråga om Lars idag kan minnas vad det var han hade i väskan, vilket han pressats på i tidigare förhör, blir svaret nej och det är inte något som heller i efterhand har dykt upp i minnet.
Avslutningsvis berättar Lars att han ibland träffar .
framför olika teorier och har frågat Lars vad han anser om dessa tror att det är två stycken varav en är mördaren som gömt sig vid/i byggbarackerna och att det är Engström som fortsätter springa uppför trapporna.
Lars fortsätter och säger att för sin egen del så har han bara hört ett par fotsteg och såg bara en person springa och korsa vägen.
Lars är av uppfattningen att om det skulle ha varit två personer måste en ha gömt sig i byggbarackerna utan att någon sett det vilket är teori men Lars har själv inte fastnat för detta.
Lars uppger att han själv i möjligaste mån har försökt att vara trogen det han själv minns och kommer ihåg.
På fråga om det är någon annan än Engström som Lars har tänkt att möjligen, kanske är det den här personen som han såg springa blir svaret nej utan det är bara angående Engström som han har släppt på och sagt att det möjligen/kanske kan vara han.
Lars fortsätter och säger att när det gällde Pettersson var han tvärsäker på att han inte alls stämde med de minnesbilder han hade från platsen.
Förhöret avslutas klockan 11:05
.
Lars får utskriften av förhöret uppläst för sig i telefon och godkänner det i dess helhet.
På fråga om Lars idag kan minnas vad det var han hade i väskan, vilket han pressats på i tidigare förhör, blir svaret nej och det är inte något som heller i efterhand har dykt upp i minnet.
Avslutningsvis berättar Lars att han ibland träffar .
framför olika teorier och har frågat Lars vad han anser om dessa tror att det är två stycken varav en är mördaren som gömt sig vid/i byggbarackerna och att det är Engström som fortsätter springa uppför trapporna.
Lars fortsätter och säger att för sin egen del så har han bara hört ett par fotsteg och såg bara en person springa och korsa vägen.
Lars är av uppfattningen att om det skulle ha varit två personer måste en ha gömt sig i byggbarackerna utan att någon sett det vilket är teori men Lars har själv inte fastnat för detta.
Lars uppger att han själv i möjligaste mån har försökt att vara trogen det han själv minns och kommer ihåg.
På fråga om det är någon annan än Engström som Lars har tänkt att möjligen, kanske är det den här personen som han såg springa blir svaret nej utan det är bara angående Engström som han har släppt på och sagt att det möjligen/kanske kan vara han.
Lars fortsätter och säger att när det gällde Pettersson var han tvärsäker på att han inte alls stämde med de minnesbilder han hade från platsen.
Förhöret avslutas klockan 11:05
.
Lars får utskriften av förhöret uppläst för sig i telefon och godkänner det i dess helhet.
Förhörsdatum: 2019-05-09 kl: 10:21 Vi Hörd person: Lars Jeppsson
Förhörsledare: Peter Steude Bitr förhörsledare: Sven-Åke Blombergsson Förhörsplats: Polishuset Kungsholmen
H
Lars förhör är ett kompletterande sådant med anledning av bland annat en intervju med honom i Tidningen Expressen publicerad i dess nätupplaga den 31 augusti 2018.
Р P Lars ombeds initialt att berätta om hur hans relation till Stig Engström, den så kallade "Skandiamannen" ser/såg ut och han svarar då att de inte hade någon relation till varandra. Lars har aldrig träffat honom utan bara hört talas om honom och känner bara till honom ryktesvägen. Lars uppger på fråga att det första han hörde om Engström var att han stått i hörnan Tunnelgatan, "Dekorimahörnan”, och själv hade sprungit upp för Tunnelgatan.
Lars uppger att han i tidigare förhör fått frågan om han känner någon på Skandia och efteråt har han förstått att det var den här Engström man menade. På den tiden kände Lars bara en ung tjej som tillfälligt jobbade på Skandia, tjejen hettei förnamn men Lars minns inte efternamnet. Hon var flickvän till en kille vid namnsom Lars då umgicks med och det var dem som Lars träffade inne på Tre Backar den aktuella kvällen. Lars vet inte hur läng°arbetade på Skandia, inte heller vad hon gjorde där. Som Lars minns det var det ungefär vid tidpunkten för mordet som hon arbetade där men kan inte svara på om hon gjorde det exakt just vid mordtillfället eller om det var innan eller efter.
Lars uppger vidare att han för några år sedan träffade en journalist från Göteborg som skulle skriva en bok om sina teorier. Journalisten är övertygad om att det var Engström som är skyldig och har frågat Lars om vad han tycker. Lars har efter beskrivningarna han fått om hur Engström såg ut och de bilder han har sett svarat att han tycker att det möjligen kan vara samma person som han såg. Lars fortsätter och berättar att han har sett Engström i något klipp på Youtube där han förklarar sig.
På fråga om Lars någon gång har blivit utsatt för ett kontaktförsök från Engström exempelvis genom brev eller telefonsamtal blir svaret nej. På fråga uppger Lars att vad han kan minnas har han inte sett Engström i det verkliga livet.
På fråga om Lars minnesbild av när han för första gången hör talas om Engström blir svaret att han inte exakt kan svara men att han ganska tidigt fick frågan i förhör om ”Skandiamannen” men omständigheterna omkring detta minns han inte.
E-00015-0dink
Förhörsdatum: 2019-05-09 kl: 10:21 Vi Hörd person: Lars Jeppsson
Förhörsledare: Peter Steude Bitr förhörsledare: Sven-Åke Blombergsson Förhörsplats: Polishuset Kungsholmen
H
Lars förhör är ett kompletterande sådant med anledning av bland annat en intervju med honom i Tidningen Expressen publicerad i dess nätupplaga den 31 augusti 2018.
Р P Lars ombeds initialt att berätta om hur hans relation till Stig Engström, den så kallade "Skandiamannen" ser/såg ut och han svarar då att de inte hade någon relation till varandra. Lars har aldrig träffat honom utan bara hört talas om honom och känner bara till honom ryktesvägen. Lars uppger på fråga att det första han hörde om Engström var att han stått i hörnan Tunnelgatan, "Dekorimahörnan”, och själv hade sprungit upp för Tunnelgatan.
Lars uppger att han i tidigare förhör fått frågan om han känner någon på Skandia och efteråt har han förstått att det var den här Engström man menade. På den tiden kände Lars bara en ung tjej som tillfälligt jobbade på Skandia, tjejen hettei förnamn men Lars minns inte efternamnet. Hon var flickvän till en kille vid namnsom Lars då umgicks med och det var dem som Lars träffade inne på Tre Backar den aktuella kvällen. Lars vet inte hur läng°arbetade på Skandia, inte heller vad hon gjorde där. Som Lars minns det var det ungefär vid tidpunkten för mordet som hon arbetade där men kan inte svara på om hon gjorde det exakt just vid mordtillfället eller om det var innan eller efter.
Lars uppger vidare att han för några år sedan träffade en journalist från Göteborg som skulle skriva en bok om sina teorier. Journalisten är övertygad om att det var Engström som är skyldig och har frågat Lars om vad han tycker. Lars har efter beskrivningarna han fått om hur Engström såg ut och de bilder han har sett svarat att han tycker att det möjligen kan vara samma person som han såg. Lars fortsätter och berättar att han har sett Engström i något klipp på Youtube där han förklarar sig.
På fråga om Lars någon gång har blivit utsatt för ett kontaktförsök från Engström exempelvis genom brev eller telefonsamtal blir svaret nej. På fråga uppger Lars att vad han kan minnas har han inte sett Engström i det verkliga livet.
På fråga om Lars minnesbild av när han för första gången hör talas om Engström blir svaret att han inte exakt kan svara men att han ganska tidigt fick frågan i förhör om ”Skandiamannen” men omständigheterna omkring detta minns han inte.
På fråga om Lars kan minnas att han pratat med någon bekant om "Skandiamannen” blir svaret att journalistenibland har tagit upp det i samband med sina frågor men annars har inte Lars pratat med någon bekant om honombrukar ibland vilja träffa Lars och pratahar sagt att han tror att Engström kan ha sprungit in på Tunnelgatan utan att vara mördaren/har sagt att han tror att det är två stycken som springer varav Engström är den ena.
Lars tillfrågas om han känner igen namnetvilket han överhuvudtaget inte gör. Lars uppger att det dock inte alltid är så att han minns namnet på folk som han kan ha träffat och hälsat på men han har inte haft någon bekant vid det namnet.
Lars informeras om att Stig Engström för polisen uppgivit att han har träffat en|, arbetandes på Skandia, som sagt sig vara bekant med Lars. Lars tänker efter och säger sedan att han inte alls känner igen detta. Lars funderar på om det kan vara så att han flyktigt har mött någon och presenterat sig för men inte lagt personen på minnet, men någon bekant är det inte.
På fråga om när Lars kan dra sig till minnes att första gången var då han såg en bild på Engström uppger han att det var för några år sedan. Lars hade innan bara hört talas om Engström och blev nyfiken och sökte upp honom på Youtube.
På fråga uppger Lars att hans intresse för tidningar och TV 1986 var måttligt. Han prenumererade inte på någon tidning men kunde bläddra lite i en tidning från DN eller SvD om han var hemma hos någon som hade en sådan liggande. Lars tittade på Aktuellt och Rapport och försökte hänga med lite om Palmemordet. Första gången som Lars minns att han såg Engström på bild var när han själv för några år sedan sökte upp honom på nätet.
Lars minns inte om det var en bild eller om det var filmen på Youtube som han såg först. Han har sett någon ansiktsbild och filmsnutten, som är en intervju där Engström står vid Tunnelgatan och pekar och förklarar sin version. På fråga om minnesbild av vad han tänkte när han såg den aktuella filmsekvensen blir svaret att han inte kommer ihåg mer än han fick ett ansikte på en person som han bara hade hört talas om.
På fråga om det är någon som har bett Lars att titta på filmen eller förevisat någon bild föreställande Engström uppger han att ingen har visat någon film utan den fick han bara höra talas om att den fanns men möjligen någon bild, dock minns han inte var eller när.
På fråga om Lars kan minnas att han pratat med någon bekant om "Skandiamannen” blir svaret att journalistenibland har tagit upp det i samband med sina frågor men annars har inte Lars pratat med någon bekant om honombrukar ibland vilja träffa Lars och pratahar sagt att han tror att Engström kan ha sprungit in på Tunnelgatan utan att vara mördaren/har sagt att han tror att det är två stycken som springer varav Engström är den ena.
Lars tillfrågas om han känner igen namnetvilket han överhuvudtaget inte gör. Lars uppger att det dock inte alltid är så att han minns namnet på folk som han kan ha träffat och hälsat på men han har inte haft någon bekant vid det namnet.
Lars informeras om att Stig Engström för polisen uppgivit att han har träffat en|, arbetandes på Skandia, som sagt sig vara bekant med Lars. Lars tänker efter och säger sedan att han inte alls känner igen detta. Lars funderar på om det kan vara så att han flyktigt har mött någon och presenterat sig för men inte lagt personen på minnet, men någon bekant är det inte.
På fråga om när Lars kan dra sig till minnes att första gången var då han såg en bild på Engström uppger han att det var för några år sedan. Lars hade innan bara hört talas om Engström och blev nyfiken och sökte upp honom på Youtube.
På fråga uppger Lars att hans intresse för tidningar och TV 1986 var måttligt. Han prenumererade inte på någon tidning men kunde bläddra lite i en tidning från DN eller SvD om han var hemma hos någon som hade en sådan liggande. Lars tittade på Aktuellt och Rapport och försökte hänga med lite om Palmemordet. Första gången som Lars minns att han såg Engström på bild var när han själv för några år sedan sökte upp honom på nätet.
Lars minns inte om det var en bild eller om det var filmen på Youtube som han såg först. Han har sett någon ansiktsbild och filmsnutten, som är en intervju där Engström står vid Tunnelgatan och pekar och förklarar sin version. På fråga om minnesbild av vad han tänkte när han såg den aktuella filmsekvensen blir svaret att han inte kommer ihåg mer än han fick ett ansikte på en person som han bara hade hört talas om.
På fråga om det är någon som har bett Lars att titta på filmen eller förevisat någon bild föreställande Engström uppger han att ingen har visat någon film utan den fick han bara höra talas om att den fanns men möjligen någon bild, dock minns han inte var eller när.
På fråga om Lars kan minnas om han vid något tillfälle blivit intervjuad om sin syn på "Skandiamannen” blir svaret att det är en fråga som dykt upp vid spridda tillfällen och då främst avoch journalisten,, i Göteborg, som skulle skriva boken.
Lars informeras om att det finns en tidningsartikel från Expressen, augusti 2018, och tillfrågas om det är något han känner till. Lars uppger att det känner han igen, det var en journalist som hade kontakt medsom ringde upp honom. Lars träffade sedan journalisten på ett fik på Klarabergsgatan. På fråga om Lars minns om han fick se någon bild och vad han i så fall sa blir svaret att det är möjligt att han tittade på bilder. Journalisten frågade om vad Lars tyckte om Engström och han svarade honom samma sak som han sagt tillatt det var möjligt. Det Lars hänger upp svaret på är det han har fått till sig om hur Engström rör sig, hur hans ryggtavla ser ut och det känns som att skulle kunna stämma in,
Lars informeras om att förhörsledarna sett en filmsekvens där Engström ses springa in på Tunnelgatan och tillfrågas om det är samma som han själv uppger sig ha sett varpå svaret blir att det nog är samma men det var ett tag sedan han såg den.
På fråga om det stämmer det som journalisten skriver och det Lars nu säger att det är möjligt att det skulle kunna vara Engström som överensstämmer med den minnesbild han har av personen han såg blir svaret ja. Lars uppger att det lilla han sett av Engström och det han har fått beskrivet för sig skulle det möjligen kunna vara han och det är det längsta Lars idag kan sträcka sig till att säga.
Lars tillfrågas om han vid något tillfälle då han har sett bilder eller filmsekvens på Engström dragit sig till minnes att han under kvällen för mordet, antingen före eller efter, sett den personen någonstans i anslutning till mordplatsen varpå hans svar blir nej. Han fortsätter och säger att han har funderat på det men det är inte någon som han varken före eller efter har lagt märke till. Under de första åren försökte Lars rannsaka sig om han kunde komma ihåg eller beskriva bättre men det har inte gått utan han har så gått han har kunnat försöka beskriva i de tidigare förhören. Förhörsledaren förtydligar med att uppge att det inte är den springande mannen som avses utan om Lars vid något tillfälle då han sett Engström på bild har dragit sig till minnes att han sett honom på annan plats under den aktuella kvällen varpå svaret åter blir ett nej.
På fråga om Lars har något minne av andra personer som han vet att han såg på platsen blir svaret att det inte är några som han vare sig innan eller efter har sett. Lars tillfrågas om han minns paret som han mötte efter att han sprungit efter den springande mannen varpå han svarar att han minns kvinnan som mörkhårig och att han såg utländsk ut. Lars fortsätter och berättar att när han stod uppe på krönet på Malmskillnadsgatan tyckte han
På fråga om Lars kan minnas om han vid något tillfälle blivit intervjuad om sin syn på "Skandiamannen” blir svaret att det är en fråga som dykt upp vid spridda tillfällen och då främst avoch journalisten,, i Göteborg, som skulle skriva boken.
Lars informeras om att det finns en tidningsartikel från Expressen, augusti 2018, och tillfrågas om det är något han känner till. Lars uppger att det känner han igen, det var en journalist som hade kontakt medsom ringde upp honom. Lars träffade sedan journalisten på ett fik på Klarabergsgatan. På fråga om Lars minns om han fick se någon bild och vad han i så fall sa blir svaret att det är möjligt att han tittade på bilder. Journalisten frågade om vad Lars tyckte om Engström och han svarade honom samma sak som han sagt tillatt det var möjligt. Det Lars hänger upp svaret på är det han har fått till sig om hur Engström rör sig, hur hans ryggtavla ser ut och det känns som att skulle kunna stämma in,
Lars informeras om att förhörsledarna sett en filmsekvens där Engström ses springa in på Tunnelgatan och tillfrågas om det är samma som han själv uppger sig ha sett varpå svaret blir att det nog är samma men det var ett tag sedan han såg den.
På fråga om det stämmer det som journalisten skriver och det Lars nu säger att det är möjligt att det skulle kunna vara Engström som överensstämmer med den minnesbild han har av personen han såg blir svaret ja. Lars uppger att det lilla han sett av Engström och det han har fått beskrivet för sig skulle det möjligen kunna vara han och det är det längsta Lars idag kan sträcka sig till att säga.
Lars tillfrågas om han vid något tillfälle då han har sett bilder eller filmsekvens på Engström dragit sig till minnes att han under kvällen för mordet, antingen före eller efter, sett den personen någonstans i anslutning till mordplatsen varpå hans svar blir nej. Han fortsätter och säger att han har funderat på det men det är inte någon som han varken före eller efter har lagt märke till. Under de första åren försökte Lars rannsaka sig om han kunde komma ihåg eller beskriva bättre men det har inte gått utan han har så gått han har kunnat försöka beskriva i de tidigare förhören. Förhörsledaren förtydligar med att uppge att det inte är den springande mannen som avses utan om Lars vid något tillfälle då han sett Engström på bild har dragit sig till minnes att han sett honom på annan plats under den aktuella kvällen varpå svaret åter blir ett nej.
På fråga om Lars har något minne av andra personer som han vet att han såg på platsen blir svaret att det inte är några som han vare sig innan eller efter har sett. Lars tillfrågas om han minns paret som han mötte efter att han sprungit efter den springande mannen varpå han svarar att han minns kvinnan som mörkhårig och att han såg utländsk ut. Lars fortsätter och berättar att när han stod uppe på krönet på Malmskillnadsgatan tyckte han
sig se en rörelse bakom en bil på trottoarsidan. Det var en hastig rörelse så i efterhand blev Lars ganska osäker på om han hade sett rätt. Lars hann aldrig se några detaljer och gick nedför David Bagares gata på gatusidan och sedan träffade han på polisen.
Då Lars ombeds att beskriva vad som hände efter att han mötte polisen på David Bagares gata uppger han att han började prata med polismannen som satt i passagerarsätet. Denne beordrade någon av de andra poliserna som kommit dit att följa med Lars ner till Sveavägen. Lars och en av polismännen gick därefter tillsammans ner för trapporna mot Sveavägen där Lars lämnades i Dekorimahörnet medan polisen gick fram och pratade med någon i en piketbuss. Lars uppger på fråga att han inte pratade något med polismannen under tiden som han fördes ner till Sveavägen. På fråga om Lars då visste vad som hade hänt blir svaret att han förutsatte att någon hade blivit skjuten men inte mer. När Lars stod och väntade på att bli förhörd var det någon okänd som frågade honom om det var Palme som hade blivit skjuten. Lars som inget visste svarade att han inte visste. Lars har inga skarpa minnesbilder av personen mer än att det var en man. Lars har inget minne av att han pratade något med mannen mer än sitt svar.
På fråga om Lars pratade med någon annan förutom svaret till den okände mannen och polisen på platsen blir svaret nej. Lars uppger att polismannen som hade fört ner honom sa till honom att han kunde komma fram till piketbussen. Lars klev in och i bussen där det satt två personer, en i förarsätet och en i passagerarsätet, som ställde lite frågor till honom. På fråga uppger Lars att han inte kommer ihåg om dörrarna på polispiketen var öppna eller stängda men tror att de kan ha varit stängda. På fråga om vad Lars berättade för poliserna blir svaret att han försökte berätta lite om längd, klädsel, huvudbonad och att han tyckte sig se en täckjacka men poliserna sa att någon annan hade rapporterat om en lång rock. Lars blev lite osäker på sin egen minnesbild på klädseln och är osäker på om det var en täckjacka eller lång rock som han såg. På fråga om sin minnesbild om hur mycket Lars berättade för poliserna om alla detaljer avseende vad han själv hade gjort, var han stod, hur han rörde sig och vilka åtgärder han själv vidtog blir svaret att han inte tror att han var så detaljerad just då. Han kan ha sagt något om sin "färdväg" uppför trapporna och David Bagares gata och han tror att han sa att han mött ett par uppe vid krönet men annars var det inte särskilt detaljerat utan mer översiktligt.
Lars informeras om att det av handlingarna som finns framgår att han under natten blev uppringd varpå han berättar att det var någon som ringde och presenterade som polis men han minns inte exakt klockslag men minnesbilden är att det var runt klockan 01.0002.00. Lars har uppfattningen att den som ringde ville kolla med honom att uppgifterna stämde att han hade varit på platsen och ställde lite frågor.
sig se en rörelse bakom en bil på trottoarsidan. Det var en hastig rörelse så i efterhand blev Lars ganska osäker på om han hade sett rätt. Lars hann aldrig se några detaljer och gick nedför David Bagares gata på gatusidan och sedan träffade han på polisen.
Då Lars ombeds att beskriva vad som hände efter att han mötte polisen på David Bagares gata uppger han att han började prata med polismannen som satt i passagerarsätet. Denne beordrade någon av de andra poliserna som kommit dit att följa med Lars ner till Sveavägen. Lars och en av polismännen gick därefter tillsammans ner för trapporna mot Sveavägen där Lars lämnades i Dekorimahörnet medan polisen gick fram och pratade med någon i en piketbuss. Lars uppger på fråga att han inte pratade något med polismannen under tiden som han fördes ner till Sveavägen. På fråga om Lars då visste vad som hade hänt blir svaret att han förutsatte att någon hade blivit skjuten men inte mer. När Lars stod och väntade på att bli förhörd var det någon okänd som frågade honom om det var Palme som hade blivit skjuten. Lars som inget visste svarade att han inte visste. Lars har inga skarpa minnesbilder av personen mer än att det var en man. Lars har inget minne av att han pratade något med mannen mer än sitt svar.
På fråga om Lars pratade med någon annan förutom svaret till den okände mannen och polisen på platsen blir svaret nej. Lars uppger att polismannen som hade fört ner honom sa till honom att han kunde komma fram till piketbussen. Lars klev in och i bussen där det satt två personer, en i förarsätet och en i passagerarsätet, som ställde lite frågor till honom. På fråga uppger Lars att han inte kommer ihåg om dörrarna på polispiketen var öppna eller stängda men tror att de kan ha varit stängda. På fråga om vad Lars berättade för poliserna blir svaret att han försökte berätta lite om längd, klädsel, huvudbonad och att han tyckte sig se en täckjacka men poliserna sa att någon annan hade rapporterat om en lång rock. Lars blev lite osäker på sin egen minnesbild på klädseln och är osäker på om det var en täckjacka eller lång rock som han såg. På fråga om sin minnesbild om hur mycket Lars berättade för poliserna om alla detaljer avseende vad han själv hade gjort, var han stod, hur han rörde sig och vilka åtgärder han själv vidtog blir svaret att han inte tror att han var så detaljerad just då. Han kan ha sagt något om sin "färdväg" uppför trapporna och David Bagares gata och han tror att han sa att han mött ett par uppe vid krönet men annars var det inte särskilt detaljerat utan mer översiktligt.
Lars informeras om att det av handlingarna som finns framgår att han under natten blev uppringd varpå han berättar att det var någon som ringde och presenterade som polis men han minns inte exakt klockslag men minnesbilden är att det var runt klockan 01.0002.00. Lars har uppfattningen att den som ringde ville kolla med honom att uppgifterna stämde att han hade varit på platsen och ställde lite frågor.
På fråga om vad Lars gjorde efter att de var klara i polispiketen uppger han att han gick ner till Centralen för att ta pendeln hem. Lars gick direkt från polisbussen ner till centralen. På direkt fråga om Lars gick direkt från polisbussen eller om han uppehöll sig kvar på platsen blir svaret att det inte var någon som pratade med honom och han tror att han gick ganska så omgående. Eventuellt kan Lars ha tittat till på platsen innan han gick. Lars hade ingen anledning att stanna kvar utan det enda är att han stannat några sekunder för att samla sig innan han gick iväg.
På fråga om Lars har någon minnesbild av att han på platsen pratade med någon annan än den person som ställde frågan om det var Olof Palme samt polisen blir svaret att han träffade en bekant på tåget hem men sa ingenting till honom om vad som hade hänt. Anledningen till att Lars inte sa något var att han kände det som att han ville smälta händelserna från kvällen innan han pratade med andra om det. Just då kände han sig lite uppjagad och ville att det skulle få sjunka in innan han pratade med andra.
På fråga om Lars har något minne av att han innan han satt sig i polispiketen pratade med någon på mordplatsen om vad han själv hade sett eller gjort blir svaret nej. Det var bara den okände som frågade om det var Olof Palme någon annan pratade han inte med.
På fråga uppger Lars att när han hade blivit förd ner till ”Dekorimahörnet” fanns några människor på platsen och det var en stor blodpöl, Olof Palme fanns inte kvar på platsen. Han kan idag inte minnas några av dessa personer och hänvisar till att när han stod där noterade han bara att det fanns människor men han tittade aldrig på dem. På fråga om Lars såg paret han tidigare hade mött uppe på krönet blir svaret nej, de fanns inte där.
Lars tillfrågas om han vid något tillfälle blivit kontaktad av någon som uppmanat honom att inte prata om händelsen varvid svaret blir att i samband med någon av rättegångarna mot Christer Pettersson var det någon av hans bekanta som tyckte att Lars skulle passa sig jävligt noga. Det är den enda gång som Lars minns något sådant.
På fråga om det är något som Lars aldrig har berättat eller om det är något han tänkt att polisen borde ha frågat honom om blir svaret att det enda som han är osäker på om han har sagt är han tyckte att det rörde sig bakom en bil i backen på David Bagarens gata. Lars får klart för sig att han har berättat om detta och uppger att har han inte kommit på något som han inte har eller borde ha berättat.
På fråga om det finns någon annan anledning till att han befann sig invid byggbaracken än det han har uppgivit till polisen blir svaret nej. Lars har försökt vara uppriktig på den punkten likväl som på alla andra punkter under hela kvällen. Han har varit uppriktig till varför han befann sig i korsningen och har försökt minnas alla detaljer och inte dolt något.
På fråga om vad Lars gjorde efter att de var klara i polispiketen uppger han att han gick ner till Centralen för att ta pendeln hem. Lars gick direkt från polisbussen ner till centralen. På direkt fråga om Lars gick direkt från polisbussen eller om han uppehöll sig kvar på platsen blir svaret att det inte var någon som pratade med honom och han tror att han gick ganska så omgående. Eventuellt kan Lars ha tittat till på platsen innan han gick. Lars hade ingen anledning att stanna kvar utan det enda är att han stannat några sekunder för att samla sig innan han gick iväg.
På fråga om Lars har någon minnesbild av att han på platsen pratade med någon annan än den person som ställde frågan om det var Olof Palme samt polisen blir svaret att han träffade en bekant på tåget hem men sa ingenting till honom om vad som hade hänt. Anledningen till att Lars inte sa något var att han kände det som att han ville smälta händelserna från kvällen innan han pratade med andra om det. Just då kände han sig lite uppjagad och ville att det skulle få sjunka in innan han pratade med andra.
På fråga om Lars har något minne av att han innan han satt sig i polispiketen pratade med någon på mordplatsen om vad han själv hade sett eller gjort blir svaret nej. Det var bara den okände som frågade om det var Olof Palme någon annan pratade han inte med.
På fråga uppger Lars att när han hade blivit förd ner till ”Dekorimahörnet” fanns några människor på platsen och det var en stor blodpöl, Olof Palme fanns inte kvar på platsen. Han kan idag inte minnas några av dessa personer och hänvisar till att när han stod där noterade han bara att det fanns människor men han tittade aldrig på dem. På fråga om Lars såg paret han tidigare hade mött uppe på krönet blir svaret nej, de fanns inte där.
Lars tillfrågas om han vid något tillfälle blivit kontaktad av någon som uppmanat honom att inte prata om händelsen varvid svaret blir att i samband med någon av rättegångarna mot Christer Pettersson var det någon av hans bekanta som tyckte att Lars skulle passa sig jävligt noga. Det är den enda gång som Lars minns något sådant.
På fråga om det är något som Lars aldrig har berättat eller om det är något han tänkt att polisen borde ha frågat honom om blir svaret att det enda som han är osäker på om han har sagt är han tyckte att det rörde sig bakom en bil i backen på David Bagarens gata. Lars får klart för sig att han har berättat om detta och uppger att har han inte kommit på något som han inte har eller borde ha berättat.
På fråga om det finns någon annan anledning till att han befann sig invid byggbaracken än det han har uppgivit till polisen blir svaret nej. Lars har försökt vara uppriktig på den punkten likväl som på alla andra punkter under hela kvällen. Han har varit uppriktig till varför han befann sig i korsningen och har försökt minnas alla detaljer och inte dolt något.
På fråga om Lars idag kan minnas vad det var han hade i väskan, vilket han pressats på i tidigare förhör, blir svaret nej och det är inte något som heller i efterhand har dykt upp i minnet.
Avslutningsvis berättar Lars att han ibland träffar (framför olika teorier och har frågat Lars vad han anser om dessatror att det är två stycken varav en är mördaren som gömt sig vid/i byggbarackerna och att det är Engström som fortsätter springa uppför trapporna. Lars fortsätter och säger att för sin egen del så har han bara hört ett par fotsteg och såg bara en person springa och korsa vägen. Lars är av uppfattningen att om det skulle ha varit två personer måste en ha gömt sig i byggbarackerna utan att någon sett det vilket är|teori men Lars har själv inte fastnat för detta. Lars uppger att han själv i möjligaste mån har försökt att vara trogen det han själv minns och kommer ihåg.
På fråga om det är någon annan än Engström som Lars har tänkt att möjligen, kanske är det den här personen som han såg springa blir svaret nej utan det är bara angående Engström som han har släppt på och sagt att det möjligen/kanske kan vara han. Lars fortsätter och säger att när det gällde Pettersson var han tvärsäker på att han inte alls stämde med de minnesbilder han hade från platsen.
Förhöret avslutas klockan 11.05.
Lars får utskriften av förhöret uppläst för sig i telefon och godkänner det i dess helhet.
På fråga om Lars idag kan minnas vad det var han hade i väskan, vilket han pressats på i tidigare förhör, blir svaret nej och det är inte något som heller i efterhand har dykt upp i minnet.
Avslutningsvis berättar Lars att han ibland träffar (framför olika teorier och har frågat Lars vad han anser om dessatror att det är två stycken varav en är mördaren som gömt sig vid/i byggbarackerna och att det är Engström som fortsätter springa uppför trapporna. Lars fortsätter och säger att för sin egen del så har han bara hört ett par fotsteg och såg bara en person springa och korsa vägen. Lars är av uppfattningen att om det skulle ha varit två personer måste en ha gömt sig i byggbarackerna utan att någon sett det vilket är|teori men Lars har själv inte fastnat för detta. Lars uppger att han själv i möjligaste mån har försökt att vara trogen det han själv minns och kommer ihåg.
På fråga om det är någon annan än Engström som Lars har tänkt att möjligen, kanske är det den här personen som han såg springa blir svaret nej utan det är bara angående Engström som han har släppt på och sagt att det möjligen/kanske kan vara han. Lars fortsätter och säger att när det gällde Pettersson var han tvärsäker på att han inte alls stämde med de minnesbilder han hade från platsen.
Förhöret avslutas klockan 11.05.
Lars får utskriften av förhöret uppläst för sig i telefon och godkänner det i dess helhet.
