Okänd sida i liggaren
Uppslag i samma avsnitt:
Stockholm 1989-01-20
Mordet på Olof Palme
tf Krkom Johnny Karlsson /Rk
PROMEMORIA
ang rutiner och arbetsuppgifter vid narkotikaroteln, Stockholms pd, under vintern/våren 1986
Denna information är lämnad 1989-01-20
,av Krkom Karl Göte Ohlsson, fordonsroteln, Stockholms pd.
Den är inhämtad av Johnny Karlsson och Stig Edqvist, Rk.
KG Ohlsson tjänstgjorde som operativ spaningschef, vid narkotikaroteln, fram till 1988-06-01
.
Han hade då arbetat där sedan fem år tillbaka. Mellan september 1985
och fram till i början av januari 1986
, hade Ohlsson dock varit på kurs.
I anledning av detta, har han ingen kännedom om vilka beslut eller åtgärder som fattats under hans frånvaro. Däremot vad angår den tid, där 1986-02-28
ingår, hade Ohlsson tjänstgjort vid narkotikaroteln.
Vad angår utredningen i vilken bland annat Cedergren (Sigvard Cedergren) ingår, startades den redan under hösten 1985
.
När Ohlsson återkom efter kursen i januari 1986
, hade den bit i vilken Cedergren ingick, redan påbörjats.
Sålunda känner Ohlsson ej till vilka beslut som fattats av hans företrädare. I varje fall inte i detalj.
Men han är medveten om, att det i spaningen mot Cedergren bland annat ingick, att spaningspersonalen haft tillgång till lokal, för att därifrån utföra spaning.
Han vet att personalen haft tillgång till en lokal eller lägenhet, vid Cedergrens lägenhet på Tegnergatan. Han kan dock ej ur minnet återkalla dom tidpunkter då den lokalen varit i bruk.
I samband med ovannämnda har Ohlsson tagit del av det uppslag som han upprättat 1986-04-15
i utredningen registrerat under K10413-00. Med ledning av detta konstaterar Ohlsson att det han då
Stockholm 1989-01-20
Mordet på Olof Palme
tf Krkom Johnny Karlsson /Rk
PROMEMORIA
ang rutiner och arbetsuppgifter vid narkotikaroteln, Stockholms pd, under vintern/våren 1986
Denna information är lämnad 1989-01-20
,av Krkom Karl Göte Ohlsson, fordonsroteln, Stockholms pd.
Den är inhämtad av Johnny Karlsson och Stig Edqvist, Rk.
KG Ohlsson tjänstgjorde som operativ spaningschef, vid narkotikaroteln, fram till 1988-06-01
.
Han hade då arbetat där sedan fem år tillbaka. Mellan september 1985
och fram till i början av januari 1986
, hade Ohlsson dock varit på kurs.
I anledning av detta, har han ingen kännedom om vilka beslut eller åtgärder som fattats under hans frånvaro. Däremot vad angår den tid, där 1986-02-28
ingår, hade Ohlsson tjänstgjort vid narkotikaroteln.
Vad angår utredningen i vilken bland annat Cedergren (Sigvard Cedergren) ingår, startades den redan under hösten 1985
.
När Ohlsson återkom efter kursen i januari 1986
, hade den bit i vilken Cedergren ingick, redan påbörjats.
Sålunda känner Ohlsson ej till vilka beslut som fattats av hans företrädare. I varje fall inte i detalj.
Men han är medveten om, att det i spaningen mot Cedergren bland annat ingick, att spaningspersonalen haft tillgång till lokal, för att därifrån utföra spaning.
Han vet att personalen haft tillgång till en lokal eller lägenhet, vid Cedergrens lägenhet på Tegnergatan. Han kan dock ej ur minnet återkalla dom tidpunkter då den lokalen varit i bruk.
I samband med ovannämnda har Ohlsson tagit del av det uppslag som han upprättat 1986-04-15
i utredningen registrerat under K10413-00. Med ledning av detta konstaterar Ohlsson att det han då
skrivit, är det riktiga. Sålunda fanns ingen lokal/lägenhet vid spelklubben.
Men däremot finns möjligheten att dom disponerat detta i anslutning till Cedergrens lägenhet. Detta då gällande för 1986-02-28
.
Han har ett svagt minne av, att det hyrts någon lägenhet. Han har dock själv aldrig varit med att fattat något beslut om detta.
Möjligen har han senare ha sett någon verifikation om detta, men det är i nuläget inget han kommer ihåg.
Rent praktiskt går det till så, att när spaningspersonalen anser sig behöva en lägenhet eller lokal för fortsatta spaningar mot ett visst objekt, kan dom ibland ordna detta själva. Sedan underställs cheferna detta i efterhand som då har att pröva om det varit riktigt.
I annat fall beordras någon ur personalen att skaffa fram en sådan lokal om behov finnes. Detta varierar med tanke på tidpunkten på dygnet samt tillgång till beslutsfattande chef.
Sammantaget är det alltså den yttre personalen som oftast själva beslutar och skaffar fram en lokal då ett sådant behov finns, men att dom sedan underrättar sin chef om åtgärden.
För att sedan återgå till det aktuella fallet, finns möjligheten att Krkom Lars-Erik Karlsson vid narkotikaroteln, kan svara på vilka lokaler som disponerades 1986-02-28
.
Detta då bortsett från den personal som arbetade med fallet på fältet, dvs spaningspersonalen.
Någon förteckning över dom lägenheter/lokaler som disponerats, finns inte (förhörsled. kommenter).
Då Ohlsson skrev det uppslag
KE10413-00
som finns i utredningen hade han gjort detta spontant.
Detta för att han vid tidpunkten känt till att det befunnit sig polispersonal i närliggande område där mordet på Palme begicks. Detta för att utredningspersonalen för mordet, skulle känna till att det fanns personer, vilkas iakttagelser skulle kunna av värde.
Men han hade vid denna tidpunkt, ingen kännedom om, huruvida hans personal hade några upplysningar eller inte. Han hade således inte diskuterat. detta med den personal som varit i tjänst.
Möjligen hade han växlat något ord med Krinsp Birger Holmström, men detta mest för att utröna vilka som varit i yttre tjänst.
Han hade dock konstaterat att det var tre personer som varit i yttre tjänst under kvällen 1986-02-28
.
Detta skulle då vara Margareta Eklund, Jörgen Söderholm och Birger Holmström.
Men i den grupp där ovannämnda ingår, finns ytterligare två personer.
skrivit, är det riktiga. Sålunda fanns ingen lokal/lägenhet vid spelklubben.
Men däremot finns möjligheten att dom disponerat detta i anslutning till Cedergrens lägenhet. Detta då gällande för 1986-02-28
.
Han har ett svagt minne av, att det hyrts någon lägenhet. Han har dock själv aldrig varit med att fattat något beslut om detta.
Möjligen har han senare ha sett någon verifikation om detta, men det är i nuläget inget han kommer ihåg.
Rent praktiskt går det till så, att när spaningspersonalen anser sig behöva en lägenhet eller lokal för fortsatta spaningar mot ett visst objekt, kan dom ibland ordna detta själva. Sedan underställs cheferna detta i efterhand som då har att pröva om det varit riktigt.
I annat fall beordras någon ur personalen att skaffa fram en sådan lokal om behov finnes. Detta varierar med tanke på tidpunkten på dygnet samt tillgång till beslutsfattande chef.
Sammantaget är det alltså den yttre personalen som oftast själva beslutar och skaffar fram en lokal då ett sådant behov finns, men att dom sedan underrättar sin chef om åtgärden.
För att sedan återgå till det aktuella fallet, finns möjligheten att Krkom Lars-Erik Karlsson vid narkotikaroteln, kan svara på vilka lokaler som disponerades 1986-02-28
.
Detta då bortsett från den personal som arbetade med fallet på fältet, dvs spaningspersonalen.
Någon förteckning över dom lägenheter/lokaler som disponerats, finns inte (förhörsled. kommenter).
Då Ohlsson skrev det uppslag
KE10413-00
som finns i utredningen hade han gjort detta spontant.
Detta för att han vid tidpunkten känt till att det befunnit sig polispersonal i närliggande område där mordet på Palme begicks. Detta för att utredningspersonalen för mordet, skulle känna till att det fanns personer, vilkas iakttagelser skulle kunna av värde.
Men han hade vid denna tidpunkt, ingen kännedom om, huruvida hans personal hade några upplysningar eller inte. Han hade således inte diskuterat. detta med den personal som varit i tjänst.
Möjligen hade han växlat något ord med Krinsp Birger Holmström, men detta mest för att utröna vilka som varit i yttre tjänst.
Han hade dock konstaterat att det var tre personer som varit i yttre tjänst under kvällen 1986-02-28
.
Detta skulle då vara Margareta Eklund, Jörgen Söderholm och Birger Holmström.
Men i den grupp där ovannämnda ingår, finns ytterligare två personer.
Dessa är Rolf Persson och Björn Thulin.
Om dessa inte varit lediga eller sjuka, har dom med all säkerhet tjänstgjort vid telefonavlyssningen i det s k TK-rummet.
Detta skall dock framgå av dom papper, som anteckningar, förs i samband med att dom lyssnar till dom inkopplade telefonerna.
Vad sedan gäller dom närmare arbetsuppgifterna som patrullerna haft under kvällen 1986-02-28
,har Ohlsson ingen kännedom om detta.
I det fallet hänvisar han till den som närmast haft grupperna om hand.
I det fall där Cedergren ingår, bör det ha varit gruppchef Sven Luthman som gjort en form av utsättning.
I varje fall bör han ha kännedom om personalens arbetsuppgifter under kvällen. Möjligen kan det också vara gruppchef Ivar Persson.
Ohlsson håller det för rimligt att spaningspersonalen, innan dom påbörjar en bevakning av person, försöker bilda sig en uppfattning om var personen befinner sig.
Detta exempelvis genom att dom tar del av vad som framkommit i samband med telefonavlyssning.
Är det så att det inte förekommit några telefonsamtal i objektets lägenhet eller att det gått in flera telefonsamtal utan svar, så finns det heller ingen anledning att sätta sig vid den adressen.
Detta är rent slöseri med folk. Istället försöker man fånga upp objektet vid troliga adresser. I Cedergrens fall, exempelvis vid dennes spelklubb.
Ohlsson berättade också att vid tidpunkten för mordet på Olof Palme, hade man den ordningen på narkotikaroteln, att varje patrull fick kvittera den bil som dom färdades i.
I varje fall hade gruppchefen till uppgift att notera vilka bilar som var ute.
Detta system är numera borttaget. Men Ohlsson tror att dom listor som var aktuella för 1986-02-28
, fortfarande finns kvar.
I så fall skall dom finnas i ett kassaskåp som står i det rum Per-Uno Hågestam numera innehar.
I samband med att spaningspersonalen skuggar eller bevakar ett objekt, skall dom upprätta en s k spaningsrapport. Detta skall göras även i det fall ingenting finns att rapportera.
Denna rapport sätts sedan in i nummer följd och bifogas det ärende den tillhör. Dessa rapporter förstörs inte i samband med att ärendet slutredovisas, utan istället arkiveras dom.
Dessa är Rolf Persson och Björn Thulin.
Om dessa inte varit lediga eller sjuka, har dom med all säkerhet tjänstgjort vid telefonavlyssningen i det s k TK-rummet.
Detta skall dock framgå av dom papper, som anteckningar, förs i samband med att dom lyssnar till dom inkopplade telefonerna.
Vad sedan gäller dom närmare arbetsuppgifterna som patrullerna haft under kvällen 1986-02-28
,har Ohlsson ingen kännedom om detta.
I det fallet hänvisar han till den som närmast haft grupperna om hand.
I det fall där Cedergren ingår, bör det ha varit gruppchef Sven Luthman som gjort en form av utsättning.
I varje fall bör han ha kännedom om personalens arbetsuppgifter under kvällen. Möjligen kan det också vara gruppchef Ivar Persson.
Ohlsson håller det för rimligt att spaningspersonalen, innan dom påbörjar en bevakning av person, försöker bilda sig en uppfattning om var personen befinner sig.
Detta exempelvis genom att dom tar del av vad som framkommit i samband med telefonavlyssning.
Är det så att det inte förekommit några telefonsamtal i objektets lägenhet eller att det gått in flera telefonsamtal utan svar, så finns det heller ingen anledning att sätta sig vid den adressen.
Detta är rent slöseri med folk. Istället försöker man fånga upp objektet vid troliga adresser. I Cedergrens fall, exempelvis vid dennes spelklubb.
Ohlsson berättade också att vid tidpunkten för mordet på Olof Palme, hade man den ordningen på narkotikaroteln, att varje patrull fick kvittera den bil som dom färdades i.
I varje fall hade gruppchefen till uppgift att notera vilka bilar som var ute.
Detta system är numera borttaget. Men Ohlsson tror att dom listor som var aktuella för 1986-02-28
, fortfarande finns kvar.
I så fall skall dom finnas i ett kassaskåp som står i det rum Per-Uno Hågestam numera innehar.
I samband med att spaningspersonalen skuggar eller bevakar ett objekt, skall dom upprätta en s k spaningsrapport. Detta skall göras även i det fall ingenting finns att rapportera.
Denna rapport sätts sedan in i nummer följd och bifogas det ärende den tillhör. Dessa rapporter förstörs inte i samband med att ärendet slutredovisas, utan istället arkiveras dom.
Ohlsson har i detta sammanhang informerats om att det saknas spaningsrapport från 1986-02-28
.
Detta till trots att att personalen själva uppgivit att dom varit ute. Göte Ohlsson uttrycker förvåning över ovannämnda information.
Normalt är Margareta Eklund och övriga som ingår i samma grupp, mycket pålitliga och ordentliga, med att skriva och redovisa vad som gjorts och vad som hänt.
Dom anses som bland dom bästa på roteln.
Ohlsson finner det därför lite märkligt att ingen rapport finns.
Men han nämner också att det kan ha funnits sådan även för 1986-02-28
, men att den kan ha förkommit i samband med handläggningen av mordet på Olof Palme.
För sitt samband har spaningspersonalen en bärbar (mobil) japansk radio av märke. Avitec. Denna bärs normalt i en sele i ärmhålan. Till denna kan en liten sladdlös öronmussla användas.
För att sända på denna radio, måste man antingen ta fram radion eller att man genom en kabel, dragen i ärmen och ned till handen, sänder via en mikrofon.
Radion är grafitgrå till svart och till storleken cirka 20 lång och cirka 5-6 cm bred. Den kan förses med en cirka 10 cm lång antenn eller en något längre. Inga röda detaljer finns på exempelvis antennen.
Räckvidden är relativt kort. Normalt 400-500 meter men kan under mycket gynnsamma förhållanden uppgå till någon kilometer.
Den trafik som förs på radion kan uppfattas av obehöriga med sk scanners. Detta innebära också att personer med lite vana, kan avgöra om sändaren befinner sig i närheten .
Av bland annat denna anledning förs trafiken i någon form av kod. Men en van lyssnare kan möjligen, avslöja en kod och också lära sig rösterna på dom som talar.
Den utrustning i radio som narkotikaspanarna använde under 1986
,har ingen direktkontakt med Ledningscentralen. Har man ingen motsvarande utrustning, kan man ej följa trafiken.
Slutligen nämner Ohlsson, att i dom bilar som användes vid spaningsuppdrag, fanns ej någon fast monterad radio. All radiotrafik sköttes genom ovannämnda bärbara apparater.
JK/Rk
Ohlsson har i detta sammanhang informerats om att det saknas spaningsrapport från 1986-02-28
.
Detta till trots att att personalen själva uppgivit att dom varit ute. Göte Ohlsson uttrycker förvåning över ovannämnda information.
Normalt är Margareta Eklund och övriga som ingår i samma grupp, mycket pålitliga och ordentliga, med att skriva och redovisa vad som gjorts och vad som hänt.
Dom anses som bland dom bästa på roteln.
Ohlsson finner det därför lite märkligt att ingen rapport finns.
Men han nämner också att det kan ha funnits sådan även för 1986-02-28
, men att den kan ha förkommit i samband med handläggningen av mordet på Olof Palme.
För sitt samband har spaningspersonalen en bärbar (mobil) japansk radio av märke. Avitec. Denna bärs normalt i en sele i ärmhålan. Till denna kan en liten sladdlös öronmussla användas.
För att sända på denna radio, måste man antingen ta fram radion eller att man genom en kabel, dragen i ärmen och ned till handen, sänder via en mikrofon.
Radion är grafitgrå till svart och till storleken cirka 20 lång och cirka 5-6 cm bred. Den kan förses med en cirka 10 cm lång antenn eller en något längre. Inga röda detaljer finns på exempelvis antennen.
Räckvidden är relativt kort. Normalt 400-500 meter men kan under mycket gynnsamma förhållanden uppgå till någon kilometer.
Den trafik som förs på radion kan uppfattas av obehöriga med sk scanners. Detta innebära också att personer med lite vana, kan avgöra om sändaren befinner sig i närheten .
Av bland annat denna anledning förs trafiken i någon form av kod. Men en van lyssnare kan möjligen, avslöja en kod och också lära sig rösterna på dom som talar.
Den utrustning i radio som narkotikaspanarna använde under 1986
,har ingen direktkontakt med Ledningscentralen. Har man ingen motsvarande utrustning, kan man ej följa trafiken.
Slutligen nämner Ohlsson, att i dom bilar som användes vid spaningsuppdrag, fanns ej någon fast monterad radio. All radiotrafik sköttes genom ovannämnda bärbara apparater.
JK/Rk
