Uppslag i samma avsnitt:
Förhörsdatum: 2018-02-26 15:37
Hörd person: Anna (Hage)
Förhörsledare: Peter Steude
Bitr förhörsledare: Jonas Englund
Förhörsplats: Annas bostad
Innan förhöret informeras Anna Hage om att förhöret är en komplettering till tidigare genomförda förhör:
Egen berättelse om kvällen 1986-02-28
Anna Hage berättar att hon satt bak i bilen på höger sida.
Anna Hage var ganska trött och på väg hem, hennes bror skulle hämta henne.
Det pratades ganska högt i bilen och man hade musik på.
Anna Hage satt och tittade ut genom fönstret då hon lite längre fram, av en anledning som hon inte riktigt vet, såg en man som kastades omkull.
Anna Hage har många gånger fått frågan om hon hörde skott men det var hög musik på i bilen.
Hon beskriver det med orden
- "någonting drar min uppmärksamhet till att det är en man som kastas omkull, jag ser att han faller samtidigt som en man, jag ser en man som försvinner från".
Detta gjorde att Anna Hage reagerade och på den korta stunden slog det henne frågan varför han springer ifrån honom när han faller.
Anna Hage tyckte det var märkligt hanterat och tyckte att man borde böja sig ner och försöka lyfta upp eller ta tag i honom.
I Anna Hages hjärna var det något som hade hänt, någon uppgörelse eller något annat men samtidigt tänkte hon att det kunde ha hänt något annat som exempelvis en hjärtinfarkt eller epilepsianfall.
Eftersom Anna Hage gick under utbildning tänkte hon att hon kanske kunde hjälpa till oavsett vad som hade hänt.
När mannen hade lämnat och sprang därifrån var Anna Hage redan på väg ut ur bilen. Bilen stod för rött ljus och Anna Hage öppnade dörren och sprang fram.
Anna Hage hade fokus på den liggande mannen och såg kvinnan som böjde sig över honom.
Att hon såg mannen som lämnade platsen berodde på att det var ljust från skyltfönstret och för att hon tyckte det var så konstigt att han sprang därifrån.
Anna Hage fortsätter och säger att det var motljus så det gick inte att se några detaljer samt att allt gick på en jättekort stund, dessutom var hon på väg ut ur bilen utan att bli påkörd så det var många moment.
Det Anna Hage såg av personen som lämna var att han hade mörka kläder, det var inga speciella kläder som stack ut.
Anna Hage såg att det var ”avskuret" vid låren som om det var en mörk jacka/kappa som skar av ljuset.
Förhörsdatum: 2018-02-26 15:37
Hörd person: Anna (Hage)
Förhörsledare: Peter Steude
Bitr förhörsledare: Jonas Englund
Förhörsplats: Annas bostad
Innan förhöret informeras Anna Hage om att förhöret är en komplettering till tidigare genomförda förhör:
Egen berättelse om kvällen 1986-02-28
Anna Hage berättar att hon satt bak i bilen på höger sida.
Anna Hage var ganska trött och på väg hem, hennes bror skulle hämta henne.
Det pratades ganska högt i bilen och man hade musik på.
Anna Hage satt och tittade ut genom fönstret då hon lite längre fram, av en anledning som hon inte riktigt vet, såg en man som kastades omkull.
Anna Hage har många gånger fått frågan om hon hörde skott men det var hög musik på i bilen.
Hon beskriver det med orden
- "någonting drar min uppmärksamhet till att det är en man som kastas omkull, jag ser att han faller samtidigt som en man, jag ser en man som försvinner från".
Detta gjorde att Anna Hage reagerade och på den korta stunden slog det henne frågan varför han springer ifrån honom när han faller.
Anna Hage tyckte det var märkligt hanterat och tyckte att man borde böja sig ner och försöka lyfta upp eller ta tag i honom.
I Anna Hages hjärna var det något som hade hänt, någon uppgörelse eller något annat men samtidigt tänkte hon att det kunde ha hänt något annat som exempelvis en hjärtinfarkt eller epilepsianfall.
Eftersom Anna Hage gick under utbildning tänkte hon att hon kanske kunde hjälpa till oavsett vad som hade hänt.
När mannen hade lämnat och sprang därifrån var Anna Hage redan på väg ut ur bilen. Bilen stod för rött ljus och Anna Hage öppnade dörren och sprang fram.
Anna Hage hade fokus på den liggande mannen och såg kvinnan som böjde sig över honom.
Att hon såg mannen som lämnade platsen berodde på att det var ljust från skyltfönstret och för att hon tyckte det var så konstigt att han sprang därifrån.
Anna Hage fortsätter och säger att det var motljus så det gick inte att se några detaljer samt att allt gick på en jättekort stund, dessutom var hon på väg ut ur bilen utan att bli påkörd så det var många moment.
Det Anna Hage såg av personen som lämna var att han hade mörka kläder, det var inga speciella kläder som stack ut.
Anna Hage såg att det var ”avskuret" vid låren som om det var en mörk jacka/kappa som skar av ljuset.
.
Anna Hage berättar att det var väldigt märkliga möten som inträffade under sommaren / hösten 1988.
Den minnesbild som Anna Hage har av vad polisen ville Karin Johansson var att de skulle kolla läget och ville komma in och prata om hon hade haft några besök.
De hade frågat om hon hade kontakt med psykolog men Karin Johansson förstod aldrig varför de kom dit.
På fråga om Anna Hage, efter att boken kom ut, blivit kontakt av någon som pratat om händelsen med militären blir svaret nej men att hon under förra året var med om något väldigt konstigt.
Anna Hage .
Anna Hage
Anna Hage är inte alls säker på att det hängde ihop men hon var orolig att någon visste om att hon höll på att skriva boken.
På fråga om det är någon annan som Anna Hage berättat om händelsen för blir svaret att förutom hennes familj pratade hon med innan hon bestämde sig för att skriva boken.
Anna Hage kom i kontakt med då hon tidigare arbetade på bokförlag .
Anna Hage bad att inte berätta något om detta vilket han inte heller har gjort. Vidare så pratade hon med om händelsen(4).
Boken skrev Anna Hage tillsammans med Anna Udovic som var den som höll reda på alla fakta.
På fråga uppger Anna Hage att chefen på hennes arbetsplats som omnämns i boken heter
Angående namnet "Vera", arbetade på fiket, så uppger Anna Hage att det är en fiktiv person då hon inte visste exakt vem det var som jobbade.
Situationen med bilen som körde upp hos som nämns i Annas bok
Anna Hage uppger att det under den här perioden inte var särskilt ovanligt att det dök upp bilar runt Annas hus.
Just vid detta tillfälle bodde där det inte var mycket bilar på vintrarna.
bodde och just den här kvällen kom det en bil vilket märktes tydligt då det var ganska svart ute.
Bilen stannade precis utanför och sprang ut för att kolla vad det var för någon bil.
Bilen gjorde en rivstart och for iväg men noterade att .
På fråga om vad det är som
(3) I samband med att Anna Hage läser igenom förhörsutskriften uppger hon att
(4) Anna Hage uppger även att hon berättat för sin familj, Karin Johansson och de som var med och skrev boken.
.
Anna Hage berättar att det var väldigt märkliga möten som inträffade under sommaren / hösten 1988.
Den minnesbild som Anna Hage har av vad polisen ville Karin Johansson var att de skulle kolla läget och ville komma in och prata om hon hade haft några besök.
De hade frågat om hon hade kontakt med psykolog men Karin Johansson förstod aldrig varför de kom dit.
På fråga om Anna Hage, efter att boken kom ut, blivit kontakt av någon som pratat om händelsen med militären blir svaret nej men att hon under förra året var med om något väldigt konstigt.
Anna Hage .
Anna Hage
Anna Hage är inte alls säker på att det hängde ihop men hon var orolig att någon visste om att hon höll på att skriva boken.
På fråga om det är någon annan som Anna Hage berättat om händelsen för blir svaret att förutom hennes familj pratade hon med innan hon bestämde sig för att skriva boken.
Anna Hage kom i kontakt med då hon tidigare arbetade på bokförlag .
Anna Hage bad att inte berätta något om detta vilket han inte heller har gjort. Vidare så pratade hon med om händelsen(4).
Boken skrev Anna Hage tillsammans med Anna Udovic som var den som höll reda på alla fakta.
På fråga uppger Anna Hage att chefen på hennes arbetsplats som omnämns i boken heter
Angående namnet "Vera", arbetade på fiket, så uppger Anna Hage att det är en fiktiv person då hon inte visste exakt vem det var som jobbade.
Situationen med bilen som körde upp hos som nämns i Annas bok
Anna Hage uppger att det under den här perioden inte var särskilt ovanligt att det dök upp bilar runt Annas hus.
Just vid detta tillfälle bodde där det inte var mycket bilar på vintrarna.
bodde och just den här kvällen kom det en bil vilket märktes tydligt då det var ganska svart ute.
Bilen stannade precis utanför och sprang ut för att kolla vad det var för någon bil.
Bilen gjorde en rivstart och for iväg men noterade att .
På fråga om vad det är som
(3) I samband med att Anna Hage läser igenom förhörsutskriften uppger hon att
(4) Anna Hage uppger även att hon berättat för sin familj, Karin Johansson och de som var med och skrev boken.
Då de vid två tillfällen hade sett den här typen av bil ringde Anna Hage dagen efter till polisen men de visste inte alls vad det var och sa att det säkert var en tillfällighet.
Anna Hage uppger att det vid båda tillfällena var mörkt ute men uppger att bilen var svart. Den andra gången var den gången som de genade hem.
Båda iakttagelserna gjordes i
SÄPO-förhören som omnämns i boken.
Anledningen till att Anna Hage vet att det var SÄPO är för att de sa att de kom därifrån.
Anna Hage uppskattar att det var tre tillfällen och de träffades hemma hos Anna Hage, på sjukhuset och på ett annat konditori.
Angående samtalen uppger Anna Hage att de inte spelades in på något ljudband utan de satt mest och pratade vilket hon tyckte var så konstigt.
De undrade hur Anna Hage hade det, om det var någon som hade tagit kontakt, om hon hade pratat med någon, om Anna Hage hade varit på förhör hos polisen och andra liknande saker.
Det var som vanliga samtal men Anna Hage uppfattade dem som konstiga samtal.
Det var inga förhör som handlade om detaljer utan det handlade om nutid. Vid ett av tillfällena var det några fler som var med och de pratade mer specifikt om några kläder.
Det var olika personer vid alla tillfällen och Anna Hage minns inte något namn.
Dessa samtal skedde under samma tidsperiod som mötet med militären.
Filmsekvens på en springande man
Anna Hage informeras om att hon kommer att få se en liten filmsekvens på en man som springer och ombeds att beskriva eventuella likheter och skillnader.
Anna Hage ombeds även att berätta om hon tidigare sett filmsekvensen.
Anna Hage informeras om att förhörsledaren inte påstår att personen har något med händelsen att göra.
Anna Hage tycker spontant att hennes känsla är att personen springer för framåtlutad men vet i övrigt inte vad hon skall säga. Hon har aldrig tidigare sett den aktuella filmsnutten.
Ett messengermeddelande som återfinns i boken
Anna Hage får se det meddelande som finns i boken och på fråga uppger hon att det finns kvar. På fråga om Anna Hage vet vem det var som skickade meddelandet svarar hon ja och att men hon har inte svarat honom på meddelandet."(5)
(5) I samband med att Anna Hage läser igenom förhörsutskriften uppger hon att efter att hennes bok givits ut blev hon åter kontaktad av personen och de samtalade lite med varandra, dock inte om bilden eller det han hade skrivit i meddelandet.
Då de vid två tillfällen hade sett den här typen av bil ringde Anna Hage dagen efter till polisen men de visste inte alls vad det var och sa att det säkert var en tillfällighet.
Anna Hage uppger att det vid båda tillfällena var mörkt ute men uppger att bilen var svart. Den andra gången var den gången som de genade hem.
Båda iakttagelserna gjordes i
SÄPO-förhören som omnämns i boken.
Anledningen till att Anna Hage vet att det var SÄPO är för att de sa att de kom därifrån.
Anna Hage uppskattar att det var tre tillfällen och de träffades hemma hos Anna Hage, på sjukhuset och på ett annat konditori.
Angående samtalen uppger Anna Hage att de inte spelades in på något ljudband utan de satt mest och pratade vilket hon tyckte var så konstigt.
De undrade hur Anna Hage hade det, om det var någon som hade tagit kontakt, om hon hade pratat med någon, om Anna Hage hade varit på förhör hos polisen och andra liknande saker.
Det var som vanliga samtal men Anna Hage uppfattade dem som konstiga samtal.
Det var inga förhör som handlade om detaljer utan det handlade om nutid. Vid ett av tillfällena var det några fler som var med och de pratade mer specifikt om några kläder.
Det var olika personer vid alla tillfällen och Anna Hage minns inte något namn.
Dessa samtal skedde under samma tidsperiod som mötet med militären.
Filmsekvens på en springande man
Anna Hage informeras om att hon kommer att få se en liten filmsekvens på en man som springer och ombeds att beskriva eventuella likheter och skillnader.
Anna Hage ombeds även att berätta om hon tidigare sett filmsekvensen.
Anna Hage informeras om att förhörsledaren inte påstår att personen har något med händelsen att göra.
Anna Hage tycker spontant att hennes känsla är att personen springer för framåtlutad men vet i övrigt inte vad hon skall säga. Hon har aldrig tidigare sett den aktuella filmsnutten.
Ett messengermeddelande som återfinns i boken
Anna Hage får se det meddelande som finns i boken och på fråga uppger hon att det finns kvar. På fråga om Anna Hage vet vem det var som skickade meddelandet svarar hon ja och att men hon har inte svarat honom på meddelandet."(5)
(5) I samband med att Anna Hage läser igenom förhörsutskriften uppger hon att efter att hennes bok givits ut blev hon åter kontaktad av personen och de samtalade lite med varandra, dock inte om bilden eller det han hade skrivit i meddelandet.
I boken står att en bild hade bifogats meddelandet och Anna Hage tillfrågas om hon tittade på bilden varpå hon svarar att hon nog har kvar meddelandet.
Anna Hage kontrollerar sin telefon och får fram att personen heter samt bilden som hon fick tillsänd sig, ett fotografi tas över den aktuella bilden och kontaktuppgifterna, bifogas förhöret.
Anna Hage tillfrågas om vad hon skulle ha svarat på frågan från blir svaret "Nej, jag har inte sett honom". Anna Hage kan inte minnas att hon sett det ansiktet som hon fick på bilden.
Anna Hage berättar att har kontaktat henne igen och hon har pratat lite med honom. Det han nu skrivit är att han har läst boken och varit trevlig, han har varit väldigt intresserad av att komma i kontakt.
Anna Hage får se en färgbild på samma person, bifogas förhöret, varpå Anna Hage svarar med "Nej".
Anna Hage har ingen minnesbild av att hon skulle ha sett den personen och säger samtidigt att hon hade fokus på Olof Palme och såg mest ben.
Anna Hage uppger att hon säger att hon inte har sett militären förut men hon har en känsla av att hon har gjort det.
Hon kan inte säga varför eller hur, utseendemässigt är han lik men hon har en känsla av att hon på något sätt har sett honom tidigare.
Anna Hage kan inte säga att det är så men det är en känsla som hon har haft.
Anna
Anna Hage har inte någon uppfattning av i vilken situation detta i så fall skulle ha varit ifrån men det skall ha varit tidigare än mötet. Hennes känsla var att han kände henne.
Anna Hage kan inte förklara men känner att hon måste säga det men kan inte svara för vad det står för.
Anna Hage har nu inget som hon nu kan komma på att hon inte har berättat men det kan vara så att hon kommer på något.
Avslutningsvis uppger Anna Hage
På fråga om händelsen på caféet har inträffat blir svaret "Oh ja, absolut och hon har inte träffat honom efteråt."
Förhöret avslutas klockan 17:22
2018-05-16
läser Anna Hage igenom förhörsutskriften och godkänner den med de tillägg som redovisas i fotnoter.
I boken står att en bild hade bifogats meddelandet och Anna Hage tillfrågas om hon tittade på bilden varpå hon svarar att hon nog har kvar meddelandet.
Anna Hage kontrollerar sin telefon och får fram att personen heter samt bilden som hon fick tillsänd sig, ett fotografi tas över den aktuella bilden och kontaktuppgifterna, bifogas förhöret.
Anna Hage tillfrågas om vad hon skulle ha svarat på frågan från blir svaret "Nej, jag har inte sett honom". Anna Hage kan inte minnas att hon sett det ansiktet som hon fick på bilden.
Anna Hage berättar att har kontaktat henne igen och hon har pratat lite med honom. Det han nu skrivit är att han har läst boken och varit trevlig, han har varit väldigt intresserad av att komma i kontakt.
Anna Hage får se en färgbild på samma person, bifogas förhöret, varpå Anna Hage svarar med "Nej".
Anna Hage har ingen minnesbild av att hon skulle ha sett den personen och säger samtidigt att hon hade fokus på Olof Palme och såg mest ben.
Anna Hage uppger att hon säger att hon inte har sett militären förut men hon har en känsla av att hon har gjort det.
Hon kan inte säga varför eller hur, utseendemässigt är han lik men hon har en känsla av att hon på något sätt har sett honom tidigare.
Anna Hage kan inte säga att det är så men det är en känsla som hon har haft.
Anna
Anna Hage har inte någon uppfattning av i vilken situation detta i så fall skulle ha varit ifrån men det skall ha varit tidigare än mötet. Hennes känsla var att han kände henne.
Anna Hage kan inte förklara men känner att hon måste säga det men kan inte svara för vad det står för.
Anna Hage har nu inget som hon nu kan komma på att hon inte har berättat men det kan vara så att hon kommer på något.
Avslutningsvis uppger Anna Hage
På fråga om händelsen på caféet har inträffat blir svaret "Oh ja, absolut och hon har inte träffat honom efteråt."
Förhöret avslutas klockan 17:22
2018-05-16
läser Anna Hage igenom förhörsutskriften och godkänner den med de tillägg som redovisas i fotnoter.
Tjänsteanteckning
Skiss upprättad av Anna i samband med förhör 2018-02-26
.
(Signatur)
Peter Steude
Kriminalinspektör
Tjänsteanteckning
Skiss upprättad av Anna i samband med förhör 2018-02-26
.
(Signatur)
Peter Steude
Kriminalinspektör
TELIA 17:15
< Tillbaka
Du och är inte länkade på Facebook
Hej. Anna
Jag heter och är
Avvisa Acceptera
TELIA 17:15
< Tillbaka
Du och är inte länkade på Facebook
Hej. Anna
Jag heter och är
Avvisa Acceptera
Skandiamannen på TV
Videoinspelning
0:44 / 2:40
Skandiamannen på TV
Videoinspelning
0:44 / 2:40
Anna Hage sprang fram till platsen och mannen som låg där var i princip livlös när hon kom fram, han såg medvetslös ut med en stirrande blick.
Anna Hage kontrollerade om mannen hade någon puls, stresspåslaget hos henne var ganska högt och det var kallt så hon hade svårt att känna pulsen.
Anna Hage insåg att mannen inte hade puls och försökte få igång hans hjärta.
Anna Hage började knäppa upp skjortan och såg att det hade börjat komma blod på den.
Det kom fram en man (Stefan Glantz) som frågade vad som hade hänt varpå Anna Hage sa att de måste få igång hjärtat och frågade om han hade gjort hjärt och lungmassage någon gång.
Anna Hage är osäker på vad han svarade men de bestämde sig för att börja så Anna Hage gjorde hjärtmassage och mannen började pumpa in luft i munnen på mannen.
Anna Hage fortsätter och säger att det är svårt att minnas, man försökte vända mannen och det började komma fram människor som skulle hjälpa till.
Någon pratade om framstupa sidoläge varpå Anna Hage svarade att de måste få igång hjärtat.
Anna Hage påtalar att dessa minnen är väldigt fragmentariska och därför inte kan säga vad exakt som hände.
Det handlar om en väldigt kort stund och det var väldigt oroligt på platsen.
Anna Hage minns att det var några ben vid sidan om henne och när hon tittade upp var det en kvinna och en man.Referens behövs
Mannen höll i kvinnan och höll sin hand på hennes panna så Anna Hage fick en känsla av att mådde illa eller något sådant.
Annas fokus var rakt ner på platsen, sen såg hon ben och hörde att någon frågade om någon hade ringt efter ambulans.
Det pratades runt Anna Hage och hon fortsätter och berättar att framförallt var kvinnan, Anna Hage uppger att hon i efterhand vet att den person som benämns som kvinnan var Lisbeth Palme, väldigt frustrerad, aggressiv och orolig.
Kvinnan fick på något sätt fokus på Anna Hage och försökte putta bort henne, kvinnan sa att de måste ha läkare och att han måste opereras.
Anna Hage påtalade ganska skarpt att om de inte fick igång hjärtat behövde de inte ens ringa efter en ambulans.
Annas kamrat Karin Johansson, som också hade sprungit ut ur bilen, höll i kvinnan och försökte hålla henne borta från Anna Hage så att hon kunde fortsätta försöka rädda hans liv.
Kvinnan sa väldigt mycket saker under tiden och Anna Hage har tänkt på det väldigt många gånger efter mordet men har inte kunnat minnas vad det var hon sa.
Anna Hage fortsätter och berättar att ju mer hon tryckte på bröstbenet ju mer blod kom det.
Det blev en pöl på marken och Anna Hage halkade runt. Det började komma blod ur munnen så han som gjorde mun mot mun metoden hade fullt med blod runt sin egen mun.
Anna Hage insåg ungefär samtidigt som ambulansen kom att det inte var någon idé att fortsätta.
Anna Hage minns idag inte om det var polisen eller ambulansen som kom först till platsen.
Anna Hage sprang fram till platsen och mannen som låg där var i princip livlös när hon kom fram, han såg medvetslös ut med en stirrande blick.
Anna Hage kontrollerade om mannen hade någon puls, stresspåslaget hos henne var ganska högt och det var kallt så hon hade svårt att känna pulsen.
Anna Hage insåg att mannen inte hade puls och försökte få igång hans hjärta.
Anna Hage började knäppa upp skjortan och såg att det hade börjat komma blod på den.
Det kom fram en man (Stefan Glantz) som frågade vad som hade hänt varpå Anna Hage sa att de måste få igång hjärtat och frågade om han hade gjort hjärt och lungmassage någon gång.
Anna Hage är osäker på vad han svarade men de bestämde sig för att börja så Anna Hage gjorde hjärtmassage och mannen började pumpa in luft i munnen på mannen.
Anna Hage fortsätter och säger att det är svårt att minnas, man försökte vända mannen och det började komma fram människor som skulle hjälpa till.
Någon pratade om framstupa sidoläge varpå Anna Hage svarade att de måste få igång hjärtat.
Anna Hage påtalar att dessa minnen är väldigt fragmentariska och därför inte kan säga vad exakt som hände.
Det handlar om en väldigt kort stund och det var väldigt oroligt på platsen.
Anna Hage minns att det var några ben vid sidan om henne och när hon tittade upp var det en kvinna och en man.Referens behövs
Mannen höll i kvinnan och höll sin hand på hennes panna så Anna Hage fick en känsla av att mådde illa eller något sådant.
Annas fokus var rakt ner på platsen, sen såg hon ben och hörde att någon frågade om någon hade ringt efter ambulans.
Det pratades runt Anna Hage och hon fortsätter och berättar att framförallt var kvinnan, Anna Hage uppger att hon i efterhand vet att den person som benämns som kvinnan var Lisbeth Palme, väldigt frustrerad, aggressiv och orolig.
Kvinnan fick på något sätt fokus på Anna Hage och försökte putta bort henne, kvinnan sa att de måste ha läkare och att han måste opereras.
Anna Hage påtalade ganska skarpt att om de inte fick igång hjärtat behövde de inte ens ringa efter en ambulans.
Annas kamrat Karin Johansson, som också hade sprungit ut ur bilen, höll i kvinnan och försökte hålla henne borta från Anna Hage så att hon kunde fortsätta försöka rädda hans liv.
Kvinnan sa väldigt mycket saker under tiden och Anna Hage har tänkt på det väldigt många gånger efter mordet men har inte kunnat minnas vad det var hon sa.
Anna Hage fortsätter och berättar att ju mer hon tryckte på bröstbenet ju mer blod kom det.
Det blev en pöl på marken och Anna Hage halkade runt. Det började komma blod ur munnen så han som gjorde mun mot mun metoden hade fullt med blod runt sin egen mun.
Anna Hage insåg ungefär samtidigt som ambulansen kom att det inte var någon idé att fortsätta.
Anna Hage minns idag inte om det var polisen eller ambulansen som kom först till platsen.
Anna Hage blev sedan plötsligt som en liten isolerad ö på platsen. Ambulanspersonalen försökte få in mannen i ambulansen medan polisen gick runt och pratade.
När Anna Hage gick runt på platsen kom det fram en polis som sa att hon inte fick lämna mordplatsen. Anna Hage konstaterade att hon var tvungen att ringa sin bror som skulle hämta henne.
Anna Hage avslutar och berättar att kvinnan på platsen berättade att hon var Lisbeth Palme och att det var hennes make statsminister Olof Palme som hade blivit mördad.
Anna Hage och en polis, som hon inte vet vem det var, tittade på varandra och det var då det gick upp för Anna Hage att det var han, Olof Palme, men hon själv hade inte förstått det innan.
Kompletteringar till den egna berättelsen
Anna Hage ombeds att tänka sig tillbaka till att hon sitter i bilen och ser personen kastas omkull och tillfrågas om sin minnesbild av hur det ser ut på platsen.
Anna Hage uppger att det var tre personer som stod och att hon såg dem upprätt, plötsligt föll mannen ner. Utifrån Annas synvinkel befann sig kvinnan på vänster sida om mannen som föll. Minnesbilden är att Anna Hage från sin synvinkel såg mannen falla med ryggen mot henne (dvs Anna Hage).
SKISS
Anna Hage ritar en skiss avseende sin minnesbild av hur personerna befann sig utifrån det hon såg då hon satt i bilens baksäte.
Den förtydligande texten är inlagd av förhörsledaren i efterhand.
"Dekorimahörnet"
Mördare
Olof Palme
Lisbeth Palme
Den bil Anna Hage satt i
Anna Hage blev sedan plötsligt som en liten isolerad ö på platsen. Ambulanspersonalen försökte få in mannen i ambulansen medan polisen gick runt och pratade.
När Anna Hage gick runt på platsen kom det fram en polis som sa att hon inte fick lämna mordplatsen. Anna Hage konstaterade att hon var tvungen att ringa sin bror som skulle hämta henne.
Anna Hage avslutar och berättar att kvinnan på platsen berättade att hon var Lisbeth Palme och att det var hennes make statsminister Olof Palme som hade blivit mördad.
Anna Hage och en polis, som hon inte vet vem det var, tittade på varandra och det var då det gick upp för Anna Hage att det var han, Olof Palme, men hon själv hade inte förstått det innan.
Kompletteringar till den egna berättelsen
Anna Hage ombeds att tänka sig tillbaka till att hon sitter i bilen och ser personen kastas omkull och tillfrågas om sin minnesbild av hur det ser ut på platsen.
Anna Hage uppger att det var tre personer som stod och att hon såg dem upprätt, plötsligt föll mannen ner. Utifrån Annas synvinkel befann sig kvinnan på vänster sida om mannen som föll. Minnesbilden är att Anna Hage från sin synvinkel såg mannen falla med ryggen mot henne (dvs Anna Hage).
SKISS
Anna Hage ritar en skiss avseende sin minnesbild av hur personerna befann sig utifrån det hon såg då hon satt i bilens baksäte.
Den förtydligande texten är inlagd av förhörsledaren i efterhand.
"Dekorimahörnet"
Mördare
Olof Palme
Lisbeth Palme
Den bil Anna Hage satt i
Anna Hage uppfattade det som att de stod i en trekant och när hon sprang fram emot platsen böjde sig Lisbeth Palme ned mot Olof Palme.
På fråga om Annas minnesbild av hur Lisbeth Palme och Olof Palme hade sina ansikten riktade när hon la märke till personerna så är hon idag av uppfattningen att de stod i en klunga/grupp och inte hade ansiktena mot Anna Hage.
Anna Hage är av uppfattningen att de stod ihop och att de inte gick med ansiktena i riktning mot Anna Hage.
Då Anna Hage ombeds att beskriva sin minnesbild av vad hon ser av personen, som hon på skissen benämnt M "Mördare" , i samband med att Olof Palme faller framåt berättar hon att hon upplevde honom som att han inte hade någon nacke.
Anna Hage pekar på sitt eget axelparti och huvud och uppger att det antingen kan ha varit någon krage eller något annat som gjorde att hon upplevde det som att partiet satt ihop.
Anna Hage beskriver att hon ser en rotation på mannen som sprang, hon är osäker på om hon tidigare har sagt det eller om det skrivits ned, men under förflyttningen då mannen sprang iväg kunde inte Anna Hage se nacken/halsen.
Anna Hage säger samtidigt som hon pekar på sitt käk- och axelparti att hon upplevde det bara som tjockt och att det såg kraftigt ut.
Om det var axelvaddar eller något annat som gjorda att det såg ut som att det satt ihop och att det saknades en hals är Anna Hage osäker på.
Angående det Anna Hage nämnt som rotation uppger hon att hon ser rörelsen, vridningen, innan
han försvinner bort från platsen.
Anna Hage gjorde inga iakttagelser av mannens ansikte.
Anna Hage poängterar att hennes fokus var på mannen som föll så hon tittade inte på den andre mannen men konstaterade "varför springer han bort".
Anna Hage tror att eftersom hon pluggade till undersköterska noterade hennes blick den sjuke men eftersom mannen som sprang bort var längre än den som kastades omkull såg hon honom.
Anna Hage uppskattar att mannen som sprang bort var ungefär 20 cm längre och han sprang i riktning in i gränden.
Anna Hage vet att hon tidigare sagt att mannen var vältränad och hon har en känsla av att han rörde sig smidigt men hon har idag svårt att framkalla minnet.
Hon är av uppfattningen att det var kontrollerat, han funderade inte över vad som hade hänt utan Anna Hage beskriver det som att han medvetet sprang från platsen utan fördröjd effekt.
Anna Hage uppger att hon var väldigt snabb ut ur bilen och är osäker på om det är inne i bilen eller när hon kommit ut som hon ser mannen lämna platsen.
På fråga uppger Anna Hage att hon har tänkt på var hon befann sig när hon för sista gången såg mannen som sprang från platsen. Hon är väldigt osäker på om det stämmer men har i drömmar sett att det var någon typ av bil som svischade förbi henne när hon skulle springa fram. Det var något som störde hennes blick och hon kan få en känsla att det var
Anna Hage uppfattade det som att de stod i en trekant och när hon sprang fram emot platsen böjde sig Lisbeth Palme ned mot Olof Palme.
På fråga om Annas minnesbild av hur Lisbeth Palme och Olof Palme hade sina ansikten riktade när hon la märke till personerna så är hon idag av uppfattningen att de stod i en klunga/grupp och inte hade ansiktena mot Anna Hage.
Anna Hage är av uppfattningen att de stod ihop och att de inte gick med ansiktena i riktning mot Anna Hage.
Då Anna Hage ombeds att beskriva sin minnesbild av vad hon ser av personen, som hon på skissen benämnt M "Mördare" , i samband med att Olof Palme faller framåt berättar hon att hon upplevde honom som att han inte hade någon nacke.
Anna Hage pekar på sitt eget axelparti och huvud och uppger att det antingen kan ha varit någon krage eller något annat som gjorde att hon upplevde det som att partiet satt ihop.
Anna Hage beskriver att hon ser en rotation på mannen som sprang, hon är osäker på om hon tidigare har sagt det eller om det skrivits ned, men under förflyttningen då mannen sprang iväg kunde inte Anna Hage se nacken/halsen.
Anna Hage säger samtidigt som hon pekar på sitt käk- och axelparti att hon upplevde det bara som tjockt och att det såg kraftigt ut.
Om det var axelvaddar eller något annat som gjorda att det såg ut som att det satt ihop och att det saknades en hals är Anna Hage osäker på.
Angående det Anna Hage nämnt som rotation uppger hon att hon ser rörelsen, vridningen, innan
han försvinner bort från platsen.
Anna Hage gjorde inga iakttagelser av mannens ansikte.
Anna Hage poängterar att hennes fokus var på mannen som föll så hon tittade inte på den andre mannen men konstaterade "varför springer han bort".
Anna Hage tror att eftersom hon pluggade till undersköterska noterade hennes blick den sjuke men eftersom mannen som sprang bort var längre än den som kastades omkull såg hon honom.
Anna Hage uppskattar att mannen som sprang bort var ungefär 20 cm längre och han sprang i riktning in i gränden.
Anna Hage vet att hon tidigare sagt att mannen var vältränad och hon har en känsla av att han rörde sig smidigt men hon har idag svårt att framkalla minnet.
Hon är av uppfattningen att det var kontrollerat, han funderade inte över vad som hade hänt utan Anna Hage beskriver det som att han medvetet sprang från platsen utan fördröjd effekt.
Anna Hage uppger att hon var väldigt snabb ut ur bilen och är osäker på om det är inne i bilen eller när hon kommit ut som hon ser mannen lämna platsen.
På fråga uppger Anna Hage att hon har tänkt på var hon befann sig när hon för sista gången såg mannen som sprang från platsen. Hon är väldigt osäker på om det stämmer men har i drömmar sett att det var någon typ av bil som svischade förbi henne när hon skulle springa fram. Det var något som störde hennes blick och hon kan få en känsla att det var
något som dök upp från hennes högra sida. Detta är väldigt osäkert men hennes känsla är att det är något som kommer från höger och det stör hennes bild.
Efter att Anna Hage kommit ut ur bilen och börjat ta sig den korta sträckan fram till Olof Palme blev hennes fokus på honom och hon såg inte mer mannen som sprang från platsen.
På fråga om Anna Hage såg någon annan person, förutom Lisbeth och Olof Palme, på platsen när hon var på väg fram blir svaret nej.
Angående hur det såg ut när hon kom fram svarar Anna Hage att det var jättelänge sedan och hon måste förbehålla sig men hennes minnesbild är att Olof Palme låg på rygg(1) men lite på sin högra sida och hon såg därför hans vänstra sida och ansiktet framifrån!.
Anna Hage uppger att det är en väldigt obehaglig känsla att se någon som har panik i sitt ansiktsuttryck. Han låg med lite mer av sin tyngd på högra höften och lite förvridet.
På fråga om Anna Hage idag vet vem mannen hon tidigare beskrev som kom fram och hjälpte henne med Olof Palme är blir svaret Stefan Glantz.
Anna Hage fortsätter och berättar att det var någon annan manReferens behövs
som på något sätt försökte rätta till benen men hon vet inte alls vem det är.
Minnesbilden är att Anna Hage satt på knä och någon sa att man måste lägga honom i framstupa sidoläge.
Anna Hage minns inte om hon svarade att de måste få igång hjärtat. Rösten var lite arg och irriterad.
Anna Hage gjorde ingen annan visuell iakttagelse än av fötter och ben. Hon försökte koncentrera sig på Olof Palme samtidigt som det var någon som kommenterade.
Även Lisbeth Palme kommenterade och puttade på Anna Hage.
Anna Hage fortsätter och säger att det dök upp lite fötter och ben runt omkring och hon minns att hon blev lite irriterad. Anna Hage ville att de skulle backa då de bara var i vägen. Folk började böja sig ner och peta och vara i vägen samtidigt som Lisbeth Palme puttade på Anna Hage.
På fråga om vad Anna Hage gjorde efter att ambulansen kommit till platsen och tagit över arbetet blir svaret att hon gick runt lite planlöst då hon inte visste vad hon skulle göra.
Hon var väldigt bekymrad och ville bara torka av sig blodet hon hade på kroppen, händerna och i ansiktet. Anna Hage hade förstått att hon hade statsministers blod på sig och allt blev surrealistiskt och obehagligt.
Anna Hage ville ha papper och sökte upp en polisbil som hade kört upp på trottoaren. Anna Hage frågade en kvinnlig polis om hon hade papper men polisen blev jätteirriterad.
Av en annan polis som hade kommit till platsen fick Anna Hage en papperservett. När Anna Hage gick runt på platsen kom det fram en fotograf och en journalist, samtidigt var det en polis som frågade henne om namn och adress.
(1) I samband med att Anna Hage läser igenom förhöret uppger hon att hon är väldigt osäker på sin minnesbild av hur Olof Palme låg. Hon har en bild av att han låg på sin vänstra sida och att hon puttade till honom så att han hamnade på rygg.
något som dök upp från hennes högra sida. Detta är väldigt osäkert men hennes känsla är att det är något som kommer från höger och det stör hennes bild.
Efter att Anna Hage kommit ut ur bilen och börjat ta sig den korta sträckan fram till Olof Palme blev hennes fokus på honom och hon såg inte mer mannen som sprang från platsen.
På fråga om Anna Hage såg någon annan person, förutom Lisbeth och Olof Palme, på platsen när hon var på väg fram blir svaret nej.
Angående hur det såg ut när hon kom fram svarar Anna Hage att det var jättelänge sedan och hon måste förbehålla sig men hennes minnesbild är att Olof Palme låg på rygg(1) men lite på sin högra sida och hon såg därför hans vänstra sida och ansiktet framifrån!.
Anna Hage uppger att det är en väldigt obehaglig känsla att se någon som har panik i sitt ansiktsuttryck. Han låg med lite mer av sin tyngd på högra höften och lite förvridet.
På fråga om Anna Hage idag vet vem mannen hon tidigare beskrev som kom fram och hjälpte henne med Olof Palme är blir svaret Stefan Glantz.
Anna Hage fortsätter och berättar att det var någon annan manReferens behövs
som på något sätt försökte rätta till benen men hon vet inte alls vem det är.
Minnesbilden är att Anna Hage satt på knä och någon sa att man måste lägga honom i framstupa sidoläge.
Anna Hage minns inte om hon svarade att de måste få igång hjärtat. Rösten var lite arg och irriterad.
Anna Hage gjorde ingen annan visuell iakttagelse än av fötter och ben. Hon försökte koncentrera sig på Olof Palme samtidigt som det var någon som kommenterade.
Även Lisbeth Palme kommenterade och puttade på Anna Hage.
Anna Hage fortsätter och säger att det dök upp lite fötter och ben runt omkring och hon minns att hon blev lite irriterad. Anna Hage ville att de skulle backa då de bara var i vägen. Folk började böja sig ner och peta och vara i vägen samtidigt som Lisbeth Palme puttade på Anna Hage.
På fråga om vad Anna Hage gjorde efter att ambulansen kommit till platsen och tagit över arbetet blir svaret att hon gick runt lite planlöst då hon inte visste vad hon skulle göra.
Hon var väldigt bekymrad och ville bara torka av sig blodet hon hade på kroppen, händerna och i ansiktet. Anna Hage hade förstått att hon hade statsministers blod på sig och allt blev surrealistiskt och obehagligt.
Anna Hage ville ha papper och sökte upp en polisbil som hade kört upp på trottoaren. Anna Hage frågade en kvinnlig polis om hon hade papper men polisen blev jätteirriterad.
Av en annan polis som hade kommit till platsen fick Anna Hage en papperservett. När Anna Hage gick runt på platsen kom det fram en fotograf och en journalist, samtidigt var det en polis som frågade henne om namn och adress.
(1) I samband med att Anna Hage läser igenom förhöret uppger hon att hon är väldigt osäker på sin minnesbild av hur Olof Palme låg. Hon har en bild av att han låg på sin vänstra sida och att hon puttade till honom så att han hamnade på rygg.
På fråga uppger Anna Hage att det var i samband med att mannen låg på båren och var på väg in i ambulansen som hon fick vetskap om att det var Olof Palme och Lisbeth Palme.
Anna Hage uppger på fråga att hon fick hjälp av en taxichaufför att ringa till sin bror.
På fråga uppger Anna Hage att hon inte har något minna av att hon pratade med någon förutom med eventuellt fyra poliser och Expressen.
På fråga om Anna Hage har något minne av att hon talade om för någon vem det var som låg på båren är hon osäker, hon har inget minne att det är så men det kanske var så, eventuellt kan det ha varit till Karin Johansson.
På fråga om det är något som Anna Hage minns från mordplatsen som hon inte har berättat blir svaret att Lisbeth Palme sa någonting om personen, Anna Hage är av uppfattningen att det var om personen som lämnade platsen, men hon kan inte komma på vad det var Lisbeth Palme sa.
På fråga om Anna Hage har något ytterligare som hon vill säga om det som hände på platsen så uppger hon att hon är osäker på om hon har sagt allt eller om hon har missat något. Det är så länge sedan och hon blir ibland osäker på följden vilket måste tas med i beräkningen men det hon nu har sagt är den minnesbild hon har.
Anna Hage fortsätter och säger att hon nu har fått frågor som hon aldrig tidigare har fått, som exempel har hon aldrig tidigare svarat på hur de stod i förhållande till varandra så därför blir hon osäker på om det verkligen var så som hon nu sagt men det hon sagt nu är den minnesbild och den känsla hon har nu.
Annas bok
"Lilla My."
I boken beskrivs en person som kallas för "Lilla My" och Anna Hage ombeds att beskriva så mycket som möjligt om denna person.
Anna Hage uppger att det är
Maj Wechselmann .(2)
Anna Hage har valt att inte gå ut med namnet i boken.
Maj Wechselmann tog under en period ganska frekvent kontakt med Anna Hage.
Anna Hage hade vid tillfället inget stöd och ingen som hon kunde prata med om det hon varit med om men Maj Wechselmann var intresserad av Anna Hage och det hon hade varit med om.
Maj Wechselmann ville gärna ställa upp. Maj Wechselmann var väldigt trevlig och Anna Hage kände förtroende för henne. Maj Wechselmann ställde intressanta frågor och brydde sig
Maj Wechselmann var väldigt upprörd över, som hon tyckte, att Anna Hage hade blivit väldigt dåligt förhörd och tyckte att Anna Hage hade mer viktiga detaljer att berätta.
Det var i augusti 1988
, Anna Hage skulle flytta till Odenplan med en kompis, som frågade om hon ville delta i en
(2) I samband med att Anna Hage läser igenom förhörsutskriften så uppger hon att även en av var med vid mötet med Maj Wechselmann
På fråga uppger Anna Hage att det var i samband med att mannen låg på båren och var på väg in i ambulansen som hon fick vetskap om att det var Olof Palme och Lisbeth Palme.
Anna Hage uppger på fråga att hon fick hjälp av en taxichaufför att ringa till sin bror.
På fråga uppger Anna Hage att hon inte har något minna av att hon pratade med någon förutom med eventuellt fyra poliser och Expressen.
På fråga om Anna Hage har något minne av att hon talade om för någon vem det var som låg på båren är hon osäker, hon har inget minne att det är så men det kanske var så, eventuellt kan det ha varit till Karin Johansson.
På fråga om det är något som Anna Hage minns från mordplatsen som hon inte har berättat blir svaret att Lisbeth Palme sa någonting om personen, Anna Hage är av uppfattningen att det var om personen som lämnade platsen, men hon kan inte komma på vad det var Lisbeth Palme sa.
På fråga om Anna Hage har något ytterligare som hon vill säga om det som hände på platsen så uppger hon att hon är osäker på om hon har sagt allt eller om hon har missat något. Det är så länge sedan och hon blir ibland osäker på följden vilket måste tas med i beräkningen men det hon nu har sagt är den minnesbild hon har.
Anna Hage fortsätter och säger att hon nu har fått frågor som hon aldrig tidigare har fått, som exempel har hon aldrig tidigare svarat på hur de stod i förhållande till varandra så därför blir hon osäker på om det verkligen var så som hon nu sagt men det hon sagt nu är den minnesbild och den känsla hon har nu.
Annas bok
"Lilla My."
I boken beskrivs en person som kallas för "Lilla My" och Anna Hage ombeds att beskriva så mycket som möjligt om denna person.
Anna Hage uppger att det är
Maj Wechselmann .(2)
Anna Hage har valt att inte gå ut med namnet i boken.
Maj Wechselmann tog under en period ganska frekvent kontakt med Anna Hage.
Anna Hage hade vid tillfället inget stöd och ingen som hon kunde prata med om det hon varit med om men Maj Wechselmann var intresserad av Anna Hage och det hon hade varit med om.
Maj Wechselmann ville gärna ställa upp. Maj Wechselmann var väldigt trevlig och Anna Hage kände förtroende för henne. Maj Wechselmann ställde intressanta frågor och brydde sig
Maj Wechselmann var väldigt upprörd över, som hon tyckte, att Anna Hage hade blivit väldigt dåligt förhörd och tyckte att Anna Hage hade mer viktiga detaljer att berätta.
Det var i augusti 1988
, Anna Hage skulle flytta till Odenplan med en kompis, som frågade om hon ville delta i en
(2) I samband med att Anna Hage läser igenom förhörsutskriften så uppger hon att även en av var med vid mötet med Maj Wechselmann
föreläsning. Det var någon typ av sammankomst i ABF-huset, Stockholm, och Anna Hage tänkte att det var nära Odenplan så hon gick dit och träffade Maj Wechselmann
Anna Hage vet att Maj Wechselmann skrev något om det i tidningarna men tänkte inte så mycket på det.
Anna Hage minns inte vad Maj Wechselmanns fokus på frågorna var men uppger att hon var intresserad av hur lite polisen var intresserade av att prata med Anna Hage och att poliserna hade genomfört alldeles för lite undersökningar.
I boken står att det var efter samtalen med "Lilla My” som Anna Hage fick det mystiska samtalet och på fråga uppger Anna Hage att det hon menar är militären som sökte upp henne.
Mötet med militären
Anna Hage berättar att han ringde till henne på sjukhusetReferens behövs
där hon arbetade.
Anna Hage tyckte det var lite märkligt, hon hade under den här tiden fått konstiga samtal där folk ringde och la på, så hon var lite på sin vakt.
Han lät väldigt trevlig, tydlig och förtroendeingivande.
Anna Hage uppger att hon har beskrivit samtalet ganska tydligt i sin bok. Hon var först orolig om hon överhuvudtaget skulle träffa honom.
Han sa till Anna Hage att om han hade velat henne illa hade han redan gjort det och eftersom han ville träffas på ett fikReferens behövs
kände Anna Hage sig trygg. På den tiden var man väldigt ofta på fik och Anna Hage skulle ändå dit.
När Anna Hage kom dit blev det ett kort och väldigt märkligt möte. Han var trevlig och inte på något sätt hotfull men han fick Anna Hage att bli tyst.
Annas känsla var definitivt att det handlade om att hon hade träffat Maj Wechselmann . Anna Hage har under alla år haft den känslan men kan inte svara på varför.
Anna Hage frågade honom om de verkligen hade koll och fick svaret att det var klart att de hade.
Anna Hage vet att hon nämnde
Anna Hage uppger att och ringde flera gånger till henne så därför kopplade hon ihop det att de hade hört henne tala med .
var väldigt kritisk mot polisen och pratade väldigt tydligt om konspirationer men Anna Hage minns inte nu vad det var.
På fråga om Anna Hage fick någon uppfattning om varför de hade koll på henne
.
Hon bestämde sig till slut att ta med det i boken.
Anna Hage tycker att det var så
föreläsning. Det var någon typ av sammankomst i ABF-huset, Stockholm, och Anna Hage tänkte att det var nära Odenplan så hon gick dit och träffade Maj Wechselmann
Anna Hage vet att Maj Wechselmann skrev något om det i tidningarna men tänkte inte så mycket på det.
Anna Hage minns inte vad Maj Wechselmanns fokus på frågorna var men uppger att hon var intresserad av hur lite polisen var intresserade av att prata med Anna Hage och att poliserna hade genomfört alldeles för lite undersökningar.
I boken står att det var efter samtalen med "Lilla My” som Anna Hage fick det mystiska samtalet och på fråga uppger Anna Hage att det hon menar är militären som sökte upp henne.
Mötet med militären
Anna Hage berättar att han ringde till henne på sjukhusetReferens behövs
där hon arbetade.
Anna Hage tyckte det var lite märkligt, hon hade under den här tiden fått konstiga samtal där folk ringde och la på, så hon var lite på sin vakt.
Han lät väldigt trevlig, tydlig och förtroendeingivande.
Anna Hage uppger att hon har beskrivit samtalet ganska tydligt i sin bok. Hon var först orolig om hon överhuvudtaget skulle träffa honom.
Han sa till Anna Hage att om han hade velat henne illa hade han redan gjort det och eftersom han ville träffas på ett fikReferens behövs
kände Anna Hage sig trygg. På den tiden var man väldigt ofta på fik och Anna Hage skulle ändå dit.
När Anna Hage kom dit blev det ett kort och väldigt märkligt möte. Han var trevlig och inte på något sätt hotfull men han fick Anna Hage att bli tyst.
Annas känsla var definitivt att det handlade om att hon hade träffat Maj Wechselmann . Anna Hage har under alla år haft den känslan men kan inte svara på varför.
Anna Hage frågade honom om de verkligen hade koll och fick svaret att det var klart att de hade.
Anna Hage vet att hon nämnde
Anna Hage uppger att och ringde flera gånger till henne så därför kopplade hon ihop det att de hade hört henne tala med .
var väldigt kritisk mot polisen och pratade väldigt tydligt om konspirationer men Anna Hage minns inte nu vad det var.
På fråga om Anna Hage fick någon uppfattning om varför de hade koll på henne
.
Hon bestämde sig till slut att ta med det i boken.
Anna Hage tycker att det var så
Han sa till Anna Hage att de måste se till att behålla lugnet. Han pratade till Anna Hage på
Han var
.
Han sa men det har Anna Hage valt att inte ta med i boken.
Anna Hage kände att
På fråga om Anna Hage fick någon uppfattning om på vilket sätt
På fråga om Anna Hage i efterhand har någon uppfattning om uppger hon att
På fråga om Anna Hage minns något annat som mannen sa till henne förutom det hon sagt nu och det som hon skrivit i boken så uppger hon att
men
Anna Hage berättar att
.
Anna Hage har en bild av att mannen sa vad han hette i förnamn men är väldigt osäker på om det stämmer eller att hon minns rätt.
Mannen visste vad han skulle säga och fick Anna Hage att känna att de tillsammans skulle se till att det inte läckte ut och hon skulle inte berätta om att de hade träffats.
På fråga om eventuella kännetecken svarar Anna Hage att
Anna Hage själv
d, och han .
På fråga om eventuell dialekt blir svaret att Anna Hage .
Han var enligt Anna Hage
Anna Hage uppfattade
Anna Hage är väldigt tydlig med att hon kan ha helt fel men hennes bild av namnet är att han hette
Varför detta namn dyker upp vet hon inte, hon är osäker på om
Han sa till Anna Hage att de måste se till att behålla lugnet. Han pratade till Anna Hage på
Han var
.
Han sa men det har Anna Hage valt att inte ta med i boken.
Anna Hage kände att
På fråga om Anna Hage fick någon uppfattning om på vilket sätt
På fråga om Anna Hage i efterhand har någon uppfattning om uppger hon att
På fråga om Anna Hage minns något annat som mannen sa till henne förutom det hon sagt nu och det som hon skrivit i boken så uppger hon att
men
Anna Hage berättar att
.
Anna Hage har en bild av att mannen sa vad han hette i förnamn men är väldigt osäker på om det stämmer eller att hon minns rätt.
Mannen visste vad han skulle säga och fick Anna Hage att känna att de tillsammans skulle se till att det inte läckte ut och hon skulle inte berätta om att de hade träffats.
På fråga om eventuella kännetecken svarar Anna Hage att
Anna Hage själv
d, och han .
På fråga om eventuell dialekt blir svaret att Anna Hage .
Han var enligt Anna Hage
Anna Hage uppfattade
Anna Hage är väldigt tydlig med att hon kan ha helt fel men hennes bild av namnet är att han hette
Varför detta namn dyker upp vet hon inte, hon är osäker på om
han presenterade sig för henne, fick se ett kort men hon ser namnet med ett
Anna Hage tycker själv att minnet är så detaljerat att hon själv tycker att det är konstigt.
På fråga uppger Anna att i telefonen
Anna Hage ombeds att beskriva sin minnesbild av det hon i boken beskriver som uniform och uppger att det var en rock.
Varför hon reagerade var för att han hade väldigt mycket , Anna Hage pekar samtidigt, på sitt vänstra bröst.
Anna Hage beskriver det som
hon förtydligar och säger att hon .
Anna Hage förevisas varpå hon uppger att det .
Anna Hage får även säger då att det inte var sådana men att det även på,
är hon osäker på.
Annas minnesbild är att uniformen .
Angående baskern som beskrivs i boken är den egentliga minnesbilden att han tog på sig den när han skulle gå ut till sin taxi.
Annas minnesbild är att den också är grön men hon är lite osäker.
På fråga om Anna någon gång varit osäker på att det var en militär som hon träffade blir svaret absolut inte.
På fråga om Anna Hage vid något annat tillfälle sett personen blir svaret nej, men att hon ibland har en känsla av att hon känner igen honom från något annat tillfälle. Hon har inte vid något annat tillfälle pratat med personen.
På fråga om Anna Hage hört om någon annan som har varit med om något liknande så uppger hon att hon inte har pratat med någon annan som varit på mordplatsen, det är inget annat mordvittne som kontaktat henne efter att boken kom ut som sagt att man varit med om någon liknande händelse.
Anna Hage fortsätter och berättar att hennes kompis , numer , minns detta väldigt tydligt.
Anna Hage var väldigt tydlig med att i sin bok bara ta med det som hon själv minns, vissa delar som hennes vänner minns har Anna Hage valt att inte ta med i boken då hon själv inte kan minnas händelserna.
Anna Hage berättar vidare att hon minns att Karin Johansson fick besök av poliser men minns det inte själv men eftersom Karin Johansson inte minns det står det inte i boken.
Anna Hage minns att
.
Karin Johansson tyckte
.
Anna Hage ringde till polisen i Huddinge och fick det bekräftat att de kom därifrån men
han presenterade sig för henne, fick se ett kort men hon ser namnet med ett
Anna Hage tycker själv att minnet är så detaljerat att hon själv tycker att det är konstigt.
På fråga uppger Anna att i telefonen
Anna Hage ombeds att beskriva sin minnesbild av det hon i boken beskriver som uniform och uppger att det var en rock.
Varför hon reagerade var för att han hade väldigt mycket , Anna Hage pekar samtidigt, på sitt vänstra bröst.
Anna Hage beskriver det som
hon förtydligar och säger att hon .
Anna Hage förevisas varpå hon uppger att det .
Anna Hage får även säger då att det inte var sådana men att det även på,
är hon osäker på.
Annas minnesbild är att uniformen .
Angående baskern som beskrivs i boken är den egentliga minnesbilden att han tog på sig den när han skulle gå ut till sin taxi.
Annas minnesbild är att den också är grön men hon är lite osäker.
På fråga om Anna någon gång varit osäker på att det var en militär som hon träffade blir svaret absolut inte.
På fråga om Anna Hage vid något annat tillfälle sett personen blir svaret nej, men att hon ibland har en känsla av att hon känner igen honom från något annat tillfälle. Hon har inte vid något annat tillfälle pratat med personen.
På fråga om Anna Hage hört om någon annan som har varit med om något liknande så uppger hon att hon inte har pratat med någon annan som varit på mordplatsen, det är inget annat mordvittne som kontaktat henne efter att boken kom ut som sagt att man varit med om någon liknande händelse.
Anna Hage fortsätter och berättar att hennes kompis , numer , minns detta väldigt tydligt.
Anna Hage var väldigt tydlig med att i sin bok bara ta med det som hon själv minns, vissa delar som hennes vänner minns har Anna Hage valt att inte ta med i boken då hon själv inte kan minnas händelserna.
Anna Hage berättar vidare att hon minns att Karin Johansson fick besök av poliser men minns det inte själv men eftersom Karin Johansson inte minns det står det inte i boken.
Anna Hage minns att
.
Karin Johansson tyckte
.
Anna Hage ringde till polisen i Huddinge och fick det bekräftat att de kom därifrån men
