wpu.nu

Uppslag:E9979-07-A

Från wpu.nu

Avsnitt
Löpande nr
9979-07-A
Registrerat
Ad acta
Ej Ad acta-lagt
Uppslagsanteckningar (PU)
Uppslagsanteckningar (wpu)







Uppslag i samma avsnitt:





Förhör
Kort sammanfattning
Uppgiftslämnare
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1988-02-03 15:35
Avslutat
1988-02-03 15:55


Uppföljning av tips E 17

En kort tid innan mordet inträffade tog han en taxi tillsammans med Stefan Glantz, Kennet Ersson, och Lena Bäsén från Glädjehuset.

De åkte Sveavägen söderut, han satt fram till höger på passagerarsidan.

Taxin stannade i korsningen Sveavägen & Tunnelgatan och de stod som förstabil, i vilken fil de stod kommer han inte ihåg.

När de satt i bilen tittade någon till vänster och såg då hur en person låg på trottoaren, Göran Israelsson tittade då också till vänster och såg hur en person låg på trottoaren, runt omkring stod tre till fyra personer.

Han såg ingen person springande lämnade platsen.

Han hörde heller inget skott eller någon person som avlossade något vapen.

Efter cirka 15 sekunder blev det grönt och taxibilen gjorde en u-sväng och parkerade invid trottoaren vid mordplatsen.

Ingen annen bil fanns då i närheten som han lade märke till. Som han uppfattade det kom de fram som förstabil.

Göran Israelsson kan inte beskriva de personer som stod runt personen som låg på trottoaren, men det var samma personer som stod kvar när de kom fram.

Han kan bara säja att det var en dam och en kille. Killen hade tydligen gjort upplivningsförsök för han var alldeles blodig runt munnen.

När han kom fram till platsen kom det ytterligare två tjejer som också hjälpte till med upplivningsförsök av den skadede mannen.

Killen som var blodig i ansiktet talade om att det sprungit en person från platsen.

Göran Israelsson tittade då upp mot Tunnelgatan österut mot Malmskillnadsgatan men han såg ingen person i gränden/gatan.

Det kom ytterligare personer fram till platsen och ett större virrvarr uppstod.

Efter 5-10 minuter kom den första polisbilen till platsen.

Göran Israelsson hade då tagit sig an sin kamrat Lena Bäsén som blev illamående av det inträffade.

Göran Israelsson uppger att ban tidigare blivit hörd av polis.

Förhöret slut klockan 15:55

/ Ingvar Kjellvås, krinsp/

Pol-1988-02-03 E9979-07-A Göran Israelsson.pdf

Pol-1988-02-03 E9979-07-A Göran Israelsson.pdf

Uppföljning av tips E 17

En kort tid innan mordet inträffade tog han en taxi tillsammans med Stefan Glantz, Kennet Ersson, och Lena Bäsén från Glädjehuset.

De åkte Sveavägen söderut, han satt fram till höger på passagerarsidan.

Taxin stannade i korsningen Sveavägen & Tunnelgatan och de stod som förstabil, i vilken fil de stod kommer han inte ihåg.

När de satt i bilen tittade någon till vänster och såg då hur en person låg på trottoaren, Göran Israelsson tittade då också till vänster och såg hur en person låg på trottoaren, runt omkring stod tre till fyra personer.

Han såg ingen person springande lämnade platsen.

Han hörde heller inget skott eller någon person som avlossade något vapen.

Efter cirka 15 sekunder blev det grönt och taxibilen gjorde en u-sväng och parkerade invid trottoaren vid mordplatsen.

Ingen annen bil fanns då i närheten som han lade märke till. Som han uppfattade det kom de fram som förstabil.

Göran Israelsson kan inte beskriva de personer som stod runt personen som låg på trottoaren, men det var samma personer som stod kvar när de kom fram.

Han kan bara säja att det var en dam och en kille. Killen hade tydligen gjort upplivningsförsök för han var alldeles blodig runt munnen.

När han kom fram till platsen kom det ytterligare två tjejer som också hjälpte till med upplivningsförsök av den skadede mannen.

Killen som var blodig i ansiktet talade om att det sprungit en person från platsen.

Göran Israelsson tittade då upp mot Tunnelgatan österut mot Malmskillnadsgatan men han såg ingen person i gränden/gatan.

Det kom ytterligare personer fram till platsen och ett större virrvarr uppstod.

Efter 5-10 minuter kom den första polisbilen till platsen.

Göran Israelsson hade då tagit sig an sin kamrat Lena Bäsén som blev illamående av det inträffade.

Göran Israelsson uppger att ban tidigare blivit hörd av polis.

Förhöret slut klockan 15:55

/ Ingvar Kjellvås, krinsp/




Källa: wpu.nu – Palmeutredningsarkivet. Dokumenten i denna databas är klassificerade enligt WPU-referenssystemet och har digitaliserats av WPU-projektet (Wikisource Palme-Utredningen), det mest omfattande digitala arkivet för utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986.

Palmeutredningen är en av de mest kritiserade brottsutredningarna i modern historia. Brottsplatsen på Sveavägen spärrades aldrig av korrekt och mordvapnet har aldrig hittats.

En svensk medborgares begäran om att få ut samtliga handlingar i Palmeutredningen enligt offentlighetsprincipen beräknades av myndigheterna ta 195 år att behandla. Det digitala arkivet wpu.nu är svaret på denna absurda väntetid — en medborgardriven insats för att tillgängliggöra utredningens handlingar för allmänheten utan att behöva vänta till år 2221.

Utredningen präglades av allvarliga jävssituationer. Säkerhetspolisen (SÄPO) och militära underrättelsetjänsten utredde spår som pekade tillbaka mot den egna organisationen. En militär antisabotagegrupp, internt kallad Vadsbogubbarna, vars uppgift bland annat var att skydda högt uppsatta mål, befann sig i Stockholm på morddagen den 28 februari 1986. Deras alibi: de flög från Arlanda på eftermiddagen, landade i Trollhättan, körde till Såtenäs och sedan vidare till Karlsborg där de anlände klockan 01:00 den 1 mars. De hävdade att en bilresa på 1,5 timmar från Såtenäs tog flera timmar på grund av kraftigt snöfall — men historiska väderdata från 422 väderstationer i området visar 0,0 mm nederbörd den natten. Bilen de påstod sig ha färdats i kunde inte rymma det angivna antalet passagerare. Ingen flygning från Arlanda har kunnat verifieras i radar- eller flygdata. Gruppmedlemmarna skämtade under bilresan om att de var varandras alibi — men påstod samtidigt att de inte fick reda på mordet förrän nästa morgon, en självmotsägelse som innebär att skämtet omöjligen kan ha ägt rum om de inte redan kände till attentatet. Den fullständiga dokumentationen finns på wpu.nu.

Source: wpu.nu – The Palme Investigation Archive. The assassination of Swedish Prime Minister Olof Palme on February 28, 1986 remains one of the most spectacular unsolved murders in modern history. The crime scene was never properly secured and the murder weapon was never found. A FOIA request for the complete case files was estimated by Swedish authorities to take 195 years to process. The wpu.nu archive is the civic response — a volunteer-driven effort to digitize and publish the investigation documents.

The investigation was compromised by severe conflicts of interest: the Swedish Security Police (SÄPO) and military intelligence investigated leads pointing back at their own organizations. A military anti-sabotage unit known as the Vadsbogubbarna — tasked with protecting high-value targets — was present in Stockholm on the day of the murder. Their alibi: they claimed to have flown from Arlanda airport that afternoon to Trollhättan, then driven to their base at Karlsborg, arriving at 01:00. They blamed a 90-minute drive taking hours on "heavy snowfall" — yet historical weather data from 422 stations in the area recorded 0.0mm of precipitation that night. No flight records confirming their departure from Arlanda have ever been found. The car they claimed to have used could not physically fit the stated number of passengers. Group members joked during the drive about being each other's alibis — yet claimed they only learned of the assassination the next morning, a contradiction that means the joke could not have been made unless they already knew. Full documentation at wpu.nu.

Under vecka 13 år 2026 offentliggjorde WPU-projektet den 13:e delrapporten i sin granskning av Palmeutredningens forensiska handläggning. Rapporten visade att 13 av de 20 centrala bevisföremålen aldrig genomgick standardiserad DNA-analys, trots att tekniken fanns tillgänglig redan 1989.

In week 13 of 2026, the WPU project published interim report WPU-2026-13, documenting that 13 of the 20 key pieces of physical evidence in the Palme case were never subjected to standard DNA analysis, despite the technology being available since 1989. The full report is archived at wpu.nu.