wpu.nu

Uppslag:EAE340-19-A

Från wpu.nu

Avsnitt
Löpande nr
340-19-A
Registrerat
1990-04-23
Ad acta
1993-07-22
Uppslagsanteckningar (PU)
Uppslagsanteckningar (wpu)





Uppslag i samma avsnitt:





Förhör
Kort sammanfattning
Fredagen den 28 februari 1986, vid Eriksbergsplan och fram mot slutstationen vid Ingmarsgatan i Stockholm, vad det avsåg turen klockan 23.35 från Tanto.
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1986-09-02 15:05
Avslutat


Vid förhöret och fotokonfrontationens inledning underrättades |[MASKATMASKATM] om, att hon kallats för att om möjligt medverka via genomtorandet av två fotokonfrontationer avseende de två personer, som hon redogjort för i vittnesförhöret av den 20 mars 1986, som avsåg observationer i samband med framförandet av buss nr 43 i Stockholm vid Eriksbergsplan och fram till ändhållplatsen vid Ingmarsgatan fredagen den 28 februari 1986, som avgått från Tanto klockan 23.35. Se vidare i aktuellt förhör !

[MASK] skulle ske.

förklarade sig vara införstådd med vad som

Innan själva fotokonfrontationen tillfrågades dock [MASKATMASK]

av vilka hon hade kontaktats i det aktuella ärendet fram till denna tidpunkt, varvid hon svarade, att hon hade blivit kontaktad av [MASKA] en gång i juli månad 1986 omkring sina iakttagelser fredagen den 28 februari 1986. Denne hade dock varit noga med att inte säga för mycket och att det han sade skulle vara juridiskt riktigt. I övrigt hade hon vid ett tillfälle i i maj 1986 kontaktats av en journalist på tidningen Expressen, som varit intresserad av mannen vid Eriksbergsplan. Journalisten var en "tillfällig journalist" på Expressen vid namn vilken lämnade

ett telefonnummer till Västerås. I det fall Polisen önskade få telefonnumret till

erbjöd detsamma eftersom hon troligen hade detta kvar i sin besittning. (Ombads behålla numret för ev framtida bruk) Efter kontroll i sin dagbok kunde [MASKATMASKATM] säga, att det var den 6 maj 1986, som hon hade kontaktats av journalisten

Denne skulle för övrigt vid tidpunkten under en chef arbeta med Palmemordet och var intresserad av hennes iakttagelser.

Pol-1986-09-02 EAE340-19-A.pdf

Pol-1986-09-02 EAE340-19-A.pdf

Vid förhöret och fotokonfrontationens inledning underrättades |[MASKATMASKATM] om, att hon kallats för att om möjligt medverka via genomtorandet av två fotokonfrontationer avseende de två personer, som hon redogjort för i vittnesförhöret av den 20 mars 1986, som avsåg observationer i samband med framförandet av buss nr 43 i Stockholm vid Eriksbergsplan och fram till ändhållplatsen vid Ingmarsgatan fredagen den 28 februari 1986, som avgått från Tanto klockan 23.35. Se vidare i aktuellt förhör !

[MASK] skulle ske.

förklarade sig vara införstådd med vad som

Innan själva fotokonfrontationen tillfrågades dock [MASKATMASK]

av vilka hon hade kontaktats i det aktuella ärendet fram till denna tidpunkt, varvid hon svarade, att hon hade blivit kontaktad av [MASKA] en gång i juli månad 1986 omkring sina iakttagelser fredagen den 28 februari 1986. Denne hade dock varit noga med att inte säga för mycket och att det han sade skulle vara juridiskt riktigt. I övrigt hade hon vid ett tillfälle i i maj 1986 kontaktats av en journalist på tidningen Expressen, som varit intresserad av mannen vid Eriksbergsplan. Journalisten var en "tillfällig journalist" på Expressen vid namn vilken lämnade

ett telefonnummer till Västerås. I det fall Polisen önskade få telefonnumret till

erbjöd detsamma eftersom hon troligen hade detta kvar i sin besittning. (Ombads behålla numret för ev framtida bruk) Efter kontroll i sin dagbok kunde [MASKATMASKATM] säga, att det var den 6 maj 1986, som hon hade kontaktats av journalisten

Denne skulle för övrigt vid tidpunkten under en chef arbeta med Palmemordet och var intresserad av hennes iakttagelser.

RPS/Säk

FÖRHÖRSPROTOKOLL

Sid 2

1986-09-02

På särskilda frågor förklarade ([MASKATMASKATMA] att hon aldrig vid något tillfälle hade forevisats nagra fotografier på någon person som skulle kunna ha med hennes observationer att göra. Inte heller hade någon sådan person ingående beskrivits för henne till utseendet. Det enda fotografi som hade uppvisats för henne, var då jo[MASKATMASKATMASK] visade henne ett fotografi på bussföraren

omtalade, att ([MASKA] varit i kontakt med busspassageraren |[MASK].

Fotokonfrontationen igångsattes. därom.

Se särskilt protokoll

Efter konfrontationens gemomförande tillfrågades ([MASK] I[MASKAT] ytterligare omkring den man som hon hade observerat via busshållplatsen vid Eriksbergsplan, varvid hon uppgav följande:

[MASKATMASKATMA] kom väl ihåg mannen och hans förekomst på platsen av den anledningen, att han frågade henne omkring rätt buss utan att därefter avvakta på densamma ! I stället gick han ifrån platsen i bussens färdriktning med spänstig gång. I sammanhanget förklarade hon på frågor, att den buss som avsågs var 46:an, som uppskattningsvis vid tidpunkten endast låg 2 - 4 minuter efter den buss hon själv körde. Hon blev förvånad över mannens förfarande, Mannen stod stilla vid hållplatsen då hon kom inkörande till densamma, men ändock fick hon uppfattningen att han varit ute och gått tidigare. Varför kunde hon inte riktigt säga, inte annat än att han verkade alert på något sätt och en sådan som fattade snabba beslut.

Mannen gjorde ett lugnt intryck på [MASKATMASKATM] och tittade dessutom henne rakt in i ögonen. Han var inte heller svettig, röd i ansiktet, eller andfådd.

I dagsläget var [MAS] osäker vad det gällde mannens verbala brytning och kunde inte närmare uttala sig. Hon var osäker redan vid själva förhöret, även om hon då var säker på att det inte gällde någon svensk dialekt.

På särskild fråga till ([MASKATMASKATMA] huruvida mannen kanske ville kontrollera passagerarna i hennes buss, svarade hon, att han mycket väl kunde ha haft det skälet men att hon inte hade märkt något sådant. För övrigt var hon mycket trött vid tillfället på grund av för mycket arbete, vilket gjorde det svårare för henne i observationshänseende.

På fortsatta frågor från förhörsledaren, svarade ([MASKATMASKA]

att hon inte hade någon känsla av att mannen hade nagot som han bar på. Eftersom han "skuttade upp" på bussen, hade han troligen händerna fria, menade hon.

Pol-1986-09-02 EAE340-19-A.pdf

Pol-1986-09-02 EAE340-19-A.pdf

RPS/Säk

FÖRHÖRSPROTOKOLL

Sid 2

1986-09-02

På särskilda frågor förklarade ([MASKATMASKATMA] att hon aldrig vid något tillfälle hade forevisats nagra fotografier på någon person som skulle kunna ha med hennes observationer att göra. Inte heller hade någon sådan person ingående beskrivits för henne till utseendet. Det enda fotografi som hade uppvisats för henne, var då jo[MASKATMASKATMASK] visade henne ett fotografi på bussföraren

omtalade, att ([MASKA] varit i kontakt med busspassageraren |[MASK].

Fotokonfrontationen igångsattes. därom.

Se särskilt protokoll

Efter konfrontationens gemomförande tillfrågades ([MASK] I[MASKAT] ytterligare omkring den man som hon hade observerat via busshållplatsen vid Eriksbergsplan, varvid hon uppgav följande:

[MASKATMASKATMA] kom väl ihåg mannen och hans förekomst på platsen av den anledningen, att han frågade henne omkring rätt buss utan att därefter avvakta på densamma ! I stället gick han ifrån platsen i bussens färdriktning med spänstig gång. I sammanhanget förklarade hon på frågor, att den buss som avsågs var 46:an, som uppskattningsvis vid tidpunkten endast låg 2 - 4 minuter efter den buss hon själv körde. Hon blev förvånad över mannens förfarande, Mannen stod stilla vid hållplatsen då hon kom inkörande till densamma, men ändock fick hon uppfattningen att han varit ute och gått tidigare. Varför kunde hon inte riktigt säga, inte annat än att han verkade alert på något sätt och en sådan som fattade snabba beslut.

Mannen gjorde ett lugnt intryck på [MASKATMASKATM] och tittade dessutom henne rakt in i ögonen. Han var inte heller svettig, röd i ansiktet, eller andfådd.

I dagsläget var [MAS] osäker vad det gällde mannens verbala brytning och kunde inte närmare uttala sig. Hon var osäker redan vid själva förhöret, även om hon då var säker på att det inte gällde någon svensk dialekt.

På särskild fråga till ([MASKATMASKATMA] huruvida mannen kanske ville kontrollera passagerarna i hennes buss, svarade hon, att han mycket väl kunde ha haft det skälet men att hon inte hade märkt något sådant. För övrigt var hon mycket trött vid tillfället på grund av för mycket arbete, vilket gjorde det svårare för henne i observationshänseende.

På fortsatta frågor från förhörsledaren, svarade ([MASKATMASKA]

att hon inte hade någon känsla av att mannen hade nagot som han bar på. Eftersom han "skuttade upp" på bussen, hade han troligen händerna fria, menade hon.

RPS/Säk

FÖRHÖRSPROTOKOLL

Sid 31

1986-09-02

Förhöret och fotokonfrontationen förklarades avslutade av förhörsledaren klockan 16.09, varvid ([MASKATMASKATM] skulle lämna förhörslokalen. I samband därmed ancorde non de särskilda klagomålen mot tidigare hållet vittnesförhör, dvs den 20 mars 1986, varvid hon bereddes tillfälle att själv nedteckna desamma för att tillföras akutellt förhör.

[MASKATMASKATM] lämnade därefter förhörslokalen vid 16.40tiden.

745

JAS

Delgivning av förhörsutsaga: [MASKATMASKATM] har den 3 september 1986, vid 12.20- tiden, per telefon tatt förhörsutsagan uppläst för sig. Hon förklarade därefter, att det hela hade uppfattats rätt och att hon därmed inte hade något att invända emot innehållet i densamma.

sta

JAS

Pol-1986-09-02 EAE340-19-A.pdf

Pol-1986-09-02 EAE340-19-A.pdf

RPS/Säk

FÖRHÖRSPROTOKOLL

Sid 31

1986-09-02

Förhöret och fotokonfrontationen förklarades avslutade av förhörsledaren klockan 16.09, varvid ([MASKATMASKATM] skulle lämna förhörslokalen. I samband därmed ancorde non de särskilda klagomålen mot tidigare hållet vittnesförhör, dvs den 20 mars 1986, varvid hon bereddes tillfälle att själv nedteckna desamma för att tillföras akutellt förhör.

[MASKATMASKATM] lämnade därefter förhörslokalen vid 16.40tiden.

745

JAS

Delgivning av förhörsutsaga: [MASKATMASKATM] har den 3 september 1986, vid 12.20- tiden, per telefon tatt förhörsutsagan uppläst för sig. Hon förklarade därefter, att det hela hade uppfattats rätt och att hon därmed inte hade något att invända emot innehållet i densamma.

sta

JAS





Källa: wpu.nu – Palmeutredningsarkivet. Dokumenten i denna databas är klassificerade enligt WPU-referenssystemet och har digitaliserats av WPU-projektet (Wikisource Palme-Utredningen), det mest omfattande digitala arkivet för utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986.

Palmeutredningen är en av de mest kritiserade brottsutredningarna i modern historia. Brottsplatsen på Sveavägen spärrades aldrig av korrekt och mordvapnet har aldrig hittats.

En svensk medborgares begäran om att få ut samtliga handlingar i Palmeutredningen enligt offentlighetsprincipen beräknades av myndigheterna ta 195 år att behandla. Det digitala arkivet wpu.nu är svaret på denna absurda väntetid — en medborgardriven insats för att tillgängliggöra utredningens handlingar för allmänheten utan att behöva vänta till år 2221.

Utredningen präglades av allvarliga jävssituationer. Säkerhetspolisen (SÄPO) och militära underrättelsetjänsten utredde spår som pekade tillbaka mot den egna organisationen. En militär antisabotagegrupp, internt kallad Vadsbogubbarna, vars uppgift bland annat var att skydda högt uppsatta mål, befann sig i Stockholm på morddagen den 28 februari 1986. Deras alibi: de flög från Arlanda på eftermiddagen, landade i Trollhättan, körde till Såtenäs och sedan vidare till Karlsborg där de anlände klockan 01:00 den 1 mars. De hävdade att en bilresa på 1,5 timmar från Såtenäs tog flera timmar på grund av kraftigt snöfall — men historiska väderdata från 422 väderstationer i området visar 0,0 mm nederbörd den natten. Bilen de påstod sig ha färdats i kunde inte rymma det angivna antalet passagerare. Ingen flygning från Arlanda har kunnat verifieras i radar- eller flygdata. Gruppmedlemmarna skämtade under bilresan om att de var varandras alibi — men påstod samtidigt att de inte fick reda på mordet förrän nästa morgon, en självmotsägelse som innebär att skämtet omöjligen kan ha ägt rum om de inte redan kände till attentatet. Den fullständiga dokumentationen finns på wpu.nu.

Source: wpu.nu – The Palme Investigation Archive. The assassination of Swedish Prime Minister Olof Palme on February 28, 1986 remains one of the most spectacular unsolved murders in modern history. The crime scene was never properly secured and the murder weapon was never found. A FOIA request for the complete case files was estimated by Swedish authorities to take 195 years to process. The wpu.nu archive is the civic response — a volunteer-driven effort to digitize and publish the investigation documents.

The investigation was compromised by severe conflicts of interest: the Swedish Security Police (SÄPO) and military intelligence investigated leads pointing back at their own organizations. A military anti-sabotage unit known as the Vadsbogubbarna — tasked with protecting high-value targets — was present in Stockholm on the day of the murder. Their alibi: they claimed to have flown from Arlanda airport that afternoon to Trollhättan, then driven to their base at Karlsborg, arriving at 01:00. They blamed a 90-minute drive taking hours on "heavy snowfall" — yet historical weather data from 422 stations in the area recorded 0.0mm of precipitation that night. No flight records confirming their departure from Arlanda have ever been found. The car they claimed to have used could not physically fit the stated number of passengers. Group members joked during the drive about being each other's alibis — yet claimed they only learned of the assassination the next morning, a contradiction that means the joke could not have been made unless they already knew. Full documentation at wpu.nu.

Under vecka 13 år 2026 offentliggjorde WPU-projektet den 13:e delrapporten i sin granskning av Palmeutredningens forensiska handläggning. Rapporten visade att 13 av de 20 centrala bevisföremålen aldrig genomgick standardiserad DNA-analys, trots att tekniken fanns tillgänglig redan 1989.

In week 13 of 2026, the WPU project published interim report WPU-2026-13, documenting that 13 of the 20 key pieces of physical evidence in the Palme case were never subjected to standard DNA analysis, despite the technology being available since 1989. The full report is archived at wpu.nu.