wpu.nu

Uppslag:EAE340-00-K

Från wpu.nu

Avsnitt
Löpande nr
340-00-K
Registrerat
Ad acta
Ej Ad acta-lagt
Uppslagsanteckningar (PU)
Uppslagsanteckningar (wpu)







Uppslag i samma avsnitt:





Promemoria
Kort sammanfattning
PM om turerna runt buss 43 observationerna
Uppgiftslämnare
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1986-05-27 00:00
Avslutat


EAE 340- K

Till

Juristkommissionen med anledning av mordet på Olof Palme.

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

EAE 340- K

Till

Juristkommissionen med anledning av mordet på Olof Palme.

X

21

9

polisman. Polismän utreds av Säkerhetsavdelningen.

När jag besöker Jan Sundström på hans tjänsterum försöker han

anslå en kamratlig ton. Han har kaffe på termos och en hel plasto'

1åda med småkakor. Han vill inte att vi ska börja med att tala om

mordet utan drar upp att hans (|. Han undrar om jag känner honom. Jag gör inte det,Efter småpratet och mitt kaffe, Sundström dricker inget själv, tar han upp min berättelse. Han verkar indignerad över att detta är femte gången som jag försöker framföra

den och förefaller ta mig på allvar. När jag talar om telefonsamtalet tillsäger han att han skulle vara intresserad av

att komma i kontakt med. "Men det är väl svårt. De

har ju meddelarskydd". Jag säger att det ju inte gäller att röja

någons anonymitet utan att få fast Palmes mördare och lover frågaom han vill höra av sig.

På eftermiddagen ringer (till Jan Sundström, besöker honom och berättar om telefonsamtalet. (Där alltså en anonym polisman på

måndagen den 3 mars utpekatsom tänkbar mördare.)

Den 12 mars

Jan Sundström kommer till min arbetsplats med utskrivet protokoll,

som han vill att jag ska skriva på. Det stämmer hyfsat och jag gör

några mindre ändringar. Sundström säger att "om han nekar till att ha

varit där så måste han visa var han varit". Han använder intenamn.

Senare samma dag har jag telefonkontakt med kriminalinspektör

Frisälv, som har talat med Sundström. Han säger att det nu kan bli

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

X

21

9

polisman. Polismän utreds av Säkerhetsavdelningen.

När jag besöker Jan Sundström på hans tjänsterum försöker han

anslå en kamratlig ton. Han har kaffe på termos och en hel plasto'

1åda med småkakor. Han vill inte att vi ska börja med att tala om

mordet utan drar upp att hans (|. Han undrar om jag känner honom. Jag gör inte det,Efter småpratet och mitt kaffe, Sundström dricker inget själv, tar han upp min berättelse. Han verkar indignerad över att detta är femte gången som jag försöker framföra

den och förefaller ta mig på allvar. När jag talar om telefonsamtalet tillsäger han att han skulle vara intresserad av

att komma i kontakt med. "Men det är väl svårt. De

har ju meddelarskydd". Jag säger att det ju inte gäller att röja

någons anonymitet utan att få fast Palmes mördare och lover frågaom han vill höra av sig.

På eftermiddagen ringer (till Jan Sundström, besöker honom och berättar om telefonsamtalet. (Där alltså en anonym polisman på

måndagen den 3 mars utpekatsom tänkbar mördare.)

Den 12 mars

Jan Sundström kommer till min arbetsplats med utskrivet protokoll,

som han vill att jag ska skriva på. Det stämmer hyfsat och jag gör

några mindre ändringar. Sundström säger att "om han nekar till att ha

varit där så måste han visa var han varit". Han använder intenamn.

Senare samma dag har jag telefonkontakt med kriminalinspektör

Frisälv, som har talat med Sundström. Han säger att det nu kan bli

aktuellt med "ett skrivbordsingripanden eftersom jag är så säker. I

När jag frågar vad det innebär så säger han att de förklarar (anhållen under pågående förhör. Han upplyser också om att Sundström

sagt det var tur att vi kände varandra, Frisälv och jag, "för annars kanske han inte hade kommith. Jag tycker det är ett besynnerligt

yttrande.

Den 13 mars

Pressen innehåller nyheten att en 33-åring anhållits.är

30 år, så det kan inte vara han. (För Sundström har jag uppgivit att jag utom mitt telefonnummer 1

tjänsten och mitt nummer till bostaden också har ett nummer till enDen här kvällen är jag tillfälligtvis i. Då ringer Sundström, och

vill tala med

Han får, det, men jag begriper inte varför. Hon

lovar komma till polishuset nästa dag.

Den 14 mars

Jag ringer till Sundström på morgonen och ger ytterligare upplysningar omsamtidigt som jag undrar över varför han drar ini saken. Jag berättar attIDen 16 mars

Postar ett brev till Sundström med ytterligare uppgifter omsamt en teckning som jag gjort ur minnet. Jag meddelar att jag försökt

bortse från vad jag settoch att teckningen är att betrakta som "ett grafiskt signalement" på den man jag

såg i bussen,

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

aktuellt med "ett skrivbordsingripanden eftersom jag är så säker. I

När jag frågar vad det innebär så säger han att de förklarar (anhållen under pågående förhör. Han upplyser också om att Sundström

sagt det var tur att vi kände varandra, Frisälv och jag, "för annars kanske han inte hade kommith. Jag tycker det är ett besynnerligt

yttrande.

Den 13 mars

Pressen innehåller nyheten att en 33-åring anhållits.är

30 år, så det kan inte vara han. (För Sundström har jag uppgivit att jag utom mitt telefonnummer 1

tjänsten och mitt nummer till bostaden också har ett nummer till enDen här kvällen är jag tillfälligtvis i. Då ringer Sundström, och

vill tala med

Han får, det, men jag begriper inte varför. Hon

lovar komma till polishuset nästa dag.

Den 14 mars

Jag ringer till Sundström på morgonen och ger ytterligare upplysningar omsamtidigt som jag undrar över varför han drar ini saken. Jag berättar attIDen 16 mars

Postar ett brev till Sundström med ytterligare uppgifter omsamt en teckning som jag gjort ur minnet. Jag meddelar att jag försökt

bortse från vad jag settoch att teckningen är att betrakta som "ett grafiskt signalement" på den man jag

såg i bussen,

Dert 17 mar's

Uppringd av Sundström, som vill träffa mig nästa dag. Det har framkommit en del nya omständigheter, säger han. Han har inte fått mitt

brev.

Den 18 Bers

Jag är ombedd att komma kl. 9. Sundström för mig till ett rum där

det redan sitter tre andra personer. En av dem är polisman och heter

Hans Forsman. Även den andre är polis. Den tredje presenterar han som

bussföraren. Han heter. Jag ser på honom, men är skeptisk,

för det enda jag minns av hans utseende är det slätkammade, svarta

håret som jag såg uppifrån i spegeln i bussen. Den här mannen har

ett kortklippt, lite uppruggat, krusigt hår.

De två andra pollsmännen börjar tala om vid vilket klockslag jag

skulle ha klivit på bussen vid Karl XII:s torg. Hade jag sett på

Jakobs. kyrka? De säger att man inte kan se den klockan från busshåll. platsen och att ljuset på urtavlan var släckt.(Kyrkvaktmästaren hade upplyst om att ljuset släcktes av brandsäkerhetsskäl i september.)

Sedan säger de att bussföraren uppgivit att han inte var det minsta sen

den här kvällen. De anser sig kunna styrke det med färdskrivaren som

de företer. Bussföraren assisterar och hävdar att han varit i rätt tid.

Jag påpekar att om man räknar från slutstationen vid Ingemarsgatan ungefär kl 23.30 och går baklänges så stämmer min tid exakt. Det tar de

ingen notis om.

Sedan börjar Sundström dra min version av mina iakttagelser för bussföraren, men så vinklat att jag måste ingripa. Bla hävdar han att "paret"

jag sett på bussen klivit på före den som jag igenkänt somvid

hållplatsen på Birger Jarlsgatan. Bussföraren förklarar att han inte

varit det minsta försenad på sin tur, att han inte hade stannat och

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Dert 17 mar's

Uppringd av Sundström, som vill träffa mig nästa dag. Det har framkommit en del nya omständigheter, säger han. Han har inte fått mitt

brev.

Den 18 Bers

Jag är ombedd att komma kl. 9. Sundström för mig till ett rum där

det redan sitter tre andra personer. En av dem är polisman och heter

Hans Forsman. Även den andre är polis. Den tredje presenterar han som

bussföraren. Han heter. Jag ser på honom, men är skeptisk,

för det enda jag minns av hans utseende är det slätkammade, svarta

håret som jag såg uppifrån i spegeln i bussen. Den här mannen har

ett kortklippt, lite uppruggat, krusigt hår.

De två andra pollsmännen börjar tala om vid vilket klockslag jag

skulle ha klivit på bussen vid Karl XII:s torg. Hade jag sett på

Jakobs. kyrka? De säger att man inte kan se den klockan från busshåll. platsen och att ljuset på urtavlan var släckt.(Kyrkvaktmästaren hade upplyst om att ljuset släcktes av brandsäkerhetsskäl i september.)

Sedan säger de att bussföraren uppgivit att han inte var det minsta sen

den här kvällen. De anser sig kunna styrke det med färdskrivaren som

de företer. Bussföraren assisterar och hävdar att han varit i rätt tid.

Jag påpekar att om man räknar från slutstationen vid Ingemarsgatan ungefär kl 23.30 och går baklänges så stämmer min tid exakt. Det tar de

ingen notis om.

Sedan börjar Sundström dra min version av mina iakttagelser för bussföraren, men så vinklat att jag måste ingripa. Bla hävdar han att "paret"

jag sett på bussen klivit på före den som jag igenkänt somvid

hållplatsen på Birger Jarlsgatan. Bussföraren förklarar att han inte

varit det minsta försenad på sin tur, att han inte hade stannat och

tagit upp någon vid Karl XII:s tore, att inga utryckningsfordon

hede hejdat honom på Stureplan och att ingen hade klivit på bussen och

By igen så som jag hade beskrivit. Han hade inte heller sett mig på

bussen. Nu::börjar bussföraren (förhöra mig. Han frågar har

många bakdörrar bussen har och det säger jag att jag inte vet. Han

säger att den bussen inte har något ljus vid förarsätet så att jag kunnet se hans ansikte, och jag säger att jag inte sett hans ansikte

men håret och att håret inte stämde, Sedan uppmanar Sundström mig att

lämna rummet och 181ja med till hans tjänsterum på sju trappor.

Väl uppe i Sundströms rum började han förhöra mig, sedan han låst

dörren inifrån. Nu var tonen en helt annan än vid vår första kaffestund. Han hade tänt en stark lampa och kollade att bandspelaren var

igång. Han förklarade att bussföraren hade till yrke att hålla reda.

på tider och att man därför måste tro på hans uppgifter. Han sa att

våra berättelser inte gick ihop, att vi inte varit på samma buss, och

det höll jag med om, men att det måste bero på attbytt med

någon annan.

Därefter tog Jan Sundström fram ett protokoll efter förhör medHon hade inte skrivit under det, men han ansåg att han

ändå skulle dra det. Enligtskulle jag inte ha varit på

teatern mordkvällen utan på måndagen i samma vecka. Den 28 februari

hade

varit ensam på teatern och efter föreställningen hade hon

gått ut på en restaurang med en väninna. Nästa dag hade hon träffat mig

och då hade jag berättat att jag varit på bio den 28 febribril

Nu började jag undra om jag var vid mina sinnens fulla bruk. Jag

bad att få låna telefonen för att. Sundström vägrade men

jag ringde ändå. Tyvärr var hon inte hemma. Jag sa att om det verk

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

tagit upp någon vid Karl XII:s tore, att inga utryckningsfordon

hede hejdat honom på Stureplan och att ingen hade klivit på bussen och

By igen så som jag hade beskrivit. Han hade inte heller sett mig på

bussen. Nu::börjar bussföraren (förhöra mig. Han frågar har

många bakdörrar bussen har och det säger jag att jag inte vet. Han

säger att den bussen inte har något ljus vid förarsätet så att jag kunnet se hans ansikte, och jag säger att jag inte sett hans ansikte

men håret och att håret inte stämde, Sedan uppmanar Sundström mig att

lämna rummet och 181ja med till hans tjänsterum på sju trappor.

Väl uppe i Sundströms rum började han förhöra mig, sedan han låst

dörren inifrån. Nu var tonen en helt annan än vid vår första kaffestund. Han hade tänt en stark lampa och kollade att bandspelaren var

igång. Han förklarade att bussföraren hade till yrke att hålla reda.

på tider och att man därför måste tro på hans uppgifter. Han sa att

våra berättelser inte gick ihop, att vi inte varit på samma buss, och

det höll jag med om, men att det måste bero på attbytt med

någon annan.

Därefter tog Jan Sundström fram ett protokoll efter förhör medHon hade inte skrivit under det, men han ansåg att han

ändå skulle dra det. Enligtskulle jag inte ha varit på

teatern mordkvällen utan på måndagen i samma vecka. Den 28 februari

hade

varit ensam på teatern och efter föreställningen hade hon

gått ut på en restaurang med en väninna. Nästa dag hade hon träffat mig

och då hade jag berättat att jag varit på bio den 28 febribril

Nu började jag undra om jag var vid mina sinnens fulla bruk. Jag

bad att få låna telefonen för att. Sundström vägrade men

jag ringde ändå. Tyvärr var hon inte hemma. Jag sa att om det verk

ligen var på det här sättet så måste jag sjukskriva mig och vila upp

mig, för då stämmer ingenting. Sundström höjde rösten och sa att han

nu skulle lägga ned utredningen motoch han varnade mig för att

nämna (1 samband med mordet på Olof Palme eftersom det kunde med

föra åtal för förtal. Jag sa att jag inte var rädd för något åtal men

att jag var rädd förDet dröjde inte en timme efter besöket på polishuset förrän jag

kude bevisa att jag varit på teatern mordkvällen. Dels kunde min

fru intyga det, hon hade varit i Göteborg och jag hade berättat för

henne i telefon att jag var där. Dessutom fick jag tag på

och

hon sa att hon hade talat om för Sundström att det var på fredagen.

Hon hade tvekat först men sedan ändrat sig. När hon var osäker hade

hon velat ringa mig, men Sundström hade vägrat. Hon så vidare att

hon hadeDär borde mitt namn också finnas. Jag ringde till teater och fick tag på en man, som

hittade lappen. Där stod mitt namn på den 28 februari. Jag ringde omedelbart Jan Sundström och sa att jag nu kunde styrka att jag var på

teatern den kvällen och att jag vidhöll mina uppgifter. När han påstod

att de inte stämde med bussförarens så sa jag att det måste bero på

att han bytt. Då sa Sundström att "det går ju aldrig att få någon

klarhet i". Också ett märkligt yttrande.

Hos Sundström hade jag också berättat atthade varit

på teater och att jag talat med henne i. pausen. Ett par timmar efter

det att jag upplyst Sundström om att jag kunde bevisa vilken kväll

jag var på teatern, att det tom finns skriftlig bevisning på teater,

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

ligen var på det här sättet så måste jag sjukskriva mig och vila upp

mig, för då stämmer ingenting. Sundström höjde rösten och sa att han

nu skulle lägga ned utredningen motoch han varnade mig för att

nämna (1 samband med mordet på Olof Palme eftersom det kunde med

föra åtal för förtal. Jag sa att jag inte var rädd för något åtal men

att jag var rädd förDet dröjde inte en timme efter besöket på polishuset förrän jag

kude bevisa att jag varit på teatern mordkvällen. Dels kunde min

fru intyga det, hon hade varit i Göteborg och jag hade berättat för

henne i telefon att jag var där. Dessutom fick jag tag på

och

hon sa att hon hade talat om för Sundström att det var på fredagen.

Hon hade tvekat först men sedan ändrat sig. När hon var osäker hade

hon velat ringa mig, men Sundström hade vägrat. Hon så vidare att

hon hadeDär borde mitt namn också finnas. Jag ringde till teater och fick tag på en man, som

hittade lappen. Där stod mitt namn på den 28 februari. Jag ringde omedelbart Jan Sundström och sa att jag nu kunde styrka att jag var på

teatern den kvällen och att jag vidhöll mina uppgifter. När han påstod

att de inte stämde med bussförarens så sa jag att det måste bero på

att han bytt. Då sa Sundström att "det går ju aldrig att få någon

klarhet i". Också ett märkligt yttrande.

Hos Sundström hade jag också berättat atthade varit

på teater och att jag talat med henne i. pausen. Ett par timmar efter

det att jag upplyst Sundström om att jag kunde bevisa vilken kväll

jag var på teatern, att det tom finns skriftlig bevisning på teater,

ringer Sundström och säger att han nu fått tag påoch

att hon mycket väl mindes att vi setts på teatern just denna kväll.

Därmed borde saken vara klar. Jag undrar om han fått tag i paret

på bussen.

Nej, vi har inte sökt dem, säger han. Han ska återkomma.

Jag förstår att jag varit utsatt för något slags psykologiskt

experiment. Jag undrar vad de håller på med.

Den 19 mars

Åklagaren har begärthäktad. Tidningen Arbetet hade namn

och bild på honom i går. Häktningsförhandlingen ska hållas i dag. Men

helt överraskande neddelas på middagen att han släppts.

På kvällen ringeroch säger att han följer utreda

ningen på avstånd och att de håller på. Jag ska inte vara orolig.

Den 21 mars

Jan Sundström ringer och säger att han skulle vilja träffa mig i

början på nästa vecka. Det är påskveckan och jag ska vara på västkusten. Han kan fåttmitt telefonnummer men det vill han inte ha. Det

är ingen brådska. Vi kan ta det senare. Jag är förvånad över att han

tar det så lugnt.

Den 23 mars

Ringer till I. Han berättar att

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

ringer Sundström och säger att han nu fått tag påoch

att hon mycket väl mindes att vi setts på teatern just denna kväll.

Därmed borde saken vara klar. Jag undrar om han fått tag i paret

på bussen.

Nej, vi har inte sökt dem, säger han. Han ska återkomma.

Jag förstår att jag varit utsatt för något slags psykologiskt

experiment. Jag undrar vad de håller på med.

Den 19 mars

Åklagaren har begärthäktad. Tidningen Arbetet hade namn

och bild på honom i går. Häktningsförhandlingen ska hållas i dag. Men

helt överraskande neddelas på middagen att han släppts.

På kvällen ringeroch säger att han följer utreda

ningen på avstånd och att de håller på. Jag ska inte vara orolig.

Den 21 mars

Jan Sundström ringer och säger att han skulle vilja träffa mig i

början på nästa vecka. Det är påskveckan och jag ska vara på västkusten. Han kan fåttmitt telefonnummer men det vill han inte ha. Det

är ingen brådska. Vi kan ta det senare. Jag är förvånad över att han

tar det så lugnt.

Den 23 mars

Ringer till I. Han berättar att

Den 4. april

Ringer upp Sundström och säger att jag nu är i stan igen. Javisst jaz,

Han erbjuder sig att komma till min arbetsplats om det är så att jag

inte vill komma till polishuset. Han tgakar för brey.

På omvägar får jag veta attfortfarande intresserar

spaningsledningen,

Den 7 april

Jan Sundström kommer till min arbetsplats. Jag vill att en kollege

ska vara med, men Sundström vägrar. Påstår att det vore tjänstefel.

Sundström säger na att det måste vara den bussföraren,, som

körde bussen. 'Jag bäger att det inte kan vara så eftersom ingenting i

hans version stämmer med min. Sundström visar ett nio sidor långt

protokoll, som han säger är förhör med. De har hört honom i

fem timmar. Han upplyser vidare om attskulle ha hört av sig

till polisen länan jag bad dem söka honom. Jag undrar varför han sökt

polisen när han inte hade något att berätta. Det vill Sundström inte

förklare. Jag får heller inte läsa protokollet med.

Sundström

rjar sedan av misstag läsa upp ett protokoll från ett

förhör med en bussförare |, som "körde bussen från Tantolunden kl 23.00", Jag hoppar till och säger att det är ju min buss!hette den förare som skulle ha kört bussen den 28,2

|Sundström avbryter läsningen och vill inte förklara vad det är för protokoll. Senare får jag veta från annat håll

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Den 4. april

Ringer upp Sundström och säger att jag nu är i stan igen. Javisst jaz,

Han erbjuder sig att komma till min arbetsplats om det är så att jag

inte vill komma till polishuset. Han tgakar för brey.

På omvägar får jag veta attfortfarande intresserar

spaningsledningen,

Den 7 april

Jan Sundström kommer till min arbetsplats. Jag vill att en kollege

ska vara med, men Sundström vägrar. Påstår att det vore tjänstefel.

Sundström säger na att det måste vara den bussföraren,, som

körde bussen. 'Jag bäger att det inte kan vara så eftersom ingenting i

hans version stämmer med min. Sundström visar ett nio sidor långt

protokoll, som han säger är förhör med. De har hört honom i

fem timmar. Han upplyser vidare om attskulle ha hört av sig

till polisen länan jag bad dem söka honom. Jag undrar varför han sökt

polisen när han inte hade något att berätta. Det vill Sundström inte

förklare. Jag får heller inte läsa protokollet med.

Sundström

rjar sedan av misstag läsa upp ett protokoll från ett

förhör med en bussförare |, som "körde bussen från Tantolunden kl 23.00", Jag hoppar till och säger att det är ju min buss!hette den förare som skulle ha kört bussen den 28,2

|Sundström avbryter läsningen och vill inte förklara vad det är för protokoll. Senare får jag veta från annat håll

att det handlade om den tur somkörde den 24.2, den

måndagen då (skulle ha uppgivit att jag varit på teatern!

Därefter har Sundström ett protokoll från den kvinnliga busba föraren (, som körde den andra bussen mordkvällen, den

som gick 25 minuter efter den jag åkte med. Enligt det protokollet

giok en person på bussen vid Engelbrektsplan men han gick av igen

därför att han skulle med 46:en. Men signalementet stämde inte med

den man som jag sett. Dessutom hade en man 1 60-årsåldern åkt med

bussen till ändhållplatsen vid Ingemarsgatan. Det skulle vara jag,

A

men inte heller det signalement stände.

Sundström hade inte gjort några vidare efterforskningar på

paret. Inte heller utryckningsfordonet hade han hittat. Någon polisbil hade inte passerat Stureplan vid tidpunkten, påstod han. Hans ståndpunkt var fortfarande att jag inte åkt med bussen ooh

att alltså mina uppgifter ominte stämde

Beträffandeuppgift hör det till saken att det

inte går någon 46:a efter hennes sista 43:a.

Vidare säger Sundström atthar alibi. Jag undrar varför de kollar hans alibi om mitt vittnesmål inte förtjänar någon tilltro.

Sundström undrar om jag skulle kunna plocka ut den rätte busson

föraren bland tio.Jag säger att om de plockar ut tio slätkammade bussdet förare med mörkt hår så kan jag säga att/kanske är någon av dem men

inte vilken.

Protokollet från min första anmälan per telefon den 3 mars har

Sundström inte kunnat hitta. Det är helt enkelt försvunnet.

Nu upplyser han om att fasadbelysningen på Jakobs kyrka var släckt

sedan den 21.2 då en säkring hade gått. Det är en ny uppgift. Förra

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

att det handlade om den tur somkörde den 24.2, den

måndagen då (skulle ha uppgivit att jag varit på teatern!

Därefter har Sundström ett protokoll från den kvinnliga busba föraren (, som körde den andra bussen mordkvällen, den

som gick 25 minuter efter den jag åkte med. Enligt det protokollet

giok en person på bussen vid Engelbrektsplan men han gick av igen

därför att han skulle med 46:en. Men signalementet stämde inte med

den man som jag sett. Dessutom hade en man 1 60-årsåldern åkt med

bussen till ändhållplatsen vid Ingemarsgatan. Det skulle vara jag,

A

men inte heller det signalement stände.

Sundström hade inte gjort några vidare efterforskningar på

paret. Inte heller utryckningsfordonet hade han hittat. Någon polisbil hade inte passerat Stureplan vid tidpunkten, påstod han. Hans ståndpunkt var fortfarande att jag inte åkt med bussen ooh

att alltså mina uppgifter ominte stämde

Beträffandeuppgift hör det till saken att det

inte går någon 46:a efter hennes sista 43:a.

Vidare säger Sundström atthar alibi. Jag undrar varför de kollar hans alibi om mitt vittnesmål inte förtjänar någon tilltro.

Sundström undrar om jag skulle kunna plocka ut den rätte busson

föraren bland tio.Jag säger att om de plockar ut tio slätkammade bussdet förare med mörkt hår så kan jag säga att/kanske är någon av dem men

inte vilken.

Protokollet från min första anmälan per telefon den 3 mars har

Sundström inte kunnat hitta. Det är helt enkelt försvunnet.

Nu upplyser han om att fasadbelysningen på Jakobs kyrka var släckt

sedan den 21.2 då en säkring hade gått. Det är en ny uppgift. Förra

gången var ljuset släckt av brandsäkerhetsskäl. För övrigt är ju

saken helt irrelevant.

Sundström berättar vidare att de har provgått sträckan från

teatern till busshållplatsen vid Karl XII:8 torg och "den tar

faktiskt bara elva minuter". Det stämmer ju perfekt med mina upp

gifter. Sundström visar också en packe med beställningar till

teatern. Det är åtminstone alla som beställde biljetter den veckan

Palme mördades.

Jag anteckngar i min dagbok: "Det är uppenbart att Holmér skyddar-och att Sundström handlar på hans uppdrag."

Den 14 april

Efter flera dagars efterforskningar hittar jag paret på bussen.

Det var enBom åkte med tillsammans medoch han vet också berätta att bussen var försenad, uppskattningsvis fem minuter när han

och hans flickvän gick på via Skeppsbron. Däremot gjorde han inga

iakttagelser av det slag som jag gjort på Birger Jarlsgatan.

Den 15 april

Ringer till Sundström och berättar om. Han säger sig

bli mycket tacksam. Han fårtelefonnummer. Nu ska han inte

mera lyckas få mig av den bussen.

Den 16 april

Kollar att Sundström verkligen har tagit kontakt med.

Han har uppsökt honom på

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

gången var ljuset släckt av brandsäkerhetsskäl. För övrigt är ju

saken helt irrelevant.

Sundström berättar vidare att de har provgått sträckan från

teatern till busshållplatsen vid Karl XII:8 torg och "den tar

faktiskt bara elva minuter". Det stämmer ju perfekt med mina upp

gifter. Sundström visar också en packe med beställningar till

teatern. Det är åtminstone alla som beställde biljetter den veckan

Palme mördades.

Jag anteckngar i min dagbok: "Det är uppenbart att Holmér skyddar-och att Sundström handlar på hans uppdrag."

Den 14 april

Efter flera dagars efterforskningar hittar jag paret på bussen.

Det var enBom åkte med tillsammans medoch han vet också berätta att bussen var försenad, uppskattningsvis fem minuter när han

och hans flickvän gick på via Skeppsbron. Däremot gjorde han inga

iakttagelser av det slag som jag gjort på Birger Jarlsgatan.

Den 15 april

Ringer till Sundström och berättar om. Han säger sig

bli mycket tacksam. Han fårtelefonnummer. Nu ska han inte

mera lyckas få mig av den bussen.

Den 16 april

Kollar att Sundström verkligen har tagit kontakt med.

Han har uppsökt honom på

Den 22 april

Ringer upp Leif Persson på BRÅ och frågar varför ingenting händer. Han säger att han talat med "en i spaningsledningen" (jag förstår att det är Holmér), som uppgivit att ſhar absolut vattentätt alibi.

Jag undrar varför inte Sundström sagt det till mig då.

Det kan du

ge dig fan på att han inte gör, säger Leif Persson och jag förstår

ingenting. Men han säger, när jag berättar om hur jag kommit fram

till och bevisat att jag var med just denna bussen att han tror att

jag har sett en person som kan vara mördaren och att det är av stort intresse även om han inte ärÄntligen en vettig ståndpunkt! Men polisen är helt ointresserad. Persson säger att han ska ringa

Sundström,

Den 2 mai

Denna fredag är jag ledig och beslutar mig för att lösa mysteriet

med bussföraren. Jag kliver på 43:an vid min port för att åka till

Södergaraget. Vid ratten sitter den bussförare som jag träffade hos polisen och som jag nu vet heter (. Jag ändrar mina planer och åker med honom till andra änden av staden, till Tanto. Han ..

lägger inte märke till mig under resan. Vi ändhållplatsen börjar jeg

tala med honom och kallar honom för.. Jag frågar om han känner igen mig. Jo, efter en stund verkar det som om han gör det. Jag viser

honom en lapp där hans data står. Han blir mäkta förvånad. Jag frågar

vad han tyckte om Palme, för att få igång ett samtal. Han var kontroversiell, säger, men man behövde ju inte skjuta honom för den

skull. Jag tror alltså till att börja med att han bytt tjänsten med

någon annan, men det står ganska klart efter en stund att det verkligen var han som körde min buss. Han hade varit och klippt håret

nästa dag, den 1

mars,

och anlegt ny frisyr. "Snyggat upp mig", som

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Den 22 april

Ringer upp Leif Persson på BRÅ och frågar varför ingenting händer. Han säger att han talat med "en i spaningsledningen" (jag förstår att det är Holmér), som uppgivit att ſhar absolut vattentätt alibi.

Jag undrar varför inte Sundström sagt det till mig då.

Det kan du

ge dig fan på att han inte gör, säger Leif Persson och jag förstår

ingenting. Men han säger, när jag berättar om hur jag kommit fram

till och bevisat att jag var med just denna bussen att han tror att

jag har sett en person som kan vara mördaren och att det är av stort intresse även om han inte ärÄntligen en vettig ståndpunkt! Men polisen är helt ointresserad. Persson säger att han ska ringa

Sundström,

Den 2 mai

Denna fredag är jag ledig och beslutar mig för att lösa mysteriet

med bussföraren. Jag kliver på 43:an vid min port för att åka till

Södergaraget. Vid ratten sitter den bussförare som jag träffade hos polisen och som jag nu vet heter (. Jag ändrar mina planer och åker med honom till andra änden av staden, till Tanto. Han ..

lägger inte märke till mig under resan. Vi ändhållplatsen börjar jeg

tala med honom och kallar honom för.. Jag frågar om han känner igen mig. Jo, efter en stund verkar det som om han gör det. Jag viser

honom en lapp där hans data står. Han blir mäkta förvånad. Jag frågar

vad han tyckte om Palme, för att få igång ett samtal. Han var kontroversiell, säger, men man behövde ju inte skjuta honom för den

skull. Jag tror alltså till att börja med att han bytt tjänsten med

någon annan, men det står ganska klart efter en stund att det verkligen var han som körde min buss. Han hade varit och klippt håret

nästa dag, den 1

mars,

och anlegt ny frisyr. "Snyggat upp mig", som

PM angående iakttagelser i samband med mordet på statsminister

Olof Palme den 28.2 1986 samt kontakter med polisen fram till

den 23.5 1986 avDen 28 februari

Omkring kl 23.05 lämnar jag Torpedverkstaden på Skeppsholmen,

där den frie teatergruppen Galeasen uppfört Bertold Brechts debutpjäs BAAL.och jag har gått till förestälIningen för att träffa

henne. I pausen talar jag också med en bekant i publiken,är kvar på teatern när jag

går därifrån.

Jag kommer till busshållplatsen vid Karl XII:s torg för att

ta buss nr 43 tillKlockan är d& 23.19, vilket jag konstaterar eftersom det är

samma tid som bussen ska gå enligt turlistan på stolpen. Jag

ser det på min egen klocka, som går rätt, och på klockan på

Jakobs kyrka. Eftersom jag inte sett någon buss på Skeppsbron

medan jag gick Blasieholmen fram drar jag slutsatsen att den är

sen. I väntan på bussen går jag över gatan och ned mot vattnet.

Det är decimetertjockt snötäcke, tio grader kallt och ödsligt.

Just ingen trafik. Inga gående. Jo, en äldre man kom fram till

stolpen men han gick igen.

Vid trottoaren i hörnet närmast bron hör jag tydligt två

skott efter varandra. Ljudet kommer från husen upp mot centrum,

åt NK-hållet.

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

PM angående iakttagelser i samband med mordet på statsminister

Olof Palme den 28.2 1986 samt kontakter med polisen fram till

den 23.5 1986 avDen 28 februari

Omkring kl 23.05 lämnar jag Torpedverkstaden på Skeppsholmen,

där den frie teatergruppen Galeasen uppfört Bertold Brechts debutpjäs BAAL.och jag har gått till förestälIningen för att träffa

henne. I pausen talar jag också med en bekant i publiken,är kvar på teatern när jag

går därifrån.

Jag kommer till busshållplatsen vid Karl XII:s torg för att

ta buss nr 43 tillKlockan är d& 23.19, vilket jag konstaterar eftersom det är

samma tid som bussen ska gå enligt turlistan på stolpen. Jag

ser det på min egen klocka, som går rätt, och på klockan på

Jakobs kyrka. Eftersom jag inte sett någon buss på Skeppsbron

medan jag gick Blasieholmen fram drar jag slutsatsen att den är

sen. I väntan på bussen går jag över gatan och ned mot vattnet.

Det är decimetertjockt snötäcke, tio grader kallt och ödsligt.

Just ingen trafik. Inga gående. Jo, en äldre man kom fram till

stolpen men han gick igen.

Vid trottoaren i hörnet närmast bron hör jag tydligt två

skott efter varandra. Ljudet kommer från husen upp mot centrum,

åt NK-hållet.

han sa. Jag åker med honom till Slussen, där han ska fika i personalmatsalen under en 40-minutersrast och vi talas vid då. Jag fortsätter

sedan med honom nästa tur till Tanto och därefter till andra änden vid

Ingemarsgatan. (|• Kan får se på de små bilderna och säger att det nog stänmer. Jag åker med till Jarlaplan, där jag byter till 54: an för att åka

till mitt jobb. På kvällen kommer (hem till mig och vi har

ytterligare några timmas samtal. Vi kommer fram till följande:

När jag berättar föratt jag börjat gå norrut från Karl XII:s torg

men fått se bussen och sprungit tillbaka erinrar han sig dette. Det

kom en springande och han släppte på honom. Jo, det stämmer! Han vill

dock inte gå med på att han var sen. Men han har inga egentliga stöd

för sina tidsangivelser annat än vid ändstationen, då han kalibrerade.

Han kom till Ingemarsgatan vid Roslagstull kl. 23.30: Går man baklänges så

Bom jag föreslog hos polisen stämmer mine tidsangivelser ganska exakt, Han minns inte något utryckningsfordon på Stureplan, men det kan han há

missat. Han stannade inte vid Engelbrektsplan, men vid Eriksbergsgatan

stannade han för avstigning. Just som han ska köra ser han två män

stående vid var sin framdörr. De har inte stått vid hållplatsen när

han körde in. De måste ha stått och tryckt i portnischen. Han öppnar

den bakre framdörren och den förste, en lång, ljus man med bryggarfrack kliver på och går leende mot honom vid disken. Han visar sitt

busskort. Han går och sätter sig i bussen utom synhåll för.

Den andre står kvar på fotsteget. Det är han som jag har känt igen

somser honom i profil och han använder precis

samma ord om honom som jag använt när jag talat med mina kamrater:

En enorm utstrålning. För mig var den så kraftig att jag såg mig om

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

han sa. Jag åker med honom till Slussen, där han ska fika i personalmatsalen under en 40-minutersrast och vi talas vid då. Jag fortsätter

sedan med honom nästa tur till Tanto och därefter till andra änden vid

Ingemarsgatan. (|• Kan får se på de små bilderna och säger att det nog stänmer. Jag åker med till Jarlaplan, där jag byter till 54: an för att åka

till mitt jobb. På kvällen kommer (hem till mig och vi har

ytterligare några timmas samtal. Vi kommer fram till följande:

När jag berättar föratt jag börjat gå norrut från Karl XII:s torg

men fått se bussen och sprungit tillbaka erinrar han sig dette. Det

kom en springande och han släppte på honom. Jo, det stämmer! Han vill

dock inte gå med på att han var sen. Men han har inga egentliga stöd

för sina tidsangivelser annat än vid ändstationen, då han kalibrerade.

Han kom till Ingemarsgatan vid Roslagstull kl. 23.30: Går man baklänges så

Bom jag föreslog hos polisen stämmer mine tidsangivelser ganska exakt, Han minns inte något utryckningsfordon på Stureplan, men det kan han há

missat. Han stannade inte vid Engelbrektsplan, men vid Eriksbergsgatan

stannade han för avstigning. Just som han ska köra ser han två män

stående vid var sin framdörr. De har inte stått vid hållplatsen när

han körde in. De måste ha stått och tryckt i portnischen. Han öppnar

den bakre framdörren och den förste, en lång, ljus man med bryggarfrack kliver på och går leende mot honom vid disken. Han visar sitt

busskort. Han går och sätter sig i bussen utom synhåll för.

Den andre står kvar på fotsteget. Det är han som jag har känt igen

somser honom i profil och han använder precis

samma ord om honom som jag använt när jag talat med mina kamrater:

En enorm utstrålning. För mig var den så kraftig att jag såg mig om

i bussen efteråt för att tala med andra om fenomenet. Men de andra

passagerarna hade ingenting märkt. För |är minnesbilden den att han såg denna profil, en man som stod ooh såg framåt, ned i golvet. Jag hade också lagt märke till att han inte seg på (eller på någon annan i bussen. Han verkade oerhört koncentrerad.

Det var adrenalinet, säger• Näsvingarna gick på honom, och

möjligen dolde han en andfåddhet. Den ljuse däremot var klart and

fådd och hade blossande kinder. Trots kylan var öronen dook vita,

varförgissade att han haft mössa på sig. (lade inte märke till några glasögon på I. Däremot verkade det som om

håret vid sidorna var tillplattat, vilket möjligen hade skett med

glasögonbyglarna. "Kraniet var tillplattat", sade (Mannen

yttrade inte ett ord. Peter kunde inte bäga hur länge han stått

på fotsteget. Han märkte inte heller att han klev av. Han hade

1

inte visat något färdbevis. När det var "klart att köra" stängdedörrarna och körde iväg.måste ha missat att han hopm

pade av, säger han.

Den andre mannen åkte med bussen till Surbrunnsgatan. NärÅkte sin sista tur tillbaka in mot staden, som utgick från

Roslagstull kl 23.35 stod mannen vid hållplatsen Surbrunnsgatan

och väntade. Han åkte med inåt centrum, men var inte med i Gamla

Stan.uppgav att han trodde att anledningen till att den mörke

tvekade att åka med bussen var att han kände igennhonom och var rädd

för att |skulle se honom. Tio dagar senare kom (nämligen på att mannen hade gått på bussen mot centrum tidigare på

kvällen, antingen 21.40 eller 22.39 vid Eriksbergsplan. "Det var då

Palme satt på bio. Då hade den mörke ingen utstrålning. Han kom

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

i bussen efteråt för att tala med andra om fenomenet. Men de andra

passagerarna hade ingenting märkt. För |är minnesbilden den att han såg denna profil, en man som stod ooh såg framåt, ned i golvet. Jag hade också lagt märke till att han inte seg på (eller på någon annan i bussen. Han verkade oerhört koncentrerad.

Det var adrenalinet, säger• Näsvingarna gick på honom, och

möjligen dolde han en andfåddhet. Den ljuse däremot var klart and

fådd och hade blossande kinder. Trots kylan var öronen dook vita,

varförgissade att han haft mössa på sig. (lade inte märke till några glasögon på I. Däremot verkade det som om

håret vid sidorna var tillplattat, vilket möjligen hade skett med

glasögonbyglarna. "Kraniet var tillplattat", sade (Mannen

yttrade inte ett ord. Peter kunde inte bäga hur länge han stått

på fotsteget. Han märkte inte heller att han klev av. Han hade

1

inte visat något färdbevis. När det var "klart att köra" stängdedörrarna och körde iväg.måste ha missat att han hopm

pade av, säger han.

Den andre mannen åkte med bussen till Surbrunnsgatan. NärÅkte sin sista tur tillbaka in mot staden, som utgick från

Roslagstull kl 23.35 stod mannen vid hållplatsen Surbrunnsgatan

och väntade. Han åkte med inåt centrum, men var inte med i Gamla

Stan.uppgav att han trodde att anledningen till att den mörke

tvekade att åka med bussen var att han kände igennhonom och var rädd

för att |skulle se honom. Tio dagar senare kom (nämligen på att mannen hade gått på bussen mot centrum tidigare på

kvällen, antingen 21.40 eller 22.39 vid Eriksbergsplan. "Det var då

Palme satt på bio. Då hade den mörke ingen utstrålning. Han kom

lufsande fram till hållplatsen och han hade sin turkosfärgade,

mörka Jacka, halvlång "lantlig", på sig och sin lilla ljusa handbag, sombeskrev som ljusblå. Han följde med bussen

ned&t centrum, kanske till Stureplan. (täckjacka, som han bar

|är turkosfärgad.)

|berättade att han mött den mörke mannen en gång till,senare.Då kom mannen på bussen, 53:an, vid Odenplan och

satte sig och stirrade på• Han följde med ända till ändhållplatsen vid Roslagsgatan gick sedan av och gick gatan söderut utan

att vända sig om en enda gång.uppfattade det som att

han tagit reda på när

hade sin tur och åkt med bussen för att

skrämma honom. Vilket han också lyckades med.tillade i signalementet på den mörke att han "hade ett

jävla anderbett".funderade redan på lördagen den 1 mars över om det inte fanns något samband mellan mordet och hans iakttagelser. Han

ringde till polisen för att kolla klockslaget för mordet. De uppgav

att det var kl 23.21 och undrade om det var något mer han ville,

om han hade något att berätta, men han lät nöja sig med detta. På

söndagen den 2 mars besökte han brottsplatsen och provsprang den

sträcka som mördaren kunde ha tagit. Han uppmätte tiden uppför trapporna vid Tunnelgatan till Malmskillnadsgatan till 20 sekunder. Som

gammal sprinterlöpare kunde han förflytta sig snabbt, vilket ävenkan. Han menade att mördaren nog inte sprungit till höger

och David Bagares gata ned eftersom där går en del folk utan till

vänster, snett över kyrkogården vid Johannes kyrka och sedan trapporna

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

lufsande fram till hållplatsen och han hade sin turkosfärgade,

mörka Jacka, halvlång "lantlig", på sig och sin lilla ljusa handbag, sombeskrev som ljusblå. Han följde med bussen

ned&t centrum, kanske till Stureplan. (täckjacka, som han bar

|är turkosfärgad.)

|berättade att han mött den mörke mannen en gång till,senare.Då kom mannen på bussen, 53:an, vid Odenplan och

satte sig och stirrade på• Han följde med ända till ändhållplatsen vid Roslagsgatan gick sedan av och gick gatan söderut utan

att vända sig om en enda gång.uppfattade det som att

han tagit reda på när

hade sin tur och åkt med bussen för att

skrämma honom. Vilket han också lyckades med.tillade i signalementet på den mörke att han "hade ett

jävla anderbett".funderade redan på lördagen den 1 mars över om det inte fanns något samband mellan mordet och hans iakttagelser. Han

ringde till polisen för att kolla klockslaget för mordet. De uppgav

att det var kl 23.21 och undrade om det var något mer han ville,

om han hade något att berätta, men han lät nöja sig med detta. På

söndagen den 2 mars besökte han brottsplatsen och provsprang den

sträcka som mördaren kunde ha tagit. Han uppmätte tiden uppför trapporna vid Tunnelgatan till Malmskillnadsgatan till 20 sekunder. Som

gammal sprinterlöpare kunde han förflytta sig snabbt, vilket ävenkan. Han menade att mördaren nog inte sprungit till höger

och David Bagares gata ned eftersom där går en del folk utan till

vänster, snett över kyrkogården vid Johannes kyrka och sedan trapporna

ned för Jutas backe som mynnar i Birger Jarlagatan precis där hållp, platsen Eriksbergsgatan är belägen. Han tillryggalade sträckan på

mellan 2 och 3 minuter.

Tisdagen den 4 mars ringde (till polisen och berättade

om männen som kommit på bussen på flyktvägen. De tog hans nummer och

namn och de hade fallt klart för sig att det var han som körde 43: ans

buss... Polisen så att de skulle ringa.

Men ingenting hände, Lördagen den 8 mars utnyttjade han kontakter

för att komma i förbindelse med polisledningen. Det resulterade i att

na någon, "det var viss

Säpo-chefen" ringde honom på söndagskvällen den

9 mars och ville att han skulle komma till polishuset tisdagen den 11

marsär på polishuset i många timmar. Han blir först förhörd

på Krim och får sedan bege sig till Säk, där en Hans Forsman och en

annan polisman som han inte vet namet på tar över. Han lämnar en detaljerad redogörelse för sina upplevelser och de verkar vara mycket intresserade. Man gör upp att han ska återkomma den 18 mars kl. 10.

På kvällen måndagen den 17 mars kör (47-ans buss. Vid hans paus på Hamngatan vid Åhléns kommer de två poliserna

Forsman och den andre ombord och berättar att de varit på teatern

på Skeppsholmen och mätt gångavståndet till busshållplatsen vid

Karl XIIis torg. De har också varit vid Jakobs kyrka och talat med

kyrkvaktmästaren. De arbetar på ett annat vittnesmål som går stick i

stäv med. Men det gäller att säkra hans vittnesmål. Han ska få träffa (vars berättelse inte på

någon punkt stämmer med hans. Han måste hålla fast vid sin version.

De vill att han ska komma kl 8 nästa dag i stället för kl 10, De har

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

ned för Jutas backe som mynnar i Birger Jarlagatan precis där hållp, platsen Eriksbergsgatan är belägen. Han tillryggalade sträckan på

mellan 2 och 3 minuter.

Tisdagen den 4 mars ringde (till polisen och berättade

om männen som kommit på bussen på flyktvägen. De tog hans nummer och

namn och de hade fallt klart för sig att det var han som körde 43: ans

buss... Polisen så att de skulle ringa.

Men ingenting hände, Lördagen den 8 mars utnyttjade han kontakter

för att komma i förbindelse med polisledningen. Det resulterade i att

na någon, "det var viss

Säpo-chefen" ringde honom på söndagskvällen den

9 mars och ville att han skulle komma till polishuset tisdagen den 11

marsär på polishuset i många timmar. Han blir först förhörd

på Krim och får sedan bege sig till Säk, där en Hans Forsman och en

annan polisman som han inte vet namet på tar över. Han lämnar en detaljerad redogörelse för sina upplevelser och de verkar vara mycket intresserade. Man gör upp att han ska återkomma den 18 mars kl. 10.

På kvällen måndagen den 17 mars kör (47-ans buss. Vid hans paus på Hamngatan vid Åhléns kommer de två poliserna

Forsman och den andre ombord och berättar att de varit på teatern

på Skeppsholmen och mätt gångavståndet till busshållplatsen vid

Karl XIIis torg. De har också varit vid Jakobs kyrka och talat med

kyrkvaktmästaren. De arbetar på ett annat vittnesmål som går stick i

stäv med. Men det gäller att säkra hans vittnesmål. Han ska få träffa (vars berättelse inte på

någon punkt stämmer med hans. Han måste hålla fast vid sin version.

De vill att han ska komma kl 8 nästa dag i stället för kl 10, De har

ordnat så att han blir ledig från jobbet på SL.

?

Timmen innan jag kommer till polishuset den 18 mars använder de

två polismännen till att ytterligare inskärpa hosvikten

av att han håller fast vid sin version. Han får också kaffe. Kl 9 sam

manförs vi, ooh han får intrycket att jag fantiserer, att jag inte varit

med hans buss. När jag lämnar rummet får han beröm för att han skött

sig bra. Det sker alltså samtidigt som Sundström utsätter mig för sitt

psykologiska experiment i ett annat rum i en annan våning i Polishuset.sa till polisema att han var orolig för att jag

skulle ta kontakt med honom senare, men de lugnade honom med att jag

inte skulle göra det. Han sa att han inte ville komma i tidningen.

eller TV,

Han skulle inte vara orolig.

Någon tid senare hadeblivit fotograferad av en kvinna,

som drog upp en kamera och sköt från höften mot honom på perzongen vid

T-oentralen. Sedan försvann hon utan att han visste vem det var. Händelsen bidrag till att han blev ännu mera rädd och senareDen 3 mai

(ringer på morgonen. Medvetna om risken för avlyssning

talar vi numera i kod med täcknamn. Han säger: - Det här är värre än jag

trodde. Han ska återkomma senare på dagen.

Han ringer på kvällen ooh kommer jupp. Han berättar att han varit hos

utrikesministern. På vägen ut till Sten Andersson i Nynäshamn blev han

skuggad av en annan bil och när han stannade stannade de också. Det var

poliser och när han frågade varför de följde efter sa de att det var för

att han skulle till Sten Andersson. Hos Sten Andersson lade han fram sin

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

ordnat så att han blir ledig från jobbet på SL.

?

Timmen innan jag kommer till polishuset den 18 mars använder de

två polismännen till att ytterligare inskärpa hosvikten

av att han håller fast vid sin version. Han får också kaffe. Kl 9 sam

manförs vi, ooh han får intrycket att jag fantiserer, att jag inte varit

med hans buss. När jag lämnar rummet får han beröm för att han skött

sig bra. Det sker alltså samtidigt som Sundström utsätter mig för sitt

psykologiska experiment i ett annat rum i en annan våning i Polishuset.sa till polisema att han var orolig för att jag

skulle ta kontakt med honom senare, men de lugnade honom med att jag

inte skulle göra det. Han sa att han inte ville komma i tidningen.

eller TV,

Han skulle inte vara orolig.

Någon tid senare hadeblivit fotograferad av en kvinna,

som drog upp en kamera och sköt från höften mot honom på perzongen vid

T-oentralen. Sedan försvann hon utan att han visste vem det var. Händelsen bidrag till att han blev ännu mera rädd och senareDen 3 mai

(ringer på morgonen. Medvetna om risken för avlyssning

talar vi numera i kod med täcknamn. Han säger: - Det här är värre än jag

trodde. Han ska återkomma senare på dagen.

Han ringer på kvällen ooh kommer jupp. Han berättar att han varit hos

utrikesministern. På vägen ut till Sten Andersson i Nynäshamn blev han

skuggad av en annan bil och när han stannade stannade de också. Det var

poliser och när han frågade varför de följde efter sa de att det var för

att han skulle till Sten Andersson. Hos Sten Andersson lade han fram sin

berättelse. Jag undrar hur det gick, eftersom han har en benägenhet,

att tala i halva meningar hela tiden.

Den 24 ma's

Ta kontakt med en regeringen närstående person, här kallad

BOM

får en redogörelse för mina iakttagelser. Han förstår att en undersökningskommission nu är alldeles nödvändig och nämer Sven Andersson som lämplig ordförande. Han ska tala med Sten Andersson ooh &terkomma. Han tycker det är bra attredan varit där. Han nämner också

att en publicering kanske är enda möjligheten att spräcka saken.

Den 5 maj

Jag ringer uppHan är livrädd. Han säger att han nu ska

.

lämna saken, att han inte kommer att ställa upp i några sammanhang och

att inte heller jag ska springa och babbla. Redan den 4 ringde han och

sa att han varit och kollat appHan hade fått adressen av mig.

Kroppen stämmer inte", sa han. Vi måste ligga lågt. Han säger nu också

något om att han hade testat, om poliserna skulle ställa upp för honom,

och det gjorde de inte. Jag antar att han åsyftar den där fotograferingen. Han talar om ansvar för fru och barn,säger också att polisen sagt till honom att om han

ställer upp som vittne så kommer hela hans privatliv att dras frem

offentligt. Och om debba herrar blir &talade och sedan friade i dom.

stolen så blir det inte roligt att heta (.

Den 11 mal.

Aftonbladet innehåller nyheten att en undersökningskommission ska tillsättas. Sven Andersson är hetaste namnet som ordförande, men han vill

tydligen inte ställa upp.

Den: 14 maj

Talar medHan har varit i

kontakt medsom visste berätta att

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

berättelse. Jag undrar hur det gick, eftersom han har en benägenhet,

att tala i halva meningar hela tiden.

Den 24 ma's

Ta kontakt med en regeringen närstående person, här kallad

BOM

får en redogörelse för mina iakttagelser. Han förstår att en undersökningskommission nu är alldeles nödvändig och nämer Sven Andersson som lämplig ordförande. Han ska tala med Sten Andersson ooh &terkomma. Han tycker det är bra attredan varit där. Han nämner också

att en publicering kanske är enda möjligheten att spräcka saken.

Den 5 maj

Jag ringer uppHan är livrädd. Han säger att han nu ska

.

lämna saken, att han inte kommer att ställa upp i några sammanhang och

att inte heller jag ska springa och babbla. Redan den 4 ringde han och

sa att han varit och kollat appHan hade fått adressen av mig.

Kroppen stämmer inte", sa han. Vi måste ligga lågt. Han säger nu också

något om att han hade testat, om poliserna skulle ställa upp för honom,

och det gjorde de inte. Jag antar att han åsyftar den där fotograferingen. Han talar om ansvar för fru och barn,säger också att polisen sagt till honom att om han

ställer upp som vittne så kommer hela hans privatliv att dras frem

offentligt. Och om debba herrar blir &talade och sedan friade i dom.

stolen så blir det inte roligt att heta (.

Den 11 mal.

Aftonbladet innehåller nyheten att en undersökningskommission ska tillsättas. Sven Andersson är hetaste namnet som ordförande, men han vill

tydligen inte ställa upp.

Den: 14 maj

Talar medHan har varit i

kontakt medsom visste berätta att

varit i förhör. Den e k Skuggan, den andra bilden

som publicerades, skulle föreställa

Den 15 mai

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

varit i förhör. Den e k Skuggan, den andra bilden

som publicerades, skulle föreställa

Den 15 mai

Den 16 maj

Får veta av en chaufför på Sveriges Radios internbuss, som ibland

tjänstgör på SL och gjorde det även på mordnatten, att man någon gång

efter midnatt och kanske tio gånger i följa gick ut med en efterlysning på SL-radion till alla bussförare. Man sökte en man i halvlång,

grå jacka, möjligen keps, möjligen med glasögon, som verkade skärrad. Det-signalementet hade man alltså fått fram bara någon timme efter

mordet och gick ut med det. Ett signalement som sedan stämde med

andra vittnesmål, som strömmade in, bl a mitt på måndagen ochpå tisdagen efter mordet!

ringer. kl. 17.45 och säger att han på nytt varit i

kontakt med Sten Andersson på morgonen och att "hela regeringen nu vet."

- Dom har hämtat mig två gånger i skärgården.

Polisen, det är nu Hans Forsman och hans kollega det gäller, har sagt

till Iatt han måste säga till mig att jag måste tiga. Dom vet att vi var i samma buss. Dom arbetar pånu. Dom visste redan på söndagen den 2 mats att det var han.'

Den 18 mai

Göteborgs-Tidningen innehåller intervju med den nye åklagaren

Claes Zeime, överåklagare, som säger sig vara gammal polare till Holnér.

"Vi har samma personkemi". Zeime är ungkarl.ringer från. Han berättar att poliserna är medvetna om att dom #burit sig illa åt mot dig". Dom ska låta höra av sig.

Han har upplyst om att jag är #bussig och ärlight. Dom har sagt att

det gick snett från början, beroende på att Holmér var förbannad på migDetta var på 50-talet och jag har inget

som helst minne av att jag någonsin haft att göra med Holmer. Det är

ganska anmärkningsvärt om gripandet eller icke gripandet av Olof Palmes

mördare ska hänga på personliga rancuner! Hur som helst bekräftar

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Den 16 maj

Får veta av en chaufför på Sveriges Radios internbuss, som ibland

tjänstgör på SL och gjorde det även på mordnatten, att man någon gång

efter midnatt och kanske tio gånger i följa gick ut med en efterlysning på SL-radion till alla bussförare. Man sökte en man i halvlång,

grå jacka, möjligen keps, möjligen med glasögon, som verkade skärrad. Det-signalementet hade man alltså fått fram bara någon timme efter

mordet och gick ut med det. Ett signalement som sedan stämde med

andra vittnesmål, som strömmade in, bl a mitt på måndagen ochpå tisdagen efter mordet!

ringer. kl. 17.45 och säger att han på nytt varit i

kontakt med Sten Andersson på morgonen och att "hela regeringen nu vet."

- Dom har hämtat mig två gånger i skärgården.

Polisen, det är nu Hans Forsman och hans kollega det gäller, har sagt

till Iatt han måste säga till mig att jag måste tiga. Dom vet att vi var i samma buss. Dom arbetar pånu. Dom visste redan på söndagen den 2 mats att det var han.'

Den 18 mai

Göteborgs-Tidningen innehåller intervju med den nye åklagaren

Claes Zeime, överåklagare, som säger sig vara gammal polare till Holnér.

"Vi har samma personkemi". Zeime är ungkarl.ringer från. Han berättar att poliserna är medvetna om att dom #burit sig illa åt mot dig". Dom ska låta höra av sig.

Han har upplyst om att jag är #bussig och ärlight. Dom har sagt att

det gick snett från början, beroende på att Holmér var förbannad på migDetta var på 50-talet och jag har inget

som helst minne av att jag någonsin haft att göra med Holmer. Det är

ganska anmärkningsvärt om gripandet eller icke gripandet av Olof Palmes

mördare ska hänga på personliga rancuner! Hur som helst bekräftar

uppgift att Jan Sundström fått Hans Holmérs uppdrag att få mitt vittnesmål ur bilden. Nu arbetar man emellertid påDen 22 mai

Ringer till Sundström och begär kopior på protokoll från hans förhör med mig. Han ska udersöka, men säger att det inte går om de ska

användas för publicering. Han ska ringa nästa dag. Men ringer efter en

stund och ber mig komma till polishuset nästa dag kl. 10. Han undrar

om jag har lite tid till förfogande då, för han vill prata med mig.En kollega som varit i kontakt medrapporterar att

han nu verkar mycket förvirrad och rädd.

Undersökningskommissionen utsedd.

Den 23 ma's

Uppsöker Jan Sundström på polishuset i sällskap medsom jag vill ha med som vittne, eftersom jag inte en gång

till vill utsätta mig för Sundströms psykologiska experiment. Sundström

vägrar och undrar varför. Han skulle lämna protokoll. Jag säger att jag

kan ta emot dem i korridoren. Då viftar han åt oss att komma med. I

hans tjänsterum får jag protokollen. Han upprepar att han inte kan tala

med mig inärvaro. Jag vidhåller att han ska vara med. Det

blir inget samtal.

På bordet har Sundström dukat upp kaffet och kakorna som i den första

föreställningen. Han hade tydligen tänkt sig att det skulle gå en gång

till.

När jag senere på dagen ringer och gör några rättelser i protokollet

säger Sundström att han hade tänkt frå ga några saker, men det får väl

bli senare.

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

uppgift att Jan Sundström fått Hans Holmérs uppdrag att få mitt vittnesmål ur bilden. Nu arbetar man emellertid påDen 22 mai

Ringer till Sundström och begär kopior på protokoll från hans förhör med mig. Han ska udersöka, men säger att det inte går om de ska

användas för publicering. Han ska ringa nästa dag. Men ringer efter en

stund och ber mig komma till polishuset nästa dag kl. 10. Han undrar

om jag har lite tid till förfogande då, för han vill prata med mig.En kollega som varit i kontakt medrapporterar att

han nu verkar mycket förvirrad och rädd.

Undersökningskommissionen utsedd.

Den 23 ma's

Uppsöker Jan Sundström på polishuset i sällskap medsom jag vill ha med som vittne, eftersom jag inte en gång

till vill utsätta mig för Sundströms psykologiska experiment. Sundström

vägrar och undrar varför. Han skulle lämna protokoll. Jag säger att jag

kan ta emot dem i korridoren. Då viftar han åt oss att komma med. I

hans tjänsterum får jag protokollen. Han upprepar att han inte kan tala

med mig inärvaro. Jag vidhåller att han ska vara med. Det

blir inget samtal.

På bordet har Sundström dukat upp kaffet och kakorna som i den första

föreställningen. Han hade tydligen tänkt sig att det skulle gå en gång

till.

När jag senere på dagen ringer och gör några rättelser i protokollet

säger Sundström att han hade tänkt frå ga några saker, men det får väl

bli senare.

Sammanfattning

Cirka en timme efter mordet på Olof Palme den 28 februari släpper

poligen ut ett signalement på mördaren över SL:& radio till alla bussförare.

Den 3 mars får polisen vid två tillfällen uppgifter av undertecknad

om en person på flyktvägen vars signalement stämmer med det man sände

ut över SL. Jag uppmanar dem bägge gångerna att söka en viss bussförare.

Den 4 mars hör bussföraren självmant av sig och berättar om två

män som han sett på bussen. På kvällen får spaningsledaren, länspolismästare Hans Holmér personligen av mig upplysningen att en av dessa

män sannolikt är |รี 8

3

Den 5 mars får kriminalpolisen en detaljerad redogörelse för mina iakttagelser. Jag uppmanar dem att söka bussföraren.

1

Den 11 mars lämnar bussföreren och jag varandra ovetande detaljerade redogörelser för våra iakttagelser vid förhör i polishuset. Jeg

vidhåller att den man jag sett sannolikt varDen 18 mars sammanför gruppen som leds av Jan Sundström mig och bussföraren. Gruppen vet då att vi har sett samme men, men får bussföraren

att tro att jag inte varit med bussen och mig att tro att han inte fört

bussen. Därefter får de oss båda att tro att vi avförs från utredningen.

Först den 2 maj, när jag lyckas spåra bussföraren och kommer i kontakt

med honom får han och jag klart för oss att vi har sett samme man.

Vi är båda lika frågande när det gäller spaningsarbetet.

Stockholm den 27 maí 1986Pu

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Sammanfattning

Cirka en timme efter mordet på Olof Palme den 28 februari släpper

poligen ut ett signalement på mördaren över SL:& radio till alla bussförare.

Den 3 mars får polisen vid två tillfällen uppgifter av undertecknad

om en person på flyktvägen vars signalement stämmer med det man sände

ut över SL. Jag uppmanar dem bägge gångerna att söka en viss bussförare.

Den 4 mars hör bussföraren självmant av sig och berättar om två

män som han sett på bussen. På kvällen får spaningsledaren, länspolismästare Hans Holmér personligen av mig upplysningen att en av dessa

män sannolikt är |รี 8

3

Den 5 mars får kriminalpolisen en detaljerad redogörelse för mina iakttagelser. Jag uppmanar dem att söka bussföraren.

1

Den 11 mars lämnar bussföreren och jag varandra ovetande detaljerade redogörelser för våra iakttagelser vid förhör i polishuset. Jeg

vidhåller att den man jag sett sannolikt varDen 18 mars sammanför gruppen som leds av Jan Sundström mig och bussföraren. Gruppen vet då att vi har sett samme men, men får bussföraren

att tro att jag inte varit med bussen och mig att tro att han inte fört

bussen. Därefter får de oss båda att tro att vi avförs från utredningen.

Först den 2 maj, när jag lyckas spåra bussföraren och kommer i kontakt

med honom får han och jag klart för oss att vi har sett samme man.

Vi är båda lika frågande när det gäller spaningsarbetet.

Stockholm den 27 maí 1986Pu

Ć

Det går ytterligare en eller ett par minuter, och jag börjar

tro att bussen i alla fall gått för tidigt och att jag missat

den. Jag börjar därför gå mot Norrmalmstorg men vänder mig om

܊

vid Arsenalsgatan och får se en buss komma från Skeppsbron.

Jag springer tillbaka till hållplatsen och hoppar på den försenade 43: an. Det är cirka 5 minuter efter den på turlistan and

givna tiden. Jag sätter mig på höger sida, . troligen på platsen

framför mittdörren.

Vid Norrmalmstorg är det några påstigande och bussen fort

sätter omedelbart till hållplatsen vid Stureplan, där några

ockås går på. Just som bussen kör ut från hållplatsen kör ett

utryckningsfordon över Stureplan från Sturegatan rakt emot

färdriktningen och Kungsgatan upp. Min minnesbild är att det

'inte är en bil med markeringar för polis eller en ambulans, utan en mindre skåpmodell, rödbeige och' med blinkljus ooh sim

!

rener på.

Vid en av de följande hållplatserna (nu vet jag att det var vid Eriksbergsgatan) stannar bussen och några går på. En man

blir stående på fotsteget: Bussen går inte och jag förstår inte

varför. Jag antar att mannen avhandlar något med bussföraren men

undrar varför det ska ta så lång tid. Jag iakttar mannen, som

har mörk jacka, mörkt hår som är kort och pekar framåt, runda

glasögon och markanta, grova drag. Ett underbett. Det är framför allt hans ansiktsuttryck, som förbryllar mig. Han är allvarlig, mycket koncentrerad, ser inte på bussföraren, ser inte in

i vagnen på passagerarna utan tomt framför sig medan han böjer

ned huvudet. I handen har han något som ser ut som ett paket i

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Ć

Det går ytterligare en eller ett par minuter, och jag börjar

tro att bussen i alla fall gått för tidigt och att jag missat

den. Jag börjar därför gå mot Norrmalmstorg men vänder mig om

܊

vid Arsenalsgatan och får se en buss komma från Skeppsbron.

Jag springer tillbaka till hållplatsen och hoppar på den försenade 43: an. Det är cirka 5 minuter efter den på turlistan and

givna tiden. Jag sätter mig på höger sida, . troligen på platsen

framför mittdörren.

Vid Norrmalmstorg är det några påstigande och bussen fort

sätter omedelbart till hållplatsen vid Stureplan, där några

ockås går på. Just som bussen kör ut från hållplatsen kör ett

utryckningsfordon över Stureplan från Sturegatan rakt emot

färdriktningen och Kungsgatan upp. Min minnesbild är att det

'inte är en bil med markeringar för polis eller en ambulans, utan en mindre skåpmodell, rödbeige och' med blinkljus ooh sim

!

rener på.

Vid en av de följande hållplatserna (nu vet jag att det var vid Eriksbergsgatan) stannar bussen och några går på. En man

blir stående på fotsteget: Bussen går inte och jag förstår inte

varför. Jag antar att mannen avhandlar något med bussföraren men

undrar varför det ska ta så lång tid. Jag iakttar mannen, som

har mörk jacka, mörkt hår som är kort och pekar framåt, runda

glasögon och markanta, grova drag. Ett underbett. Det är framför allt hans ansiktsuttryck, som förbryllar mig. Han är allvarlig, mycket koncentrerad, ser inte på bussföraren, ser inte in

i vagnen på passagerarna utan tomt framför sig medan han böjer

ned huvudet. I handen har han något som ser ut som ett paket i

just blågrå plast. Han bär det 8mt som om det var bakelser eller dylikt. När han äntligen hoppar av ooh bussen kör följer jag hos

nom hela tiden med blioken tills han är utom synhåll. Han tog några steg ned mot Stureplan, och jag glosar att han i stället går.

dit för att ta tunnelbanan där. Mannen har gjort ett så starkt inom

tryck på mig att jag vänder mig om i bussen för att kommentera vad jag sett för andra passagerare, men det verkar inte som om nå.

gon annan observerat något ovanligt.

Vid indhållplatsen på Ingemarsgatan kliver ett par av före mig

och|Jag är ensam hemma. Min hustru är i Göteborg. Klockan 5 på morgonen blir jag väckt av en bekant, som säger i telefonen' att "dom

har skjutit Palme i natt":

Den 1 mars

Min fru

kommer hem kl 18 och vid måltiden berättar jag för

henne om vad jag var med om kvällen innan. Jag talar också om mannen på bussen, som jag tror har med mordet att göra.

Den 2 mars

Vi gästar bekanta,. Det var

som ringde och väckte mig på

natten ooh meddelade om mordet. Vi talar om vad jag såg på bussen,

och

tycker att jag bör ta kontakt med polisen.

Den 3 mars

När Dagens Nyheter kommer i brevlådan på morgonen läser jag om

mördarens flyktväg uppåt Tunnelgatan och över Brunkebergsåsen ned

till Birger Jarlsgatan. Ett kvinnligt vittne har sett honom med en

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

just blågrå plast. Han bär det 8mt som om det var bakelser eller dylikt. När han äntligen hoppar av ooh bussen kör följer jag hos

nom hela tiden med blioken tills han är utom synhåll. Han tog några steg ned mot Stureplan, och jag glosar att han i stället går.

dit för att ta tunnelbanan där. Mannen har gjort ett så starkt inom

tryck på mig att jag vänder mig om i bussen för att kommentera vad jag sett för andra passagerare, men det verkar inte som om nå.

gon annan observerat något ovanligt.

Vid indhållplatsen på Ingemarsgatan kliver ett par av före mig

och|Jag är ensam hemma. Min hustru är i Göteborg. Klockan 5 på morgonen blir jag väckt av en bekant, som säger i telefonen' att "dom

har skjutit Palme i natt":

Den 1 mars

Min fru

kommer hem kl 18 och vid måltiden berättar jag för

henne om vad jag var med om kvällen innan. Jag talar också om mannen på bussen, som jag tror har med mordet att göra.

Den 2 mars

Vi gästar bekanta,. Det var

som ringde och väckte mig på

natten ooh meddelade om mordet. Vi talar om vad jag såg på bussen,

och

tycker att jag bör ta kontakt med polisen.

Den 3 mars

När Dagens Nyheter kommer i brevlådan på morgonen läser jag om

mördarens flyktväg uppåt Tunnelgatan och över Brunkebergsåsen ned

till Birger Jarlsgatan. Ett kvinnligt vittne har sett honom med en

handbag. Han mixtrade med dragkedjan.

Jag ringer ett av de nummer till polisen som står i tidningen.

När jag väl kommer fram ber de mig återkomma kl 8, eftersom de inte

har personal in. X1 8,15 kommer jag fram och beskriver mina lakttagelser på buss 43 föregående kväll. Polisen jag talar med vill veta vad mannen hade på sig. När jag säger att det var en jaoka frågar han ivrigt: -Var det en täckjacka? Nej, det tyckte jag inte. Jag påpekar att han måste ha talat med bussföraren, sök bussföraren! - Talade han svenska?, frågar polismannen. Jag säger att jag

.

inte hörde ett ord, men eftersom han dröjde så länge så torde de

ha talat med varandra. Men det kan bussföraren ge besked om.

På kvällen ringer jag åter till polisen. En kvinnlig polis tar

emot. Jag talar om att jag ringt på morgonen, nu lägger jag till

bl & att jag tror att mannen bar glasögon.

Både på morgonen och på kvällen tar polisen app mitt namn, min

adress och mitt telefonnummer. På morgonen tar de också personnumret.

Den 4 mars

Får besök på. Berättar om mannen på bussen. Isäger att han(

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

handbag. Han mixtrade med dragkedjan.

Jag ringer ett av de nummer till polisen som står i tidningen.

När jag väl kommer fram ber de mig återkomma kl 8, eftersom de inte

har personal in. X1 8,15 kommer jag fram och beskriver mina lakttagelser på buss 43 föregående kväll. Polisen jag talar med vill veta vad mannen hade på sig. När jag säger att det var en jaoka frågar han ivrigt: -Var det en täckjacka? Nej, det tyckte jag inte. Jag påpekar att han måste ha talat med bussföraren, sök bussföraren! - Talade han svenska?, frågar polismannen. Jag säger att jag

.

inte hörde ett ord, men eftersom han dröjde så länge så torde de

ha talat med varandra. Men det kan bussföraren ge besked om.

På kvällen ringer jag åter till polisen. En kvinnlig polis tar

emot. Jag talar om att jag ringt på morgonen, nu lägger jag till

bl & att jag tror att mannen bar glasögon.

Både på morgonen och på kvällen tar polisen app mitt namn, min

adress och mitt telefonnummer. På morgonen tar de också personnumret.

Den 4 mars

Får besök på. Berättar om mannen på bussen. Isäger att han(

På eftermiddagen besöker jagFem meter framför

mig sitter en mörk man som jag ser i profil. Jag igenkänner honom så gott som omedelbart som den man jag såg på bussen mordkvällen. Jag flyttar mig till en ledig stol några platser åt

höger så att jag kan se mannen mera snett framifrån. Det är

knappast någon tvekan. IVi går ut ooh väntarEfter en stund kommer en smal man utan ytterkläder ut.

springande och bort till en, bil som han har :parkerad bakomJag studerarför att se hans gång och sätt att

hålla huvudet. Han spanar in oss. Har han huvudet lite framåtlutat som på mordkvällen? Nej, men han har samma rullande gång.

Han har nu en tvåfärgad täckjacka, där under halvan av ryggen

är grått skinn e d och resten mörkgrönt. Det är inte samma jacka

som på mordkvällen.

|igenkände jagbland publiken.

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

På eftermiddagen besöker jagFem meter framför

mig sitter en mörk man som jag ser i profil. Jag igenkänner honom så gott som omedelbart som den man jag såg på bussen mordkvällen. Jag flyttar mig till en ledig stol några platser åt

höger så att jag kan se mannen mera snett framifrån. Det är

knappast någon tvekan. IVi går ut ooh väntarEfter en stund kommer en smal man utan ytterkläder ut.

springande och bort till en, bil som han har :parkerad bakomJag studerarför att se hans gång och sätt att

hålla huvudet. Han spanar in oss. Har han huvudet lite framåtlutat som på mordkvällen? Nej, men han har samma rullande gång.

Han har nu en tvåfärgad täckjacka, där under halvan av ryggen

är grått skinn e d och resten mörkgrönt. Det är inte samma jacka

som på mordkvällen.

|igenkände jagbland publiken.

Det ärsom (upplyser

mig om att den mörke ärden man jag sett på bussen.följer med mig hem. Jag säger att den jag såg hade glasUgon men det hade ju inteidag.

upplyser mig om atthar sådana glasögon.

I min bostad tittar vi på numret av|Jag igenkänner |som jag nu ser ordentligt framifrån. Bilden är tagen något underifrån och i bussen såg jag honom i vins

kel uppifrån, eftersom han hade nedböjt huvud. Men det är nu ingen

som helst tvekan. Det är han! På bilden har han också mera hår än.

han hade (Försöker, naturligtvis utan framgång, nå länspolischefen Hans Holmer på telefon i Polishuset. I Rapport uppger de emellertid att

han troligen kommer att framträda i Magasinet i TV2 senare på kvällen.. Jag tar en taxi till ry.

När jag kommer till kontrollrummet sitter Hans Holmér inne i

studion och jag ser delar av intervjun i monitorerna.

Jag går ute i korridoren och väntar, när Hans Holmer äntligen

dyker upp med två livvakter på varje sida. Jag går fram till honom

och insisterar på att få tala med honom. Han verkar irriterad. En

av hans livvakter säger till mig att Holmer är mycket upptagen.

Jag säger att jag måste få tala med honom nu. Han föreslår att jag

ska komme till Polishuset. Jag frågar om jag ska följa med. Då ändrar han sig och säger att jag kan tala nu. Jag föreslår att vi ska

gå in i väntrummet bredvid korridoren och sätta oss och han följer

med. Vi sitter i en soffa och de fyra livvakterna står bredvid.

Holmer verkar mycket irriterad men jag anser att jag måste försöka

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Det ärsom (upplyser

mig om att den mörke ärden man jag sett på bussen.följer med mig hem. Jag säger att den jag såg hade glasUgon men det hade ju inteidag.

upplyser mig om atthar sådana glasögon.

I min bostad tittar vi på numret av|Jag igenkänner |som jag nu ser ordentligt framifrån. Bilden är tagen något underifrån och i bussen såg jag honom i vins

kel uppifrån, eftersom han hade nedböjt huvud. Men det är nu ingen

som helst tvekan. Det är han! På bilden har han också mera hår än.

han hade (Försöker, naturligtvis utan framgång, nå länspolischefen Hans Holmer på telefon i Polishuset. I Rapport uppger de emellertid att

han troligen kommer att framträda i Magasinet i TV2 senare på kvällen.. Jag tar en taxi till ry.

När jag kommer till kontrollrummet sitter Hans Holmér inne i

studion och jag ser delar av intervjun i monitorerna.

Jag går ute i korridoren och väntar, när Hans Holmer äntligen

dyker upp med två livvakter på varje sida. Jag går fram till honom

och insisterar på att få tala med honom. Han verkar irriterad. En

av hans livvakter säger till mig att Holmer är mycket upptagen.

Jag säger att jag måste få tala med honom nu. Han föreslår att jag

ska komme till Polishuset. Jag frågar om jag ska följa med. Då ändrar han sig och säger att jag kan tala nu. Jag föreslår att vi ska

gå in i väntrummet bredvid korridoren och sätta oss och han följer

med. Vi sitter i en soffa och de fyra livvakterna står bredvid.

Holmer verkar mycket irriterad men jag anser att jag måste försöka

förklara vem jag är. Jag upplyser om att jag varitJag börjar med hur jag väntade på en buss vid Kungsträdgården, att jag faktiskt hörde skott, att bussen kom, något för

senad... Jag märker hur Holmér blir otålig och han säger till sina

följeslagare och mig att de ska ta mitt telefonnummer. När jag kommer

till att en man klev på bussen vill Holmer bryta upp. Då säger jag

till honom:

-Vill du inte veta vem det är?

Jag är mycket ivrig och Holmér svararı

-Vem är det då?

Jag börjar rota i min portfölj efter en lapp med namn och adress på

|men kan inte hitta den. I stället får jag upp numret av

samtidigt som jag säger att jag har sett honomJag pekar på bilden avLänspolischefen börjar resa sig från soffan. En av livvakterna frå. gar vem bilden föreställer.säger Hans Holmér, varpå han ställer sig upp och går ut

ur. rummet, tätt åtföljd av de fyra livvakterna, två på varje sida.

De avtågar i korridoren med raska steg och försvinner. De har inte tagit mitt namn, mitt telefonnummer eller någonting. Magasinets utsändning fortsätter och nu sitter Leif GW Persson i studion.

När han kommer ut berättar jag i sminklogen medan han tvättar av

sig vad jag bevittnat på bussen. Han tänder direkt och upplyser om att

en sådan handbag som jag såg attbar är av det slaget som polismännen har sin pistol i när de går oivila på stan. Vi ger varandra telefonnummer och han säger att han ska ringa samtal.

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

förklara vem jag är. Jag upplyser om att jag varitJag börjar med hur jag väntade på en buss vid Kungsträdgården, att jag faktiskt hörde skott, att bussen kom, något för

senad... Jag märker hur Holmér blir otålig och han säger till sina

följeslagare och mig att de ska ta mitt telefonnummer. När jag kommer

till att en man klev på bussen vill Holmer bryta upp. Då säger jag

till honom:

-Vill du inte veta vem det är?

Jag är mycket ivrig och Holmér svararı

-Vem är det då?

Jag börjar rota i min portfölj efter en lapp med namn och adress på

|men kan inte hitta den. I stället får jag upp numret av

samtidigt som jag säger att jag har sett honomJag pekar på bilden avLänspolischefen börjar resa sig från soffan. En av livvakterna frå. gar vem bilden föreställer.säger Hans Holmér, varpå han ställer sig upp och går ut

ur. rummet, tätt åtföljd av de fyra livvakterna, två på varje sida.

De avtågar i korridoren med raska steg och försvinner. De har inte tagit mitt namn, mitt telefonnummer eller någonting. Magasinets utsändning fortsätter och nu sitter Leif GW Persson i studion.

När han kommer ut berättar jag i sminklogen medan han tvättar av

sig vad jag bevittnat på bussen. Han tänder direkt och upplyser om att

en sådan handbag som jag såg attbar är av det slaget som polismännen har sin pistol i när de går oivila på stan. Vi ger varandra telefonnummer och han säger att han ska ringa samtal.

Den 5 mars

I polishuset, Bergsgatan på Kungsholmen, berättar jag min historia

88t kriminalinspektör Arne Frisälv på Säkerhetsavdelningen. Han blir...

myoket upprörd och säger att han lovar att han ska ordna så att jag

får tala med någon som lyssnar på mig. Efter en stund kommer en ung

kriminalkonstapel Stefan Karp och tar upp min berättelse. Han blir

också mycket chockerad när han får klart för sig att jag utpekarsom eventuell mördare.

Den 9 mars

Ingenting har hänt sedan jag lämnade min berättelse. Jag ringeroch ber honom kolla. Jo, han får veta

hos polisen att tipset omär bekant för spaningsledningen

men att det inte är högprioriterat.

Den 10 mars

Svenska Dagbladet innehåller en uppgift om att en kriminalinspektör med licens på en magnum-pistol har varit i förhör. Jag ringer

Stefan Karp, som upplyser om att två poliser f n är föremål för utredning. Han låter förstå att den ene äroch att han varit i

förhör.

Dėh 19 mars

Kl 11 telefon till min arbetsplats från en man på Rikskriminalen som

presenterar sig som Jan Sundström och säger att "från och med i går

övertar jag utredningen efter Holmér". Han vill veta om det är jag som

varit i kontakt med Holmér, så att han har kommit till rätt person. När

jag frågar vad han har för titel säger han kriminalinspektör. Han vill

att jag ska komma till polishuset,

Eftersom det verkade egendomligt att läns polischefen skulle ha ersatts

av en kriminalinspektör ringer jag hans kollega Arne Frisälv för att

kolla. Han lovar att undersöka. Efter en stund återkommer han och upplyser om att Sundström har fått uppdraget därför att det rör sig om en

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Pol-1986-05-27 EAE340-00-K Buss 43.pdf

Den 5 mars

I polishuset, Bergsgatan på Kungsholmen, berättar jag min historia

88t kriminalinspektör Arne Frisälv på Säkerhetsavdelningen. Han blir...

myoket upprörd och säger att han lovar att han ska ordna så att jag

får tala med någon som lyssnar på mig. Efter en stund kommer en ung

kriminalkonstapel Stefan Karp och tar upp min berättelse. Han blir

också mycket chockerad när han får klart för sig att jag utpekarsom eventuell mördare.

Den 9 mars

Ingenting har hänt sedan jag lämnade min berättelse. Jag ringeroch ber honom kolla. Jo, han får veta

hos polisen att tipset omär bekant för spaningsledningen

men att det inte är högprioriterat.

Den 10 mars

Svenska Dagbladet innehåller en uppgift om att en kriminalinspektör med licens på en magnum-pistol har varit i förhör. Jag ringer

Stefan Karp, som upplyser om att två poliser f n är föremål för utredning. Han låter förstå att den ene äroch att han varit i

förhör.

Dėh 19 mars

Kl 11 telefon till min arbetsplats från en man på Rikskriminalen som

presenterar sig som Jan Sundström och säger att "från och med i går

övertar jag utredningen efter Holmér". Han vill veta om det är jag som

varit i kontakt med Holmér, så att han har kommit till rätt person. När

jag frågar vad han har för titel säger han kriminalinspektör. Han vill

att jag ska komma till polishuset,

Eftersom det verkade egendomligt att läns polischefen skulle ha ersatts

av en kriminalinspektör ringer jag hans kollega Arne Frisälv för att

kolla. Han lovar att undersöka. Efter en stund återkommer han och upplyser om att Sundström har fått uppdraget därför att det rör sig om en