EAE 340- K
Till
Juristkommissionen med anledning av mordet på Olof Palme.
Uppslag:EAE340-00-K
Från wpu.nu
Registrerat
Ad acta
Ej Ad acta-lagt
Uppslagsanteckningar (PU)
Uppslagsanteckningar (wpu)
Okänd sida i liggaren
Uppslag i samma avsnitt:
Promemoria
Kort sammanfattning
PM om turerna runt buss 43 observationerna
Uppgiftslämnare
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1986-05-27 00:00
Avslutat
EAE 340- K
Till
Juristkommissionen med anledning av mordet på Olof Palme.
X
21
9
polisman. Polismän utreds av Säkerhetsavdelningen.
När jag besöker Jan Sundström på hans tjänsterum försöker han
anslå en kamratlig ton. Han har kaffe på termos och en hel plasto'
1åda med småkakor. Han vill inte att vi ska börja med att tala om
mordet utan drar upp att hans (|. Han undrar om jag känner honom. Jag gör inte det,Efter småpratet och mitt kaffe, Sundström dricker inget själv, tar han upp min berättelse. Han verkar indignerad över att detta är femte gången som jag försöker framföra
den och förefaller ta mig på allvar. När jag talar om telefonsamtalet tillsäger han att han skulle vara intresserad av
att komma i kontakt med. "Men det är väl svårt. De
har ju meddelarskydd". Jag säger att det ju inte gäller att röja
någons anonymitet utan att få fast Palmes mördare och lover frågaom han vill höra av sig.
På eftermiddagen ringer (till Jan Sundström, besöker honom och berättar om telefonsamtalet. (Där alltså en anonym polisman på
måndagen den 3 mars utpekatsom tänkbar mördare.)
Den 12 mars
Jan Sundström kommer till min arbetsplats med utskrivet protokoll,
som han vill att jag ska skriva på. Det stämmer hyfsat och jag gör
några mindre ändringar. Sundström säger att "om han nekar till att ha
varit där så måste han visa var han varit". Han använder intenamn.
Senare samma dag har jag telefonkontakt med kriminalinspektör
Frisälv, som har talat med Sundström. Han säger att det nu kan bli
X
21
9
polisman. Polismän utreds av Säkerhetsavdelningen.
När jag besöker Jan Sundström på hans tjänsterum försöker han
anslå en kamratlig ton. Han har kaffe på termos och en hel plasto'
1åda med småkakor. Han vill inte att vi ska börja med att tala om
mordet utan drar upp att hans (|. Han undrar om jag känner honom. Jag gör inte det,Efter småpratet och mitt kaffe, Sundström dricker inget själv, tar han upp min berättelse. Han verkar indignerad över att detta är femte gången som jag försöker framföra
den och förefaller ta mig på allvar. När jag talar om telefonsamtalet tillsäger han att han skulle vara intresserad av
att komma i kontakt med. "Men det är väl svårt. De
har ju meddelarskydd". Jag säger att det ju inte gäller att röja
någons anonymitet utan att få fast Palmes mördare och lover frågaom han vill höra av sig.
På eftermiddagen ringer (till Jan Sundström, besöker honom och berättar om telefonsamtalet. (Där alltså en anonym polisman på
måndagen den 3 mars utpekatsom tänkbar mördare.)
Den 12 mars
Jan Sundström kommer till min arbetsplats med utskrivet protokoll,
som han vill att jag ska skriva på. Det stämmer hyfsat och jag gör
några mindre ändringar. Sundström säger att "om han nekar till att ha
varit där så måste han visa var han varit". Han använder intenamn.
Senare samma dag har jag telefonkontakt med kriminalinspektör
Frisälv, som har talat med Sundström. Han säger att det nu kan bli
aktuellt med "ett skrivbordsingripanden eftersom jag är så säker. I
När jag frågar vad det innebär så säger han att de förklarar (anhållen under pågående förhör. Han upplyser också om att Sundström
sagt det var tur att vi kände varandra, Frisälv och jag, "för annars kanske han inte hade kommith. Jag tycker det är ett besynnerligt
yttrande.
Den 13 mars
Pressen innehåller nyheten att en 33-åring anhållits.är
30 år, så det kan inte vara han. (För Sundström har jag uppgivit att jag utom mitt telefonnummer 1
tjänsten och mitt nummer till bostaden också har ett nummer till enDen här kvällen är jag tillfälligtvis i. Då ringer Sundström, och
vill tala med
Han får, det, men jag begriper inte varför. Hon
lovar komma till polishuset nästa dag.
Den 14 mars
Jag ringer till Sundström på morgonen och ger ytterligare upplysningar omsamtidigt som jag undrar över varför han drar ini saken. Jag berättar attIDen 16 mars
Postar ett brev till Sundström med ytterligare uppgifter omsamt en teckning som jag gjort ur minnet. Jag meddelar att jag försökt
bortse från vad jag settoch att teckningen är att betrakta som "ett grafiskt signalement" på den man jag
såg i bussen,
aktuellt med "ett skrivbordsingripanden eftersom jag är så säker. I
När jag frågar vad det innebär så säger han att de förklarar (anhållen under pågående förhör. Han upplyser också om att Sundström
sagt det var tur att vi kände varandra, Frisälv och jag, "för annars kanske han inte hade kommith. Jag tycker det är ett besynnerligt
yttrande.
Den 13 mars
Pressen innehåller nyheten att en 33-åring anhållits.är
30 år, så det kan inte vara han. (För Sundström har jag uppgivit att jag utom mitt telefonnummer 1
tjänsten och mitt nummer till bostaden också har ett nummer till enDen här kvällen är jag tillfälligtvis i. Då ringer Sundström, och
vill tala med
Han får, det, men jag begriper inte varför. Hon
lovar komma till polishuset nästa dag.
Den 14 mars
Jag ringer till Sundström på morgonen och ger ytterligare upplysningar omsamtidigt som jag undrar över varför han drar ini saken. Jag berättar attIDen 16 mars
Postar ett brev till Sundström med ytterligare uppgifter omsamt en teckning som jag gjort ur minnet. Jag meddelar att jag försökt
bortse från vad jag settoch att teckningen är att betrakta som "ett grafiskt signalement" på den man jag
såg i bussen,
Dert 17 mar's
Uppringd av Sundström, som vill träffa mig nästa dag. Det har framkommit en del nya omständigheter, säger han. Han har inte fått mitt
brev.
Den 18 Bers
Jag är ombedd att komma kl. 9. Sundström för mig till ett rum där
det redan sitter tre andra personer. En av dem är polisman och heter
Hans Forsman. Även den andre är polis. Den tredje presenterar han som
bussföraren. Han heter. Jag ser på honom, men är skeptisk,
för det enda jag minns av hans utseende är det slätkammade, svarta
håret som jag såg uppifrån i spegeln i bussen. Den här mannen har
ett kortklippt, lite uppruggat, krusigt hår.
De två andra pollsmännen börjar tala om vid vilket klockslag jag
skulle ha klivit på bussen vid Karl XII:s torg. Hade jag sett på
Jakobs. kyrka? De säger att man inte kan se den klockan från busshåll. platsen och att ljuset på urtavlan var släckt.(Kyrkvaktmästaren hade upplyst om att ljuset släcktes av brandsäkerhetsskäl i september.)
Sedan säger de att bussföraren uppgivit att han inte var det minsta sen
den här kvällen. De anser sig kunna styrke det med färdskrivaren som
de företer. Bussföraren assisterar och hävdar att han varit i rätt tid.
Jag påpekar att om man räknar från slutstationen vid Ingemarsgatan ungefär kl 23.30 och går baklänges så stämmer min tid exakt. Det tar de
ingen notis om.
Sedan börjar Sundström dra min version av mina iakttagelser för bussföraren, men så vinklat att jag måste ingripa. Bla hävdar han att "paret"
jag sett på bussen klivit på före den som jag igenkänt somvid
hållplatsen på Birger Jarlsgatan. Bussföraren förklarar att han inte
varit det minsta försenad på sin tur, att han inte hade stannat och
Dert 17 mar's
Uppringd av Sundström, som vill träffa mig nästa dag. Det har framkommit en del nya omständigheter, säger han. Han har inte fått mitt
brev.
Den 18 Bers
Jag är ombedd att komma kl. 9. Sundström för mig till ett rum där
det redan sitter tre andra personer. En av dem är polisman och heter
Hans Forsman. Även den andre är polis. Den tredje presenterar han som
bussföraren. Han heter. Jag ser på honom, men är skeptisk,
för det enda jag minns av hans utseende är det slätkammade, svarta
håret som jag såg uppifrån i spegeln i bussen. Den här mannen har
ett kortklippt, lite uppruggat, krusigt hår.
De två andra pollsmännen börjar tala om vid vilket klockslag jag
skulle ha klivit på bussen vid Karl XII:s torg. Hade jag sett på
Jakobs. kyrka? De säger att man inte kan se den klockan från busshåll. platsen och att ljuset på urtavlan var släckt.(Kyrkvaktmästaren hade upplyst om att ljuset släcktes av brandsäkerhetsskäl i september.)
Sedan säger de att bussföraren uppgivit att han inte var det minsta sen
den här kvällen. De anser sig kunna styrke det med färdskrivaren som
de företer. Bussföraren assisterar och hävdar att han varit i rätt tid.
Jag påpekar att om man räknar från slutstationen vid Ingemarsgatan ungefär kl 23.30 och går baklänges så stämmer min tid exakt. Det tar de
ingen notis om.
Sedan börjar Sundström dra min version av mina iakttagelser för bussföraren, men så vinklat att jag måste ingripa. Bla hävdar han att "paret"
jag sett på bussen klivit på före den som jag igenkänt somvid
hållplatsen på Birger Jarlsgatan. Bussföraren förklarar att han inte
varit det minsta försenad på sin tur, att han inte hade stannat och
tagit upp någon vid Karl XII:s tore, att inga utryckningsfordon
hede hejdat honom på Stureplan och att ingen hade klivit på bussen och
By igen så som jag hade beskrivit. Han hade inte heller sett mig på
bussen. Nu::börjar bussföraren (förhöra mig. Han frågar har
många bakdörrar bussen har och det säger jag att jag inte vet. Han
säger att den bussen inte har något ljus vid förarsätet så att jag kunnet se hans ansikte, och jag säger att jag inte sett hans ansikte
men håret och att håret inte stämde, Sedan uppmanar Sundström mig att
lämna rummet och 181ja med till hans tjänsterum på sju trappor.
Väl uppe i Sundströms rum började han förhöra mig, sedan han låst
dörren inifrån. Nu var tonen en helt annan än vid vår första kaffestund. Han hade tänt en stark lampa och kollade att bandspelaren var
igång. Han förklarade att bussföraren hade till yrke att hålla reda.
på tider och att man därför måste tro på hans uppgifter. Han sa att
våra berättelser inte gick ihop, att vi inte varit på samma buss, och
det höll jag med om, men att det måste bero på attbytt med
någon annan.
Därefter tog Jan Sundström fram ett protokoll efter förhör medHon hade inte skrivit under det, men han ansåg att han
ändå skulle dra det. Enligtskulle jag inte ha varit på
teatern mordkvällen utan på måndagen i samma vecka. Den 28 februari
hade
varit ensam på teatern och efter föreställningen hade hon
gått ut på en restaurang med en väninna. Nästa dag hade hon träffat mig
och då hade jag berättat att jag varit på bio den 28 febribril
Nu började jag undra om jag var vid mina sinnens fulla bruk. Jag
bad att få låna telefonen för att. Sundström vägrade men
jag ringde ändå. Tyvärr var hon inte hemma. Jag sa att om det verk
tagit upp någon vid Karl XII:s tore, att inga utryckningsfordon
hede hejdat honom på Stureplan och att ingen hade klivit på bussen och
By igen så som jag hade beskrivit. Han hade inte heller sett mig på
bussen. Nu::börjar bussföraren (förhöra mig. Han frågar har
många bakdörrar bussen har och det säger jag att jag inte vet. Han
säger att den bussen inte har något ljus vid förarsätet så att jag kunnet se hans ansikte, och jag säger att jag inte sett hans ansikte
men håret och att håret inte stämde, Sedan uppmanar Sundström mig att
lämna rummet och 181ja med till hans tjänsterum på sju trappor.
Väl uppe i Sundströms rum började han förhöra mig, sedan han låst
dörren inifrån. Nu var tonen en helt annan än vid vår första kaffestund. Han hade tänt en stark lampa och kollade att bandspelaren var
igång. Han förklarade att bussföraren hade till yrke att hålla reda.
på tider och att man därför måste tro på hans uppgifter. Han sa att
våra berättelser inte gick ihop, att vi inte varit på samma buss, och
det höll jag med om, men att det måste bero på attbytt med
någon annan.
Därefter tog Jan Sundström fram ett protokoll efter förhör medHon hade inte skrivit under det, men han ansåg att han
ändå skulle dra det. Enligtskulle jag inte ha varit på
teatern mordkvällen utan på måndagen i samma vecka. Den 28 februari
hade
varit ensam på teatern och efter föreställningen hade hon
gått ut på en restaurang med en väninna. Nästa dag hade hon träffat mig
och då hade jag berättat att jag varit på bio den 28 febribril
Nu började jag undra om jag var vid mina sinnens fulla bruk. Jag
bad att få låna telefonen för att. Sundström vägrade men
jag ringde ändå. Tyvärr var hon inte hemma. Jag sa att om det verk
ligen var på det här sättet så måste jag sjukskriva mig och vila upp
mig, för då stämmer ingenting. Sundström höjde rösten och sa att han
nu skulle lägga ned utredningen motoch han varnade mig för att
nämna (1 samband med mordet på Olof Palme eftersom det kunde med
föra åtal för förtal. Jag sa att jag inte var rädd för något åtal men
att jag var rädd förDet dröjde inte en timme efter besöket på polishuset förrän jag
kude bevisa att jag varit på teatern mordkvällen. Dels kunde min
fru intyga det, hon hade varit i Göteborg och jag hade berättat för
henne i telefon att jag var där. Dessutom fick jag tag på
och
hon sa att hon hade talat om för Sundström att det var på fredagen.
Hon hade tvekat först men sedan ändrat sig. När hon var osäker hade
hon velat ringa mig, men Sundström hade vägrat. Hon så vidare att
hon hadeDär borde mitt namn också finnas. Jag ringde till teater och fick tag på en man, som
hittade lappen. Där stod mitt namn på den 28 februari. Jag ringde omedelbart Jan Sundström och sa att jag nu kunde styrka att jag var på
teatern den kvällen och att jag vidhöll mina uppgifter. När han påstod
att de inte stämde med bussförarens så sa jag att det måste bero på
att han bytt. Då sa Sundström att "det går ju aldrig att få någon
klarhet i". Också ett märkligt yttrande.
Hos Sundström hade jag också berättat atthade varit
på teater och att jag talat med henne i. pausen. Ett par timmar efter
det att jag upplyst Sundström om att jag kunde bevisa vilken kväll
jag var på teatern, att det tom finns skriftlig bevisning på teater,
ligen var på det här sättet så måste jag sjukskriva mig och vila upp
mig, för då stämmer ingenting. Sundström höjde rösten och sa att han
nu skulle lägga ned utredningen motoch han varnade mig för att
nämna (1 samband med mordet på Olof Palme eftersom det kunde med
föra åtal för förtal. Jag sa att jag inte var rädd för något åtal men
att jag var rädd förDet dröjde inte en timme efter besöket på polishuset förrän jag
kude bevisa att jag varit på teatern mordkvällen. Dels kunde min
fru intyga det, hon hade varit i Göteborg och jag hade berättat för
henne i telefon att jag var där. Dessutom fick jag tag på
och
hon sa att hon hade talat om för Sundström att det var på fredagen.
Hon hade tvekat först men sedan ändrat sig. När hon var osäker hade
hon velat ringa mig, men Sundström hade vägrat. Hon så vidare att
hon hadeDär borde mitt namn också finnas. Jag ringde till teater och fick tag på en man, som
hittade lappen. Där stod mitt namn på den 28 februari. Jag ringde omedelbart Jan Sundström och sa att jag nu kunde styrka att jag var på
teatern den kvällen och att jag vidhöll mina uppgifter. När han påstod
att de inte stämde med bussförarens så sa jag att det måste bero på
att han bytt. Då sa Sundström att "det går ju aldrig att få någon
klarhet i". Också ett märkligt yttrande.
Hos Sundström hade jag också berättat atthade varit
på teater och att jag talat med henne i. pausen. Ett par timmar efter
det att jag upplyst Sundström om att jag kunde bevisa vilken kväll
jag var på teatern, att det tom finns skriftlig bevisning på teater,
ringer Sundström och säger att han nu fått tag påoch
att hon mycket väl mindes att vi setts på teatern just denna kväll.
Därmed borde saken vara klar. Jag undrar om han fått tag i paret
på bussen.
Nej, vi har inte sökt dem, säger han. Han ska återkomma.
Jag förstår att jag varit utsatt för något slags psykologiskt
experiment. Jag undrar vad de håller på med.
Den 19 mars
Åklagaren har begärthäktad. Tidningen Arbetet hade namn
och bild på honom i går. Häktningsförhandlingen ska hållas i dag. Men
helt överraskande neddelas på middagen att han släppts.
På kvällen ringeroch säger att han följer utreda
ningen på avstånd och att de håller på. Jag ska inte vara orolig.
Den 21 mars
Jan Sundström ringer och säger att han skulle vilja träffa mig i
början på nästa vecka. Det är påskveckan och jag ska vara på västkusten. Han kan fåttmitt telefonnummer men det vill han inte ha. Det
är ingen brådska. Vi kan ta det senare. Jag är förvånad över att han
tar det så lugnt.
Den 23 mars
Ringer till I. Han berättar att
ringer Sundström och säger att han nu fått tag påoch
att hon mycket väl mindes att vi setts på teatern just denna kväll.
Därmed borde saken vara klar. Jag undrar om han fått tag i paret
på bussen.
Nej, vi har inte sökt dem, säger han. Han ska återkomma.
Jag förstår att jag varit utsatt för något slags psykologiskt
experiment. Jag undrar vad de håller på med.
Den 19 mars
Åklagaren har begärthäktad. Tidningen Arbetet hade namn
och bild på honom i går. Häktningsförhandlingen ska hållas i dag. Men
helt överraskande neddelas på middagen att han släppts.
På kvällen ringeroch säger att han följer utreda
ningen på avstånd och att de håller på. Jag ska inte vara orolig.
Den 21 mars
Jan Sundström ringer och säger att han skulle vilja träffa mig i
början på nästa vecka. Det är påskveckan och jag ska vara på västkusten. Han kan fåttmitt telefonnummer men det vill han inte ha. Det
är ingen brådska. Vi kan ta det senare. Jag är förvånad över att han
tar det så lugnt.
Den 23 mars
Ringer till I. Han berättar att
Den 4. april
Ringer upp Sundström och säger att jag nu är i stan igen. Javisst jaz,
Han erbjuder sig att komma till min arbetsplats om det är så att jag
inte vill komma till polishuset. Han tgakar för brey.
På omvägar får jag veta attfortfarande intresserar
spaningsledningen,
Den 7 april
Jan Sundström kommer till min arbetsplats. Jag vill att en kollege
ska vara med, men Sundström vägrar. Påstår att det vore tjänstefel.
Sundström säger na att det måste vara den bussföraren,, som
körde bussen. 'Jag bäger att det inte kan vara så eftersom ingenting i
hans version stämmer med min. Sundström visar ett nio sidor långt
protokoll, som han säger är förhör med. De har hört honom i
fem timmar. Han upplyser vidare om attskulle ha hört av sig
till polisen länan jag bad dem söka honom. Jag undrar varför han sökt
polisen när han inte hade något att berätta. Det vill Sundström inte
förklare. Jag får heller inte läsa protokollet med.
Sundström
rjar sedan av misstag läsa upp ett protokoll från ett
förhör med en bussförare |, som "körde bussen från Tantolunden kl 23.00", Jag hoppar till och säger att det är ju min buss!hette den förare som skulle ha kört bussen den 28,2
|Sundström avbryter läsningen och vill inte förklara vad det är för protokoll. Senare får jag veta från annat håll
Den 4. april
Ringer upp Sundström och säger att jag nu är i stan igen. Javisst jaz,
Han erbjuder sig att komma till min arbetsplats om det är så att jag
inte vill komma till polishuset. Han tgakar för brey.
På omvägar får jag veta attfortfarande intresserar
spaningsledningen,
Den 7 april
Jan Sundström kommer till min arbetsplats. Jag vill att en kollege
ska vara med, men Sundström vägrar. Påstår att det vore tjänstefel.
Sundström säger na att det måste vara den bussföraren,, som
körde bussen. 'Jag bäger att det inte kan vara så eftersom ingenting i
hans version stämmer med min. Sundström visar ett nio sidor långt
protokoll, som han säger är förhör med. De har hört honom i
fem timmar. Han upplyser vidare om attskulle ha hört av sig
till polisen länan jag bad dem söka honom. Jag undrar varför han sökt
polisen när han inte hade något att berätta. Det vill Sundström inte
förklare. Jag får heller inte läsa protokollet med.
Sundström
rjar sedan av misstag läsa upp ett protokoll från ett
förhör med en bussförare |, som "körde bussen från Tantolunden kl 23.00", Jag hoppar till och säger att det är ju min buss!hette den förare som skulle ha kört bussen den 28,2
|Sundström avbryter läsningen och vill inte förklara vad det är för protokoll. Senare får jag veta från annat håll
att det handlade om den tur somkörde den 24.2, den
måndagen då (skulle ha uppgivit att jag varit på teatern!
Därefter har Sundström ett protokoll från den kvinnliga busba föraren (, som körde den andra bussen mordkvällen, den
som gick 25 minuter efter den jag åkte med. Enligt det protokollet
giok en person på bussen vid Engelbrektsplan men han gick av igen
därför att han skulle med 46:en. Men signalementet stämde inte med
den man som jag sett. Dessutom hade en man 1 60-årsåldern åkt med
bussen till ändhållplatsen vid Ingemarsgatan. Det skulle vara jag,
A
men inte heller det signalement stände.
Sundström hade inte gjort några vidare efterforskningar på
paret. Inte heller utryckningsfordonet hade han hittat. Någon polisbil hade inte passerat Stureplan vid tidpunkten, påstod han. Hans ståndpunkt var fortfarande att jag inte åkt med bussen ooh
att alltså mina uppgifter ominte stämde
Beträffandeuppgift hör det till saken att det
inte går någon 46:a efter hennes sista 43:a.
Vidare säger Sundström atthar alibi. Jag undrar varför de kollar hans alibi om mitt vittnesmål inte förtjänar någon tilltro.
Sundström undrar om jag skulle kunna plocka ut den rätte busson
föraren bland tio.Jag säger att om de plockar ut tio slätkammade bussdet förare med mörkt hår så kan jag säga att/kanske är någon av dem men
inte vilken.
Protokollet från min första anmälan per telefon den 3 mars har
Sundström inte kunnat hitta. Det är helt enkelt försvunnet.
Nu upplyser han om att fasadbelysningen på Jakobs kyrka var släckt
sedan den 21.2 då en säkring hade gått. Det är en ny uppgift. Förra
att det handlade om den tur somkörde den 24.2, den
måndagen då (skulle ha uppgivit att jag varit på teatern!
Därefter har Sundström ett protokoll från den kvinnliga busba föraren (, som körde den andra bussen mordkvällen, den
som gick 25 minuter efter den jag åkte med. Enligt det protokollet
giok en person på bussen vid Engelbrektsplan men han gick av igen
därför att han skulle med 46:en. Men signalementet stämde inte med
den man som jag sett. Dessutom hade en man 1 60-årsåldern åkt med
bussen till ändhållplatsen vid Ingemarsgatan. Det skulle vara jag,
A
men inte heller det signalement stände.
Sundström hade inte gjort några vidare efterforskningar på
paret. Inte heller utryckningsfordonet hade han hittat. Någon polisbil hade inte passerat Stureplan vid tidpunkten, påstod han. Hans ståndpunkt var fortfarande att jag inte åkt med bussen ooh
att alltså mina uppgifter ominte stämde
Beträffandeuppgift hör det till saken att det
inte går någon 46:a efter hennes sista 43:a.
Vidare säger Sundström atthar alibi. Jag undrar varför de kollar hans alibi om mitt vittnesmål inte förtjänar någon tilltro.
Sundström undrar om jag skulle kunna plocka ut den rätte busson
föraren bland tio.Jag säger att om de plockar ut tio slätkammade bussdet förare med mörkt hår så kan jag säga att/kanske är någon av dem men
inte vilken.
Protokollet från min första anmälan per telefon den 3 mars har
Sundström inte kunnat hitta. Det är helt enkelt försvunnet.
Nu upplyser han om att fasadbelysningen på Jakobs kyrka var släckt
sedan den 21.2 då en säkring hade gått. Det är en ny uppgift. Förra
gången var ljuset släckt av brandsäkerhetsskäl. För övrigt är ju
saken helt irrelevant.
Sundström berättar vidare att de har provgått sträckan från
teatern till busshållplatsen vid Karl XII:8 torg och "den tar
faktiskt bara elva minuter". Det stämmer ju perfekt med mina upp
gifter. Sundström visar också en packe med beställningar till
teatern. Det är åtminstone alla som beställde biljetter den veckan
Palme mördades.
Jag anteckngar i min dagbok: "Det är uppenbart att Holmér skyddar-och att Sundström handlar på hans uppdrag."
Den 14 april
Efter flera dagars efterforskningar hittar jag paret på bussen.
Det var enBom åkte med tillsammans medoch han vet också berätta att bussen var försenad, uppskattningsvis fem minuter när han
och hans flickvän gick på via Skeppsbron. Däremot gjorde han inga
iakttagelser av det slag som jag gjort på Birger Jarlsgatan.
Den 15 april
Ringer till Sundström och berättar om. Han säger sig
bli mycket tacksam. Han fårtelefonnummer. Nu ska han inte
mera lyckas få mig av den bussen.
Den 16 april
Kollar att Sundström verkligen har tagit kontakt med.
Han har uppsökt honom på
gången var ljuset släckt av brandsäkerhetsskäl. För övrigt är ju
saken helt irrelevant.
Sundström berättar vidare att de har provgått sträckan från
teatern till busshållplatsen vid Karl XII:8 torg och "den tar
faktiskt bara elva minuter". Det stämmer ju perfekt med mina upp
gifter. Sundström visar också en packe med beställningar till
teatern. Det är åtminstone alla som beställde biljetter den veckan
Palme mördades.
Jag anteckngar i min dagbok: "Det är uppenbart att Holmér skyddar-och att Sundström handlar på hans uppdrag."
Den 14 april
Efter flera dagars efterforskningar hittar jag paret på bussen.
Det var enBom åkte med tillsammans medoch han vet också berätta att bussen var försenad, uppskattningsvis fem minuter när han
och hans flickvän gick på via Skeppsbron. Däremot gjorde han inga
iakttagelser av det slag som jag gjort på Birger Jarlsgatan.
Den 15 april
Ringer till Sundström och berättar om. Han säger sig
bli mycket tacksam. Han fårtelefonnummer. Nu ska han inte
mera lyckas få mig av den bussen.
Den 16 april
Kollar att Sundström verkligen har tagit kontakt med.
Han har uppsökt honom på
Den 22 april
Ringer upp Leif Persson på BRÅ och frågar varför ingenting händer. Han säger att han talat med "en i spaningsledningen" (jag förstår att det är Holmér), som uppgivit att ſhar absolut vattentätt alibi.
Jag undrar varför inte Sundström sagt det till mig då.
Det kan du
ge dig fan på att han inte gör, säger Leif Persson och jag förstår
ingenting. Men han säger, när jag berättar om hur jag kommit fram
till och bevisat att jag var med just denna bussen att han tror att
jag har sett en person som kan vara mördaren och att det är av stort intresse även om han inte ärÄntligen en vettig ståndpunkt! Men polisen är helt ointresserad. Persson säger att han ska ringa
Sundström,
Den 2 mai
Denna fredag är jag ledig och beslutar mig för att lösa mysteriet
med bussföraren. Jag kliver på 43:an vid min port för att åka till
Södergaraget. Vid ratten sitter den bussförare som jag träffade hos polisen och som jag nu vet heter (. Jag ändrar mina planer och åker med honom till andra änden av staden, till Tanto. Han ..
lägger inte märke till mig under resan. Vi ändhållplatsen börjar jeg
tala med honom och kallar honom för.. Jag frågar om han känner igen mig. Jo, efter en stund verkar det som om han gör det. Jag viser
honom en lapp där hans data står. Han blir mäkta förvånad. Jag frågar
vad han tyckte om Palme, för att få igång ett samtal. Han var kontroversiell, säger, men man behövde ju inte skjuta honom för den
skull. Jag tror alltså till att börja med att han bytt tjänsten med
någon annan, men det står ganska klart efter en stund att det verkligen var han som körde min buss. Han hade varit och klippt håret
nästa dag, den 1
mars,
och anlegt ny frisyr. "Snyggat upp mig", som
Den 22 april
Ringer upp Leif Persson på BRÅ och frågar varför ingenting händer. Han säger att han talat med "en i spaningsledningen" (jag förstår att det är Holmér), som uppgivit att ſhar absolut vattentätt alibi.
Jag undrar varför inte Sundström sagt det till mig då.
Det kan du
ge dig fan på att han inte gör, säger Leif Persson och jag förstår
ingenting. Men han säger, när jag berättar om hur jag kommit fram
till och bevisat att jag var med just denna bussen att han tror att
jag har sett en person som kan vara mördaren och att det är av stort intresse även om han inte ärÄntligen en vettig ståndpunkt! Men polisen är helt ointresserad. Persson säger att han ska ringa
Sundström,
Den 2 mai
Denna fredag är jag ledig och beslutar mig för att lösa mysteriet
med bussföraren. Jag kliver på 43:an vid min port för att åka till
Södergaraget. Vid ratten sitter den bussförare som jag träffade hos polisen och som jag nu vet heter (. Jag ändrar mina planer och åker med honom till andra änden av staden, till Tanto. Han ..
lägger inte märke till mig under resan. Vi ändhållplatsen börjar jeg
tala med honom och kallar honom för.. Jag frågar om han känner igen mig. Jo, efter en stund verkar det som om han gör det. Jag viser
honom en lapp där hans data står. Han blir mäkta förvånad. Jag frågar
vad han tyckte om Palme, för att få igång ett samtal. Han var kontroversiell, säger, men man behövde ju inte skjuta honom för den
skull. Jag tror alltså till att börja med att han bytt tjänsten med
någon annan, men det står ganska klart efter en stund att det verkligen var han som körde min buss. Han hade varit och klippt håret
nästa dag, den 1
mars,
och anlegt ny frisyr. "Snyggat upp mig", som
PM angående iakttagelser i samband med mordet på statsminister
Olof Palme den 28.2 1986 samt kontakter med polisen fram till
den 23.5 1986 avDen 28 februari
Omkring kl 23.05 lämnar jag Torpedverkstaden på Skeppsholmen,
där den frie teatergruppen Galeasen uppfört Bertold Brechts debutpjäs BAAL.och jag har gått till förestälIningen för att träffa
henne. I pausen talar jag också med en bekant i publiken,är kvar på teatern när jag
går därifrån.
Jag kommer till busshållplatsen vid Karl XII:s torg för att
ta buss nr 43 tillKlockan är d& 23.19, vilket jag konstaterar eftersom det är
samma tid som bussen ska gå enligt turlistan på stolpen. Jag
ser det på min egen klocka, som går rätt, och på klockan på
Jakobs kyrka. Eftersom jag inte sett någon buss på Skeppsbron
medan jag gick Blasieholmen fram drar jag slutsatsen att den är
sen. I väntan på bussen går jag över gatan och ned mot vattnet.
Det är decimetertjockt snötäcke, tio grader kallt och ödsligt.
Just ingen trafik. Inga gående. Jo, en äldre man kom fram till
stolpen men han gick igen.
Vid trottoaren i hörnet närmast bron hör jag tydligt två
skott efter varandra. Ljudet kommer från husen upp mot centrum,
åt NK-hållet.
PM angående iakttagelser i samband med mordet på statsminister
Olof Palme den 28.2 1986 samt kontakter med polisen fram till
den 23.5 1986 avDen 28 februari
Omkring kl 23.05 lämnar jag Torpedverkstaden på Skeppsholmen,
där den frie teatergruppen Galeasen uppfört Bertold Brechts debutpjäs BAAL.och jag har gått till förestälIningen för att träffa
henne. I pausen talar jag också med en bekant i publiken,är kvar på teatern när jag
går därifrån.
Jag kommer till busshållplatsen vid Karl XII:s torg för att
ta buss nr 43 tillKlockan är d& 23.19, vilket jag konstaterar eftersom det är
samma tid som bussen ska gå enligt turlistan på stolpen. Jag
ser det på min egen klocka, som går rätt, och på klockan på
Jakobs kyrka. Eftersom jag inte sett någon buss på Skeppsbron
medan jag gick Blasieholmen fram drar jag slutsatsen att den är
sen. I väntan på bussen går jag över gatan och ned mot vattnet.
Det är decimetertjockt snötäcke, tio grader kallt och ödsligt.
Just ingen trafik. Inga gående. Jo, en äldre man kom fram till
stolpen men han gick igen.
Vid trottoaren i hörnet närmast bron hör jag tydligt två
skott efter varandra. Ljudet kommer från husen upp mot centrum,
åt NK-hållet.
han sa. Jag åker med honom till Slussen, där han ska fika i personalmatsalen under en 40-minutersrast och vi talas vid då. Jag fortsätter
sedan med honom nästa tur till Tanto och därefter till andra änden vid
Ingemarsgatan. (|• Kan får se på de små bilderna och säger att det nog stänmer. Jag åker med till Jarlaplan, där jag byter till 54: an för att åka
till mitt jobb. På kvällen kommer (hem till mig och vi har
ytterligare några timmas samtal. Vi kommer fram till följande:
När jag berättar föratt jag börjat gå norrut från Karl XII:s torg
men fått se bussen och sprungit tillbaka erinrar han sig dette. Det
kom en springande och han släppte på honom. Jo, det stämmer! Han vill
dock inte gå med på att han var sen. Men han har inga egentliga stöd
för sina tidsangivelser annat än vid ändstationen, då han kalibrerade.
Han kom till Ingemarsgatan vid Roslagstull kl. 23.30: Går man baklänges så
Bom jag föreslog hos polisen stämmer mine tidsangivelser ganska exakt, Han minns inte något utryckningsfordon på Stureplan, men det kan han há
missat. Han stannade inte vid Engelbrektsplan, men vid Eriksbergsgatan
stannade han för avstigning. Just som han ska köra ser han två män
stående vid var sin framdörr. De har inte stått vid hållplatsen när
han körde in. De måste ha stått och tryckt i portnischen. Han öppnar
den bakre framdörren och den förste, en lång, ljus man med bryggarfrack kliver på och går leende mot honom vid disken. Han visar sitt
busskort. Han går och sätter sig i bussen utom synhåll för.
Den andre står kvar på fotsteget. Det är han som jag har känt igen
somser honom i profil och han använder precis
samma ord om honom som jag använt när jag talat med mina kamrater:
En enorm utstrålning. För mig var den så kraftig att jag såg mig om
han sa. Jag åker med honom till Slussen, där han ska fika i personalmatsalen under en 40-minutersrast och vi talas vid då. Jag fortsätter
sedan med honom nästa tur till Tanto och därefter till andra änden vid
Ingemarsgatan. (|• Kan får se på de små bilderna och säger att det nog stänmer. Jag åker med till Jarlaplan, där jag byter till 54: an för att åka
till mitt jobb. På kvällen kommer (hem till mig och vi har
ytterligare några timmas samtal. Vi kommer fram till följande:
När jag berättar föratt jag börjat gå norrut från Karl XII:s torg
men fått se bussen och sprungit tillbaka erinrar han sig dette. Det
kom en springande och han släppte på honom. Jo, det stämmer! Han vill
dock inte gå med på att han var sen. Men han har inga egentliga stöd
för sina tidsangivelser annat än vid ändstationen, då han kalibrerade.
Han kom till Ingemarsgatan vid Roslagstull kl. 23.30: Går man baklänges så
Bom jag föreslog hos polisen stämmer mine tidsangivelser ganska exakt, Han minns inte något utryckningsfordon på Stureplan, men det kan han há
missat. Han stannade inte vid Engelbrektsplan, men vid Eriksbergsgatan
stannade han för avstigning. Just som han ska köra ser han två män
stående vid var sin framdörr. De har inte stått vid hållplatsen när
han körde in. De måste ha stått och tryckt i portnischen. Han öppnar
den bakre framdörren och den förste, en lång, ljus man med bryggarfrack kliver på och går leende mot honom vid disken. Han visar sitt
busskort. Han går och sätter sig i bussen utom synhåll för.
Den andre står kvar på fotsteget. Det är han som jag har känt igen
somser honom i profil och han använder precis
samma ord om honom som jag använt när jag talat med mina kamrater:
En enorm utstrålning. För mig var den så kraftig att jag såg mig om
i bussen efteråt för att tala med andra om fenomenet. Men de andra
passagerarna hade ingenting märkt. För |är minnesbilden den att han såg denna profil, en man som stod ooh såg framåt, ned i golvet. Jag hade också lagt märke till att han inte seg på (eller på någon annan i bussen. Han verkade oerhört koncentrerad.
Det var adrenalinet, säger• Näsvingarna gick på honom, och
möjligen dolde han en andfåddhet. Den ljuse däremot var klart and
fådd och hade blossande kinder. Trots kylan var öronen dook vita,
varförgissade att han haft mössa på sig. (lade inte märke till några glasögon på I. Däremot verkade det som om
håret vid sidorna var tillplattat, vilket möjligen hade skett med
glasögonbyglarna. "Kraniet var tillplattat", sade (Mannen
yttrade inte ett ord. Peter kunde inte bäga hur länge han stått
på fotsteget. Han märkte inte heller att han klev av. Han hade
1
inte visat något färdbevis. När det var "klart att köra" stängdedörrarna och körde iväg.måste ha missat att han hopm
pade av, säger han.
Den andre mannen åkte med bussen till Surbrunnsgatan. NärÅkte sin sista tur tillbaka in mot staden, som utgick från
Roslagstull kl 23.35 stod mannen vid hållplatsen Surbrunnsgatan
och väntade. Han åkte med inåt centrum, men var inte med i Gamla
Stan.uppgav att han trodde att anledningen till att den mörke
tvekade att åka med bussen var att han kände igennhonom och var rädd
för att |skulle se honom. Tio dagar senare kom (nämligen på att mannen hade gått på bussen mot centrum tidigare på
kvällen, antingen 21.40 eller 22.39 vid Eriksbergsplan. "Det var då
Palme satt på bio. Då hade den mörke ingen utstrålning. Han kom
i bussen efteråt för att tala med andra om fenomenet. Men de andra
passagerarna hade ingenting märkt. För |är minnesbilden den att han såg denna profil, en man som stod ooh såg framåt, ned i golvet. Jag hade också lagt märke till att han inte seg på (eller på någon annan i bussen. Han verkade oerhört koncentrerad.
Det var adrenalinet, säger• Näsvingarna gick på honom, och
möjligen dolde han en andfåddhet. Den ljuse däremot var klart and
fådd och hade blossande kinder. Trots kylan var öronen dook vita,
varförgissade att han haft mössa på sig. (lade inte märke till några glasögon på I. Däremot verkade det som om
håret vid sidorna var tillplattat, vilket möjligen hade skett med
glasögonbyglarna. "Kraniet var tillplattat", sade (Mannen
yttrade inte ett ord. Peter kunde inte bäga hur länge han stått
på fotsteget. Han märkte inte heller att han klev av. Han hade
1
inte visat något färdbevis. När det var "klart att köra" stängdedörrarna och körde iväg.måste ha missat att han hopm
pade av, säger han.
Den andre mannen åkte med bussen till Surbrunnsgatan. NärÅkte sin sista tur tillbaka in mot staden, som utgick från
Roslagstull kl 23.35 stod mannen vid hållplatsen Surbrunnsgatan
och väntade. Han åkte med inåt centrum, men var inte med i Gamla
Stan.uppgav att han trodde att anledningen till att den mörke
tvekade att åka med bussen var att han kände igennhonom och var rädd
för att |skulle se honom. Tio dagar senare kom (nämligen på att mannen hade gått på bussen mot centrum tidigare på
kvällen, antingen 21.40 eller 22.39 vid Eriksbergsplan. "Det var då
Palme satt på bio. Då hade den mörke ingen utstrålning. Han kom
lufsande fram till hållplatsen och han hade sin turkosfärgade,
mörka Jacka, halvlång "lantlig", på sig och sin lilla ljusa handbag, sombeskrev som ljusblå. Han följde med bussen
ned&t centrum, kanske till Stureplan. (täckjacka, som han bar
|är turkosfärgad.)
|berättade att han mött den mörke mannen en gång till,senare.Då kom mannen på bussen, 53:an, vid Odenplan och
satte sig och stirrade på• Han följde med ända till ändhållplatsen vid Roslagsgatan gick sedan av och gick gatan söderut utan
att vända sig om en enda gång.uppfattade det som att
han tagit reda på när
hade sin tur och åkt med bussen för att
skrämma honom. Vilket han också lyckades med.tillade i signalementet på den mörke att han "hade ett
jävla anderbett".funderade redan på lördagen den 1 mars över om det inte fanns något samband mellan mordet och hans iakttagelser. Han
ringde till polisen för att kolla klockslaget för mordet. De uppgav
att det var kl 23.21 och undrade om det var något mer han ville,
om han hade något att berätta, men han lät nöja sig med detta. På
söndagen den 2 mars besökte han brottsplatsen och provsprang den
sträcka som mördaren kunde ha tagit. Han uppmätte tiden uppför trapporna vid Tunnelgatan till Malmskillnadsgatan till 20 sekunder. Som
gammal sprinterlöpare kunde han förflytta sig snabbt, vilket ävenkan. Han menade att mördaren nog inte sprungit till höger
och David Bagares gata ned eftersom där går en del folk utan till
vänster, snett över kyrkogården vid Johannes kyrka och sedan trapporna
lufsande fram till hållplatsen och han hade sin turkosfärgade,
mörka Jacka, halvlång "lantlig", på sig och sin lilla ljusa handbag, sombeskrev som ljusblå. Han följde med bussen
ned&t centrum, kanske till Stureplan. (täckjacka, som han bar
|är turkosfärgad.)
|berättade att han mött den mörke mannen en gång till,senare.Då kom mannen på bussen, 53:an, vid Odenplan och
satte sig och stirrade på• Han följde med ända till ändhållplatsen vid Roslagsgatan gick sedan av och gick gatan söderut utan
att vända sig om en enda gång.uppfattade det som att
han tagit reda på när
hade sin tur och åkt med bussen för att
skrämma honom. Vilket han också lyckades med.tillade i signalementet på den mörke att han "hade ett
jävla anderbett".funderade redan på lördagen den 1 mars över om det inte fanns något samband mellan mordet och hans iakttagelser. Han
ringde till polisen för att kolla klockslaget för mordet. De uppgav
att det var kl 23.21 och undrade om det var något mer han ville,
om han hade något att berätta, men han lät nöja sig med detta. På
söndagen den 2 mars besökte han brottsplatsen och provsprang den
sträcka som mördaren kunde ha tagit. Han uppmätte tiden uppför trapporna vid Tunnelgatan till Malmskillnadsgatan till 20 sekunder. Som
gammal sprinterlöpare kunde han förflytta sig snabbt, vilket ävenkan. Han menade att mördaren nog inte sprungit till höger
och David Bagares gata ned eftersom där går en del folk utan till
vänster, snett över kyrkogården vid Johannes kyrka och sedan trapporna
ned för Jutas backe som mynnar i Birger Jarlagatan precis där hållp, platsen Eriksbergsgatan är belägen. Han tillryggalade sträckan på
mellan 2 och 3 minuter.
Tisdagen den 4 mars ringde (till polisen och berättade
om männen som kommit på bussen på flyktvägen. De tog hans nummer och
namn och de hade fallt klart för sig att det var han som körde 43: ans
buss... Polisen så att de skulle ringa.
Men ingenting hände, Lördagen den 8 mars utnyttjade han kontakter
för att komma i förbindelse med polisledningen. Det resulterade i att
na någon, "det var viss
Säpo-chefen" ringde honom på söndagskvällen den
9 mars och ville att han skulle komma till polishuset tisdagen den 11
marsär på polishuset i många timmar. Han blir först förhörd
på Krim och får sedan bege sig till Säk, där en Hans Forsman och en
annan polisman som han inte vet namet på tar över. Han lämnar en detaljerad redogörelse för sina upplevelser och de verkar vara mycket intresserade. Man gör upp att han ska återkomma den 18 mars kl. 10.
På kvällen måndagen den 17 mars kör (47-ans buss. Vid hans paus på Hamngatan vid Åhléns kommer de två poliserna
Forsman och den andre ombord och berättar att de varit på teatern
på Skeppsholmen och mätt gångavståndet till busshållplatsen vid
Karl XIIis torg. De har också varit vid Jakobs kyrka och talat med
kyrkvaktmästaren. De arbetar på ett annat vittnesmål som går stick i
stäv med. Men det gäller att säkra hans vittnesmål. Han ska få träffa (vars berättelse inte på
någon punkt stämmer med hans. Han måste hålla fast vid sin version.
De vill att han ska komma kl 8 nästa dag i stället för kl 10, De har
ned för Jutas backe som mynnar i Birger Jarlagatan precis där hållp, platsen Eriksbergsgatan är belägen. Han tillryggalade sträckan på
mellan 2 och 3 minuter.
Tisdagen den 4 mars ringde (till polisen och berättade
om männen som kommit på bussen på flyktvägen. De tog hans nummer och
namn och de hade fallt klart för sig att det var han som körde 43: ans
buss... Polisen så att de skulle ringa.
Men ingenting hände, Lördagen den 8 mars utnyttjade han kontakter
för att komma i förbindelse med polisledningen. Det resulterade i att
na någon, "det var viss
Säpo-chefen" ringde honom på söndagskvällen den
9 mars och ville att han skulle komma till polishuset tisdagen den 11
marsär på polishuset i många timmar. Han blir först förhörd
på Krim och får sedan bege sig till Säk, där en Hans Forsman och en
annan polisman som han inte vet namet på tar över. Han lämnar en detaljerad redogörelse för sina upplevelser och de verkar vara mycket intresserade. Man gör upp att han ska återkomma den 18 mars kl. 10.
På kvällen måndagen den 17 mars kör (47-ans buss. Vid hans paus på Hamngatan vid Åhléns kommer de två poliserna
Forsman och den andre ombord och berättar att de varit på teatern
på Skeppsholmen och mätt gångavståndet till busshållplatsen vid
Karl XIIis torg. De har också varit vid Jakobs kyrka och talat med
kyrkvaktmästaren. De arbetar på ett annat vittnesmål som går stick i
stäv med. Men det gäller att säkra hans vittnesmål. Han ska få träffa (vars berättelse inte på
någon punkt stämmer med hans. Han måste hålla fast vid sin version.
De vill att han ska komma kl 8 nästa dag i stället för kl 10, De har
ordnat så att han blir ledig från jobbet på SL.
?
Timmen innan jag kommer till polishuset den 18 mars använder de
två polismännen till att ytterligare inskärpa hosvikten
av att han håller fast vid sin version. Han får också kaffe. Kl 9 sam
manförs vi, ooh han får intrycket att jag fantiserer, att jag inte varit
med hans buss. När jag lämnar rummet får han beröm för att han skött
sig bra. Det sker alltså samtidigt som Sundström utsätter mig för sitt
psykologiska experiment i ett annat rum i en annan våning i Polishuset.sa till polisema att han var orolig för att jag
skulle ta kontakt med honom senare, men de lugnade honom med att jag
inte skulle göra det. Han sa att han inte ville komma i tidningen.
eller TV,
Han skulle inte vara orolig.
Någon tid senare hadeblivit fotograferad av en kvinna,
som drog upp en kamera och sköt från höften mot honom på perzongen vid
T-oentralen. Sedan försvann hon utan att han visste vem det var. Händelsen bidrag till att han blev ännu mera rädd och senareDen 3 mai
(ringer på morgonen. Medvetna om risken för avlyssning
talar vi numera i kod med täcknamn. Han säger: - Det här är värre än jag
trodde. Han ska återkomma senare på dagen.
Han ringer på kvällen ooh kommer jupp. Han berättar att han varit hos
utrikesministern. På vägen ut till Sten Andersson i Nynäshamn blev han
skuggad av en annan bil och när han stannade stannade de också. Det var
poliser och när han frågade varför de följde efter sa de att det var för
att han skulle till Sten Andersson. Hos Sten Andersson lade han fram sin
ordnat så att han blir ledig från jobbet på SL.
?
Timmen innan jag kommer till polishuset den 18 mars använder de
två polismännen till att ytterligare inskärpa hosvikten
av att han håller fast vid sin version. Han får också kaffe. Kl 9 sam
manförs vi, ooh han får intrycket att jag fantiserer, att jag inte varit
med hans buss. När jag lämnar rummet får han beröm för att han skött
sig bra. Det sker alltså samtidigt som Sundström utsätter mig för sitt
psykologiska experiment i ett annat rum i en annan våning i Polishuset.sa till polisema att han var orolig för att jag
skulle ta kontakt med honom senare, men de lugnade honom med att jag
inte skulle göra det. Han sa att han inte ville komma i tidningen.
eller TV,
Han skulle inte vara orolig.
Någon tid senare hadeblivit fotograferad av en kvinna,
som drog upp en kamera och sköt från höften mot honom på perzongen vid
T-oentralen. Sedan försvann hon utan att han visste vem det var. Händelsen bidrag till att han blev ännu mera rädd och senareDen 3 mai
(ringer på morgonen. Medvetna om risken för avlyssning
talar vi numera i kod med täcknamn. Han säger: - Det här är värre än jag
trodde. Han ska återkomma senare på dagen.
Han ringer på kvällen ooh kommer jupp. Han berättar att han varit hos
utrikesministern. På vägen ut till Sten Andersson i Nynäshamn blev han
skuggad av en annan bil och när han stannade stannade de också. Det var
poliser och när han frågade varför de följde efter sa de att det var för
att han skulle till Sten Andersson. Hos Sten Andersson lade han fram sin
berättelse. Jag undrar hur det gick, eftersom han har en benägenhet,
att tala i halva meningar hela tiden.
Den 24 ma's
Ta kontakt med en regeringen närstående person, här kallad
BOM
får en redogörelse för mina iakttagelser. Han förstår att en undersökningskommission nu är alldeles nödvändig och nämer Sven Andersson som lämplig ordförande. Han ska tala med Sten Andersson ooh &terkomma. Han tycker det är bra attredan varit där. Han nämner också
att en publicering kanske är enda möjligheten att spräcka saken.
Den 5 maj
Jag ringer uppHan är livrädd. Han säger att han nu ska
.
lämna saken, att han inte kommer att ställa upp i några sammanhang och
att inte heller jag ska springa och babbla. Redan den 4 ringde han och
sa att han varit och kollat appHan hade fått adressen av mig.
Kroppen stämmer inte", sa han. Vi måste ligga lågt. Han säger nu också
något om att han hade testat, om poliserna skulle ställa upp för honom,
och det gjorde de inte. Jag antar att han åsyftar den där fotograferingen. Han talar om ansvar för fru och barn,säger också att polisen sagt till honom att om han
ställer upp som vittne så kommer hela hans privatliv att dras frem
offentligt. Och om debba herrar blir &talade och sedan friade i dom.
stolen så blir det inte roligt att heta (.
Den 11 mal.
Aftonbladet innehåller nyheten att en undersökningskommission ska tillsättas. Sven Andersson är hetaste namnet som ordförande, men han vill
tydligen inte ställa upp.
Den: 14 maj
Talar medHan har varit i
kontakt medsom visste berätta att
berättelse. Jag undrar hur det gick, eftersom han har en benägenhet,
att tala i halva meningar hela tiden.
Den 24 ma's
Ta kontakt med en regeringen närstående person, här kallad
BOM
får en redogörelse för mina iakttagelser. Han förstår att en undersökningskommission nu är alldeles nödvändig och nämer Sven Andersson som lämplig ordförande. Han ska tala med Sten Andersson ooh &terkomma. Han tycker det är bra attredan varit där. Han nämner också
att en publicering kanske är enda möjligheten att spräcka saken.
Den 5 maj
Jag ringer uppHan är livrädd. Han säger att han nu ska
.
lämna saken, att han inte kommer att ställa upp i några sammanhang och
att inte heller jag ska springa och babbla. Redan den 4 ringde han och
sa att han varit och kollat appHan hade fått adressen av mig.
Kroppen stämmer inte", sa han. Vi måste ligga lågt. Han säger nu också
något om att han hade testat, om poliserna skulle ställa upp för honom,
och det gjorde de inte. Jag antar att han åsyftar den där fotograferingen. Han talar om ansvar för fru och barn,säger också att polisen sagt till honom att om han
ställer upp som vittne så kommer hela hans privatliv att dras frem
offentligt. Och om debba herrar blir &talade och sedan friade i dom.
stolen så blir det inte roligt att heta (.
Den 11 mal.
Aftonbladet innehåller nyheten att en undersökningskommission ska tillsättas. Sven Andersson är hetaste namnet som ordförande, men han vill
tydligen inte ställa upp.
Den: 14 maj
Talar medHan har varit i
kontakt medsom visste berätta att
varit i förhör. Den e k Skuggan, den andra bilden
som publicerades, skulle föreställa
Den 15 mai
varit i förhör. Den e k Skuggan, den andra bilden
som publicerades, skulle föreställa
Den 15 mai
Den 16 maj
Får veta av en chaufför på Sveriges Radios internbuss, som ibland
tjänstgör på SL och gjorde det även på mordnatten, att man någon gång
efter midnatt och kanske tio gånger i följa gick ut med en efterlysning på SL-radion till alla bussförare. Man sökte en man i halvlång,
grå jacka, möjligen keps, möjligen med glasögon, som verkade skärrad. Det-signalementet hade man alltså fått fram bara någon timme efter
mordet och gick ut med det. Ett signalement som sedan stämde med
andra vittnesmål, som strömmade in, bl a mitt på måndagen ochpå tisdagen efter mordet!
ringer. kl. 17.45 och säger att han på nytt varit i
kontakt med Sten Andersson på morgonen och att "hela regeringen nu vet."
- Dom har hämtat mig två gånger i skärgården.
Polisen, det är nu Hans Forsman och hans kollega det gäller, har sagt
till Iatt han måste säga till mig att jag måste tiga. Dom vet att vi var i samma buss. Dom arbetar pånu. Dom visste redan på söndagen den 2 mats att det var han.'
Den 18 mai
Göteborgs-Tidningen innehåller intervju med den nye åklagaren
Claes Zeime, överåklagare, som säger sig vara gammal polare till Holnér.
"Vi har samma personkemi". Zeime är ungkarl.ringer från. Han berättar att poliserna är medvetna om att dom #burit sig illa åt mot dig". Dom ska låta höra av sig.
Han har upplyst om att jag är #bussig och ärlight. Dom har sagt att
det gick snett från början, beroende på att Holmér var förbannad på migDetta var på 50-talet och jag har inget
som helst minne av att jag någonsin haft att göra med Holmer. Det är
ganska anmärkningsvärt om gripandet eller icke gripandet av Olof Palmes
mördare ska hänga på personliga rancuner! Hur som helst bekräftar
Den 16 maj
Får veta av en chaufför på Sveriges Radios internbuss, som ibland
tjänstgör på SL och gjorde det även på mordnatten, att man någon gång
efter midnatt och kanske tio gånger i följa gick ut med en efterlysning på SL-radion till alla bussförare. Man sökte en man i halvlång,
grå jacka, möjligen keps, möjligen med glasögon, som verkade skärrad. Det-signalementet hade man alltså fått fram bara någon timme efter
mordet och gick ut med det. Ett signalement som sedan stämde med
andra vittnesmål, som strömmade in, bl a mitt på måndagen ochpå tisdagen efter mordet!
ringer. kl. 17.45 och säger att han på nytt varit i
kontakt med Sten Andersson på morgonen och att "hela regeringen nu vet."
- Dom har hämtat mig två gånger i skärgården.
Polisen, det är nu Hans Forsman och hans kollega det gäller, har sagt
till Iatt han måste säga till mig att jag måste tiga. Dom vet att vi var i samma buss. Dom arbetar pånu. Dom visste redan på söndagen den 2 mats att det var han.'
Den 18 mai
Göteborgs-Tidningen innehåller intervju med den nye åklagaren
Claes Zeime, överåklagare, som säger sig vara gammal polare till Holnér.
"Vi har samma personkemi". Zeime är ungkarl.ringer från. Han berättar att poliserna är medvetna om att dom #burit sig illa åt mot dig". Dom ska låta höra av sig.
Han har upplyst om att jag är #bussig och ärlight. Dom har sagt att
det gick snett från början, beroende på att Holmér var förbannad på migDetta var på 50-talet och jag har inget
som helst minne av att jag någonsin haft att göra med Holmer. Det är
ganska anmärkningsvärt om gripandet eller icke gripandet av Olof Palmes
mördare ska hänga på personliga rancuner! Hur som helst bekräftar
uppgift att Jan Sundström fått Hans Holmérs uppdrag att få mitt vittnesmål ur bilden. Nu arbetar man emellertid påDen 22 mai
Ringer till Sundström och begär kopior på protokoll från hans förhör med mig. Han ska udersöka, men säger att det inte går om de ska
användas för publicering. Han ska ringa nästa dag. Men ringer efter en
stund och ber mig komma till polishuset nästa dag kl. 10. Han undrar
om jag har lite tid till förfogande då, för han vill prata med mig.En kollega som varit i kontakt medrapporterar att
han nu verkar mycket förvirrad och rädd.
Undersökningskommissionen utsedd.
Den 23 ma's
Uppsöker Jan Sundström på polishuset i sällskap medsom jag vill ha med som vittne, eftersom jag inte en gång
till vill utsätta mig för Sundströms psykologiska experiment. Sundström
vägrar och undrar varför. Han skulle lämna protokoll. Jag säger att jag
kan ta emot dem i korridoren. Då viftar han åt oss att komma med. I
hans tjänsterum får jag protokollen. Han upprepar att han inte kan tala
med mig inärvaro. Jag vidhåller att han ska vara med. Det
blir inget samtal.
På bordet har Sundström dukat upp kaffet och kakorna som i den första
föreställningen. Han hade tydligen tänkt sig att det skulle gå en gång
till.
När jag senere på dagen ringer och gör några rättelser i protokollet
säger Sundström att han hade tänkt frå ga några saker, men det får väl
bli senare.
uppgift att Jan Sundström fått Hans Holmérs uppdrag att få mitt vittnesmål ur bilden. Nu arbetar man emellertid påDen 22 mai
Ringer till Sundström och begär kopior på protokoll från hans förhör med mig. Han ska udersöka, men säger att det inte går om de ska
användas för publicering. Han ska ringa nästa dag. Men ringer efter en
stund och ber mig komma till polishuset nästa dag kl. 10. Han undrar
om jag har lite tid till förfogande då, för han vill prata med mig.En kollega som varit i kontakt medrapporterar att
han nu verkar mycket förvirrad och rädd.
Undersökningskommissionen utsedd.
Den 23 ma's
Uppsöker Jan Sundström på polishuset i sällskap medsom jag vill ha med som vittne, eftersom jag inte en gång
till vill utsätta mig för Sundströms psykologiska experiment. Sundström
vägrar och undrar varför. Han skulle lämna protokoll. Jag säger att jag
kan ta emot dem i korridoren. Då viftar han åt oss att komma med. I
hans tjänsterum får jag protokollen. Han upprepar att han inte kan tala
med mig inärvaro. Jag vidhåller att han ska vara med. Det
blir inget samtal.
På bordet har Sundström dukat upp kaffet och kakorna som i den första
föreställningen. Han hade tydligen tänkt sig att det skulle gå en gång
till.
När jag senere på dagen ringer och gör några rättelser i protokollet
säger Sundström att han hade tänkt frå ga några saker, men det får väl
bli senare.
Sammanfattning
Cirka en timme efter mordet på Olof Palme den 28 februari släpper
poligen ut ett signalement på mördaren över SL:& radio till alla bussförare.
Den 3 mars får polisen vid två tillfällen uppgifter av undertecknad
om en person på flyktvägen vars signalement stämmer med det man sände
ut över SL. Jag uppmanar dem bägge gångerna att söka en viss bussförare.
Den 4 mars hör bussföraren självmant av sig och berättar om två
män som han sett på bussen. På kvällen får spaningsledaren, länspolismästare Hans Holmér personligen av mig upplysningen att en av dessa
män sannolikt är |รี 8
3
Den 5 mars får kriminalpolisen en detaljerad redogörelse för mina iakttagelser. Jag uppmanar dem att söka bussföraren.
1
Den 11 mars lämnar bussföreren och jag varandra ovetande detaljerade redogörelser för våra iakttagelser vid förhör i polishuset. Jeg
vidhåller att den man jag sett sannolikt varDen 18 mars sammanför gruppen som leds av Jan Sundström mig och bussföraren. Gruppen vet då att vi har sett samme men, men får bussföraren
att tro att jag inte varit med bussen och mig att tro att han inte fört
bussen. Därefter får de oss båda att tro att vi avförs från utredningen.
Först den 2 maj, när jag lyckas spåra bussföraren och kommer i kontakt
med honom får han och jag klart för oss att vi har sett samme man.
Vi är båda lika frågande när det gäller spaningsarbetet.
Stockholm den 27 maí 1986Pu
Sammanfattning
Cirka en timme efter mordet på Olof Palme den 28 februari släpper
poligen ut ett signalement på mördaren över SL:& radio till alla bussförare.
Den 3 mars får polisen vid två tillfällen uppgifter av undertecknad
om en person på flyktvägen vars signalement stämmer med det man sände
ut över SL. Jag uppmanar dem bägge gångerna att söka en viss bussförare.
Den 4 mars hör bussföraren självmant av sig och berättar om två
män som han sett på bussen. På kvällen får spaningsledaren, länspolismästare Hans Holmér personligen av mig upplysningen att en av dessa
män sannolikt är |รี 8
3
Den 5 mars får kriminalpolisen en detaljerad redogörelse för mina iakttagelser. Jag uppmanar dem att söka bussföraren.
1
Den 11 mars lämnar bussföreren och jag varandra ovetande detaljerade redogörelser för våra iakttagelser vid förhör i polishuset. Jeg
vidhåller att den man jag sett sannolikt varDen 18 mars sammanför gruppen som leds av Jan Sundström mig och bussföraren. Gruppen vet då att vi har sett samme men, men får bussföraren
att tro att jag inte varit med bussen och mig att tro att han inte fört
bussen. Därefter får de oss båda att tro att vi avförs från utredningen.
Först den 2 maj, när jag lyckas spåra bussföraren och kommer i kontakt
med honom får han och jag klart för oss att vi har sett samme man.
Vi är båda lika frågande när det gäller spaningsarbetet.
Stockholm den 27 maí 1986Pu
Ć
Det går ytterligare en eller ett par minuter, och jag börjar
tro att bussen i alla fall gått för tidigt och att jag missat
den. Jag börjar därför gå mot Norrmalmstorg men vänder mig om
܊
vid Arsenalsgatan och får se en buss komma från Skeppsbron.
Jag springer tillbaka till hållplatsen och hoppar på den försenade 43: an. Det är cirka 5 minuter efter den på turlistan and
givna tiden. Jag sätter mig på höger sida, . troligen på platsen
framför mittdörren.
Vid Norrmalmstorg är det några påstigande och bussen fort
sätter omedelbart till hållplatsen vid Stureplan, där några
ockås går på. Just som bussen kör ut från hållplatsen kör ett
utryckningsfordon över Stureplan från Sturegatan rakt emot
färdriktningen och Kungsgatan upp. Min minnesbild är att det
'inte är en bil med markeringar för polis eller en ambulans, utan en mindre skåpmodell, rödbeige och' med blinkljus ooh sim
!
rener på.
Vid en av de följande hållplatserna (nu vet jag att det var vid Eriksbergsgatan) stannar bussen och några går på. En man
blir stående på fotsteget: Bussen går inte och jag förstår inte
varför. Jag antar att mannen avhandlar något med bussföraren men
undrar varför det ska ta så lång tid. Jag iakttar mannen, som
har mörk jacka, mörkt hår som är kort och pekar framåt, runda
glasögon och markanta, grova drag. Ett underbett. Det är framför allt hans ansiktsuttryck, som förbryllar mig. Han är allvarlig, mycket koncentrerad, ser inte på bussföraren, ser inte in
i vagnen på passagerarna utan tomt framför sig medan han böjer
ned huvudet. I handen har han något som ser ut som ett paket i
Ć
Det går ytterligare en eller ett par minuter, och jag börjar
tro att bussen i alla fall gått för tidigt och att jag missat
den. Jag börjar därför gå mot Norrmalmstorg men vänder mig om
܊
vid Arsenalsgatan och får se en buss komma från Skeppsbron.
Jag springer tillbaka till hållplatsen och hoppar på den försenade 43: an. Det är cirka 5 minuter efter den på turlistan and
givna tiden. Jag sätter mig på höger sida, . troligen på platsen
framför mittdörren.
Vid Norrmalmstorg är det några påstigande och bussen fort
sätter omedelbart till hållplatsen vid Stureplan, där några
ockås går på. Just som bussen kör ut från hållplatsen kör ett
utryckningsfordon över Stureplan från Sturegatan rakt emot
färdriktningen och Kungsgatan upp. Min minnesbild är att det
'inte är en bil med markeringar för polis eller en ambulans, utan en mindre skåpmodell, rödbeige och' med blinkljus ooh sim
!
rener på.
Vid en av de följande hållplatserna (nu vet jag att det var vid Eriksbergsgatan) stannar bussen och några går på. En man
blir stående på fotsteget: Bussen går inte och jag förstår inte
varför. Jag antar att mannen avhandlar något med bussföraren men
undrar varför det ska ta så lång tid. Jag iakttar mannen, som
har mörk jacka, mörkt hår som är kort och pekar framåt, runda
glasögon och markanta, grova drag. Ett underbett. Det är framför allt hans ansiktsuttryck, som förbryllar mig. Han är allvarlig, mycket koncentrerad, ser inte på bussföraren, ser inte in
i vagnen på passagerarna utan tomt framför sig medan han böjer
ned huvudet. I handen har han något som ser ut som ett paket i
just blågrå plast. Han bär det 8mt som om det var bakelser eller dylikt. När han äntligen hoppar av ooh bussen kör följer jag hos
nom hela tiden med blioken tills han är utom synhåll. Han tog några steg ned mot Stureplan, och jag glosar att han i stället går.
dit för att ta tunnelbanan där. Mannen har gjort ett så starkt inom
tryck på mig att jag vänder mig om i bussen för att kommentera vad jag sett för andra passagerare, men det verkar inte som om nå.
gon annan observerat något ovanligt.
Vid indhållplatsen på Ingemarsgatan kliver ett par av före mig
och|Jag är ensam hemma. Min hustru är i Göteborg. Klockan 5 på morgonen blir jag väckt av en bekant, som säger i telefonen' att "dom
har skjutit Palme i natt":
Den 1 mars
Min fru
kommer hem kl 18 och vid måltiden berättar jag för
henne om vad jag var med om kvällen innan. Jag talar också om mannen på bussen, som jag tror har med mordet att göra.
Den 2 mars
Vi gästar bekanta,. Det var
som ringde och väckte mig på
natten ooh meddelade om mordet. Vi talar om vad jag såg på bussen,
och
tycker att jag bör ta kontakt med polisen.
Den 3 mars
När Dagens Nyheter kommer i brevlådan på morgonen läser jag om
mördarens flyktväg uppåt Tunnelgatan och över Brunkebergsåsen ned
till Birger Jarlsgatan. Ett kvinnligt vittne har sett honom med en
just blågrå plast. Han bär det 8mt som om det var bakelser eller dylikt. När han äntligen hoppar av ooh bussen kör följer jag hos
nom hela tiden med blioken tills han är utom synhåll. Han tog några steg ned mot Stureplan, och jag glosar att han i stället går.
dit för att ta tunnelbanan där. Mannen har gjort ett så starkt inom
tryck på mig att jag vänder mig om i bussen för att kommentera vad jag sett för andra passagerare, men det verkar inte som om nå.
gon annan observerat något ovanligt.
Vid indhållplatsen på Ingemarsgatan kliver ett par av före mig
och|Jag är ensam hemma. Min hustru är i Göteborg. Klockan 5 på morgonen blir jag väckt av en bekant, som säger i telefonen' att "dom
har skjutit Palme i natt":
Den 1 mars
Min fru
kommer hem kl 18 och vid måltiden berättar jag för
henne om vad jag var med om kvällen innan. Jag talar också om mannen på bussen, som jag tror har med mordet att göra.
Den 2 mars
Vi gästar bekanta,. Det var
som ringde och väckte mig på
natten ooh meddelade om mordet. Vi talar om vad jag såg på bussen,
och
tycker att jag bör ta kontakt med polisen.
Den 3 mars
När Dagens Nyheter kommer i brevlådan på morgonen läser jag om
mördarens flyktväg uppåt Tunnelgatan och över Brunkebergsåsen ned
till Birger Jarlsgatan. Ett kvinnligt vittne har sett honom med en
handbag. Han mixtrade med dragkedjan.
Jag ringer ett av de nummer till polisen som står i tidningen.
När jag väl kommer fram ber de mig återkomma kl 8, eftersom de inte
har personal in. X1 8,15 kommer jag fram och beskriver mina lakttagelser på buss 43 föregående kväll. Polisen jag talar med vill veta vad mannen hade på sig. När jag säger att det var en jaoka frågar han ivrigt: -Var det en täckjacka? Nej, det tyckte jag inte. Jag påpekar att han måste ha talat med bussföraren, sök bussföraren! - Talade han svenska?, frågar polismannen. Jag säger att jag
.
inte hörde ett ord, men eftersom han dröjde så länge så torde de
ha talat med varandra. Men det kan bussföraren ge besked om.
På kvällen ringer jag åter till polisen. En kvinnlig polis tar
emot. Jag talar om att jag ringt på morgonen, nu lägger jag till
bl & att jag tror att mannen bar glasögon.
Både på morgonen och på kvällen tar polisen app mitt namn, min
adress och mitt telefonnummer. På morgonen tar de också personnumret.
Den 4 mars
Får besök på. Berättar om mannen på bussen. Isäger att han(
handbag. Han mixtrade med dragkedjan.
Jag ringer ett av de nummer till polisen som står i tidningen.
När jag väl kommer fram ber de mig återkomma kl 8, eftersom de inte
har personal in. X1 8,15 kommer jag fram och beskriver mina lakttagelser på buss 43 föregående kväll. Polisen jag talar med vill veta vad mannen hade på sig. När jag säger att det var en jaoka frågar han ivrigt: -Var det en täckjacka? Nej, det tyckte jag inte. Jag påpekar att han måste ha talat med bussföraren, sök bussföraren! - Talade han svenska?, frågar polismannen. Jag säger att jag
.
inte hörde ett ord, men eftersom han dröjde så länge så torde de
ha talat med varandra. Men det kan bussföraren ge besked om.
På kvällen ringer jag åter till polisen. En kvinnlig polis tar
emot. Jag talar om att jag ringt på morgonen, nu lägger jag till
bl & att jag tror att mannen bar glasögon.
Både på morgonen och på kvällen tar polisen app mitt namn, min
adress och mitt telefonnummer. På morgonen tar de också personnumret.
Den 4 mars
Får besök på. Berättar om mannen på bussen. Isäger att han(
På eftermiddagen besöker jagFem meter framför
mig sitter en mörk man som jag ser i profil. Jag igenkänner honom så gott som omedelbart som den man jag såg på bussen mordkvällen. Jag flyttar mig till en ledig stol några platser åt
höger så att jag kan se mannen mera snett framifrån. Det är
knappast någon tvekan. IVi går ut ooh väntarEfter en stund kommer en smal man utan ytterkläder ut.
springande och bort till en, bil som han har :parkerad bakomJag studerarför att se hans gång och sätt att
hålla huvudet. Han spanar in oss. Har han huvudet lite framåtlutat som på mordkvällen? Nej, men han har samma rullande gång.
Han har nu en tvåfärgad täckjacka, där under halvan av ryggen
är grått skinn e d och resten mörkgrönt. Det är inte samma jacka
som på mordkvällen.
|igenkände jagbland publiken.
På eftermiddagen besöker jagFem meter framför
mig sitter en mörk man som jag ser i profil. Jag igenkänner honom så gott som omedelbart som den man jag såg på bussen mordkvällen. Jag flyttar mig till en ledig stol några platser åt
höger så att jag kan se mannen mera snett framifrån. Det är
knappast någon tvekan. IVi går ut ooh väntarEfter en stund kommer en smal man utan ytterkläder ut.
springande och bort till en, bil som han har :parkerad bakomJag studerarför att se hans gång och sätt att
hålla huvudet. Han spanar in oss. Har han huvudet lite framåtlutat som på mordkvällen? Nej, men han har samma rullande gång.
Han har nu en tvåfärgad täckjacka, där under halvan av ryggen
är grått skinn e d och resten mörkgrönt. Det är inte samma jacka
som på mordkvällen.
|igenkände jagbland publiken.
Det ärsom (upplyser
mig om att den mörke ärden man jag sett på bussen.följer med mig hem. Jag säger att den jag såg hade glasUgon men det hade ju inteidag.
upplyser mig om atthar sådana glasögon.
I min bostad tittar vi på numret av|Jag igenkänner |som jag nu ser ordentligt framifrån. Bilden är tagen något underifrån och i bussen såg jag honom i vins
kel uppifrån, eftersom han hade nedböjt huvud. Men det är nu ingen
som helst tvekan. Det är han! På bilden har han också mera hår än.
han hade (Försöker, naturligtvis utan framgång, nå länspolischefen Hans Holmer på telefon i Polishuset. I Rapport uppger de emellertid att
han troligen kommer att framträda i Magasinet i TV2 senare på kvällen.. Jag tar en taxi till ry.
När jag kommer till kontrollrummet sitter Hans Holmér inne i
studion och jag ser delar av intervjun i monitorerna.
Jag går ute i korridoren och väntar, när Hans Holmer äntligen
dyker upp med två livvakter på varje sida. Jag går fram till honom
och insisterar på att få tala med honom. Han verkar irriterad. En
av hans livvakter säger till mig att Holmer är mycket upptagen.
Jag säger att jag måste få tala med honom nu. Han föreslår att jag
ska komme till Polishuset. Jag frågar om jag ska följa med. Då ändrar han sig och säger att jag kan tala nu. Jag föreslår att vi ska
gå in i väntrummet bredvid korridoren och sätta oss och han följer
med. Vi sitter i en soffa och de fyra livvakterna står bredvid.
Holmer verkar mycket irriterad men jag anser att jag måste försöka
Det ärsom (upplyser
mig om att den mörke ärden man jag sett på bussen.följer med mig hem. Jag säger att den jag såg hade glasUgon men det hade ju inteidag.
upplyser mig om atthar sådana glasögon.
I min bostad tittar vi på numret av|Jag igenkänner |som jag nu ser ordentligt framifrån. Bilden är tagen något underifrån och i bussen såg jag honom i vins
kel uppifrån, eftersom han hade nedböjt huvud. Men det är nu ingen
som helst tvekan. Det är han! På bilden har han också mera hår än.
han hade (Försöker, naturligtvis utan framgång, nå länspolischefen Hans Holmer på telefon i Polishuset. I Rapport uppger de emellertid att
han troligen kommer att framträda i Magasinet i TV2 senare på kvällen.. Jag tar en taxi till ry.
När jag kommer till kontrollrummet sitter Hans Holmér inne i
studion och jag ser delar av intervjun i monitorerna.
Jag går ute i korridoren och väntar, när Hans Holmer äntligen
dyker upp med två livvakter på varje sida. Jag går fram till honom
och insisterar på att få tala med honom. Han verkar irriterad. En
av hans livvakter säger till mig att Holmer är mycket upptagen.
Jag säger att jag måste få tala med honom nu. Han föreslår att jag
ska komme till Polishuset. Jag frågar om jag ska följa med. Då ändrar han sig och säger att jag kan tala nu. Jag föreslår att vi ska
gå in i väntrummet bredvid korridoren och sätta oss och han följer
med. Vi sitter i en soffa och de fyra livvakterna står bredvid.
Holmer verkar mycket irriterad men jag anser att jag måste försöka
förklara vem jag är. Jag upplyser om att jag varitJag börjar med hur jag väntade på en buss vid Kungsträdgården, att jag faktiskt hörde skott, att bussen kom, något för
senad... Jag märker hur Holmér blir otålig och han säger till sina
följeslagare och mig att de ska ta mitt telefonnummer. När jag kommer
till att en man klev på bussen vill Holmer bryta upp. Då säger jag
till honom:
-Vill du inte veta vem det är?
Jag är mycket ivrig och Holmér svararı
-Vem är det då?
Jag börjar rota i min portfölj efter en lapp med namn och adress på
|men kan inte hitta den. I stället får jag upp numret av
samtidigt som jag säger att jag har sett honomJag pekar på bilden avLänspolischefen börjar resa sig från soffan. En av livvakterna frå. gar vem bilden föreställer.säger Hans Holmér, varpå han ställer sig upp och går ut
ur. rummet, tätt åtföljd av de fyra livvakterna, två på varje sida.
De avtågar i korridoren med raska steg och försvinner. De har inte tagit mitt namn, mitt telefonnummer eller någonting. Magasinets utsändning fortsätter och nu sitter Leif GW Persson i studion.
När han kommer ut berättar jag i sminklogen medan han tvättar av
sig vad jag bevittnat på bussen. Han tänder direkt och upplyser om att
en sådan handbag som jag såg attbar är av det slaget som polismännen har sin pistol i när de går oivila på stan. Vi ger varandra telefonnummer och han säger att han ska ringa samtal.
förklara vem jag är. Jag upplyser om att jag varitJag börjar med hur jag väntade på en buss vid Kungsträdgården, att jag faktiskt hörde skott, att bussen kom, något för
senad... Jag märker hur Holmér blir otålig och han säger till sina
följeslagare och mig att de ska ta mitt telefonnummer. När jag kommer
till att en man klev på bussen vill Holmer bryta upp. Då säger jag
till honom:
-Vill du inte veta vem det är?
Jag är mycket ivrig och Holmér svararı
-Vem är det då?
Jag börjar rota i min portfölj efter en lapp med namn och adress på
|men kan inte hitta den. I stället får jag upp numret av
samtidigt som jag säger att jag har sett honomJag pekar på bilden avLänspolischefen börjar resa sig från soffan. En av livvakterna frå. gar vem bilden föreställer.säger Hans Holmér, varpå han ställer sig upp och går ut
ur. rummet, tätt åtföljd av de fyra livvakterna, två på varje sida.
De avtågar i korridoren med raska steg och försvinner. De har inte tagit mitt namn, mitt telefonnummer eller någonting. Magasinets utsändning fortsätter och nu sitter Leif GW Persson i studion.
När han kommer ut berättar jag i sminklogen medan han tvättar av
sig vad jag bevittnat på bussen. Han tänder direkt och upplyser om att
en sådan handbag som jag såg attbar är av det slaget som polismännen har sin pistol i när de går oivila på stan. Vi ger varandra telefonnummer och han säger att han ska ringa samtal.
Den 5 mars
I polishuset, Bergsgatan på Kungsholmen, berättar jag min historia
88t kriminalinspektör Arne Frisälv på Säkerhetsavdelningen. Han blir...
myoket upprörd och säger att han lovar att han ska ordna så att jag
får tala med någon som lyssnar på mig. Efter en stund kommer en ung
kriminalkonstapel Stefan Karp och tar upp min berättelse. Han blir
också mycket chockerad när han får klart för sig att jag utpekarsom eventuell mördare.
Den 9 mars
Ingenting har hänt sedan jag lämnade min berättelse. Jag ringeroch ber honom kolla. Jo, han får veta
hos polisen att tipset omär bekant för spaningsledningen
men att det inte är högprioriterat.
Den 10 mars
Svenska Dagbladet innehåller en uppgift om att en kriminalinspektör med licens på en magnum-pistol har varit i förhör. Jag ringer
Stefan Karp, som upplyser om att två poliser f n är föremål för utredning. Han låter förstå att den ene äroch att han varit i
förhör.
Dėh 19 mars
Kl 11 telefon till min arbetsplats från en man på Rikskriminalen som
presenterar sig som Jan Sundström och säger att "från och med i går
övertar jag utredningen efter Holmér". Han vill veta om det är jag som
varit i kontakt med Holmér, så att han har kommit till rätt person. När
jag frågar vad han har för titel säger han kriminalinspektör. Han vill
att jag ska komma till polishuset,
Eftersom det verkade egendomligt att läns polischefen skulle ha ersatts
av en kriminalinspektör ringer jag hans kollega Arne Frisälv för att
kolla. Han lovar att undersöka. Efter en stund återkommer han och upplyser om att Sundström har fått uppdraget därför att det rör sig om en
Den 5 mars
I polishuset, Bergsgatan på Kungsholmen, berättar jag min historia
88t kriminalinspektör Arne Frisälv på Säkerhetsavdelningen. Han blir...
myoket upprörd och säger att han lovar att han ska ordna så att jag
får tala med någon som lyssnar på mig. Efter en stund kommer en ung
kriminalkonstapel Stefan Karp och tar upp min berättelse. Han blir
också mycket chockerad när han får klart för sig att jag utpekarsom eventuell mördare.
Den 9 mars
Ingenting har hänt sedan jag lämnade min berättelse. Jag ringeroch ber honom kolla. Jo, han får veta
hos polisen att tipset omär bekant för spaningsledningen
men att det inte är högprioriterat.
Den 10 mars
Svenska Dagbladet innehåller en uppgift om att en kriminalinspektör med licens på en magnum-pistol har varit i förhör. Jag ringer
Stefan Karp, som upplyser om att två poliser f n är föremål för utredning. Han låter förstå att den ene äroch att han varit i
förhör.
Dėh 19 mars
Kl 11 telefon till min arbetsplats från en man på Rikskriminalen som
presenterar sig som Jan Sundström och säger att "från och med i går
övertar jag utredningen efter Holmér". Han vill veta om det är jag som
varit i kontakt med Holmér, så att han har kommit till rätt person. När
jag frågar vad han har för titel säger han kriminalinspektör. Han vill
att jag ska komma till polishuset,
Eftersom det verkade egendomligt att läns polischefen skulle ha ersatts
av en kriminalinspektör ringer jag hans kollega Arne Frisälv för att
kolla. Han lovar att undersöka. Efter en stund återkommer han och upplyser om att Sundström har fått uppdraget därför att det rör sig om en