Uppslag i samma avsnitt:
Protokoll över förhör med vittnet Anneli.
Förhöret hållet i Annelis bostad, fredagen 1993-01-29 10:20
.
Förhörsledare: Krinsp Ingemar Isaksson
Förhörsvittne: Krinsp Ewa-Marie Aghede
Anneli informerades om att förhöret ingår i förundersökningen beträffande mordet på Olof Palme och är ett kompletterande förhör till de båda som tidigare hållits med henne.
Tillfrågad uppgav Anneli att hon sett filmen med titeln "Älska mig". Hon såg den filmen tillsammans med väninnan .
Hon minns dock inte när hon såg filmen, ej heller på vilken biograf eller vilken föreställning på kvällen.
Anneli uppgav att hon gick väldigt mycket på bio under den aktuella tidsperioden och därför har svårt att erinra några bestämda datum eller liknande.
Anneli tillfrågades så om hon mer detaljerat kunde berätta vad som hände efter bioföreställningen mordkvällen.
Annelis minnesbild är att hon och Anki skildes från väninnan X någonstans på Kungsgatan, strax efter att de lämnat biografen. X gick ned mot Stureplan.
Anneli och Anki promenerade i vanlig takt Kungsgatan i riktning mot Sveavägen.
Hon minns att de diskuterade filmen de sett. Hon har inget minne av att de stannade till för att t.ex titta i något skyltfönster. Det första stoppet under promenaden blev då de stötte på mannen utanför Dekorima, efter att de svängt in på Sveavägen.
Det var sedan tidigare bestämt att Anneli skulle sova över hos Anki efter filmen och de var därför på väg mot Centralen för att ta pendeltåget.
De upptäckte dock att de hade tid över och hade därför bestämt sig för att titta på möbler i skyltfönstret till en möbelaffär, belägen på Sveavägen. Möbelaffären ifråga ligger på samma sida som ABF-huset, men längre norrut.
Anneli tillfrågades om någon av dem besökte toaletten på biografen direkt efter filmföreställningen, men hon har inget minne av att vare sig hon eller någon av
Protokoll över förhör med vittnet Anneli.
Förhöret hållet i Annelis bostad, fredagen 1993-01-29 10:20
.
Förhörsledare: Krinsp Ingemar Isaksson
Förhörsvittne: Krinsp Ewa-Marie Aghede
Anneli informerades om att förhöret ingår i förundersökningen beträffande mordet på Olof Palme och är ett kompletterande förhör till de båda som tidigare hållits med henne.
Tillfrågad uppgav Anneli att hon sett filmen med titeln "Älska mig". Hon såg den filmen tillsammans med väninnan .
Hon minns dock inte när hon såg filmen, ej heller på vilken biograf eller vilken föreställning på kvällen.
Anneli uppgav att hon gick väldigt mycket på bio under den aktuella tidsperioden och därför har svårt att erinra några bestämda datum eller liknande.
Anneli tillfrågades så om hon mer detaljerat kunde berätta vad som hände efter bioföreställningen mordkvällen.
Annelis minnesbild är att hon och Anki skildes från väninnan X någonstans på Kungsgatan, strax efter att de lämnat biografen. X gick ned mot Stureplan.
Anneli och Anki promenerade i vanlig takt Kungsgatan i riktning mot Sveavägen.
Hon minns att de diskuterade filmen de sett. Hon har inget minne av att de stannade till för att t.ex titta i något skyltfönster. Det första stoppet under promenaden blev då de stötte på mannen utanför Dekorima, efter att de svängt in på Sveavägen.
Det var sedan tidigare bestämt att Anneli skulle sova över hos Anki efter filmen och de var därför på väg mot Centralen för att ta pendeltåget.
De upptäckte dock att de hade tid över och hade därför bestämt sig för att titta på möbler i skyltfönstret till en möbelaffär, belägen på Sveavägen. Möbelaffären ifråga ligger på samma sida som ABF-huset, men längre norrut.
Anneli tillfrågades om någon av dem besökte toaletten på biografen direkt efter filmföreställningen, men hon har inget minne av att vare sig hon eller någon av
väninnorna gjorde detta.
Tillfrågad angående vädret den aktuella kvällen, vill Anneli minnas att det var klart väder, men mörkt.
Hennes minnesbild är att det var väldigt tyst i stan och väldigt lite folk i rörelse samt nästan inga bilar.
Hon vill minnas att hon och Anki talade om att det var märkligt att det var så lite folk ute då det var en fredagkväll.
Tillfrågad uppgav Anneli att hon inte har något minne av om det låg snö på marken eller ej. Hon är dock säker på att det inte regnade. Hon minns inte heller hur hon var klädd.
Spontant uppgav Anneli att hon har en minnesbild av att när hon och väninnan X gick på caféet innan bioföreställningen, så frös Anneli och beställde därför in varm choklad.
Hennes minnesbild är att även efter det att de skilts från mannen utanför Dekorima och hört ljud som av skott, så var det väldigt tyst och tomt i stan.
Hon tillfrågades särskilt om hon under promenaden fram till Sergels Torg och vidare därifrån ner mot Centralen såg några polisbilar eller hörde några sirener. Hon säger sig då varken ha sett några polisbilar eller ha hört några sirener.
Anneli tillfrågades så om vad hon och Anki arbetade med vid den här tidpunkten. Anneli säger att hon inte har någon helt säker minnesbild angående detta. För sin egen del, uppgav Anneli, att hon började på en mentalskötarutbildning på en belägen vid under hösten 1985
.
Utbildningen var 1 1/2 år lång och hon säger därför, att hon bör ha studerat vid den här tidpunkten.
Anki hade också börjat på en mentalskötarutbildning vid en i minst en termin för Anneli började sin utbildning, och bör därför också ha gått på den här skötarutbildningen vid den aktuella tidpunkten.
väninnorna gjorde detta.
Tillfrågad angående vädret den aktuella kvällen, vill Anneli minnas att det var klart väder, men mörkt.
Hennes minnesbild är att det var väldigt tyst i stan och väldigt lite folk i rörelse samt nästan inga bilar.
Hon vill minnas att hon och Anki talade om att det var märkligt att det var så lite folk ute då det var en fredagkväll.
Tillfrågad uppgav Anneli att hon inte har något minne av om det låg snö på marken eller ej. Hon är dock säker på att det inte regnade. Hon minns inte heller hur hon var klädd.
Spontant uppgav Anneli att hon har en minnesbild av att när hon och väninnan X gick på caféet innan bioföreställningen, så frös Anneli och beställde därför in varm choklad.
Hennes minnesbild är att även efter det att de skilts från mannen utanför Dekorima och hört ljud som av skott, så var det väldigt tyst och tomt i stan.
Hon tillfrågades särskilt om hon under promenaden fram till Sergels Torg och vidare därifrån ner mot Centralen såg några polisbilar eller hörde några sirener. Hon säger sig då varken ha sett några polisbilar eller ha hört några sirener.
Anneli tillfrågades så om vad hon och Anki arbetade med vid den här tidpunkten. Anneli säger att hon inte har någon helt säker minnesbild angående detta. För sin egen del, uppgav Anneli, att hon började på en mentalskötarutbildning på en belägen vid under hösten 1985
.
Utbildningen var 1 1/2 år lång och hon säger därför, att hon bör ha studerat vid den här tidpunkten.
Anki hade också börjat på en mentalskötarutbildning vid en i minst en termin för Anneli började sin utbildning, och bör därför också ha gått på den här skötarutbildningen vid den aktuella tidpunkten.
Spontant uppgav Anneli att såväl hon som Ann-Christine hade fått utbildningen betald av landstinget.
Anneli ombads berätta vad som hände morgonen efter mordet på Olof Palme. Hon uppgav att hon sov på soffan hos Ann-Christine och väcktes av denna som berättade att Olof Palme var mördad.
Ann-Christine hade då också sagt att det var säkert han, med syftning mannen de mött utanför Dekorima.
Ann-Christine hade en radio påslagen i sitt sovrum och det var på radion hon hade hört nyheten om mordet. De drack sedan kaffe och följde då båda två nyhetsutsändningarna på radio. Anneli uppgav att de nog inte riktigt fattade vad som hade hänt.
De följde sedan nyhetsutsändningarna på radio hela dagen för att höra om någon gärningsman var gripen eller liknande.
Annelis minnesbild var att de ej tittade på tv under dagen, utan först någon gång framåt kvällen.
Hon har vidare ett minne av att hon och Ann-Christine hade planerat att gå på bio även på lördag kväll, men att de från radion fick höra att alla biografer skulle vara stängda med anledning av vad som inträffat.
Tillfrågad uppgav Anneli att de ej pratade speciellt mycket om mannen de mött. Hon minns ej heller vad de gjorde resten av helgen, men det vanliga under den här tidsperioden var att hon och Ann-Christine tillbringade hela helgerna tillsammans när de var lediga.
Hon minns inte när diskussionen kom upp om att inte berätta för någon om vad de varit med om mordkvällen och hon minns inte heller vem av dem som tog upp ämnet.
Ann-Christine var dock rädd för att mannen de mött skulle känna igen henne då hon känt igen honom. Anneli säger spontant att Ann-Christine har varit jätterädd för detta.
På fråga uppgav dock Anneli, att Ann-Christine inte vidtagit några åtgärder för att skydda sig mot det hot hon upplevde.
Hon säger att de eventuellt talat om att flytta från Stockholmsområdet någon gång, men att det ej har blivit något mer av detta.
Spontant uppgav Anneli att såväl hon som Ann-Christine hade fått utbildningen betald av landstinget.
Anneli ombads berätta vad som hände morgonen efter mordet på Olof Palme. Hon uppgav att hon sov på soffan hos Ann-Christine och väcktes av denna som berättade att Olof Palme var mördad.
Ann-Christine hade då också sagt att det var säkert han, med syftning mannen de mött utanför Dekorima.
Ann-Christine hade en radio påslagen i sitt sovrum och det var på radion hon hade hört nyheten om mordet. De drack sedan kaffe och följde då båda två nyhetsutsändningarna på radio. Anneli uppgav att de nog inte riktigt fattade vad som hade hänt.
De följde sedan nyhetsutsändningarna på radio hela dagen för att höra om någon gärningsman var gripen eller liknande.
Annelis minnesbild var att de ej tittade på tv under dagen, utan först någon gång framåt kvällen.
Hon har vidare ett minne av att hon och Ann-Christine hade planerat att gå på bio även på lördag kväll, men att de från radion fick höra att alla biografer skulle vara stängda med anledning av vad som inträffat.
Tillfrågad uppgav Anneli att de ej pratade speciellt mycket om mannen de mött. Hon minns ej heller vad de gjorde resten av helgen, men det vanliga under den här tidsperioden var att hon och Ann-Christine tillbringade hela helgerna tillsammans när de var lediga.
Hon minns inte när diskussionen kom upp om att inte berätta för någon om vad de varit med om mordkvällen och hon minns inte heller vem av dem som tog upp ämnet.
Ann-Christine var dock rädd för att mannen de mött skulle känna igen henne då hon känt igen honom. Anneli säger spontant att Ann-Christine har varit jätterädd för detta.
På fråga uppgav dock Anneli, att Ann-Christine inte vidtagit några åtgärder för att skydda sig mot det hot hon upplevde.
Hon säger att de eventuellt talat om att flytta från Stockholmsområdet någon gång, men att det ej har blivit något mer av detta.
Anneli berättade spontant att redan då de hörde skotten på mordkvällen, så kopplade de genast detta till mannen de mött.
Ann-Christine hade redan under promenaden på Sveavägen, efter att hon skilts från mannen, berättat att hon sett ett vapen hos honom. Anneli hade då bara svarat "ja, ja" och frågat Ann-Christine varför hon talade finska med mannen.
Någonstans på vägen hade då Ann-Christine berättat för Anneli var hon sett mannen tidigare och varifrån hon kände igen denne.
Återigen tillfrågas Anneli om inte hon och Ann-Christine diskuterat händelsen de varit med om, så uppgav Anneli att de har diskuterat saken några gånger.
De har då kommit fram till att så länge de inte berättar om det för någon, så är det ingen fara.
Ann-Christine har vid något tillfälle under det första året efter mordet sagt att hon hört att polisen efterlyst två flickor som något vittne sett tilltala en man på mordplatsen.
Vid efterlysningen hade man tydligen beskrivit att den ena flickan skulle vara antingen mörkare eller kortare än den andre.
Anneli tog för givet att Ann-Christine hört detta på radio, men säger att "hon kan ju ha drömt det". Efter detta hade de återigen en diskussion om det hela, men bestämde sig för att ej ge sig till känna.
Vid något annat tillfälle då Ann-Christine var gravid eller nyss fött sitt barn, hade hon berättat att hon hört talas om belöningen på 50 miljoner kronor och hade då sagt att de pengarna skulle behövas bra nu.
Anneli hade då svarat att hon tyckte de skulle fortsätta att var tysta. Anneli säger att hon tror att syftet med Ann-Christines fråga mer var att testa henne än egentlig vilja att vända sig till polisen.
Anneli tillfrågades beträffande väninnan X. Hon uppgav att hon lärt känna denna sedan hon blivit kontaktad av X och det visat sig att Anneli och X hade samma fästman under samma period. De träffades några gånger innan de gick på bio tillsammans mordkvällen.
Tillfrågad uppgav Anneli att hon varit hemma hos X vid minst ett tillfälle. Efter mordkvällen har hon ej träffat X någon mer gång. Hon säger sig inte ha något minne av vad X heter. Hon säger sig vidare inte ha något minne var X bodde, annat än att hon bodde i en stor tvåa. Anneli minns inte ens om X bodde norr eller söder om stan. Hon minns dock att hon åkte buss för att ta sig till X.
Anneli berättade spontant att redan då de hörde skotten på mordkvällen, så kopplade de genast detta till mannen de mött.
Ann-Christine hade redan under promenaden på Sveavägen, efter att hon skilts från mannen, berättat att hon sett ett vapen hos honom. Anneli hade då bara svarat "ja, ja" och frågat Ann-Christine varför hon talade finska med mannen.
Någonstans på vägen hade då Ann-Christine berättat för Anneli var hon sett mannen tidigare och varifrån hon kände igen denne.
Återigen tillfrågas Anneli om inte hon och Ann-Christine diskuterat händelsen de varit med om, så uppgav Anneli att de har diskuterat saken några gånger.
De har då kommit fram till att så länge de inte berättar om det för någon, så är det ingen fara.
Ann-Christine har vid något tillfälle under det första året efter mordet sagt att hon hört att polisen efterlyst två flickor som något vittne sett tilltala en man på mordplatsen.
Vid efterlysningen hade man tydligen beskrivit att den ena flickan skulle vara antingen mörkare eller kortare än den andre.
Anneli tog för givet att Ann-Christine hört detta på radio, men säger att "hon kan ju ha drömt det". Efter detta hade de återigen en diskussion om det hela, men bestämde sig för att ej ge sig till känna.
Vid något annat tillfälle då Ann-Christine var gravid eller nyss fött sitt barn, hade hon berättat att hon hört talas om belöningen på 50 miljoner kronor och hade då sagt att de pengarna skulle behövas bra nu.
Anneli hade då svarat att hon tyckte de skulle fortsätta att var tysta. Anneli säger att hon tror att syftet med Ann-Christines fråga mer var att testa henne än egentlig vilja att vända sig till polisen.
Anneli tillfrågades beträffande väninnan X. Hon uppgav att hon lärt känna denna sedan hon blivit kontaktad av X och det visat sig att Anneli och X hade samma fästman under samma period. De träffades några gånger innan de gick på bio tillsammans mordkvällen.
Tillfrågad uppgav Anneli att hon varit hemma hos X vid minst ett tillfälle. Efter mordkvällen har hon ej träffat X någon mer gång. Hon säger sig inte ha något minne av vad X heter. Hon säger sig vidare inte ha något minne var X bodde, annat än att hon bodde i en stor tvåa. Anneli minns inte ens om X bodde norr eller söder om stan. Hon minns dock att hon åkte buss för att ta sig till X.
Anneli tillfrågades så angående vad hon minns av hennes och X:s gemensamme pojkvän.
Hon säger då att hon inte minns namnet på honom heller och inte heller nationalitet. Han var dock sydlänning, eventuellt från eller
.
Hon hade sällskap med honom under några månaders tid.
Hon minns att killen bodde i någon studentbostad på en kulle i närheten av universitetet. För att ta sig dit tog man T-banan till Universitetets station.
Anneli tillfrågades av förhörsledaren om det aktuella området kunde heta
och sade då att hon känner igen det namnet och att det troligtvis var där som killen bodde.
En annan minnesbild hon har är att den här killen greps vid någon demonstration någon tid innan mordet på Olof Palme.
Då Anneli sade sig inte ha några mer uppgifter att lämna, så avslutades förhöret klockan 11:25
.
Anneli önskar ta del av förhörsprotokollet i utskrivet skick.
Stockholm dag som ovan
(Namnteckning)
Ingemar Isaksson
krinsp
1993-02-03 14:00
genomläste Anneli förhörsprotokollet och godkände detta med följande tillägg:
Beträffande uppgiften att polisen efterlyst två flickor vet inte Anneli var Ann-Christine fått det ifrån, om hon hört det på radio, läst det i någon tidning eller hört det från någon annan person.
Anneli menade egentligen inte att Ann-Christine kan ha drömt det utan det var bara något som flög ur henne.
Ann-Christine är inte någon drömmartyp.
(Namnteckning)
Ingemar Isaksson
Anneli tillfrågades så angående vad hon minns av hennes och X:s gemensamme pojkvän.
Hon säger då att hon inte minns namnet på honom heller och inte heller nationalitet. Han var dock sydlänning, eventuellt från eller
.
Hon hade sällskap med honom under några månaders tid.
Hon minns att killen bodde i någon studentbostad på en kulle i närheten av universitetet. För att ta sig dit tog man T-banan till Universitetets station.
Anneli tillfrågades av förhörsledaren om det aktuella området kunde heta
och sade då att hon känner igen det namnet och att det troligtvis var där som killen bodde.
En annan minnesbild hon har är att den här killen greps vid någon demonstration någon tid innan mordet på Olof Palme.
Då Anneli sade sig inte ha några mer uppgifter att lämna, så avslutades förhöret klockan 11:25
.
Anneli önskar ta del av förhörsprotokollet i utskrivet skick.
Stockholm dag som ovan
(Namnteckning)
Ingemar Isaksson
krinsp
1993-02-03 14:00
genomläste Anneli förhörsprotokollet och godkände detta med följande tillägg:
Beträffande uppgiften att polisen efterlyst två flickor vet inte Anneli var Ann-Christine fått det ifrån, om hon hört det på radio, läst det i någon tidning eller hört det från någon annan person.
Anneli menade egentligen inte att Ann-Christine kan ha drömt det utan det var bara något som flög ur henne.
Ann-Christine är inte någon drömmartyp.
(Namnteckning)
Ingemar Isaksson
