|
|
(9 mellanliggande versioner av 3 användare visas inte) |
Rad 1: |
Rad 1: |
− | {{Uppslag| | + | {{Uppslag |
− | | Avsnittsbokstav=EH
| + | |Regdatum=1992-12-22 |
− | | Avsnittsnummer=14839
| + | |Adacta=1995-10-18 |
− | | Uppslagsnummer=01
| + | |Anknyter=EH14879-00 |
− | | Regdatum=1992-12-22 | + | |NämndaPersoner=Ann-Christine (Anki); Ingemar Isaksson; Olof Palme |
− | | Avsnittsanteckningar= | + | |NämndaPlatser=Kungsgatan; Stockholm; Sveavägen; Stureplan; Regeringsgatans bro; Regeringsgatan; Biografen Lilla Kvarn; Dekorima; Sergels torg; Klarabergsgatan; Stockholms centralstation; Smedbyskolan; Upplands-Väsby; Upplands-Bro |
− | | Uppslagsanteckningar=XXXXXXXXX TIPS OM KV/IGENKÄNT MAN VID MORDPLATSEN,EH14879 | + | |Relaterar=WT; Pistol |
− | | SPCdatum= | + | |Avsnittsbokstav=EH |
− | | SPCnoteringar= | + | |Avsnittsnummer=14839 |
− | | Adacta=1995-10-18
| + | |Uppslagsnummer=01 |
− | | PTRdatum= | + | |Avsnittsanteckningar_PU=Anneli {{Maskat|Längd=9}} TIPS OM KV/IGENKÄNT MAN VID MORDPLATSEN,EH14879 |
− | | PTR= | + | |Liggarsida=Fil:Liggaren_D14514-04-A_D14897-09_stdres.pdf-015.png |
− | | Redov_enhet= | + | |RadILiggaren=64 |
− | | Ant_enhet= | + | |Vakant=Nej |
− | | ÅterSPC= | + | |Omreg=Nej |
− | | Utlämningsstatus= | |
− | | Liggarsida=Fil:Liggaren_D14514-04-A_D14897-09_stdres.pdf-015.png | |
− | | RadILiggaren=64 | |
− | | Anknyter=EH14879-00
| |
− | | NämndaDiarienummer=
| |
− | | NämndaDatum=
| |
− | | NämndaPlatser=
| |
− | | OCRProblem=
| |
− | | Vakant=Nej | |
− | | Omreg=Nej | |
| }} | | }} |
Uppslag i samma avsnitt:
Protokoll fört vid förhör med vittnet Anneli.
Förhöret är hållet i Rikskriminalens lokaler, Polhemsgatan 30, Stockholm torsdagen 1993-01-21 13:40
.
Förhörsledare: Ingemar Isaksson
Förhörsvittne:
Anneli informeras om att förhöret ingår i förundersökningen beträffande mordet på Olof Palme.
Anneli uppgav, att hon fredagen 1986-02-28
vid 19:00
-tiden träffade sin väninna = X på ett konditori på Kungsgatan i Stockholm. Hon minns inte namnet på konditoriet.
Detta är dock beläget på Kungsgatans vänstra sida, om man går från Sveavägen i riktning mot Stureplan.
Man passerar en Telebutik och konditoriet skall sedan ligga vid någon bro där en annan gata passerar över Kungsgatan.
Vid cirka 20:30
-tiden anlände även väninnan Anki till konditoriet.
Dom tre hade bestämt att gå på bio den här kvällen.
Dom skulle se en film med titeln "Älska mig".
Dom båda väninnorna övertalade dock Anneli att gå och titta på en annan film som Anneli beskriver som en "psykopat film". Väninnorna gick till biografen.
Annelis minnesbild är att filmen visades på biografen Lilla Kvarn eller någon av biograferna belägna på Kungsgatan.
Dom såg 21:00
-föreställningen. Filmen kan ha börjat strax före eller strax efter klockslaget 21:00
.
Anneli har inget minne av titeln på filmen men minns att hon själv tyckte den var obehaglig. Hennes väninnor tyckte dock att det var en väldigt bra film.
Protokoll fört vid förhör med vittnet Anneli.
Förhöret är hållet i Rikskriminalens lokaler, Polhemsgatan 30, Stockholm torsdagen 1993-01-21 13:40
.
Förhörsledare: Ingemar Isaksson
Förhörsvittne:
Anneli informeras om att förhöret ingår i förundersökningen beträffande mordet på Olof Palme.
Anneli uppgav, att hon fredagen 1986-02-28
vid 19:00
-tiden träffade sin väninna = X på ett konditori på Kungsgatan i Stockholm. Hon minns inte namnet på konditoriet.
Detta är dock beläget på Kungsgatans vänstra sida, om man går från Sveavägen i riktning mot Stureplan.
Man passerar en Telebutik och konditoriet skall sedan ligga vid någon bro där en annan gata passerar över Kungsgatan.
Vid cirka 20:30
-tiden anlände även väninnan Anki till konditoriet.
Dom tre hade bestämt att gå på bio den här kvällen.
Dom skulle se en film med titeln "Älska mig".
Dom båda väninnorna övertalade dock Anneli att gå och titta på en annan film som Anneli beskriver som en "psykopat film". Väninnorna gick till biografen.
Annelis minnesbild är att filmen visades på biografen Lilla Kvarn eller någon av biograferna belägna på Kungsgatan.
Dom såg 21:00
-föreställningen. Filmen kan ha börjat strax före eller strax efter klockslaget 21:00
.
Anneli har inget minne av titeln på filmen men minns att hon själv tyckte den var obehaglig. Hennes väninnor tyckte dock att det var en väldigt bra film.
Beträffande filmens innehåll uppgav Anneli följande.
En "snäll kille" arbetar på kvällarna på någon form av filmlaboratorium. Det är ett ställe där man framkallar och kopierar filmer.
På dagarna ägnar sig den här mannen åt att filma familjer som han sedan spionerar på för att kartlägga deras rutiner och dylikt.
Mannen söker sedan upp familjerna nattetid och går in i deras bostäder. Han sätter då in vassa tandproteser i munnen.
Anneli framhåller dock att det inte var någon vampyrfilm. Hennes minnesbild från ett av mannens besök är att han går in i ett hus där mannen och kvinnan i familjen ligger och sover.
Han börjar med att försöka döda mannen och övergår sedan till att bita hustrun med sin tandprotes. Han hör så barnen i något annat rum, går in dit och dödar dessa.
Mannen som fortfarande lever kommer och försöker att skydda sina barn men "galningen" har enorma krafter och dödar mannen.
I utredningen engageras så någon polis med vana från utredningar av dylika psykopater".
Han försöker att sätta sig in i gärningsmannens sätt att tänka för att på så sätt kunna lista ut var denne skall slå till igen.
I filmen träffar gärningsmannen en blind kvinna som arbetar på det här filmlaboratoriet. Dom inleder ett kärleksförhållande.
Så småningom kommer dock denna kvinna att förstå att den man hon träffat är den här mördaren och han förstår att hon har förstått detta. Han överfaller och binder fast henne på något bord. Polismannen som leder utredningen kommer dock i tid för att rädda henne och Annelis minnesbild är polismannen hoppar in genom något fönster och dödar den här "psykopaten".
Anneli har också minnesbilden av att någonstans i mitten på filmen så får den här utredande polismannen någon form av telefonkontakt med gärningsmannen.
Anneli har också minnesbilden av att "psykopaten" någonstans filmen får tag på någon annan polisman som han binder fast i en rullstol. Han sätter in sina löständer och stoppar ett meddelande i munnen på den fastbundne polismannen. Han biter sedan fången i munnen med dom här löständerna så att denne blir vanskapt.
Beträffande filmens innehåll uppgav Anneli följande.
En "snäll kille" arbetar på kvällarna på någon form av filmlaboratorium. Det är ett ställe där man framkallar och kopierar filmer.
På dagarna ägnar sig den här mannen åt att filma familjer som han sedan spionerar på för att kartlägga deras rutiner och dylikt.
Mannen söker sedan upp familjerna nattetid och går in i deras bostäder. Han sätter då in vassa tandproteser i munnen.
Anneli framhåller dock att det inte var någon vampyrfilm. Hennes minnesbild från ett av mannens besök är att han går in i ett hus där mannen och kvinnan i familjen ligger och sover.
Han börjar med att försöka döda mannen och övergår sedan till att bita hustrun med sin tandprotes. Han hör så barnen i något annat rum, går in dit och dödar dessa.
Mannen som fortfarande lever kommer och försöker att skydda sina barn men "galningen" har enorma krafter och dödar mannen.
I utredningen engageras så någon polis med vana från utredningar av dylika psykopater".
Han försöker att sätta sig in i gärningsmannens sätt att tänka för att på så sätt kunna lista ut var denne skall slå till igen.
I filmen träffar gärningsmannen en blind kvinna som arbetar på det här filmlaboratoriet. Dom inleder ett kärleksförhållande.
Så småningom kommer dock denna kvinna att förstå att den man hon träffat är den här mördaren och han förstår att hon har förstått detta. Han överfaller och binder fast henne på något bord. Polismannen som leder utredningen kommer dock i tid för att rädda henne och Annelis minnesbild är polismannen hoppar in genom något fönster och dödar den här "psykopaten".
Anneli har också minnesbilden av att någonstans i mitten på filmen så får den här utredande polismannen någon form av telefonkontakt med gärningsmannen.
Anneli har också minnesbilden av att "psykopaten" någonstans filmen får tag på någon annan polisman som han binder fast i en rullstol. Han sätter in sina löständer och stoppar ett meddelande i munnen på den fastbundne polismannen. Han biter sedan fången i munnen med dom här löständerna så att denne blir vanskapt.
Därefter rullar han ner rullstolen med den fastbundne eller fastsatte mannen för en backe. Eventuellt börjar det också att brinna. Nedanför backen möts den eventuellt brinnande rullstolen av poliser, chockade av åsynen.
Det ovan relaterade är då alltså Annelis minnesbilder av handlingen i den film hon såg tillsammans med sina väninnor.
Tillfrågad sade Anneli att hon inte har några säkra minnesbilder från biografen de var på.
Hon har en minnesbild av att det var en liten salong, typ Lilla Kvarn men hon kan ha blandat ihop detta med något annat tillfälle, då hon ofta gick på bio vid den här tidsperioden.
Att det är den film med den ovan relaterade handlingen som hon har sett den här kvällen är hon dock helt säker på.
Filmen slutade vid 23:00
-tiden och Anneli och hennes båda väninnor går ut från biografen.
Väninnan, tidigare kallad X, lämnade Anneli och Anki för att gå hemåt. De skildes åt precis utanför biografen och väninnan X gick åt ett annat håll.
Anneli och Anki gick så Kungsgatan i riktning mot Sveavägen och svängde in till höger Sveavägen i riktning mot Dekorima.
Anneli har för sig att de skulle titta på möbler i något skyltfönster.
Utanför butiken Dekorima på ett upplyst, ljust ställe står en man alldeles stilla.
Anki frågade Anneli hur mycket klockan är.
Anneli upptäcker då att hon inte har sin klocka på sig och Anki skrattar åt henne då Anneli i normala fall är väldigt noga med att alltid kontrollera att hon har på sig sin klocka.
Anki går då fram till den stillastående mannen och tilltalar denne på finska. Anki frågar mannen vad klockan är. Anneli blev mycket förvånad av att Anki tilltalade mannen på finska då Anki i normala fall mycket sällan talar finska utan brukar tala svenska.
Anneli uppfattade det som att mannen blir väldigt förvånad och bara stirrar på Anki .
Han svarar ej på hennes fråga. Anki tar då tag i mannens krage och frågar denne "varför kan du inte säga vad klockan är", fortfarande på finska.
Mannen är fortfarande tyst. Anneli börjar nu uppleva situationen som obehaglig, eventuellt påverkad av den film hon sett.
Hon drar Anki i jacka och vill att de skall gå från platsen.
Anneli tillfrågades i detta skede av förhöret angående mannens signalement och beskriver denne såsom följande. Han var cirka 25-30 år, minst ett huvud längre. Anneli bedömer mannens längd till cirka 180 cm.
Därefter rullar han ner rullstolen med den fastbundne eller fastsatte mannen för en backe. Eventuellt börjar det också att brinna. Nedanför backen möts den eventuellt brinnande rullstolen av poliser, chockade av åsynen.
Det ovan relaterade är då alltså Annelis minnesbilder av handlingen i den film hon såg tillsammans med sina väninnor.
Tillfrågad sade Anneli att hon inte har några säkra minnesbilder från biografen de var på.
Hon har en minnesbild av att det var en liten salong, typ Lilla Kvarn men hon kan ha blandat ihop detta med något annat tillfälle, då hon ofta gick på bio vid den här tidsperioden.
Att det är den film med den ovan relaterade handlingen som hon har sett den här kvällen är hon dock helt säker på.
Filmen slutade vid 23:00
-tiden och Anneli och hennes båda väninnor går ut från biografen.
Väninnan, tidigare kallad X, lämnade Anneli och Anki för att gå hemåt. De skildes åt precis utanför biografen och väninnan X gick åt ett annat håll.
Anneli och Anki gick så Kungsgatan i riktning mot Sveavägen och svängde in till höger Sveavägen i riktning mot Dekorima.
Anneli har för sig att de skulle titta på möbler i något skyltfönster.
Utanför butiken Dekorima på ett upplyst, ljust ställe står en man alldeles stilla.
Anki frågade Anneli hur mycket klockan är.
Anneli upptäcker då att hon inte har sin klocka på sig och Anki skrattar åt henne då Anneli i normala fall är väldigt noga med att alltid kontrollera att hon har på sig sin klocka.
Anki går då fram till den stillastående mannen och tilltalar denne på finska. Anki frågar mannen vad klockan är. Anneli blev mycket förvånad av att Anki tilltalade mannen på finska då Anki i normala fall mycket sällan talar finska utan brukar tala svenska.
Anneli uppfattade det som att mannen blir väldigt förvånad och bara stirrar på Anki .
Han svarar ej på hennes fråga. Anki tar då tag i mannens krage och frågar denne "varför kan du inte säga vad klockan är", fortfarande på finska.
Mannen är fortfarande tyst. Anneli börjar nu uppleva situationen som obehaglig, eventuellt påverkad av den film hon sett.
Hon drar Anki i jacka och vill att de skall gå från platsen.
Anneli tillfrågades i detta skede av förhöret angående mannens signalement och beskriver denne såsom följande. Han var cirka 25-30 år, minst ett huvud längre. Anneli bedömer mannens längd till cirka 180 cm.
men han kan ha varit längre. Han hade normal kroppsbyggnad och brunt, rakt, kortklippt hår.
Anneli minns ej någonting beträffande skägg, mustasch eller glasögon. Ögonfärgen är okänd.
Anneli minns bara mannens stirrande blick.
Huruvida mannen bar någon huvudbonad eller ej, så minns Anneli inte detta.
Mannen var iklädd en halvlång skinnjacka i någon mörk färg, färgen är dock okänd.
Hans byxor och skor minns Anneli inget av.
Några ytterligare detaljer beträffande mannens signalement minns inte Anneli .
Samtidigt som Anneli drar i Ankis jacka för att de skall lämna platsen så ser Anneli att mannen har en walkie-talkie i handen.
Mannen säger på finska i walkie-talkien "Jag är igenkänd" . Ur walkie-talkien kommer ett svar, att han inte skall bry sig om detta för "de kommer nu".
Angående walkie-talkien minns Anneli inga detaljer.
Anneli lyckas nu dra iväg Anki och de båda börjar gå Sveavägen i riktning mot Kungsgatan i rask takt.
De går på samma sida av Sveavägen som Dekorimabutiken ligger. Under denna promenad så hör de ett skott.
Anneli uppfattar det som en jättesmäll. Hon säger att det kan vara två skott i snabb följd men att hon uppfattade det som en smäll.
När de hör detta kan de ha passerat Kungsgatan men Anneli är inte helt säker på detta.
Hon är dock helt säker på att när de hör skotten så har de försvunnit ur mannens åsyn.
Efter skotten tar Anneli åter tag i Anki och båda börjar springa i riktning mot Sergels torg.
När de kommer fram till torget så går de över Sveavägen men stannar till på refugen mitt i Sveavägen strax norr om Sergels torg.
Anki tyckte då att de skulle gå tillbaka och se vad det var som hade hänt. Anneli tittade sig omkring och såg inga polisbilar som hon sa till Anki att hon inte ville gå tillbaka för vad som helst kunde ju ha inträffat. Någon uppgörelse mellan kriminella eller dylikt.
Anneli inflikar här att under promenaden fram mot Kungsgatan sedan de skilts från mannen berättade Anki att hon sett en pistol skymta under mannens armhåla. Det är alltså mannen med walkie-utanför Dekorima som avses.
Stående på den här refugen mitt på Sveavägen påpekade Anki ytterligare en gång att hon sett mannen ha en pistol.
Anneli har sedan en minnesbild av att en raggarbil kommer från Sveavägen mot Sergels torg. Det är många unga berusade killar i bilen och någon ljushårig vevar ner rutan och skriker någonting till Anki och Anneli och bilen fort-
men han kan ha varit längre. Han hade normal kroppsbyggnad och brunt, rakt, kortklippt hår.
Anneli minns ej någonting beträffande skägg, mustasch eller glasögon. Ögonfärgen är okänd.
Anneli minns bara mannens stirrande blick.
Huruvida mannen bar någon huvudbonad eller ej, så minns Anneli inte detta.
Mannen var iklädd en halvlång skinnjacka i någon mörk färg, färgen är dock okänd.
Hans byxor och skor minns Anneli inget av.
Några ytterligare detaljer beträffande mannens signalement minns inte Anneli .
Samtidigt som Anneli drar i Ankis jacka för att de skall lämna platsen så ser Anneli att mannen har en walkie-talkie i handen.
Mannen säger på finska i walkie-talkien "Jag är igenkänd" . Ur walkie-talkien kommer ett svar, att han inte skall bry sig om detta för "de kommer nu".
Angående walkie-talkien minns Anneli inga detaljer.
Anneli lyckas nu dra iväg Anki och de båda börjar gå Sveavägen i riktning mot Kungsgatan i rask takt.
De går på samma sida av Sveavägen som Dekorimabutiken ligger. Under denna promenad så hör de ett skott.
Anneli uppfattar det som en jättesmäll. Hon säger att det kan vara två skott i snabb följd men att hon uppfattade det som en smäll.
När de hör detta kan de ha passerat Kungsgatan men Anneli är inte helt säker på detta.
Hon är dock helt säker på att när de hör skotten så har de försvunnit ur mannens åsyn.
Efter skotten tar Anneli åter tag i Anki och båda börjar springa i riktning mot Sergels torg.
När de kommer fram till torget så går de över Sveavägen men stannar till på refugen mitt i Sveavägen strax norr om Sergels torg.
Anki tyckte då att de skulle gå tillbaka och se vad det var som hade hänt. Anneli tittade sig omkring och såg inga polisbilar som hon sa till Anki att hon inte ville gå tillbaka för vad som helst kunde ju ha inträffat. Någon uppgörelse mellan kriminella eller dylikt.
Anneli inflikar här att under promenaden fram mot Kungsgatan sedan de skilts från mannen berättade Anki att hon sett en pistol skymta under mannens armhåla. Det är alltså mannen med walkie-utanför Dekorima som avses.
Stående på den här refugen mitt på Sveavägen påpekade Anki ytterligare en gång att hon sett mannen ha en pistol.
Anneli har sedan en minnesbild av att en raggarbil kommer från Sveavägen mot Sergels torg. Det är många unga berusade killar i bilen och någon ljushårig vevar ner rutan och skriker någonting till Anki och Anneli och bilen fort-
sätter sedan förbi.
Anneli och sprang och gick omväxlande i rask takt Klarabergsgatan i riktning mot Centralen.
De kom fram till Centralen och tog därifrån allmänna kommunikationer till Ankis hem där Anneli sov över.
Morgonen därpå väcktes Anneli av Anki som berättade att hon på radio hört att Olof Palme mördats.
Anki ska då ha sagt "det var säkert han" med syftning på den man dom mött kvällen innan.
Anki och Anneli kom överens om att inte berätta för någon vad dom varit med om.
Denna överenskommelse förstärktes ännu mer efter att fru Palme utpekat Christer Pettersson såsom misstänkt.
Anki hade då sagt till Anneli att det var helt säkert inte Christer Pettersson som var mannen de träffat utanför Dekorima. Detta efter att ha sett Petterssons bild i någon tidning.
Dom talade sedan inte mer om händelsen på ett bra tag. Det dröjde därför ganska länge innan Anneli fick någon förklaring från Anki varför hon tilltalat mannen på finska.
Anki har vid något senare tillfälle berättat för Anneli att hon tränat på ett gym beläget vid Smedbyskolan i Upplands-Väsby. Hon har tränat på det här gymet tillsammans med en manlig god vän.
Den man som de mötte på Sveavägen mordkvällen kom till det här gymet då och då men tränade aldrig. Vid de här besöken var han dock engagerad i upprörda samtal med andra personer.
Anki berättade för Anneli att hon av sin manlige gode vän fått veta att den här mannen var väldigt rasistisk och att han bodde i Upplands-Bro och hade minst två barn.
Hon hade också fått veta att mannen var finsktalande och det var anledningen till att hon tilltalade denne på finska mordkvällen.
Tillfrågad angående tidsperioden för Ankis besök på gymet sade Anneli att hon inte kan ange detta säkert.
Det ligger dock i tiden före mordet på Olof Palme. Anki vågade ej nämligen fortsätta träna på gymet efter händelsen på Sveavägen samma kväll som Olof Palme mördades. Anki har vidare ej sett mannen sedan dess.
Anneli sade att Anki har känt till mannens namn men att Anki nu säger att hon inte kommer ihåg detta.
Anki har också vid flera tillfällen berättat om mannens namn för Anneli men Anneli har stött detta ifrån sig då hon upplevt allting som mycket obehagligt och minns inte heller namnet nu.
Hon minns dock att det var ett typiskt finskt namn. Eventuellt var det ett väldigt kort förnamn men Anneli är dock osäker på detta i nuläget.
sätter sedan förbi.
Anneli och sprang och gick omväxlande i rask takt Klarabergsgatan i riktning mot Centralen.
De kom fram till Centralen och tog därifrån allmänna kommunikationer till Ankis hem där Anneli sov över.
Morgonen därpå väcktes Anneli av Anki som berättade att hon på radio hört att Olof Palme mördats.
Anki ska då ha sagt "det var säkert han" med syftning på den man dom mött kvällen innan.
Anki och Anneli kom överens om att inte berätta för någon vad dom varit med om.
Denna överenskommelse förstärktes ännu mer efter att fru Palme utpekat Christer Pettersson såsom misstänkt.
Anki hade då sagt till Anneli att det var helt säkert inte Christer Pettersson som var mannen de träffat utanför Dekorima. Detta efter att ha sett Petterssons bild i någon tidning.
Dom talade sedan inte mer om händelsen på ett bra tag. Det dröjde därför ganska länge innan Anneli fick någon förklaring från Anki varför hon tilltalat mannen på finska.
Anki har vid något senare tillfälle berättat för Anneli att hon tränat på ett gym beläget vid Smedbyskolan i Upplands-Väsby. Hon har tränat på det här gymet tillsammans med en manlig god vän.
Den man som de mötte på Sveavägen mordkvällen kom till det här gymet då och då men tränade aldrig. Vid de här besöken var han dock engagerad i upprörda samtal med andra personer.
Anki berättade för Anneli att hon av sin manlige gode vän fått veta att den här mannen var väldigt rasistisk och att han bodde i Upplands-Bro och hade minst två barn.
Hon hade också fått veta att mannen var finsktalande och det var anledningen till att hon tilltalade denne på finska mordkvällen.
Tillfrågad angående tidsperioden för Ankis besök på gymet sade Anneli att hon inte kan ange detta säkert.
Det ligger dock i tiden före mordet på Olof Palme. Anki vågade ej nämligen fortsätta träna på gymet efter händelsen på Sveavägen samma kväll som Olof Palme mördades. Anki har vidare ej sett mannen sedan dess.
Anneli sade att Anki har känt till mannens namn men att Anki nu säger att hon inte kommer ihåg detta.
Anki har också vid flera tillfällen berättat om mannens namn för Anneli men Anneli har stött detta ifrån sig då hon upplevt allting som mycket obehagligt och minns inte heller namnet nu.
Hon minns dock att det var ett typiskt finskt namn. Eventuellt var det ett väldigt kort förnamn men Anneli är dock osäker på detta i nuläget.
Anneli tillfrågades så om Ankis träningskamrat, dvs den som berättat om mannen dom mötte på Sveavägen för Anneli.
Anneli sade då att hon träffat träningskamraten några gånger och minns honom såsom varande finlands-svensk.
Han är body-builder och har en mycket muskulös kropp. Han är cirka 175 cm lång, ljushårig och har mustasch. Åldern är cirka 30 år.
Hon minns att träningskamraten var mycket förtjust i Anki och att Anki vid något tillfälle fått en tavla av denne.
Anneli sade att det via tavlan skulle kanske kan gå att få fram namnet på träningskamraten, eftersom denne signerat tavlan. Eventuellt kan Anneli tänka sig att försöka titta vilket namn som är skrivet på tavlan vid något besök hos Anki .
Tillfrågad uppgav Anneli att dom enda som hon berättat om denna händelse för är samt för ytterligare en person, som hon dock litar fullständigt på.
Beträffande Anki sa Anneli att hon har talat med att försöka förmå denna att också tala med polisen men vägrar.
Anki vill inte heller tala om namnet på sin manlige träningskamrat som eventuellt skall känna till mer om mannen dom mötte på Sveavägen.
Då Anneli efter fråga inte kan komma på något mer att berätta så avslutas förhöret klockan 14:30
.
Förhöret skall genomläsas för godkännande efter utskrift.
Stockholm dag som ovan
(Namnteckning)
Ingemar Isaksson / Krinsp
1993-01-26 17:30
genomlästes förhöret av Anneli, som godkände detta med att hon är säker på att mannens förnamn var kort, typ 5 bokstäver, ej mer.
(Namnteckning)
Ingemar Isaksson
Anneli tillfrågades så om Ankis träningskamrat, dvs den som berättat om mannen dom mötte på Sveavägen för Anneli.
Anneli sade då att hon träffat träningskamraten några gånger och minns honom såsom varande finlands-svensk.
Han är body-builder och har en mycket muskulös kropp. Han är cirka 175 cm lång, ljushårig och har mustasch. Åldern är cirka 30 år.
Hon minns att träningskamraten var mycket förtjust i Anki och att Anki vid något tillfälle fått en tavla av denne.
Anneli sade att det via tavlan skulle kanske kan gå att få fram namnet på träningskamraten, eftersom denne signerat tavlan. Eventuellt kan Anneli tänka sig att försöka titta vilket namn som är skrivet på tavlan vid något besök hos Anki .
Tillfrågad uppgav Anneli att dom enda som hon berättat om denna händelse för är samt för ytterligare en person, som hon dock litar fullständigt på.
Beträffande Anki sa Anneli att hon har talat med att försöka förmå denna att också tala med polisen men vägrar.
Anki vill inte heller tala om namnet på sin manlige träningskamrat som eventuellt skall känna till mer om mannen dom mötte på Sveavägen.
Då Anneli efter fråga inte kan komma på något mer att berätta så avslutas förhöret klockan 14:30
.
Förhöret skall genomläsas för godkännande efter utskrift.
Stockholm dag som ovan
(Namnteckning)
Ingemar Isaksson / Krinsp
1993-01-26 17:30
genomlästes förhöret av Anneli, som godkände detta med att hon är säker på att mannens förnamn var kort, typ 5 bokstäver, ej mer.
(Namnteckning)
Ingemar Isaksson