Fredricius arbetade som kassör på biografen GRAND på Sveavägen i Stockholm. under kvällen 1986-02-28
.
Han arbetade tillsammans med vaktmästaren Peter Olofsson, kioskanställde Gerd Waldemarsson samt maskinisten Bertil Lantz. Fredricius sålde ensam biljetter till alla biobesökare.
Han har till uppgift att sälja biljetter till biobesökarna till samtliga fyra biofilmer som visades på biografen GRAND den aktuella kvällen.
Det hade under kvällen varit mycket att göra med många biobesökare och för att känna sig något lugnare hade han dragit för ett drapperi vid kassan.
Detta gjorde att han ej såg hela biokön och därför ej kände sig så stressad. Fredricius menade att om han såg att kön skulle sträcka sig mot utgångarna skulle han bli stressad.
När den sista filmen skulle visas - Bröderna Mozart - som började klockan 21:15
hade Olof Palme kommit till luckan.
Fredricius såg att Olof Palme hade sällskap med sin hustru Lisbeth Palme.
Palmes hade kommit ganska sent och det fanns ej så många bra platser kvar till försäljning och Fredricius tyckte att de båda skulle sitta på bra platser i salongen.
Han tog därför två biljetter som var förbeställda av sekreteraren till direktör Göran Lindgren på Sandrew biograferna. Palmes fick därför två biljetter till bänkrad nummer 8 i salongen. Sekreteraren till direktör Göran Lindgren heter Ulla Stridh.
Fredricius hade ej tidigare hört talas om att Palme skulle besöka bion under kvällen och han hade ej heller förbeställt biljetter.
Till samma föreställning hade det också kommit en man som uppenbarligen ej talade svenska. Fredricius är ej säker på om denne person kom före eller efter makarna Palme.
Mannen hade i alla fall haft pengar i handen och visat på en reklamskylt över filmen Bröderna Mozart och därigenom påvisat att han ville se just denna film.
Fredricius tyckte att detta verkade konstigt då mannen ej talade svenska och att filmen är svensk. Han sade då till mannen på engelska "it's a Swedish picture ".
Mannen verkade ej heller förstå engelska och hade då pekat mot reklamaffischen och sade någonting lik-
Fredricius arbetade som kassör på biografen GRAND på Sveavägen i Stockholm. under kvällen 1986-02-28
.
Han arbetade tillsammans med vaktmästaren Peter Olofsson, kioskanställde Gerd Waldemarsson samt maskinisten Bertil Lantz. Fredricius sålde ensam biljetter till alla biobesökare.
Han har till uppgift att sälja biljetter till biobesökarna till samtliga fyra biofilmer som visades på biografen GRAND den aktuella kvällen.
Det hade under kvällen varit mycket att göra med många biobesökare och för att känna sig något lugnare hade han dragit för ett drapperi vid kassan.
Detta gjorde att han ej såg hela biokön och därför ej kände sig så stressad. Fredricius menade att om han såg att kön skulle sträcka sig mot utgångarna skulle han bli stressad.
När den sista filmen skulle visas - Bröderna Mozart - som började klockan 21:15
hade Olof Palme kommit till luckan.
Fredricius såg att Olof Palme hade sällskap med sin hustru Lisbeth Palme.
Palmes hade kommit ganska sent och det fanns ej så många bra platser kvar till försäljning och Fredricius tyckte att de båda skulle sitta på bra platser i salongen.
Han tog därför två biljetter som var förbeställda av sekreteraren till direktör Göran Lindgren på Sandrew biograferna. Palmes fick därför två biljetter till bänkrad nummer 8 i salongen. Sekreteraren till direktör Göran Lindgren heter Ulla Stridh.
Fredricius hade ej tidigare hört talas om att Palme skulle besöka bion under kvällen och han hade ej heller förbeställt biljetter.
Till samma föreställning hade det också kommit en man som uppenbarligen ej talade svenska. Fredricius är ej säker på om denne person kom före eller efter makarna Palme.
Mannen hade i alla fall haft pengar i handen och visat på en reklamskylt över filmen Bröderna Mozart och därigenom påvisat att han ville se just denna film.
Fredricius tyckte att detta verkade konstigt då mannen ej talade svenska och att filmen är svensk. Han sade då till mannen på engelska "it's a Swedish picture ".
Mannen verkade ej heller förstå engelska och hade då pekat mot reklamaffischen och sade någonting lik-
Fortsättningsblad
Fredricius, Göran Karl Fredrik,-
nande "Brüder Mozart".
Vid tillfället fanns det bara platser kvar till de sämre platserna och Fredricius minnesbild är att mannen fick en plats vid någon av de främre bänkraderna, troligen vid bänkrad 4:a eller 5.
Fredricius menade att normalt så spar han platser vid de yttersta sidorna i varje bänkrad så att han kan sälja dessa till jämna par.
Han trodde att det funnits tre platser kvar vid någon av bänkraderna 4:a och 5 och att han sålt den tredje eller innersta - platsen till mannen.
Han minns dock inte om mannen hamnat vid den högra eller vänstra delen av salongen, Det troliga var i alla fall att mannen hamnat tre stolar in i bänkraden och i den främre halvan och antagligen vid bänkrad 4:a eller 5.
Han vet dock inte om mannen gick och satte sig på denna plats eftersom det förekommer att folk ibland sätter sig på andra platser.
Stolarna som finns i salongens ytterkanter var i stort sett osålda och det kunde ju hända att mannen gått och satt sig där.
Fredricius menade att man då har en bättre överblick i salongen.
Fredricius har kommit att tänka på denne man efter det att polisen i tidningar publicerat den s.k. "Fantombilden" över Olof Palmes mördare.
Mannen som köpt den aktuella biljetten hade vissa likheter med den publicerade bilden.
Fredricius beskriver mannen till omkring 30 - 35 år, okänd klädsel, gav dock ett mörkt intryck i klädseln, troligen europeiskt utseende och Fredricius menade att mannen ej verkade vara turk eller gav ett intryck att vara syderopé.
Efter det att filmen börjat hade Fredricius räknat kassan och han kände sig en aning stressad då han skulle med tåget hem till Uppsala.
Tåget skulle avgå från centralstationen klockan 22:05
.
När tiden började att rinna iväg så frågade han kioskkvinnan Gerd Waldemarsson om hon kunde köra honom till centralen. Hon lovade att göra detta när han var klar.
Gerd Waldemarsson var klar före honom och gick för att hämta sin bil. Under tiden så sprang han fram och tillbaka i salongen för att hinna bli klar i tid.
Beträffande ytterdörrarna till biografen så uppgav Fredricius att dessa skall stängas klockan 21:30
. Han vill att detta görs då han håller på med kassaräkningarna och detta skall göras av vaktmästaren Peter Olofsson.
Detta hade dock inte gjorts den aktuella kvällen och Fredricius har sagt till Olofsson om detta vid ett flertal tidigare tillfällen. Han menar Olofsson inte sköter dessa uppgifter särskilt väl.
Låsningen går till så att man stänger dörrarna med ett vred på insidan så att inga obehöriga kommer in i foajén, men att dörrarna i alla fall går att öppna inifrån biografen.
Fredricius är övertygad om att ytterdörrarna inte var låsta 1986-02-28
.
När Fredricius var färdig att lämna bion så hade han kassan med sig och skulle först gå till banklokalen med kassan. Banken är belägen i samma byggnad som
Fortsättningsblad
Fredricius, Göran Karl Fredrik,-
nande "Brüder Mozart".
Vid tillfället fanns det bara platser kvar till de sämre platserna och Fredricius minnesbild är att mannen fick en plats vid någon av de främre bänkraderna, troligen vid bänkrad 4:a eller 5.
Fredricius menade att normalt så spar han platser vid de yttersta sidorna i varje bänkrad så att han kan sälja dessa till jämna par.
Han trodde att det funnits tre platser kvar vid någon av bänkraderna 4:a och 5 och att han sålt den tredje eller innersta - platsen till mannen.
Han minns dock inte om mannen hamnat vid den högra eller vänstra delen av salongen, Det troliga var i alla fall att mannen hamnat tre stolar in i bänkraden och i den främre halvan och antagligen vid bänkrad 4:a eller 5.
Han vet dock inte om mannen gick och satte sig på denna plats eftersom det förekommer att folk ibland sätter sig på andra platser.
Stolarna som finns i salongens ytterkanter var i stort sett osålda och det kunde ju hända att mannen gått och satt sig där.
Fredricius menade att man då har en bättre överblick i salongen.
Fredricius har kommit att tänka på denne man efter det att polisen i tidningar publicerat den s.k. "Fantombilden" över Olof Palmes mördare.
Mannen som köpt den aktuella biljetten hade vissa likheter med den publicerade bilden.
Fredricius beskriver mannen till omkring 30 - 35 år, okänd klädsel, gav dock ett mörkt intryck i klädseln, troligen europeiskt utseende och Fredricius menade att mannen ej verkade vara turk eller gav ett intryck att vara syderopé.
Efter det att filmen börjat hade Fredricius räknat kassan och han kände sig en aning stressad då han skulle med tåget hem till Uppsala.
Tåget skulle avgå från centralstationen klockan 22:05
.
När tiden började att rinna iväg så frågade han kioskkvinnan Gerd Waldemarsson om hon kunde köra honom till centralen. Hon lovade att göra detta när han var klar.
Gerd Waldemarsson var klar före honom och gick för att hämta sin bil. Under tiden så sprang han fram och tillbaka i salongen för att hinna bli klar i tid.
Beträffande ytterdörrarna till biografen så uppgav Fredricius att dessa skall stängas klockan 21:30
. Han vill att detta görs då han håller på med kassaräkningarna och detta skall göras av vaktmästaren Peter Olofsson.
Detta hade dock inte gjorts den aktuella kvällen och Fredricius har sagt till Olofsson om detta vid ett flertal tidigare tillfällen. Han menar Olofsson inte sköter dessa uppgifter särskilt väl.
Låsningen går till så att man stänger dörrarna med ett vred på insidan så att inga obehöriga kommer in i foajén, men att dörrarna i alla fall går att öppna inifrån biografen.
Fredricius är övertygad om att ytterdörrarna inte var låsta 1986-02-28
.
När Fredricius var färdig att lämna bion så hade han kassan med sig och skulle först gå till banklokalen med kassan. Banken är belägen i samma byggnad som
Fredricius, Göran Karl Fredrik, -
bion och i hörnet av Sveavägen & Tegnérgatan.
När han var på väg ut från foajén till Sveavägen så stod det en kvinna innanför ytterdörrarna.
Han tittade på kvinnan och tänkte på vad hon gjorde där.
Fredricius första tanke var att det kanske var en biobesökare som gått ut för röka.
När han närmade sig kvinnan log hon mot honom och han tänkte då att hon kanske hade tyckt det var lustigt när han sprang runt i foajén för att bli klar i tid tills tåget skulle gå.
Fredricius hade kanske gjort ett stressigt och virrigt intryck när han höll på med redovisningen av kassan.
Kvinnan var omkring 30 - 35 år, mörkt halvlångt hår som nådde ungefär ner till axlarna, barhuvad, håret verkade ej uppsatt i någon knut utan minnesbilden att det hängde ned, cirka 175 cm lång och Fredricius menade att flickan vara något över normalängd för kvinnor. Hon såg välvårdad ut.
Fredricius gick sedan ut från bion och fram till banken där han lade i pengarna. Under promenaden till banken lade han inte märke till någonting ovanligt och Fredricius uppgav att han har för vana att se sig runt när han skall till bankboxen.
Han fick sedan skjuts till centralstationen av Gerd Waldemarsson.
1986-03-18
läste han tidningen Expressen och såg då en bild av en kvinna som väldigt mycket liknade kvinnan han sett på biografen Grand 1986-02-28
.
Enligt tidningstexten skulle denna kvinna heta Kerstin Tegin-Gaddy och medlem i något parti som hette EAP.
Fredricius kan ej med säkerhet säga att det var samma kvinna men menade att likheten var påfallande.
Vidare vill Fredricius tillägga att man på biografen Grand, för omkring två (2) till tre (3) år sedan, haft en anställd som heter Lars-Göran Eriksson och som fick sluta eftersom han visade rasistiska tendenser bland annat Lars-Göran Eriksson hade visat nazistsympatier och hade kamrater som var medlemmar i Nordiska rikspartiet.
Vid något tillfälle hade Eriksson nämnt att han innehade ett pass med namnet Olof Eriksson.
Lars-Göran Eriksson hade tidigare hetat Persus i efternamn men återgått till namnet Eriksson.
Han skall vara i 30-årsåldern.
Fredricius känner ej närmare till någonting om denne man, men uppgifter eventuellt kan lämnas av Sandrew kontoret.
Fredricius, Göran Karl Fredrik, -
bion och i hörnet av Sveavägen & Tegnérgatan.
När han var på väg ut från foajén till Sveavägen så stod det en kvinna innanför ytterdörrarna.
Han tittade på kvinnan och tänkte på vad hon gjorde där.
Fredricius första tanke var att det kanske var en biobesökare som gått ut för röka.
När han närmade sig kvinnan log hon mot honom och han tänkte då att hon kanske hade tyckt det var lustigt när han sprang runt i foajén för att bli klar i tid tills tåget skulle gå.
Fredricius hade kanske gjort ett stressigt och virrigt intryck när han höll på med redovisningen av kassan.
Kvinnan var omkring 30 - 35 år, mörkt halvlångt hår som nådde ungefär ner till axlarna, barhuvad, håret verkade ej uppsatt i någon knut utan minnesbilden att det hängde ned, cirka 175 cm lång och Fredricius menade att flickan vara något över normalängd för kvinnor. Hon såg välvårdad ut.
Fredricius gick sedan ut från bion och fram till banken där han lade i pengarna. Under promenaden till banken lade han inte märke till någonting ovanligt och Fredricius uppgav att han har för vana att se sig runt när han skall till bankboxen.
Han fick sedan skjuts till centralstationen av Gerd Waldemarsson.
1986-03-18
läste han tidningen Expressen och såg då en bild av en kvinna som väldigt mycket liknade kvinnan han sett på biografen Grand 1986-02-28
.
Enligt tidningstexten skulle denna kvinna heta Kerstin Tegin-Gaddy och medlem i något parti som hette EAP.
Fredricius kan ej med säkerhet säga att det var samma kvinna men menade att likheten var påfallande.
Vidare vill Fredricius tillägga att man på biografen Grand, för omkring två (2) till tre (3) år sedan, haft en anställd som heter Lars-Göran Eriksson och som fick sluta eftersom han visade rasistiska tendenser bland annat Lars-Göran Eriksson hade visat nazistsympatier och hade kamrater som var medlemmar i Nordiska rikspartiet.
Vid något tillfälle hade Eriksson nämnt att han innehade ett pass med namnet Olof Eriksson.
Lars-Göran Eriksson hade tidigare hetat Persus i efternamn men återgått till namnet Eriksson.
Han skall vara i 30-årsåldern.
Fredricius känner ej närmare till någonting om denne man, men uppgifter eventuellt kan lämnas av Sandrew kontoret.
