Sydafrika
Från wpu.nu
Sydafrika är en republik och suverän stat i Afrika, längst söderut på den afrikanska kontinenten.
Sydafrika gränsar i norr till Namibia, Botswana och Zimbabwe samt i öster till Moçambique och Swaziland. Landet Lesotho är beläget som en enklav i Sydafrika.
Relevans
Redan tidigt i utredningen av mordet på Sveriges statsminister pekade uppgiftslämnare ut den sydafrikanska apartheidregimen som anstiftare till mordet då Olof Palme var en av de politiska ledare som internationellt hårt fördömde apartheidspolitiken samtidigt som han uttryckte starka sympatier för den sydafrikanska befrielserörelsen ANC.
Från förhör T116-00-D 1986-04-29 med Lisbeth Palme i bostaden:
- "Under samtalet med Lisbeth Palme fördes en allmän diskussion om tänkbara motiv. Hon nämnde då de båda stormakterna och deras olika förgreningar i världen. Olof Palme var en mycket populär och känd person i hela Afrika och hans starka engagemang för ANC kan av Sydafrikas nuvarande regim ha uppfattats som ett hot".
Sydafrikaspåret, eller spåren, består i att den sydafrikanska apartheidregimen skall ha använts sig av internationella eller sydafrikanska yrkesmördare för att göra sig av med den svenske statsministern.
I utredningen återfinns spaningsuppslagen under Avsnitt:HB
I Granskningskommissionens rapport återfinns Sydafrikaspår under SOU 1999:88 sid. 445-481 5.2 Avsnitt HB – ”Sydafrika”
Allmänt
Från kolonialism och slaveri till apartheid
Några historiska datum
1488 Den portugisiska sjöfararen Bartolomeu Dias rundade Afrikas sydspets och landsteg i Mossel Bay och mellan åren 1621 och 1651 anlände nära 500 skepp från Nederländska Ostindiska Kompaniet till Table Bay vid Kaphalvön, Afrika på väg mot Indien, Kina och Sydostasien.
1652-04-06 Jan van Riebeeck från Nederländska Ostindiska Kompaniet upprättade Nederländska Kapkolonin i området, vilken försåg kompaniets fartyg med kött, grönsaker och vatten.
F.d. tjänstemän vid basen bosatte sig i landet och började bedriva jordbruk och kallades Boer (boer, ”bonde”, egentligen ”som har samma boning”). Slavar togs från Asien bl a södra Indien för slavarbete i kolonin och mot slutet av 1700-talet fanns 25 000 slavar i Nederländska Kapkolonin.
1795 Brittiska trupper ockuperade den tidigare nederländska kolonin och grundade Kapstaden.
1802 Vid freden i Amiens 1802 garanterades nederländarna återigen rätten till området och då Nederländska ostindiska kompaniet förstatligats lydde kolonin nu i stället under Bataviska republiken.
1806 Under Napoleonkrigen invaderades kolonin av britterna återigen av britterna och övertagande av kolonin fastställdes genom anglo-nederländska fördraget 1814. Den brittiska Kapkolonin existerade till 1910.
1856 I det till Kapkolonin angränsande Transval bildade Boerna den från det Brittiska imperiet oberoende staten Sydafrikanska republiken som en reaktion mot det Brittiska imperiets expansionism.
1877 Det Brittiska imperiet invaderade och annekterade Transval.
1880 Första boerkriget utkämpades från 1880-12-16 till 1881-03-23 mellan boerstyrkor från Sydafrikanska republiken och Brittiska imperiet. Boerna avgick med segern och styrelsen över Transvaalstaten återlämnades åt presidenten Paul Kruger.
1899 Andra boerkriget 1899–1902 utkämpades om herraväldet i Sydafrika mellan boerrepublikerna Transvaal och Oranjefristaten understödda av en boerresning i vissa delar av Kapkolonin mot Storbritannien som avgick med segern. I enlighet med fredsavtalet fick Britterna överhöghet över Oranjefristaten och Transvaal.
1910 Sydafrikanska unionen bildades genom att kolonierna Transvaal, Kapkolonin, Natalkolonin och Oranjefristaten gick samman som en del av det brittiska samhället med Storbritanniens monark som statschef.
1948 Apartheidsperioden inleds i och med att en boernationalistisk koalition under Daniel Malans ledning vann en knapp majoritet i 1948 års parlamentsval.
1950-07-01 Sydafrika införde raslagar genom Population Registration Act. Alla sydafrikaner indelades i en av följande grupper:
- Vita (White), huvudsakligen afrikaans- och engelskspråkiga vita,
- Svarta (Black, även ”Natives” eller ”Bantu”), främst Zulu och Xhosa,
- Asiater (Asian), främst indier,
- Färgade (”Coloured”), personer av blandad härkomst samt kapmalajer
1961-05-31 förklarade sig Sydafrikanska unionen fritt från samväldet efter en folkomröstning under namnet Republiken Sydafrika. Apartheid-systemet fortsatte under nytt styre.
Sydafrikas befolkning
Under rasåskillnadspolitiken, apartheid (1948–1994), delades befolkningen in i fyra huvudgrupper – afrikaner, européer (vita), färgade och asiater. Grupperna hölls åtskilda genom särskilda rasåtskillnadslagarna som bl a förvisade afrikaner att bo i s k ”Bantustans eller hemländer”.
Sydafrikas befolkning 1986 uppskattades vara omkring 33 miljoner (mn) inkluderande hemländerna.
Antal mn | i % | Grupp | Beskrivning |
---|---|---|---|
24.0 mn | ~74% | Afrikaner | ur Bantuspråkens etniska grupper förvisade till hemländer (Bantustans) |
3.0 mn | ~ 9% | Afrikander eller Boer | härstammande från Nederländerna. |
2.8 mn | ~ 9% | Färgade | ättlingar till föräldrar från två olika ”grupper” enligt apartheidsystemet |
1.9 mn | ~ 6% | Vita | huvudsakligen britter, men också portugiser, tyskar, judar och greker. |
0.9 mn | ~ 3% | Indier | härstammande från Indien. |
32.6 mn | 100% | Total befolkning |
Bantuspråken
Bantuspråken är en undergrupp i Volta-Kongo-grenen av språkfamiljen Niger-Kongospråk. Det finns ungefär 500 bantuspråk, som talas av cirka 200 miljoner människor varav cirka 24 miljoner talade bantuspråk i Sydafrika år 1986.
Det sydafrikanska apartheidsystemet (1986)
Enligt apartheidsideologin hade de vita, makten, i kraft av sin militära, polisiära och ekonomiska makt.
Befolkningen delades in i tre klasser.
- Afrikaner 74% (urbefolkningen)
- Vita 15% (europeer som koloniserade Sydafrika)
- Färgade 11% (personer av blandad härkomst och asiater)
Apartheid och Bantustans (hemländer)
De olika befolkningsgrupperna hölls enligt apartheidsideologin åtskilda genom särskilda rasåtskillnadslagarna som bl a förvisade afrikaner (cirka 24 mn eller 74% av Sydafrikas totala befolkning) att bo i ”språkbaserade s k Bantustans eller hemländer” vilka utgjorde cirka 13% av Sydafrikas totala landområde.
Bantustan | Ethnic Group | No. in mn | Appr. % of Afr. Pop. | |
---|---|---|---|---|
KwaZulu | Zulu | ~ 6.5 | ~27% | |
Transkei Ciskei |
Xhosa (x) | ~5.5 | ~23% | |
Bophuthatswana | Tswana | ~3.3 | ~14% | |
Lebowa | Pedi (North Sotho) | ~3.0 | ~13% | |
QwaQwa | Sotho (South Sotho) | ~2.0 | ~8% | |
Gazankulu | Tsonga (Shangaan) | ~1.5 | ~6% | |
KaNgwane | Swazi | ~1.0 | ~4% | |
Venda | Venda | ~0.7 | ~3% | |
KwaNdebele | Ndebele | ~0.5 | ~2% | |
Bantustans | 24 mn | 100% |
X) Nelson Mandelas familj tillhörde den kungliga klanen av Tembufolket, en etnisk grupp, som talade Xhosa (ett språk inom Bantuspråkfamiljen se ovan).
Nelson Mandela var nio år gammal när hans far, Gadla Henry Mphakanyiswa avled. Han hade varit rådgivare till Tembufolkets kung.
Den dåvarande kungen blev då vårdnadshavare till Nelson och satte honom i skola med avsikt att Nelson Mandela skulle utbildas till att också bli rådgivare till kungahuset.
Sydafrika statsskick och styre
Sydafrika var 1986 en republik med ett parlamentariskt styrelseskick där presidenten var, och fortfarande är, både stats- och regeringschef.
Sydafrikas trekammarparlament
- House of Assembly för Vita (europeer som koloniserade Sydafrika, däribland Afrikanders)
- House of Representatives för Färgade (personer av blandad härkomst och asiater)
- House of Delegates för Indier.
- Afrikaner var utestängda från represention i ”trekammar”-parlamentet.
Under apartheidtiden (1948 fram till början av 1990-talet) saknade Afrikaner helt politiska rättigheter.
Sydafrikas Statspresident och presidentrådet
Som republik var Statschefen president och sedan 1984 var regeringschefens (premiärministerns) ämbete sammanslagen med presidentens och benämndes Statspresident och hade verkställande makt 1984–1994.
År | Presidentskap | Namn | Parti |
---|---|---|---|
1984-1989 | Statspresident | Pieter Willem Botha | Nationalistpartiet |
1989-1994 | Statspresident | Frederik Willem de Klerk | Nationalistpartiet |
1994-1999 | President | Nelson Mandela | African National Congress |
1994-1996 | Vicepresident | Frederik Willem de Klerk | Nationalistpartiet |
Statspresidenten verkställande makt innebar exklusiv jurisdiktion över ”nationella” frågor som utrikespolitiken och ”rasrelationer”.
Presidentrådet
Statspresidenten var ordförande i Presidentrådet som handlade dispyter mellan de tre kamrarna angående lagstiftning.
Presidentrådet bestod av 60 medlemmar varav
- 20 medlemmar utnämndes av the House of Assembly
- 10 medlemmar utnämndes av the House of Representatives
- Fem (5) medlemmar utnämndes av the House of Delegates, och
- 25 medlemmar som utnämndes direkt av Statspresidenten.
Denna ordning gav den vita minoriteten tillsammans med Statspresidenten i praktiken ett maktmonopol över lagstiftningen i Sydafrika till 1994 då apartheidsregimen förlorade makten i allmänna val där hela befolkningen deltog.
Craig Williamson om Presidentrådet
Craig Williamson f.d överstelöjtnant vid Sydafrikas militära underrättelsetjänst vid tiden för mordet på Sveriges statsminister Olof Palme och även misstänkt för delaktighet i mordet säger följande om Presidentrådet i förhör HBJ17837-00 sid. 11 med svenska utredare.
Craig Williamson har själv varit medlem av Presidentrådet utsedd av dåvarande statspresidenten
- "Now the President's Council at that stage was the upper house of parliament.
- It was a council which basically was a deadlock-breaking body.
- We had three houses ... three chambers in the parliament: the white chamber, house of assembly; coloured chamber, house of representatives, Indian chamber, house of delegates.
- And all legislation had to go through all three chambers and had to be approved, so when there was controversial legislation, particularly relating to security or Group Areas Acts, apartheid legislation, often there was a problem, where the legislation didn't go through.
- Then it was referred to the President's Council and it was debated.
- The President's Council could then do several things:
- - it could pass the legislation or
- it could throw it out or
- it could refer it back for some modifications, - but the President's Council at that stage was a very unpopular body, because it was the President's ... it was the President's men, and they ... it was the body that meant that he could rule the country, because any legislation that parliament didn't pass, he could have his council pass, and because we had a majority, the National Party and the President's Council: thirty, thirty-five National Party members of the President's Council, had power to do whatever the President wanted them to do, so in terms of apartheid legislation it was not a popular organisation … body.
- I worked there until the end of 1990-1991. And I was a member of the President’s Council and a businessman."
Källor / Referenser
Spår/teorier
Sydafrikanska agenter/yrkesmördare:
Mari Sandström som jobbat vid FNs flyktingkommission sade till Expressen Referens behövs
att hon av en anonym sydafrikansk underrättelsekälla fått veta att mordet utfördes av tre sydafrikaner i samarbetet med en tysk vid namn Franz Esser.
Mordet skulle vara direkt relaterat till morden på anc-tjänstemännen Mlungisi Griffiths Mxenge och Victoria Mxenge. Organisatör bakom mordet skulle vara den Sydafrikanske agenten Craig Williamson.
Samma tips med vissa skiljaktigheter gavs dessutom av en informatör till Svenska Dagbladet.Avsnitt:HBO Tipset bestod i att Palmes mördare var tre män ur det sydafrikanska poliskommandot COIN. En västtysk med kriminellt förflutet (Franz Esser) ordnade de praktiska detaljerna, bl.a. en campingbil för transporter.
Även frilansfilmaren Boris Ersson skall
Datum?
ha lämnat en detaljerad sammanställning
Uppslag
till Palmeutredningen med namnen på de sydafrikaner som var inblandade
(Wall.1)
Enligt säkerhetsofficeren Eugene de Kock som varit befälhavare för Koevoet, var det Craig Williamson som låg bakom mordet (referens, rättegång?).
Två andra underrättelseofficerare, Dirk Coetzee och Peter Casselton stödde de Kock i hans anklagelser och pekade dessutom ut fler inblandade.
James Anthony White skulle ha hållit i vapnet och svenske Bertil Wedin vara inblandad på den svenska sidan av operationen.
Williamson och White ska vid tiden varit anställda vid ett företag som heter Longreach. Uppgifterna om White skall ha kommit ifrån Rian Stander fd. anställd vid Longreach ref
Enligt Brian Davies
ref
var Williamson och White inblandade men mördaren skulle komma ifrån PKK
uppslag
. Denne ska ha rekryterats av en CIA agent som var god vän till Williamson
ref
.
Enligt EIR ref skulle uppdraget att mörda Palme ha kommit från "Club of the Isles" och de Kock fått sina uppgifter från Phillip Powell.
AWB, Sydafrikansk motståndsrörelse och högerextrem grupp har också nämnts som misstänkta. ref uppslag
Potensiell inblandning av svenska poliser och militärer:
Lars Borgnäs
ref
har föreslagit att Williamson kan ha samarbetat med svenska högerextremister och poliser. Chefredaktören
namn?
för Searchlight, har föreslagit det samma
ref
.
Karl Gunnar Bäck ref fick några dagar efter mordet besök av en engelsk underättelseman som bl.a. nämnde att sydafrikanska intressen tillsammans med svenska poliser skulle vara inblandade i mordet, även affärsmän nämndes. Samordnare skulle vara Robert Wilson (aka Robert "Bob" Wilson) som då ledde företaget A E Services i London ref . A E Services pekas även ut i samband med mordet på Rajiv Gandhi ref .
Ulf Lingärde har lagt fram tesen om att den f.d. svenska officeren och journalisten Bertil Wedin skulle vara inblandad i mordet med kopplingar till SydafrikaD6750-00-B Han hade tjänstgjort för FN i Kongo och Cypern på 60-talet och skulle ha varit agent & spion för de sydafrikanska polisiära och militära underrättelsetjänsterna under Sydafrikas apartheidregim.
Det har även föreslagits att det var Sydafrika som låg bakom sprängningen av Pan Am Flight 103 över Lockerbie för att komma åt Bernt Carlsson som var medarbetare till Palme och nyutnämnd FN ansvarig för Namibia
ref
Press/Media
YouTube
Förekommer i wpu
Bilder
Litteratur
Hänvisningar
[KRU] - Ingemar Krusell "Palmemordets nakna fakta"