Uppslag i samma avsnitt:
Förhör vid videoupptagning under hypnos med Anders Björkman 1987-11-09
.
Hypnosen utförd av docent Ture Arvidsson på S:t Eriks hälsocenter.
Närvarande: krkom Paul Johansson.
A = docent Ture Arvidsson
B = Björkman, Anders
A: Då ligger du så bekvämt och slappna av, håll igen ögonen. Lugnt och skönt, lugnt och skönt.
Nu börjar armar och ben kännas tyngre och tyngre.
Alla muskler slappas av mer och mer. Alla muskler i kroppen, slappas av mer och mer.
Höger arm slapp och tung, slapp och tung, tung som bly, tung som bly. Alla muskler i armen fullständigt avslappnade.
Handens muskler, underarmsmusklerna, överarmsmusklerna, alldeles avslappnade.
Föreställ dig att armen är så slapp och så tung, att du inte ens orkar röra på den, fantastiskt slapp och tung, slapp och tung.
Vänster arm slapp och tung, slapp och tung, tung som bly, tung som bly, alla muskler i armen fullständigt avslappnade.
Vänster ben slappt och tungt, slappt och tung, tung som bly. Alla muskler i benet fullständigt avspända.
Höger ben slappt och tungt, slappt och tungt, tungt som bly. Alla muskler i benet fullständigt avspända.
Föreställ dig nu att armar och ben är så slappa och så tunga, att du inte ens orkar röra på dom.
Ryggmusklerna avslappnade, bukmusklerna avslappade, andningen lugn och avslappnat, lugn och avslappnad.
Axlarna avslappnade, nackmusklerna avslappade, halsmusklerna avslappnade, käkmusklerna avslappnade, ansiktsmusklerna, tandmusklerna, alla muskler helt avslappnade.
När jag nu börjar räkna långsamt till 20, så ökar avslappningen ännu mer.
Du sjunker in i dej själv
Förhör vid videoupptagning under hypnos med Anders Björkman 1987-11-09
.
Hypnosen utförd av docent Ture Arvidsson på S:t Eriks hälsocenter.
Närvarande: krkom Paul Johansson.
A = docent Ture Arvidsson
B = Björkman, Anders
A: Då ligger du så bekvämt och slappna av, håll igen ögonen. Lugnt och skönt, lugnt och skönt.
Nu börjar armar och ben kännas tyngre och tyngre.
Alla muskler slappas av mer och mer. Alla muskler i kroppen, slappas av mer och mer.
Höger arm slapp och tung, slapp och tung, tung som bly, tung som bly. Alla muskler i armen fullständigt avslappnade.
Handens muskler, underarmsmusklerna, överarmsmusklerna, alldeles avslappnade.
Föreställ dig att armen är så slapp och så tung, att du inte ens orkar röra på den, fantastiskt slapp och tung, slapp och tung.
Vänster arm slapp och tung, slapp och tung, tung som bly, tung som bly, alla muskler i armen fullständigt avslappnade.
Vänster ben slappt och tungt, slappt och tung, tung som bly. Alla muskler i benet fullständigt avspända.
Höger ben slappt och tungt, slappt och tungt, tungt som bly. Alla muskler i benet fullständigt avspända.
Föreställ dig nu att armar och ben är så slappa och så tunga, att du inte ens orkar röra på dom.
Ryggmusklerna avslappnade, bukmusklerna avslappade, andningen lugn och avslappnat, lugn och avslappnad.
Axlarna avslappnade, nackmusklerna avslappade, halsmusklerna avslappnade, käkmusklerna avslappnade, ansiktsmusklerna, tandmusklerna, alla muskler helt avslappnade.
När jag nu börjar räkna långsamt till 20, så ökar avslappningen ännu mer.
Du sjunker in i dej själv
B: Jag vill inte.
A: Kan du höra nåt skott smälla?
B: Jag vill inte höra.
A: Du vill inte höra?
B: Nej, jag vill inte.
A: Nej, jag förstår det, att du är rädd för detta. Var inte rädd. Jag sitter här brevid dej. Du kan uppleva det här en gång till, det är inte farligt, var inte rädd bara. Du är rädd för att uppleva skottet och se va?
B: Mm.
A: Du behöver inte vara rädd. Ser du nånting?
B: Mm.
A: Vad ser du?
B: En bil, en taxi. Står vid vägkanten.
A: Det är samma bil som du har sett förut va?
B: Mm.
A: Ser du den på nytt?
B: Mm.
A: Vad ser du mera?
B: Det börjar komma folk. Jag är på väg därifrån.
A. Är du det? Vart då?
B: Åt Kungsgatan.
A: Går du på Kungsgatan?
B: Nej, på Sveavägen, mot Kungsgatan.
A: Mot Kungsgatan. Går du därifrån?
B: Ja.
A: Vill du inte vara kvar där längre då?
B: Nej.
A: Du tycker att det är otäckt och så, därför går du din väg. Är det så?
B: Mm.
A: Vet du när du går vem det är som har skjutits?
B: Nej.
A: Det vet du inte?
B: Nej, en kvinna tror jag.
A: Tror du att det är en kvinna som har skjutits?
B: Jag vill inte.
A: Kan du höra nåt skott smälla?
B: Jag vill inte höra.
A: Du vill inte höra?
B: Nej, jag vill inte.
A: Nej, jag förstår det, att du är rädd för detta. Var inte rädd. Jag sitter här brevid dej. Du kan uppleva det här en gång till, det är inte farligt, var inte rädd bara. Du är rädd för att uppleva skottet och se va?
B: Mm.
A: Du behöver inte vara rädd. Ser du nånting?
B: Mm.
A: Vad ser du?
B: En bil, en taxi. Står vid vägkanten.
A: Det är samma bil som du har sett förut va?
B: Mm.
A: Ser du den på nytt?
B: Mm.
A: Vad ser du mera?
B: Det börjar komma folk. Jag är på väg därifrån.
A. Är du det? Vart då?
B: Åt Kungsgatan.
A: Går du på Kungsgatan?
B: Nej, på Sveavägen, mot Kungsgatan.
A: Mot Kungsgatan. Går du därifrån?
B: Ja.
A: Vill du inte vara kvar där längre då?
B: Nej.
A: Du tycker att det är otäckt och så, därför går du din väg. Är det så?
B: Mm.
A: Vet du när du går vem det är som har skjutits?
B: Nej.
A: Det vet du inte?
B: Nej, en kvinna tror jag.
A: Tror du att det är en kvinna som har skjutits?
B: Ja, men det är nån som säger att det är en man.
A: Hör du att nån säger det?
B: Ja, jag pratade med en med glasögon, ljus, skägg.
A: Vad säger han då?
B: Han säger (ohörbart). Nu är jag på väg därifrån.
A: Ja. Hur känns det när du går därifrån?
B: Obehagligt.
A: Där känns det fortfarande obehagligt.
B: Ja, mycket blod och skrik och poliser och ambulanser. Mycket blått. Blå sken. Går därifrån.
A: Vad gör du sen? Går du hem eller vad gör du?
B: Till tunnelbanan.
A: Tunnelbanan?
B: Ja
A: Vart ska du åka?
B: Till T-Centralen först. (ohörbart.
A. Har du sett mördaren?
B. Nej.
A. Det har du inte?
B: Nej.
A: Har du hört nåt skott?
B: Nej. Fast jag vet att det har hänt. Jag vet att jag har sett, men inte nu, inte nu.
A: Inte nu i hypnosen, nu kan du inte höra skotten?
B: Nej, jag kan inte se längre.
A: Nej. Kan inte se mördaren?
B: Nej.
A: Det beror på att det här har varit så obehagligt för dig, så otäckt att uppleva.
Därför har du liksom skärmat av det där, men det finns i ditt undermedvetna.
Det finns en bild där, du har sett mördaren, du har hört skotten, du behöver inte vara rädd att uppleva det igen.
Vi går tillbaks där, ser ifall du vågar höra skotten och se mördaren.
B: Jag vill inte gå tillbaks. Det går inte.
B: Ja, men det är nån som säger att det är en man.
A: Hör du att nån säger det?
B: Ja, jag pratade med en med glasögon, ljus, skägg.
A: Vad säger han då?
B: Han säger (ohörbart). Nu är jag på väg därifrån.
A: Ja. Hur känns det när du går därifrån?
B: Obehagligt.
A: Där känns det fortfarande obehagligt.
B: Ja, mycket blod och skrik och poliser och ambulanser. Mycket blått. Blå sken. Går därifrån.
A: Vad gör du sen? Går du hem eller vad gör du?
B: Till tunnelbanan.
A: Tunnelbanan?
B: Ja
A: Vart ska du åka?
B: Till T-Centralen först. (ohörbart.
A. Har du sett mördaren?
B. Nej.
A. Det har du inte?
B: Nej.
A: Har du hört nåt skott?
B: Nej. Fast jag vet att det har hänt. Jag vet att jag har sett, men inte nu, inte nu.
A: Inte nu i hypnosen, nu kan du inte höra skotten?
B: Nej, jag kan inte se längre.
A: Nej. Kan inte se mördaren?
B: Nej.
A: Det beror på att det här har varit så obehagligt för dig, så otäckt att uppleva.
Därför har du liksom skärmat av det där, men det finns i ditt undermedvetna.
Det finns en bild där, du har sett mördaren, du har hört skotten, du behöver inte vara rädd att uppleva det igen.
Vi går tillbaks där, ser ifall du vågar höra skotten och se mördaren.
B: Jag vill inte gå tillbaks. Det går inte.
A: Jag förstår att du inte vill gå tillbaks, men jag tror att det är nyttigt för dig om du gör det. Även om det känns obehagligt så är det nyttigt. Försök att gå tillbaka igen. Tänk dej att du hör en smäll.
B: (ohörbart)
A: (ohörbart) ifall du kan framkalla minnet av skottet. Jag räknar långsamt till 5. När jag säger 5, så hör du skottet. (räknar från 1 till 5)
Känns det fortfarande obehagligt?
B: Nej, inte så farligt nu. Jag har kommit iväg. Jag har kommit bort.
A: Har du kommit bort? Har du kommit bort från platsen?
B: Ja.
A: Var är du nånstans då?
B. (ohörbart)
A: Känns det bättre då?
B: Ja.
A: Du kommer nu efter hypnosen må fint, du kommer känna dej väldigt lättad, och nästa gång kommer du uppleva ännu mera saker. Du kommer att må ännu bättre efteråt.
Jag kommer att räkna baklänges från 10 till 1.
Tyngdkänslan försvinner och du vaknar upp ur hypnosen. Och när jag säger 1 kan du öppna ögonen på nytt.
(räknar från 10 till 1)
Alldeles vaken.
A: Jag förstår att du inte vill gå tillbaks, men jag tror att det är nyttigt för dig om du gör det. Även om det känns obehagligt så är det nyttigt. Försök att gå tillbaka igen. Tänk dej att du hör en smäll.
B: (ohörbart)
A: (ohörbart) ifall du kan framkalla minnet av skottet. Jag räknar långsamt till 5. När jag säger 5, så hör du skottet. (räknar från 1 till 5)
Känns det fortfarande obehagligt?
B: Nej, inte så farligt nu. Jag har kommit iväg. Jag har kommit bort.
A: Har du kommit bort? Har du kommit bort från platsen?
B: Ja.
A: Var är du nånstans då?
B. (ohörbart)
A: Känns det bättre då?
B: Ja.
A: Du kommer nu efter hypnosen må fint, du kommer känna dej väldigt lättad, och nästa gång kommer du uppleva ännu mera saker. Du kommer att må ännu bättre efteråt.
Jag kommer att räkna baklänges från 10 till 1.
Tyngdkänslan försvinner och du vaknar upp ur hypnosen. Och när jag säger 1 kan du öppna ögonen på nytt.
(räknar från 10 till 1)
Alldeles vaken.
djupare och djupare, mår väldigt fint.
Sjunker in i ett lugnt, fint, skönt och behagligt tillstånd av ro och stillhet. Lugn och ro och stillhet. Lugn och ro och stillhet. Ingenting kan störa dej.
Inga ljud (ohörbart), inga tankar kan störa dej. Bara må fint och sjunker in i dej själv djupare och djupare.
(Räknar långsamt från 1-20)
Lugnt och skönt. Nu så kommer jag fortsätta räkna från 20 till 30. Då kan du sjunka in dubbelt så djupt och mår jättefint.
(Räknar långsamt från 21-30)
Lugnt och skönt. Nu så fortsätter jag och räknar från 30 till 40. Och du kommer och sjunka in ännu djupare.
(Räknar långsamt från 31 till 40) Lugnt och skönt.
Varje gång som du andas ut kan du om du vill sjunka in ännu djupare och du mår väldigt fint. Det är så lugnt och skönt.
Medan du nu sjunker in ännu djupare, så kan du gå tillbaks i tiden till det tillfälle då Olof Palme blev mördad.
Nu kan du minnas precis allting, hur det gick till, allting vad du såg, allting vad du kände, kommer du att minnas på nytt. Du kan ta tid på dej, minnas allt detta.
När du sedan är klar så kan du berätta vad det är du ser, vad det är du upplever.
Vad var det som du kände nu? Du kan hålla igen ögonen.
B: Ja. Nej, jag tror inte det funkade. Jag var så stel i händerna, dom känns så tunga så, jag kan inte lyfta dom.
A: Händerna?
B: Ja, armarna, dom sitter fast.
A: Ja, det gör ingenting, håll igen ögonen bara. Så, bara lugnt, bara sjunk in. Gå tillbaks nu, så, bara sjunk in.
Du känner dej så lugn och trygg, bara sjunk in. Så där, bara sjunk in och må fint. Så ja, sjunk in djupare och djupare.
Du kan känna dej alldeles lugn och trygg, alldeles lugn och trygg.
Att armar och ben är tunga, det är bara fint. Det känns så därför att du är så avslappnad, att det är bra att du är avslappnad. Då kan du sjunka in ännu djupare.
Är det nånting du vill säga så kan du göra det utan att öppna ögonen.
Vad är det som du ser framför dej nu, för din inre syn just nu?
B: Jag vet inte, jag tror en dörr.
djupare och djupare, mår väldigt fint.
Sjunker in i ett lugnt, fint, skönt och behagligt tillstånd av ro och stillhet. Lugn och ro och stillhet. Lugn och ro och stillhet. Ingenting kan störa dej.
Inga ljud (ohörbart), inga tankar kan störa dej. Bara må fint och sjunker in i dej själv djupare och djupare.
(Räknar långsamt från 1-20)
Lugnt och skönt. Nu så kommer jag fortsätta räkna från 20 till 30. Då kan du sjunka in dubbelt så djupt och mår jättefint.
(Räknar långsamt från 21-30)
Lugnt och skönt. Nu så fortsätter jag och räknar från 30 till 40. Och du kommer och sjunka in ännu djupare.
(Räknar långsamt från 31 till 40) Lugnt och skönt.
Varje gång som du andas ut kan du om du vill sjunka in ännu djupare och du mår väldigt fint. Det är så lugnt och skönt.
Medan du nu sjunker in ännu djupare, så kan du gå tillbaks i tiden till det tillfälle då Olof Palme blev mördad.
Nu kan du minnas precis allting, hur det gick till, allting vad du såg, allting vad du kände, kommer du att minnas på nytt. Du kan ta tid på dej, minnas allt detta.
När du sedan är klar så kan du berätta vad det är du ser, vad det är du upplever.
Vad var det som du kände nu? Du kan hålla igen ögonen.
B: Ja. Nej, jag tror inte det funkade. Jag var så stel i händerna, dom känns så tunga så, jag kan inte lyfta dom.
A: Händerna?
B: Ja, armarna, dom sitter fast.
A: Ja, det gör ingenting, håll igen ögonen bara. Så, bara lugnt, bara sjunk in. Gå tillbaks nu, så, bara sjunk in.
Du känner dej så lugn och trygg, bara sjunk in. Så där, bara sjunk in och må fint. Så ja, sjunk in djupare och djupare.
Du kan känna dej alldeles lugn och trygg, alldeles lugn och trygg.
Att armar och ben är tunga, det är bara fint. Det känns så därför att du är så avslappnad, att det är bra att du är avslappnad. Då kan du sjunka in ännu djupare.
Är det nånting du vill säga så kan du göra det utan att öppna ögonen.
Vad är det som du ser framför dej nu, för din inre syn just nu?
B: Jag vet inte, jag tror en dörr.
A: Ser du en dörr?
B: Ja, en sån här skjutdörr.
A: Var nånstans är den dörren placerad?
B: Sveavägen.
A: Sveavägen?
B: Ja.
A: Ser du den dörren framför dej nu?
B: Mm, en sån där glasdörr.
A: Glasdörr? Jaha, ser du nåt mera?
B: En stängd dörr.
A: Vilken dörr är stängd? Är det den du-,
B: Glasdörren.
A: Glasdörren som du såg, ser du den framför dej?
B: Mm.
A: Kan du se nånting mera?
B: Det är skumt, mörkt.
A: Ja. Har det hänt nånting ännu?
B: Nej.
A: Ser du några människor?
B: Nej, det är-, inte direkt, diffust.
A: Ja. Vad är det du ser då?
B: Det rör sig men-. Bilar.
A: Det rör sig bilar?
B: Mm.
A: Hur känner du dig till mods?
B: Nja, inget vidare.
A: Hur känns det? Säg precis vad du känner?
B: Oroligt.
A: Känner du dig orolig?
B: (ohörbart)
A: Vad sa du?
B: Man står vid en dörr och så vill man inte gå in.
A: Så, vill du inte gå in?
B: Nej.
A: Ser du en dörr?
B: Ja, en sån här skjutdörr.
A: Var nånstans är den dörren placerad?
B: Sveavägen.
A: Sveavägen?
B: Ja.
A: Ser du den dörren framför dej nu?
B: Mm, en sån där glasdörr.
A: Glasdörr? Jaha, ser du nåt mera?
B: En stängd dörr.
A: Vilken dörr är stängd? Är det den du-,
B: Glasdörren.
A: Glasdörren som du såg, ser du den framför dej?
B: Mm.
A: Kan du se nånting mera?
B: Det är skumt, mörkt.
A: Ja. Har det hänt nånting ännu?
B: Nej.
A: Ser du några människor?
B: Nej, det är-, inte direkt, diffust.
A: Ja. Vad är det du ser då?
B: Det rör sig men-. Bilar.
A: Det rör sig bilar?
B: Mm.
A: Hur känner du dig till mods?
B: Nja, inget vidare.
A: Hur känns det? Säg precis vad du känner?
B: Oroligt.
A: Känner du dig orolig?
B: (ohörbart)
A: Vad sa du?
B: Man står vid en dörr och så vill man inte gå in.
A: Så, vill du inte gå in?
B: Nej.
A: Är den stängd, dörren?
B: Den är stängd.
A: Skulle du vilja gå in där om det gick?
B: Nja, jag vet inte.
A: Du känner dig orolig?
B: Olust.
A: Har du olustkänslor sa du? Hur kommer det sig?
B: Jag vet inte.
A: Står du kvar vid den här dörren nu?
B: Ja.
A: Händer det nånting runt omkring?
B: Det händer saker runt omkring, men det är bilar och det är människor som går, men jag ser dom inte, men jag känner dom nästan, och hör.
A: Du hör? Hör du vad dom säger?
B: Ja.
A: Är det som ett mummel?
B: Ja, och jag står fast.
A: I dörren?
B: Ja.
A: Hur känner du dej nu? Känner du dig orolig?
B: Mm.
A: Står du kvar vid dörren?
B: Mm.
A: Vet du varför du känner dej orolig?
B: Nej.
A: Hur länge har du känt dej så här orolig?
B: Det vet jag inte. Det är dörren som-.
A: Vad sa du?
B: Det är dörren som gör att man känner sig orolig.
A: Är det därför att du inte kommer in?
B: Nej, det är platsen tror jag.
A: Platsen också?
B: Platsen och mörkret. Allt rör sig runt omkring, men jag har fastnat på nåt sätt.
A: Är den stängd, dörren?
B: Den är stängd.
A: Skulle du vilja gå in där om det gick?
B: Nja, jag vet inte.
A: Du känner dig orolig?
B: Olust.
A: Har du olustkänslor sa du? Hur kommer det sig?
B: Jag vet inte.
A: Står du kvar vid den här dörren nu?
B: Ja.
A: Händer det nånting runt omkring?
B: Det händer saker runt omkring, men det är bilar och det är människor som går, men jag ser dom inte, men jag känner dom nästan, och hör.
A: Du hör? Hör du vad dom säger?
B: Ja.
A: Är det som ett mummel?
B: Ja, och jag står fast.
A: I dörren?
B: Ja.
A: Hur känner du dej nu? Känner du dig orolig?
B: Mm.
A: Står du kvar vid dörren?
B: Mm.
A: Vet du varför du känner dej orolig?
B: Nej.
A: Hur länge har du känt dej så här orolig?
B: Det vet jag inte. Det är dörren som-.
A: Vad sa du?
B: Det är dörren som gör att man känner sig orolig.
A: Är det därför att du inte kommer in?
B: Nej, det är platsen tror jag.
A: Platsen också?
B: Platsen och mörkret. Allt rör sig runt omkring, men jag har fastnat på nåt sätt.
A: Hör du nånting? Nån säger nånting?
B: Nej, det är bara mummel. Ett brus som-,
A: Hur har du hamnat vid den där dörren?
B: Jag måste ha gått dit. Jag minns inte vägen dit. (ohörbart).
A: Så det du upplever nu, det var att du står vid dörren?
B: Mm.
A: Men du säger att du vet inte riktigt hur du har kommit dit?
B: Nej.
A: Men du känner dej orolig?
B: Mm.
A: Kan det vara så att nånting har hänt, som gör att du känner dig orolig?
B: Ja, jag vet inte.
A: Jag kommer att räkna till 3 nu. Då ska du se att du kommer att minnas klarare. (Räknar till 3)
Vad ser du för nånting?
B: Det vart ljusare.
A: Vart det ljusare?
B: Mm. (ohörbart)
A: Vad upplever du nu för nånting? Vad känner du för nånting? Känner du dig fortfarande orolig?
B: Mm. Obehagligt, väldigt obehagligt.
A: Du vet fortfarande inte varför du känner dig orolig?
B: Nej. (ohörbart). Bara ljust. Men obehagligt.
A: Fortfarande obehagligt? Och ljust?
B: Ja.
A: Få se vad som händer sen, men det är ljusare nu än det var när du stod vid dörren?
B: Ja.
A: Är du kvar vid dörren nu eller?
B: Jag vet inte, det säger ingenting, ljust bara. Jag är som bländad. Jag vill inte vara där.
A: Nej, det känns så.
B. (ohörbart)
A: Hör du nånting? Nån säger nånting?
B: Nej, det är bara mummel. Ett brus som-,
A: Hur har du hamnat vid den där dörren?
B: Jag måste ha gått dit. Jag minns inte vägen dit. (ohörbart).
A: Så det du upplever nu, det var att du står vid dörren?
B: Mm.
A: Men du säger att du vet inte riktigt hur du har kommit dit?
B: Nej.
A: Men du känner dej orolig?
B: Mm.
A: Kan det vara så att nånting har hänt, som gör att du känner dig orolig?
B: Ja, jag vet inte.
A: Jag kommer att räkna till 3 nu. Då ska du se att du kommer att minnas klarare. (Räknar till 3)
Vad ser du för nånting?
B: Det vart ljusare.
A: Vart det ljusare?
B: Mm. (ohörbart)
A: Vad upplever du nu för nånting? Vad känner du för nånting? Känner du dig fortfarande orolig?
B: Mm. Obehagligt, väldigt obehagligt.
A: Du vet fortfarande inte varför du känner dig orolig?
B: Nej. (ohörbart). Bara ljust. Men obehagligt.
A: Fortfarande obehagligt? Och ljust?
B: Ja.
A: Få se vad som händer sen, men det är ljusare nu än det var när du stod vid dörren?
B: Ja.
A: Är du kvar vid dörren nu eller?
B: Jag vet inte, det säger ingenting, ljust bara. Jag är som bländad. Jag vill inte vara där.
A: Nej, det känns så.
B. (ohörbart)
A: Det känns otäckt?
B: Mm. (ohörbart)
A: Vad sa du?
B: Det kommer bilder nu.
A: Ja, vad ser du då?
B: Ja, det är en kvinna som sitter på knä brevid någon som ligger på marken då och hon skriker.
A: Ja, vad skriker hon?
B: Ja, jag vet inte vad hon säger, det låter hemskt, hon-, åh-, (ohörbart)
A: Känns det otäckt?
B: Ja, inte alls bra.
A: Har det hänt nånting?
B: Ja.
A: Vad är det som har hänt?
B: Det är någon som har blivit skjuten. Hon skriker och tittar på mig tror jag.
A: Tittar -
B: Hon på mig.
A: Kvinnan tittar på dig?
B: Ja.
A: Hur ser hon ut?
B: Hon har hatt, nån mockahatt som (ohörbart)
A: Kan du se hennes ansiktsuttryck?
B: Ja, så där förtvivlat skrik va.
A: Ser du nåt mera?
B: Nej, jag går därifrån.
A: Du går därifrån?
B: Ja, jag vill inte se mer.
A: Hur många personer kan du se där? Du sa att-?
B: En ligger och en sitter och så kom runt omkring......
A: Jaha. Kan du se nån-?
B: Nu kommer det nån bil. Jag vill inte vara där.
A: Nej. Kan du se den som har skjutit?
B: Han är inte kvar.
A: Det känns otäckt?
B: Mm. (ohörbart)
A: Vad sa du?
B: Det kommer bilder nu.
A: Ja, vad ser du då?
B: Ja, det är en kvinna som sitter på knä brevid någon som ligger på marken då och hon skriker.
A: Ja, vad skriker hon?
B: Ja, jag vet inte vad hon säger, det låter hemskt, hon-, åh-, (ohörbart)
A: Känns det otäckt?
B: Ja, inte alls bra.
A: Har det hänt nånting?
B: Ja.
A: Vad är det som har hänt?
B: Det är någon som har blivit skjuten. Hon skriker och tittar på mig tror jag.
A: Tittar -
B: Hon på mig.
A: Kvinnan tittar på dig?
B: Ja.
A: Hur ser hon ut?
B: Hon har hatt, nån mockahatt som (ohörbart)
A: Kan du se hennes ansiktsuttryck?
B: Ja, så där förtvivlat skrik va.
A: Ser du nåt mera?
B: Nej, jag går därifrån.
A: Du går därifrån?
B: Ja, jag vill inte se mer.
A: Hur många personer kan du se där? Du sa att-?
B: En ligger och en sitter och så kom runt omkring......
A: Jaha. Kan du se nån-?
B: Nu kommer det nån bil. Jag vill inte vara där.
A: Nej. Kan du se den som har skjutit?
B: Han är inte kvar.
A: Är han inte kvar?
B: Nej.
A: Har du sett den personen som sköt någon gång? Den som sköt?
B: Nej.
A: Det har du inte. Har du hört nåt skott?
B: Nej.
A: Känns det fortfarande obehagligt?
B: Ja.
A: Kan du se den som är skjuten?
B: Mm, diffust, ligger framstupa
A: Var är du nånstans? Hur långt ifrån den skjutne är du? Vet du inte det precis?
B: Nej.
A: Men du kan se den skjutne diffust?
B: Diffust.
A: Ja. Och kvinnan kan du se också?
B: Hon håller på att försvinna. Förut så såg jag.
A: Håller hon på att försvinna?
B: Ja.
A: Kan du se nånting mera som händer?
B: En bil. (ohörbart)
A: Vad är det för bil som kommer?
B: En taxi, ljus, beige tror jag, ser beige ut.
A: Vad gör den taxin?
B: Stannar där.
A: Kommer det ut nån person?
B: Nej, det ser jag inte, nej. Det kommer personer från (ohörbart)
A: Hur känns det?
B: Det är bra
A: Ovanligt bra?
B: Ja.
A: Kan du inte gå tillbaks lite i tiden och se ifall du kan se den som sköt.
Kan tänkas är, att du kan se den som sköt. Jag räknar från 1 till 3 och så ser du klarare.
(Räknar från 1 till 3)
A: Är han inte kvar?
B: Nej.
A: Har du sett den personen som sköt någon gång? Den som sköt?
B: Nej.
A: Det har du inte. Har du hört nåt skott?
B: Nej.
A: Känns det fortfarande obehagligt?
B: Ja.
A: Kan du se den som är skjuten?
B: Mm, diffust, ligger framstupa
A: Var är du nånstans? Hur långt ifrån den skjutne är du? Vet du inte det precis?
B: Nej.
A: Men du kan se den skjutne diffust?
B: Diffust.
A: Ja. Och kvinnan kan du se också?
B: Hon håller på att försvinna. Förut så såg jag.
A: Håller hon på att försvinna?
B: Ja.
A: Kan du se nånting mera som händer?
B: En bil. (ohörbart)
A: Vad är det för bil som kommer?
B: En taxi, ljus, beige tror jag, ser beige ut.
A: Vad gör den taxin?
B: Stannar där.
A: Kommer det ut nån person?
B: Nej, det ser jag inte, nej. Det kommer personer från (ohörbart)
A: Hur känns det?
B: Det är bra
A: Ovanligt bra?
B: Ja.
A: Kan du inte gå tillbaks lite i tiden och se ifall du kan se den som sköt.
Kan tänkas är, att du kan se den som sköt. Jag räknar från 1 till 3 och så ser du klarare.
(Räknar från 1 till 3)
B: Nej. Nu ser jag ingenting och nu är det inte obehagligt längre heller.
A: Nej. Men gör du så, att gå tillbaks och se den bilden som du nyss har sett.
Någon ligger på marken, på gatan, är skjuten. Du ser en kvinna med ett förtvivlat ansiktsuttryck, alltså som skriker. Återkalla den bilden ur minnet (ohörbart)
B: (ohörbart)
A: Kan du höra när skottet smäller?
B: Det är tyst. Det är tyst. Det är inte obehagligt, men jag ser ingenting.
A: Det kan tänkas att du kommer att se snart. Det är obehagligt det du har sett och har varit med om. Det kan vara det som gör att du inte ser.
Ska se ifall vi kan framkalla synen här, den mannen som sköt. Jag räknar nu till 5 och då klarnar det för dig.
(Räknar från 1-5)
B: Nej, jag ser inget. Det känns som jag är kvar där, men jag ser inget. Jag vill inte se verkar det som.
A: Det verkar som du inte vill se. Det kan tänkas att du är rädd för att se.
Ska vi se om vi kan få bort den rädslan så att du kan se det du har sett.
B. (ohörbart)
A: Det du har sett, det du vart med om är obehagligt. Känslan finns kvar där, men det verkar som du inte törs se allt vad du har sett.
Men allt vad du vart med om och allt vad du har sett, det kan komma upp till ditt medvetande så att du ser, så att du ser klart.
Kan du göra den här promenaden ifrån dörren, den låsta dörren. Du lämnar den låsta dörren och så går du framöver, för gatan, så får vi se vad som händer om du går tillbaka till dörren som var stängd.
B: Kommer ut några och går mot Sveaplan.
A: Vilka är det som kommer ut?
B. Det är Claes Nyberg , Nicklas Fröling och Åsa Gustavsson .
A: Är det personer som du känner?
B: Ja, jag ser ryggarna på dom. Jag ser ryggarna på dom.
A: Ja, var kommer dom ut ifrån?
B: Kommer från dörren.
A: Dom kommer ifrån dörren?
B: Nej. Nu ser jag ingenting och nu är det inte obehagligt längre heller.
A: Nej. Men gör du så, att gå tillbaks och se den bilden som du nyss har sett.
Någon ligger på marken, på gatan, är skjuten. Du ser en kvinna med ett förtvivlat ansiktsuttryck, alltså som skriker. Återkalla den bilden ur minnet (ohörbart)
B: (ohörbart)
A: Kan du höra när skottet smäller?
B: Det är tyst. Det är tyst. Det är inte obehagligt, men jag ser ingenting.
A: Det kan tänkas att du kommer att se snart. Det är obehagligt det du har sett och har varit med om. Det kan vara det som gör att du inte ser.
Ska se ifall vi kan framkalla synen här, den mannen som sköt. Jag räknar nu till 5 och då klarnar det för dig.
(Räknar från 1-5)
B: Nej, jag ser inget. Det känns som jag är kvar där, men jag ser inget. Jag vill inte se verkar det som.
A: Det verkar som du inte vill se. Det kan tänkas att du är rädd för att se.
Ska vi se om vi kan få bort den rädslan så att du kan se det du har sett.
B. (ohörbart)
A: Det du har sett, det du vart med om är obehagligt. Känslan finns kvar där, men det verkar som du inte törs se allt vad du har sett.
Men allt vad du vart med om och allt vad du har sett, det kan komma upp till ditt medvetande så att du ser, så att du ser klart.
Kan du göra den här promenaden ifrån dörren, den låsta dörren. Du lämnar den låsta dörren och så går du framöver, för gatan, så får vi se vad som händer om du går tillbaka till dörren som var stängd.
B: Kommer ut några och går mot Sveaplan.
A: Vilka är det som kommer ut?
B. Det är Claes Nyberg , Nicklas Fröling och Åsa Gustavsson .
A: Är det personer som du känner?
B: Ja, jag ser ryggarna på dom. Jag ser ryggarna på dom.
A: Ja, var kommer dom ut ifrån?
B: Kommer från dörren.
A: Dom kommer ifrån dörren?
B: Ja.
A: Vad har dom gjort?
B: Dom har tagit ut pengar.
A: Vad händer sen?
B: Jag vet inte om jag ska gå efter dom eller inte. Nej. Tror vänder sig om och tittar, sen går dom igen. Nej, jag vänder.
A: Du vänder?
B. Sen står jag där bara. Sen stannar det.
A: Vad är det som stannar?
B. Alltihopa.
A: Alltihopa stannar?
B: Ja. Åt ena hållet då jag vänder mig om och tittar, då har jag bild hur det ser ut ungefär. Åt andra hållet har jag ingenting.
A: Vad händer sen? Vad gör du för nånting? Går du framåt eller?
B: Jag står still.
A: Allt står still?
B: Mm.
A: Det kommer snart att röra på sig.
B: Nej.
A: Var inte orolig, du kan (ohörbart). Du kan känna dig alldeles trygg.
B: Nu kommer jag upp.
A: Vad ser du då?
B: (ohörbart)
A: Håll igen ögonen. Vad ser du nu?
B: Jag vill inte vara här längre.
A: Vill du inte vara här längre?
B. Nej.
A. Är du fortfarande rädd?
B. Ja.
A: Känns det obehagligt?
B: Det är jobbigt.
A: Det kan inte hjälpas. Det gör ingenting om det är jobbigt. Det kommer att kännas så skönt sen efteråt.
B: Ja.
A: Vad har dom gjort?
B: Dom har tagit ut pengar.
A: Vad händer sen?
B: Jag vet inte om jag ska gå efter dom eller inte. Nej. Tror vänder sig om och tittar, sen går dom igen. Nej, jag vänder.
A: Du vänder?
B. Sen står jag där bara. Sen stannar det.
A: Vad är det som stannar?
B. Alltihopa.
A: Alltihopa stannar?
B: Ja. Åt ena hållet då jag vänder mig om och tittar, då har jag bild hur det ser ut ungefär. Åt andra hållet har jag ingenting.
A: Vad händer sen? Vad gör du för nånting? Går du framåt eller?
B: Jag står still.
A: Allt står still?
B: Mm.
A: Det kommer snart att röra på sig.
B: Nej.
A: Var inte orolig, du kan (ohörbart). Du kan känna dig alldeles trygg.
B: Nu kommer jag upp.
A: Vad ser du då?
B: (ohörbart)
A: Håll igen ögonen. Vad ser du nu?
B: Jag vill inte vara här längre.
A: Vill du inte vara här längre?
B. Nej.
A. Är du fortfarande rädd?
B. Ja.
A: Känns det obehagligt?
B: Det är jobbigt.
A: Det kan inte hjälpas. Det gör ingenting om det är jobbigt. Det kommer att kännas så skönt sen efteråt.
