wpu.nu

Uppslag:A14205-02-A

Från wpu.nu

Avsnitt
Löpande nr
14205-02-A
Registrerat
1992-01-21
Ad acta
1993-09-23
Uppslagsanteckningar (PU)
Uppslagsanteckningar (wpu)





Uppslag i samma avsnitt:





Förhör
Kort sammanfattning
Claes Djurfeldt redogör för sina iakttagelser vid insats, mordkvällen i pikét 3230 C-turen vid VD 3.

Larm om skottlossningen avseende mordet på Olof Palme vid Dekorima i korsningen Sveavägen & Tunnelgatan.

Eftersök av gärningsman. Ingen gärningsman eller medhjälpare påträffades.
Uppgiftslämnare
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1986-03-11 12:30
Avslutat


- 1 (3) -

Den aktuella kvällen tjänstgjorde Claes Djurfeldt i C-turens pikét 3230

Befälhavare var pinsp Kjell Östling och de övriga i gruppen utgjordes av pa Leif Svensson, förare, Peter Wikström, Jan Hermansson, Klas Gedda.

Vid tiden strax före larmet om attentatet hade pikétbussen befunnit sig i området David Bagares gata - Malmskillnadsgatan.

Claes Djurfeldt bor på Regeringsgatan 76 och hade sin personbil VW 1500 parkerad utanför nr 103. Han var tvungen att flytta den inför natten och av den anledningen körde man till området.

Claes Djurfeldt tog sin bil och körde sedan ned till Birger Jarlsgatan - Rådmansgatan - Döbelnsgatan - Kammakargatan - Johannesgatan. Pikétbussen följde efter hela tiden.

Då han kom till korsningen med David Bagares gata såg han att det inte fanns några parkeringsplatser på sträckan upp mot Malmskillnadsgatan, dvs i körriktningen.

Han körde då ut i korsningen och backade ett 15-tal meter österut på David Bagares gatan där han parkerade.

Vid detta tillfälle fanns inte några container eller någon byggbarrack på platsen.

De kom dit mellan tisdag och fredag i förra veckan.

Han klev in i pikétbussen som sedan i sakta mak framfördes Malmskillnadsgatan söderut till Brunkebergstorg.

De såg inga personer i området Johannesgatan - David Bagares gata - Malmskillnadsgatan.

När de befann sig mitt framför entrén till Riksbanken larmades skottlossningen ut.

Rb 1230 fick jobbet och svarade med positionsangivelse "Norra Bantorget".

I larmet sades att en man var skjuten i korsningen av Sveavägen & Tunnelgatan.

Själva hade de redan börjat åka mot platsen.

Pinsp Kjell Östling anmälde att de också åkte.

De har en ny Ford Econ-line som accelererar som en personbil och föraren "stod på" med blåljus och siren.

Pol-1986-03-11 A14205-02-A Claes Djurfeldt 3230.pdf

Pol-1986-03-11 A14205-02-A Claes Djurfeldt 3230.pdf

- 1 (3) -

Den aktuella kvällen tjänstgjorde Claes Djurfeldt i C-turens pikét 3230

Befälhavare var pinsp Kjell Östling och de övriga i gruppen utgjordes av pa Leif Svensson, förare, Peter Wikström, Jan Hermansson, Klas Gedda.

Vid tiden strax före larmet om attentatet hade pikétbussen befunnit sig i området David Bagares gata - Malmskillnadsgatan.

Claes Djurfeldt bor på Regeringsgatan 76 och hade sin personbil VW 1500 parkerad utanför nr 103. Han var tvungen att flytta den inför natten och av den anledningen körde man till området.

Claes Djurfeldt tog sin bil och körde sedan ned till Birger Jarlsgatan - Rådmansgatan - Döbelnsgatan - Kammakargatan - Johannesgatan. Pikétbussen följde efter hela tiden.

Då han kom till korsningen med David Bagares gata såg han att det inte fanns några parkeringsplatser på sträckan upp mot Malmskillnadsgatan, dvs i körriktningen.

Han körde då ut i korsningen och backade ett 15-tal meter österut på David Bagares gatan där han parkerade.

Vid detta tillfälle fanns inte några container eller någon byggbarrack på platsen.

De kom dit mellan tisdag och fredag i förra veckan.

Han klev in i pikétbussen som sedan i sakta mak framfördes Malmskillnadsgatan söderut till Brunkebergstorg.

De såg inga personer i området Johannesgatan - David Bagares gata - Malmskillnadsgatan.

När de befann sig mitt framför entrén till Riksbanken larmades skottlossningen ut.

Rb 1230 fick jobbet och svarade med positionsangivelse "Norra Bantorget".

I larmet sades att en man var skjuten i korsningen av Sveavägen & Tunnelgatan.

Själva hade de redan börjat åka mot platsen.

Pinsp Kjell Östling anmälde att de också åkte.

De har en ny Ford Econ-line som accelererar som en personbil och föraren "stod på" med blåljus och siren.

- 2 (3) -

De hade rött ljus i korsningen med Kungsgatan men det fanns en ledig fil så de saktade endast ned lite grand.

På platsen fanns redan en rb med pkom Gösta Söderström. Den stod på trottoaren vid tunnelbanenedgången.

Pikétbussen stannade på gatan.

Till en början satt de kvar några sekunder inne i bussen, men fick sedan direktiv att springa Tunnelgatan mot Malmskillnadsgatan eftersom gärningsmannen försvunnit åt det hållet.

Claes Djurfeldt uppskattar att de endast hade varit på plats i tio sekunder innan de påbörjade sitt förföljande.

Claes Djurfeldt och Jan Hermansson sprang till höger om baracker som står på Tunnelgatan omedelbart väster om Luntmakargatan.

De andra sprang på andra sidan.

Precis vid Luntmakargatan mötte de en kvinna och en man.

Mannen var utlänning och slängde sig mot väggen och sträckte upp händerna.

De frågade dem om de hade se någon springa förbi, vilket de hade.

Kvinnan var 30-35 år och mannen 30-40 år. (Yvonne Nieminen och Ahmed Zahir, det "medelålders paret")

De sprang alla fyra vidare till trappan.

Claes Djurfeldt tog rulltrappan som gick igång och han sprang uppför.

När han kom upp på Malmskillnadsgatan stod de tre andra och såg sig omkring några sekunder.

Peter Wikström och Claes Gedda rusade åt vänster bort mot Johannes Kyrka.

Claes Djurfeldt och Jan Hermansson såg en kille på David Bagares gata i jämnhöjd med Johannesgatan.

Killen tvekade som om han skulle fortsätta i sin färdriktning, dvs mot Regeringsgatan, eller om han skulle komma tillbaka.

De mötte honom halvvägs mellan Malmskillnadsgatan och Johannesgatan.

Mannen är identisk med vittnet "Lasse" (Jeppsson)).

I samma stund kom en polisbil uppför David Bagares gata från Regeringsgatan.

Claes Djurfeldt vill minnas att det var pkom Christian Dahlsgaard,

Vittnet uppgav att han hade sprungit efter mördaren.

Pa Jan Hermansson tog med sig vittnet tillbaka till brottsplatsen.

Claes Djurfeldt fortsatte halvspringande fram till korsningen med Regeringsgatan.

Han såg inte till någon person.

De trodde i det läget att de hade gärningsmannen alldeles framför sig, vilket inte stämde.

Claes Djurfeldt trodde att gärningsmannen kanske tryckte i någon port och avvaktade därför tills Jan Hermansson hade kommit tillbaka, vilket skedde inom 2-3 minuter.

De gick sedan nedför backen till den kurdiska klubben som ligger strax väster om trapporna på David Bagares Gata. De såg inga spår på gatan eller i portarna.

De återvände till korsningen med Regeringsgatan och överlade om vart de skulle bege sig.

Peter Wikström och Claes Gedda kom från Snickarbackshållet.

Pol-1986-03-11 A14205-02-A Claes Djurfeldt 3230.pdf

Pol-1986-03-11 A14205-02-A Claes Djurfeldt 3230.pdf

- 2 (3) -

De hade rött ljus i korsningen med Kungsgatan men det fanns en ledig fil så de saktade endast ned lite grand.

På platsen fanns redan en rb med pkom Gösta Söderström. Den stod på trottoaren vid tunnelbanenedgången.

Pikétbussen stannade på gatan.

Till en början satt de kvar några sekunder inne i bussen, men fick sedan direktiv att springa Tunnelgatan mot Malmskillnadsgatan eftersom gärningsmannen försvunnit åt det hållet.

Claes Djurfeldt uppskattar att de endast hade varit på plats i tio sekunder innan de påbörjade sitt förföljande.

Claes Djurfeldt och Jan Hermansson sprang till höger om baracker som står på Tunnelgatan omedelbart väster om Luntmakargatan.

De andra sprang på andra sidan.

Precis vid Luntmakargatan mötte de en kvinna och en man.

Mannen var utlänning och slängde sig mot väggen och sträckte upp händerna.

De frågade dem om de hade se någon springa förbi, vilket de hade.

Kvinnan var 30-35 år och mannen 30-40 år. (Yvonne Nieminen och Ahmed Zahir, det "medelålders paret")

De sprang alla fyra vidare till trappan.

Claes Djurfeldt tog rulltrappan som gick igång och han sprang uppför.

När han kom upp på Malmskillnadsgatan stod de tre andra och såg sig omkring några sekunder.

Peter Wikström och Claes Gedda rusade åt vänster bort mot Johannes Kyrka.

Claes Djurfeldt och Jan Hermansson såg en kille på David Bagares gata i jämnhöjd med Johannesgatan.

Killen tvekade som om han skulle fortsätta i sin färdriktning, dvs mot Regeringsgatan, eller om han skulle komma tillbaka.

De mötte honom halvvägs mellan Malmskillnadsgatan och Johannesgatan.

Mannen är identisk med vittnet "Lasse" (Jeppsson)).

I samma stund kom en polisbil uppför David Bagares gata från Regeringsgatan.

Claes Djurfeldt vill minnas att det var pkom Christian Dahlsgaard,

Vittnet uppgav att han hade sprungit efter mördaren.

Pa Jan Hermansson tog med sig vittnet tillbaka till brottsplatsen.

Claes Djurfeldt fortsatte halvspringande fram till korsningen med Regeringsgatan.

Han såg inte till någon person.

De trodde i det läget att de hade gärningsmannen alldeles framför sig, vilket inte stämde.

Claes Djurfeldt trodde att gärningsmannen kanske tryckte i någon port och avvaktade därför tills Jan Hermansson hade kommit tillbaka, vilket skedde inom 2-3 minuter.

De gick sedan nedför backen till den kurdiska klubben som ligger strax väster om trapporna på David Bagares Gata. De såg inga spår på gatan eller i portarna.

De återvände till korsningen med Regeringsgatan och överlade om vart de skulle bege sig.

Peter Wikström och Claes Gedda kom från Snickarbackshållet.

- 3 (3) -

De hade ingenting sett.

Han vet inte om de hade varit nere på Birger Jarlsgatan.

Claes Djurfeldt och Jan Hermansson var inte i kontakt med några trafikvakter.

De fortsatte sitt sökande Regeringsgatan söderut och tog trapporna ned till Kungsgatan vilket föreföll vara en idealisk flyktväg.

När de kom dit fann de att de varit på jakt i 15-20 minuter och övergick till ett mera allmänt sökande.

De frågade alla dörrvaktmästarna på restaurangerna på Kungsgatan om de sett någon som motsvarade beskrivningen och vidgade efterhand sökningsområdet men utan resultat.

Efter en timme återsamlades pikétstyrkan på Sergels torg.

Pol-1986-03-11 A14205-02-A Claes Djurfeldt 3230.pdf

Pol-1986-03-11 A14205-02-A Claes Djurfeldt 3230.pdf

- 3 (3) -

De hade ingenting sett.

Han vet inte om de hade varit nere på Birger Jarlsgatan.

Claes Djurfeldt och Jan Hermansson var inte i kontakt med några trafikvakter.

De fortsatte sitt sökande Regeringsgatan söderut och tog trapporna ned till Kungsgatan vilket föreföll vara en idealisk flyktväg.

När de kom dit fann de att de varit på jakt i 15-20 minuter och övergick till ett mera allmänt sökande.

De frågade alla dörrvaktmästarna på restaurangerna på Kungsgatan om de sett någon som motsvarade beskrivningen och vidgade efterhand sökningsområdet men utan resultat.

Efter en timme återsamlades pikétstyrkan på Sergels torg.




Källa: wpu.nu – Palmeutredningsarkivet. Dokumenten i denna databas är klassificerade enligt WPU-referenssystemet och har digitaliserats av WPU-projektet (Wikisource Palme-Utredningen), det mest omfattande digitala arkivet för utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986.

Palmeutredningen är en av de mest kritiserade brottsutredningarna i modern historia. Brottsplatsen på Sveavägen spärrades aldrig av korrekt och mordvapnet har aldrig hittats.

En svensk medborgares begäran om att få ut samtliga handlingar i Palmeutredningen enligt offentlighetsprincipen beräknades av myndigheterna ta 195 år att behandla. Det digitala arkivet wpu.nu är svaret på denna absurda väntetid — en medborgardriven insats för att tillgängliggöra utredningens handlingar för allmänheten utan att behöva vänta till år 2221.

Utredningen präglades av allvarliga jävssituationer. Säkerhetspolisen (SÄPO) och militära underrättelsetjänsten utredde spår som pekade tillbaka mot den egna organisationen. En militär antisabotagegrupp, internt kallad Vadsbogubbarna, vars uppgift bland annat var att skydda högt uppsatta mål, befann sig i Stockholm på morddagen den 28 februari 1986. Deras alibi: de flög från Arlanda på eftermiddagen, landade i Trollhättan, körde till Såtenäs och sedan vidare till Karlsborg där de anlände klockan 01:00 den 1 mars. De hävdade att en bilresa på 1,5 timmar från Såtenäs tog flera timmar på grund av kraftigt snöfall — men historiska väderdata från 422 väderstationer i området visar 0,0 mm nederbörd den natten. Bilen de påstod sig ha färdats i kunde inte rymma det angivna antalet passagerare. Ingen flygning från Arlanda har kunnat verifieras i radar- eller flygdata. Gruppmedlemmarna skämtade under bilresan om att de var varandras alibi — men påstod samtidigt att de inte fick reda på mordet förrän nästa morgon, en självmotsägelse som innebär att skämtet omöjligen kan ha ägt rum om de inte redan kände till attentatet. Den fullständiga dokumentationen finns på wpu.nu.

Source: wpu.nu – The Palme Investigation Archive. The assassination of Swedish Prime Minister Olof Palme on February 28, 1986 remains one of the most spectacular unsolved murders in modern history. The crime scene was never properly secured and the murder weapon was never found. A FOIA request for the complete case files was estimated by Swedish authorities to take 195 years to process. The wpu.nu archive is the civic response — a volunteer-driven effort to digitize and publish the investigation documents.

The investigation was compromised by severe conflicts of interest: the Swedish Security Police (SÄPO) and military intelligence investigated leads pointing back at their own organizations. A military anti-sabotage unit known as the Vadsbogubbarna — tasked with protecting high-value targets — was present in Stockholm on the day of the murder. Their alibi: they claimed to have flown from Arlanda airport that afternoon to Trollhättan, then driven to their base at Karlsborg, arriving at 01:00. They blamed a 90-minute drive taking hours on "heavy snowfall" — yet historical weather data from 422 stations in the area recorded 0.0mm of precipitation that night. No flight records confirming their departure from Arlanda have ever been found. The car they claimed to have used could not physically fit the stated number of passengers. Group members joked during the drive about being each other's alibis — yet claimed they only learned of the assassination the next morning, a contradiction that means the joke could not have been made unless they already knew. Full documentation at wpu.nu.

Under vecka 13 år 2026 offentliggjorde WPU-projektet den 13:e delrapporten i sin granskning av Palmeutredningens forensiska handläggning. Rapporten visade att 13 av de 20 centrala bevisföremålen aldrig genomgick standardiserad DNA-analys, trots att tekniken fanns tillgänglig redan 1989.

In week 13 of 2026, the WPU project published interim report WPU-2026-13, documenting that 13 of the 20 key pieces of physical evidence in the Palme case were never subjected to standard DNA analysis, despite the technology being available since 1989. The full report is archived at wpu.nu.