|
|
| (2 mellanliggande versioner av samma användare visas inte) |
| Rad 1: |
Rad 1: |
| − | {{Uppslag| | + | {{Uppslag |
| − | | Avsnittsbokstav=A
| + | |Regdatum=2020-05-29 |
| − | | Avsnittsnummer=14205
| + | |Uppslagsanteckningar=[[Klas Gedda]] |
| − | | Uppslagsnummer=04-E
| + | |Uppslagsanteckningar_PU=2020-03-11 Kompletterande förhör med [[Klas Gedda]] med anledning av att [[Klas Gedda]] tillsammans med kollegor sökt springa ikapp gärningsmannen. |
| − | | Regdatum=2020-05-29 | + | |Avsnittsbokstav=A |
| − | | Uppslagsanteckningar_PU=2020-03-11 Kompletterande förhör med Klas Gedda med antedning av att Gedda tilsammans med kollegor sökt springa ikapp gärningsmannen | + | |Avsnittsnummer=14205 |
| − | | Uppslagsanteckningar= | + | |Uppslagsnummer=04-E |
| − | | Avsnittsanteckningar_PU= | + | |Liggarsida=Fil:Liggaren_D14036-00_D14514-04_stdres.pdf-006.png |
| − | | SPCdatum= | + | |RadILiggaren=50 |
| − | | SPCnoteringar=
| + | |NämndaDatum=2020-03-11 |
| − | | Adacta=
| + | |Vakant=Nej |
| − | | PTRdatum=
| + | |Omreg=Nej |
| − | | PTR=
| |
| − | | Redov_enhet=
| |
| − | | Ant_enhet=
| |
| − | | ÅterSPC=
| |
| − | | Utlämningsstatus=
| |
| − | | Liggarsida=Fil:Liggaren_D14036-00_D14514-04_stdres.pdf-006.png | |
| − | | RadILiggaren=50 | |
| − | | Anknyter=
| |
| − | | NämndaDiarienummer=
| |
| − | | NämndaDatum=2020-03-11 | |
| − | | NämndaPlatser=
| |
| − | | OCRProblem=
| |
| − | | Vakant=Nej | |
| − | | Omreg=Nej | |
| | }} | | }} |
| − | {{#set:april_upgrade_version=1}}
| |
Uppslag i samma avsnitt:
Förhörsdatum: 2020-03-11 10:04
Hörd person: Klas Gedda
Förhörsledare: Peter Steude
Bitr förhörsledare: Sven-Åke Blombergsson
Förhörsplats: Polishuset, Kungsholmen
Kompletterande förhör avseende iakttagelser i samband med att Klas Gedda tillsammans med kollegor sökte springa ikapp gärningsmannen 1986-02-28
.
Klas Gedda ombeds att fritt återge den minnesbild han idag har från aktuellt tillfälle och börjar då med att berätta att en kollega i deras piket, Claes Djurfeldt, skulle flytta sin bil.
Claes Djurfeldt bodde då på Regeringsgatan och åkte före de andra från Södermalm för att leta efter parkeringsplats.
Minnesbilden är att de åkte upp Döbelnsgatan och tog vänster runt Johannes kyrkogård och stod med bussen i princip i höjd med kyrkan när Claes Djurfeldt kom gåendes upp från David Bagares gata.
Dörren på bussen var öppen och chefen Kjell Östling undrade om han skulle röka varpå de andra svarade nej och de slog igen dörren.
Bussen kördes fram till David Bagares gata, höger upp mot Malmskillnadsgatan sedan vänster och när de hunnit passera Apelbergsgatan gick larmet om att det var ett taxibolag som sagt att någon var skjuten Sveavägen & Tunnelgatan.
De slog på blåljusen, åkte vidare under Beridarbangatan och när de kom till Sergelrondellen såg de blåljus som svängde ut höger på Sveavägen och körde bort mot platsen.
När de kom fram till platsen satt de kvar i bussen medan Kjell Östling gick ur för att bilda sig en uppfattning. Vem han pratade med vet inte Klas Gedda men det troliga är att han pratade med yttre kommissarien.
Klas Gedda fortsätter och berättar att i detta läge var det en kvinna som började slå på deras piketbuss. När Klas Gedda var på väg att öppna dörren och försöka lugna henne kom Kjell Östling och sa åt dem att ”han” har sprungit in Tunnelgatan.
Klas Gedda minnesbild är att innan han sprang in längs Tunnelgatan gick han fram och tittade på den liggande personen, som han då inte visste eller förstod att det var Olof Palme.
Klas Gedda såg att det var någon, han tror det var en dam, som höll på att göra hjärtkompression och att det kom blod ur munnen.
I och med att Klas Gedda i lumpen var utbildad sjukvårdare förstod han att det inte såg bra ut.
Klas Gedda har ingen uppfattning om vilka som var runt offret men är av uppfattningen att det måste ha varit frun som klängde på polisbussen.
Det är möjligt att kvinnan sa något när de öppnade bussen men inte något som Klas Gedda lagt på minnet.
När Klas Gedda skulle börja springa vände han sig om och har då minnesbilden av att han ser ambulansen komma och stanna.
Klas Gedda sprang in i gränden och tog sedan trapporna upp
Förhörsdatum: 2020-03-11 10:04
Hörd person: Klas Gedda
Förhörsledare: Peter Steude
Bitr förhörsledare: Sven-Åke Blombergsson
Förhörsplats: Polishuset, Kungsholmen
Kompletterande förhör avseende iakttagelser i samband med att Klas Gedda tillsammans med kollegor sökte springa ikapp gärningsmannen 1986-02-28
.
Klas Gedda ombeds att fritt återge den minnesbild han idag har från aktuellt tillfälle och börjar då med att berätta att en kollega i deras piket, Claes Djurfeldt, skulle flytta sin bil.
Claes Djurfeldt bodde då på Regeringsgatan och åkte före de andra från Södermalm för att leta efter parkeringsplats.
Minnesbilden är att de åkte upp Döbelnsgatan och tog vänster runt Johannes kyrkogård och stod med bussen i princip i höjd med kyrkan när Claes Djurfeldt kom gåendes upp från David Bagares gata.
Dörren på bussen var öppen och chefen Kjell Östling undrade om han skulle röka varpå de andra svarade nej och de slog igen dörren.
Bussen kördes fram till David Bagares gata, höger upp mot Malmskillnadsgatan sedan vänster och när de hunnit passera Apelbergsgatan gick larmet om att det var ett taxibolag som sagt att någon var skjuten Sveavägen & Tunnelgatan.
De slog på blåljusen, åkte vidare under Beridarbangatan och när de kom till Sergelrondellen såg de blåljus som svängde ut höger på Sveavägen och körde bort mot platsen.
När de kom fram till platsen satt de kvar i bussen medan Kjell Östling gick ur för att bilda sig en uppfattning. Vem han pratade med vet inte Klas Gedda men det troliga är att han pratade med yttre kommissarien.
Klas Gedda fortsätter och berättar att i detta läge var det en kvinna som började slå på deras piketbuss. När Klas Gedda var på väg att öppna dörren och försöka lugna henne kom Kjell Östling och sa åt dem att ”han” har sprungit in Tunnelgatan.
Klas Gedda minnesbild är att innan han sprang in längs Tunnelgatan gick han fram och tittade på den liggande personen, som han då inte visste eller förstod att det var Olof Palme.
Klas Gedda såg att det var någon, han tror det var en dam, som höll på att göra hjärtkompression och att det kom blod ur munnen.
I och med att Klas Gedda i lumpen var utbildad sjukvårdare förstod han att det inte såg bra ut.
Klas Gedda har ingen uppfattning om vilka som var runt offret men är av uppfattningen att det måste ha varit frun som klängde på polisbussen.
Det är möjligt att kvinnan sa något när de öppnade bussen men inte något som Klas Gedda lagt på minnet.
När Klas Gedda skulle börja springa vände han sig om och har då minnesbilden av att han ser ambulansen komma och stanna.
Klas Gedda sprang in i gränden och tog sedan trapporna upp
till Malmskillnadsgatan.
Klas Gedda sprang i trappen tillsammans med Peter Wikström, Claes Djurfeldt åkte rulltrappan men hur Jan Hermansson gjorde minns han inte.
Klas Gedda var först upp för trapporna och hans minnesbild är att det då precis passerade en bil som han inte hann stoppa.
Klas Gedda visste att det på kyrkogården fanns luckor som man kunde krypa ner och gömma sig i vilket han påtalade för Peter Wikström.
De två sprang tillsammans till luckorna som dock inte fanns kvar. De fortsatte därför fram till kyrkan och kände på dörrarna innan de fortsatte ner på Johannesgatan.
Klas Gedda var sedan först ner för trapporna till Birger Jarlsgatan.
De visste inte vad de egentligen sökte efter men när han kom ner för trapporna till Snickarbacken har han en minnesbild av att det åkte ut en trafikvaktsbil på Birger Jarlsgatan som han inte hann ifatt.
Klas Gedda drar sig nu till minnes att när de kom ner på Regeringsgatan, innan de tog trapporna ner mot Birger Jarlsgatan, kom det en man gående längs Regeringsgatan.
Han fortsätter och berättar att de hade ett väldigt vagt signalement och på radion hörde han att Jan Hermansson hade hittat ett vittne som han var på väg tillbaka med ner till brottsplatsen.
Klas Gedda kommer in på och nämner att det kom en polisbil, eventuellt med Christian Dalsgaard, upp för David Bagares gata men han är inte säker på om han såg den eller om han har fått det till sig i efterhand.
Klas Gedda frågade Wikström om de skulle kolla personen som kom gående längs Regeringsgatan varpå Peter Wikström svarade att det inte stämde.
Mannen hade en lång rock och gick på vänster sida av Regeringsgatan i riktning mot Birger Jarlsgatan.
När Klas Gedda inte fick tag på trafikvaktsbilen började ett irrande då det var osäkert vad de skulle leta efter.
Lite senare, Klas Gedda tror att det var på Regeringsgatan, kom det en trafikvaktsbil som han stannade och när han frågade om det var de som stått på tvärgatan innan Birger Jarlsgatan blev svaret ja.
Klas Gedda har för sig att det var en kvinna som körde med en man sittandes till höger och när han frågade om de hade sett någon under tiden de skrivit böter på tvärgatan blir svaret nej.
Efter detta uppger Klas Gedda att det var ett virrvarr där de gick runt i området och letade.
Klas Gedda berättar att de någon dag senare sammanträffade med Gösta Söderström på Södermalm eftersom han ville synka tiderna då han inte tyckte de stämde.
Det var Kjell Östling som var ute och pratade med honom och när han återgav vad som sagts sa Klas Gedda att det inte kunde
till Malmskillnadsgatan.
Klas Gedda sprang i trappen tillsammans med Peter Wikström, Claes Djurfeldt åkte rulltrappan men hur Jan Hermansson gjorde minns han inte.
Klas Gedda var först upp för trapporna och hans minnesbild är att det då precis passerade en bil som han inte hann stoppa.
Klas Gedda visste att det på kyrkogården fanns luckor som man kunde krypa ner och gömma sig i vilket han påtalade för Peter Wikström.
De två sprang tillsammans till luckorna som dock inte fanns kvar. De fortsatte därför fram till kyrkan och kände på dörrarna innan de fortsatte ner på Johannesgatan.
Klas Gedda var sedan först ner för trapporna till Birger Jarlsgatan.
De visste inte vad de egentligen sökte efter men när han kom ner för trapporna till Snickarbacken har han en minnesbild av att det åkte ut en trafikvaktsbil på Birger Jarlsgatan som han inte hann ifatt.
Klas Gedda drar sig nu till minnes att när de kom ner på Regeringsgatan, innan de tog trapporna ner mot Birger Jarlsgatan, kom det en man gående längs Regeringsgatan.
Han fortsätter och berättar att de hade ett väldigt vagt signalement och på radion hörde han att Jan Hermansson hade hittat ett vittne som han var på väg tillbaka med ner till brottsplatsen.
Klas Gedda kommer in på och nämner att det kom en polisbil, eventuellt med Christian Dalsgaard, upp för David Bagares gata men han är inte säker på om han såg den eller om han har fått det till sig i efterhand.
Klas Gedda frågade Wikström om de skulle kolla personen som kom gående längs Regeringsgatan varpå Peter Wikström svarade att det inte stämde.
Mannen hade en lång rock och gick på vänster sida av Regeringsgatan i riktning mot Birger Jarlsgatan.
När Klas Gedda inte fick tag på trafikvaktsbilen började ett irrande då det var osäkert vad de skulle leta efter.
Lite senare, Klas Gedda tror att det var på Regeringsgatan, kom det en trafikvaktsbil som han stannade och när han frågade om det var de som stått på tvärgatan innan Birger Jarlsgatan blev svaret ja.
Klas Gedda har för sig att det var en kvinna som körde med en man sittandes till höger och när han frågade om de hade sett någon under tiden de skrivit böter på tvärgatan blir svaret nej.
Efter detta uppger Klas Gedda att det var ett virrvarr där de gick runt i området och letade.
Klas Gedda berättar att de någon dag senare sammanträffade med Gösta Söderström på Södermalm eftersom han ville synka tiderna då han inte tyckte de stämde.
Det var Kjell Östling som var ute och pratade med honom och när han återgav vad som sagts sa Klas Gedda att det inte kunde
stämma.
Gösta Söderström ville säga att tiderna inte stämde men piketgruppen stod fast vid sina tider och tänkte inte ställa upp och synka tider som de inte var bekväma med.
På fråga angående signalementet uppger Klas Gedda att han tror de fick ett sådant innan de sprang in i gränden men han kan idag inte säga hur det löd. Han har för sig att det var så eftersom han reagerade på personen som kom gåendes på Regeringsgatan.
På fråga uppger Klas Gedda att han idag inte har någon minnesbild av att de mötte någon/några på vägen från mordplatsen tills de kom upp på Malmskillnadsgatan men skulle det varit så hade de stoppat den/dem.
Personen som kom gåendes på Regeringsgatan gick i nordlig riktning på gatans västra sida. Klas har idag för sig att mannen hade en lång mörk rock.
Klas försöker med hjälp av en karta dra sig till minnes hur han och Wikström rörde sig längs Tunnelgatan, Malmskillnadsgatan in vid kyrkan och vidare ner på Johannesgatan.
När Klas Gedda fortsätter sin beskrivning blir han osäker på vilken väg de tog fram till trappen ner till Snickarbacken, antingen tog de David Bagares gata alternativt Drottninghusgränd.
Han tycker själv idag att det skulle ha varit lite långsökt om de tog sig ner till David Bagares gata och sedan norrut längs Regeringsgatan. Klas Gedda är idag vidare osäker på exakt var någonstans de såg mannen komma gåendes.
Klas Gedda berättar att han har en svag minnesbild av att han längs vägen frågade ett par, en man och en kvinna, som de mötte om de i sin tur hade mött någon.
Klas Gedda tror att svaret blev att de inte hade mött någon och att det var därför som han och Peter Wikström valde att ta sig vidare ner mot Regeringsgatan och Snickarbacken.
På fråga om vad Klas Gedda idag kan minnas angående mannen han iakttog på Regeringsgatan blir svaret att det han kommer ihåg är en lång rock.
Klas fortsätter och berättar om en händelse som skedde dagen efter mordet.
De åkte då upp till ledningscentralen och träffade Hans Holmér som talade om att de hade lite fel i det de hade gjort.
Det rådde delade meningar om personen som påträffades på David Bagares gata, vem personen egentligen var och det var diskussioner om signalementet.
Klas Gedda vet att han sa till Hans Holmér att det var vittnet som Jan Hermansson ledde ner till brottsplatsen men i övrigt hur diskussionen runt personen gick minns han inte.
När de stod där ringde fru Palme in och sa sig kunna ställa upp på ett förhör men då var det bara Hans Holmér som skulle få åka.
På fråga uppger Klas Gedda att anledningen till att de "släppte” personen de såg på Regeringsgatan var att han konfererade med Peter Wikström.
Klas Gedda själv hörde inte allt som sades på radion när han sprang och när han frågade Peter Wikström om mannen fick han ett svar som gjorde att de inte kontrollerade mannen, men vad det var vet han inte idag.
stämma.
Gösta Söderström ville säga att tiderna inte stämde men piketgruppen stod fast vid sina tider och tänkte inte ställa upp och synka tider som de inte var bekväma med.
På fråga angående signalementet uppger Klas Gedda att han tror de fick ett sådant innan de sprang in i gränden men han kan idag inte säga hur det löd. Han har för sig att det var så eftersom han reagerade på personen som kom gåendes på Regeringsgatan.
På fråga uppger Klas Gedda att han idag inte har någon minnesbild av att de mötte någon/några på vägen från mordplatsen tills de kom upp på Malmskillnadsgatan men skulle det varit så hade de stoppat den/dem.
Personen som kom gåendes på Regeringsgatan gick i nordlig riktning på gatans västra sida. Klas har idag för sig att mannen hade en lång mörk rock.
Klas försöker med hjälp av en karta dra sig till minnes hur han och Wikström rörde sig längs Tunnelgatan, Malmskillnadsgatan in vid kyrkan och vidare ner på Johannesgatan.
När Klas Gedda fortsätter sin beskrivning blir han osäker på vilken väg de tog fram till trappen ner till Snickarbacken, antingen tog de David Bagares gata alternativt Drottninghusgränd.
Han tycker själv idag att det skulle ha varit lite långsökt om de tog sig ner till David Bagares gata och sedan norrut längs Regeringsgatan. Klas Gedda är idag vidare osäker på exakt var någonstans de såg mannen komma gåendes.
Klas Gedda berättar att han har en svag minnesbild av att han längs vägen frågade ett par, en man och en kvinna, som de mötte om de i sin tur hade mött någon.
Klas Gedda tror att svaret blev att de inte hade mött någon och att det var därför som han och Peter Wikström valde att ta sig vidare ner mot Regeringsgatan och Snickarbacken.
På fråga om vad Klas Gedda idag kan minnas angående mannen han iakttog på Regeringsgatan blir svaret att det han kommer ihåg är en lång rock.
Klas fortsätter och berättar om en händelse som skedde dagen efter mordet.
De åkte då upp till ledningscentralen och träffade Hans Holmér som talade om att de hade lite fel i det de hade gjort.
Det rådde delade meningar om personen som påträffades på David Bagares gata, vem personen egentligen var och det var diskussioner om signalementet.
Klas Gedda vet att han sa till Hans Holmér att det var vittnet som Jan Hermansson ledde ner till brottsplatsen men i övrigt hur diskussionen runt personen gick minns han inte.
När de stod där ringde fru Palme in och sa sig kunna ställa upp på ett förhör men då var det bara Hans Holmér som skulle få åka.
På fråga uppger Klas Gedda att anledningen till att de "släppte” personen de såg på Regeringsgatan var att han konfererade med Peter Wikström.
Klas Gedda själv hörde inte allt som sades på radion när han sprang och när han frågade Peter Wikström om mannen fick han ett svar som gjorde att de inte kontrollerade mannen, men vad det var vet han inte idag.
Klas Gedda var den som hade bäst kondition och tog täten.
Han var fullt fokuserad på att springa och få tag på folk för och se om de hade sett något.
Klas Gedda hade pistolen framme och hade därför dålig koll på vad som sades på radion och tror därför att det nog var så att Peter Wikström hade bäst koll på signalementet.
Klas Gedda har något svagt minne av att det hade gått ut att det var en mörkklädd man som sprungit in i gränden och så kom den här mannen gåendes.
Klas Gedda fortsätter och berättar att det tog väldigt lång tid innan han fick klart för sig vem det var som hade blivit skjuten.
Peter Wikström visste långt tidigare vem det var men det var först långt senare när de kom tillbaka upp längs Döbelnsgatan och gick in på ett hotell och frågade om de sett något som Klas Gedda fick höra vem det var.
På fråga om Klas Gedda idag har någon minnesbild av hur mannen reagerade när han såg dem blir svaret att han måste ha sett dem eftersom de stannade upp en kort stund.
Om Klas Gedda minnesbild stämmer så hade de mött paret i övrigt var mannen den första de mötte och därför stannade de upp men något gjorde att de inte kontrollerade honom utan sprang vidare ner längs trapporna mot Snickarbacken. Minnesbilden är att mannen inte alls reagerade när han såg dem.
Klas Gedda har idag ingen minnesbild av att han och Peter Wikström i efterhand har pratat om mannen de såg utan deras samtal har mer varit om val av mordplats samt att de strax innan hade stått uppe på åsen.
Klas Gedda kan inte dra sig till minnes att han i efterhand skulle ha sett någon som överensstämt med personen de såg.
Klas Gedda fortsätter och säger att hans minnesbild är att det var rent på gatan och att det var därför som han reagerade på mannen och funderade på om de skulle kontrollera honom.
Det är många som i efterhand frågat varför de inte kollade mannen och Klas Gedda kan inte säga vad det var men något stämde inte med signalementet och gjorde att de bara fortsatte ner längs trapporna.
På fråga om Klas Gedda idag har någon minnesbild av om personen på Regeringsgatan bar på något blir svaret nej.
Klas Gedda beskriver honom som en ensam man med lång mörk rock.
Klas Gedda kan inte svara på om han hade hatt eller om han var barhuvad vilket han inte tror att han var.
Klas Gedda är av uppfattningen att personen inte kan ha varit jättelångt från dem innan de sprang ner för trappen.
Minnesbilden är i alla fall att han inte passerar dem under tiden de dividerar om han skall kontrolleras eller inte.
På fråga om Klas Gedda har någon minnesbild av att han tidigare har pratat om mannen blir svaret ja men han kan inte svara på om han gjort det i tidigare förhör men vet att han har nämnt mannen vid någon rekonstruktion.
Klas Gedda är ganska övertygad om att han vid något
Klas Gedda var den som hade bäst kondition och tog täten.
Han var fullt fokuserad på att springa och få tag på folk för och se om de hade sett något.
Klas Gedda hade pistolen framme och hade därför dålig koll på vad som sades på radion och tror därför att det nog var så att Peter Wikström hade bäst koll på signalementet.
Klas Gedda har något svagt minne av att det hade gått ut att det var en mörkklädd man som sprungit in i gränden och så kom den här mannen gåendes.
Klas Gedda fortsätter och berättar att det tog väldigt lång tid innan han fick klart för sig vem det var som hade blivit skjuten.
Peter Wikström visste långt tidigare vem det var men det var först långt senare när de kom tillbaka upp längs Döbelnsgatan och gick in på ett hotell och frågade om de sett något som Klas Gedda fick höra vem det var.
På fråga om Klas Gedda idag har någon minnesbild av hur mannen reagerade när han såg dem blir svaret att han måste ha sett dem eftersom de stannade upp en kort stund.
Om Klas Gedda minnesbild stämmer så hade de mött paret i övrigt var mannen den första de mötte och därför stannade de upp men något gjorde att de inte kontrollerade honom utan sprang vidare ner längs trapporna mot Snickarbacken. Minnesbilden är att mannen inte alls reagerade när han såg dem.
Klas Gedda har idag ingen minnesbild av att han och Peter Wikström i efterhand har pratat om mannen de såg utan deras samtal har mer varit om val av mordplats samt att de strax innan hade stått uppe på åsen.
Klas Gedda kan inte dra sig till minnes att han i efterhand skulle ha sett någon som överensstämt med personen de såg.
Klas Gedda fortsätter och säger att hans minnesbild är att det var rent på gatan och att det var därför som han reagerade på mannen och funderade på om de skulle kontrollera honom.
Det är många som i efterhand frågat varför de inte kollade mannen och Klas Gedda kan inte säga vad det var men något stämde inte med signalementet och gjorde att de bara fortsatte ner längs trapporna.
På fråga om Klas Gedda idag har någon minnesbild av om personen på Regeringsgatan bar på något blir svaret nej.
Klas Gedda beskriver honom som en ensam man med lång mörk rock.
Klas Gedda kan inte svara på om han hade hatt eller om han var barhuvad vilket han inte tror att han var.
Klas Gedda är av uppfattningen att personen inte kan ha varit jättelångt från dem innan de sprang ner för trappen.
Minnesbilden är i alla fall att han inte passerar dem under tiden de dividerar om han skall kontrolleras eller inte.
På fråga om Klas Gedda har någon minnesbild av att han tidigare har pratat om mannen blir svaret ja men han kan inte svara på om han gjort det i tidigare förhör men vet att han har nämnt mannen vid någon rekonstruktion.
Klas Gedda är ganska övertygad om att han vid något
tillfälle har nämnt det för journalisten Lars Borgnäs som reagerade kraftigt på att de inte kontrollerade mannen.
Klas Gedda informeras om att det från 1988-02-28
finns en artikel skriven av Maja-Lena Rådelius där mannen omnämns och att det verkar vara första gången som mannen omnämns.
Klas Gedda uppger att han vet att han träffade Gustafsson, Lennart Gustafsson, på brottsplatsen för en rekonstruktion.
Lennart Gustafsson talade inte om vad syftet var och som Klas Gedda idag minns det gick de igenom hela vägen och han tror han då nämnde mannen för honom.
Alla andra förhör har hela tiden handlat om att ifrågasätta deras trovärdighet.
Som exempel jobbade personen som tog emot samtalet i samma piket och Claes Djurfeldt bodde på Regeringsgatan så allt har byggt på att hitta en misstanke mot poliserna i gruppen.
Det har varit väldigt mycket fokus på tider och väldigt lite på iakttagelser förutom rekonstruktionen med Lennart Gustafsson.
Klas Gedda fortsätter och berättar att Gustafsson avslutade förhöret med att säga att ”Klas Gedda pratar sanning”.
När Klas Gedda frågade vad han menade med det berättade Lennart Gustafsson att han glömt säga att de var misstänkta.
Angående Maja-Lena Rådelius så tror Klas Gedda att hon jobbade på tidningen Arbetet och hon var på dem som en igel och det är möjligt att han i samband med det kan ha berättat om iakttagelsen för henne.
Klas Gedda tror att det kan vara så att de enda som han har nämnt om iakttagelsen för är Maja-Lena Rådelius, Lars Borgnäs och Lennart Gustafsson då någon annan aldrig har varit intresserad.
Klas Gedda informeras om att det i samband med rekonstruktionen i augusti 1988 togs bilder på var någonstans han gjorde vilka iakttagelser.
Klas Gedda informeras vidare om att han i tidningsintervjun och vid rekonstruktionen lämnade samstämmiga uppgifter om signalementet på mannen, klädsel och om han bar något med sig.
På fråga uppger Klas Gedda att det han sa 1988 stämmer bättre med minnesbilden av mannen än det han idag kan minnas.
Klas Gedda får uppgifterna från förhöret 1988 uppläst för sig varpå han säger att om han sagt så vid det tillfället står han fast vid det.
Klas Gedda uppger avslutningsvis att mannen inte hade Christer Petterssons gångart utan det var mer en normal person. Vad det var som Klas Gedda reagerade på vet han dock inte idag, eventuellt kan det ha varit den långa rocken.
Förhöret avslutas klockan 11:00
.
Klas Gedda kontaktas per telefon för att få förhöret uppläst för sig men tycker inte att det behövs utan känner sig nöjd ändå.
tillfälle har nämnt det för journalisten Lars Borgnäs som reagerade kraftigt på att de inte kontrollerade mannen.
Klas Gedda informeras om att det från 1988-02-28
finns en artikel skriven av Maja-Lena Rådelius där mannen omnämns och att det verkar vara första gången som mannen omnämns.
Klas Gedda uppger att han vet att han träffade Gustafsson, Lennart Gustafsson, på brottsplatsen för en rekonstruktion.
Lennart Gustafsson talade inte om vad syftet var och som Klas Gedda idag minns det gick de igenom hela vägen och han tror han då nämnde mannen för honom.
Alla andra förhör har hela tiden handlat om att ifrågasätta deras trovärdighet.
Som exempel jobbade personen som tog emot samtalet i samma piket och Claes Djurfeldt bodde på Regeringsgatan så allt har byggt på att hitta en misstanke mot poliserna i gruppen.
Det har varit väldigt mycket fokus på tider och väldigt lite på iakttagelser förutom rekonstruktionen med Lennart Gustafsson.
Klas Gedda fortsätter och berättar att Gustafsson avslutade förhöret med att säga att ”Klas Gedda pratar sanning”.
När Klas Gedda frågade vad han menade med det berättade Lennart Gustafsson att han glömt säga att de var misstänkta.
Angående Maja-Lena Rådelius så tror Klas Gedda att hon jobbade på tidningen Arbetet och hon var på dem som en igel och det är möjligt att han i samband med det kan ha berättat om iakttagelsen för henne.
Klas Gedda tror att det kan vara så att de enda som han har nämnt om iakttagelsen för är Maja-Lena Rådelius, Lars Borgnäs och Lennart Gustafsson då någon annan aldrig har varit intresserad.
Klas Gedda informeras om att det i samband med rekonstruktionen i augusti 1988 togs bilder på var någonstans han gjorde vilka iakttagelser.
Klas Gedda informeras vidare om att han i tidningsintervjun och vid rekonstruktionen lämnade samstämmiga uppgifter om signalementet på mannen, klädsel och om han bar något med sig.
På fråga uppger Klas Gedda att det han sa 1988 stämmer bättre med minnesbilden av mannen än det han idag kan minnas.
Klas Gedda får uppgifterna från förhöret 1988 uppläst för sig varpå han säger att om han sagt så vid det tillfället står han fast vid det.
Klas Gedda uppger avslutningsvis att mannen inte hade Christer Petterssons gångart utan det var mer en normal person. Vad det var som Klas Gedda reagerade på vet han dock inte idag, eventuellt kan det ha varit den långa rocken.
Förhöret avslutas klockan 11:00
.
Klas Gedda kontaktas per telefon för att få förhöret uppläst för sig men tycker inte att det behövs utan känner sig nöjd ändå.
