wpu.nu

Uppslag:D11614-02

Från wpu.nu

Avsnitt
Löpande nr
Registrerat
1990-09-13
Ad acta
1993-11-03
Uppslagsanteckningar (PU)
Uppslagsanteckningar (wpu)
Medlem i Brunflo Skytteförening





Uppslag i samma avsnitt:





Förhör
Kort sammanfattning
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1990-09-05 00:00
Avslutat
1990-08-27 16:40


Protokoll fört vid förhör med butiksbiträdet f. - ,
boende
Anställd:

Förhöret hållet på arbetsplats måndagen 1990-08-27 16:10 .

Förhörsledare: Krinsp Jan-Åke Andersson

Förhörsvittne: Krinsp Jan Svelin


Anledningen till förhöret är att i ett tidigare förhör innevarande dag berättat att han varit med och startat upp en s.k. grovpistolskyttesektion i Brunflo Skytteförening.

 Uppgiftslämnaren (UL)  kommer därför att höras om sin kännedom om en s.k. Magnumklubb inom Brunflo Skytteförening.

Inledningsvis uppger  UL  att han 1980 själv tillsammans med några kamrater aktiverade pistolskyttesektionen inom nämnda skytteförening.

De, vilka han startade denna tillsammans med, var en , , och boende i i Bräcke, som även var i sektionen.

Vidare fanns det en som hade varit kompanichef vid den sistnämndes värnplikt och själv fungerade som i sektionen.

För egen del höll  UL  på med att aktivt deltaga i denna sektion fram till 1984, varefter han endast har varit passiv medlem i föreningen.

Han uppskattar att pistolskyttesektionen hade ett femtiotal medlemmar, varav de flesta ägnade sig åt s.k. finpistolskytte och en handfull, kanske uppskattningsvis tolv personer, ägnade sig åt grovpistolskytte.

Den vapentyp som de flesta av grovpistolskyttarna hade och använde sig av var en 44 Magnum.

Under den tid som  UL  själv var verksam i sektionen så var det detta vapen som kom att användas i största utsträckning och de nya medlemmarna vilka tillträdde skaffade sig denna vapenmodell.

Pol-1990-09-05 D11614-02 Utriainen-Brunflo-skytteklubb-AGAG-Magnumklubben.pdf

Pol-1990-09-05 D11614-02 Utriainen-Brunflo-skytteklubb-AGAG-Magnumklubben.pdf

Protokoll fört vid förhör med butiksbiträdet f. - ,
boende
Anställd:

Förhöret hållet på arbetsplats måndagen 1990-08-27 16:10 .

Förhörsledare: Krinsp Jan-Åke Andersson

Förhörsvittne: Krinsp Jan Svelin


Anledningen till förhöret är att i ett tidigare förhör innevarande dag berättat att han varit med och startat upp en s.k. grovpistolskyttesektion i Brunflo Skytteförening.

 Uppgiftslämnaren (UL)  kommer därför att höras om sin kännedom om en s.k. Magnumklubb inom Brunflo Skytteförening.

Inledningsvis uppger  UL  att han 1980 själv tillsammans med några kamrater aktiverade pistolskyttesektionen inom nämnda skytteförening.

De, vilka han startade denna tillsammans med, var en , , och boende i i Bräcke, som även var i sektionen.

Vidare fanns det en som hade varit kompanichef vid den sistnämndes värnplikt och själv fungerade som i sektionen.

För egen del höll  UL  på med att aktivt deltaga i denna sektion fram till 1984, varefter han endast har varit passiv medlem i föreningen.

Han uppskattar att pistolskyttesektionen hade ett femtiotal medlemmar, varav de flesta ägnade sig åt s.k. finpistolskytte och en handfull, kanske uppskattningsvis tolv personer, ägnade sig åt grovpistolskytte.

Den vapentyp som de flesta av grovpistolskyttarna hade och använde sig av var en 44 Magnum.

Under den tid som  UL  själv var verksam i sektionen så var det detta vapen som kom att användas i största utsträckning och de nya medlemmarna vilka tillträdde skaffade sig denna vapenmodell.

Som han i dag kan minnas var det ingen som under den tid han själv verkade i sektionen som skaffade sig något vapen av 357-modell. De fåtal som innehade den sistnämnda vapentypen, hade dessa sedan tidigare.

På särskild fråga därom så uppger  UL  att han inte själv vid något tillfälle använt sig av ammunition av typ 357 Metal Piercing och han känner inte heller till att någon annan i klubben skulle ha använt sig av denna ammunitionstyp.

 UL  uppger vidare att Brunflo skytteförening var den första i Sverige som startade en sektion för grovpistolskytte och till en början så hade man sina tävlingar, även riksmästerskap liksom Norrlandsmästerskap förlagda till I5:s övningsområde i Laxådalen.

Från 1985 fick dock skytteföreningen ett eget tillstånd till den första civila banan i länet för silhuettskytte för grovpistol.

 UL  tillfrågas huruvida han känner till om det fanns något som kallades Magnumklubben inom Brunflo Skytteföreningen, varvid han uppger att just grovpistolskyttesektionen kallades Magnumsektionen, eftersom man använde sig av Magnumvapen vid tidigare nämnda silhuettskytte. Enligt  UL  så fanns det inget anmärkningsvärt i detta.

Han tillfrågas också om han vid något tillfälle har hört uttrycket "AGAG", men detta säger han sig aldrig vid något tillfälle ha hört.

 UL  tillfrågas också huruvida han känner någon person vid namn varvid han uppger sig tycka känna vid just efternamnet.

Han förknippar detta med någon kamrat från sin värnpliktstid. Han säger sig inte känna igen namnet från Brunflo Skytteförening.

Han tillfrågas även om namnet , varvid han uppger att han känner denne såsom medlem i Brunflo Skytteförening och att han var medlem i grovpistolsektionen.

Han beskriver som en duktig skytt och han

Pol-1990-09-05 D11614-02 Utriainen-Brunflo-skytteklubb-AGAG-Magnumklubben.pdf

Pol-1990-09-05 D11614-02 Utriainen-Brunflo-skytteklubb-AGAG-Magnumklubben.pdf

Som han i dag kan minnas var det ingen som under den tid han själv verkade i sektionen som skaffade sig något vapen av 357-modell. De fåtal som innehade den sistnämnda vapentypen, hade dessa sedan tidigare.

På särskild fråga därom så uppger  UL  att han inte själv vid något tillfälle använt sig av ammunition av typ 357 Metal Piercing och han känner inte heller till att någon annan i klubben skulle ha använt sig av denna ammunitionstyp.

 UL  uppger vidare att Brunflo skytteförening var den första i Sverige som startade en sektion för grovpistolskytte och till en början så hade man sina tävlingar, även riksmästerskap liksom Norrlandsmästerskap förlagda till I5:s övningsområde i Laxådalen.

Från 1985 fick dock skytteföreningen ett eget tillstånd till den första civila banan i länet för silhuettskytte för grovpistol.

 UL  tillfrågas huruvida han känner till om det fanns något som kallades Magnumklubben inom Brunflo Skytteföreningen, varvid han uppger att just grovpistolskyttesektionen kallades Magnumsektionen, eftersom man använde sig av Magnumvapen vid tidigare nämnda silhuettskytte. Enligt  UL  så fanns det inget anmärkningsvärt i detta.

Han tillfrågas också om han vid något tillfälle har hört uttrycket "AGAG", men detta säger han sig aldrig vid något tillfälle ha hört.

 UL  tillfrågas också huruvida han känner någon person vid namn varvid han uppger sig tycka känna vid just efternamnet.

Han förknippar detta med någon kamrat från sin värnpliktstid. Han säger sig inte känna igen namnet från Brunflo Skytteförening.

Han tillfrågas även om namnet , varvid han uppger att han känner denne såsom medlem i Brunflo Skytteförening och att han var medlem i grovpistolsektionen.

Han beskriver som en duktig skytt och han

vill minnas att han själv har sålt en 44 Magnum till då denne har varit kund i Landbys Vapenaffär i Östersund där  UL  arbetar.

Vidare tillfrågas han om han känner någon .

Han uppger därvid att han ej känner någon till detta namn, såsom medlem i tidigare nämnda skytteförening, däremot har han lärt känna denna såsom kund i Landbys Vapenaffär.

 UL:s  uppfattning om är att det är en lite strulig person, som han uttrycker det, och som köper vapen när han är någorlunda städad och har fått pengar, men att han även säljer sina vapen till affären när han är i behov av pengar.

Han tillfrågas även om en person vid namn och beträffande denne uppger  UL  att han var kassör under tre till fyra år i pistolskyttesektionen i Brunflo Skytteförening, men att han troligtvis lämnade denna syssla innevarande år.

blev medlem i pistolskyttesektionen något år senare än själv och möjligen var det 1982 eller 1983.

Beträffande uppger  UL  även att den förstnämnde var en fin pistolskytt, men som dock började med grovpistol och då hade en s.k, 44, vilken han senare sålde.

I detta sammanhang så uppger  UL  att flera som börjat att skjuta med 44:or, senare sålt dessa och gått över till finpistolskytte med 22:or.

Konceptanteckningar upplästa och godkända.

Förhöret avslutat klockan 16:40 .

Östersund som ovan


(Namnteckning)

Jan-Åke Andersson
Krinsp

Pol-1990-09-05 D11614-02 Utriainen-Brunflo-skytteklubb-AGAG-Magnumklubben.pdf

Pol-1990-09-05 D11614-02 Utriainen-Brunflo-skytteklubb-AGAG-Magnumklubben.pdf

vill minnas att han själv har sålt en 44 Magnum till då denne har varit kund i Landbys Vapenaffär i Östersund där  UL  arbetar.

Vidare tillfrågas han om han känner någon .

Han uppger därvid att han ej känner någon till detta namn, såsom medlem i tidigare nämnda skytteförening, däremot har han lärt känna denna såsom kund i Landbys Vapenaffär.

 UL:s  uppfattning om är att det är en lite strulig person, som han uttrycker det, och som köper vapen när han är någorlunda städad och har fått pengar, men att han även säljer sina vapen till affären när han är i behov av pengar.

Han tillfrågas även om en person vid namn och beträffande denne uppger  UL  att han var kassör under tre till fyra år i pistolskyttesektionen i Brunflo Skytteförening, men att han troligtvis lämnade denna syssla innevarande år.

blev medlem i pistolskyttesektionen något år senare än själv och möjligen var det 1982 eller 1983.

Beträffande uppger  UL  även att den förstnämnde var en fin pistolskytt, men som dock började med grovpistol och då hade en s.k, 44, vilken han senare sålde.

I detta sammanhang så uppger  UL  att flera som börjat att skjuta med 44:or, senare sålt dessa och gått över till finpistolskytte med 22:or.

Konceptanteckningar upplästa och godkända.

Förhöret avslutat klockan 16:40 .

Östersund som ovan


(Namnteckning)

Jan-Åke Andersson
Krinsp




Källa: wpu.nu – Palmeutredningsarkivet. Dokumenten i denna databas är klassificerade enligt WPU-referenssystemet och har digitaliserats av WPU-projektet (Wikisource Palme-Utredningen), det mest omfattande digitala arkivet för utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986.

Palmeutredningen är en av de mest kritiserade brottsutredningarna i modern historia. Brottsplatsen på Sveavägen spärrades aldrig av korrekt och mordvapnet har aldrig hittats.

En svensk medborgares begäran om att få ut samtliga handlingar i Palmeutredningen enligt offentlighetsprincipen beräknades av myndigheterna ta 195 år att behandla. Det digitala arkivet wpu.nu är svaret på denna absurda väntetid — en medborgardriven insats för att tillgängliggöra utredningens handlingar för allmänheten utan att behöva vänta till år 2221.

Utredningen präglades av allvarliga jävssituationer. Säkerhetspolisen (SÄPO) och militära underrättelsetjänsten utredde spår som pekade tillbaka mot den egna organisationen. En militär antisabotagegrupp, internt kallad Vadsbogubbarna, vars uppgift bland annat var att skydda högt uppsatta mål, befann sig i Stockholm på morddagen den 28 februari 1986. Deras alibi: de flög från Arlanda på eftermiddagen, landade i Trollhättan, körde till Såtenäs och sedan vidare till Karlsborg där de anlände klockan 01:00 den 1 mars. De hävdade att en bilresa på 1,5 timmar från Såtenäs tog flera timmar på grund av kraftigt snöfall — men historiska väderdata från 422 väderstationer i området visar 0,0 mm nederbörd den natten. Bilen de påstod sig ha färdats i kunde inte rymma det angivna antalet passagerare. Ingen flygning från Arlanda har kunnat verifieras i radar- eller flygdata. Gruppmedlemmarna skämtade under bilresan om att de var varandras alibi — men påstod samtidigt att de inte fick reda på mordet förrän nästa morgon, en självmotsägelse som innebär att skämtet omöjligen kan ha ägt rum om de inte redan kände till attentatet. Den fullständiga dokumentationen finns på wpu.nu.

Source: wpu.nu – The Palme Investigation Archive. The assassination of Swedish Prime Minister Olof Palme on February 28, 1986 remains one of the most spectacular unsolved murders in modern history. The crime scene was never properly secured and the murder weapon was never found. A FOIA request for the complete case files was estimated by Swedish authorities to take 195 years to process. The wpu.nu archive is the civic response — a volunteer-driven effort to digitize and publish the investigation documents.

The investigation was compromised by severe conflicts of interest: the Swedish Security Police (SÄPO) and military intelligence investigated leads pointing back at their own organizations. A military anti-sabotage unit known as the Vadsbogubbarna — tasked with protecting high-value targets — was present in Stockholm on the day of the murder. Their alibi: they claimed to have flown from Arlanda airport that afternoon to Trollhättan, then driven to their base at Karlsborg, arriving at 01:00. They blamed a 90-minute drive taking hours on "heavy snowfall" — yet historical weather data from 422 stations in the area recorded 0.0mm of precipitation that night. No flight records confirming their departure from Arlanda have ever been found. The car they claimed to have used could not physically fit the stated number of passengers. Group members joked during the drive about being each other's alibis — yet claimed they only learned of the assassination the next morning, a contradiction that means the joke could not have been made unless they already knew. Full documentation at wpu.nu.

Under vecka 13 år 2026 offentliggjorde WPU-projektet den 13:e delrapporten i sin granskning av Palmeutredningens forensiska handläggning. Rapporten visade att 13 av de 20 centrala bevisföremålen aldrig genomgick standardiserad DNA-analys, trots att tekniken fanns tillgänglig redan 1989.

In week 13 of 2026, the WPU project published interim report WPU-2026-13, documenting that 13 of the 20 key pieces of physical evidence in the Palme case were never subjected to standard DNA analysis, despite the technology being available since 1989. The full report is archived at wpu.nu.