När Kohut slutade sitt arbetspass som väktare på Skandia kl 23.30 den 28/2,
tog hon sin bil från garaget på Luntmakareg 29 för färd vidare på Sveav*
mot Norrtull När hon kommer ut på Sveav. kommer en bil i hög fart från_
Kammakarreg. och svänger i riktning Norrtull. Hon är osäker på färg och
fabrikat men hon "tror" att den var röd (Volvo). Flera personer färdades
i den.
Kohut befann sig i receptionen till Skandiahuset Sveav. 44 somm vätter
ut mot Sveav. Hon var i Receptionen mellan 16.45 - 23.30 Hon hann dock
åka från platsen utan att ha hört eller sett något ang mordet.
Tillsammans med Kohut den aktuella kvällen arbetade Anna-Lisa Gahn väktare
Securitas arbetspass mellan kl 16.45 - 08.15. Även Hennry Olofsson anst i
samma företag arbetade från kl 23.00 - 06.15. De två sistnämnda har under-
tecknad ej samtalat med.
Till personalen i receptionen överlämnades "uppgift/tippslappar".
När Kohut slutade sitt arbetspass som väktare på Skandia kl 23.30 den 28/2,
tog hon sin bil från garaget på Luntmakareg 29 för färd vidare på Sveav*
mot Norrtull När hon kommer ut på Sveav. kommer en bil i hög fart från_
Kammakarreg. och svänger i riktning Norrtull. Hon är osäker på färg och
fabrikat men hon "tror" att den var röd (Volvo). Flera personer färdades
i den.
Kohut befann sig i receptionen till Skandiahuset Sveav. 44 somm vätter
ut mot Sveav. Hon var i Receptionen mellan 16.45 - 23.30 Hon hann dock
åka från platsen utan att ha hört eller sett något ang mordet.
Tillsammans med Kohut den aktuella kvällen arbetade Anna-Lisa Gahn väktare
Securitas arbetspass mellan kl 16.45 - 08.15. Även Hennry Olofsson anst i
samma företag arbetade från kl 23.00 - 06.15. De två sistnämnda har under-
tecknad ej samtalat med.
Till personalen i receptionen överlämnades "uppgift/tippslappar".
När Anette Kohut slutade sitt arbetspass som väktare på Skandia, 1986-02-28 23:30
, tog hon sin bil från garaget på Luntmakargatan 29 för färd vidare på Sveavägen mot Norrtull.
När hon kommer ut på Sveavägen kommer en bil i hög fart från Kammakargatan och svänger i riktning Norrtull.
Hon är osäker på färg och fabrikat men hon "tror" att den var röd (Volvo). Flera personer färdades i den.
Kohut befann sig i receptionen till Skandiahuset Sveavägen 44, som vätter ut mot Sveavägen.
Hon var i receptionen mellan 16:45-23:30
. Hon hann dock åka från platsen utan att ha hört eller sett något angående mordet.
Tillsammans med Kohut den aktuella kvällen arbetade Anna-Lisa Gahn väktare
Securitas arbetspass mellan klockan 16:45-08:15
.
Även Henry Olofsson anställd i samma företag arbetade från klockan 23:00-08:15
.
De två sistnämnda har undertecknad ej samtalat med.
Till personalen i receptionen överlämnades "uppgift/tipslappar".
Stockholm som ovan
(Namnteckning)
Anders Carlsson 46/3
Kan anknyta till: EA9982, E63, E877Referens behövs
, E638-01Referens behövs
, L864Referens behövs
När Anette Kohut slutade sitt arbetspass som väktare på Skandia, 1986-02-28 23:30
, tog hon sin bil från garaget på Luntmakargatan 29 för färd vidare på Sveavägen mot Norrtull.
När hon kommer ut på Sveavägen kommer en bil i hög fart från Kammakargatan och svänger i riktning Norrtull.
Hon är osäker på färg och fabrikat men hon "tror" att den var röd (Volvo). Flera personer färdades i den.
Kohut befann sig i receptionen till Skandiahuset Sveavägen 44, som vätter ut mot Sveavägen.
Hon var i receptionen mellan 16:45-23:30
. Hon hann dock åka från platsen utan att ha hört eller sett något angående mordet.
Tillsammans med Kohut den aktuella kvällen arbetade Anna-Lisa Gahn väktare
Securitas arbetspass mellan klockan 16:45-08:15
.
Även Henry Olofsson anställd i samma företag arbetade från klockan 23:00-08:15
.
De två sistnämnda har undertecknad ej samtalat med.
Till personalen i receptionen överlämnades "uppgift/tipslappar".
Stockholm som ovan
(Namnteckning)
Anders Carlsson 46/3
Kan anknyta till: EA9982, E63, E877Referens behövs
, E638-01Referens behövs
, L864Referens behövs
E20-2
Protokoll över förhör med
Sven ÅKE Larsson, boende , BANDHAGEN.
Telefon
Anställd Flemingsbergs El.
Förhöret är hållet på Kriminalavdelningens våldsrotel, lördagen 1986-04-05 11:10
.
Förhörsledare: Krinsp Lars Jonsson.
Förhörsvittne: Ej tillgängligt.
Bandupptagning.
Åke Larsson hörs med anledning av mordet på Olof Palme 1986-02-28
.
Åke Larssons uppgifter anknyter till spaningsuppslag E20
Åke Larsson uppger att han fredagen 1986-02-28
på kvällen var tillsammans med sin fästmö Elisabeth Johansson och en annan kvinna som heter Cilla Anderstedt, de besökte 9-föreställningen på biografen Saga där dom såg filmen "Morrhår och ärtor".
Filmen pågick till omkring 22:30
varefter de i sällskap lämnade biografen.
De går sedan Kungsgatan österut till restaurangen McDonald's, där de vistas i ungefär en halvtimma.
Strax efter klockan 23:00
beger dom sig gående från McDonald's och Norrlandsgatan söderut.
På Norrlandsgatan så sammanträffar de med bekanta, Anna Hage och en annan som heter Karin Johansson.
Anna Hage och Karin Johansson befinner sig vid tillfället i en telefonkiosk.
Samtliga slår sedan följe till Åke Larssons parkerade personbil, en Ford Escort, gråmetallic, modell -84 som står uppställd på Jakobsbergsgatan.
Anna Hage och Karin Johansson får följa med i bilen också.
Åke Larsson tar plats bakom ratten, hans fästmö Elisabeth Johanssontill höger i bilens framsäte, Anna Hage till höger i bilens baksäte och Karin Johansson i mitten och Cilla Anderstedt till vänster i baksätet.
Åke Larsson kör sedan bilen Jakobsbergsgatan västerut och vidare Regeringsgatan norrut och därefter Oxtorgsgatan västerut fram till Sveavägen, där han viker av Sveavägen norrut.
Avsikten är att köra till Vasagatan där dom liftande flickorna ska släppas av.
E20-2
Protokoll över förhör med
Sven ÅKE Larsson, boende , BANDHAGEN.
Telefon
Anställd Flemingsbergs El.
Förhöret är hållet på Kriminalavdelningens våldsrotel, lördagen 1986-04-05 11:10
.
Förhörsledare: Krinsp Lars Jonsson.
Förhörsvittne: Ej tillgängligt.
Bandupptagning.
Åke Larsson hörs med anledning av mordet på Olof Palme 1986-02-28
.
Åke Larssons uppgifter anknyter till spaningsuppslag E20
Åke Larsson uppger att han fredagen 1986-02-28
på kvällen var tillsammans med sin fästmö Elisabeth Johansson och en annan kvinna som heter Cilla Anderstedt, de besökte 9-föreställningen på biografen Saga där dom såg filmen "Morrhår och ärtor".
Filmen pågick till omkring 22:30
varefter de i sällskap lämnade biografen.
De går sedan Kungsgatan österut till restaurangen McDonald's, där de vistas i ungefär en halvtimma.
Strax efter klockan 23:00
beger dom sig gående från McDonald's och Norrlandsgatan söderut.
På Norrlandsgatan så sammanträffar de med bekanta, Anna Hage och en annan som heter Karin Johansson.
Anna Hage och Karin Johansson befinner sig vid tillfället i en telefonkiosk.
Samtliga slår sedan följe till Åke Larssons parkerade personbil, en Ford Escort, gråmetallic, modell -84 som står uppställd på Jakobsbergsgatan.
Anna Hage och Karin Johansson får följa med i bilen också.
Åke Larsson tar plats bakom ratten, hans fästmö Elisabeth Johanssontill höger i bilens framsäte, Anna Hage till höger i bilens baksäte och Karin Johansson i mitten och Cilla Anderstedt till vänster i baksätet.
Åke Larsson kör sedan bilen Jakobsbergsgatan västerut och vidare Regeringsgatan norrut och därefter Oxtorgsgatan västerut fram till Sveavägen, där han viker av Sveavägen norrut.
Avsikten är att köra till Vasagatan där dom liftande flickorna ska släppas av.
När Åke kör Sveavägen norrut så konstaterar han vid korsningen med Kungsgatan att där får man inte företa vänstersväng, varför han passerar Kungsgatan.
Han lägger sig i vänsterfil och kör fram till trafiksignalen vid korsningen Sveavägen & Tunnelgatan. Där får han stanna för rött ljus.
Förhörsledare - FHL Lars Jonsson
Åke Larsson - Å
FHL Lars Jonsson: Åke, du får alltså stanna din bil för rött ljus där. Vet du om det fanns någon bil framför dig eller var du första bil vid trafiksignalen?
Åke Larsson: Jag tror jag var första bil vid trafik-.
FHL Lars Jonsson: Du står först där?
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Under färden här, satt ni och pratade med varandra i bilen eller?
Åke Larsson: Vi satt och pratade och hade stereon på ganska högt, ja.
FHL Lars Jonsson: Jaha. Det var ganska hög ljudnivå i bil-?
Åke Larsson: Det var gansk-, jaha, det var ganska hög ljudnivå i bilen.
FHL Lars Jonsson: Hur länge hade du stått vid rött ljus, så att säga, när du märker att någonting händer eller har inträffat?
Åke Larsson: Jaha, när det inträffar så kommer vi rullande va', så jag tittar hela tiden åt höger och ner mot platsen där mordet sker alltså, så jag tittar nere -. Men jag var tvungen och titta på vägen också för att kolla -.
FHL Lars Jonsson: Märker du när någonting händer alltså?
Åke Larsson: Jag märker och ser när en person faller till gatan alltså.
FHL Lars Jonsson: Det gör du?
Åke Larsson: Ja, och -
FHL Lars Jonsson: Hur långt ifrån själva signalen, trafiksignalen är du då med bilen?
Åke Larsson: Jaaha, jag är nästan framme precis alltså, det måste vara -.
FHL Lars Jonsson: Så det är bara frågan om - ?
Åke Larsson: Det är frågan om meter, tio meter eller fem meter alltså.
FHL Lars Jonsson: Fem till tio meter fram till själva ljussignalen?
Åke Larsson: Jaha, det -, Ja ja, det är jag inte säker på det men ungefär.
När Åke kör Sveavägen norrut så konstaterar han vid korsningen med Kungsgatan att där får man inte företa vänstersväng, varför han passerar Kungsgatan.
Han lägger sig i vänsterfil och kör fram till trafiksignalen vid korsningen Sveavägen & Tunnelgatan. Där får han stanna för rött ljus.
Förhörsledare - FHL Lars Jonsson
Åke Larsson - Å
FHL Lars Jonsson: Åke, du får alltså stanna din bil för rött ljus där. Vet du om det fanns någon bil framför dig eller var du första bil vid trafiksignalen?
Åke Larsson: Jag tror jag var första bil vid trafik-.
FHL Lars Jonsson: Du står först där?
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Under färden här, satt ni och pratade med varandra i bilen eller?
Åke Larsson: Vi satt och pratade och hade stereon på ganska högt, ja.
FHL Lars Jonsson: Jaha. Det var ganska hög ljudnivå i bil-?
Åke Larsson: Det var gansk-, jaha, det var ganska hög ljudnivå i bilen.
FHL Lars Jonsson: Hur länge hade du stått vid rött ljus, så att säga, när du märker att någonting händer eller har inträffat?
Åke Larsson: Jaha, när det inträffar så kommer vi rullande va', så jag tittar hela tiden åt höger och ner mot platsen där mordet sker alltså, så jag tittar nere -. Men jag var tvungen och titta på vägen också för att kolla -.
FHL Lars Jonsson: Märker du när någonting händer alltså?
Åke Larsson: Jag märker och ser när en person faller till gatan alltså.
FHL Lars Jonsson: Det gör du?
Åke Larsson: Ja, och -
FHL Lars Jonsson: Hur långt ifrån själva signalen, trafiksignalen är du då med bilen?
Åke Larsson: Jaaha, jag är nästan framme precis alltså, det måste vara -.
FHL Lars Jonsson: Så det är bara frågan om - ?
Åke Larsson: Det är frågan om meter, tio meter eller fem meter alltså.
FHL Lars Jonsson: Fem till tio meter fram till själva ljussignalen?
Åke Larsson: Jaha, det -, Ja ja, det är jag inte säker på det men ungefär.
Lundgren hade avslutat sitt pass som i Klara klockan 23:07
.
Han fick skjuts med och till Vallentuna.
När de åkte Sveavägen i nordlig riktning från Sergels Torg och just passerat korsningen Sveavägen & Kungsgatan lade de märke till en bil av modell "hundkoja", röd, som betedde sig konstigt på Sveavägen.
Hundkojan åkte Sveavägen nordlig riktning och vid biografen RI åkte den in, som den skulle parkera, därefter körde den ut på Sveavägen igen.
Därefter gjorde bilen en U-sväng vid korsningen Sveavägen & Rådmansgatan och parkerade därefter snett mot Stadsbiblioteket. Det satt två stycken män i bilen.
Med i Lundgrens bil fanns:
Stockholm, 1986-03-04
Stefan Johansson
Lundgren hade avslutat sitt pass som i Klara klockan 23:07
.
Han fick skjuts med och till Vallentuna.
När de åkte Sveavägen i nordlig riktning från Sergels Torg och just passerat korsningen Sveavägen & Kungsgatan lade de märke till en bil av modell "hundkoja", röd, som betedde sig konstigt på Sveavägen.
Hundkojan åkte Sveavägen nordlig riktning och vid biografen RI åkte den in, som den skulle parkera, därefter körde den ut på Sveavägen igen.
Därefter gjorde bilen en U-sväng vid korsningen Sveavägen & Rådmansgatan och parkerade därefter snett mot Stadsbiblioteket. Det satt två stycken män i bilen.
Med i Lundgrens bil fanns:
Stockholm, 1986-03-04
Stefan Johansson
Protokoll fört vid förhör med köpmannen, ÖSTLING, Karl Gustav, f. [MASKATMAS], boende [MASKATMASKATMASKA] [MASKATM] tfn hemlig. Ingen anställning för tillfället.
Förhöret hållet måndagen den 17 oktober 1988 med början kl. 15.20 i rikskriminalens lokaler, Kungsholmsgatan 37 i Stockholm. Förhörsledare: Krinsp Åke Röst. Närvarande vid förhöret är krinsp Kent Rasmusson.
Östling informeras om att han skall höras med anledning av i utredningen lämnade sakuppgifter samt kompletteringsförhör med anledning av de tidigare hållna förhöret från den 19 augusti 1986.
F: Kan du med hänsyn till ovannämnda, spontant berätta om fredagen den 28 februari 1986, från och med morgonen och tills du erhållit beskedet att statsminister Olof Palme blivit mördad.
Ö: Aktuell fredag så kom jag då ut ifrån Södersjukhuset, men jag vill gå en vecka före i tid. Fredagen före aktuell fredag så blev jag inlagd på Södersjukhuset. Det kunde då konstateras att jag hade en brusten blindtarm och det kunde då också konstateras att jag hade en infektion i kroppen. Jag opererades på lördagen. Jag var mycket dålig. I mycket dålig kondition men tillfrisknade så småningom. Aktuell fredag, när överläkaren och avdelningsläkaren gick rond så lyckades jag övertala dem om att jag skulle få lämna sjukhuset, vilket de var mycket motvilliga till, beroende på mitt hälsotillstånd. Och aktuell tid här kan ha rört sig om cirka 11.00 förmiddag till 13.00 eftermiddag. Med hjälp av en taxi lyckades jag då ta mig hem.
Protokoll fört vid förhör med köpmannen, ÖSTLING, Karl Gustav, f. [MASKATMAS], boende [MASKATMASKATMASKA] [MASKATM] tfn hemlig. Ingen anställning för tillfället.
Förhöret hållet måndagen den 17 oktober 1988 med början kl. 15.20 i rikskriminalens lokaler, Kungsholmsgatan 37 i Stockholm. Förhörsledare: Krinsp Åke Röst. Närvarande vid förhöret är krinsp Kent Rasmusson.
Östling informeras om att han skall höras med anledning av i utredningen lämnade sakuppgifter samt kompletteringsförhör med anledning av de tidigare hållna förhöret från den 19 augusti 1986.
F: Kan du med hänsyn till ovannämnda, spontant berätta om fredagen den 28 februari 1986, från och med morgonen och tills du erhållit beskedet att statsminister Olof Palme blivit mördad.
Ö: Aktuell fredag så kom jag då ut ifrån Södersjukhuset, men jag vill gå en vecka före i tid. Fredagen före aktuell fredag så blev jag inlagd på Södersjukhuset. Det kunde då konstateras att jag hade en brusten blindtarm och det kunde då också konstateras att jag hade en infektion i kroppen. Jag opererades på lördagen. Jag var mycket dålig. I mycket dålig kondition men tillfrisknade så småningom. Aktuell fredag, när överläkaren och avdelningsläkaren gick rond så lyckades jag övertala dem om att jag skulle få lämna sjukhuset, vilket de var mycket motvilliga till, beroende på mitt hälsotillstånd. Och aktuell tid här kan ha rört sig om cirka 11.00 förmiddag till 13.00 eftermiddag. Med hjälp av en taxi lyckades jag då ta mig hem.
Jag hade mycket svårt att gå. Som en följd av dessa sviter vill jag minnas att jag var sjukskriven i storleksordningen 2 - 2½ månad. Detta kan jag dock inte erinra mig exakt. På eftermiddagen, på [MASKATMASKAT], får jag då besök. Aktuell tid kan ha varit 15.00-16.00 och det visade sig att det var en kriminalinspektör vid namn [MASKATMASKA] som då, och jag tror även i dag, tjänstgör på [MASKATMASKATMA]. Anledningen till hans besök var att han hade då via djungeltelegrafen hört att jag var inlagd på Södersjukhuset och hade då först sökt nå mig där och det var en ren social visit från hans sida. På kvällen, ungefär vid 20-tiden så fick jag besök av polisassistenten [MASKATMASKAT], som hade jobbat som instruktör för mig på den tiden när det begav sig och han hade även sällskap av en annan kollega, tjänstgörande i samma piket, som jag tyvärr inte kan komma ihåg namnet på. Dock torde han tjänstgöra på livvaktsroteln i dagens läge. Tiden är jag ganska så säker på, med anledning av att killarna skulle gå på klockan 21. Även deras besök var av en ren social natur, eftersom de hade hört om mitt sjukdomstillstånd.
Sedermera, på natten, det kan ha rört sig om storleksordningen, midnatt, en halvtimma efter midnatt, så ringde telefonen och det var då [MAS] [MASKAT] som via 80-systemet ringde upp mig, i min bostad, och då omtalade vad som då hade inträffat på Sveavägen. Efter detta så knäppte jag på radion och fick då bekräftat att statsminister Olof Palme hade blivit mördad. Slut på berättelsen.
F: När du ligger på Södersjukhuset, vilka besöker dig då och varför skriver du ut dig den 28 februari 1986 mot läkarnas vilja?
Ö: Ja, detta är väldigt svårt att memorera vilka alla är som besökte mig, men det var, om uttrycket tillåts, "en drös" poliser. Poliskommissarien [MASKATMAS] besökte mig exempelvis, polisinspektören [MASKATMASKA] med piketgrupp, polisinspektören [MASK] Dahlström med piketgrupp och sen kan det ha rört sig om ett antal piketgrupper till. Anledningen för deras besök, det är svårt att spekulera i, men jag förmodar väl att det var av ren vänlighet och omtanke om min person, eftersom vi var kollegor och goda vänner.
Jag hade mycket svårt att gå. Som en följd av dessa sviter vill jag minnas att jag var sjukskriven i storleksordningen 2 - 2½ månad. Detta kan jag dock inte erinra mig exakt. På eftermiddagen, på [MASKATMASKAT], får jag då besök. Aktuell tid kan ha varit 15.00-16.00 och det visade sig att det var en kriminalinspektör vid namn [MASKATMASKA] som då, och jag tror även i dag, tjänstgör på [MASKATMASKATMA]. Anledningen till hans besök var att han hade då via djungeltelegrafen hört att jag var inlagd på Södersjukhuset och hade då först sökt nå mig där och det var en ren social visit från hans sida. På kvällen, ungefär vid 20-tiden så fick jag besök av polisassistenten [MASKATMASKAT], som hade jobbat som instruktör för mig på den tiden när det begav sig och han hade även sällskap av en annan kollega, tjänstgörande i samma piket, som jag tyvärr inte kan komma ihåg namnet på. Dock torde han tjänstgöra på livvaktsroteln i dagens läge. Tiden är jag ganska så säker på, med anledning av att killarna skulle gå på klockan 21. Även deras besök var av en ren social natur, eftersom de hade hört om mitt sjukdomstillstånd.
Sedermera, på natten, det kan ha rört sig om storleksordningen, midnatt, en halvtimma efter midnatt, så ringde telefonen och det var då [MAS] [MASKAT] som via 80-systemet ringde upp mig, i min bostad, och då omtalade vad som då hade inträffat på Sveavägen. Efter detta så knäppte jag på radion och fick då bekräftat att statsminister Olof Palme hade blivit mördad. Slut på berättelsen.
F: När du ligger på Södersjukhuset, vilka besöker dig då och varför skriver du ut dig den 28 februari 1986 mot läkarnas vilja?
Ö: Ja, detta är väldigt svårt att memorera vilka alla är som besökte mig, men det var, om uttrycket tillåts, "en drös" poliser. Poliskommissarien [MASKATMAS] besökte mig exempelvis, polisinspektören [MASKATMASKA] med piketgrupp, polisinspektören [MASK] Dahlström med piketgrupp och sen kan det ha rört sig om ett antal piketgrupper till. Anledningen för deras besök, det är svårt att spekulera i, men jag förmodar väl att det var av ren vänlighet och omtanke om min person, eftersom vi var kollegor och goda vänner.
Vad frågan anbelangar, skriva ut sig mot läkarnas vilja, den är kanske något hårt formulerad. Jag skulle väl vilja säga att läkarna var motsträviga och gärna ville ha mig kvar, men jag ville inte vara kvar av den enkla anledningen att jag låg på en allmän sal och det fanns då andra människor som då också hade genomgått bukoperationer, vilket innebar att lukten i salen kanske inte kan betecknas såsom varande normal. Det var en ganska så obehaglig miljö och jag ville därför snarast till min hemmiljö.
F: Jag kommer att läsa upp ett stycke från förhöret hållet 19/8 1986. Då står det följande: "Samma dag, vid 19-tiden fick Östling besök av en tjänsteman från [MASKATMASKATMASK] [MASKAT] vars namn han nu inte önskar avslöja, i bostaden. Därtill kom två polismän på besök i lägenheten vid 20-21 tiden En av dem var polismannen [MASKATMASKAT], som tillhörde C-turspiketen vid VD 1. Den andre polismannen kunde Östling inte namnet på." Vill du här i dag uppge namnet på tjänstemannen [MASKATM] [MASKA] samt den andra polismannen som du inte då, vid tillfället kom ihåg namnet på?
Ö: Ja, [MASK] [MASKA] [MASK], då fick jag besök vid 19-tiden av [MASKATMASKAT] [MASKATMASK] . [MASKATMASKA] är ställföreträdande chef för .. kalibersektionen på telefonnumret har jag icke i huvudet, men han tjänstgör där fortfarande. Anledningen till hans besök, det kan jag inte längre erinra mig, men han måste väl ha hört talas om på något sätt att jag var i dåligt skick och därför sökte han upp mig i hemmet. Som tidigare nämnts, vid 20-tiden, så fick jag besök av [MASKATMASKAT], som numera [MASKATMASKATMASKATMASKATM]. I [MASKATMASKATMASKATMA] han nu inom nu för tiden och han hade då sällskap av en annan kollega från samma piket som heter [MASKAT] som jag tror, att i dagens läge [MASKATMASKATMASKATMASKATMASKATMASKATMAS]. Anledningen till deras besök måste ha varit samma sak. Att djungeltelegrafen hade gått att jag icke var i speciellt bra skick, en ren social visit.
Vad det gäller besöket från [MASKATMASKATMASKATMAS] så hör det till saken att [MASKATMASK] och jag är mycket nära vänner sedan den tiden jag tjänstgjorde på Rikspolisstyrelsen teknikbyrå med vapenfrågor. För att då skedde
Vad frågan anbelangar, skriva ut sig mot läkarnas vilja, den är kanske något hårt formulerad. Jag skulle väl vilja säga att läkarna var motsträviga och gärna ville ha mig kvar, men jag ville inte vara kvar av den enkla anledningen att jag låg på en allmän sal och det fanns då andra människor som då också hade genomgått bukoperationer, vilket innebar att lukten i salen kanske inte kan betecknas såsom varande normal. Det var en ganska så obehaglig miljö och jag ville därför snarast till min hemmiljö.
F: Jag kommer att läsa upp ett stycke från förhöret hållet 19/8 1986. Då står det följande: "Samma dag, vid 19-tiden fick Östling besök av en tjänsteman från [MASKATMASKATMASK] [MASKAT] vars namn han nu inte önskar avslöja, i bostaden. Därtill kom två polismän på besök i lägenheten vid 20-21 tiden En av dem var polismannen [MASKATMASKAT], som tillhörde C-turspiketen vid VD 1. Den andre polismannen kunde Östling inte namnet på." Vill du här i dag uppge namnet på tjänstemannen [MASKATM] [MASKA] samt den andra polismannen som du inte då, vid tillfället kom ihåg namnet på?
Ö: Ja, [MASK] [MASKA] [MASK], då fick jag besök vid 19-tiden av [MASKATMASKAT] [MASKATMASK] . [MASKATMASKA] är ställföreträdande chef för .. kalibersektionen på telefonnumret har jag icke i huvudet, men han tjänstgör där fortfarande. Anledningen till hans besök, det kan jag inte längre erinra mig, men han måste väl ha hört talas om på något sätt att jag var i dåligt skick och därför sökte han upp mig i hemmet. Som tidigare nämnts, vid 20-tiden, så fick jag besök av [MASKATMASKAT], som numera [MASKATMASKATMASKATMASKATM]. I [MASKATMASKATMASKATMA] han nu inom nu för tiden och han hade då sällskap av en annan kollega från samma piket som heter [MASKAT] som jag tror, att i dagens läge [MASKATMASKATMASKATMASKATMASKATMASKATMAS]. Anledningen till deras besök måste ha varit samma sak. Att djungeltelegrafen hade gått att jag icke var i speciellt bra skick, en ren social visit.
Vad det gäller besöket från [MASKATMASKATMASKATMAS] så hör det till saken att [MASKATMASK] och jag är mycket nära vänner sedan den tiden jag tjänstgjorde på Rikspolisstyrelsen teknikbyrå med vapenfrågor. För att då skedde
viss ballistisk teknisk samverkan med [MASKATM] [MASKA] ute på [MASKA] och vi lärde känna varandra väldigt väl och konstaterade att vi hade samma vapentekniska intresse å yrkes vägnar och därav då vänskapen. Vad gäller [MASKAT] och [MAS] så vet jag inte hur de visste att jag var hemma. Jag kan inte komma ihåg det nu, om det var djungeltelegrafen eller om de också i likhet med [MASKAT] först hade besökt Södersjukhuset, men samtalet rörde sig väl i allmänna termer beträffande mitt hälsotillstånd och hur det skulle gå med vårvinterns övningar för piketen i Stockholm, som jag då var ansvarig för på den tiden, och det gällde då en fältorientering med inlagda skjutmoment.
F: Angående ditt handelsbolag som du hade lokal [MASKATMA]. När skaffade du den lokalen och när avyttrade du densamma?
Ö: Beträffande aktuell lokal så vill jag minnas att den införskaffades 1985 och aktuell lägenhet kunde väl karaktäriseras som en smygkontorisering, för att den var nämligen inredd som kontor. Vid ett tillfälle var den utlånad till ett par pensionärer och då inreddes den om för två dygn till övernattningsmöjligheter, men i övrigt så bestod den av kontorslokal. Några vapen eller dylikt förvarades icke där. Handelsbolaget gjorde dels en teknisk undersökning av marknaden och dels en marknadsmässig undersökning av marknaden i avvaktan på att verksamheten kunde övergå i aktiebolagsform, vilket således inträffade hösten 1986, när också aktuell lokal avyttrades.
F: Den 28 februari 1986, vet du om lägenheten var utlånad vid den tidpunkten.
Ö: Med en sannolikhet gränsande intill visshet så var den det ej av den enkla anledningen att mig veterligen har den bara en gång varit utlånad och vid aktuellt tillfälle så var min kollega på en charterresa tillsammans med sin fästmö i Österrike och hade den över huvud taget varit utlånad till någon, så då hade jag ju känt till det, vare sig det gäller aktuellt datum eller något annat datum.
F: Vilka hade nycklar till den här lägenheten?
viss ballistisk teknisk samverkan med [MASKATM] [MASKA] ute på [MASKA] och vi lärde känna varandra väldigt väl och konstaterade att vi hade samma vapentekniska intresse å yrkes vägnar och därav då vänskapen. Vad gäller [MASKAT] och [MAS] så vet jag inte hur de visste att jag var hemma. Jag kan inte komma ihåg det nu, om det var djungeltelegrafen eller om de också i likhet med [MASKAT] först hade besökt Södersjukhuset, men samtalet rörde sig väl i allmänna termer beträffande mitt hälsotillstånd och hur det skulle gå med vårvinterns övningar för piketen i Stockholm, som jag då var ansvarig för på den tiden, och det gällde då en fältorientering med inlagda skjutmoment.
F: Angående ditt handelsbolag som du hade lokal [MASKATMA]. När skaffade du den lokalen och när avyttrade du densamma?
Ö: Beträffande aktuell lokal så vill jag minnas att den införskaffades 1985 och aktuell lägenhet kunde väl karaktäriseras som en smygkontorisering, för att den var nämligen inredd som kontor. Vid ett tillfälle var den utlånad till ett par pensionärer och då inreddes den om för två dygn till övernattningsmöjligheter, men i övrigt så bestod den av kontorslokal. Några vapen eller dylikt förvarades icke där. Handelsbolaget gjorde dels en teknisk undersökning av marknaden och dels en marknadsmässig undersökning av marknaden i avvaktan på att verksamheten kunde övergå i aktiebolagsform, vilket således inträffade hösten 1986, när också aktuell lokal avyttrades.
F: Den 28 februari 1986, vet du om lägenheten var utlånad vid den tidpunkten.
Ö: Med en sannolikhet gränsande intill visshet så var den det ej av den enkla anledningen att mig veterligen har den bara en gång varit utlånad och vid aktuellt tillfälle så var min kollega på en charterresa tillsammans med sin fästmö i Österrike och hade den över huvud taget varit utlånad till någon, så då hade jag ju känt till det, vare sig det gäller aktuellt datum eller något annat datum.
F: Vilka hade nycklar till den här lägenheten?
Endast min affärskompanjon och jag. Ingen annan.
F: Och du vet med hundraprocent att ingen hade lånat den här lägenheten eller bostaden vid aktuellt tillfälle?
Ö: Ja, jag säger med sannolikhet gränsande till visshet för att jag kunde inte förflytta mig själv, så att jag var inte där själv, men det är för mig en omöjlighet att den kan ha varit utlånad utan att jag skulle ha känt till det och utan att den skulle ha varit ommöblerad.
F: Önskar du bandet återuppspelat?
Ö: Nej.
Förhöret slut kl 16.05.
Stockholm som ovan
Åke Röst
krinsp
Endast min affärskompanjon och jag. Ingen annan.
F: Och du vet med hundraprocent att ingen hade lånat den här lägenheten eller bostaden vid aktuellt tillfälle?
Ö: Ja, jag säger med sannolikhet gränsande till visshet för att jag kunde inte förflytta mig själv, så att jag var inte där själv, men det är för mig en omöjlighet att den kan ha varit utlånad utan att jag skulle ha känt till det och utan att den skulle ha varit ommöblerad.
F: Önskar du bandet återuppspelat?
Ö: Nej.
Förhöret slut kl 16.05.
Stockholm som ovan
Åke Röst
krinsp
Stig Engström hade slutat arbetet för kvällen och hade just kommit ut på gatan, när han hörde, vad han först uppfattade som en avgassmäll.
Han såg dock snart att någon låg på marken och även att det var folk omkring denne.
När han passerade gränden vid Tunnelgatan, tittade han ditin. Han säger att det stod arbetsbodar där och att väggen till det så kallade kulturhuset var upplyst.
Mot denna vägg, såg han en man i 20-års åldern, iklädd mörkblå täckjacka.
När han kom fram till Olof Palme, sade Lisbeth Palme att gärningsmannen hade mörkblå täckjacka. Stig Engström sprang då efter de poliser han sett springa in i gränden, utan att hinna ifatt dem. Han återvände därefter gående.
Han tror att det signalement, som har lämnats på en man i mörk rock, kan gälla honom själv.
Stig Engström åker på vintersemester i morgon bitti och finns då på telefon - .
Han var själv iklädd mörk rock och keps.
Han tillägger att han inte har någon klar bild av mannen vid väggen och att hans bedömning av åldern, grundar sig närmast på mannens kroppsbyggnad och hållning.
Tagit del 1986-03-01
(signatur)
Spaningschef
Stig Engström hade slutat arbetet för kvällen och hade just kommit ut på gatan, när han hörde, vad han först uppfattade som en avgassmäll.
Han såg dock snart att någon låg på marken och även att det var folk omkring denne.
När han passerade gränden vid Tunnelgatan, tittade han ditin. Han säger att det stod arbetsbodar där och att väggen till det så kallade kulturhuset var upplyst.
Mot denna vägg, såg han en man i 20-års åldern, iklädd mörkblå täckjacka.
När han kom fram till Olof Palme, sade Lisbeth Palme att gärningsmannen hade mörkblå täckjacka. Stig Engström sprang då efter de poliser han sett springa in i gränden, utan att hinna ifatt dem. Han återvände därefter gående.
Han tror att det signalement, som har lämnats på en man i mörk rock, kan gälla honom själv.
Stig Engström åker på vintersemester i morgon bitti och finns då på telefon - .
Han var själv iklädd mörk rock och keps.
Han tillägger att han inte har någon klar bild av mannen vid väggen och att hans bedömning av åldern, grundar sig närmast på mannens kroppsbyggnad och hållning.
Tagit del 1986-03-01
(signatur)
Spaningschef
FHL Lars Jonsson: Nej. Hade den redan då slagit om till rött?
Åke Larsson: Det var rött då, ja.
FHL Lars Jonsson: Det var rött -
Åke Larsson: Det var rött.
FHL Lars Jonsson: - när du nalkades trafiksignalen?
Åke Larsson: Jaha, just det.
FHL Lars Jonsson: Jaha. Och då ser du alltså hur en man faller.
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Var ser du honom?
Åke Larsson: Då ser jag honom på andra sidan Sveavägen på trottoaren.
FHL Lars Jonsson: Snett framåt till höger?
Åke Larsson: Snett- snett framåt till höger alltså, lite snett fram till höger så här.
FHL Lars Jonsson: Kan du liksom beskriva närmare vad du ser!
Åke Larsson: Vad jag ser det är -, jag tycker jag ser några personer som står och nån som faller till marken, nån som rusar iväg.
Då tittar jag bort igen va' för och kolla vägen så här va'.
Och min första tanke är fylleslagsmål, nån som har - jaha, slagsmål rent ut sagt va' och sen nån som har ramlat och nån som sticker iväg bara.
FHL Lars Jonsson: Du ser alltså någon som faller -
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: - och du ser någon eller några i närheten?
Åke Larsson: Jaha, just det.
FHL Lars Jonsson: Kan du liksom urskilja vad, utan att du är påverkad av vad du nu känner till?
Åke Larsson: Det är väldigt svårt för jag -.
FHL Lars Jonsson: Ser du någon som lämnar platsen?
Åke Larsson: Vad jag ser -, Jag- jag kan inte säga hundra procent säkert va', men vad jag försöker komma ihåg är att det var nån som lämnade platsen väldigt snabbt där va'. Men det -, inte en aning om hur den såg ut eller nånting sånt va', det är väldigt svårt och säga.
FHL Lars Jonsson: Ja. Åt vilket håll lämnade den här någon platsen?
Åke Larsson: Ja, allt jag kommer ihåg när han sprang ner på Sveavägen eller upp -, han kan ha sprungit upp också va'. För jag lämnade precis blicken och sen gick över till vägen igen va', så det är jag inte helt säker på var han tog väg-,
FHL Lars Jonsson: Nej. Hade den redan då slagit om till rött?
Åke Larsson: Det var rött då, ja.
FHL Lars Jonsson: Det var rött -
Åke Larsson: Det var rött.
FHL Lars Jonsson: - när du nalkades trafiksignalen?
Åke Larsson: Jaha, just det.
FHL Lars Jonsson: Jaha. Och då ser du alltså hur en man faller.
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Var ser du honom?
Åke Larsson: Då ser jag honom på andra sidan Sveavägen på trottoaren.
FHL Lars Jonsson: Snett framåt till höger?
Åke Larsson: Snett- snett framåt till höger alltså, lite snett fram till höger så här.
FHL Lars Jonsson: Kan du liksom beskriva närmare vad du ser!
Åke Larsson: Vad jag ser det är -, jag tycker jag ser några personer som står och nån som faller till marken, nån som rusar iväg.
Då tittar jag bort igen va' för och kolla vägen så här va'.
Och min första tanke är fylleslagsmål, nån som har - jaha, slagsmål rent ut sagt va' och sen nån som har ramlat och nån som sticker iväg bara.
FHL Lars Jonsson: Du ser alltså någon som faller -
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: - och du ser någon eller några i närheten?
Åke Larsson: Jaha, just det.
FHL Lars Jonsson: Kan du liksom urskilja vad, utan att du är påverkad av vad du nu känner till?
Åke Larsson: Det är väldigt svårt för jag -.
FHL Lars Jonsson: Ser du någon som lämnar platsen?
Åke Larsson: Vad jag ser -, Jag- jag kan inte säga hundra procent säkert va', men vad jag försöker komma ihåg är att det var nån som lämnade platsen väldigt snabbt där va'. Men det -, inte en aning om hur den såg ut eller nånting sånt va', det är väldigt svårt och säga.
FHL Lars Jonsson: Ja. Åt vilket håll lämnade den här någon platsen?
Åke Larsson: Ja, allt jag kommer ihåg när han sprang ner på Sveavägen eller upp -, han kan ha sprungit upp också va'. För jag lämnade precis blicken och sen gick över till vägen igen va', så det är jag inte helt säker på var han tog väg-,
FHL Lars Jonsson: Men åt något håll?
Åke Larsson: Åt något håll. Det var neråt mot -.
FHL Lars Jonsson: Anting-
Åke Larsson: Norr- norrut på Sveavägen.
FHL Lars Jonsson: Antingen Sveavägen norrut eller -?
Åke Larsson: Jaha, eller Tunnelgatan.
FHL Lars Jonsson: Eller Tunnelgatan österut,
Åke Larsson: Jaha, just. Jaha, just det.
FHL Lars Jonsson: Försvann någon.
Åke Larsson: Jaha, just precis.
FHL Lars Jonsson: Du ser alltså någon som
Åke Larsson: Jaha, det var -
FHL Lars Jonsson: - springande lämnar platsen?
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Det är bara så här alltså?
Åke Larsson: Ja, det är bara -, väldigt (ohörbart) -
FHL Lars Jonsson: Helt- helt -, bara någon bråkdel av en sekund,
Åke Larsson: Ja, ungefär.
FHL Lars Jonsson: Du får ett intryck mer -
Åke Larsson: Jag får ett intryck va' och så ser -.
FHL Lars Jonsson: Mera än du kan beskriva någon viss person.
Åke Larsson: Nehej, det kan ha vart en kärring på 80 år, det kan ha vart vad som helst va' så det -,
FHL Lars Jonsson: Men någonting -, du får alltså intrycket att någon lämnar platsen springandes?
Åke Larsson: Jaha. Mm.
FHL Lars Jonsson: Vad ser du mera? Du ser alltså den här som faller.
Åke Larsson: Sen ser jag någon som - vad heter det? - hoppar ur en taxi va'. Det ser jag och springer fram där.
Och vad jag har fått för uppfattning, det är att han försöker hjälpa den som ligger där va' och då fick jag liksom så här - det kan ju ha vart en hjärtattack eller nånting, tänkte jag då va'.
Och det var väl allas tanke i bilen va', det var därför Anna Hage sprang ut då och försökte hjälpa till. Jag tänkte inte mer på det, det var onödigt och stanna här och så att det blev en massa folk, så vi körde iväg igen va'.
FHL Lars Jonsson: Men åt något håll?
Åke Larsson: Åt något håll. Det var neråt mot -.
FHL Lars Jonsson: Anting-
Åke Larsson: Norr- norrut på Sveavägen.
FHL Lars Jonsson: Antingen Sveavägen norrut eller -?
Åke Larsson: Jaha, eller Tunnelgatan.
FHL Lars Jonsson: Eller Tunnelgatan österut,
Åke Larsson: Jaha, just. Jaha, just det.
FHL Lars Jonsson: Försvann någon.
Åke Larsson: Jaha, just precis.
FHL Lars Jonsson: Du ser alltså någon som
Åke Larsson: Jaha, det var -
FHL Lars Jonsson: - springande lämnar platsen?
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Det är bara så här alltså?
Åke Larsson: Ja, det är bara -, väldigt (ohörbart) -
FHL Lars Jonsson: Helt- helt -, bara någon bråkdel av en sekund,
Åke Larsson: Ja, ungefär.
FHL Lars Jonsson: Du får ett intryck mer -
Åke Larsson: Jag får ett intryck va' och så ser -.
FHL Lars Jonsson: Mera än du kan beskriva någon viss person.
Åke Larsson: Nehej, det kan ha vart en kärring på 80 år, det kan ha vart vad som helst va' så det -,
FHL Lars Jonsson: Men någonting -, du får alltså intrycket att någon lämnar platsen springandes?
Åke Larsson: Jaha. Mm.
FHL Lars Jonsson: Vad ser du mera? Du ser alltså den här som faller.
Åke Larsson: Sen ser jag någon som - vad heter det? - hoppar ur en taxi va'. Det ser jag och springer fram där.
Och vad jag har fått för uppfattning, det är att han försöker hjälpa den som ligger där va' och då fick jag liksom så här - det kan ju ha vart en hjärtattack eller nånting, tänkte jag då va'.
Och det var väl allas tanke i bilen va', det var därför Anna Hage sprang ut då och försökte hjälpa till. Jag tänkte inte mer på det, det var onödigt och stanna här och så att det blev en massa folk, så vi körde iväg igen va'.
FHL Lars Jonsson: När det blev grönt då?
Åke Larsson: När det blev grönt så körde vi.
FHL Lars Jonsson: Eller stod du kvar där en intervall till alltså -?
Åke Larsson: Nehej, vi väntar tills dom har hoppat ur och sen körde vi igen bara.
FHL Lars Jonsson: Ja, så fort det blev grönt.
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Hörde du att det avlossades skott?
Åke Larsson: Nehej, ingenting.
FHL Lars Jonsson: Det hörde du inte?
Åke Larsson: Nehej. Ingenting om skott.
FHL Lars Jonsson: Det gjorde du inte?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Vad kan det ha sin orsak i?
Åke Larsson: Jaha, vi kan -
FHL Lars Jonsson: Kan det bero på att ni spelade radio så högt eller stereo så högt?
Åke Larsson: Det kan ha berott att vi spelade stereo så högt och att vi pratade i bilen ganska högt också va. Så jag har inte uppfattat nåt skott i alla fall, det har jag inte.
FHL Lars Jonsson: Den här mannen som du ser falla omkull, kan du beskriva hur han faller? Har du någon klar bild över det?
Åke Larsson: Ja, han ramlar framåt.
FHL Lars Jonsson: Framåt?
Åke Larsson: Jaha, framåt va', (ohörbart) .. Vad jag kommer ihåg så ramlar han framåt va' mot - ja, söderut alltså - (vissling) - på Sveavägen så här.
FHL Lars Jonsson: Såg du någon i momentet innan, alltså upptäckte du dom här människorna innan - ?
Åke Larsson: Nehej, jag upptäckte -, precis när jag såg det här så var han precis i fallet, kan man säga va'.
FHL Lars Jonsson: Det var då du - ?
Åke Larsson: Jaha, då tittade jag precis åt höger så här va', så innan såg jag ingenting.
FHL Lars Jonsson: Nehej. Och i samband med fallet, kan du urskilja då hur många du kan se i ditt synfält?
Åke Larsson: Jaaha, det ... det är fler än två i alla fall, det är jag helt säker på. Det är fler än två. Tre får jag för mig att det är, tre
FHL Lars Jonsson: När det blev grönt då?
Åke Larsson: När det blev grönt så körde vi.
FHL Lars Jonsson: Eller stod du kvar där en intervall till alltså -?
Åke Larsson: Nehej, vi väntar tills dom har hoppat ur och sen körde vi igen bara.
FHL Lars Jonsson: Ja, så fort det blev grönt.
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Hörde du att det avlossades skott?
Åke Larsson: Nehej, ingenting.
FHL Lars Jonsson: Det hörde du inte?
Åke Larsson: Nehej. Ingenting om skott.
FHL Lars Jonsson: Det gjorde du inte?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Vad kan det ha sin orsak i?
Åke Larsson: Jaha, vi kan -
FHL Lars Jonsson: Kan det bero på att ni spelade radio så högt eller stereo så högt?
Åke Larsson: Det kan ha berott att vi spelade stereo så högt och att vi pratade i bilen ganska högt också va. Så jag har inte uppfattat nåt skott i alla fall, det har jag inte.
FHL Lars Jonsson: Den här mannen som du ser falla omkull, kan du beskriva hur han faller? Har du någon klar bild över det?
Åke Larsson: Ja, han ramlar framåt.
FHL Lars Jonsson: Framåt?
Åke Larsson: Jaha, framåt va', (ohörbart) .. Vad jag kommer ihåg så ramlar han framåt va' mot - ja, söderut alltså - (vissling) - på Sveavägen så här.
FHL Lars Jonsson: Såg du någon i momentet innan, alltså upptäckte du dom här människorna innan - ?
Åke Larsson: Nehej, jag upptäckte -, precis när jag såg det här så var han precis i fallet, kan man säga va'.
FHL Lars Jonsson: Det var då du - ?
Åke Larsson: Jaha, då tittade jag precis åt höger så här va', så innan såg jag ingenting.
FHL Lars Jonsson: Nehej. Och i samband med fallet, kan du urskilja då hur många du kan se i ditt synfält?
Åke Larsson: Jaaha, det ... det är fler än två i alla fall, det är jag helt säker på. Det är fler än två. Tre får jag för mig att det är, tre
Åke Larsson: eller fler alltså. Tre eller fler, jag vet inte. Det är fler än två i alla fall.
FHL Lars Jonsson: Jaha.
Åke Larsson: Ja.
FHL Lars Jonsson: Och momentet efter ser du då alltså hur någon från en taxi -
Åke Larsson: Ja.
FHL Lars Jonsson: - springer mot den här platsen?
Åke Larsson: Jaaha, liksom först går och sen springer lite så här va'.
FHL Lars Jonsson: Den här taxin, var befinner den sig?
Åke Larsson: Jaha, han svänger in -, han kommer väl från samma håll som jag, tror jag i alla fall. Han svänger lite snett så här, han parkerar inte direkt utan han bara svänger in så här.
FHL Lars Jonsson: In till kanten där det har inträffat -?
Åke Larsson: Jaha. Jaha, just det. Han bara svänger in som lite där och ... Och vad jag får för mig, det är att han hoppar ur på fel sida. Jag vet inte. Jag tycker -, jag har nåt svagt minne av det att han -, precis som han har hoppat över på andra sidan. Jag vet inte riktigt.
FHL Lars Jonsson: Är det chauffören eller är det någon passagerare som - ?
Åke Larsson: Jaha, det är nog chauffören, tror jag, jag tror i alla fall det eller också sprang han ur så det kan jag ha blandat ihop. Men han sprang ju tillbaka till taxin sen va', det vet jag i alla fall.
FHL Lars Jonsson: Jaha. Meddetsamma eller, eller kort efteråt, menar jag?
Åke Larsson: Jaha, nu måste jag tänka lite har alltså så jag inte ljuger. Jo, jag får för mig att det är nån som springer till taxin ganska snart efter det har hänt alltså, det var uppfattningen.
FHL Lars Jonsson: Hinner du och se någonting mera innan det blir grönt och du företar vänstersväng på Tunnelgatan? Du körde alltså ner Tunnelgatan västerut efter att det hade slagit om till grönt.
Åke Larsson: Nehej -.
FHL Lars Jonsson: Iakttar du några andra människor, någon annan rörelse, några som lämnar platsen?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Några bilar som körs på anmärkningsvärt sätt eller liknande från platsen?
Åke Larsson: Nehej. Nehej, inte vad jag kommer ihåg. Int-.
Åke Larsson: eller fler alltså. Tre eller fler, jag vet inte. Det är fler än två i alla fall.
FHL Lars Jonsson: Jaha.
Åke Larsson: Ja.
FHL Lars Jonsson: Och momentet efter ser du då alltså hur någon från en taxi -
Åke Larsson: Ja.
FHL Lars Jonsson: - springer mot den här platsen?
Åke Larsson: Jaaha, liksom först går och sen springer lite så här va'.
FHL Lars Jonsson: Den här taxin, var befinner den sig?
Åke Larsson: Jaha, han svänger in -, han kommer väl från samma håll som jag, tror jag i alla fall. Han svänger lite snett så här, han parkerar inte direkt utan han bara svänger in så här.
FHL Lars Jonsson: In till kanten där det har inträffat -?
Åke Larsson: Jaha. Jaha, just det. Han bara svänger in som lite där och ... Och vad jag får för mig, det är att han hoppar ur på fel sida. Jag vet inte. Jag tycker -, jag har nåt svagt minne av det att han -, precis som han har hoppat över på andra sidan. Jag vet inte riktigt.
FHL Lars Jonsson: Är det chauffören eller är det någon passagerare som - ?
Åke Larsson: Jaha, det är nog chauffören, tror jag, jag tror i alla fall det eller också sprang han ur så det kan jag ha blandat ihop. Men han sprang ju tillbaka till taxin sen va', det vet jag i alla fall.
FHL Lars Jonsson: Jaha. Meddetsamma eller, eller kort efteråt, menar jag?
Åke Larsson: Jaha, nu måste jag tänka lite har alltså så jag inte ljuger. Jo, jag får för mig att det är nån som springer till taxin ganska snart efter det har hänt alltså, det var uppfattningen.
FHL Lars Jonsson: Hinner du och se någonting mera innan det blir grönt och du företar vänstersväng på Tunnelgatan? Du körde alltså ner Tunnelgatan västerut efter att det hade slagit om till grönt.
Åke Larsson: Nehej -.
FHL Lars Jonsson: Iakttar du några andra människor, någon annan rörelse, några som lämnar platsen?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Några bilar som körs på anmärkningsvärt sätt eller liknande från platsen?
Åke Larsson: Nehej. Nehej, inte vad jag kommer ihåg. Int-.
FHL Lars Jonsson: Ingenting?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Utan vad du ser, det är en man som faller.
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Att det är någon som snabbt avlägsnar sig från platsen.
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Att det är en taxi som stannar till, någon hoppar ur taxin och beger sig till platsen.
Åke Larsson: Mm. Jaha
FHL Lars Jonsson: Denne någon beger sig ganska snart tillbaka till taxin och gör någonting där.
Åke Larsson: Mm. Mm.
FHL Lars Jonsson: Och du får grönt och företar din vänstersväng. Vart kör du sedan?
Åke Larsson: Jag kör ner Tunnelgatan och sen kommer jag väl ner mot jag kommer inte ihåg vad torget heter där nere på parkeringen, på Banhus-,
FHL Lars Jonsson: Norra Bantorget.
Åke Larsson: Norra Bantorget heter det.
FHL Lars Jonsson: Ja.
Åke Larsson: Och så svänger jag vänster på Vasagatan, fortsätter förbi T-Centralen och svänger ner mot Södermalm, kör söderut.
FHL Lars Jonsson: Och vid tillfället då du stod för rött ljus här på Sveavägen, korsningen med Tunnelgatan och ni blev uppmärksammade på den här händelsen, så hoppade alltså Anna Hage och Karin Johansson ur din bil?
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Det gjorde dom?
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Dom begav sig till den här platsen?
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Vad fällde dom för kommentarer, så att säga, när det här inträffade? Hörde du vad dom sa ?
Åke Larsson: Jaha, det var väl jag som började snacka och sa, att "nu är det fyllslagsmål på gång" va".
Och sen kom det då fram mer och mer (ohörbart) försökte hjälpa honom där framme, att det kan ha vart en hjärtattack eller nåt sånt där; nåt som har hänt, att hjärtat
FHL Lars Jonsson: Ingenting?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Utan vad du ser, det är en man som faller.
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Att det är någon som snabbt avlägsnar sig från platsen.
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Att det är en taxi som stannar till, någon hoppar ur taxin och beger sig till platsen.
Åke Larsson: Mm. Jaha
FHL Lars Jonsson: Denne någon beger sig ganska snart tillbaka till taxin och gör någonting där.
Åke Larsson: Mm. Mm.
FHL Lars Jonsson: Och du får grönt och företar din vänstersväng. Vart kör du sedan?
Åke Larsson: Jag kör ner Tunnelgatan och sen kommer jag väl ner mot jag kommer inte ihåg vad torget heter där nere på parkeringen, på Banhus-,
FHL Lars Jonsson: Norra Bantorget.
Åke Larsson: Norra Bantorget heter det.
FHL Lars Jonsson: Ja.
Åke Larsson: Och så svänger jag vänster på Vasagatan, fortsätter förbi T-Centralen och svänger ner mot Södermalm, kör söderut.
FHL Lars Jonsson: Och vid tillfället då du stod för rött ljus här på Sveavägen, korsningen med Tunnelgatan och ni blev uppmärksammade på den här händelsen, så hoppade alltså Anna Hage och Karin Johansson ur din bil?
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Det gjorde dom?
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Dom begav sig till den här platsen?
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Vad fällde dom för kommentarer, så att säga, när det här inträffade? Hörde du vad dom sa ?
Åke Larsson: Jaha, det var väl jag som började snacka och sa, att "nu är det fyllslagsmål på gång" va".
Och sen kom det då fram mer och mer (ohörbart) försökte hjälpa honom där framme, att det kan ha vart en hjärtattack eller nåt sånt där; nåt som har hänt, att hjärtat
Åke Larsson: har stannat och så -. Det var därför dom hoppade ur kan man säga och sen kanske lite av nyfikenhet också. Och vi tänkte väl inte mer på det va' sen.
FHL Lars Jonsson: Så ingen av er hade liksom klart för sig vad som hade egentligen inträffat?
Åke Larsson: Nehej, ingen aning.
FHL Lars Jonsson: Nej.
Åke Larsson: Ingen aning.
FHL Lars Jonsson: Ni visste då inte att det var någon som hade blivit skjuten?
Åke Larsson: Nehej, inte nån.
FHL Lars Jonsson: Ingen av er i bilen?
Åke Larsson: Nehej. Nehej. Det tror jag inte i alla fall. Jag kan ju bara svara för mig själv -.
FHL Lars Jonsson: Ja, jag förstår det, men det framgick inte av vad ni yttrade, så att säga, i bilen eller vad Anna Hage eller Karin Johansson sa innan dom lämnade bilen?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Kan du beskriva någon av dom här människorna som du ser, är det möjligt alltså? Om vi nu säger ...
Åke Larsson: Det är väldigt svårt alltså för det - det kan ha vart precis -.
Man ser ju under -, bara mörka gestalter egentligen va' när man tittar till så här snabbt va'. Och vad jag tror nu -, jag tror det var tre killar alltså.
Men nu visar det sig att det var Lisbeth Palme som står där, men det hade jag inte en aning om. Det kunde -, det kunde jag inte --.
FHL Lars Jonsson: Det var tre gestalter alltså?
Åke Larsson: Tre gestalter kan jag säga. För jag tittade inte efter så noga för jag hade mest ögonen på vägen eftersom vi då rullar fram så här va'.
FHL Lars Jonsson: Jaha, La du möjligtvis märke till någon annan människa som kom gående eller rörde sig på trottoaren i närheten av den här händelsen?
Åke Larsson: Nehej, inte som jag kan säga helt säkert så där jag vet. Det tror jag inte.
FHL Lars Jonsson: Det gjorde du inte - ?
Åke Larsson: Det fanns säkert personer runt omkring där men det tänkte inte jag på på nåt sätt, det gjorde jag inte.
Åke Larsson: har stannat och så -. Det var därför dom hoppade ur kan man säga och sen kanske lite av nyfikenhet också. Och vi tänkte väl inte mer på det va' sen.
FHL Lars Jonsson: Så ingen av er hade liksom klart för sig vad som hade egentligen inträffat?
Åke Larsson: Nehej, ingen aning.
FHL Lars Jonsson: Nej.
Åke Larsson: Ingen aning.
FHL Lars Jonsson: Ni visste då inte att det var någon som hade blivit skjuten?
Åke Larsson: Nehej, inte nån.
FHL Lars Jonsson: Ingen av er i bilen?
Åke Larsson: Nehej. Nehej. Det tror jag inte i alla fall. Jag kan ju bara svara för mig själv -.
FHL Lars Jonsson: Ja, jag förstår det, men det framgick inte av vad ni yttrade, så att säga, i bilen eller vad Anna Hage eller Karin Johansson sa innan dom lämnade bilen?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Kan du beskriva någon av dom här människorna som du ser, är det möjligt alltså? Om vi nu säger ...
Åke Larsson: Det är väldigt svårt alltså för det - det kan ha vart precis -.
Man ser ju under -, bara mörka gestalter egentligen va' när man tittar till så här snabbt va'. Och vad jag tror nu -, jag tror det var tre killar alltså.
Men nu visar det sig att det var Lisbeth Palme som står där, men det hade jag inte en aning om. Det kunde -, det kunde jag inte --.
FHL Lars Jonsson: Det var tre gestalter alltså?
Åke Larsson: Tre gestalter kan jag säga. För jag tittade inte efter så noga för jag hade mest ögonen på vägen eftersom vi då rullar fram så här va'.
FHL Lars Jonsson: Jaha, La du möjligtvis märke till någon annan människa som kom gående eller rörde sig på trottoaren i närheten av den här händelsen?
Åke Larsson: Nehej, inte som jag kan säga helt säkert så där jag vet. Det tror jag inte.
FHL Lars Jonsson: Det gjorde du inte - ?
Åke Larsson: Det fanns säkert personer runt omkring där men det tänkte inte jag på på nåt sätt, det gjorde jag inte.
FHL Lars Jonsson: Nehej. Och det var inget speciellt som du la märke till i anslutning till den här händelsen eller det här du såg?
Åke Larsson: Neehej.
FHL Lars Jonsson: När du sedan körde Tunnelgatan västerut, la du märke till någon där som kom springande eller någon bil som framfördes på något speciellt sätt eller -
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: - någonting anmärkningsvärt?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Ingenting?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Nehej.
Åke Larsson: Men jag kan väl säga en sak här nu som -.
FHL Lars Jonsson: Ja.
Åke Larsson: - som bara jag tydligen har fått för mig va'.
Och det var när man -, när vi står här vid Sveavägen mot - där, så fick jag för mig att det var nån som sprang från den platsen där och snett över så här.
Men det- det kan vara väldigt -, det vet jag inte alls va', men det är vad jag fick för mig var och det stämmer ju inte alls överens med nånting va'.
Men det är vad jag har fått för mig bara att nån sprang rakt över, men det kan ha varit -, jag har sett taxichauffören som sprang tillbaka så här bara och sen stannade vid bilen va.
FHL Lars Jonsson: Ja. Du visar här med hjälp av en karta vi har, alltså att du fick för dig att någon ifrån platsen där den här mannen faller-
Åke Larsson: Jaha. Jaha.
FHL Lars Jonsson: - har sprungit snett över Sveavägen
Åke Larsson: Ja, just det,.
FHL Lars Jonsson: - så att säga i -, det blir nordvästlig riktning snett över, kan man säga vad?
Åke Larsson: Ja, just det.
FHL Lars Jonsson: Mera i riktning - jaha, vad ska vi säga? - det blir mot Sveavägens västra trottoar strax norr om korsningen med Luntmakargatan.
Åke Larsson: Mm.
FHL Lars Jonsson: Du fick alltså ett intryck av att någon sprang- sprang då ... i vilket skede då?
Åke Larsson: Ja, precis när det har hänt alltså.
FHL Lars Jonsson: Nehej. Och det var inget speciellt som du la märke till i anslutning till den här händelsen eller det här du såg?
Åke Larsson: Neehej.
FHL Lars Jonsson: När du sedan körde Tunnelgatan västerut, la du märke till någon där som kom springande eller någon bil som framfördes på något speciellt sätt eller -
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: - någonting anmärkningsvärt?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Ingenting?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Nehej.
Åke Larsson: Men jag kan väl säga en sak här nu som -.
FHL Lars Jonsson: Ja.
Åke Larsson: - som bara jag tydligen har fått för mig va'.
Och det var när man -, när vi står här vid Sveavägen mot - där, så fick jag för mig att det var nån som sprang från den platsen där och snett över så här.
Men det- det kan vara väldigt -, det vet jag inte alls va', men det är vad jag fick för mig var och det stämmer ju inte alls överens med nånting va'.
Men det är vad jag har fått för mig bara att nån sprang rakt över, men det kan ha varit -, jag har sett taxichauffören som sprang tillbaka så här bara och sen stannade vid bilen va.
FHL Lars Jonsson: Ja. Du visar här med hjälp av en karta vi har, alltså att du fick för dig att någon ifrån platsen där den här mannen faller-
Åke Larsson: Jaha. Jaha.
FHL Lars Jonsson: - har sprungit snett över Sveavägen
Åke Larsson: Ja, just det,.
FHL Lars Jonsson: - så att säga i -, det blir nordvästlig riktning snett över, kan man säga vad?
Åke Larsson: Ja, just det.
FHL Lars Jonsson: Mera i riktning - jaha, vad ska vi säga? - det blir mot Sveavägens västra trottoar strax norr om korsningen med Luntmakargatan.
Åke Larsson: Mm.
FHL Lars Jonsson: Du fick alltså ett intryck av att någon sprang- sprang då ... i vilket skede då?
Åke Larsson: Ja, precis när det har hänt alltså.
FHL Lars Jonsson: Precis när det hänt - ?
Åke Larsson: Jaha, precis det eller några sekunder efter va. Och det kan ju ha vart den här taxichauffören som stack tillbaka och sen uppfattade -.
FHL Lars Jonsson: Menar du att taxin hade stannat på den västra sidan - ?
Åke Larsson: Nehej, det var -. Nej nej nej nej, det hade den inte va.
FHL Lars Jonsson: Nehej.
Åke Larsson: Det hade den inte gjort va'. Men jag har bara fått för mig att det var nån som sprang över så här och det var vad jag snabbt uppfattar, men det kan ju ha varit så att det var den här taxichauffören som sprang från trottoarkanten och sen till sin bil som står lite längre därifrån va' och det blir ju ungefär i den riktningen -
FHL Lars Jonsson: Jaha.
Åke Larsson: - som han sprang va´. Så det
FHL Lars Jonsson: Så du fick mera en känsla av att han sprang kanske över- över gatan
Åke Larsson: Jaha, just. Ja, över gatan, över Sveavägen -.
FHL Lars Jonsson: Men du är osäker - ?
Åke Larsson: Jag är väldigt osäker där, det är bara nånting som jag kan ha sett va'. Men det där - inget säker alls.
FHL Lars Jonsson: Nehej.
Åke Larsson: Absolut inte.
FHL Lars Jonsson: Men det är bra att du talar om det för att det kan vi ju liksom kolla med en person.
Åke Larsson: Jaha. Jaha.
FHL Lars Jonsson: Har du någon uppfattning om hur den människan såg ut, som du fick en känsla av att han korsade Sveavägen på det här sättet?
Åke Larsson: Inte en aning. Inte en aning.
FHL Lars Jonsson: Man eller kvinna, har du någon uppfattning?
Åke Larsson: Man.
FHL Lars Jonsson: Det är en man?
Åke Larsson: Jaha, det kan jag nästan säga.
FHL Lars Jonsson: Det kan ha varit taxichauffören?
Åke Larsson: Det kan ha varit taxi-.
FHL Lars Jonsson: Men det kan ha varit någon annan?
Åke Larsson: Det kan ha varit någon annan.
FHL Lars Jonsson: Precis när det hänt - ?
Åke Larsson: Jaha, precis det eller några sekunder efter va. Och det kan ju ha vart den här taxichauffören som stack tillbaka och sen uppfattade -.
FHL Lars Jonsson: Menar du att taxin hade stannat på den västra sidan - ?
Åke Larsson: Nehej, det var -. Nej nej nej nej, det hade den inte va.
FHL Lars Jonsson: Nehej.
Åke Larsson: Det hade den inte gjort va'. Men jag har bara fått för mig att det var nån som sprang över så här och det var vad jag snabbt uppfattar, men det kan ju ha varit så att det var den här taxichauffören som sprang från trottoarkanten och sen till sin bil som står lite längre därifrån va' och det blir ju ungefär i den riktningen -
FHL Lars Jonsson: Jaha.
Åke Larsson: - som han sprang va´. Så det
FHL Lars Jonsson: Så du fick mera en känsla av att han sprang kanske över- över gatan
Åke Larsson: Jaha, just. Ja, över gatan, över Sveavägen -.
FHL Lars Jonsson: Men du är osäker - ?
Åke Larsson: Jag är väldigt osäker där, det är bara nånting som jag kan ha sett va'. Men det där - inget säker alls.
FHL Lars Jonsson: Nehej.
Åke Larsson: Absolut inte.
FHL Lars Jonsson: Men det är bra att du talar om det för att det kan vi ju liksom kolla med en person.
Åke Larsson: Jaha. Jaha.
FHL Lars Jonsson: Har du någon uppfattning om hur den människan såg ut, som du fick en känsla av att han korsade Sveavägen på det här sättet?
Åke Larsson: Inte en aning. Inte en aning.
FHL Lars Jonsson: Man eller kvinna, har du någon uppfattning?
Åke Larsson: Man.
FHL Lars Jonsson: Det är en man?
Åke Larsson: Jaha, det kan jag nästan säga.
FHL Lars Jonsson: Det kan ha varit taxichauffören?
Åke Larsson: Det kan ha varit taxi-.
FHL Lars Jonsson: Men det kan ha varit någon annan?
Åke Larsson: Det kan ha varit någon annan.
FHL Lars Jonsson: Eller det kan vara hans sätt att springa till sin bil -
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Som du efteråt har fått en känsla av att det kanske var tvärs över Sveavägen
Åke Larsson: Jaha, just.
FHL Lars Jonsson: Men han stod alltså inte med taxibilen på den västra sidan utan han stod med taxin i anslutning till platsen där man-?
Åke Larsson: Jaha, lite snett in så -
FHL Lars Jonsson: - Där mannen låg på -, i korsningen?
Åke Larsson: Jaha, det är vad jag har fått uppfattningen om alltså. Det gick så väldigt snabbt allt det här så det är svårt och säga va'.
FHL Lars Jonsson: Ja. Någonting annat?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Okej, då avslutar vi förhöret klockan 11:30
.
Stockholm, dag som ovan
(Namnteckning)
Lars Jonsson
Krinsp
1986-04 - 10 AW/4040
FHL Lars Jonsson: Eller det kan vara hans sätt att springa till sin bil -
Åke Larsson: Jaha.
FHL Lars Jonsson: Som du efteråt har fått en känsla av att det kanske var tvärs över Sveavägen
Åke Larsson: Jaha, just.
FHL Lars Jonsson: Men han stod alltså inte med taxibilen på den västra sidan utan han stod med taxin i anslutning till platsen där man-?
Åke Larsson: Jaha, lite snett in så -
FHL Lars Jonsson: - Där mannen låg på -, i korsningen?
Åke Larsson: Jaha, det är vad jag har fått uppfattningen om alltså. Det gick så väldigt snabbt allt det här så det är svårt och säga va'.
FHL Lars Jonsson: Ja. Någonting annat?
Åke Larsson: Nehej.
FHL Lars Jonsson: Okej, då avslutar vi förhöret klockan 11:30
.
Stockholm, dag som ovan
(Namnteckning)
Lars Jonsson
Krinsp
1986-04 - 10 AW/4040
Plats for fortursstämpel
EAD
Sthlm
02 Arbetsenhet KSI 03 Uppgiftamottagare 04 talofon
05 datum
08 klockan Christer Dahlgren/pa
860313
09.10 10 Brott med vilket uppslaget hor samman
11 Spaningsuppslagot lämnat Mordet på Palme
vid person:
per telefon 12 Uppgiftslamnarens efternamn och alla fornamn i ratt följd, tilltalsnamnet markeras) Fagerberg Gustav 13 Yrke tito!
14 Postadress (utdelningsadress och ortsadress). telefon bostaden
ligt besok
7 per brev
TF.ar -manſ-dag 1-nr
misstänkt person
n fordon
rubricering t ex lakttagelse av person, fordon, gods, skottlossning etc med angivande av tid och plats) Passagerare
passerade Svavägen vid aktuell tid för mordet.
Såg mt fordon. gods 18 sak. anteckna först känd persons yrke, namn, födelsetid, bostad, telefon och arbetsgivare - okänd persons kon, alder, signaloment och klädsel - berört fordons reg nr, fabrikat, typ. årsmodell larg mm samt annat gods med noggrann beskrivning. Därefter övriga sakuppgifter med angivande av ev hållpunkter for tider och platser samt bedömning av uppgiftslamnarens trovärdighet och av sprite ollor narkotikapåverkan)
åker Gustav Fagerberg den 28/2 vid 23.00-tiden tillsammans med
och Svavägen norrut. Vid korsningen Sveav./Kungsgatan får de en pb - en röd liten bil, kombimodell framför sig som de tycker uppträder underligt. I bilen finns 3 ynglingar. Fagerberg kan ej ge något signalement på personerna i bilen förutom den yngling som sitter i baksätet. Han har en grå rock på sig samt en halsduk. Under färden på Sveav. tittar ynglingarna sig omkring hela tiden. Fagerberg får intrycket av att de söker/letar efter något. När de kommer fram till Kits Rådmansgatan svänger den röda bilen in till kanten och stannar. Fagerberg såg sen inte om bilen fortsatte eller parkerade. Ang bilen så kan Fagerberg ej säga något mer, annat än att bilen troligtvis är av nyere modell.
Forts-blad
19 Ovanstende uppslag
20 Tagit del
kan anknyta till uppslag nr
Spaningschef Signatur
Bitr spaningschef Registrator Signatur
Signatur
21
RPS 46312
anknyter till uppsing na 22 Registrerat: 23 Arendet tilldelat
Signatur
I datum
I signatur
24 Färdigbearbetat: datum
| 25 Spanche: sign
Med leta tinjer svgransade av
Plats for fortursstämpel
EAD
Sthlm
02 Arbetsenhet KSI 03 Uppgiftamottagare 04 talofon
05 datum
08 klockan Christer Dahlgren/pa
860313
09.10 10 Brott med vilket uppslaget hor samman
11 Spaningsuppslagot lämnat Mordet på Palme
vid person:
per telefon 12 Uppgiftslamnarens efternamn och alla fornamn i ratt följd, tilltalsnamnet markeras) Fagerberg Gustav 13 Yrke tito!
14 Postadress (utdelningsadress och ortsadress). telefon bostaden
ligt besok
7 per brev
TF.ar -manſ-dag 1-nr
misstänkt person
n fordon
rubricering t ex lakttagelse av person, fordon, gods, skottlossning etc med angivande av tid och plats) Passagerare
passerade Svavägen vid aktuell tid för mordet.
Såg mt fordon. gods 18 sak. anteckna först känd persons yrke, namn, födelsetid, bostad, telefon och arbetsgivare - okänd persons kon, alder, signaloment och klädsel - berört fordons reg nr, fabrikat, typ. årsmodell larg mm samt annat gods med noggrann beskrivning. Därefter övriga sakuppgifter med angivande av ev hållpunkter for tider och platser samt bedömning av uppgiftslamnarens trovärdighet och av sprite ollor narkotikapåverkan)
åker Gustav Fagerberg den 28/2 vid 23.00-tiden tillsammans med
och Svavägen norrut. Vid korsningen Sveav./Kungsgatan får de en pb - en röd liten bil, kombimodell framför sig som de tycker uppträder underligt. I bilen finns 3 ynglingar. Fagerberg kan ej ge något signalement på personerna i bilen förutom den yngling som sitter i baksätet. Han har en grå rock på sig samt en halsduk. Under färden på Sveav. tittar ynglingarna sig omkring hela tiden. Fagerberg får intrycket av att de söker/letar efter något. När de kommer fram till Kits Rådmansgatan svänger den röda bilen in till kanten och stannar. Fagerberg såg sen inte om bilen fortsatte eller parkerade. Ang bilen så kan Fagerberg ej säga något mer, annat än att bilen troligtvis är av nyere modell.
Forts-blad
19 Ovanstende uppslag
20 Tagit del
kan anknyta till uppslag nr
Spaningschef Signatur
Bitr spaningschef Registrator Signatur
Signatur
21
RPS 46312
anknyter till uppsing na 22 Registrerat: 23 Arendet tilldelat
Signatur
I datum
I signatur
24 Färdigbearbetat: datum
| 25 Spanche: sign
Med leta tinjer svgransade av
EAD
09 Plats for fortursstämpel
Arbatsenhet
KK 1 Uppgiftsmottagare 04 telefon
05 datum
08 klockan Ola Krieson
860315 1510 10 Brelt med vilket uppslaget hör samman
11 Spaningsuppslaget lamnat
vid person Palme
Tigt besok
per teleton pogitoamnarens hiernamn och alla fornamn (latt folid, tilltalsnamnet markeras)
Fagerberg, Gustav 13 Yrkelite
14 Postadress (utdelningsadress och ortsadress), telefon bostaden
15 Arbetsplats (arbetsgivare, postadress och telefon arbetet)
16 Uppslaget avsor
misstänkt person
17 Handelso (kort rubricering t ex iakttagelse av person, fordon, gods, skottlossning otc med angivando atid och plats)
Iakttagit bil på Sveav
fordon
gods 16 sak (anteckna först kind persons yrke, namn, födelsetid, bostad, telefon och arbetsgivare - okänd persons kon, Mlder, signalement och kladsalberört fordons reg nr. tabrikat, typ. krsmodell, iarg mm samt annat gods med noggrann beskrivning, barefter övriga sakuppgifter med angivande av ev hallpunkter for tider och platser samt bedömning av uppgittallimarens trovärdighet och av sprit ollor narkotikapáverkan)
Uppföljning av E 1813,
Fagerberg åkte bil tillsammans med
och De kom från Sergels Torg. Kl var 23.20. Fagerberg körde.
I korsningen Svea / Kungsgatan blev de trängda av en liten räd bil som pressade sig före till höger om UL. De lilla röda bilen körde sedan framför al Sveavägen norrut. Bilen kördes vingligt och försökte vid flera tillfällen köra in till trottoarkanten men hittade ingen plats. Bilen bytte fil flera gånger. Vid handelshögskolan hittade föraren en plats och stannade, Ul passerade och såg i backspegeln ingen stiga ur. Ul förlorade kontakten med den röda bilen efter korsningen med Odengatan.
Kan ej ange märke. Det var en liten kombinodell typ Fiat Ritno eller något japanskt. Klart röd med svarta plastkofångare, I bilen satt tre pesroner troligen män. Fagerberg drog slutsatsen att det var "lantisar" som var inne i stan och tittade på brudar.
säga märket, de har diskuterat
Forts-blad
Enl F kan inte heller
händelsen. 19 Ovanstende uppslag
kan anknyta till uppslag nr 21
anknyter till uppslagar 22 Registrerat 23 Arendet tilldelat
Signatur
20 Tagit del Spaningschot Signatur
| Bitr spaningschet Registrator Signatur
Signatur
25 Spay chofsign
I datum
cardiabeqrbetat datum
signatur
RPS 463.1.2
avsnitt)
EAD
09 Plats for fortursstämpel
Arbatsenhet
KK 1 Uppgiftsmottagare 04 telefon
05 datum
08 klockan Ola Krieson
860315 1510 10 Brelt med vilket uppslaget hör samman
11 Spaningsuppslaget lamnat
vid person Palme
Tigt besok
per teleton pogitoamnarens hiernamn och alla fornamn (latt folid, tilltalsnamnet markeras)
Fagerberg, Gustav 13 Yrkelite
14 Postadress (utdelningsadress och ortsadress), telefon bostaden
15 Arbetsplats (arbetsgivare, postadress och telefon arbetet)
16 Uppslaget avsor
misstänkt person
17 Handelso (kort rubricering t ex iakttagelse av person, fordon, gods, skottlossning otc med angivando atid och plats)
Iakttagit bil på Sveav
fordon
gods 16 sak (anteckna först kind persons yrke, namn, födelsetid, bostad, telefon och arbetsgivare - okänd persons kon, Mlder, signalement och kladsalberört fordons reg nr. tabrikat, typ. krsmodell, iarg mm samt annat gods med noggrann beskrivning, barefter övriga sakuppgifter med angivande av ev hallpunkter for tider och platser samt bedömning av uppgittallimarens trovärdighet och av sprit ollor narkotikapáverkan)
Uppföljning av E 1813,
Fagerberg åkte bil tillsammans med
och De kom från Sergels Torg. Kl var 23.20. Fagerberg körde.
I korsningen Svea / Kungsgatan blev de trängda av en liten räd bil som pressade sig före till höger om UL. De lilla röda bilen körde sedan framför al Sveavägen norrut. Bilen kördes vingligt och försökte vid flera tillfällen köra in till trottoarkanten men hittade ingen plats. Bilen bytte fil flera gånger. Vid handelshögskolan hittade föraren en plats och stannade, Ul passerade och såg i backspegeln ingen stiga ur. Ul förlorade kontakten med den röda bilen efter korsningen med Odengatan.
Kan ej ange märke. Det var en liten kombinodell typ Fiat Ritno eller något japanskt. Klart röd med svarta plastkofångare, I bilen satt tre pesroner troligen män. Fagerberg drog slutsatsen att det var "lantisar" som var inne i stan och tittade på brudar.
säga märket, de har diskuterat
Forts-blad
Enl F kan inte heller
händelsen. 19 Ovanstende uppslag
kan anknyta till uppslag nr 21
anknyter till uppslagar 22 Registrerat 23 Arendet tilldelat
Signatur
20 Tagit del Spaningschot Signatur
| Bitr spaningschet Registrator Signatur
Signatur
25 Spay chofsign
I datum
cardiabeqrbetat datum
signatur
RPS 463.1.2
avsnitt)
Tidigare uppslagsnummer D2449-06
AVSKRIFT
Bo Ståhl, Antikvariatet Lyktan, Bergsgatan 20, Stockholm, tfn
Ståhl är mycket kunnig om religiösa sekter.
Han håller för mindre troligt att mordet på Olof Palme skulle ha utförts i mer organiserad form av någon extrem religiös sekt såsom Livets Ord i Uppsala.
Livets Ord har sitt Stockholms-fäste i Södermalmskyrkan. De är öppet starkt emot allt som har med socialism att göra.
Mest kända är de dock för sin inställning till sjukdom och sjuka människor. De ser sjukdomen som ett symptom på bristande tro och sjuka människor således som klentrogna eller icke-troende.
Ledare för Livets Ord är Ulf Ekman .
Det finns en religiös sekt med som ledare. De ger ut en tidskrift som heter .
I denna sekt verkar också en också han boende i
I bor som utger skriften eller som den senare kallats .
är en av ledarna i
menar att någon enskild person eller 2-3 personer kan ha triggats" att utföra mordet på Palme, kanske också utan att den som "triggat" vet om det, genom den hatfulla inställning som nämnda rörelser, sekter har till socialism och till Olof Palme i särskilt hög grad.
Stockholm som ovan
Insp Sten Lindström
Tidigare uppslagsnummer D2449-06
AVSKRIFT
Bo Ståhl, Antikvariatet Lyktan, Bergsgatan 20, Stockholm, tfn
Ståhl är mycket kunnig om religiösa sekter.
Han håller för mindre troligt att mordet på Olof Palme skulle ha utförts i mer organiserad form av någon extrem religiös sekt såsom Livets Ord i Uppsala.
Livets Ord har sitt Stockholms-fäste i Södermalmskyrkan. De är öppet starkt emot allt som har med socialism att göra.
Mest kända är de dock för sin inställning till sjukdom och sjuka människor. De ser sjukdomen som ett symptom på bristande tro och sjuka människor således som klentrogna eller icke-troende.
Ledare för Livets Ord är Ulf Ekman .
Det finns en religiös sekt med som ledare. De ger ut en tidskrift som heter .
I denna sekt verkar också en också han boende i
I bor som utger skriften eller som den senare kallats .
är en av ledarna i
menar att någon enskild person eller 2-3 personer kan ha triggats" att utföra mordet på Palme, kanske också utan att den som "triggat" vet om det, genom den hatfulla inställning som nämnda rörelser, sekter har till socialism och till Olof Palme i särskilt hög grad.
Stockholm som ovan
Insp Sten Lindström
Sid nr
Hi
7504-2
Uppgiftslämnare (efternamn och förnamn)
Sthlm RKS-A2 03 Upprättat(d) av telefon Krinsp K Rasmusson 3842. Palmemordet 10 sak
04 Fortsättningsblad
05
06
Utskriftsdatum
Förhörsprot
X Promemoria
880408
Anknytning till H 7504 och D 4582-4
Larsson, Anders fd
Anders Larsson har själv skrivit om sitt liv i flera PM vilka bifogas. Han är även hörd, vilket även det bifogas.
O
BPS 463.2.2
Fel vid skapande av miniatyrbild: Ogiltiga parametrar för miniatyrbilden
Sid nr
Hi
7504-2
Uppgiftslämnare (efternamn och förnamn)
Sthlm RKS-A2 03 Upprättat(d) av telefon Krinsp K Rasmusson 3842. Palmemordet 10 sak
04 Fortsättningsblad
05
06
Utskriftsdatum
Förhörsprot
X Promemoria
880408
Anknytning till H 7504 och D 4582-4
Larsson, Anders fd
Anders Larsson har själv skrivit om sitt liv i flera PM vilka bifogas. Han är även hörd, vilket även det bifogas.
O
BPS 463.2.2
Protokoll fört vid förhör med Anette Kohut
Förhöret hållet på Försäkringsbolaget Skandia torsdagen den 26 juni 1986 med början kl 14.30. Förhörsledare krinsp Tor Petrell.
Anette Kohut tjänstgör som väktare på Securitas och förhöret avser fredagen den 28 februari 1986 då hon tjänstgjorde i receptionen på Skandia.
F: Förhörsledare
K: Kohut
F: Kommer du ihåg den här fredagen den 28:e, när du började då i receptionen?
K: Jag började kvart i fem på eftermiddagen, 16.45.
F: Ja, och du slutar?
K: Ja, egentligen slutar jag kvart i nio men i och med att jag hade gjort upp med den andra väktaren, nattväktaren som skulle lösa av mig kvart i nio att han skulle få komma elva.
F: Ja, vem var det?
K: Det var Henry Olofsson . Det här hade vi gjort upp sinsemellan så Securitas visste inte om det och därför visste inte dom heller våra tider. Och han kom omkring klockan elva.
F: Får jag fråga här, tiden 16.45 till 20.45 vem tjänstgjorde mer än du i receptionen?
K: Det var jag och Anna-Lisa Gahn. Där har jag sagt fel till den förra som förhörde mig, för jag sade nämligen Ann-Sofi Olofsson, jag var bomsäker på att det var hon. Men sedan har jag fått reda på av henne att det inte hon utan det var Anna-Lisa Gahn Hon är nattväktaren, hon jobbar tillsammans med Henry Olofsson. Men hon fick hoppa in istället, hon hade tydligen bytt.
F: Jaha, så hon tjänstgjorde också då kl 16.45-20.45.
K. Ja.
F: Och sedan fortsatte hon från 20.45 .
Protokoll fört vid förhör med Anette Kohut
Förhöret hållet på Försäkringsbolaget Skandia torsdagen den 26 juni 1986 med början kl 14.30. Förhörsledare krinsp Tor Petrell.
Anette Kohut tjänstgör som väktare på Securitas och förhöret avser fredagen den 28 februari 1986 då hon tjänstgjorde i receptionen på Skandia.
F: Förhörsledare
K: Kohut
F: Kommer du ihåg den här fredagen den 28:e, när du började då i receptionen?
K: Jag började kvart i fem på eftermiddagen, 16.45.
F: Ja, och du slutar?
K: Ja, egentligen slutar jag kvart i nio men i och med att jag hade gjort upp med den andra väktaren, nattväktaren som skulle lösa av mig kvart i nio att han skulle få komma elva.
F: Ja, vem var det?
K: Det var Henry Olofsson . Det här hade vi gjort upp sinsemellan så Securitas visste inte om det och därför visste inte dom heller våra tider. Och han kom omkring klockan elva.
F: Får jag fråga här, tiden 16.45 till 20.45 vem tjänstgjorde mer än du i receptionen?
K: Det var jag och Anna-Lisa Gahn. Där har jag sagt fel till den förra som förhörde mig, för jag sade nämligen Ann-Sofi Olofsson, jag var bomsäker på att det var hon. Men sedan har jag fått reda på av henne att det inte hon utan det var Anna-Lisa Gahn Hon är nattväktaren, hon jobbar tillsammans med Henry Olofsson. Men hon fick hoppa in istället, hon hade tydligen bytt.
F: Jaha, så hon tjänstgjorde också då kl 16.45-20.45.
K. Ja.
F: Och sedan fortsatte hon från 20.45 .
K: Till kvart över åtta på morgonen.
F: Hon gjorde dubbla pass då. Det gjorde du också i princip kanske?
K: Nej, jag slutar ju efter halv tolv.
F: Mm. Du berättade att Henry Olofsson kom
K: Omkring klockan elva.
F: Före eller efter?
K: Det är sådana frågor som inte jag kommer ihåg.
F: Var du ensam då i receptionen när han kom?
K: Ja, det var jag, jag var ensam när han kom.
F: Anna-Lisa Gähn var någonstans var hon?
K: Hon gick ronden. Hon påbörjade den omkring kl 21.00 , antingen 20.45 eller 21.00. Omkring där.
F: Ja. När Henry kom vad hände då, gick du direkt hem?
K: Nej, det gjorde jag inte, jag satt kvar, vi hade tv:n på, tittade på tv och pratade och tiden gick och när jag tittade på klockan som finns i receptionen på väggen så såg jag att den var omkring: halv tolv och jag tänkte herre gud nu måste jag skynda mig hem. För jag skulle nämligen tillbaka på lördag morgon kvart över åtta. Och då gick jag för att byta om, vi har vårat omklädningsrum strax bakom där, ett litet rum Och sedan åkte jag ut med bilen på baksidan.
F: Vad är det för bil du har?
K: Audi 50.
F: Färg?
K: Blå, metalic blå.
F: Jaha, då kom du alltså ut, vi har tittat på en karta.här över Stockholm och den här omgivningen. Du kom ut på Luntmakargatan där du svänger vänster och kör den då norr ut. Sedan svänger du vänster på Kammakargatan ner till Sveavägen, där du svänger höger och fortsätter Sveavägen norrut.
K: Det stämmer.
F: Du har ťidigare berätkat om någon bil som du observerade här, var någonstans var det?
K: Det var på Sveavägen mot norrtull alltså. Men jag vet inte riktigt var, jag vet inte riktigt sträckan där jag började se bilen.
F: Var den i rörelse den?
K: Den var i rörelse, för antagligen så kom den bakifrån mig och
K: Till kvart över åtta på morgonen.
F: Hon gjorde dubbla pass då. Det gjorde du också i princip kanske?
K: Nej, jag slutar ju efter halv tolv.
F: Mm. Du berättade att Henry Olofsson kom
K: Omkring klockan elva.
F: Före eller efter?
K: Det är sådana frågor som inte jag kommer ihåg.
F: Var du ensam då i receptionen när han kom?
K: Ja, det var jag, jag var ensam när han kom.
F: Anna-Lisa Gähn var någonstans var hon?
K: Hon gick ronden. Hon påbörjade den omkring kl 21.00 , antingen 20.45 eller 21.00. Omkring där.
F: Ja. När Henry kom vad hände då, gick du direkt hem?
K: Nej, det gjorde jag inte, jag satt kvar, vi hade tv:n på, tittade på tv och pratade och tiden gick och när jag tittade på klockan som finns i receptionen på väggen så såg jag att den var omkring: halv tolv och jag tänkte herre gud nu måste jag skynda mig hem. För jag skulle nämligen tillbaka på lördag morgon kvart över åtta. Och då gick jag för att byta om, vi har vårat omklädningsrum strax bakom där, ett litet rum Och sedan åkte jag ut med bilen på baksidan.
F: Vad är det för bil du har?
K: Audi 50.
F: Färg?
K: Blå, metalic blå.
F: Jaha, då kom du alltså ut, vi har tittat på en karta.här över Stockholm och den här omgivningen. Du kom ut på Luntmakargatan där du svänger vänster och kör den då norr ut. Sedan svänger du vänster på Kammakargatan ner till Sveavägen, där du svänger höger och fortsätter Sveavägen norrut.
K: Det stämmer.
F: Du har ťidigare berätkat om någon bil som du observerade här, var någonstans var det?
K: Det var på Sveavägen mot norrtull alltså. Men jag vet inte riktigt var, jag vet inte riktigt sträckan där jag började se bilen.
F: Var den i rörelse den?
K: Den var i rörelse, för antagligen så kom den bakifrån mig och
körde om, just där....där var trefiligt tror jag på Sveavägen, bussfilen och mitten och längst till vänster tror jag.
F: kommer du ihåg om du hade passerat Odengatan. Det är nästa stora korsning...
K: Jag minns inte det. Jag kan inte svara på det, för antingen är det rätt eller fel, jag vet inte, jag kommer inte ihåg. Jag minns bara att jag väjde undan för jag tyckte att det är lika bra att han får köra om, jag ville ha honom på avstånd just för att han höll på .... mellan filerna fram och tillbaka.
F: Du såg honom då i backspegeln eller..?
K: Jag har för mig att jag såg så här på sidan och så när han var Jag såg då att han körde, eller han, jag vet inte vem det var, att det var vinglig körning. Jag tyckte det var lika bra att jag håller mig lugn.
F: Mm. Gick det fort?
K: Han körde ganska fort, det kan man säga.
F: Ja, var det mycket trafik på gatan?
K: Vad jag minns så var det en bil till som körde lugnt som också väjde undan, jag kommer inte ihåg vad det var för bil, varken färg eller typ. Jag vet att jag konstaterade att den andra också tog det lugnt och väjde undan.
F: Den andra bilen låg den bakom eller framför dig?
K: Nej, han var framför mig. Jag höll mig lugn just för att jag inte ville jag tänkte att han skulle köra om han hade bråttom.
F: Mm. Vad var det här för bil?
K: Jag har för mig, jag tyckte att det var någon Volvo av något slag. Mörk. Men sedan om det var mörkröd eller svart eller vad det vet jag inte.
F: Nej, var det en nyare modell eller var det en äldre?
K: Det var nog en äldre. Eller äldre och äldre, men det var inte den nya turbon alltså.
F: Nej, var det 240-serien eller var det ännu äldre?
K: Nej, jag kan tänka mig att det var det. Jag tittade inte så noga, för jag tänkte inte mer på det där. Jag hade ingen aning .....
F: Nej, var den svenskregistrerad?
K. Det tror jag den var. Och jag såg att det var flera stycken i bilen.
körde om, just där....där var trefiligt tror jag på Sveavägen, bussfilen och mitten och längst till vänster tror jag.
F: kommer du ihåg om du hade passerat Odengatan. Det är nästa stora korsning...
K: Jag minns inte det. Jag kan inte svara på det, för antingen är det rätt eller fel, jag vet inte, jag kommer inte ihåg. Jag minns bara att jag väjde undan för jag tyckte att det är lika bra att han får köra om, jag ville ha honom på avstånd just för att han höll på .... mellan filerna fram och tillbaka.
F: Du såg honom då i backspegeln eller..?
K: Jag har för mig att jag såg så här på sidan och så när han var Jag såg då att han körde, eller han, jag vet inte vem det var, att det var vinglig körning. Jag tyckte det var lika bra att jag håller mig lugn.
F: Mm. Gick det fort?
K: Han körde ganska fort, det kan man säga.
F: Ja, var det mycket trafik på gatan?
K: Vad jag minns så var det en bil till som körde lugnt som också väjde undan, jag kommer inte ihåg vad det var för bil, varken färg eller typ. Jag vet att jag konstaterade att den andra också tog det lugnt och väjde undan.
F: Den andra bilen låg den bakom eller framför dig?
K: Nej, han var framför mig. Jag höll mig lugn just för att jag inte ville jag tänkte att han skulle köra om han hade bråttom.
F: Mm. Vad var det här för bil?
K: Jag har för mig, jag tyckte att det var någon Volvo av något slag. Mörk. Men sedan om det var mörkröd eller svart eller vad det vet jag inte.
F: Nej, var det en nyare modell eller var det en äldre?
K: Det var nog en äldre. Eller äldre och äldre, men det var inte den nya turbon alltså.
F: Nej, var det 240-serien eller var det ännu äldre?
K: Nej, jag kan tänka mig att det var det. Jag tittade inte så noga, för jag tänkte inte mer på det där. Jag hade ingen aning .....
F: Nej, var den svenskregistrerad?
K. Det tror jag den var. Och jag såg att det var flera stycken i bilen.
F: Hur många?
K: Den såg ganska full ut, jag skulle tippa på fyra-fem stycken.
F: Men du vet inte säkert antalet?:
K: Nej, det vet jag inte. Så noga tittade jag inte utan jag bara gjorde en snabb överblick, konstaterade, jaha, säkert fyllon som sitter där.
F: Mm. Vart tog den här bilen vägen?
K: Jag såg att han körde mot Norrtull och sedan till vänster och sedan var han bara borta i ett nafs.
F: Du menar till vänster, menar du då rondellen vid Norrtull?
K: Ja, han körde åt samma håll som jag. körde för jag körde efter och sedan så, direkt efter, ja, man kör till vänster då och sedan var han bara borta.
F: Du menar vid rondellen vid Wennergren centrum?
K: Ja.
F: Och där förlorade du bilen ur sikte.
K: Mm. Jag tittade inte så noga heller men jag konstaterade just att vart tog han vägen han som hade så bråttom. Kan ju inte säga att jag letade efter den. Men där var han borta, sedan vet jag inte om han körde höger eller vänster. För jag körde själv till höger vid Gulfmacken där.
F: Ja. Det är inget mer som du kan. erinra dig om just den här bilen?
K: Nej.
F: Var det några dekaler på bilen?
K: Jag minns inte. I och med att jag inte tänkte.., hade jag bara vetat om det här med mordet då hade man kanske reflekterat och tittat lite mera noga. Det gör man inte, jag gör det inte i alla fall.
F: Nej. Det var i alla fall en volvo.
K: Jag är inte hụndraprocentigt säker, det är jag inte.
F: Men en volvoliknande bil.
K: ja.
F: Och i så fall troligen' en 240 av något slag. K: Ja.
F: Dock inte den allra. modernaste, och den var mörk till färgen.
K: ja.
F: Och du har för dig att den var svenskregistrerad.
K: Ja.
F: Och det satt flera personer i den men du vet inte antalet men du tror att det var fyra eller fem. Och den körde vingligt och den
F: Hur många?
K: Den såg ganska full ut, jag skulle tippa på fyra-fem stycken.
F: Men du vet inte säkert antalet?:
K: Nej, det vet jag inte. Så noga tittade jag inte utan jag bara gjorde en snabb överblick, konstaterade, jaha, säkert fyllon som sitter där.
F: Mm. Vart tog den här bilen vägen?
K: Jag såg att han körde mot Norrtull och sedan till vänster och sedan var han bara borta i ett nafs.
F: Du menar till vänster, menar du då rondellen vid Norrtull?
K: Ja, han körde åt samma håll som jag. körde för jag körde efter och sedan så, direkt efter, ja, man kör till vänster då och sedan var han bara borta.
F: Du menar vid rondellen vid Wennergren centrum?
K: Ja.
F: Och där förlorade du bilen ur sikte.
K: Mm. Jag tittade inte så noga heller men jag konstaterade just att vart tog han vägen han som hade så bråttom. Kan ju inte säga att jag letade efter den. Men där var han borta, sedan vet jag inte om han körde höger eller vänster. För jag körde själv till höger vid Gulfmacken där.
F: Ja. Det är inget mer som du kan. erinra dig om just den här bilen?
K: Nej.
F: Var det några dekaler på bilen?
K: Jag minns inte. I och med att jag inte tänkte.., hade jag bara vetat om det här med mordet då hade man kanske reflekterat och tittat lite mera noga. Det gör man inte, jag gör det inte i alla fall.
F: Nej. Det var i alla fall en volvo.
K: Jag är inte hụndraprocentigt säker, det är jag inte.
F: Men en volvoliknande bil.
K: ja.
F: Och i så fall troligen' en 240 av något slag. K: Ja.
F: Dock inte den allra. modernaste, och den var mörk till färgen.
K: ja.
F: Och du har för dig att den var svenskregistrerad.
K: Ja.
F: Och det satt flera personer i den men du vet inte antalet men du tror att det var fyra eller fem. Och den körde vingligt och den
hade väldigt bråttom.
K: Ja.
F: Reflekterade du på om den körde mot rött lyse?
K: Om jag reflekterade mot det så kommer jag inte ihåg det. Jag minns inte.
F: Stannade du för rött ljus någon gång på den här sträckan från Kammakargatan och Wennergren centrum.
K: Det är en sak som jag inte heller kommer ihåg, men antagligen för jag tycker alltid man får stanna någonstans på Sveavägen så jag antar att någonstans fick jag stanna.
F: Och du vet inte riktigt var någonstans på den här sträckan som du observerade bilen?
K: Nej, jag undrar om det inte var halva, på halva vägen någonstans mot norrtull. Omkring, jag tror det var någonstans där.
F: Nå innan du lämnade Skandia, du säger att du lämnade Skandia vid 23.30-tiden.
K: Omkring, strax efter.
F: Strax effer 23.30.
K: Ja, och då hade vi inte observerat några ljud.
F: Nej..
K: För sådant hör man.
F: Du menar ljud från gatan...
K: Ja, nu tänkte jag mest på polis, på sirener överhuvudtaget, det borde man ha hört om de varit där, om de hade anlänt siren överhuvudtaget.
F: Mm. Hur vet du att klockan var strax efter 23:30, tittade du på klockan?
K: Jo, jag tittade precis på klockan när jag sa "herre gud klockan är så mycket" och då gick jag direkt och bytte om och åkte sedan.
F: Mm. Hur lång tid tar det att byta om och gå ner i garaget?
K: Ja, vad kan det ta, fem minuter, nu vet jag inte om jag pratade lite till med honom eller inte, det kommer jag inte ihåg. Ja, senast fem över halv tjugo i kunde det varit när jag åkte därifrån.
F: Mm. Var Anna-Lisa Gahn närvarande då?
K: Nej, hon var inte där.
F: Kom det någon som jobbade i huset under den här tiden när Henry Olofsson och du befann dig i receptionen?
K: Det minns inte jag... Jag minns bara att innan vad kunde hon varit,
hade väldigt bråttom.
K: Ja.
F: Reflekterade du på om den körde mot rött lyse?
K: Om jag reflekterade mot det så kommer jag inte ihåg det. Jag minns inte.
F: Stannade du för rött ljus någon gång på den här sträckan från Kammakargatan och Wennergren centrum.
K: Det är en sak som jag inte heller kommer ihåg, men antagligen för jag tycker alltid man får stanna någonstans på Sveavägen så jag antar att någonstans fick jag stanna.
F: Och du vet inte riktigt var någonstans på den här sträckan som du observerade bilen?
K: Nej, jag undrar om det inte var halva, på halva vägen någonstans mot norrtull. Omkring, jag tror det var någonstans där.
F: Nå innan du lämnade Skandia, du säger att du lämnade Skandia vid 23.30-tiden.
K: Omkring, strax efter.
F: Strax effer 23.30.
K: Ja, och då hade vi inte observerat några ljud.
F: Nej..
K: För sådant hör man.
F: Du menar ljud från gatan...
K: Ja, nu tänkte jag mest på polis, på sirener överhuvudtaget, det borde man ha hört om de varit där, om de hade anlänt siren överhuvudtaget.
F: Mm. Hur vet du att klockan var strax efter 23:30, tittade du på klockan?
K: Jo, jag tittade precis på klockan när jag sa "herre gud klockan är så mycket" och då gick jag direkt och bytte om och åkte sedan.
F: Mm. Hur lång tid tar det att byta om och gå ner i garaget?
K: Ja, vad kan det ta, fem minuter, nu vet jag inte om jag pratade lite till med honom eller inte, det kommer jag inte ihåg. Ja, senast fem över halv tjugo i kunde det varit när jag åkte därifrån.
F: Mm. Var Anna-Lisa Gahn närvarande då?
K: Nej, hon var inte där.
F: Kom det någon som jobbade i huset under den här tiden när Henry Olofsson och du befann dig i receptionen?
K: Det minns inte jag... Jag minns bara att innan vad kunde hon varit,
ja, jag minns inte vad tiden var, undrar om det inte var någonstans vid nio Nej, jag säger inget för jag minns inte. Men jag kommer i alla fall ihåg han som hade den där axelremsväskan eller handledsväskan tror jag det var. Vad är det han heter, ja, han var <maskat> i alla fall, han som jobbar där. För han skulle ha semester veckan efter för vi önskade honom trevlig semester och allting. Och det var han som tydligen hade sprungit efter han som han trodde hade skjutit. Han berättade att han var precis där vid Götabanken när skottet gicK. Nej, han måste ha gått då vid tolv, eller halv tolv, kvart över elva..
F: Någon gång vid niotiden säger du, träffade du honom, gick han ut eller in i Skandia eller?
K: Det är sådana saker som inte jag kommer ihåg, för folk går alltid in och ut ..... Då pratar man väl oftast med folk när de går ut och in men i och med att de inte har hade jag vetat om att det varit ett mord skett ett mord då hade man varit mer uppmärksam och kommit ihåg mer. Men flesta är så att saker och ting händer och så är det inget mer med det.
F: Nej. Det är Stig Engström du kanske syftar på?
K: Ja, just det.
F: Det är så han heter.
K: Ja.
F: Du säger här att någon gång vid 21.00, menar du då att du träffade Stig Engström i receptionen?
K: <maskat> Varför jag sade nio kommer jag inte... det vet jag inte. Men det är väl oftast då när folk går ut och in. Eller då också.
F: Ja. Men i samband med att du då skulle åka hem och efter det att Henry Olofsson hade kommit för att lösa av dig, under den tiden Henry Olofsson och du satt i receptionen lämnade Stig Engström Skandia då?
K: Ja, det gjorde han.
F: Det gjorde han.
K: Det är därför jag tippar på, för det var nog ungefär kvart över elva, kan det ha varit..
F: Då gick han alltså?
K: Ja, omkring där. För jag vet att det var jag och Henry Olofsson,
ja, jag minns inte vad tiden var, undrar om det inte var någonstans vid nio Nej, jag säger inget för jag minns inte. Men jag kommer i alla fall ihåg han som hade den där axelremsväskan eller handledsväskan tror jag det var. Vad är det han heter, ja, han var <maskat> i alla fall, han som jobbar där. För han skulle ha semester veckan efter för vi önskade honom trevlig semester och allting. Och det var han som tydligen hade sprungit efter han som han trodde hade skjutit. Han berättade att han var precis där vid Götabanken när skottet gicK. Nej, han måste ha gått då vid tolv, eller halv tolv, kvart över elva..
F: Någon gång vid niotiden säger du, träffade du honom, gick han ut eller in i Skandia eller?
K: Det är sådana saker som inte jag kommer ihåg, för folk går alltid in och ut ..... Då pratar man väl oftast med folk när de går ut och in men i och med att de inte har hade jag vetat om att det varit ett mord skett ett mord då hade man varit mer uppmärksam och kommit ihåg mer. Men flesta är så att saker och ting händer och så är det inget mer med det.
F: Nej. Det är Stig Engström du kanske syftar på?
K: Ja, just det.
F: Det är så han heter.
K: Ja.
F: Du säger här att någon gång vid 21.00, menar du då att du träffade Stig Engström i receptionen?
K: <maskat> Varför jag sade nio kommer jag inte... det vet jag inte. Men det är väl oftast då när folk går ut och in. Eller då också.
F: Ja. Men i samband med att du då skulle åka hem och efter det att Henry Olofsson hade kommit för att lösa av dig, under den tiden Henry Olofsson och du satt i receptionen lämnade Stig Engström Skandia då?
K: Ja, det gjorde han.
F: Det gjorde han.
K: Det är därför jag tippar på, för det var nog ungefär kvart över elva, kan det ha varit..
F: Då gick han alltså?
K: Ja, omkring där. För jag vet att det var jag och Henry Olofsson,
nu när jag tänker efter mer och mer då kommer jag ihåg det, att vi önskade honom trevlig semester och allting. Och sedan efter det, jag hade hunnit gå strax innan han kom tillbaka berättade Henry. Strax efter att jag hade gått, passerat den här skjutporten som är där nere, som jag också kom igenom med, då kom han in.
F: Engström?
K: Ja, då kom han tillbaka efter att, då ville han ju ringa, då hade han hört det här skottet och sett vad som hade hänt.
F: Men det är någonting som inte du har sett?
K: Jag har inte sett någonting, jag visste inte ens att han hade kommit tillbaka.
F: Nehe.
K: Men enligt Henry så hade han kommit in strax efter att jag hade passerat den där skjutporten. Så jag hade tydligen inte ens hunnit ner enligt honom. Jag vet själv inte alls vad som hände. Utan det är som han..
F: En kort fråga bara, du nämnde här att du gick bakom och bytte om, får du passera den här skjutporten då för att göra det?
K: Nej.
F: Utan det gör du bakom själva receptionsdisken.
K: Ja, precis. Jag vet inte om du observerade det, i receptionen så ser du en dörr till vänster, där går vi genom.
F: Ja. Sedan när du har bytt om då går du tillbaka till receptionen.
K: Ja.
F: Sedan går du ut ur receptionen..
K: Jag rundade så där som du och jag gjorde nu.
F: Ja, och sedan genom skjutdörrarna?
K: Ja, och så hissen ner.
F: Till garaget.
K: Ja, ok. Man går ut där.
F: Har du något minne av när Stig Engström, du jobbade ju den här eftermiddagen och kvällen från 16.45, träffade du Engström tidigare under den här aftonen?
K: Jag vet inte.
F: Du nämnde här nio
K: Ja, nio, att jag sa, det var dumt sagt av mig, för jag vet inte egentligen, det vet jag inte.
F: Nej. Men eftersom Engström då lämnar det här huset vid 23.15 så
nu när jag tänker efter mer och mer då kommer jag ihåg det, att vi önskade honom trevlig semester och allting. Och sedan efter det, jag hade hunnit gå strax innan han kom tillbaka berättade Henry. Strax efter att jag hade gått, passerat den här skjutporten som är där nere, som jag också kom igenom med, då kom han in.
F: Engström?
K: Ja, då kom han tillbaka efter att, då ville han ju ringa, då hade han hört det här skottet och sett vad som hade hänt.
F: Men det är någonting som inte du har sett?
K: Jag har inte sett någonting, jag visste inte ens att han hade kommit tillbaka.
F: Nehe.
K: Men enligt Henry så hade han kommit in strax efter att jag hade passerat den där skjutporten. Så jag hade tydligen inte ens hunnit ner enligt honom. Jag vet själv inte alls vad som hände. Utan det är som han..
F: En kort fråga bara, du nämnde här att du gick bakom och bytte om, får du passera den här skjutporten då för att göra det?
K: Nej.
F: Utan det gör du bakom själva receptionsdisken.
K: Ja, precis. Jag vet inte om du observerade det, i receptionen så ser du en dörr till vänster, där går vi genom.
F: Ja. Sedan när du har bytt om då går du tillbaka till receptionen.
K: Ja.
F: Sedan går du ut ur receptionen..
K: Jag rundade så där som du och jag gjorde nu.
F: Ja, och sedan genom skjutdörrarna?
K: Ja, och så hissen ner.
F: Till garaget.
K: Ja, ok. Man går ut där.
F: Har du något minne av när Stig Engström, du jobbade ju den här eftermiddagen och kvällen från 16.45, träffade du Engström tidigare under den här aftonen?
K: Jag vet inte.
F: Du nämnde här nio
K: Ja, nio, att jag sa, det var dumt sagt av mig, för jag vet inte egentligen, det vet jag inte.
F: Nej. Men eftersom Engström då lämnar det här huset vid 23.15 så
måste ju han varit här under kvällen?
K: Jo, han hade i jobbat över just därför att han skulle på semester.
F: Mm, det berättade han kanske.
K: Mm, det gjorde han. Men det har jag sagt till de övriga som har förhört mig också så jag förstår inte, nu vet inte jag om poliserna kom tidigare eller inte, men att inte vi hörde någonting så mycket är säkert. Nu vet inte jag vad Henry har pratat för jag har inte pratat med honom efteråt om det här. Men vi borde ha reflekterat eller någonting att ljudet just stannade där, det går väl att kolla, oavsett om det är Palme eller någon annan så skulle man ju kolla vad det är för någonting. I och med att dom var så pass nära.
F: Ja, men du har i alla fall inte hört några sirener?
K: Ingenting. Inte det minsta lilla ljud att folk springer fram och tillbaka är vi vana vid..
F: Och helt ovetande..
K: Kör jag ut därifrån..
F: Om vad som har hänt så åker du ut därifrån. Och då är klockan efter 23.30.
K: Ja. Omkring fem över halv- tjugo i. Första gången jag hörde talas om det här mordet det var klockan fem på morgonen när min radio sätter igång och väcker mig. Och då trodde jag att det var ett skämt. I och med att det var mitt i musiken så bara sade dom det.
F: En annan fråga, jag har tittat på receptionen när jag väntat på dig och för att ta sig in genom de här skjutdörrarna så får man använda någon form av kort som man stoppar in i en låda som ... Hur fungerar det där, är det något passerkort av något slag?
K: Ja, just det, det är passerkort samtidigt som det är stämpelkort. Det är allt i ett.
F: Ja. Så det registreras då i en dataanläggning.
K: Ja.
F: Så kan man plocka fram uppgifter senare.
K: Mm.
F: Finns det något annat sätt att ta sig in genom de här skjutdörrarna man inte har något kort, om man inte vill använda kortet?
måste ju han varit här under kvällen?
K: Jo, han hade i jobbat över just därför att han skulle på semester.
F: Mm, det berättade han kanske.
K: Mm, det gjorde han. Men det har jag sagt till de övriga som har förhört mig också så jag förstår inte, nu vet inte jag om poliserna kom tidigare eller inte, men att inte vi hörde någonting så mycket är säkert. Nu vet inte jag vad Henry har pratat för jag har inte pratat med honom efteråt om det här. Men vi borde ha reflekterat eller någonting att ljudet just stannade där, det går väl att kolla, oavsett om det är Palme eller någon annan så skulle man ju kolla vad det är för någonting. I och med att dom var så pass nära.
F: Ja, men du har i alla fall inte hört några sirener?
K: Ingenting. Inte det minsta lilla ljud att folk springer fram och tillbaka är vi vana vid..
F: Och helt ovetande..
K: Kör jag ut därifrån..
F: Om vad som har hänt så åker du ut därifrån. Och då är klockan efter 23.30.
K: Ja. Omkring fem över halv- tjugo i. Första gången jag hörde talas om det här mordet det var klockan fem på morgonen när min radio sätter igång och väcker mig. Och då trodde jag att det var ett skämt. I och med att det var mitt i musiken så bara sade dom det.
F: En annan fråga, jag har tittat på receptionen när jag väntat på dig och för att ta sig in genom de här skjutdörrarna så får man använda någon form av kort som man stoppar in i en låda som ... Hur fungerar det där, är det något passerkort av något slag?
K: Ja, just det, det är passerkort samtidigt som det är stämpelkort. Det är allt i ett.
F: Ja. Så det registreras då i en dataanläggning.
K: Ja.
F: Så kan man plocka fram uppgifter senare.
K: Mm.
F: Finns det något annat sätt att ta sig in genom de här skjutdörrarna man inte har något kort, om man inte vill använda kortet?
K: Ja, det ska vara att vi släpper in. i kan släppa in.
F: Ja. Det är vanligt att ni gör om ni känner igen..
K: Ja, om an känner igen, det händer om de står där och inte har något kort eller om de har händerna fulla.
F: Ja, så det är fullt möjligt att, om vi tar mig som exempel, om jag hade jobbat här ett antal år och jag kommer där nere i. recepstionen och morsar att du trycker upp åt mig då. Det är ganska vanligt kan man säga.
K: Mm. Egentligen om man ska göra riktigt så får vi inte släppa in. Enligt Securitas, det vet jag inte om det är Securitas eller Skandia som har bestämt eller båda ihop. Men enligt våra bestämmelser så får vi inte släppa in utan alla ska använda sitt kort. Har de inget kort, men det är också en sådan där egentligen man får ju tänka lite själv också.
F: Ja, det här huset har väl en del olika larm och när larmet går så går det ner till receptionen, i alla fall på kvällstid och så.
K: Ja.
F: När du satt här då den 28 februari, gick det något larm då som du observerade?
K: Inget särskilt larm, jag minns inte. Men i och med att hon gick rond så larmade hon själv när hon går genom dörrarna.
F: Ja, det gör hon.
K: Mm, där nere vid ytterporten och så.
F: Är det ingen fördröjning på larmet när man öppnar en dörr, att det ska gå en viss tidsperiod innan larmet är igång.
K: Jag tror att det är det, men hur mycket det är det vet jag inte. Jag har inte tänkt på det. Jag har säkert hört det flera gånger men det är också som har flygit förbi.
F: Hur ser du när larmet går; kommer det upp någon lampa som blinkar eller har du det på dataskärm?
K: Jag har det på dataskärm. Den är där nere vid receptionen, först börjar den tuta och blinka, då trycker man in den och då kommer det ut. Och jag återställer likadant på samma ställe.
F: Du säger att det var inget särskilt larm som gick
K: Inte vad jag minns.
F: Nej, kommer du ihåg om det var något larm överhuvudtaget?
K: Det måste det varit någon dörrkontroll när hon gick. I och med att hon börjar alltid ronden <maskat>. Våran rond börjar där. Då måste hon ha utlöst, inneporten, innerdörren. Det måste hon
K: Ja, det ska vara att vi släpper in. i kan släppa in.
F: Ja. Det är vanligt att ni gör om ni känner igen..
K: Ja, om an känner igen, det händer om de står där och inte har något kort eller om de har händerna fulla.
F: Ja, så det är fullt möjligt att, om vi tar mig som exempel, om jag hade jobbat här ett antal år och jag kommer där nere i. recepstionen och morsar att du trycker upp åt mig då. Det är ganska vanligt kan man säga.
K: Mm. Egentligen om man ska göra riktigt så får vi inte släppa in. Enligt Securitas, det vet jag inte om det är Securitas eller Skandia som har bestämt eller båda ihop. Men enligt våra bestämmelser så får vi inte släppa in utan alla ska använda sitt kort. Har de inget kort, men det är också en sådan där egentligen man får ju tänka lite själv också.
F: Ja, det här huset har väl en del olika larm och när larmet går så går det ner till receptionen, i alla fall på kvällstid och så.
K: Ja.
F: När du satt här då den 28 februari, gick det något larm då som du observerade?
K: Inget särskilt larm, jag minns inte. Men i och med att hon gick rond så larmade hon själv när hon går genom dörrarna.
F: Ja, det gör hon.
K: Mm, där nere vid ytterporten och så.
F: Är det ingen fördröjning på larmet när man öppnar en dörr, att det ska gå en viss tidsperiod innan larmet är igång.
K: Jag tror att det är det, men hur mycket det är det vet jag inte. Jag har inte tänkt på det. Jag har säkert hört det flera gånger men det är också som har flygit förbi.
F: Hur ser du när larmet går; kommer det upp någon lampa som blinkar eller har du det på dataskärm?
K: Jag har det på dataskärm. Den är där nere vid receptionen, först börjar den tuta och blinka, då trycker man in den och då kommer det ut. Och jag återställer likadant på samma ställe.
F: Du säger att det var inget särskilt larm som gick
K: Inte vad jag minns.
F: Nej, kommer du ihåg om det var något larm överhuvudtaget?
K: Det måste det varit någon dörrkontroll när hon gick. I och med att hon börjar alltid ronden <maskat>. Våran rond börjar där. Då måste hon ha utlöst, inneporten, innerdörren. Det måste hon
hon nästan ha gjort.
F: Ja, det är det enda du kan komma på.
K: Ja, som jag vet att hon har larmat.
F: Ja, har ni talat om det efteråt eller..?
K: Nej, det har vi inte gjort.
F: Den här var ligger den någonstans?
K: Den ligger på Sveavägen 42. Längst borta vid <maskat> vid:44:an. Alltså den som är närmare mordplatsen.
F: Är det en dörr som går ut mot gatan?
K: Ja, men inte den hon passerar, inte den som hon passerar.
F: Nej.
K: Det ska vara om hon öppnar och kollar att de låst den dörren. Det minns inte jag.
F: Nej. Henrik Olofsson har ju berättat att när han löste av dig så återställde han något larm, någon dörr.
K: Hmm?
F: Det var därför jag frågade om du har något minne av vilken dörr det var som larmades och varför den inte åtgärdades tidigare?
K: Jag vet inte. Kan hända att det var det att..... men det kan ni kolla, det är så enkelt att kolla, det sade jag till dom här andra utredarna också, för de frågade mig också om jag visste någonting om larm just den dagen. Jag kommer inte ihåg efter så lång tid. men jag kan tänka mig att det var en dörrkontroll nattväktaren som går ronden ska låsa men den låser man inte förrän halv tio, just för att det är motionshall och sådant. Men att hon kom lite senare och låste. Men nu vet inte jag om det var den. Men det har jag sagt till dom, det är jätte enkelt, det är bara att gå och kolla, det kommer ju upp på den där remsan. Det finns inget enklare än att kolla på den.
F: Mm. Men du har i alla fall inget minne av något larm som har gått.
K: Nej, jag har inget minne. Man trycker ju av jämnt på den där.
F: Mm. Det är något företag eller någon butik av något slag som disponerar era lokaler, i garageplanet någonstans.
K: Mm.
F: Vad är det för butik?
K: Det är bland annat <maskat> där kan jag hänvisa till en man som heter Lennart, jag vet inte vad han heter i efternamn. Han
hon nästan ha gjort.
F: Ja, det är det enda du kan komma på.
K: Ja, som jag vet att hon har larmat.
F: Ja, har ni talat om det efteråt eller..?
K: Nej, det har vi inte gjort.
F: Den här var ligger den någonstans?
K: Den ligger på Sveavägen 42. Längst borta vid <maskat> vid:44:an. Alltså den som är närmare mordplatsen.
F: Är det en dörr som går ut mot gatan?
K: Ja, men inte den hon passerar, inte den som hon passerar.
F: Nej.
K: Det ska vara om hon öppnar och kollar att de låst den dörren. Det minns inte jag.
F: Nej. Henrik Olofsson har ju berättat att när han löste av dig så återställde han något larm, någon dörr.
K: Hmm?
F: Det var därför jag frågade om du har något minne av vilken dörr det var som larmades och varför den inte åtgärdades tidigare?
K: Jag vet inte. Kan hända att det var det att..... men det kan ni kolla, det är så enkelt att kolla, det sade jag till dom här andra utredarna också, för de frågade mig också om jag visste någonting om larm just den dagen. Jag kommer inte ihåg efter så lång tid. men jag kan tänka mig att det var en dörrkontroll nattväktaren som går ronden ska låsa men den låser man inte förrän halv tio, just för att det är motionshall och sådant. Men att hon kom lite senare och låste. Men nu vet inte jag om det var den. Men det har jag sagt till dom, det är jätte enkelt, det är bara att gå och kolla, det kommer ju upp på den där remsan. Det finns inget enklare än att kolla på den.
F: Mm. Men du har i alla fall inget minne av något larm som har gått.
K: Nej, jag har inget minne. Man trycker ju av jämnt på den där.
F: Mm. Det är något företag eller någon butik av något slag som disponerar era lokaler, i garageplanet någonstans.
K: Mm.
F: Vad är det för butik?
K: Det är bland annat <maskat> där kan jag hänvisa till en man som heter Lennart, jag vet inte vad han heter i efternamn. Han
jobbar där, ägare eller något sådant, eller delägare kan jag tänka mig.
F: Ja. Men den 28 februari på kvällen arbetade dom då, någon där, vet du det?
K: Jag vet inte.
F: Det är inget du vet.
K: Jag minns inte. Och så har väl Beckers där nere också.
F: Ja, så de måste också gå in i Skandias lokaler på något sätt?
K: På något sätt måste de kunna ha tillgång till, jo, men det har dom. Dom har åkt in i garaget. Där har dom ju sin dörr hit, så dom kan ju egentligen gå hur dom vill här, det kan dom... Om du vill att jag ska visa dig.
F: Ja, det kan vi göra.
K: Så får du se med egna ögon
F: Ja. Då har jag inget mer att fråga om. Har du någonting mer du vill berätta?
K: Nej. jag är ledsen att jag inte kan hjälpa till mer. För jag vet inget mer..
Då avslutas förhöret kl 14:50
Stockholm som ovan
Tor Petrell Krinsp
I hörbara delar rätt avskrivet intygas:
Ann-Mari Sjöblom
jobbar där, ägare eller något sådant, eller delägare kan jag tänka mig.
F: Ja. Men den 28 februari på kvällen arbetade dom då, någon där, vet du det?
K: Jag vet inte.
F: Det är inget du vet.
K: Jag minns inte. Och så har väl Beckers där nere också.
F: Ja, så de måste också gå in i Skandias lokaler på något sätt?
K: På något sätt måste de kunna ha tillgång till, jo, men det har dom. Dom har åkt in i garaget. Där har dom ju sin dörr hit, så dom kan ju egentligen gå hur dom vill här, det kan dom... Om du vill att jag ska visa dig.
F: Ja, det kan vi göra.
K: Så får du se med egna ögon
F: Ja. Då har jag inget mer att fråga om. Har du någonting mer du vill berätta?
K: Nej. jag är ledsen att jag inte kan hjälpa till mer. För jag vet inget mer..
Då avslutas förhöret kl 14:50
Stockholm som ovan
Tor Petrell Krinsp
I hörbara delar rätt avskrivet intygas:
Ann-Mari Sjöblom
Passagerare - passerade Sveavägen vid aktuell tid för mordet. Såg mt fordon
Gustav Fagerberg åker 1986-02-28
vid 23:00
-tiden tillsammans med <maskat> och <maskat> Sveavägen norrut.
Vid korsningen Sveavägen & Kungsgatan får de en personbil - en röd liten bil, kombimodell framför sig som de tycker uppträder underligt. I bilen finns tre ynglingar.
Fagerberg kan ej ge något signalement på personerna i bilen förutom den yngling som sitter i baksätet. Han har en grå rock på sig samt en halsduk.
Under färden på Sveavägen tittar ynglingarna sig omkring hela tiden. Fagerberg får intrycket av att de söker/letar efter något.
När de kommer fram till Rådmansgatan svänger den röda bilen in till kanten och stannar.
Fagerberg såg sen inte om bilen fortsatte eller parkerade. Angående bilen så kan Fagerberg ej säga något mer, annat än att bilen troligtvis är av nyare modell.
Passagerare - passerade Sveavägen vid aktuell tid för mordet. Såg mt fordon
Gustav Fagerberg åker 1986-02-28
vid 23:00
-tiden tillsammans med <maskat> och <maskat> Sveavägen norrut.
Vid korsningen Sveavägen & Kungsgatan får de en personbil - en röd liten bil, kombimodell framför sig som de tycker uppträder underligt. I bilen finns tre ynglingar.
Fagerberg kan ej ge något signalement på personerna i bilen förutom den yngling som sitter i baksätet. Han har en grå rock på sig samt en halsduk.
Under färden på Sveavägen tittar ynglingarna sig omkring hela tiden. Fagerberg får intrycket av att de söker/letar efter något.
När de kommer fram till Rådmansgatan svänger den röda bilen in till kanten och stannar.
Fagerberg såg sen inte om bilen fortsatte eller parkerade. Angående bilen så kan Fagerberg ej säga något mer, annat än att bilen troligtvis är av nyare modell.
Uppföljning av E 1813.
Fagerberg åkte bil tillsammans med SSSSSS, och ssssss. De kom från Sergels Torg, kl var 23.20, Fagerberg körde.
I korsningen Sveavägen / Kungsgatan blev de trängda av en liten röd bil som pressade sig före till höger om UL. De lilla röda bilen körde sedan framför UL Sveavägen norrut. Bilen kördes vingligt och försökte vid flera tillfällen köra in till trottoarkanten men hittade ingen plats, Bilen bytte fil flera gånger. Vid handelshögskolan hittade föraren en plats och stannade, UL passerade och såg i backspegeln ingen stiga ur. UL förlorade kontakten med den röda bilen efter korsningen med Odengatan.
Kan ej ange märke. Det var en liten kombimodell typ Fiat Ritno eller något japanskt. Klart röd med svarta plastkofångare, I bilen satt tre personer troligen män, Fagerberg drog slutsatsen att det var "lantisar" som var inne i stan och tittade på brudar.
Enl F kan inte heller SsSsSsS säga märket, de har diskuterat händelsen.
Uppföljning av E 1813.
Fagerberg åkte bil tillsammans med SSSSSS, och ssssss. De kom från Sergels Torg, kl var 23.20, Fagerberg körde.
I korsningen Sveavägen / Kungsgatan blev de trängda av en liten röd bil som pressade sig före till höger om UL. De lilla röda bilen körde sedan framför UL Sveavägen norrut. Bilen kördes vingligt och försökte vid flera tillfällen köra in till trottoarkanten men hittade ingen plats, Bilen bytte fil flera gånger. Vid handelshögskolan hittade föraren en plats och stannade, UL passerade och såg i backspegeln ingen stiga ur. UL förlorade kontakten med den röda bilen efter korsningen med Odengatan.
Kan ej ange märke. Det var en liten kombimodell typ Fiat Ritno eller något japanskt. Klart röd med svarta plastkofångare, I bilen satt tre personer troligen män, Fagerberg drog slutsatsen att det var "lantisar" som var inne i stan och tittade på brudar.
Enl F kan inte heller SsSsSsS säga märket, de har diskuterat händelsen.
Anders Björkman omtalar följande:
Han hade under kvällen varit på firmafest på restaurang Klara på Regeringsgatan.
Då han och hans sällskap gick ifrån restaurangen gick de nerför trapporna till Kungsgatan och vidare upp mot Sveavägen.
De fortsatte neråt på Sveavägen på den högra sidan av gatan och gick ner till en bank som låg cirka 50 meter ifrån Tunnelgatan för att hämta pengar.
Då han stod utanför banken tänkte Björkman plötsligt om och ville åka hem. Han lämnade sitt sällskap och gick tillbaka upp mot Sveavägen & Kungsgatan på samma sida som han tidigare gått ner.
På vägen upp mot Kungsgatan går det tre personer framför Björkman som ser ut att vara i sällskap med varandra.
Björkman uppfattar personerna framför sig som att det var en man som gick närmast husen och som höll om en kvinna som gick i mitten samt en kvinna som gick längst ut mot gatan. De såg alla ut att vara i samma längd.
Björkman omtalar att han är säker på att sällskapet hade gått framför honom i minst fem meter och såg ut att ha trevligt och småpratade med varandra.
Plötsligt hörde Björkman två stycken smällar som lät som "påsksmällare" ifrån sällskapet framför honom på cirka tre (3) meters avstånd och ser då hur den person som går i mitten plötsligt segnar ner på gatan, samtidigt som kvinnan som går längst ut skriker något som Björkman uppfattade som utländskt språk.
Mannen som sköt försvinner direkt in på Tunnelgatan i som Björkman uppfattade situationen i lugn takt, ej panikartad, och försvinner från Björkmans åsyn.
Björkman själv gömmer sig hastigt i en port som finns i närheten då han ser vad som händer.
Björkman omtalar att mannen som sköt var klädd i en mörk eller mörkblå stickad mössa som var ihoprullad ett par gånger samt ett mörkt rockliknande plagg som gick ner till knäna.
I övrigt upptäckte ej Björkman något mer i klädesväg.
Björkman såg ej till något vapen, eller om mannen skulle burit på något vid tillfället.
Sekunderna efter skotten såg han en skåpbil, troligen grå med tre mänReferens behövs
i varav en som pratade i telefon i bilen och som genast frågade Björkman om att han måste ha sett vad som hänt.
Strax därefter kom de första polisbilarna till platsen.
Björkman berättade vad han visste för en kvinnlig polis (Lena Löhr) och åkte därefter direkt hem.
Björkman omtalar vidare att han vid tillfället var berusad, men fick den bestämda uppfattningen att nämnda sällskap verkade känna varandra och gått tillsammans en längre sträcka samt att kvinnan längst ut mot gatan blev synnerligen förvånad när skotten kom.
Avslutningsvis uppfattade Björkman det som om att gärningsmannen väntat in korsningen Sveavägen & Tunnelgatan, då skotten kom precis mitt i korsningen.
I övrigt har Björkman ej mer att uppge för nuvarande i ärendet. Björkman finns hemma i bostaden under helgen.
Förhöret slut klockan 02:50
, Stockholm som ovan. Kennet Nordlander / KSB.
Anders Björkman omtalar följande:
Han hade under kvällen varit på firmafest på restaurang Klara på Regeringsgatan.
Då han och hans sällskap gick ifrån restaurangen gick de nerför trapporna till Kungsgatan och vidare upp mot Sveavägen.
De fortsatte neråt på Sveavägen på den högra sidan av gatan och gick ner till en bank som låg cirka 50 meter ifrån Tunnelgatan för att hämta pengar.
Då han stod utanför banken tänkte Björkman plötsligt om och ville åka hem. Han lämnade sitt sällskap och gick tillbaka upp mot Sveavägen & Kungsgatan på samma sida som han tidigare gått ner.
På vägen upp mot Kungsgatan går det tre personer framför Björkman som ser ut att vara i sällskap med varandra.
Björkman uppfattar personerna framför sig som att det var en man som gick närmast husen och som höll om en kvinna som gick i mitten samt en kvinna som gick längst ut mot gatan. De såg alla ut att vara i samma längd.
Björkman omtalar att han är säker på att sällskapet hade gått framför honom i minst fem meter och såg ut att ha trevligt och småpratade med varandra.
Plötsligt hörde Björkman två stycken smällar som lät som "påsksmällare" ifrån sällskapet framför honom på cirka tre (3) meters avstånd och ser då hur den person som går i mitten plötsligt segnar ner på gatan, samtidigt som kvinnan som går längst ut skriker något som Björkman uppfattade som utländskt språk.
Mannen som sköt försvinner direkt in på Tunnelgatan i som Björkman uppfattade situationen i lugn takt, ej panikartad, och försvinner från Björkmans åsyn.
Björkman själv gömmer sig hastigt i en port som finns i närheten då han ser vad som händer.
Björkman omtalar att mannen som sköt var klädd i en mörk eller mörkblå stickad mössa som var ihoprullad ett par gånger samt ett mörkt rockliknande plagg som gick ner till knäna.
I övrigt upptäckte ej Björkman något mer i klädesväg.
Björkman såg ej till något vapen, eller om mannen skulle burit på något vid tillfället.
Sekunderna efter skotten såg han en skåpbil, troligen grå med tre mänReferens behövs
i varav en som pratade i telefon i bilen och som genast frågade Björkman om att han måste ha sett vad som hänt.
Strax därefter kom de första polisbilarna till platsen.
Björkman berättade vad han visste för en kvinnlig polis (Lena Löhr) och åkte därefter direkt hem.
Björkman omtalar vidare att han vid tillfället var berusad, men fick den bestämda uppfattningen att nämnda sällskap verkade känna varandra och gått tillsammans en längre sträcka samt att kvinnan längst ut mot gatan blev synnerligen förvånad när skotten kom.
Avslutningsvis uppfattade Björkman det som om att gärningsmannen väntat in korsningen Sveavägen & Tunnelgatan, då skotten kom precis mitt i korsningen.
I övrigt har Björkman ej mer att uppge för nuvarande i ärendet. Björkman finns hemma i bostaden under helgen.
Förhöret slut klockan 02:50
, Stockholm som ovan. Kennet Nordlander / KSB.
Björkman berättar i stort sett i enlighet med sina tidigare uppgifter.
Han säger att han gick tillsammans med en 15 - 17 stycken arbetskamrater vid 17
-tiden till restaurang S:t Clara där dom uppehöll sig till en för honom okänd tidpunkt.
Han vet dock att han under kvällen förtärde 3 snapsar 2-3 öl och möjligen någon whisky till kaffet. Han vet också att han var påverkad av spriten.
Nästa tidpunkt som han egentligen kommer ihåg det är att när han stod utanför banken som kommer igen senare i berättelsen så slängde han en blick på klockan och konstaterade att hon var 23:00
eller därefter och han tyckte då att det var sent.
Han gick med sina arbetskamrater, sex (6) stycken, i grupper om tre (3) och tre (3) och anledningen till att dom gick i grupp berodde på att det var tre (3) stycken som var mer påverkade av sprit än dom andra och blev då liksom efter.
När dom kom ner för trapporna vid Regeringsgatan ner till Kungsgatan inväntade de dom här tre (3) eftersläntrarna till dess att dom kom i kapp och sedan så fortsatte promenaden Kungsgatan upp mot Sveavägen.
I hörnet Sveavägen & Kungsgatan stannade dom till igen för att vänta på eftersläntrarna men ganska snart började dom tre (3) som Björkman hade sällskap med att gå Sveavägen på den östra trottoaren ner mot Sveaplan. Anledningen till
Björkman berättar i stort sett i enlighet med sina tidigare uppgifter.
Han säger att han gick tillsammans med en 15 - 17 stycken arbetskamrater vid 17
-tiden till restaurang S:t Clara där dom uppehöll sig till en för honom okänd tidpunkt.
Han vet dock att han under kvällen förtärde 3 snapsar 2-3 öl och möjligen någon whisky till kaffet. Han vet också att han var påverkad av spriten.
Nästa tidpunkt som han egentligen kommer ihåg det är att när han stod utanför banken som kommer igen senare i berättelsen så slängde han en blick på klockan och konstaterade att hon var 23:00
eller därefter och han tyckte då att det var sent.
Han gick med sina arbetskamrater, sex (6) stycken, i grupper om tre (3) och tre (3) och anledningen till att dom gick i grupp berodde på att det var tre (3) stycken som var mer påverkade av sprit än dom andra och blev då liksom efter.
När dom kom ner för trapporna vid Regeringsgatan ner till Kungsgatan inväntade de dom här tre (3) eftersläntrarna till dess att dom kom i kapp och sedan så fortsatte promenaden Kungsgatan upp mot Sveavägen.
I hörnet Sveavägen & Kungsgatan stannade dom till igen för att vänta på eftersläntrarna men ganska snart började dom tre (3) som Björkman hade sällskap med att gå Sveavägen på den östra trottoaren ner mot Sveaplan. Anledningen till
att dom gick den här gatan var att dom hade för avsikt att ställa färden till det så kallade Kåren för vidare festligheter.
Dom passerade dessa 4 personer Referens behövs
Apelbergsgatan och sedan Tunnelgatan för att sedan stanna intill en banklokal.
Björkman kan inte säga vad för slags bank men han vet att en av hans arbetskamrater tog upp ett kort stack in i något slags kodlås då öppnade sig en dörr och då kunde arbetskamraterna gå in i någon slags foajé där man skulle få ut pengar.
Björkman blev kvar i dörröppningen ensam och rätt som det var så började dörren att stängas och eftersom Björkman ville titta efter sina eftersläntrande kamrater så blev han ensam kvar utanför.
Efter en kort stund kommer arbetskamraterna ut ifrån banklokalen och börjar omgående att gå på samma trottoar och i samma riktning mot Sveaplan på Sveavägen.
I det här läget har Björkman liksom tröttnat lite grand på det hela och tittar nu på klockan och konstaterar vad som nyss nämnts.
Han bestämmer sig med hänsyn till klockslaget för att dels titta efter sina eftersläntrande arbetskamrater dels för att han är trött och vill åka hem.
Han kan inte riktigt säga när han uppfattar det sällskap som nämns men han vet att han börjar att gå på samma trottoar men i riktning nu mot Kungsgatan.
Hans bedömning av hans egen påverkansgrad av alkohol är att han har klara minnesbilder av vissa förhållanden.
Och en av dessa minnesbilder är att han framför sig ser ett sällskap om tre (3) personer.
Den person som går längst till vänster, personerna går liksom i stort sett i bredd har liksom lagt armen om en person som går i mitten och som just av att han har armen runt om axlarna på personerna drar Björkman slutsatsen att det är en kvinna som går.
Till höger om den som har armen runt axlarna på sig och som senare faller omkull går en kvinna och då närmast gatan. Björkman blir ställd inför
att dom gick den här gatan var att dom hade för avsikt att ställa färden till det så kallade Kåren för vidare festligheter.
Dom passerade dessa 4 personer Referens behövs
Apelbergsgatan och sedan Tunnelgatan för att sedan stanna intill en banklokal.
Björkman kan inte säga vad för slags bank men han vet att en av hans arbetskamrater tog upp ett kort stack in i något slags kodlås då öppnade sig en dörr och då kunde arbetskamraterna gå in i någon slags foajé där man skulle få ut pengar.
Björkman blev kvar i dörröppningen ensam och rätt som det var så började dörren att stängas och eftersom Björkman ville titta efter sina eftersläntrande kamrater så blev han ensam kvar utanför.
Efter en kort stund kommer arbetskamraterna ut ifrån banklokalen och börjar omgående att gå på samma trottoar och i samma riktning mot Sveaplan på Sveavägen.
I det här läget har Björkman liksom tröttnat lite grand på det hela och tittar nu på klockan och konstaterar vad som nyss nämnts.
Han bestämmer sig med hänsyn till klockslaget för att dels titta efter sina eftersläntrande arbetskamrater dels för att han är trött och vill åka hem.
Han kan inte riktigt säga när han uppfattar det sällskap som nämns men han vet att han börjar att gå på samma trottoar men i riktning nu mot Kungsgatan.
Hans bedömning av hans egen påverkansgrad av alkohol är att han har klara minnesbilder av vissa förhållanden.
Och en av dessa minnesbilder är att han framför sig ser ett sällskap om tre (3) personer.
Den person som går längst till vänster, personerna går liksom i stort sett i bredd har liksom lagt armen om en person som går i mitten och som just av att han har armen runt om axlarna på personerna drar Björkman slutsatsen att det är en kvinna som går.
Till höger om den som har armen runt axlarna på sig och som senare faller omkull går en kvinna och då närmast gatan. Björkman blir ställd inför
ett antal frågor om det förhållande avseende detta "sällskap" och han säger att enligt hans uppfattning och minnesbild var dom tre (3) personer som gick framför honom, ett sällskap som hade sällskap med varandra.
Björkman har ingen uppfattning om att dom gick och pratade med varandra men å andra sidan säger han att så nära varandra som dessa tre (3) personer gick under den väg som dom gick fram så fann han det ganska naturligt att dom skulle prata med varandra.
När dom har kommit fram så att dom befinner sig mitt i gatan med korsningen Tunnelgatan så hör Björkman två (2) smällar det, liksom kina-puffar som han benämner det, inte särskilt höga smällar.
Han tittar sig omkring och kan inte riktigt lokalisera vad det är som har utlöst smällarna förrän han ser att den man som gick i mitten sedemera identifierad som Palme segnar ner och blir liggande i framstupa läge mitt i gatan.
Han ser samtidigt den man som gått med armen runt Palme vända sig ett halvvarv runt i riktning mot Tunnelgatan och ta två (2) spänstiga steg och försvinna ur blickfånget.
Han ser vidare den kvinna som gått bredvid Palme böja sig ner bredvid den liggande mannen.
Rent instinktivt blir Björkman rädd med hänsyn till vad som har inträffat tidigare och som har stått i tidningarna och varför han snabbt förpassar sig in i en port i en färgaffär.
Att det är en färgaffär det har han varit i tillfälle att efter detta förhållande konstatera.
Han ser senare en gul taxibil som stannar liksom vid kanten av trottoaren snett in.
Han ser vidare två (2) kvinnor, flickor, som springer fram till den liggande mannen och han ser en stund senare också hur polis kommer till platsen och i den vidare upplösningen så får Björkman kontakt med polismännen, lämnar sitt namn varefter han kan lämna platsen.
På olika frågor säger Björkman att han naturligtvis inte höll det som han benämner som sällskap hela tiden under uppsikt. Han tittade liksom framåt för att se om han såg sina arbetskamrater. Men hans fasta uppfattning är att
ett antal frågor om det förhållande avseende detta "sällskap" och han säger att enligt hans uppfattning och minnesbild var dom tre (3) personer som gick framför honom, ett sällskap som hade sällskap med varandra.
Björkman har ingen uppfattning om att dom gick och pratade med varandra men å andra sidan säger han att så nära varandra som dessa tre (3) personer gick under den väg som dom gick fram så fann han det ganska naturligt att dom skulle prata med varandra.
När dom har kommit fram så att dom befinner sig mitt i gatan med korsningen Tunnelgatan så hör Björkman två (2) smällar det, liksom kina-puffar som han benämner det, inte särskilt höga smällar.
Han tittar sig omkring och kan inte riktigt lokalisera vad det är som har utlöst smällarna förrän han ser att den man som gick i mitten sedemera identifierad som Palme segnar ner och blir liggande i framstupa läge mitt i gatan.
Han ser samtidigt den man som gått med armen runt Palme vända sig ett halvvarv runt i riktning mot Tunnelgatan och ta två (2) spänstiga steg och försvinna ur blickfånget.
Han ser vidare den kvinna som gått bredvid Palme böja sig ner bredvid den liggande mannen.
Rent instinktivt blir Björkman rädd med hänsyn till vad som har inträffat tidigare och som har stått i tidningarna och varför han snabbt förpassar sig in i en port i en färgaffär.
Att det är en färgaffär det har han varit i tillfälle att efter detta förhållande konstatera.
Han ser senare en gul taxibil som stannar liksom vid kanten av trottoaren snett in.
Han ser vidare två (2) kvinnor, flickor, som springer fram till den liggande mannen och han ser en stund senare också hur polis kommer till platsen och i den vidare upplösningen så får Björkman kontakt med polismännen, lämnar sitt namn varefter han kan lämna platsen.
På olika frågor säger Björkman att han naturligtvis inte höll det som han benämner som sällskap hela tiden under uppsikt. Han tittade liksom framåt för att se om han såg sina arbetskamrater. Men hans fasta uppfattning är att
dom tre (3) personer som är nämnda i dessa uppgifter det var ett sällskap som vandrade gatan fram tillsammans.
Icke vid något tillfälle såg Björkman något vapen men han påminner sig att när mannen segnade ner så såg Björkman liksom en rök-puff eller två (2) rökpuffar som var precis där händelsen inträffade alltså med den liggande mannen.
Närmare än så kan inte Björkman komma.
Han vet vidare att han på inget sätt såg ansiktet på den man som avvek in på Tunnelgatan.
Men han kommer ihåg mycket väl att denne man hade en vad Björkman tycker sig komma ihåg en stickad, en grovt stickad mössa på sitt huvud så att den täckte öronen och att mössan var liksom uppvikt med breda och en bred uppvikt kant som gick runt huvudet.
Han är helt säker på att mössan hade en mörkblå färg. Detta förhållande säger sig Björkman vara fullkomligt säker på och han säger att detta förhållande berättade han också omgående efter att han kom hem till bostaden för sin hustru vilken verifierar förhållande vid detta förhör.
Björkman säger vidare att han kommer ihåg en minnesbild av en lång rock och den rocken gick en bit nedanför knäna som fladdrade. Rocken var mörk. Björkman kan inte placera rocken på den person som gick in på Tunnelgatan, det kan också ha varit på Palme. Närmare än så kan Björkman inte komma i den beskrivningen.
Beträffande beskrivning på dom tre (3) personerna i sällskapet som Björkman har berättat om säger han att hans uppfattning är att den man som promenerade bredvid Palme var lika lång eller dom två (2) var lika långa medans kvinnan till höger om Palme var något kortare.
Han kan inte uttala sig om kroppskonstitution hos den man som avvek men det enda som han vill framhålla det är att dom två (2) steg som mannen tog och som Björkman såg in på Tunnelgatan dom var spänstiga.
Björkman säger vidare att dessa två (2) spänstiga steg
dom tre (3) personer som är nämnda i dessa uppgifter det var ett sällskap som vandrade gatan fram tillsammans.
Icke vid något tillfälle såg Björkman något vapen men han påminner sig att när mannen segnade ner så såg Björkman liksom en rök-puff eller två (2) rökpuffar som var precis där händelsen inträffade alltså med den liggande mannen.
Närmare än så kan inte Björkman komma.
Han vet vidare att han på inget sätt såg ansiktet på den man som avvek in på Tunnelgatan.
Men han kommer ihåg mycket väl att denne man hade en vad Björkman tycker sig komma ihåg en stickad, en grovt stickad mössa på sitt huvud så att den täckte öronen och att mössan var liksom uppvikt med breda och en bred uppvikt kant som gick runt huvudet.
Han är helt säker på att mössan hade en mörkblå färg. Detta förhållande säger sig Björkman vara fullkomligt säker på och han säger att detta förhållande berättade han också omgående efter att han kom hem till bostaden för sin hustru vilken verifierar förhållande vid detta förhör.
Björkman säger vidare att han kommer ihåg en minnesbild av en lång rock och den rocken gick en bit nedanför knäna som fladdrade. Rocken var mörk. Björkman kan inte placera rocken på den person som gick in på Tunnelgatan, det kan också ha varit på Palme. Närmare än så kan Björkman inte komma i den beskrivningen.
Beträffande beskrivning på dom tre (3) personerna i sällskapet som Björkman har berättat om säger han att hans uppfattning är att den man som promenerade bredvid Palme var lika lång eller dom två (2) var lika långa medans kvinnan till höger om Palme var något kortare.
Han kan inte uttala sig om kroppskonstitution hos den man som avvek men det enda som han vill framhålla det är att dom två (2) steg som mannen tog och som Björkman såg in på Tunnelgatan dom var spänstiga.
Björkman säger vidare att dessa två (2) spänstiga steg
som han såg det var icke så att han reflekterade över att mannen avvek hastigt från platsen utan det var mera som att han vände sig om och gick åt ett annat håll men att det skedde spänstigt.
Björkman säger med stöd av sin hustru att kommentaren när han kom hem och berättade om det här det var att det var så konstigt för här går ett sällskap på tre (3) personer i godan ro och sedan så skjuter den ena och den ena segnar ner och den andra går bara lugnt där ifrån.
Björkman säger på vidare frågor att han kan inte säga någonting om hur länge han gick bakom sällskapet och observerade att den avvikande mannen höll armen om axlarna på Palme. Han vet bara att han gjorde denna notering.
Han har icke heller sett något vapen i något sammanhang.
Björkman säger vidare spontant att han i sin egen fantasi runt detta förhållande har helt enkelt dragit slutsatsen att mannen har skjutit Palme med sin vänstra hand under tiden som han hållit den högra runt axlarna på honom.
Björkman säger vidare att när Palme segnat ner och kvinnan är böjd över honom så hör han hur kvinnan uttalar något som Björkman tycker låter som något utländskt språk, men han vet inte vad som sades eller på vilket sätt men han vet att när kvinnan sedan tittade upp så var hon blodig i ansiktet.
Björkmans hustru Anita Dahl-Björkman verifierar dom uppgifter som Björkman lämnat till detta förhör hon är närvarande vid förhöret och säger att det är så som han berättade när han kom hem på natten.
Hon säger dock att maken var på sitt sätt osammanhängande i sin berättelse
som han såg det var icke så att han reflekterade över att mannen avvek hastigt från platsen utan det var mera som att han vände sig om och gick åt ett annat håll men att det skedde spänstigt.
Björkman säger med stöd av sin hustru att kommentaren när han kom hem och berättade om det här det var att det var så konstigt för här går ett sällskap på tre (3) personer i godan ro och sedan så skjuter den ena och den ena segnar ner och den andra går bara lugnt där ifrån.
Björkman säger på vidare frågor att han kan inte säga någonting om hur länge han gick bakom sällskapet och observerade att den avvikande mannen höll armen om axlarna på Palme. Han vet bara att han gjorde denna notering.
Han har icke heller sett något vapen i något sammanhang.
Björkman säger vidare spontant att han i sin egen fantasi runt detta förhållande har helt enkelt dragit slutsatsen att mannen har skjutit Palme med sin vänstra hand under tiden som han hållit den högra runt axlarna på honom.
Björkman säger vidare att när Palme segnat ner och kvinnan är böjd över honom så hör han hur kvinnan uttalar något som Björkman tycker låter som något utländskt språk, men han vet inte vad som sades eller på vilket sätt men han vet att när kvinnan sedan tittade upp så var hon blodig i ansiktet.
Björkmans hustru Anita Dahl-Björkman verifierar dom uppgifter som Björkman lämnat till detta förhör hon är närvarande vid förhöret och säger att det är så som han berättade när han kom hem på natten.
Hon säger dock att maken var på sitt sätt osammanhängande i sin berättelse
så tillvida att han verkade dels ha varit utsatt för en chock dels så var han påverkad av sprit. Dock dom rent faktiska uppgifterna vid förhöret det var vad han berättade vid hemkomsten.
Björkman är tidigare fotograferad och finns i utredningen han säger dock på fråga att han själv var iklädd en mellanblå täckjacka, bruna byxor samt en stickad ljus mössa och vidare att han bar på en axelremsväska i brunt plastliknande material.
Björkman säger vidare att han tillsammans med hans arbetskamrater är anställda vid Bofors Aerotronics på Lidingö telefon AGAS växel .
Dom arbetskamrater som var med honom denna kväll och som gick in i banklokalen kom ut och som sannolikt måste ha mött Palme när dom gick gatan fram var Nicklas Fröling, bostads telefon , Claes Nyberg bostads telefon Åsa Gustafsson bostads telefon .
Björkman säger vidare att han under denna dag talat med alla tre (3) av sina arbetskamrater och ingen av dom har kunnat påmint sig av att dom skulle ha mött Palme eller något liknande.
Han säger vidare på direkt fråga att hans uppfattning när han gick bakom sällskapet så var det ett avstånd mellan honom ooh Palme till någonstans mellan 5-7 meter och han kan icke säga hur lång sträcka han gick bakom sällskapet från banklokalen fram till dess att händelsen inträffade. För detta förhållande torde kontrolleras direkt på platsen.
Förhöret slut klockan 20:30
.
Stockholm som ovan
Allan Bäckström
så tillvida att han verkade dels ha varit utsatt för en chock dels så var han påverkad av sprit. Dock dom rent faktiska uppgifterna vid förhöret det var vad han berättade vid hemkomsten.
Björkman är tidigare fotograferad och finns i utredningen han säger dock på fråga att han själv var iklädd en mellanblå täckjacka, bruna byxor samt en stickad ljus mössa och vidare att han bar på en axelremsväska i brunt plastliknande material.
Björkman säger vidare att han tillsammans med hans arbetskamrater är anställda vid Bofors Aerotronics på Lidingö telefon AGAS växel .
Dom arbetskamrater som var med honom denna kväll och som gick in i banklokalen kom ut och som sannolikt måste ha mött Palme när dom gick gatan fram var Nicklas Fröling, bostads telefon , Claes Nyberg bostads telefon Åsa Gustafsson bostads telefon .
Björkman säger vidare att han under denna dag talat med alla tre (3) av sina arbetskamrater och ingen av dom har kunnat påmint sig av att dom skulle ha mött Palme eller något liknande.
Han säger vidare på direkt fråga att hans uppfattning när han gick bakom sällskapet så var det ett avstånd mellan honom ooh Palme till någonstans mellan 5-7 meter och han kan icke säga hur lång sträcka han gick bakom sällskapet från banklokalen fram till dess att händelsen inträffade. För detta förhållande torde kontrolleras direkt på platsen.
Förhöret slut klockan 20:30
.
Stockholm som ovan
Allan Bäckström
så till vida att han verkade dels ha varit utsatt för en chock dels så var han påverkad av sprit. Dock dom rent faktiska uppgifterna vid förhöret det var vad han berättade vid hemkomsten.
Björkman är tidigare fotograferad och finns i utredningen han säger dock på fråga att han själv var iklädd en mellanblå täckjacka bruna byxor samt en stickad sljus mössa och vidare att han bar på en axelremsväska i brunt plastliknande material.
Björkman säger vidare att han tillsammans med hans arbetskamrater är anställda vid Bofors Aerotronics på Lidingö telefon AGAS växel 731 1000. Dom arbetskamrater som var med honom denna kväll och som gick in i banklokalen kom ut och som sannolikt måste ha mött Palme när dom gick gatan fram var Niklas Fröling, bostads tel 751 78 98, Claes Nyberg bostads tel 0753/ 855 32 Åsa Gustafsson bostads tel 731 96 54, Björkman säger vidare att han under denna dag talat med alla 3 av sina arbetskamrater och ingen av dom har kunnat påmint sig av att dom skulle ha mött Palme eller något liknande. Han säger vidare på direkt fråga att hans uppfattning när han gick bakom sällskapet så var det ett avstånd mellan honom ooh Palme till någonstans mellan 5 -- 7 meter och han kan icke säga hur långt sträcka han gick bakom sällskapet från banklokalen fram till dess att händelsen inträffade. För detta förhållande torde kontrolleras direkt på platsen.
Förhöret slut klockan 20.30.
Stockholm som ovan
A Bäckström
Fel vid skapande av miniatyrbild: Ogiltiga parametrar för miniatyrbilden
så till vida att han verkade dels ha varit utsatt för en chock dels så var han påverkad av sprit. Dock dom rent faktiska uppgifterna vid förhöret det var vad han berättade vid hemkomsten.
Björkman är tidigare fotograferad och finns i utredningen han säger dock på fråga att han själv var iklädd en mellanblå täckjacka bruna byxor samt en stickad sljus mössa och vidare att han bar på en axelremsväska i brunt plastliknande material.
Björkman säger vidare att han tillsammans med hans arbetskamrater är anställda vid Bofors Aerotronics på Lidingö telefon AGAS växel 731 1000. Dom arbetskamrater som var med honom denna kväll och som gick in i banklokalen kom ut och som sannolikt måste ha mött Palme när dom gick gatan fram var Niklas Fröling, bostads tel 751 78 98, Claes Nyberg bostads tel 0753/ 855 32 Åsa Gustafsson bostads tel 731 96 54, Björkman säger vidare att han under denna dag talat med alla 3 av sina arbetskamrater och ingen av dom har kunnat påmint sig av att dom skulle ha mött Palme eller något liknande. Han säger vidare på direkt fråga att hans uppfattning när han gick bakom sällskapet så var det ett avstånd mellan honom ooh Palme till någonstans mellan 5 -- 7 meter och han kan icke säga hur långt sträcka han gick bakom sällskapet från banklokalen fram till dess att händelsen inträffade. För detta förhållande torde kontrolleras direkt på platsen.
Förhöret slut klockan 20.30.
Stockholm som ovan
A Bäckström
Sammandrag av bandförhör onsdagen 1987-03-25 10:00
med vittnet Anders Björkman.
Förhöret hålles på kriminalavdelningens våldsrotel inför krinsp Lars Jonsson och chefsåklagare Solveig Riberdahl.
Inledningsvis ombeds Björkman att försöka i detalj redogöra för sina förehavanden, jämte iakttagelser om fredagskvällen 1986-02-28
.
Björkman berättar, att han i sällskap med arbetskamrater har sk firmafest på restaurangen S:ta Klara på Regeringsgatan i Stockholm.
På restaurangen sker förtäring av mat och dryck.
På fråga hur mycket han drack och vad han drack och från vilken tidpunkt, berättar Björkman att han från cirka 16:30
-tiden drack 3 snapsar á 4 cl starksprit och 3 öl.
Eventuellt drack han också en liten whisky till kaffet. Alkoholkonsumtionen ägde rum under en tidsrymd av någon timma.
Vid omkring 23
-tiden lämnade Björkman tillsammans med Nicklas Fröling, Claes Nyberg, Åsa Gustavsson, Marco Neeser, Rolf Öberg och Leif Fredin restaurangen i avsikt att promenera till restaurang Glädjehuset (Kårhusrestaurangen).
Från restaurang S:ta Klara promenerar de Regeringsgatan fram till trapporna som leder ner till Kungsgatan.
De går sedan Kungsgatan västerut på den södra trottoaren fram till korsningen med Sveavägen.
Under promenaden kommer Björkman att närmast gå i sällskap med Nicklas Fröling, Claes Nyberg och Åsa Gustavsson.
De bildade liksom ett gäng som hela tiden var före Marco Neeser, Rolf Öberg och Leif Fredin.
Sammandrag av bandförhör onsdagen 1987-03-25 10:00
med vittnet Anders Björkman.
Förhöret hålles på kriminalavdelningens våldsrotel inför krinsp Lars Jonsson och chefsåklagare Solveig Riberdahl.
Inledningsvis ombeds Björkman att försöka i detalj redogöra för sina förehavanden, jämte iakttagelser om fredagskvällen 1986-02-28
.
Björkman berättar, att han i sällskap med arbetskamrater har sk firmafest på restaurangen S:ta Klara på Regeringsgatan i Stockholm.
På restaurangen sker förtäring av mat och dryck.
På fråga hur mycket han drack och vad han drack och från vilken tidpunkt, berättar Björkman att han från cirka 16:30
-tiden drack 3 snapsar á 4 cl starksprit och 3 öl.
Eventuellt drack han också en liten whisky till kaffet. Alkoholkonsumtionen ägde rum under en tidsrymd av någon timma.
Vid omkring 23
-tiden lämnade Björkman tillsammans med Nicklas Fröling, Claes Nyberg, Åsa Gustavsson, Marco Neeser, Rolf Öberg och Leif Fredin restaurangen i avsikt att promenera till restaurang Glädjehuset (Kårhusrestaurangen).
Från restaurang S:ta Klara promenerar de Regeringsgatan fram till trapporna som leder ner till Kungsgatan.
De går sedan Kungsgatan västerut på den södra trottoaren fram till korsningen med Sveavägen.
Under promenaden kommer Björkman att närmast gå i sällskap med Nicklas Fröling, Claes Nyberg och Åsa Gustavsson.
De bildade liksom ett gäng som hela tiden var före Marco Neeser, Rolf Öberg och Leif Fredin.
Framkomna till korsningen Kungsgatan & Sveavägen avvaktar Björkman något för att vänta in det andra gänget - de tre som kommit på efterkälken.
När Björkman nu såg att de tre (Fröling, Nyberg och Gustavsson) korsade Kungsgatan och började gå Sveavägen norrut på den östra trottoaren följde han också efter dem.
Tillfrågad hur han och de tre övriga kom att gå i förhållande till varandra uppger han att de gick tillsammans som ett sällskap om fyra ( 4 ) personer. Det andra gänget hade inte kommit ikapp dem.
Björkman och hans sällskap promenerar i lugn takt och passerar förbi korsningen med Apelbergsgatan och en stund senare korsningen med Tunnelgatan.
På frågor om han lägger märke till person/personer och/eller fordon på Sveavägen eller på de anslutande gatorna Apelbergsgatan och Tunnelgatan, uppger han sig icke ha lagt märke till vare sig person eller fordon.
Han utgår dock ifrån att människor, ävensom en del fordon funnits i området utan att han lagt märke till något speciellt.
Av den sprit han tidigare druckit under kvällens lopp kände han sig påverkad.
Strax efter att de korsat Tunnelgatan kom de fram till banken (Sveavägen 42).
Någon av de tre i hans sällskap öppnade de glasdörrar som finns där innan man kommer in i en foajé där bankomat är placerad.
Fröling, Nyberg och Gustavsson gick in i bankens foajé under det att han själv kom att bli kvar på trottoaren utanför glasdörrarna.
Han stannade helt enkelt kvar utanför för att vänta tills de skulle återkomma efter gjorda bankomatuttag.
(Enligt registrerade kontrolluppgifter har Åsa Gustavsson gjort uttag av pengar 1986-02-28 23:15
och Claes Nyberg samma dag klockan 23:16
).
När nu Björkman blev ensam kvar ute på trottoaren började han fundera över vart det andra gänget - de tre eftersläntrarna - hade tagit vägen.
Efter en stund lämnade han dörrarna till banken.
Tillfrågad om vad han nu företog sig uppger han att han gick snett bakåt ut mot trottoarkanten, för att kunna titta Sveavägen söderut upp mot Kungsgatan efter det andra gänget.
Han stod och tittade en bra stund, men kunde inte se till någon av dessa i antågande.
Framkomna till korsningen Kungsgatan & Sveavägen avvaktar Björkman något för att vänta in det andra gänget - de tre som kommit på efterkälken.
När Björkman nu såg att de tre (Fröling, Nyberg och Gustavsson) korsade Kungsgatan och började gå Sveavägen norrut på den östra trottoaren följde han också efter dem.
Tillfrågad hur han och de tre övriga kom att gå i förhållande till varandra uppger han att de gick tillsammans som ett sällskap om fyra ( 4 ) personer. Det andra gänget hade inte kommit ikapp dem.
Björkman och hans sällskap promenerar i lugn takt och passerar förbi korsningen med Apelbergsgatan och en stund senare korsningen med Tunnelgatan.
På frågor om han lägger märke till person/personer och/eller fordon på Sveavägen eller på de anslutande gatorna Apelbergsgatan och Tunnelgatan, uppger han sig icke ha lagt märke till vare sig person eller fordon.
Han utgår dock ifrån att människor, ävensom en del fordon funnits i området utan att han lagt märke till något speciellt.
Av den sprit han tidigare druckit under kvällens lopp kände han sig påverkad.
Strax efter att de korsat Tunnelgatan kom de fram till banken (Sveavägen 42).
Någon av de tre i hans sällskap öppnade de glasdörrar som finns där innan man kommer in i en foajé där bankomat är placerad.
Fröling, Nyberg och Gustavsson gick in i bankens foajé under det att han själv kom att bli kvar på trottoaren utanför glasdörrarna.
Han stannade helt enkelt kvar utanför för att vänta tills de skulle återkomma efter gjorda bankomatuttag.
(Enligt registrerade kontrolluppgifter har Åsa Gustavsson gjort uttag av pengar 1986-02-28 23:15
och Claes Nyberg samma dag klockan 23:16
).
När nu Björkman blev ensam kvar ute på trottoaren började han fundera över vart det andra gänget - de tre eftersläntrarna - hade tagit vägen.
Efter en stund lämnade han dörrarna till banken.
Tillfrågad om vad han nu företog sig uppger han att han gick snett bakåt ut mot trottoarkanten, för att kunna titta Sveavägen söderut upp mot Kungsgatan efter det andra gänget.
Han stod och tittade en bra stund, men kunde inte se till någon av dessa i antågande.
Vart de tre eftersläntrarna tagit vägen visste han inte då.
Efteråt har han fått kännedom om att Marco Neeser, Rolf Öberg och Leif Fredin hade fått lift med någon kompis i bil - som hade tagit upp dem strax efter korsningen Kungsgatan & Sveavägen.
Tillfrågad om han lade märke till person/-er och/eller fordon i detta skede, uppger han att det gjorde han inte.
En stund senare iakttar han hur Fröling, Nyberg och Gustavsson kommer ut från banklokalen och börjar promenera Sveavägen norrut.
De tre går bara iväg utan att som det verkar bry sig om Björkman. Han bryr sig ej heller själv om att försöka hejda dem.
Han konstaterar helt kort att de går Sveavägen norrut efter uträttat bankomatbesök. Björkman befinner sig vid detta tillfälle på trottoaren - strax söder om banken.
Björkman är i fundering om vad han egentligen nu skall företa sig - om han skall åka hem istället för att bege sig till Kårhusrestaurangen på Holländargatan. Han uppehåller sig avvaktande på platsen.
På fråga om han gick Sveavägen norrut dvs norr om banken och vidare bort mot Adolf Fredriks Kyrkogata. Björkman förklarar att han inte befann sig längre norrut på Sveavägens östra trottoar än cirka 10 meter norr om dörrarna till banken.
I skede då han befinner sig antingen stillastående eller möjligen gående tillbaka Sveavägen söderut uppmärksammar han tre personer i korsningen Sveavägen & Tunnelgatan.
Han uppfattar hur personen som befinner sig s a s längst till vänster lyfter och sträcker upp sin högerarm - likt att man skall lägga armen om någon.
I ögonblicket efteråt hör han hur det i följd smäller två (2) gånger - dock icke speciellt högt.
Hans första tanke då han såg armrörelsen var att mannen till vänster var i sällskap med de två andra och att de två andra var kvinnor.
Han tyckte också att de tre var ungefär lika långa och mörkklädda och verkade på något vis höra ihop.
Han ser hur personen i mitten faller omkull på trottoaren och hur då mannen som tycktes lägga höger arm om denne lugnt rör sig i vänster sidled och går in Tunnelgatan österut där han försvinner ur Björkmans synfält.
Mannen vrider kroppen till vänster innan han försvinner ett 1/4 - 1/2-varv.
Vart de tre eftersläntrarna tagit vägen visste han inte då.
Efteråt har han fått kännedom om att Marco Neeser, Rolf Öberg och Leif Fredin hade fått lift med någon kompis i bil - som hade tagit upp dem strax efter korsningen Kungsgatan & Sveavägen.
Tillfrågad om han lade märke till person/-er och/eller fordon i detta skede, uppger han att det gjorde han inte.
En stund senare iakttar han hur Fröling, Nyberg och Gustavsson kommer ut från banklokalen och börjar promenera Sveavägen norrut.
De tre går bara iväg utan att som det verkar bry sig om Björkman. Han bryr sig ej heller själv om att försöka hejda dem.
Han konstaterar helt kort att de går Sveavägen norrut efter uträttat bankomatbesök. Björkman befinner sig vid detta tillfälle på trottoaren - strax söder om banken.
Björkman är i fundering om vad han egentligen nu skall företa sig - om han skall åka hem istället för att bege sig till Kårhusrestaurangen på Holländargatan. Han uppehåller sig avvaktande på platsen.
På fråga om han gick Sveavägen norrut dvs norr om banken och vidare bort mot Adolf Fredriks Kyrkogata. Björkman förklarar att han inte befann sig längre norrut på Sveavägens östra trottoar än cirka 10 meter norr om dörrarna till banken.
I skede då han befinner sig antingen stillastående eller möjligen gående tillbaka Sveavägen söderut uppmärksammar han tre personer i korsningen Sveavägen & Tunnelgatan.
Han uppfattar hur personen som befinner sig s a s längst till vänster lyfter och sträcker upp sin högerarm - likt att man skall lägga armen om någon.
I ögonblicket efteråt hör han hur det i följd smäller två (2) gånger - dock icke speciellt högt.
Hans första tanke då han såg armrörelsen var att mannen till vänster var i sällskap med de två andra och att de två andra var kvinnor.
Han tyckte också att de tre var ungefär lika långa och mörkklädda och verkade på något vis höra ihop.
Han ser hur personen i mitten faller omkull på trottoaren och hur då mannen som tycktes lägga höger arm om denne lugnt rör sig i vänster sidled och går in Tunnelgatan österut där han försvinner ur Björkmans synfält.
Mannen vrider kroppen till vänster innan han försvinner ett 1/4 - 1/2-varv.
Björkman ser samtliga tre personer bakifrån på ett avstånd av cirka 3-5 meter.
Mannen som avviker in på Tunnelgatan är mörkt klädd - i ett 3/4-lång fladdrande rockliknande plagg.
Mannen har på huvudet en mörkblå eller svart stickad mössa, vars kant är upprullad på sådant sätt att den står ut och syns tydligt. Mössan går dock ner ganska långt baktill i nacken - och rockkragen döljer också hår och nackparti. Hans uppfattning är att mössan hade s k ribbstickning uppifrån och ner. (Se den av Björkman upprättade skissen ).
Såvitt han minns hade mannen mörka byxor och okänd typ av skor, vars sulor han fick en uppfattning om var ljusa.
På frågor avseende mannens kroppsbyggnad och sättet att röra sig, uppger han att mannen verkade vara ungefär lika lång som den som föll omkull. Någon klar uppfattning om kroppsbyggnaden fick han inte - men fick en känsla av att mannen rörde sig smidigt/spänstigt.
Björkman såg inte mannens ansikte och han kan därför inte uttala sig om eventuella glasögon, skägg, mustasch, hudfärg m m. Ej heller kan han uttala sig om hårfärg. Allting bakåt i nacken gav ett mörkt intryck.
Tillfrågad om han såg att mannen hade skjutvapen i ena handen uppger han att han såg aldrig vapnet. Ej heller såg han om mannen bar på något annat - typ väska av något slag.
Hans iakttagelse av mannen skedde under bara några sekunder.
Björkman kan inte uttala sig om mannen som avvek in på Tunnelgatan hade kommit i sällskap med de två andra Sveavägen söderut eller om denne man anslöt liksom bakom ryggen - efter att kanske ha stått och väntat bakom hörnet på Tunnelgatan.
Björkman har inget minne av att han sett någon av dessa tre personer förrän - ögonblicket innan det smäller två (2) gånger.
Den person som ramlade omkull blev liggande ganska exakt mitt på Tunnelgatan i ett tänkt övergångsställe.
Kvinnan som befinner sig längst till höger böjer sig ned mot den liggande och utbrister något - som Björkman uppfattar vara något oförståeligt på ett främmande språk. Han minns inte vad.
- ) Enligt telefonkontakt 1987-08-07 13:00
- med Björkman förekom s k Happy Hour fram till klockan 18:00
- Den spritkonsumtion som var aktuell ägde för hans del rum mellan klockan 16:30-18:00
- Därefter satt han eventuellt och smuttade på en öl.
Björkman ser samtliga tre personer bakifrån på ett avstånd av cirka 3-5 meter.
Mannen som avviker in på Tunnelgatan är mörkt klädd - i ett 3/4-lång fladdrande rockliknande plagg.
Mannen har på huvudet en mörkblå eller svart stickad mössa, vars kant är upprullad på sådant sätt att den står ut och syns tydligt. Mössan går dock ner ganska långt baktill i nacken - och rockkragen döljer också hår och nackparti. Hans uppfattning är att mössan hade s k ribbstickning uppifrån och ner. (Se den av Björkman upprättade skissen ).
Såvitt han minns hade mannen mörka byxor och okänd typ av skor, vars sulor han fick en uppfattning om var ljusa.
På frågor avseende mannens kroppsbyggnad och sättet att röra sig, uppger han att mannen verkade vara ungefär lika lång som den som föll omkull. Någon klar uppfattning om kroppsbyggnaden fick han inte - men fick en känsla av att mannen rörde sig smidigt/spänstigt.
Björkman såg inte mannens ansikte och han kan därför inte uttala sig om eventuella glasögon, skägg, mustasch, hudfärg m m. Ej heller kan han uttala sig om hårfärg. Allting bakåt i nacken gav ett mörkt intryck.
Tillfrågad om han såg att mannen hade skjutvapen i ena handen uppger han att han såg aldrig vapnet. Ej heller såg han om mannen bar på något annat - typ väska av något slag.
Hans iakttagelse av mannen skedde under bara några sekunder.
Björkman kan inte uttala sig om mannen som avvek in på Tunnelgatan hade kommit i sällskap med de två andra Sveavägen söderut eller om denne man anslöt liksom bakom ryggen - efter att kanske ha stått och väntat bakom hörnet på Tunnelgatan.
Björkman har inget minne av att han sett någon av dessa tre personer förrän - ögonblicket innan det smäller två (2) gånger.
Den person som ramlade omkull blev liggande ganska exakt mitt på Tunnelgatan i ett tänkt övergångsställe.
Kvinnan som befinner sig längst till höger böjer sig ned mot den liggande och utbrister något - som Björkman uppfattar vara något oförståeligt på ett främmande språk. Han minns inte vad.
- ) Enligt telefonkontakt 1987-08-07 13:00
- med Björkman förekom s k Happy Hour fram till klockan 18:00
- Den spritkonsumtion som var aktuell ägde för hans del rum mellan klockan 16:30-18:00
- Därefter satt han eventuellt och smuttade på en öl.
Konfrontation nummer 3 påbörjas klockan 13:55
. Konfrontationsgruppen visas för Björkman, Kjell Anders, född -
.
Syftet med konfrontationen är att utreda huruvida någon i gruppen är identisk med den man Björkman sett på Sveavägen 1986-02-28
vid 23:20
-tiden, som då gick bakom paret Palme.
K = Konfrontationsledaren
F = Advokat Falk
B = Björkman, Kjell Anders
K: Du kommer nu att få se en grupp bestående av 8 personer. De är numrerade från 1 - 8.
Frågan är nu om du i den gruppen kan identifiera någon såsom varande den man du har sett gå efter paret Palme på Sveavägen 1986-02-28
vid 23:20
-tiden.
Först vill jag då bara fråga dig, har du sett några bilder, blivit visad några bilder av polisen tidigare, eller deltagit i någon tidigare konfrontation?
B: Nej.
K: Du har inte sett några bilder?
B: Nej jag har inte sett några bilder, och inte någon konfrontation förut.
K: Den här så kallade "fantombilden" som har varit ute tidningarna...
B: Den har jag sett.
K: Den har du sett?
B: Den som har visats i tidningarna har jag sett.
K: Ingenting annat?
B: Ingenting annat.
K: Då får du se den här gruppen nu. Ja nu har gruppen gått ett varv framför spegeln.
B: Jag såg inte någon framifrån så att.
K: Ja, nu har gruppen gått två varv runt spegeln, har du några kommentarer?
B: Nej jag känner inte igen någon.
K: Du känner inte igen någon?
B: Nej.
Konfrontation nummer 3 påbörjas klockan 13:55
. Konfrontationsgruppen visas för Björkman, Kjell Anders, född -
.
Syftet med konfrontationen är att utreda huruvida någon i gruppen är identisk med den man Björkman sett på Sveavägen 1986-02-28
vid 23:20
-tiden, som då gick bakom paret Palme.
K = Konfrontationsledaren
F = Advokat Falk
B = Björkman, Kjell Anders
K: Du kommer nu att få se en grupp bestående av 8 personer. De är numrerade från 1 - 8.
Frågan är nu om du i den gruppen kan identifiera någon såsom varande den man du har sett gå efter paret Palme på Sveavägen 1986-02-28
vid 23:20
-tiden.
Först vill jag då bara fråga dig, har du sett några bilder, blivit visad några bilder av polisen tidigare, eller deltagit i någon tidigare konfrontation?
B: Nej.
K: Du har inte sett några bilder?
B: Nej jag har inte sett några bilder, och inte någon konfrontation förut.
K: Den här så kallade "fantombilden" som har varit ute tidningarna...
B: Den har jag sett.
K: Den har du sett?
B: Den som har visats i tidningarna har jag sett.
K: Ingenting annat?
B: Ingenting annat.
K: Då får du se den här gruppen nu. Ja nu har gruppen gått ett varv framför spegeln.
B: Jag såg inte någon framifrån så att.
K: Ja, nu har gruppen gått två varv runt spegeln, har du några kommentarer?
B: Nej jag känner inte igen någon.
K: Du känner inte igen någon?
B: Nej.
K: Har advokaten några frågor? Nej tack. Då avslutar vi konfrontationen klockan 14:00
.
Som ovan
Lars-Erik Andersson
krinsp
I hörbara delar rätt avskrivet intygas:
(Namnteckning)
/Ulla Perzohn/
K: Har advokaten några frågor? Nej tack. Då avslutar vi konfrontationen klockan 14:00
.
Som ovan
Lars-Erik Andersson
krinsp
I hörbara delar rätt avskrivet intygas:
(Namnteckning)
/Ulla Perzohn/
E13-00-J
Datum: 2019-09-23 12:09
Förhör med Anders Björkman
Förhörsledare: Krinsp Sven-Åke Blombergsson, krinsp Peter Steude.
Förhörsplats: Den hördes bostad.
Förhörsvittne: Björkman
Anledning till förhöret: Kompletterande förhör angående mordet på Olof Palme.
Anders har informerats om att förhöret spelas in på band och att en sammanfattning görs i efterhand och att han därefter får ta del av förhöret för ett godkännande.
Anders tillfrågas om han idag, nästan 34 år efter mordet, har någon minnesbild av vad han upplevt eller om det är så att han minns vad han har berättat i förhören med polisen och i rätten och han uppgav att vissa saker sitter kvar från platsen, själva händelsen och när Palme föll, någon gick ned på knä och att annan person gick därifrån.
Personen som gick iväg hade en toppluva som var upprullad i nederkant. Det är det han minns.
Han minns att det kom tre stycken och att de gick tillsammans och att helt plötsligt skjuter en person.
Anders tror att skytten lade upp handen på Olof Palmes skuldra.
Det han minns därefter var alla som kom springandes till platsen.
Anders tillfrågas vad han har för minnesbild av sina kompisar, rent tidsmässigt, hur de rört sig vid platsen och han uppgav att han minns men dock inte så mycket.
Han minns att två av hans kompisar skulle ta ut pengar vid en automat som fanns innanför en dörr. Kompisarna gick in och Anders hade pengar så han behövde inte ta ut.
Anders tyckte att klockan var mycket och beslutade sig för att åka hem istället.
Anders stod utanför bankomaten och tittade söderut mot Kungsgatan för att se efter de andra i sällskapet.
När Anders stod utanför bankomaten hörde han inte när hans kompisar kom ut från bankomaten och han såg dem när de gått en bit och då tänkte Anders att han skulle åka hem.
Anders tänkte också att han skulle möta de andra kompisarna vid tunnelbanestationen och då hände mordet.
Anders hade blicken riktad uppåt mot Kungsgatan för att se om kompisarna skulle komma ned där. Kompisarna hade emellertid träffat någon som skjutsat dem i en bil.
Anders tillfrågas om han har någon minnesbild av hur länge han stod utanför bankomaten innan han upptäckte att hans kompisar hade gått iväg och han uppgav att han inte stod så länge.
När han vände sig om hade kompisarna gått ett par tre steg därifrån.
Anders stod då själv några meter söder om ingången till banken och bankomaten. Förhörsledaren frågar om kompisarna kan ha hunnit 25-50 meter bort men det hade de inte.
Anders ville vänta in sina kompisar för att säga att han skulle åka hem.
Anders påpekar att han inte var så påverkad den kvällen då han inte tycker att det är roligt att gå ut och dansa onykter.
Anders fru var höggravid vid detta tillfälle så även av den anledningen ville han åka hem.
Förhörsledaren Steude påpekar för Anders att när denne berättade att "det kom tre stycken" höll Anders upp sin vänstra hand.
Anders uppgav att mannen som gick längst till vänster lade
E13-00-J
Datum: 2019-09-23 12:09
Förhör med Anders Björkman
Förhörsledare: Krinsp Sven-Åke Blombergsson, krinsp Peter Steude.
Förhörsplats: Den hördes bostad.
Förhörsvittne: Björkman
Anledning till förhöret: Kompletterande förhör angående mordet på Olof Palme.
Anders har informerats om att förhöret spelas in på band och att en sammanfattning görs i efterhand och att han därefter får ta del av förhöret för ett godkännande.
Anders tillfrågas om han idag, nästan 34 år efter mordet, har någon minnesbild av vad han upplevt eller om det är så att han minns vad han har berättat i förhören med polisen och i rätten och han uppgav att vissa saker sitter kvar från platsen, själva händelsen och när Palme föll, någon gick ned på knä och att annan person gick därifrån.
Personen som gick iväg hade en toppluva som var upprullad i nederkant. Det är det han minns.
Han minns att det kom tre stycken och att de gick tillsammans och att helt plötsligt skjuter en person.
Anders tror att skytten lade upp handen på Olof Palmes skuldra.
Det han minns därefter var alla som kom springandes till platsen.
Anders tillfrågas vad han har för minnesbild av sina kompisar, rent tidsmässigt, hur de rört sig vid platsen och han uppgav att han minns men dock inte så mycket.
Han minns att två av hans kompisar skulle ta ut pengar vid en automat som fanns innanför en dörr. Kompisarna gick in och Anders hade pengar så han behövde inte ta ut.
Anders tyckte att klockan var mycket och beslutade sig för att åka hem istället.
Anders stod utanför bankomaten och tittade söderut mot Kungsgatan för att se efter de andra i sällskapet.
När Anders stod utanför bankomaten hörde han inte när hans kompisar kom ut från bankomaten och han såg dem när de gått en bit och då tänkte Anders att han skulle åka hem.
Anders tänkte också att han skulle möta de andra kompisarna vid tunnelbanestationen och då hände mordet.
Anders hade blicken riktad uppåt mot Kungsgatan för att se om kompisarna skulle komma ned där. Kompisarna hade emellertid träffat någon som skjutsat dem i en bil.
Anders tillfrågas om han har någon minnesbild av hur länge han stod utanför bankomaten innan han upptäckte att hans kompisar hade gått iväg och han uppgav att han inte stod så länge.
När han vände sig om hade kompisarna gått ett par tre steg därifrån.
Anders stod då själv några meter söder om ingången till banken och bankomaten. Förhörsledaren frågar om kompisarna kan ha hunnit 25-50 meter bort men det hade de inte.
Anders ville vänta in sina kompisar för att säga att han skulle åka hem.
Anders påpekar att han inte var så påverkad den kvällen då han inte tycker att det är roligt att gå ut och dansa onykter.
Anders fru var höggravid vid detta tillfälle så även av den anledningen ville han åka hem.
Förhörsledaren Steude påpekar för Anders att när denne berättade att "det kom tre stycken" höll Anders upp sin vänstra hand.
Anders uppgav att mannen som gick längst till vänster lade
upp sin hand eller var på väg att lägga upp handen varpå Anders hörde hur det small.
Han uppfattade först att det var kinapuffar.
Anders såg rökpuffarna och han fick uppfattningen att skytten sköt med sin vänstra hand.
Anders uppgav att han minns detta och har nog berättat om det tidigare.
Han minns just detta och att det var tre stycken som kommer och går, skytten lägger upp handen, sedan smäller det, en ramlar och en går ned på knä.
Någon skrek något och Anders uppfattade att det inte var på svenska.
Anders tillfrågas om han idag har någon minnesbild av var han står i förhållande till de tre som går när han först ser dessa och han uppgav att de var framför honom.
Anders gör en jämförelse i köket och menar att det kan ha varit 3-4 meter fram till de tre. De går ett antal steg innan handen kommer upp.
Anders fick uppfattningen att det tre var som ett gäng som kommer från en bio eller vad som helst. Det verkade som om de kände varandra.
Anders tillfrågas om det finns något, av någon anledning, som han gjort eller sett och som han inte velat berätta men det är det inte.
Anders uppgav att han var så pass nära att personen som gjorde det måste ha uppmärksammat honom.
Anders har känt oro men påpekar att han har berättat allt och att han är en öppen person.
Anders hade pratat med efter mordet om de skulle flytta från huset.
Anders hade läst om mordet på Medborgarhuset(1) och trodde att det fanns en koppling till det.
Anders menar att han har berättat det han upplevt. Anders är tydlig med att han inte har varit norr om ingången till banken.
Anders informeras om att i förhören där han blev hypnotiserad säger "dom går förbi" och Anders uppgav nu att de måste ha gått förbi honom när han stod och väntade men hans minnesbild idag är inte så starkt avseende just detta.
Anders menar att dom måste ha gått förbi honom när han stod och väntade på kompisarna inne på banken.
Förhörsledaren frågar vilka Anders menar ”med dom” och han uppgav att som han kommer ihåg det då så var det de tre som gick förbi honom.
Anders uppgav att det är så han har berättat, att de kände varandra och att det var ett gäng.
Anders kan idag inte påstå att han såg de tre passera förbi honom utan han såg att tre personer var framför honom i riktning mot Kungsgatan.
Anders tillfrågas om han efter mordet pratat med sina kompisar som var inne i banken angående vad som hände på platsen och han uppgav att det var jobbarkompisar så de har pratat om det.
Anders informeras om att hans kompisar som tog ut pengar från bankomaten är förhörda och att ingen av dessa har hört skotten mot makarna Palme.
Förhörsledaren menar att kompisarna kanske hade hunnit en bit norrut och av den anledningen inte hört skotten vilket då skulle innebära att Anders stod kvar utanför banken en längre stund.
Anders tillfrågas om han diskuterat detta med sina kompisar men det har han inte. De har inte pratat om några tider.
(1) Vid delgivningen uppgav Anders att det skall vara Medborgarplatsen.
upp sin hand eller var på väg att lägga upp handen varpå Anders hörde hur det small.
Han uppfattade först att det var kinapuffar.
Anders såg rökpuffarna och han fick uppfattningen att skytten sköt med sin vänstra hand.
Anders uppgav att han minns detta och har nog berättat om det tidigare.
Han minns just detta och att det var tre stycken som kommer och går, skytten lägger upp handen, sedan smäller det, en ramlar och en går ned på knä.
Någon skrek något och Anders uppfattade att det inte var på svenska.
Anders tillfrågas om han idag har någon minnesbild av var han står i förhållande till de tre som går när han först ser dessa och han uppgav att de var framför honom.
Anders gör en jämförelse i köket och menar att det kan ha varit 3-4 meter fram till de tre. De går ett antal steg innan handen kommer upp.
Anders fick uppfattningen att det tre var som ett gäng som kommer från en bio eller vad som helst. Det verkade som om de kände varandra.
Anders tillfrågas om det finns något, av någon anledning, som han gjort eller sett och som han inte velat berätta men det är det inte.
Anders uppgav att han var så pass nära att personen som gjorde det måste ha uppmärksammat honom.
Anders har känt oro men påpekar att han har berättat allt och att han är en öppen person.
Anders hade pratat med efter mordet om de skulle flytta från huset.
Anders hade läst om mordet på Medborgarhuset(1) och trodde att det fanns en koppling till det.
Anders menar att han har berättat det han upplevt. Anders är tydlig med att han inte har varit norr om ingången till banken.
Anders informeras om att i förhören där han blev hypnotiserad säger "dom går förbi" och Anders uppgav nu att de måste ha gått förbi honom när han stod och väntade men hans minnesbild idag är inte så starkt avseende just detta.
Anders menar att dom måste ha gått förbi honom när han stod och väntade på kompisarna inne på banken.
Förhörsledaren frågar vilka Anders menar ”med dom” och han uppgav att som han kommer ihåg det då så var det de tre som gick förbi honom.
Anders uppgav att det är så han har berättat, att de kände varandra och att det var ett gäng.
Anders kan idag inte påstå att han såg de tre passera förbi honom utan han såg att tre personer var framför honom i riktning mot Kungsgatan.
Anders tillfrågas om han efter mordet pratat med sina kompisar som var inne i banken angående vad som hände på platsen och han uppgav att det var jobbarkompisar så de har pratat om det.
Anders informeras om att hans kompisar som tog ut pengar från bankomaten är förhörda och att ingen av dessa har hört skotten mot makarna Palme.
Förhörsledaren menar att kompisarna kanske hade hunnit en bit norrut och av den anledningen inte hört skotten vilket då skulle innebära att Anders stod kvar utanför banken en längre stund.
Anders tillfrågas om han diskuterat detta med sina kompisar men det har han inte. De har inte pratat om några tider.
(1) Vid delgivningen uppgav Anders att det skall vara Medborgarplatsen.
Anders kan inte minnas om han 30-40 sekunder innan makarna Palme borde ha passerat honom observerade någon som gick mot honom i riktning norrut.
Anders uppgav att det inte var så mycket folk ute.
På direkt fråga om han befunnit sig utanför Grand under kvällen uppgav Anders att han inte varit där.
Anders tillfrågas om han läst om Stig Engström som förekommit i media senaste tiden och Anders har läst lite grann.
Han vet att Stig inte pratat rätt och tagit på sig en massa ära för något han inte gjort.
Anders vet att Stig kallas för Skandiamannen.
Anders tillfrågas om han sett något foto senaste tiden på Skandiamannen antingen i tidningar eller på Internet men det tror han inte att han gjort.
Han kan ha sett ett foto på Stig men han kan inte beskriva hur Stig ser ut.
När han eventuellt såg Stig på foto gjorde han i vart fall ingen reflektion att Stig skulle varit på platsen efter mordet. Anders menar att det kom mycket folk till platsen efter mordet.
Avslutningsvis tillfrågas Anders om det är något han vill berätta eller fråga innan förhöret avslutas och han uppgav att han blir nyfiken på Skandiamannen som gjort en massa konstigheter som kan ha med mordet att göra men Anders kan inte bidra med något där.
Anders uppgav att det var två killar som var vittnen och som kom i den bruna vanen.
De hade sagt att de såg personen som gick upp på Tunnelgatan, skytten, och det var chauffören som skulle hålla koll på den personen och det andra vittnet skulle hålla koll på Anders.
Anders uppgav att det skulle ha varit tvärtom då det senare vittnet hade varit klasskamrat med Christer Pettersson.
Anders menar att om det nu var Christer Pettersson som var gärningsman så kanske det vittnet hade kunnat se mera.
Förhöret avslutas klockan 12:30
(Namnteckning)
DELGIVNING 2019-09-26 10:45
.
Förhörsledaren ringde upp Anders Björkman och läste upp förhöret. Anders godkände förhöret efter en ändring som finns som fotnot. Anders fru lyssnade via högtalartelefon.
(Namnteckning)
Sven-Åke Blombergsson
Anders kan inte minnas om han 30-40 sekunder innan makarna Palme borde ha passerat honom observerade någon som gick mot honom i riktning norrut.
Anders uppgav att det inte var så mycket folk ute.
På direkt fråga om han befunnit sig utanför Grand under kvällen uppgav Anders att han inte varit där.
Anders tillfrågas om han läst om Stig Engström som förekommit i media senaste tiden och Anders har läst lite grann.
Han vet att Stig inte pratat rätt och tagit på sig en massa ära för något han inte gjort.
Anders vet att Stig kallas för Skandiamannen.
Anders tillfrågas om han sett något foto senaste tiden på Skandiamannen antingen i tidningar eller på Internet men det tror han inte att han gjort.
Han kan ha sett ett foto på Stig men han kan inte beskriva hur Stig ser ut.
När han eventuellt såg Stig på foto gjorde han i vart fall ingen reflektion att Stig skulle varit på platsen efter mordet. Anders menar att det kom mycket folk till platsen efter mordet.
Avslutningsvis tillfrågas Anders om det är något han vill berätta eller fråga innan förhöret avslutas och han uppgav att han blir nyfiken på Skandiamannen som gjort en massa konstigheter som kan ha med mordet att göra men Anders kan inte bidra med något där.
Anders uppgav att det var två killar som var vittnen och som kom i den bruna vanen.
De hade sagt att de såg personen som gick upp på Tunnelgatan, skytten, och det var chauffören som skulle hålla koll på den personen och det andra vittnet skulle hålla koll på Anders.
Anders uppgav att det skulle ha varit tvärtom då det senare vittnet hade varit klasskamrat med Christer Pettersson.
Anders menar att om det nu var Christer Pettersson som var gärningsman så kanske det vittnet hade kunnat se mera.
Förhöret avslutas klockan 12:30
(Namnteckning)
DELGIVNING 2019-09-26 10:45
.
Förhörsledaren ringde upp Anders Björkman och läste upp förhöret. Anders godkände förhöret efter en ändring som finns som fotnot. Anders fru lyssnade via högtalartelefon.
(Namnteckning)
Sven-Åke Blombergsson
Förhör vid videoupptagning under hypnos med Anders Björkman den 5/11 1987. Hypnosen utförd av docent Ture Arvidsson i dennes bostad på [MASKAT] 62. Närvarande: krkom PauL Johansson och krinsp Lars Hamrén.
A = docent Ture Arvidsson
B = Björkman, Anders
A: Då ligger du så bekvämt som möjligt och slappnar av. Känns lugnt och skönt, lugnt och skönt. Så börjar armar och ben kännas tyngre och tyngre. Alla muskler slappas av mer och mer, alla muskler i kroppen slappas av mer och mer. Höger arm, slapp och tung, slapp och tung, tung som bly, tung som bly. Alla muskler i armen fullständigt avslappnade. Handens muskler, underarmens musklerna, överarmsmuskeln, alldeles avslappnade. Och vänster arm slapp och tung, slapp och tung, tung som bly, tung som bly. Alla muskler i armen fullständigt avspända. Vänster ben slappt och tungt, slappt och tungt. Tung som bly, tung som bly, alla muskler i benet fullständigt avslappnade. Höger ben slappt och tungt, slappt och tungt, tungt som bly, tungt som bly. Alla muskler i benet fullständigt avspända. Ryggmusklerna avslappnade, bukmusklerna avslappnade, andningen lugn och avslappnad, lugn och avslappnad. Axlarna avslappnade, nackmusklerna, halsmusklerna, käkmusklerna, ansiktsmusklerna (ohörbart), alla muskler är helt avslappnade. Och nu när jag räknar till 20 så ökar avslappningen ännu mer. Du sjunker in i dig själv, djupare och djupare, det går väldigt fint. (Räknar långsamt från 1 till 20) Lugnt och skönt, lugnt och skönt. Nu så kommer jag att fortsätta och räkna från 20 till 30, du kommer att sjunka i dig själv dubbelt så djupt. (Räknar långsamt från 21 till 30)
Förhör vid videoupptagning under hypnos med Anders Björkman den 5/11 1987. Hypnosen utförd av docent Ture Arvidsson i dennes bostad på [MASKAT] 62. Närvarande: krkom PauL Johansson och krinsp Lars Hamrén.
A = docent Ture Arvidsson
B = Björkman, Anders
A: Då ligger du så bekvämt som möjligt och slappnar av. Känns lugnt och skönt, lugnt och skönt. Så börjar armar och ben kännas tyngre och tyngre. Alla muskler slappas av mer och mer, alla muskler i kroppen slappas av mer och mer. Höger arm, slapp och tung, slapp och tung, tung som bly, tung som bly. Alla muskler i armen fullständigt avslappnade. Handens muskler, underarmens musklerna, överarmsmuskeln, alldeles avslappnade. Och vänster arm slapp och tung, slapp och tung, tung som bly, tung som bly. Alla muskler i armen fullständigt avspända. Vänster ben slappt och tungt, slappt och tungt. Tung som bly, tung som bly, alla muskler i benet fullständigt avslappnade. Höger ben slappt och tungt, slappt och tungt, tungt som bly, tungt som bly. Alla muskler i benet fullständigt avspända. Ryggmusklerna avslappnade, bukmusklerna avslappnade, andningen lugn och avslappnad, lugn och avslappnad. Axlarna avslappnade, nackmusklerna, halsmusklerna, käkmusklerna, ansiktsmusklerna (ohörbart), alla muskler är helt avslappnade. Och nu när jag räknar till 20 så ökar avslappningen ännu mer. Du sjunker in i dig själv, djupare och djupare, det går väldigt fint. (Räknar långsamt från 1 till 20) Lugnt och skönt, lugnt och skönt. Nu så kommer jag att fortsätta och räkna från 20 till 30, du kommer att sjunka i dig själv dubbelt så djupt. (Räknar långsamt från 21 till 30)
Lugnt och skönt, lugnt och skönt. Föreställ dig nu att det är sommar (ohörbart). Tänk att du står nånstans på en terass. Du ser nedanför dig en trädgård, vilken som helst. Från terrassen där då står och ner i trädgården så leder en trappa. Och nu så kan du gå långsamt ned för trappan, ner i trädgården. Steg för steg, och sjunker (ohörbart), lugnt och skönt, lugnt och skönt. Och när du kommit ner i trädgården kan du vandra omkring en stund, du kan se dej omkring, (ohörbart). Du kan se allt möjligt i din trädgård. Kanske ser du träd av olika slag, buskar, blommor, allting kan du se. Det spelar ingen roll vad du ser. Och nu så kan du föreställa dej en växt av något slag (ohörbart), till exempel en syrenbuske, jasmin eller liljekonvalj eller nån annan växt som du vet, som du känner till har speciell doft. Du kan välja ut en sån växt nu, gå fram till den och så känn på doften. Känn doften så tydligt som möjligt, precis som att den vore verklig. Och nu så kan du föreställa dej en humla som surrar nånstans i trädgården, kanske både ser och hör humlan. Och nu så kan du slå dig ner i en trädgårdssoffa och sitta och vila, ha det skönt och sjunker in ännu djupare. Medan du sjunker in ännu djupare så kan du gå tillbaks i tiden. Kan gå tillbaks i tiden för mordet på Olof Palme. Du kan erinra dig allting som du var med om vid det tillfället. Du kan ta tid på dej, sjunka in ännu djupare, och när du väl (ohörbart), kan du börja berätta vad du ser och vad du upplever.
B: Jaa.
A. Hur känns det?
B: Ja, nej, jag känner mig tung i benen. (ohörbart). Kom inte längre, tyvärr.
A: Såg du nånting så att säga?
B: Nej, jag försökte, med trädgård och blommor här men-,
A: Såg du nån trädgård?
B: Nej, jag såg inte en trädgård, jag såg en ros lite svagt, men sen försvann det, och så tutade bilarna, så hamnade jag-,
A: Jasså, du hörde
B: Trafiken kom in för mycket helt plötsligt.
A: Sen när jag sa att du skulle gå tillbaks och minnas nånting, kunde du inte koncentrera dig längre?
B: Jag kunde inte koncentrera mig ett dugg.
Lugnt och skönt, lugnt och skönt. Föreställ dig nu att det är sommar (ohörbart). Tänk att du står nånstans på en terass. Du ser nedanför dig en trädgård, vilken som helst. Från terrassen där då står och ner i trädgården så leder en trappa. Och nu så kan du gå långsamt ned för trappan, ner i trädgården. Steg för steg, och sjunker (ohörbart), lugnt och skönt, lugnt och skönt. Och när du kommit ner i trädgården kan du vandra omkring en stund, du kan se dej omkring, (ohörbart). Du kan se allt möjligt i din trädgård. Kanske ser du träd av olika slag, buskar, blommor, allting kan du se. Det spelar ingen roll vad du ser. Och nu så kan du föreställa dej en växt av något slag (ohörbart), till exempel en syrenbuske, jasmin eller liljekonvalj eller nån annan växt som du vet, som du känner till har speciell doft. Du kan välja ut en sån växt nu, gå fram till den och så känn på doften. Känn doften så tydligt som möjligt, precis som att den vore verklig. Och nu så kan du föreställa dej en humla som surrar nånstans i trädgården, kanske både ser och hör humlan. Och nu så kan du slå dig ner i en trädgårdssoffa och sitta och vila, ha det skönt och sjunker in ännu djupare. Medan du sjunker in ännu djupare så kan du gå tillbaks i tiden. Kan gå tillbaks i tiden för mordet på Olof Palme. Du kan erinra dig allting som du var med om vid det tillfället. Du kan ta tid på dej, sjunka in ännu djupare, och när du väl (ohörbart), kan du börja berätta vad du ser och vad du upplever.
B: Jaa.
A. Hur känns det?
B: Ja, nej, jag känner mig tung i benen. (ohörbart). Kom inte längre, tyvärr.
A: Såg du nånting så att säga?
B: Nej, jag försökte, med trädgård och blommor här men-,
A: Såg du nån trädgård?
B: Nej, jag såg inte en trädgård, jag såg en ros lite svagt, men sen försvann det, och så tutade bilarna, så hamnade jag-,
A: Jasså, du hörde
B: Trafiken kom in för mycket helt plötsligt.
A: Sen när jag sa att du skulle gå tillbaks och minnas nånting, kunde du inte koncentrera dig längre?
B: Jag kunde inte koncentrera mig ett dugg.
A: Du vet, jag tror att du var lite spänd va?
B: Jo, jo, jag är väldigt spänd.
A: Jag såg det på andningen att du andades lite snabbt sen.
B: Jo, man märkte så här, att först så kändes då när du tog med benen och armarna (ohörbart). Och sen så skulle man föreställa sig trädgården med trappan ner, och då hände nånting så jag inte kunde koncentrera mig och då tappade jag allting. Så försökte man hela tiden-,
A: Då gick du ur hypnosen, jag märkte det här vid ett tillfälle, för att du rörde lite grann på dej.
B: Mm.
A: Så fort man rör på sig i hypnos så är det ett tecken på att då går man ur. För att så länge man är i hypnos så ligger man alldeles som en död fisk.
B: Jag trodde jag skulle somna ett tag när du sa att jag skulle (ohörbart)
A: Ja, Jodå.
B: Och så kände jag så här att, ska man sova nu eller? Det kändes precis som jag var på väg att somna.
A: Du var nog på väg in i djupare skikt, men sen-, ja, det här är ju ovant, lite ovan situation för dej. Jag vet, vi gör om det här på ett annat tillfälle. Nu har du varit med om det här-,
B: Nu har jag vart med så jag vet.
A: -Så nu är du inte så nervös nästa gång, och då kanske vi kan göra det här på S:t Eriksgatan där vi har ett ljudisolerat rum, du vet hur det är?
B: Ja.
A: Där är ljudisolerat, och jag har en känsla av att du kan gå mycket djupare, men (ohörbart) vid tillfället och det är-,
B: Det var för mycket-, jag tänkte på vad mycket bilar.
A: Bilar ja, du vart störd av detta. Så gör vi, så gör vi om det här ser du, så att du kan gå djupare. Men du svarade bra i början tydligen eftersom du vart tung i armar och ben?
B: Oja, det vart jag, och det var precis när du räknade till 20, då tänkte jag, nu är jag på väg att somna, och så tutade det till nånting utanför.
A: Ja, just det, och när du tänkte att du skulle iväg och somna så tänkte du, det får jag inte göra?
B: Nej, jag får inte somna, jag tycker man ska ha full koll.
A: Ja, men det skulle du ha gjort förstår du.
A: Du vet, jag tror att du var lite spänd va?
B: Jo, jo, jag är väldigt spänd.
A: Jag såg det på andningen att du andades lite snabbt sen.
B: Jo, man märkte så här, att först så kändes då när du tog med benen och armarna (ohörbart). Och sen så skulle man föreställa sig trädgården med trappan ner, och då hände nånting så jag inte kunde koncentrera mig och då tappade jag allting. Så försökte man hela tiden-,
A: Då gick du ur hypnosen, jag märkte det här vid ett tillfälle, för att du rörde lite grann på dej.
B: Mm.
A: Så fort man rör på sig i hypnos så är det ett tecken på att då går man ur. För att så länge man är i hypnos så ligger man alldeles som en död fisk.
B: Jag trodde jag skulle somna ett tag när du sa att jag skulle (ohörbart)
A: Ja, Jodå.
B: Och så kände jag så här att, ska man sova nu eller? Det kändes precis som jag var på väg att somna.
A: Du var nog på väg in i djupare skikt, men sen-, ja, det här är ju ovant, lite ovan situation för dej. Jag vet, vi gör om det här på ett annat tillfälle. Nu har du varit med om det här-,
B: Nu har jag vart med så jag vet.
A: -Så nu är du inte så nervös nästa gång, och då kanske vi kan göra det här på S:t Eriksgatan där vi har ett ljudisolerat rum, du vet hur det är?
B: Ja.
A: Där är ljudisolerat, och jag har en känsla av att du kan gå mycket djupare, men (ohörbart) vid tillfället och det är-,
B: Det var för mycket-, jag tänkte på vad mycket bilar.
A: Bilar ja, du vart störd av detta. Så gör vi, så gör vi om det här ser du, så att du kan gå djupare. Men du svarade bra i början tydligen eftersom du vart tung i armar och ben?
B: Oja, det vart jag, och det var precis när du räknade till 20, då tänkte jag, nu är jag på väg att somna, och så tutade det till nånting utanför.
A: Ja, just det, och när du tänkte att du skulle iväg och somna så tänkte du, det får jag inte göra?
B: Nej, jag får inte somna, jag tycker man ska ha full koll.
A: Ja, men det skulle du ha gjort förstår du.
Protokoll fört vid konfrontation med Björkman, Kjell ANDERS född -
boende Hägersten tfn 08-
anställd som konstruktör vid Bofors Aerotronic, Lidingö, tfn 08-.
Konfrontationen är hållen 1988-12-16 18:15
.
Konfrontationsplats är Rikskriminalen.
Konfrontationsledare:
Krinsp Håkan Ström
Konfrontationsmedhjälpare:
Krinsp Lars Hamrén
Björkman skall i konfrontationsgruppen söka igenkänna den man som sköt Olof Palme och skottskadade Lisbeth Palme på Sveavägens östra trottoar i korsningen med Tunnelgatan 1986-02-28
vid 23:20
-tiden.
Konfrontationsgruppen är filmad på ett videoband som uppspelas för Björkman.
K = Konfrontationsledare
H = Krinsp Lars Hamrén
B = Björkman
K: Ja, Anders innan konfrontationen börjar så vill vi fråga dig om du har läst något i tidningarna om det som har inträffat den senaste tiden eller hört något via andra medier, samt om du har sett någon bild på den nu misstänkte personen? (Christer Pettersson)
B: Jag har läst i tidningar och sett i TV, hört på radio, men inte sett någon bild på honom vad jag vet.
K: Okej, då börjar konfrontationen och bandet spelas upp.
B: Ska jag kommentera varje nummer eller ska jag bara kommentera om jag känner igen någonting?
K: Vi kan göra så att du ser nu gruppen framför dig samlad, och gruppen består utav 12 personer.
Senare så kommer varje person i gruppen att ensam framträda på bild och du får själv fälla kommentarer om personerna i gruppen när du känner
Anknytning: A1, E13, N3290-3, A9541, KD10682, KD10700
Protokoll fört vid konfrontation med Björkman, Kjell ANDERS född -
boende Hägersten tfn 08-
anställd som konstruktör vid Bofors Aerotronic, Lidingö, tfn 08-.
Konfrontationen är hållen 1988-12-16 18:15
.
Konfrontationsplats är Rikskriminalen.
Konfrontationsledare:
Krinsp Håkan Ström
Konfrontationsmedhjälpare:
Krinsp Lars Hamrén
Björkman skall i konfrontationsgruppen söka igenkänna den man som sköt Olof Palme och skottskadade Lisbeth Palme på Sveavägens östra trottoar i korsningen med Tunnelgatan 1986-02-28
vid 23:20
-tiden.
Konfrontationsgruppen är filmad på ett videoband som uppspelas för Björkman.
K = Konfrontationsledare
H = Krinsp Lars Hamrén
B = Björkman
K: Ja, Anders innan konfrontationen börjar så vill vi fråga dig om du har läst något i tidningarna om det som har inträffat den senaste tiden eller hört något via andra medier, samt om du har sett någon bild på den nu misstänkte personen? (Christer Pettersson)
B: Jag har läst i tidningar och sett i TV, hört på radio, men inte sett någon bild på honom vad jag vet.
K: Okej, då börjar konfrontationen och bandet spelas upp.
B: Ska jag kommentera varje nummer eller ska jag bara kommentera om jag känner igen någonting?
K: Vi kan göra så att du ser nu gruppen framför dig samlad, och gruppen består utav 12 personer.
Senare så kommer varje person i gruppen att ensam framträda på bild och du får själv fälla kommentarer om personerna i gruppen när du känner
Anknytning: A1, E13, N3290-3, A9541, KD10682, KD10700
K: för det. - Paus - Kameran har nu filmat över gruppen och deltagarna har framträtt i halvfigur. Nu kommer nummer 1, och du får fälla kommentarer efter eget tycke.
Vill du kommentera nummer 1 på något sätt?
B: Nej, tror inte det.
K: Nummer 1 har på filmen visat profilbilder av sig själv och nu zoomas ansiktet in. Nu kommer nummer 2. Har du någon kommentar till nummer 2?
B. Nej.
K: Nu kommer nummer 3. Har du någon kommentar till nummer 3?
B: Nej.
K: Nu kommer nummer 4. Har du någon kommentar till nummer 4?
B: Nej.
K: Nu kommer nummer 5.Har du någon kommentar till nummer 5?
B: Nej.
K: Nu kommer nummer 6. Har du någon kommentar till nummer 6?
B: Nej.
K: Nu kommer nummer 7. Har du någon kommentar till nummer 7?
B: Nej.
K: Nu kommer nummer 8. Har du någon kommentar till nummer 8?
B: Nej.
K: Nu kommer nummer 9. Har du någon kommentar till nummer 9?
B: Nej.
K: Nu kommer nummer 10. Har du någon kommentar till nummer 10?
B: Nej.
K: Nu kommer nummer 11. Har du någon kommentar till nummer 11?
B Nej.
K: Nu kommer nummer 12. Har du någon kommentar till nummer 12?
B: Nej.
K: Ja, Anders Björkman du har nu sett hela konfrontationsvideon. Anser du det är tillfyllest eller vill du titta på den en gång till?
B: Jaha, jag känner inte igen någon så det är tillfyllest.
K: Har Lars Hamrén någon fråga?
H. Nej inte....
K: för det. - Paus - Kameran har nu filmat över gruppen och deltagarna har framträtt i halvfigur. Nu kommer nummer 1, och du får fälla kommentarer efter eget tycke.
Vill du kommentera nummer 1 på något sätt?
B: Nej, tror inte det.
K: Nummer 1 har på filmen visat profilbilder av sig själv och nu zoomas ansiktet in. Nu kommer nummer 2. Har du någon kommentar till nummer 2?
B. Nej.
K: Nu kommer nummer 3. Har du någon kommentar till nummer 3?
B: Nej.
K: Nu kommer nummer 4. Har du någon kommentar till nummer 4?
B: Nej.
K: Nu kommer nummer 5.Har du någon kommentar till nummer 5?
B: Nej.
K: Nu kommer nummer 6. Har du någon kommentar till nummer 6?
B: Nej.
K: Nu kommer nummer 7. Har du någon kommentar till nummer 7?
B: Nej.
K: Nu kommer nummer 8. Har du någon kommentar till nummer 8?
B: Nej.
K: Nu kommer nummer 9. Har du någon kommentar till nummer 9?
B: Nej.
K: Nu kommer nummer 10. Har du någon kommentar till nummer 10?
B: Nej.
K: Nu kommer nummer 11. Har du någon kommentar till nummer 11?
B Nej.
K: Nu kommer nummer 12. Har du någon kommentar till nummer 12?
B: Nej.
K: Ja, Anders Björkman du har nu sett hela konfrontationsvideon. Anser du det är tillfyllest eller vill du titta på den en gång till?
B: Jaha, jag känner inte igen någon så det är tillfyllest.
K: Har Lars Hamrén någon fråga?
H. Nej inte....
K: Då avslutar vi konfrontationen klockan 18:32
.
Stockholm dag som ovan
(Namnteckning)
Håkan Ström
Krinsp
Tillägg till konfrontationens slut, delgavs Björkman innehållet i rättegångsbalken 23:10 och fick dess innebörd förklarad för sig.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/rattegangsbalk-1942740_sfs-1942-740
Rättegångsbalk (1942:740) Svensk författningssamling 1942:1942:740 t.o.m. SFS 2021:1107
23 Kap. Om förundersökning
10 § Undersökningsledaren bestämmer, med de begränsningar som följer av andra-sjätte styckena, vem som får närvara vid ett förhör.
Vid ett förhör ska om möjligt ett trovärdigt vittne utsett av undersökningsledaren närvara.
Ett biträde till en person som förhörs har rätt att närvara vid förhöret om det kan ske utan men för utredningen och om biträdet uppfyller de krav som ställs på en försvarare i 21 kap. 3 § tredje stycket.
Den misstänkte har rätt att själv närvara och ha sin försvarare närvarande vid ett förhör som hålls på den misstänktes begäran enligt 18 b § första stycket. Vid andra förhör med den misstänkte har han eller hon rätt att ha sin försvarare närvarande. En försvarare som inte uppfyller de krav som ställs i 21 kap. 5 § första stycket får dock förhindras att närvara om det är nödvändigt för att sakens utredning inte väsentligen ska försvåras eller för att avvärja fara för någons liv, fysiska hälsa eller frihet. Vid förhör med någon annan än den misstänkte får den misstänktes försvarare närvara om det kan ske utan men för utredningen.
Ett målsägandebiträde har rätt att närvara vid förhör med målsäganden. Detsamma gäller en stödperson, om hans eller hennes närvaro inte är till men för utredningen.
När den som hörs är under 15 år bör den som har vårdnaden om honom eller henne vara närvarande vid förhöret, om det kan ske utan men för utredningen.
Undersökningsledaren får besluta att det som har förekommit vid ett förhör inte får uppenbaras. Lag (2017:176).
K: Då avslutar vi konfrontationen klockan 18:32
.
Stockholm dag som ovan
(Namnteckning)
Håkan Ström
Krinsp
Tillägg till konfrontationens slut, delgavs Björkman innehållet i rättegångsbalken 23:10 och fick dess innebörd förklarad för sig.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/rattegangsbalk-1942740_sfs-1942-740
Rättegångsbalk (1942:740) Svensk författningssamling 1942:1942:740 t.o.m. SFS 2021:1107
23 Kap. Om förundersökning
10 § Undersökningsledaren bestämmer, med de begränsningar som följer av andra-sjätte styckena, vem som får närvara vid ett förhör.
Vid ett förhör ska om möjligt ett trovärdigt vittne utsett av undersökningsledaren närvara.
Ett biträde till en person som förhörs har rätt att närvara vid förhöret om det kan ske utan men för utredningen och om biträdet uppfyller de krav som ställs på en försvarare i 21 kap. 3 § tredje stycket.
Den misstänkte har rätt att själv närvara och ha sin försvarare närvarande vid ett förhör som hålls på den misstänktes begäran enligt 18 b § första stycket. Vid andra förhör med den misstänkte har han eller hon rätt att ha sin försvarare närvarande. En försvarare som inte uppfyller de krav som ställs i 21 kap. 5 § första stycket får dock förhindras att närvara om det är nödvändigt för att sakens utredning inte väsentligen ska försvåras eller för att avvärja fara för någons liv, fysiska hälsa eller frihet. Vid förhör med någon annan än den misstänkte får den misstänktes försvarare närvara om det kan ske utan men för utredningen.
Ett målsägandebiträde har rätt att närvara vid förhör med målsäganden. Detsamma gäller en stödperson, om hans eller hennes närvaro inte är till men för utredningen.
När den som hörs är under 15 år bör den som har vårdnaden om honom eller henne vara närvarande vid förhöret, om det kan ske utan men för utredningen.
Undersökningsledaren får besluta att det som har förekommit vid ett förhör inte får uppenbaras. Lag (2017:176).
UL (kvinna) tillfrågas om någon person arbetade i butiken vid 23
-tiden fredagen 1986-02-28
.
Hon uppger att hon själv tillsammans med och hade arbetat vid den aktuella tidpunkten.
De hörde smällarna som var mycket kraftiga men förstod inte förrän dagen därpå att det var skotten från mordet på statsministern som de hade hört.
hade just befunnit sig i skyltfönstret då de hördes.
Ingen av dem hade dock gjort några iakttagelser beträffande förbipasserande personer.
Detta har de diskuterat efteråt.
Anknyter till: E63:10
UL (kvinna) tillfrågas om någon person arbetade i butiken vid 23
-tiden fredagen 1986-02-28
.
Hon uppger att hon själv tillsammans med och hade arbetat vid den aktuella tidpunkten.
De hörde smällarna som var mycket kraftiga men förstod inte förrän dagen därpå att det var skotten från mordet på statsministern som de hade hört.
hade just befunnit sig i skyltfönstret då de hördes.
Ingen av dem hade dock gjort några iakttagelser beträffande förbipasserande personer.
Detta har de diskuterat efteråt.
Anknyter till: E63:10
När larmet gick ut befann sig rb 1520 på Kungsträdgårdsgatan vid Hamngatan. De for omedelbart i riktning mot området via Hamngatan- Regeringsgatan. De körde fort, men hade endast blåljus på slaget. De svängde in på David Bagares gata i riktning mot Malmskillnadsgatan och ungefär mitt på denna gick en yngre man mitt i gatan ([MASKATMASKATMAS]). De for förbi honom och när de kom fram till korsningen kom fyra polismän just uppför trapporna. Det är möjligt att de just hade kommit upp då han fick syn på den. De körde fram för att prata med dem. Efter en kort stund, det rörde sig inte om många sekunder, sprang två av polismännen mot Johannes kyrka. De andra två tog sig an den tidigare observerade mannen som kom gående uppför David Bagares gata. Radiobilen backade honom till mötes.
Vittnet var inte det minsta andfått. Han berättade att han hade följt efter en flyende man. I nästa moment larmade Dalsgaard ut signalementet vilket samtidigt utgjorde hans egen anmälan på jobbet. Kort därpå anropade en annan radiobil som hade enman med det utlarmade signalementet i korsningen av Malmskillnadsgatan Mäster Samuelsgatan.
Vittnet återvände till attentatspaltsen åtföljd av en av poliserna, vilka kom från Södermalmspikéten. Dalsgaard for till den andra radiobilens assistans. Därefter var han full engagerad med att dirigera eftersökning i hela området. Dalsgaard uppskattar att det tog högst 1 - 2 minuter från larmet tills att de svängde in om David Bagares Gata. Pm har lämnats till Oc.
När larmet gick ut befann sig rb 1520 på Kungsträdgårdsgatan vid Hamngatan. De for omedelbart i riktning mot området via Hamngatan- Regeringsgatan. De körde fort, men hade endast blåljus på slaget. De svängde in på David Bagares gata i riktning mot Malmskillnadsgatan och ungefär mitt på denna gick en yngre man mitt i gatan ([MASKATMASKATMAS]). De for förbi honom och när de kom fram till korsningen kom fyra polismän just uppför trapporna. Det är möjligt att de just hade kommit upp då han fick syn på den. De körde fram för att prata med dem. Efter en kort stund, det rörde sig inte om många sekunder, sprang två av polismännen mot Johannes kyrka. De andra två tog sig an den tidigare observerade mannen som kom gående uppför David Bagares gata. Radiobilen backade honom till mötes.
Vittnet var inte det minsta andfått. Han berättade att han hade följt efter en flyende man. I nästa moment larmade Dalsgaard ut signalementet vilket samtidigt utgjorde hans egen anmälan på jobbet. Kort därpå anropade en annan radiobil som hade enman med det utlarmade signalementet i korsningen av Malmskillnadsgatan Mäster Samuelsgatan.
Vittnet återvände till attentatspaltsen åtföljd av en av poliserna, vilka kom från Södermalmspikéten. Dalsgaard for till den andra radiobilens assistans. Därefter var han full engagerad med att dirigera eftersökning i hela området. Dalsgaard uppskattar att det tog högst 1 - 2 minuter från larmet tills att de svängde in om David Bagares Gata. Pm har lämnats till Oc.
Protokoll fört vid förhör med krinsp Anna Margareta Eklund f., anställd Stockholms polisdistrikt, Narkotikaroteln, tfn: 769 5764.
Uppgifterna är lämnade i tjänsten.
Förhöret hållet 1988-08-25 11:00
.
Förhörsledare: Krinsp [[Thure Nässén] utan tillgång till förhörsvittne:
Margareta Eklund underrättades om att hon skulle höras närmare angående sina arbetsuppgifter 1986-02-28
, då det enligt spaningsuppslag
E 4461 samt 4461- har framkommit att de haft spaningsuppdrag mot en misstänkt "narkotikalangare" på Tegnérgatan samt hans klubb vilken var belägen Oxtorpsgränd 2 i Stockholm.
Innan förhöret fick hon ta del av de spaningsuppslag där personer gjort iakttagelser samt där uppgiftslämnarna påstår sig ha sett personer med Walkie-Talkie radioapparater samt där även en kvinna skulle ha varit tillsammans med dessa,
Margareta uppgav följande: Den aktuella dagen, d.v.s 1986-02-28
, påbörjade hon sin tjänstgöring klockan Tid
.
Hon hade yttre tjänst vid tillfället, som bestod av att "spana" mot en känd narkotikahandlare som var boende på Tegnérgatan 16.
Tingsrätten hade även beslutat om avlyssning av den misstänktes telefon, varför hon tillsammans med sina kollegor, Birger Holmström och Jörgen Söderholm, efterhörde om det var någonting "särskilt" på gång innan de åkte ut till sina objekt.
Protokoll fört vid förhör med krinsp Anna Margareta Eklund f., anställd Stockholms polisdistrikt, Narkotikaroteln, tfn: 769 5764.
Uppgifterna är lämnade i tjänsten.
Förhöret hållet 1988-08-25 11:00
.
Förhörsledare: Krinsp [[Thure Nässén] utan tillgång till förhörsvittne:
Margareta Eklund underrättades om att hon skulle höras närmare angående sina arbetsuppgifter 1986-02-28
, då det enligt spaningsuppslag
E 4461 samt 4461- har framkommit att de haft spaningsuppdrag mot en misstänkt "narkotikalangare" på Tegnérgatan samt hans klubb vilken var belägen Oxtorpsgränd 2 i Stockholm.
Innan förhöret fick hon ta del av de spaningsuppslag där personer gjort iakttagelser samt där uppgiftslämnarna påstår sig ha sett personer med Walkie-Talkie radioapparater samt där även en kvinna skulle ha varit tillsammans med dessa,
Margareta uppgav följande: Den aktuella dagen, d.v.s 1986-02-28
, påbörjade hon sin tjänstgöring klockan Tid
.
Hon hade yttre tjänst vid tillfället, som bestod av att "spana" mot en känd narkotikahandlare som var boende på Tegnérgatan 16.
Tingsrätten hade även beslutat om avlyssning av den misstänktes telefon, varför hon tillsammans med sina kollegor, Birger Holmström och Jörgen Söderholm, efterhörde om det var någonting "särskilt" på gång innan de åkte ut till sina objekt.
Efter vad hon nu kan erinra sig var det inget speciellt på gång, varför hon någong gång mellan klockan 17:00-18:00
tog sin tjänstebil med reg.nr. EKK 373, en vit Audi 80 och körde till sin observationsplats.
Hon parkerade sin bil på Luntmakargatan strax söder om Tegnérgatan för att från den positionen kunna iaktta om objektet lämnade sin adress och då kunna följa efter denne.
Vad hon nu kan komma ihåg så vistades hennes kollega Birger Holmström upp i PK-Finans lokaler, vilka är belägna mitt emot objektets bostad.
Holmströms uppgift var bland annat att meddela Margareta om objektet kom hem eller lämnade bostaden så att hon på ett naturligt sätt "kunde hänga med" om det var fråga om avgång från adressen.
Hon uppger vidare att det var mycket lugnt kring objektets bostad den aktuella kvällen och de fick den bestämda uppfattningen att den misstänkte icke var hemma.
Han har även för sig att de ringde in till den person som vid tillfället tjänstgjorde vid TK:n och fick detta bekräftat.
Omkring klockan 22:00
lämnade hon sin observationsplats och åkte upp till narkotikaroteln.
Innan hon åkte från platsen var hon i kontakt med sin kollega Holmström och överenskom med denne att de skulle åka in.
Hon vill även minnas att hon hade ögonkontakt med denne ute på gatan innan hon lämnade platsen.
Hon är absolut säker på att hon var inne på narkotikaroteln klockan 22:30
och där diskuterade hon och hennes kollegor om de skulle åka ut någonting mera under kvällen.
Efter dessa diskussioner kommer de fram till det resultatet att avbryta spaningarna för kvällen.
Hon har vidare för sig att innan de fattar detta beslut så är även de i kontakt med personalen i TK-rummet för att efterhöra om någonting "är på gång" beträffande deras objekt, men vad hon minns så fick de till svar att det var lugnt och tyst.
Därefter tillfrågades Margareta om hon vid något tillfälle under arbetspasset lämnade bilen.
Hon svarade på det bestämdaste att så var icke fallet, eftersom hon har den erfarenheten att lämnar man observationsplatsen så brukar det alltid hända någonting, därför är hon mycket noga med att alltid "sitta på plats", som hon uttrycker sig.
Efter vad hon nu kan erinra sig var det inget speciellt på gång, varför hon någong gång mellan klockan 17:00-18:00
tog sin tjänstebil med reg.nr. EKK 373, en vit Audi 80 och körde till sin observationsplats.
Hon parkerade sin bil på Luntmakargatan strax söder om Tegnérgatan för att från den positionen kunna iaktta om objektet lämnade sin adress och då kunna följa efter denne.
Vad hon nu kan komma ihåg så vistades hennes kollega Birger Holmström upp i PK-Finans lokaler, vilka är belägna mitt emot objektets bostad.
Holmströms uppgift var bland annat att meddela Margareta om objektet kom hem eller lämnade bostaden så att hon på ett naturligt sätt "kunde hänga med" om det var fråga om avgång från adressen.
Hon uppger vidare att det var mycket lugnt kring objektets bostad den aktuella kvällen och de fick den bestämda uppfattningen att den misstänkte icke var hemma.
Han har även för sig att de ringde in till den person som vid tillfället tjänstgjorde vid TK:n och fick detta bekräftat.
Omkring klockan 22:00
lämnade hon sin observationsplats och åkte upp till narkotikaroteln.
Innan hon åkte från platsen var hon i kontakt med sin kollega Holmström och överenskom med denne att de skulle åka in.
Hon vill även minnas att hon hade ögonkontakt med denne ute på gatan innan hon lämnade platsen.
Hon är absolut säker på att hon var inne på narkotikaroteln klockan 22:30
och där diskuterade hon och hennes kollegor om de skulle åka ut någonting mera under kvällen.
Efter dessa diskussioner kommer de fram till det resultatet att avbryta spaningarna för kvällen.
Hon har vidare för sig att innan de fattar detta beslut så är även de i kontakt med personalen i TK-rummet för att efterhöra om någonting "är på gång" beträffande deras objekt, men vad hon minns så fick de till svar att det var lugnt och tyst.
Därefter tillfrågades Margareta om hon vid något tillfälle under arbetspasset lämnade bilen.
Hon svarade på det bestämdaste att så var icke fallet, eftersom hon har den erfarenheten att lämnar man observationsplatsen så brukar det alltid hända någonting, därför är hon mycket noga med att alltid "sitta på plats", som hon uttrycker sig.
Hon tillfrågades vidare om hon under arbetspasset lämnade observationsplatsen med bil för att t.ex åka och äta någonstans. Margareta uppgav att detta gjorde hon icke heller. Hon brukar alltid ha någonting med sig i väskan som hon kan äta under tiden hon sitter och spanar mot ett objekt.
På fråga om hon tror att någon av hennes kollegor kunde ha lämnat sina observationsplatser och därvid använt sig av sina radioapparater uppger hon att detta är helt uteslutet.
Hon tillfrågades vidare om hon vid något tillfälle varit uppe i trakterna av Oxtorget under sitt arbetspass. Hon hänvisade till vad hon tidigare sagt, att hon under passet icke lämnat sin observationsplats på Luntmakargatan.
På fråga vad Jörgen Söderholm hade för arbetsuppgift under den aktuella kvällen svarar hon att det kan hon icke erinra sig, men det torde han nog kunna svara på själv. Däremot är hon säker på att Birger Holmström "satt" i PK-Finans lokaler mitt emot objektets bostad.
I övrigt har hon ingenting att berätta som kan bringa klarhet i "mystiken" kring de otaliga uppgifter som finns angående personer som sprungit omkring med radioapparater.
Hon tillfrågades även om hon under sin tid på observationsplatsen gjort några iakttagelser av mystiska bilar eller personer men så var icke fallet och hon tillägger samtidigt; skulle jag ha gjort det så hade jag med all sannolikhet antecknat det hela.
Förhöret/avslutades klockan 12:15
.
Stockholm som ovan
(Namnteckning)
Thure Nässen ,krinsp
Eklund har tagit del av förhöret och godkänner detsamma.
Hon tillfrågades vidare om hon under arbetspasset lämnade observationsplatsen med bil för att t.ex åka och äta någonstans. Margareta uppgav att detta gjorde hon icke heller. Hon brukar alltid ha någonting med sig i väskan som hon kan äta under tiden hon sitter och spanar mot ett objekt.
På fråga om hon tror att någon av hennes kollegor kunde ha lämnat sina observationsplatser och därvid använt sig av sina radioapparater uppger hon att detta är helt uteslutet.
Hon tillfrågades vidare om hon vid något tillfälle varit uppe i trakterna av Oxtorget under sitt arbetspass. Hon hänvisade till vad hon tidigare sagt, att hon under passet icke lämnat sin observationsplats på Luntmakargatan.
På fråga vad Jörgen Söderholm hade för arbetsuppgift under den aktuella kvällen svarar hon att det kan hon icke erinra sig, men det torde han nog kunna svara på själv. Däremot är hon säker på att Birger Holmström "satt" i PK-Finans lokaler mitt emot objektets bostad.
I övrigt har hon ingenting att berätta som kan bringa klarhet i "mystiken" kring de otaliga uppgifter som finns angående personer som sprungit omkring med radioapparater.
Hon tillfrågades även om hon under sin tid på observationsplatsen gjort några iakttagelser av mystiska bilar eller personer men så var icke fallet och hon tillägger samtidigt; skulle jag ha gjort det så hade jag med all sannolikhet antecknat det hela.
Förhöret/avslutades klockan 12:15
.
Stockholm som ovan
(Namnteckning)
Thure Nässen ,krinsp
Eklund har tagit del av förhöret och godkänner detsamma.
B
Löpande nr
Avsnitt
IVA
15200-A
RIKSPOLISSTYRELSEN RKP-A2
P hörd
BIpornor med Andersson. Anders KRISTER H.-.
Förhöret hållet per telefon den 11 januari 1994 klockan 12.00. Förhörsledare: krinsp Bengt Ödmark. Förhörsvittne: ej tillgängligt.
Andersson underrättad om att anledningen till förhöret är utredning beträffande den, enligt vapenregistret i Handen, av honom ägda revolvern av märket Smith & Wesson modell 27 med 6-tumspipa, med kaliber 357 magnum och att förhöret ingår i förundersökningen om mordet på Olof Palme.
Andersson uppger att han under 1992 sålt detta vapen av ekonomiska skäl. Han hade då kommit på ekonomiskt obestånd och såg ingen annan möjlighet än att göra sig av med vissa ägodelar. Han preciserar tiden till försäljningen till hösten 1992.
Vapenförsäljningen gick till på så sätt att han besökte en uteservering belägen vid Café Opera inne i Stockholm. Han kom där i samspråk med en person av utländsk härkomst, eventuellt från Sydeuropa, turk, grek eller liknande. Han fick den uppfattningen att denna person försökte sälja honom något narkotiskt preparat, hasch eller dylikt, men Andersson var inte intresserad. Så småningom kom man in på övriga diskussioner och det visade sig att personen var intresserad av att köpa vapen av Andersson. Andersson skulle tänka på saken och de kom överens om att träffas på samma plats ungefär vid samma tidpunkt dagen därpå. Andersson bestämde sig efter första sammanträffandet och gick till platsen på avtalad tidpunkt och sammanträffade med samma man. Mannen köpte Anderssons revolver för 5.500 kronor och han erhöll en 25-tal patroner med hemladdad ammunition därtill. På fråga uppger Andersson, att han har ingen aning om vad
212 94 Haq
B
Löpande nr
Avsnitt
IVA
15200-A
RIKSPOLISSTYRELSEN RKP-A2
P hörd
BIpornor med Andersson. Anders KRISTER H.-.
Förhöret hållet per telefon den 11 januari 1994 klockan 12.00. Förhörsledare: krinsp Bengt Ödmark. Förhörsvittne: ej tillgängligt.
Andersson underrättad om att anledningen till förhöret är utredning beträffande den, enligt vapenregistret i Handen, av honom ägda revolvern av märket Smith & Wesson modell 27 med 6-tumspipa, med kaliber 357 magnum och att förhöret ingår i förundersökningen om mordet på Olof Palme.
Andersson uppger att han under 1992 sålt detta vapen av ekonomiska skäl. Han hade då kommit på ekonomiskt obestånd och såg ingen annan möjlighet än att göra sig av med vissa ägodelar. Han preciserar tiden till försäljningen till hösten 1992.
Vapenförsäljningen gick till på så sätt att han besökte en uteservering belägen vid Café Opera inne i Stockholm. Han kom där i samspråk med en person av utländsk härkomst, eventuellt från Sydeuropa, turk, grek eller liknande. Han fick den uppfattningen att denna person försökte sälja honom något narkotiskt preparat, hasch eller dylikt, men Andersson var inte intresserad. Så småningom kom man in på övriga diskussioner och det visade sig att personen var intresserad av att köpa vapen av Andersson. Andersson skulle tänka på saken och de kom överens om att träffas på samma plats ungefär vid samma tidpunkt dagen därpå. Andersson bestämde sig efter första sammanträffandet och gick till platsen på avtalad tidpunkt och sammanträffade med samma man. Mannen köpte Anderssons revolver för 5.500 kronor och han erhöll en 25-tal patroner med hemladdad ammunition därtill. På fråga uppger Andersson, att han har ingen aning om vad
212 94 Haq
personen hette, ej heller presenterade sig Andersson för honom. Han beskriver köparen som cirka 20 år, omkring 180 cm lång, normal kroppsbyggnad. Han var klädd i ungdomlig klädsel. I övrigt kan Andersson säga att personen verkade ha ganska gott om pengar.
Beträffande vapnet uppger Andersson, att det var en revolver, som ovan sagts med 6-tumspipa, den var svartblånerad och hade träkolvplattor,
På ytterligare fråga om Anderon kan erinra sig några detaljer eller övriga uppgifter beträffande vapenköparen, uppger Anderon att han tyckte att det verkade vara en halvskum typ.
Förhöret intalat efter godkänt koncept.
Förhöret avslutat klockan 12.45.
Bengt Ödmark Krinsp.
skriftsdatum 1994-01-11/EÅ.
Pomn ok man se sign: Registrering 1994-01-12/ha
personen hette, ej heller presenterade sig Andersson för honom. Han beskriver köparen som cirka 20 år, omkring 180 cm lång, normal kroppsbyggnad. Han var klädd i ungdomlig klädsel. I övrigt kan Andersson säga att personen verkade ha ganska gott om pengar.
Beträffande vapnet uppger Andersson, att det var en revolver, som ovan sagts med 6-tumspipa, den var svartblånerad och hade träkolvplattor,
På ytterligare fråga om Anderon kan erinra sig några detaljer eller övriga uppgifter beträffande vapenköparen, uppger Anderon att han tyckte att det verkade vara en halvskum typ.
Förhöret intalat efter godkänt koncept.
Förhöret avslutat klockan 12.45.
Bengt Ödmark Krinsp.
skriftsdatum 1994-01-11/EÅ.
Pomn ok man se sign: Registrering 1994-01-12/ha
E-6 Löpande nr
Avsnitt
IVA
15200-B
RIKSPOLISSTYRELSEN RKP-A2
P hörd kompl
Protokoll fört vid kompletterande förhör hållet per telefon den 12 januari 1994 mellan klockan 08.45-08.55, med Andersson, Anders KRISTER HenningFörhörsledare: krinsp Bengt Ödmark. Förhörsvittne: ej tillgängligt.
Andersson ombads redogöra för sina förehavanden vid tidpunkten för mordet på Olof Palme, nämligen den 28/2 1986 cirka klockan 23.20, och han uppger att han kommer ihåg att han då hade drabbats av influensa, någon slags asiattyp och befann sig hemma i bostaden som då låg påi Stockholm. Han vet att han var ensam hemma vid detta tillfälle. Han uppger att han är ogift och ej vid denna tid hade någon särskild flickvän.
På fråga hur han fick kännedom om mordet på Olof Palme, uppger han att han hörde det först på radion på morgonen när han hade stigit upp. Han uppger att han då först inte trodde på uppgiften utan slog också på TV-apparaten och fick händelsen bekräftad. Han säger att han därefter satt som klistrad vid TV:n hela dagen för att få uppgifter om det inträffade. Han kan inte erinra sig om han pratade med någon denna dag, vare sig personligen eller per telefon. Det är inte uteslutet att han kan ha ringt sina föräldrar för att diskutera det inträffade, men han är osäker på uppgiften. Eget sign: På fråga om sitt eget utseende uppger han, att han har normal kroppsbyggnad och är 185 cm lång.
Förhöret intalat efter godkänt koncept.
Bengt Ödmark Krinsp.
Utskriftsdatum 1994-01-12/EÅ
Registrering 1994-01-12/ha
21 94 Had
E-6 Löpande nr
Avsnitt
IVA
15200-B
RIKSPOLISSTYRELSEN RKP-A2
P hörd kompl
Protokoll fört vid kompletterande förhör hållet per telefon den 12 januari 1994 mellan klockan 08.45-08.55, med Andersson, Anders KRISTER HenningFörhörsledare: krinsp Bengt Ödmark. Förhörsvittne: ej tillgängligt.
Andersson ombads redogöra för sina förehavanden vid tidpunkten för mordet på Olof Palme, nämligen den 28/2 1986 cirka klockan 23.20, och han uppger att han kommer ihåg att han då hade drabbats av influensa, någon slags asiattyp och befann sig hemma i bostaden som då låg påi Stockholm. Han vet att han var ensam hemma vid detta tillfälle. Han uppger att han är ogift och ej vid denna tid hade någon särskild flickvän.
På fråga hur han fick kännedom om mordet på Olof Palme, uppger han att han hörde det först på radion på morgonen när han hade stigit upp. Han uppger att han då först inte trodde på uppgiften utan slog också på TV-apparaten och fick händelsen bekräftad. Han säger att han därefter satt som klistrad vid TV:n hela dagen för att få uppgifter om det inträffade. Han kan inte erinra sig om han pratade med någon denna dag, vare sig personligen eller per telefon. Det är inte uteslutet att han kan ha ringt sina föräldrar för att diskutera det inträffade, men han är osäker på uppgiften. Eget sign: På fråga om sitt eget utseende uppger han, att han har normal kroppsbyggnad och är 185 cm lång.
Förhöret intalat efter godkänt koncept.
Bengt Ödmark Krinsp.
Utskriftsdatum 1994-01-12/EÅ
Registrering 1994-01-12/ha
21 94 Had
Avsnitt
Lõpande nr
IVA
16636-0
RIKSPOLISSTYRELSEN RKP-A
Protokoll fört vid förhör med Anders
UR KRISTER Henning Anderdress
Förhöret hållet i RKP-A:s lokaler den 17 januari 1995 med början klockan 10.10. Förhörsledare: krinsp Bengt Ödmark och krinsp Ola Boija.
Andersson har hämtats till förhör enligt beslut av chefsåklagare Anders Helin. Beslutet fattat den 16 januari 1995. Den plats där beslutet verkställdes är hos Anderssons moder bosatt på. Beslutet verkställdes av krinsp Ödmark och Boija.
Andersson hämtades klockan 09.40 och infördes till kriminalavdelningen klockan 10.05.
Andersson underrättad om att anledningen till förhöret är utredning beträffande den av honom innehavda 357:a av märket Smith & Wesson.
H, På inledande frågor var Andersson förvarar sina vapen uppger han, att han har
vapen dels i vapenskåp på lantstället dels en älgstudsare hemma hos sin mamma. Han har även ett hagelgevär inlämnat på en pantbank på Götgatan. I vapenskåpet förvarar han en pistol av märket Hämmerli och och ett kulgevär av kaliber 22,
Han köpte revolvem och Hämmerlin samtidigt och datum för köpet framgår av hans licens. Revolvern var begagnad och till denna fanns ett vanligt brunt hölster av läder. Han vet inte fabrikatet på hölstret. Detta kanske framgår av de handlingar som eventuellt finns kvar på vapenfirman. Han har aldrig haft något fodral till revolvern.
Hq
På fråga var han har sin 357:a, uppger han att han vidhåller att han sålde detta
Avsnitt
Lõpande nr
IVA
16636-0
RIKSPOLISSTYRELSEN RKP-A
Protokoll fört vid förhör med Anders
UR KRISTER Henning Anderdress
Förhöret hållet i RKP-A:s lokaler den 17 januari 1995 med början klockan 10.10. Förhörsledare: krinsp Bengt Ödmark och krinsp Ola Boija.
Andersson har hämtats till förhör enligt beslut av chefsåklagare Anders Helin. Beslutet fattat den 16 januari 1995. Den plats där beslutet verkställdes är hos Anderssons moder bosatt på. Beslutet verkställdes av krinsp Ödmark och Boija.
Andersson hämtades klockan 09.40 och infördes till kriminalavdelningen klockan 10.05.
Andersson underrättad om att anledningen till förhöret är utredning beträffande den av honom innehavda 357:a av märket Smith & Wesson.
H, På inledande frågor var Andersson förvarar sina vapen uppger han, att han har
vapen dels i vapenskåp på lantstället dels en älgstudsare hemma hos sin mamma. Han har även ett hagelgevär inlämnat på en pantbank på Götgatan. I vapenskåpet förvarar han en pistol av märket Hämmerli och och ett kulgevär av kaliber 22,
Han köpte revolvem och Hämmerlin samtidigt och datum för köpet framgår av hans licens. Revolvern var begagnad och till denna fanns ett vanligt brunt hölster av läder. Han vet inte fabrikatet på hölstret. Detta kanske framgår av de handlingar som eventuellt finns kvar på vapenfirman. Han har aldrig haft något fodral till revolvern.
Hq
På fråga var han har sin 357:a, uppger han att han vidhåller att han sålde detta
vapen på grund av att han fick problem med ekonomin, närmare bestämt att han blev efter med hyran till den bostad han då bodde i.
På fråga hur det kunnat undgå Andersson att revolvrar med cal 357 var aktuella för provskjutning i anledning av mordet på Palme, uppger han att han liksom alla andra satt och väntade att bli kontaktade för att vapnet skulle provskjutas. Han hade dels sett detta på TV och dels läst om det i tidningarna. Andersson bodde ju då centralt på |i Stockholm och han uppger att eftersom hans efternamn börjar på A så räknade han med att bli en av dom första att bli kontaktad för provskjutning. Efter det att Holmér suttit och viftat med revolvrar i TV satt han och väntade på att polisen skulle höra av sig eftersom han hade en 357:a och var bosatt bara ca 15 minuters promenad från mordplatsen. Han väntade vecka efter vecka, månad efter månad, men inget hände.
Andersson tillfrågas om han erinrar sig att han har fått skriftliga kallelser ställda till, och han uppger att han inte kan erinra sig att han har fått några kallelser beträffande provskjutning av vapen. Andersson kan inte helt utesluta att han har fått kallelser från polisen men han uppger att de så kallade bruna kuverten kunde han lägga åt sidan utan att ens öppna.
Po 16635
Andersson tillfrågas om han kan erinra sig ett besök från Torsten Stålnacke, som har uppgivit att han besökte Anderssons adress på landet, men Andersson kan inte erinra sig något sådant besök.
På fråga om Andersson är eller varit hängiven radioamatör uppger han att några sådana intressen har han ej och ställer sig också undrande till frågeställningen.
Angående de kallelser som krinsp Torsten Stålnacke, under 1990, per post sänt till Anderssons adr på(uppvisade för den hörde) uppger han att han ej minns att han skulle fått dessa handlingar. Det påpekas för Andersson att eftersom dessa handlingar är påminnelser borde han även tidigare erhållit kallelser om provskjutning av vapnet. han uppger härvid att man ej helt kan utesluta att försändelserna kommit fel person tillhanda eftersom Andersson är ett så vanligt namn. Han brukar ofta få felsänd post i brevlådan.
Andersson underrättas om att Stålnacke har avgivit en berättelse om ett hembesök han gjort i syfte att spåra en vapenägare och att Stålnacke till detta givit en beskrivning av en sommarstugefastighet som i allt väsentligt överensstämmer med Anderssons fastighet. Stålnacke har uppgivit att han
vapen på grund av att han fick problem med ekonomin, närmare bestämt att han blev efter med hyran till den bostad han då bodde i.
På fråga hur det kunnat undgå Andersson att revolvrar med cal 357 var aktuella för provskjutning i anledning av mordet på Palme, uppger han att han liksom alla andra satt och väntade att bli kontaktade för att vapnet skulle provskjutas. Han hade dels sett detta på TV och dels läst om det i tidningarna. Andersson bodde ju då centralt på |i Stockholm och han uppger att eftersom hans efternamn börjar på A så räknade han med att bli en av dom första att bli kontaktad för provskjutning. Efter det att Holmér suttit och viftat med revolvrar i TV satt han och väntade på att polisen skulle höra av sig eftersom han hade en 357:a och var bosatt bara ca 15 minuters promenad från mordplatsen. Han väntade vecka efter vecka, månad efter månad, men inget hände.
Andersson tillfrågas om han erinrar sig att han har fått skriftliga kallelser ställda till, och han uppger att han inte kan erinra sig att han har fått några kallelser beträffande provskjutning av vapen. Andersson kan inte helt utesluta att han har fått kallelser från polisen men han uppger att de så kallade bruna kuverten kunde han lägga åt sidan utan att ens öppna.
Po 16635
Andersson tillfrågas om han kan erinra sig ett besök från Torsten Stålnacke, som har uppgivit att han besökte Anderssons adress på landet, men Andersson kan inte erinra sig något sådant besök.
På fråga om Andersson är eller varit hängiven radioamatör uppger han att några sådana intressen har han ej och ställer sig också undrande till frågeställningen.
Angående de kallelser som krinsp Torsten Stålnacke, under 1990, per post sänt till Anderssons adr på(uppvisade för den hörde) uppger han att han ej minns att han skulle fått dessa handlingar. Det påpekas för Andersson att eftersom dessa handlingar är påminnelser borde han även tidigare erhållit kallelser om provskjutning av vapnet. han uppger härvid att man ej helt kan utesluta att försändelserna kommit fel person tillhanda eftersom Andersson är ett så vanligt namn. Han brukar ofta få felsänd post i brevlådan.
Andersson underrättas om att Stålnacke har avgivit en berättelse om ett hembesök han gjort i syfte att spåra en vapenägare och att Stålnacke till detta givit en beskrivning av en sommarstugefastighet som i allt väsentligt överensstämmer med Anderssons fastighet. Stålnacke har uppgivit att han
också sammanträffade med vapeninnehavaren. Andersson kommer inte ihåg att han fått ett sådant besök. Andersson föreslår att vi åter frågar Stålnacke om saken och att denne får tillfälle att försöka känna igen honom.
Anderssoon utttrycker här stor irritation över att Stålnacke ej skickade ytterligare kallelser eller försökte etablera en telefonkontakt med honom.
Beträffande sina bostadsadresser uppger Andersson, att han från 1980 var bosatt påi Stockholm. Han bodde i denna lägenhet fram till 8710-01, allt enligt utvisat försäljningskontrakt. Han köpte därefter en lägenhet påi juli 1987 och bodde där fram till september 1992. Han har därefter bott hos föräldrarna, dels i deras sommarstuga och dels i deras bostad iHan uppger, beträffande sina anställningar, att han fram till den tidpunkt han gjorde en
var anställd påI samband medsade han upp sig. Han levde därefter (fram till 1982, då han anställdes och arbeta och delsfram till 1984. Efter 1984 har Andersson inte haftHan uppger att han, under sin
det vill säga från 1984 fram till dags dato, har levt dels på sinahandels påi ganska stor skala. Han bö med attsamt enI den allmännaEfter det atthar Andersson så småningom blivit tvungen att
samt även andra föremål som han har köpt under sin tid som relativt välbeställd.TY
uiug forUnder 1992 kom Andersson på
och under sommaren hade han en
e då bestämt sig för att sälja sin läg säljningen ut på tiden så det bl
o-rpp medan den inkomst han väntade sig och utgiften. Anledningen till att försäljningen drog ut på tiden var att mäklaren hade semester och Andersson kunde inte få tillgång till sina pengar förrän mäklaren kom tillbaka från semestern.
Andersson gick härefter i funderingar om vad han skulle sälja för att tillfälligt
också sammanträffade med vapeninnehavaren. Andersson kommer inte ihåg att han fått ett sådant besök. Andersson föreslår att vi åter frågar Stålnacke om saken och att denne får tillfälle att försöka känna igen honom.
Anderssoon utttrycker här stor irritation över att Stålnacke ej skickade ytterligare kallelser eller försökte etablera en telefonkontakt med honom.
Beträffande sina bostadsadresser uppger Andersson, att han från 1980 var bosatt påi Stockholm. Han bodde i denna lägenhet fram till 8710-01, allt enligt utvisat försäljningskontrakt. Han köpte därefter en lägenhet påi juli 1987 och bodde där fram till september 1992. Han har därefter bott hos föräldrarna, dels i deras sommarstuga och dels i deras bostad iHan uppger, beträffande sina anställningar, att han fram till den tidpunkt han gjorde en
var anställd påI samband medsade han upp sig. Han levde därefter (fram till 1982, då han anställdes och arbeta och delsfram till 1984. Efter 1984 har Andersson inte haftHan uppger att han, under sin
det vill säga från 1984 fram till dags dato, har levt dels på sinahandels påi ganska stor skala. Han bö med attsamt enI den allmännaEfter det atthar Andersson så småningom blivit tvungen att
samt även andra föremål som han har köpt under sin tid som relativt välbeställd.TY
uiug forUnder 1992 kom Andersson på
och under sommaren hade han en
e då bestämt sig för att sälja sin läg säljningen ut på tiden så det bl
o-rpp medan den inkomst han väntade sig och utgiften. Anledningen till att försäljningen drog ut på tiden var att mäklaren hade semester och Andersson kunde inte få tillgång till sina pengar förrän mäklaren kom tillbaka från semestern.
Andersson gick härefter i funderingar om vad han skulle sälja för att tillfälligt
Var och varannan dag brukade Andersson åka in till Stockholm utan att ha något särskilt ärende.
Under som ren 1992, vid lunchtid eller tidig eftermiddag, befann sig Andersson i Kungsträdgården. Han uppger att han flanerade omkring som många andra i sommarsolen. Han blev då tilltalad av en person som pratade svenska men såg utländsk ut. Personen frågade Andersson om han ville köpa "nåt". Andersson förstod att han blev erbjuden att köpa narkotika eller något liknande. Andersson avvisade emellertid förslaget, han röker ju inte ens vanlig tobak. Andersson förstod härvid att den här personen måste vara stadd vid kassa eftersom han håller på med dylika halvskumma affärer och framkastade då frågan om mannen var intresserad av att köpa något. Andersson fick då frågan vad han hade att sälja och efter vissa utvikningar så avslöjade därefter Andersson att han hade vapen att sälja. Han preciserade emellertid inte genast vad det gällde för typ av vapen. Efter en stund förklarade Andersson för mannen att han hade en 357:a av märket Smith & Wesson att sälja. Andersson insåg då att mannen fattade intresse för köpet. Dom kom efter en stunds samtal överens om att träffas samma tid och på samma plats kommande dag för att diskutera vapenköpet ytterligare, om nu intresse fortfarande skulle finnas.
Andersson förvarade sin revolver hemma i lägenheten i ett vapenskåp. Kommande dag begav sig Andersson, med sin 357:a i en vanlig sportbag som han ej kan beskriva närmare, till Kungsträdgården för att sammanträffa med den tilltänka vapenköparen. Andersson gick och ställde sig på samma plats där han hade befunnit sig dagen innan och efter en liten stund dök vapenköparen upp. Andersson och köparen promenerade på Anderssons förslag till Skeppsholmen. De gick över bron som går till Skeppsholmen och därefter till vänster där de ställde sig i en portalliknande öppning till ett skyddsrum insprängd i berget. Man kunde inte komina in i skyddsrummet eftersom det var stängt med en dörr.I denna portal förevisade därefter Andersson vapnet.Han kommer inte ihåg om också hölstret fanns med. Efter visst ackorderande så bestämdes priset till cirka 5.000 kronor. Mannen betalade med tusenlappar och eventuellt några hundralappar. Han hade pengarna i en rulle i fickan. Personen hade rätt gott om pengar, men hur mycket pengar han hade känner inte Andersson till. Efter att ha fått pengarna i sin hand överlämnade han vapnet antingen i en väska eller också vapnet för sig och därefter gick Andersson från platsen, över bron tillbaka. Åt vilket håll köparen gick känner inte Andersson till.
Andersson beskriver mannen som 20-25 år gammal, något kortare än
Sian kompl
Var och varannan dag brukade Andersson åka in till Stockholm utan att ha något särskilt ärende.
Under som ren 1992, vid lunchtid eller tidig eftermiddag, befann sig Andersson i Kungsträdgården. Han uppger att han flanerade omkring som många andra i sommarsolen. Han blev då tilltalad av en person som pratade svenska men såg utländsk ut. Personen frågade Andersson om han ville köpa "nåt". Andersson förstod att han blev erbjuden att köpa narkotika eller något liknande. Andersson avvisade emellertid förslaget, han röker ju inte ens vanlig tobak. Andersson förstod härvid att den här personen måste vara stadd vid kassa eftersom han håller på med dylika halvskumma affärer och framkastade då frågan om mannen var intresserad av att köpa något. Andersson fick då frågan vad han hade att sälja och efter vissa utvikningar så avslöjade därefter Andersson att han hade vapen att sälja. Han preciserade emellertid inte genast vad det gällde för typ av vapen. Efter en stund förklarade Andersson för mannen att han hade en 357:a av märket Smith & Wesson att sälja. Andersson insåg då att mannen fattade intresse för köpet. Dom kom efter en stunds samtal överens om att träffas samma tid och på samma plats kommande dag för att diskutera vapenköpet ytterligare, om nu intresse fortfarande skulle finnas.
Andersson förvarade sin revolver hemma i lägenheten i ett vapenskåp. Kommande dag begav sig Andersson, med sin 357:a i en vanlig sportbag som han ej kan beskriva närmare, till Kungsträdgården för att sammanträffa med den tilltänka vapenköparen. Andersson gick och ställde sig på samma plats där han hade befunnit sig dagen innan och efter en liten stund dök vapenköparen upp. Andersson och köparen promenerade på Anderssons förslag till Skeppsholmen. De gick över bron som går till Skeppsholmen och därefter till vänster där de ställde sig i en portalliknande öppning till ett skyddsrum insprängd i berget. Man kunde inte komina in i skyddsrummet eftersom det var stängt med en dörr.I denna portal förevisade därefter Andersson vapnet.Han kommer inte ihåg om också hölstret fanns med. Efter visst ackorderande så bestämdes priset till cirka 5.000 kronor. Mannen betalade med tusenlappar och eventuellt några hundralappar. Han hade pengarna i en rulle i fickan. Personen hade rätt gott om pengar, men hur mycket pengar han hade känner inte Andersson till. Efter att ha fått pengarna i sin hand överlämnade han vapnet antingen i en väska eller också vapnet för sig och därefter gick Andersson från platsen, över bron tillbaka. Åt vilket håll köparen gick känner inte Andersson till.
Andersson beskriver mannen som 20-25 år gammal, något kortare än
Sian kompl
Sign Kompl
Andersson själv som är 185 cm. Han hade sydländskt utseende men pratade svenska utan brytning. Han var troligen klädd i jeans. Han hade fina joggingskor på sig och var i övrigt klädd i en kortärmad sommarskjorta. Andersson kan inte ge någon ytterligare beskrivning på mannen.
På fråga om inte Andersson hyste betänkligheter att sälja sitt vapen som han har licens på och där tillverkningsnumret finns registrerat på Andersson själv, till en person som sannolikt har en kriminell bakgrund, uppger Andersson att han har funderat en aning på detta. Han ställde sig själv frågan om vapnet, efter försäljningen kunde komma att användas i något brottsligt sammanhang och att Andersson därefter kunde bli inblandad i saken. Han gjorde emellertid den bedömning att det här var inte frågan om någon våldsbrottsling som han kunde befara utföra några våldsdåd.
På fråga om Andersson känt oro för vad hans försålda vapen skulle användas till, uppger han att han erinrar sig särskilt att när han fick reda på vad som hade hänt vid Stureplan, där ett stort antal personer blev nedskjutna och då han fick veta att en av gärningsmännen hade sydamerikanskt ursprung, kände han stor oro för att det kunde vara hans vapen som var involverat i detta brott. När han senare fick veta att det var en AK4 och inte en 357;a kände han stor lättnad.
På fråga om varför Andersson inte försökte sälja vapnet legalt, har Andersson uppgivit att han hade gjort den bedömningen att han endast skulle få någon tusenlapp för vapnet vid en försäljning till en vapenaffär. Andersson uppskattar ett begagnat vapen av denna sort till ett värde av cirka 1.000 kronor vid en försäljning. Andersson har den uppfattningen att han i det här läget hade fått flera gånger det belopp han skulle ha fått för vapnet vid en legal försäljning. Han befann sig ju också i ekonomiskt trångmál.
Beträffande försäljningen till den här personen uppger Andersson att han också hade gjort den bedömningen att det här är en man som aldrig skulle gå till polisen för att tala om att han hade köpt ett illegalt vapen.
Avbrott i förhöret klockan 11.15.
Andersson, Ödmark och Bolja har i tjänstebil begivit sig till föräldrarnas lantställe under adressför att inleda husrannsakan. Husrannsakan inleddes klockan 11.55.
Sign Kompl
Andersson själv som är 185 cm. Han hade sydländskt utseende men pratade svenska utan brytning. Han var troligen klädd i jeans. Han hade fina joggingskor på sig och var i övrigt klädd i en kortärmad sommarskjorta. Andersson kan inte ge någon ytterligare beskrivning på mannen.
På fråga om inte Andersson hyste betänkligheter att sälja sitt vapen som han har licens på och där tillverkningsnumret finns registrerat på Andersson själv, till en person som sannolikt har en kriminell bakgrund, uppger Andersson att han har funderat en aning på detta. Han ställde sig själv frågan om vapnet, efter försäljningen kunde komma att användas i något brottsligt sammanhang och att Andersson därefter kunde bli inblandad i saken. Han gjorde emellertid den bedömning att det här var inte frågan om någon våldsbrottsling som han kunde befara utföra några våldsdåd.
På fråga om Andersson känt oro för vad hans försålda vapen skulle användas till, uppger han att han erinrar sig särskilt att när han fick reda på vad som hade hänt vid Stureplan, där ett stort antal personer blev nedskjutna och då han fick veta att en av gärningsmännen hade sydamerikanskt ursprung, kände han stor oro för att det kunde vara hans vapen som var involverat i detta brott. När han senare fick veta att det var en AK4 och inte en 357;a kände han stor lättnad.
På fråga om varför Andersson inte försökte sälja vapnet legalt, har Andersson uppgivit att han hade gjort den bedömningen att han endast skulle få någon tusenlapp för vapnet vid en försäljning till en vapenaffär. Andersson uppskattar ett begagnat vapen av denna sort till ett värde av cirka 1.000 kronor vid en försäljning. Andersson har den uppfattningen att han i det här läget hade fått flera gånger det belopp han skulle ha fått för vapnet vid en legal försäljning. Han befann sig ju också i ekonomiskt trångmál.
Beträffande försäljningen till den här personen uppger Andersson att han också hade gjort den bedömningen att det här är en man som aldrig skulle gå till polisen för att tala om att han hade köpt ett illegalt vapen.
Avbrott i förhöret klockan 11.15.
Andersson, Ödmark och Bolja har i tjänstebil begivit sig till föräldrarnas lantställe under adressför att inleda husrannsakan. Husrannsakan inleddes klockan 11.55.
Förhöret återupptaget under samma förutsättningar som ovan klockan 14.15.
Andersson tillfrågas om han vill vidhålla sin berättelse om försäljning av sin revolver, S & W cal 357 magnum, och han uppger att det han uppgivit hitills om denna sak är riktig.
13Andersson underrättades om rätt att anlita biträde av försvarare, men han avböjer försvararbiträde i denna sak.
Andersson tillfrågades om han kan redogöra för sina förehavanden vid tidpunkten för mordet på Palme och han uppger att han i denna tid låg hemma i bostaden påi influensa. Han har inte sökt läkare eller annan hjälp. Han berättar att han sedan barndomenockså tagitar ofta återkommande
med
Han kommer ihåg att när han vaknade på morgonen efter mordet och kokade kaffe, så knäppte han på radion och fick då veta att Palme hade mördats. Han slog därefter på TV:n för att få ytterligare nyheter om denna sak.
På fråga om någon person kan styrka denna berättelse, uppger Andersson att han inte är säker på om han hade några telefonsamtal efter mordet på Palme, men håller det inte för uteslutet att han kan ha pratat med sina föräldrar eller sin bror om saken. Andersson kommer särskilt ihåg att han
Förhöret återupptaget under samma förutsättningar som ovan klockan 14.15.
Andersson tillfrågas om han vill vidhålla sin berättelse om försäljning av sin revolver, S & W cal 357 magnum, och han uppger att det han uppgivit hitills om denna sak är riktig.
13Andersson underrättades om rätt att anlita biträde av försvarare, men han avböjer försvararbiträde i denna sak.
Andersson tillfrågades om han kan redogöra för sina förehavanden vid tidpunkten för mordet på Palme och han uppger att han i denna tid låg hemma i bostaden påi influensa. Han har inte sökt läkare eller annan hjälp. Han berättar att han sedan barndomenockså tagitar ofta återkommande
med
Han kommer ihåg att när han vaknade på morgonen efter mordet och kokade kaffe, så knäppte han på radion och fick då veta att Palme hade mördats. Han slog därefter på TV:n för att få ytterligare nyheter om denna sak.
På fråga om någon person kan styrka denna berättelse, uppger Andersson att han inte är säker på om han hade några telefonsamtal efter mordet på Palme, men håller det inte för uteslutet att han kan ha pratat med sina föräldrar eller sin bror om saken. Andersson kommer särskilt ihåg att han
och att han har varit sjuk dels före och även efter mordet på Palme. Han gick ut utanför bostaden endast för att handla och låg annars nerbäddad.
Andersson tillfrågas om sin inställning till Olof Palme och uppger att han anser att Palme är en av dom mest intelligenta politiker Sverige har haft. En annan sak är att Andersson inte sympatiserar med den skattepolitik som Olof Palme och hans parti förde. Han har ej heller någonting emot Palme personligen av ett eller annat skäl. Han har aldrig kontaktat Palme per brev eller på annat sätt för att klaga över behandling från samhällets sida. Andersson har aldrig varit politiskt aktiv men har ett allmänt politiskt intresse och följer med i debatten.
Förhöret avslutat kl 18.50.
I delar intalat efter hand, redigerat
Bengt Ödmark
och att han har varit sjuk dels före och även efter mordet på Palme. Han gick ut utanför bostaden endast för att handla och låg annars nerbäddad.
Andersson tillfrågas om sin inställning till Olof Palme och uppger att han anser att Palme är en av dom mest intelligenta politiker Sverige har haft. En annan sak är att Andersson inte sympatiserar med den skattepolitik som Olof Palme och hans parti förde. Han har ej heller någonting emot Palme personligen av ett eller annat skäl. Han har aldrig kontaktat Palme per brev eller på annat sätt för att klaga över behandling från samhällets sida. Andersson har aldrig varit politiskt aktiv men har ett allmänt politiskt intresse och följer med i debatten.
Förhöret avslutat kl 18.50.
I delar intalat efter hand, redigerat
Bengt Ödmark
IVA 166 36-0
kompl.
FOTOBILAGA
Fotografier tagna av Krister Andersson efter förhör den 17 jan 1995.
U; Ola Boija
to
IVA 166 36-0
kompl.
FOTOBILAGA
Fotografier tagna av Krister Andersson efter förhör den 17 jan 1995.
U; Ola Boija
to
UE
HALL DIA
angrai
1. Sy,
UE
HALL DIA
angrai
1. Sy,
Unesko
IV 15200
WittrExKRWXXXX
IVA 16635 IVA 16637 IVA 16638 IVA 16639 IVA 16640 IVA 16641 IVA 16642
Protokoll över förhör med Krister Andersson, I. Förhöret hållet den 20 jan 1995 med början kl 11.00 i Anderssons sommarstuga (Förhörsledare krinsp Ola Boija och Per Hejdebäck, RKP A.
Besöket hos Andersson föranleddes av hämtning av kvarglömd ficklampa.
Andersson tillfrågades om eventuellt hölster till Smith & Wessonrevolvern. Han berättade att han haft ett svart läderhölster av obekant märke som var utfört med ett lock som kunde stängas över vapnets kolv. Andersson brukade ha sin revalver i detta hölster. Han kan tänka sig att hölstret lämnades med då han sålde revolvern. Han är dock inte säker på detta och har inge bestämda minnesbilder.
Andersson tillfrågades vidare om han kunde minnas det sista tillfället då han sköt med aktuell revolver. Han uppgav att han har ett bestämt minne av att han provsk jutio vapnet efter det att det varit inlämnat för reparation hos fa vilket inträffade för "massor med år sedan". Han kan dock tänka sig att han skjutit med vapnet visdnågot senare tillfälle men är inte säker på när. Säkert ar dock att det var för "ett antal år sedan". Han berättade att han huvudsakligen använde sin Hämmerlipistol vid tränings- och tävlingssjytte. Han använde aldrig revalvern vid någon större tävling men använde den vid tillfällen vid klubbtäelingar. Andersson ger överhuvudtaget ett intryck av att inte vara särskilt intresserad av revolvern,
99
llylis ej om blanketten används som fortsättningsblad
Ex 2: Till spaningschefens pärm (i nr-folid inom avsnitt)
Head
Unesko
IV 15200
WittrExKRWXXXX
IVA 16635 IVA 16637 IVA 16638 IVA 16639 IVA 16640 IVA 16641 IVA 16642
Protokoll över förhör med Krister Andersson, I. Förhöret hållet den 20 jan 1995 med början kl 11.00 i Anderssons sommarstuga (Förhörsledare krinsp Ola Boija och Per Hejdebäck, RKP A.
Besöket hos Andersson föranleddes av hämtning av kvarglömd ficklampa.
Andersson tillfrågades om eventuellt hölster till Smith & Wessonrevolvern. Han berättade att han haft ett svart läderhölster av obekant märke som var utfört med ett lock som kunde stängas över vapnets kolv. Andersson brukade ha sin revalver i detta hölster. Han kan tänka sig att hölstret lämnades med då han sålde revolvern. Han är dock inte säker på detta och har inge bestämda minnesbilder.
Andersson tillfrågades vidare om han kunde minnas det sista tillfället då han sköt med aktuell revolver. Han uppgav att han har ett bestämt minne av att han provsk jutio vapnet efter det att det varit inlämnat för reparation hos fa vilket inträffade för "massor med år sedan". Han kan dock tänka sig att han skjutit med vapnet visdnågot senare tillfälle men är inte säker på när. Säkert ar dock att det var för "ett antal år sedan". Han berättade att han huvudsakligen använde sin Hämmerlipistol vid tränings- och tävlingssjytte. Han använde aldrig revalvern vid någon större tävling men använde den vid tillfällen vid klubbtäelingar. Andersson ger överhuvudtaget ett intryck av att inte vara särskilt intresserad av revolvern,
99
llylis ej om blanketten används som fortsättningsblad
Ex 2: Till spaningschefens pärm (i nr-folid inom avsnitt)
Head
un
Hord
Protokoll över förhör med Krister Andersson, (, Förhöret hållet den 26 jan 1995 med början kl 10.15 i Anderssons hus, IFörhörsledare, Ola Boija och Bengt Odmark.
Andersson underrättadesdom att anledningen till besöket var kompletterande frågor.
Andersson tillfrågades om sitt förhållande till den fd ordföranden i skytteklubben,Andersson uppgav at de brukade träffas då och då och att han besökt (i dennes stora lägenhet på (i Stockholm vid flera tillfällen, deremot har Andersson inte besökt |lantställe, I(. De har träffats kanske varannan månad, mest sommartid. Tidigare, när Andersson hade motorbåt, har de gjort resor i skärgården. Andersson brukar ringa (från tid till annan och berättade att han senast talat med honom under vecka 3 -95. Andersson tillfrågades vidare om sitt förhållande till den höjning av omsättningsskatten på aktieaffärer som genomfördes under 80-talet. Han berättade att höjningen på en procent drabbat honom på sanna sätt som andra placerare. Det var en förarglig belastning men betydde inget avgötande. På frågan om vilket år höjningen genomfördes svarade han "1986".
Under förhöret uttryckte Andersson irritation över att han var skuggad och övervakad samt att hans telefon avlyssnades. Han berättade att en man på bussen mot Västerhaningen hade tittet på honom och sedan stigit av vid en osannolik plats.
un
Hord
Protokoll över förhör med Krister Andersson, (, Förhöret hållet den 26 jan 1995 med början kl 10.15 i Anderssons hus, IFörhörsledare, Ola Boija och Bengt Odmark.
Andersson underrättadesdom att anledningen till besöket var kompletterande frågor.
Andersson tillfrågades om sitt förhållande till den fd ordföranden i skytteklubben,Andersson uppgav at de brukade träffas då och då och att han besökt (i dennes stora lägenhet på (i Stockholm vid flera tillfällen, deremot har Andersson inte besökt |lantställe, I(. De har träffats kanske varannan månad, mest sommartid. Tidigare, när Andersson hade motorbåt, har de gjort resor i skärgården. Andersson brukar ringa (från tid till annan och berättade att han senast talat med honom under vecka 3 -95. Andersson tillfrågades vidare om sitt förhållande till den höjning av omsättningsskatten på aktieaffärer som genomfördes under 80-talet. Han berättade att höjningen på en procent drabbat honom på sanna sätt som andra placerare. Det var en förarglig belastning men betydde inget avgötande. På frågan om vilket år höjningen genomfördes svarade han "1986".
Under förhöret uttryckte Andersson irritation över att han var skuggad och övervakad samt att hans telefon avlyssnades. Han berättade att en man på bussen mot Västerhaningen hade tittet på honom och sedan stigit av vid en osannolik plats.
Vidare hade Andersson vid ett besök i Stockholm besökt en McDonalds-restaurang. Även där hade en ung man iakttagót honom med sådan koncentration att han glömde äta sin hamburgare. Andersson tror att hans telefon är avlyssnad. Han berättade att han under fradagen den 20 jan sysslat med ishackning på stugans gångstig då han fick besök av krinsp Boija och Hejdebäck. Han hade då uppfattat att Bojja sagt till honom " då skulle använda tösalt som din momma föreslog". detta fann Andersson bestickande då han strax innan besöket samtalat med sin mor i telefon och hon då just föreslagit användande av salt. Vi försökte förklara att några övervakningsåtgärder inte förekommer från vår sida. / Ob
Vidare hade Andersson vid ett besök i Stockholm besökt en McDonalds-restaurang. Även där hade en ung man iakttagót honom med sådan koncentration att han glömde äta sin hamburgare. Andersson tror att hans telefon är avlyssnad. Han berättade att han under fradagen den 20 jan sysslat med ishackning på stugans gångstig då han fick besök av krinsp Boija och Hejdebäck. Han hade då uppfattat att Bojja sagt till honom " då skulle använda tösalt som din momma föreslog". detta fann Andersson bestickande då han strax innan besöket samtalat med sin mor i telefon och hon då just föreslagit användande av salt. Vi försökte förklara att några övervakningsåtgärder inte förekommer från vår sida. / Ob
Avsnitt
Löpande nr
RIKSPOLISSTYRELSEN RKP-A
IVA
16636-H
U Höno
Protokoll fört vid förhör med Andersson, CHRISTER Anders Henning, hållet i RKP:s lokaler den 22 februari 1995 med början klockan 13.05. Förhörsledare: krinsp Bengt Ödmark och krinsp Ola Boija.
Fortsatt förhör i anledning av pågående förundersökning om mordet på Olof Palme.
H
Christer Andersson förevisades inledningsvis en patron av fabrikat Winchester Western metal piercing med kaliber 357 magnum. Han uppger att han känner igen denna typ av ammunition och menar att det gör väl alla som har eller äger en 357:a. På fråga om han känner till de speciella egenskaperna som just denna patron har, uppger han att denna är försedd med en helmantlad kula med kopparmantel.
I tiden efter det att han har fått sin licens för sina vapen kunde det hända att han använde ammunition av olika typer, även helmantlad ammunition, men som träningsammunition använde han oftast kaliber 38. Han kan inte direkt påminna sig ha haft just denna typ av ammunition med det här aktuella fabrikatet. Han erinrar sig att han vid något tillfälle har använt helmantlad ammunition av ett tyskt fabrikat, ammunitionen hade likartat utseende som Winchester Western. Han kan inte komma ihåg att han innan Palmemordet kom i kontakt i Winchester Western men kan inte helt utesluta detta.
På fråga om han vid något tillfälle skjutit av sin revolver på någon plats där man skulle kunna taga tillvara en kula, uppger han att han inte kan påminna sig ha skjutit i träd eller liknande. På direkt fråga om han någon gång skjutit i "tak, vägg eller golv", uppger han att "det var en olyckshändelse". Detta ägde rum när han bodde i [MASKATMASKATMASKAT]. Det gick till så att han satt och fumlade med vapnet och plötsligt gick ett skott av som gick rakt in i TV:n så att TV:n blev helförstörd. Han betecknar detta som en ren olyckshändelse.
3/95 had
Avsnitt
Löpande nr
RIKSPOLISSTYRELSEN RKP-A
IVA
16636-H
U Höno
Protokoll fört vid förhör med Andersson, CHRISTER Anders Henning, hållet i RKP:s lokaler den 22 februari 1995 med början klockan 13.05. Förhörsledare: krinsp Bengt Ödmark och krinsp Ola Boija.
Fortsatt förhör i anledning av pågående förundersökning om mordet på Olof Palme.
H
Christer Andersson förevisades inledningsvis en patron av fabrikat Winchester Western metal piercing med kaliber 357 magnum. Han uppger att han känner igen denna typ av ammunition och menar att det gör väl alla som har eller äger en 357:a. På fråga om han känner till de speciella egenskaperna som just denna patron har, uppger han att denna är försedd med en helmantlad kula med kopparmantel.
I tiden efter det att han har fått sin licens för sina vapen kunde det hända att han använde ammunition av olika typer, även helmantlad ammunition, men som träningsammunition använde han oftast kaliber 38. Han kan inte direkt påminna sig ha haft just denna typ av ammunition med det här aktuella fabrikatet. Han erinrar sig att han vid något tillfälle har använt helmantlad ammunition av ett tyskt fabrikat, ammunitionen hade likartat utseende som Winchester Western. Han kan inte komma ihåg att han innan Palmemordet kom i kontakt i Winchester Western men kan inte helt utesluta detta.
På fråga om han vid något tillfälle skjutit av sin revolver på någon plats där man skulle kunna taga tillvara en kula, uppger han att han inte kan påminna sig ha skjutit i träd eller liknande. På direkt fråga om han någon gång skjutit i "tak, vägg eller golv", uppger han att "det var en olyckshändelse". Detta ägde rum när han bodde i [MASKATMASKATMASKAT]. Det gick till så att han satt och fumlade med vapnet och plötsligt gick ett skott av som gick rakt in i TV:n så att TV:n blev helförstörd. Han betecknar detta som en ren olyckshändelse.
3/95 had
Beträffande eventuella rester av kula uppger han att det möjligen kan finnas rester av kula i parketten. Skottet som avlossades var en mantlad kula, men om det var just "den eller någon annan sorts mantlad, det vet jag inte". När kulan träffade TV-rutan lossnade manteln från blykulan och fragment av manteln trängde in i parketten. Han blev senare tvungen att dra ut en hel del flisor ur golvet med en tång. Kulans blykärna hamnade inne i TV:n men gick inte helt rakt igenom. Det blev en hård knall när skottet gick av men inga grannar hörde av sig med klagomål. Andersson uppger att han blev chockad av knallen och av vad som kunde ha hänt. TV:n var så förstörd att han blev tvungen att kasta bort den.
Han tillfrågades om han kan erinra sig om han köpte ammunition samtidigt som han köpte vapnet. Han tror att han köpte ammunition genom klubben och han har för sig att man då, 1980 inte själv kunde köpa ammunition utan ammunitionslicens.
Han kan inte redovisa dom olika ammunitionstyperna han använt sig av under årens lopp. Han minns inte heller om han vid något tillfälle har köpt, innehaft eller skjutit med ammunition av just det fabrikat som användes vid mordet på Palme.
Andersson erinrar sig att den kula han oavsiktligt avlossade i lägenheten var försedd med kopparmantel men han kan inte komma ihåg av vilket fabrikat patronen var.
På fråga när han sist talade med sin bror uppger han att han har talat med brodern om det polisförhör som denne hade utsatts för. Brodern har berättat för honom om de frågor som har ställts, beträffande politisk uppfattning, inställning till Palme och så vidare.
[MASK]
Andersson har under senare år genomgs
[MASKATM] Han hade tidigare [MASKAT] Hans ([MASKATM] var ungefär |
[MASKAT] han använde sig av under mitten av 80-talet, uppger han att dels hade han sådana som finns [MASKATMASKATMASKATMASKATMASK](1982) dels ett par han fick i lumpen och eventuellt ytterligare några. Han uppger på fråga att hans [MASKATM] [MASKA] var normalt.
H2
Beträffande sina förehavanden under kvällen den 28/2 1986, vidhåller han att han var hemma i bostaden och att han var sjuk. Han hade varit sjuk hela veckan före mordet till hela veckan efter mordet, sammanlagt tio dagar till två
Beträffande eventuella rester av kula uppger han att det möjligen kan finnas rester av kula i parketten. Skottet som avlossades var en mantlad kula, men om det var just "den eller någon annan sorts mantlad, det vet jag inte". När kulan träffade TV-rutan lossnade manteln från blykulan och fragment av manteln trängde in i parketten. Han blev senare tvungen att dra ut en hel del flisor ur golvet med en tång. Kulans blykärna hamnade inne i TV:n men gick inte helt rakt igenom. Det blev en hård knall när skottet gick av men inga grannar hörde av sig med klagomål. Andersson uppger att han blev chockad av knallen och av vad som kunde ha hänt. TV:n var så förstörd att han blev tvungen att kasta bort den.
Han tillfrågades om han kan erinra sig om han köpte ammunition samtidigt som han köpte vapnet. Han tror att han köpte ammunition genom klubben och han har för sig att man då, 1980 inte själv kunde köpa ammunition utan ammunitionslicens.
Han kan inte redovisa dom olika ammunitionstyperna han använt sig av under årens lopp. Han minns inte heller om han vid något tillfälle har köpt, innehaft eller skjutit med ammunition av just det fabrikat som användes vid mordet på Palme.
Andersson erinrar sig att den kula han oavsiktligt avlossade i lägenheten var försedd med kopparmantel men han kan inte komma ihåg av vilket fabrikat patronen var.
På fråga när han sist talade med sin bror uppger han att han har talat med brodern om det polisförhör som denne hade utsatts för. Brodern har berättat för honom om de frågor som har ställts, beträffande politisk uppfattning, inställning till Palme och så vidare.
[MASK]
Andersson har under senare år genomgs
[MASKATM] Han hade tidigare [MASKAT] Hans ([MASKATM] var ungefär |
[MASKAT] han använde sig av under mitten av 80-talet, uppger han att dels hade han sådana som finns [MASKATMASKATMASKATMASKATMASK](1982) dels ett par han fick i lumpen och eventuellt ytterligare några. Han uppger på fråga att hans [MASKATM] [MASKA] var normalt.
H2
Beträffande sina förehavanden under kvällen den 28/2 1986, vidhåller han att han var hemma i bostaden och att han var sjuk. Han hade varit sjuk hela veckan före mordet till hela veckan efter mordet, sammanlagt tio dagar till två
veckor. Han var så dålig att han mestadels låg i sängen, förutom de gånger han gick ut för att handla. Han hade inte något besök under denna sjukperiod och besökte själv ingen under denna tid.
Han uppger att då mordet inträffade förvarade han sin revolver i bankfack eftersom det inte var skjutsäsong då. Han brukade ta fram sina vapen på vårkanten då träning och tävlingsperioden började.
På fråga om han kan erinra sig när hans bror flyttade in i lägenheten på [MASKATMA], uppger han att detta skedde i anslutning till att han själv flyttade till [MASKATMASK]
På direkt fråga om han kan komma ihåg att han har hjälpt sin bror med att montera upp en spegel i lägenheten på [MASKATM], uppger han att detta skedde när brodern var bosatt där. Det rörde sig om en lång, tung spegel som täckte en hel vägg. Beträffande tidpunkten för spegeluppsättningen kan Andersson inte ge någon annan tidsangivelse än att det måste ha skett någon tid efter broderns inflyttning. På fråga om det kan ha skett vid tiden för mordet på Palme, uppger Andersson att så inte kan vara fallet. Härvid upplyses han om att hans bror i förhör uppgivit att spegeluppsättningen ägde rum på kvällen den 28 februari, dagen före eller någon dag dessförinnan. Det här måste vara fel uppger Andersson. Han kan inte förstå var brodern fått detta ifrån, kanske denne försöker ge honom något slags alibi. Andersson har ju pratat med sin bror om hela ärendet, så brodern vet säkert att han saknar alibi. Det här kan vara anledningen till broderns uppgifter. Han har i vart fall inte på något sätt sagt till sin bror att ge honom alibi. Brodern har inte fått några instruktioner därvidlag. På fråga uppger Andersson att han inte tror att någon annan person kan fixera tiden för spegeluppsättningen. Andersson vidhåller att han låg sjuk i bostaden när mordet inträffade.
På fråga om han kan komma ihåg hur han brukade gå klädd under vintern 1986 eller om han hade något favoritplagg vid denna tid, uppger han att han inte kan erinra sig detta. Beträffande huvudbonad uppger Andersson att han inte på rak arm kommer ihåg detta, men han har för sig att han brukade använda mössa, keps eventuellt också basker.
Avbrott i förhör klockan 14.00 för delgivning av tidigare förhör.
Fortsatt förhör klockan 16.15.
veckor. Han var så dålig att han mestadels låg i sängen, förutom de gånger han gick ut för att handla. Han hade inte något besök under denna sjukperiod och besökte själv ingen under denna tid.
Han uppger att då mordet inträffade förvarade han sin revolver i bankfack eftersom det inte var skjutsäsong då. Han brukade ta fram sina vapen på vårkanten då träning och tävlingsperioden började.
På fråga om han kan erinra sig när hans bror flyttade in i lägenheten på [MASKATMA], uppger han att detta skedde i anslutning till att han själv flyttade till [MASKATMASK]
På direkt fråga om han kan komma ihåg att han har hjälpt sin bror med att montera upp en spegel i lägenheten på [MASKATM], uppger han att detta skedde när brodern var bosatt där. Det rörde sig om en lång, tung spegel som täckte en hel vägg. Beträffande tidpunkten för spegeluppsättningen kan Andersson inte ge någon annan tidsangivelse än att det måste ha skett någon tid efter broderns inflyttning. På fråga om det kan ha skett vid tiden för mordet på Palme, uppger Andersson att så inte kan vara fallet. Härvid upplyses han om att hans bror i förhör uppgivit att spegeluppsättningen ägde rum på kvällen den 28 februari, dagen före eller någon dag dessförinnan. Det här måste vara fel uppger Andersson. Han kan inte förstå var brodern fått detta ifrån, kanske denne försöker ge honom något slags alibi. Andersson har ju pratat med sin bror om hela ärendet, så brodern vet säkert att han saknar alibi. Det här kan vara anledningen till broderns uppgifter. Han har i vart fall inte på något sätt sagt till sin bror att ge honom alibi. Brodern har inte fått några instruktioner därvidlag. På fråga uppger Andersson att han inte tror att någon annan person kan fixera tiden för spegeluppsättningen. Andersson vidhåller att han låg sjuk i bostaden när mordet inträffade.
På fråga om han kan komma ihåg hur han brukade gå klädd under vintern 1986 eller om han hade något favoritplagg vid denna tid, uppger han att han inte kan erinra sig detta. Beträffande huvudbonad uppger Andersson att han inte på rak arm kommer ihåg detta, men han har för sig att han brukade använda mössa, keps eventuellt också basker.
Avbrott i förhör klockan 14.00 för delgivning av tidigare förhör.
Fortsatt förhör klockan 16.15.
På direkt fråga om Andersson haft sin revolver utlånad vid något tillfälle, uppger han att han aldrig haft sitt vapen utlånat. Ingen kan heller ha lånat vapnet utan hans vetskap eftersom han haft vapnet under full kontroll.
Beträffande de i tidigare förhör omnämnda kallelserna, uppger Andersson att han inte kan komma ihåg att han hade fått dessa kallelser eller läst dem.
Förhöret avslutat klockan 16.25.
Bengt Ödmark Krinsp.
Utskriftsdatum 1995-02-24/EÅ.
På direkt fråga om Andersson haft sin revolver utlånad vid något tillfälle, uppger han att han aldrig haft sitt vapen utlånat. Ingen kan heller ha lånat vapnet utan hans vetskap eftersom han haft vapnet under full kontroll.
Beträffande de i tidigare förhör omnämnda kallelserna, uppger Andersson att han inte kan komma ihåg att han hade fått dessa kallelser eller läst dem.
Förhöret avslutat klockan 16.25.
Bengt Ödmark Krinsp.
Utskriftsdatum 1995-02-24/EÅ.
IVA 16636 -NI
PROTOKOLL fört vid förhör med CHRISTER ANDERSSON.
Förhöret hållet i Rikskriminalpolisens lokaler Polhemsgatan 30, Stockholm onsdagen den 7 februari 2007 med början kl. 12.15.
Övriga personuppgifter redovisas på särskild handling.
Förhörsledare:
Kriminalinspektör Lennart Gustafsson, Rikskrimalpolisens Palmeenhet. Ej tillgångligt
Förhörsvitine:
Lennart Gustafsson. Christer Andersson.
A=
Christer är delgiven att han höres upplysningsvis i anledning av pågående förundersökning om mordet på Olof Palme den 28 februari 1986.
Fortsättningsvis kommer den hörde att benämnas med sitt förnamn Christer.
Christer delgiven att förhörsledaren kontinuerligt under förhöret läser in Christers uppgifter tillika svar. Christer har också fått klart för sig att han i vissa delar av förhöret själv kommer att få prata fritt in i bandspelaren d v s dialogförhör.
Christer tillfrågas om det är någonting han vill korrigera eller tillägga žill tidigare förhör som hållits med honom. Christer uppger att så ej är fallet.
[MASK] På
Christer berättar att han fortfarande bor i [MASKA] fråga hur han livnär sig uppger han att han har| [MASKATMASKATMASKATMASKATMASK]
[MASKATMASKATMAS]
[MASKA]
[MA]
uppger han att han [MASKATM]
Beträffande sitt umgänge uppger Christer att det är väldigt få han umgås med han är för det mesta ensam.
Christers föräldrar är avlidna, pappan avled 1994 och hans mamma år 2000. Christer har en bror född |[MASKATMASKATMASKATMASKATMASKA]
Christer berättar vidare att han inte har något förhållande.
Christer är inte aktiv i några föreningar. Hans intresse för skytte är avslutat. Han avslutade sitt medlemskap i skytteföreningen för ca 15 år sedan. Anledningen till att han slutade i skytteföreningen är att han har försämrad syn, åldersförändringar vill Christer tillägga. Christer berättar att han inte på något sätt är politiskt aktiv men att han däremot vart 4:0 år röstar.
IVA 16636 -NI
PROTOKOLL fört vid förhör med CHRISTER ANDERSSON.
Förhöret hållet i Rikskriminalpolisens lokaler Polhemsgatan 30, Stockholm onsdagen den 7 februari 2007 med början kl. 12.15.
Övriga personuppgifter redovisas på särskild handling.
Förhörsledare:
Kriminalinspektör Lennart Gustafsson, Rikskrimalpolisens Palmeenhet. Ej tillgångligt
Förhörsvitine:
Lennart Gustafsson. Christer Andersson.
A=
Christer är delgiven att han höres upplysningsvis i anledning av pågående förundersökning om mordet på Olof Palme den 28 februari 1986.
Fortsättningsvis kommer den hörde att benämnas med sitt förnamn Christer.
Christer delgiven att förhörsledaren kontinuerligt under förhöret läser in Christers uppgifter tillika svar. Christer har också fått klart för sig att han i vissa delar av förhöret själv kommer att få prata fritt in i bandspelaren d v s dialogförhör.
Christer tillfrågas om det är någonting han vill korrigera eller tillägga žill tidigare förhör som hållits med honom. Christer uppger att så ej är fallet.
[MASK] På
Christer berättar att han fortfarande bor i [MASKA] fråga hur han livnär sig uppger han att han har| [MASKATMASKATMASKATMASKATMASK]
[MASKATMASKATMAS]
[MASKA]
[MA]
uppger han att han [MASKATM]
Beträffande sitt umgänge uppger Christer att det är väldigt få han umgås med han är för det mesta ensam.
Christers föräldrar är avlidna, pappan avled 1994 och hans mamma år 2000. Christer har en bror född |[MASKATMASKATMASKATMASKATMASKA]
Christer berättar vidare att han inte har något förhållande.
Christer är inte aktiv i några föreningar. Hans intresse för skytte är avslutat. Han avslutade sitt medlemskap i skytteföreningen för ca 15 år sedan. Anledningen till att han slutade i skytteföreningen är att han har försämrad syn, åldersförändringar vill Christer tillägga. Christer berättar att han inte på något sätt är politiskt aktiv men att han däremot vart 4:0 år röstar.
F:
Christer du har under en längre tid varit föremål i Palmeutredningen och grovgrunden för det har jag klargjort för dig att det beror på vapnet som du har haft och som du påstår skulle ha sålt. Jag skulle vilja ställa en fråga till dig Christer. Vad var dina tankar/funderingar då du fick reda på att statsminister Olof Palme hade blivit skjuten på Sveavägen den 28 februari 1986? Kommer du ihåg vad du tänkte och funderade?
A: Ja, jag satte väl på TV:n där på morgonen och tittade på nyheterna.
F:
Var bodde du då?
A: Det var i Vasastan, [MASKAT].
F:
Vad funderade du? Vad tänkte du?
A: Ja, man vill ju följa med.
F:
Vad var dina egna tankar och känslor?
A: Jag vet inte hur jag ska beskriva det.
F:
Vad tyckte du om Olof Palme?
A: Som person?
F:
Ja
A: Jag vet inte jag har aldrig träffat honom.
F:
Som politiker då?
A: Nja, som politiker tyckte jag väl inte om honom.
F:
Och anledningen till det, vad var det som inte...?
A: Det var väl inte den inriktningen som jag höll på.
F:
Kan du beskriva dina känslor när du fick reda på att Palme hade blivit mördad?
A: Nja, jag är inte så bra på att beskriva känslor.
F:
Grät du eller blev du glad?
A: Nej, jag varken grät eller blev glad.
F:
Vad var dina tankar om vem som kunde ha gjort det här?
F:
Christer du har under en längre tid varit föremål i Palmeutredningen och grovgrunden för det har jag klargjort för dig att det beror på vapnet som du har haft och som du påstår skulle ha sålt. Jag skulle vilja ställa en fråga till dig Christer. Vad var dina tankar/funderingar då du fick reda på att statsminister Olof Palme hade blivit skjuten på Sveavägen den 28 februari 1986? Kommer du ihåg vad du tänkte och funderade?
A: Ja, jag satte väl på TV:n där på morgonen och tittade på nyheterna.
F:
Var bodde du då?
A: Det var i Vasastan, [MASKAT].
F:
Vad funderade du? Vad tänkte du?
A: Ja, man vill ju följa med.
F:
Vad var dina egna tankar och känslor?
A: Jag vet inte hur jag ska beskriva det.
F:
Vad tyckte du om Olof Palme?
A: Som person?
F:
Ja
A: Jag vet inte jag har aldrig träffat honom.
F:
Som politiker då?
A: Nja, som politiker tyckte jag väl inte om honom.
F:
Och anledningen till det, vad var det som inte...?
A: Det var väl inte den inriktningen som jag höll på.
F:
Kan du beskriva dina känslor när du fick reda på att Palme hade blivit mördad?
A: Nja, jag är inte så bra på att beskriva känslor.
F:
Grät du eller blev du glad?
A: Nej, jag varken grät eller blev glad.
F:
Vad var dina tankar om vem som kunde ha gjort det här?
A: Ja, man undrade ju. Det var ju spekulationer. Det gick ju inte att köpa tidningarna ...OHÖRBART... Det var väl Lisbeth Palme som hade sagt någonting om ...OHÖRBART...
F:
Var du nere och tittade på mordplatsen?
A: Nej, jag satt och tittade på TV och jag såg ju att det var mycket folk där. Det var ju ett berg av blommor där.
F:
Kommer du ihåg vad du gjorde fredagskvällen den 28 februari 1986.
A: Ja, det var ju sent på kvällen så jag var i bostaden
F:
Var?
A: [MASKAT]
F:
Hade du sällskap utav någon?
A: Nej, jag var ensam.
F:
Var du ute någonting under kvällen?
A: Nej, det var ju mitt i natten.
F:
Jag ställer frågan åter igen. Alla fick vi olika känslor när vi fick reda på att vår statsminister brutalt hade blivit skjuten på en gata i centrala Stockholm. Vad var dina känslor?
A: Overklighet. Man kunde inte liksom... liksom ta till sig det kanske. Man hörde ju på TV och dom visade bilderna.
F:
Vad var det som störde dig gentemot Olof Palme, vad var det för någonting som du tyckte inte stämde med din...?
A: Nej, det var socialdemokratiska partiet. Det var inte Palme som person.
F:
Dom politiska åsikterna?
A:....
F:
Du nickar.
A: Ja, jag är ingen socialdemokrat.
F:
Nej. Och varför är du inte det?
A:
Det är väl ett fritt land.
A: Ja, man undrade ju. Det var ju spekulationer. Det gick ju inte att köpa tidningarna ...OHÖRBART... Det var väl Lisbeth Palme som hade sagt någonting om ...OHÖRBART...
F:
Var du nere och tittade på mordplatsen?
A: Nej, jag satt och tittade på TV och jag såg ju att det var mycket folk där. Det var ju ett berg av blommor där.
F:
Kommer du ihåg vad du gjorde fredagskvällen den 28 februari 1986.
A: Ja, det var ju sent på kvällen så jag var i bostaden
F:
Var?
A: [MASKAT]
F:
Hade du sällskap utav någon?
A: Nej, jag var ensam.
F:
Var du ute någonting under kvällen?
A: Nej, det var ju mitt i natten.
F:
Jag ställer frågan åter igen. Alla fick vi olika känslor när vi fick reda på att vår statsminister brutalt hade blivit skjuten på en gata i centrala Stockholm. Vad var dina känslor?
A: Overklighet. Man kunde inte liksom... liksom ta till sig det kanske. Man hörde ju på TV och dom visade bilderna.
F:
Vad var det som störde dig gentemot Olof Palme, vad var det för någonting som du tyckte inte stämde med din...?
A: Nej, det var socialdemokratiska partiet. Det var inte Palme som person.
F:
Dom politiska åsikterna?
A:....
F:
Du nickar.
A: Ja, jag är ingen socialdemokrat.
F:
Nej. Och varför är du inte det?
A:
Det är väl ett fritt land.
F:
J
A: absolut. Ganska snart efter mordet, några dagar efter sitter Holmér bl.a. länspolismästaren i Stockholm som numera är avliden och förevisar ett liknande skjutvapen som troligen gärningsmannen har haft d.v.s. en Smith & Wesson. Vad tänker du då när du ser honom visa ett sådant vapen och då tänker jag på att du själv innehade ett sådant vapen? A: Ja, jag tänkte väl att dom skulle hitta vapnet snart eftersom dom visste vad det var för ett vapen.
F:
Vid den här tiden var fanns ditt vapen då? A Nä, det här var på vintern så att jag hade dom inlåsta i bankfack. På vintern när det inte var säsong när det var säsong så hade jag dom hemm
A:
F:
Var någonstans hade du dom inlåsta sa du?
A: I ett bankfack.
F:
På vilken bank?
A: Ja, nu heter det visst Nordea men det är den där banken som låg där vid Kungsträdgården.
F:
Vapnet var inte utlånat på något sätt?
A: Nej.
F:
Du hade full kontroll på var det fanns?
A: Ja. Nä men när man skjuter tävling då är man utomhus för det mesta på våren och på sommaren. På vintern är det ju ingen tävling.
F:
Sedermera så kom dom här kallelserna och det var ju allmänt känt via massmedia att innehavare av aktuell vapentyp Smith & Wesson revolver skulle uppvisas för polisen. Hur funderade du då, vad tänkte du?
A: Jag tänkte väl att dom kommer och knackar på dörren endera dagen.
F:
Gjorde dom det?
A: Nej.
F:
Men du fick ju tillsänt kallelse.
A: När jag bodde där på [MASKATMASK] var det ingen som kom och knackade på dörren.
F:
Men du fick kallelse att du skulle och komma och visa upp vapnet?
A:
Inte när jag bodde på [MASKATMASK]
F:
J
A: absolut. Ganska snart efter mordet, några dagar efter sitter Holmér bl.a. länspolismästaren i Stockholm som numera är avliden och förevisar ett liknande skjutvapen som troligen gärningsmannen har haft d.v.s. en Smith & Wesson. Vad tänker du då när du ser honom visa ett sådant vapen och då tänker jag på att du själv innehade ett sådant vapen? A: Ja, jag tänkte väl att dom skulle hitta vapnet snart eftersom dom visste vad det var för ett vapen.
F:
Vid den här tiden var fanns ditt vapen då? A Nä, det här var på vintern så att jag hade dom inlåsta i bankfack. På vintern när det inte var säsong när det var säsong så hade jag dom hemm
A:
F:
Var någonstans hade du dom inlåsta sa du?
A: I ett bankfack.
F:
På vilken bank?
A: Ja, nu heter det visst Nordea men det är den där banken som låg där vid Kungsträdgården.
F:
Vapnet var inte utlånat på något sätt?
A: Nej.
F:
Du hade full kontroll på var det fanns?
A: Ja. Nä men när man skjuter tävling då är man utomhus för det mesta på våren och på sommaren. På vintern är det ju ingen tävling.
F:
Sedermera så kom dom här kallelserna och det var ju allmänt känt via massmedia att innehavare av aktuell vapentyp Smith & Wesson revolver skulle uppvisas för polisen. Hur funderade du då, vad tänkte du?
A: Jag tänkte väl att dom kommer och knackar på dörren endera dagen.
F:
Gjorde dom det?
A: Nej.
F:
Men du fick ju tillsänt kallelse.
A: När jag bodde där på [MASKATMASK] var det ingen som kom och knackade på dörren.
F:
Men du fick kallelse att du skulle och komma och visa upp vapnet?
A:
Inte när jag bodde på [MASKATMASK]
F:
När fick du brev om att du komma och visa upp vapnet?
A: ...OHÖRBART... Jag tror det var Bengt Ödmark som ...OHÖRBART... Nej, jag hade flyttat ut till Västerhaninge.
F:
Men du hörsammade inte själva kallelsen, varför gjorde du inte det för? Förstod du inte att du på något sätt skulle bli misstänkt i den här stora utredningen om att inte hörsamma kallelsen om att ha en sådan här revolver?
A: Jag tänkte väl att kommer dom inte de första åren då kommer dom väl inte senare heller.
F:
Vad gjorde du med kallelsen?
A: Nä, efter ett par år då så har jag... ...OHÖRBART... för det började med... vad hette han som var... OHÖRBART... Ja, det var någon i alla fall.
F:
Polis?
A: Nä, inte polis det var någon... det var någon vecka eller månad efter som vart anhållen och fick sitta en vecka.
F:
[MASKATMA]
A: Men annars... fotokonfrontation. Det var som att ...OHÖRBART... dom hade talat om för den där killen som var identifierad i förväg vad det var för någonting. Vad man ville ha för resultat. Så åkte han in där. Sedan när han vart frisläppt då tog dom ... OHÖRBART... Men...
F:
A: Sedan vart dom frisläppta.
F:
J
A: A: Så jag vill inte medverka i dom här utredningarna. Konfrontationen med Christer Pettersson det var också en sådan där videokonfrontation. Det var 8-9 man. En var Christer Pettersson, en a-lagare och 7-8 poliser så talade dom om för Lisbeth att ... OHÖRBART...
F:
Du har följt utredningen väldigt intensivt verkar det som Christer?
A: Nej, men jag har följt...
F:
Du svarar aldrig på frågan angående kallelsen. Varför hörsammade du inte den?
A:
Jag ville inte bli inblandad.
F:
När fick du brev om att du komma och visa upp vapnet?
A: ...OHÖRBART... Jag tror det var Bengt Ödmark som ...OHÖRBART... Nej, jag hade flyttat ut till Västerhaninge.
F:
Men du hörsammade inte själva kallelsen, varför gjorde du inte det för? Förstod du inte att du på något sätt skulle bli misstänkt i den här stora utredningen om att inte hörsamma kallelsen om att ha en sådan här revolver?
A: Jag tänkte väl att kommer dom inte de första åren då kommer dom väl inte senare heller.
F:
Vad gjorde du med kallelsen?
A: Nä, efter ett par år då så har jag... ...OHÖRBART... för det började med... vad hette han som var... OHÖRBART... Ja, det var någon i alla fall.
F:
Polis?
A: Nä, inte polis det var någon... det var någon vecka eller månad efter som vart anhållen och fick sitta en vecka.
F:
[MASKATMA]
A: Men annars... fotokonfrontation. Det var som att ...OHÖRBART... dom hade talat om för den där killen som var identifierad i förväg vad det var för någonting. Vad man ville ha för resultat. Så åkte han in där. Sedan när han vart frisläppt då tog dom ... OHÖRBART... Men...
F:
A: Sedan vart dom frisläppta.
F:
J
A: A: Så jag vill inte medverka i dom här utredningarna. Konfrontationen med Christer Pettersson det var också en sådan där videokonfrontation. Det var 8-9 man. En var Christer Pettersson, en a-lagare och 7-8 poliser så talade dom om för Lisbeth att ... OHÖRBART...
F:
Du har följt utredningen väldigt intensivt verkar det som Christer?
A: Nej, men jag har följt...
F:
Du svarar aldrig på frågan angående kallelsen. Varför hörsammade du inte den?
A:
Jag ville inte bli inblandad.
F:
Med det förstår du väl Christer att hörsammar man inte en kallelse angående ett vapen då blir man ju...
A: ...OHÖRBART...
F:
Ville du jävlas eller varför?
A: Nä, men jag har inget förtroende för...
F:
Du har inget förtroende för utredningen?
A: Nej. Det är den största jävla skandalen någonsin på hela 1900-talet.
F:
Men då har du ju förvärrat den genom att inte hörsamma kallelsen.
A: Ja, då får det bli så.
F:
Har du inget förtroende alls för myndigheter?
A: Nej, inte för polisen. Ni gör säkert så gott ni kan ...OHÖRBART...
F:
Men Christer du är ju en intelligent kille som jag har sagt. Du borde ju ha begripit att hörsammar man inte den här kallelsen du fick att du skulle komma och visa upp skjutvapnet så förr eller senare så knackar polisen på dörren.
A: Ja, då får dom göra det.
F:
Men under tiden...
A: Ni får klara den här utredningen utan min medverkan. Det har jag sagt för längesedan att jag står utanför det här.
F:
Men du kan förstå varför du har blivit föremål för förhör?
A: Jovisst, jovisst.
F:
Det är ju självförvållat.
A: Ja, då är det väl det då.
F:
Christer innan vi inledde det här förhöret formellt så talade jag om vad ja tyckte och tänkte och jag sa till dig och jag säger det återigen här på bandet att jag tror inte att du har sålt det här skjutvapnet till någon okänd person. Det är liksom inte din stil tycker jag och du är som sagt var lite för klar i huvudet för det. Jag vädjar till dig att idag vid det här förhöret nu tala om var det här skjutvapnet tog vägen Christer, var det finns om du kan hjälpa oss med det.
A:
Nej, jag vet inte utan du frågade ju först om jag hade någonting att tillägga till det jag sagt förut. Och jag har ingenting att tillägga.
F:
Med det förstår du väl Christer att hörsammar man inte en kallelse angående ett vapen då blir man ju...
A: ...OHÖRBART...
F:
Ville du jävlas eller varför?
A: Nä, men jag har inget förtroende för...
F:
Du har inget förtroende för utredningen?
A: Nej. Det är den största jävla skandalen någonsin på hela 1900-talet.
F:
Men då har du ju förvärrat den genom att inte hörsamma kallelsen.
A: Ja, då får det bli så.
F:
Har du inget förtroende alls för myndigheter?
A: Nej, inte för polisen. Ni gör säkert så gott ni kan ...OHÖRBART...
F:
Men Christer du är ju en intelligent kille som jag har sagt. Du borde ju ha begripit att hörsammar man inte den här kallelsen du fick att du skulle komma och visa upp skjutvapnet så förr eller senare så knackar polisen på dörren.
A: Ja, då får dom göra det.
F:
Men under tiden...
A: Ni får klara den här utredningen utan min medverkan. Det har jag sagt för längesedan att jag står utanför det här.
F:
Men du kan förstå varför du har blivit föremål för förhör?
A: Jovisst, jovisst.
F:
Det är ju självförvållat.
A: Ja, då är det väl det då.
F:
Christer innan vi inledde det här förhöret formellt så talade jag om vad ja tyckte och tänkte och jag sa till dig och jag säger det återigen här på bandet att jag tror inte att du har sålt det här skjutvapnet till någon okänd person. Det är liksom inte din stil tycker jag och du är som sagt var lite för klar i huvudet för det. Jag vädjar till dig att idag vid det här förhöret nu tala om var det här skjutvapnet tog vägen Christer, var det finns om du kan hjälpa oss med det.
A:
Nej, jag vet inte utan du frågade ju först om jag hade någonting att tillägga till det jag sagt förut. Och jag har ingenting att tillägga.
F:
Det har du inte. Men vad tänker du när jag påstår att jag...
A: Nej, det är inget personligt.
F:
Nej, men hur funderar du eller vad tänker du när jag säger det att jag köper inte det att du sålt vapnet utan jag tror att vapnet är någon annanstans.
A: Ja, då får du väl tycka det. Du får tycka vad du vill.
F:
J
A: men jag har ingenting personligen mot dig Christer utan jag köper inte att du har sålt det här vapnet. Det finns någon annanstans. Jag tror att du innerst inne vill också att det här mordet ska klaras upp och vi kanske kan vara en bra bit på väg om du till att börja med talar om var det här vapnet finns. A:
F:
Varför sålde du det? Du säger att du har sålt det.
A: Mm. Ja, jag tänker inte ändra mig på någonting.
F:
Men varför sålde du det? Du har påstått tidigare i förhöret att du sålt det? Varför sålde du det?
A: Nej, jag var tvungen att sälja lägenheten där som jag hade på Västerhaninge. Jag låg efter med hyran där så att... så jag behövde lite pengar. Sedan efter att jag sålt den där lägenheten och reglerat skulden så flyttade jag ut till sommarstugan.
F:
Vad fick du för skjutvapnet?
A: Ja, det var väl någonting. Det står i papperna här så jag tänker inte ändra mig någonting.
F:
Christer vi har ju haft bandspelaren avstängd nu nästan en kvart och suttit och spånat lite grand fram och tillbaka om själva utredningen och jag uppfattade det som den här diskussionen då när bandspelaren var avstängd såsom vara väldigt spontan från din sida och jag har ju klargjort för dig också var jag står och vad tror och tänker så att säga kanske mer privat än vad jag är som förhörsledare just nu och syftet med det Christer det har ju varit att jag vill klargöra för dig att så länge vi inte får besked ett ärligt besked om var ditt skjutvapen har tagit vägen så är det här fortfarande en öppen historia och jag har vädjat till dig åter igen att du talar om Christer var det här skjutvapnet tog vägen och varför du gjorde dig av med det.
A: Jag har inget i övrigt att tillägga och om vad jag har sagt tidigare.
F:
Men du förstår att så länge du inte kan klargöra för omständigheterna så är du fortfarande intressant för oss.
A:
Ja, jag bryr mig inte.
F:
Det har du inte. Men vad tänker du när jag påstår att jag...
A: Nej, det är inget personligt.
F:
Nej, men hur funderar du eller vad tänker du när jag säger det att jag köper inte det att du sålt vapnet utan jag tror att vapnet är någon annanstans.
A: Ja, då får du väl tycka det. Du får tycka vad du vill.
F:
J
A: men jag har ingenting personligen mot dig Christer utan jag köper inte att du har sålt det här vapnet. Det finns någon annanstans. Jag tror att du innerst inne vill också att det här mordet ska klaras upp och vi kanske kan vara en bra bit på väg om du till att börja med talar om var det här vapnet finns. A:
F:
Varför sålde du det? Du säger att du har sålt det.
A: Mm. Ja, jag tänker inte ändra mig på någonting.
F:
Men varför sålde du det? Du har påstått tidigare i förhöret att du sålt det? Varför sålde du det?
A: Nej, jag var tvungen att sälja lägenheten där som jag hade på Västerhaninge. Jag låg efter med hyran där så att... så jag behövde lite pengar. Sedan efter att jag sålt den där lägenheten och reglerat skulden så flyttade jag ut till sommarstugan.
F:
Vad fick du för skjutvapnet?
A: Ja, det var väl någonting. Det står i papperna här så jag tänker inte ändra mig någonting.
F:
Christer vi har ju haft bandspelaren avstängd nu nästan en kvart och suttit och spånat lite grand fram och tillbaka om själva utredningen och jag uppfattade det som den här diskussionen då när bandspelaren var avstängd såsom vara väldigt spontan från din sida och jag har ju klargjort för dig också var jag står och vad tror och tänker så att säga kanske mer privat än vad jag är som förhörsledare just nu och syftet med det Christer det har ju varit att jag vill klargöra för dig att så länge vi inte får besked ett ärligt besked om var ditt skjutvapen har tagit vägen så är det här fortfarande en öppen historia och jag har vädjat till dig åter igen att du talar om Christer var det här skjutvapnet tog vägen och varför du gjorde dig av med det.
A: Jag har inget i övrigt att tillägga och om vad jag har sagt tidigare.
F:
Men du förstår att så länge du inte kan klargöra för omständigheterna så är du fortfarande intressant för oss.
A:
Ja, jag bryr mig inte.
F:
Du bryr dig inte?
A: Nej.
F:
Jag berättade för dig att jag själv tror att det här mordet har begåtts utav en tillfällighetsmördare som utav rena slumpen har sett paret Palme den här fredagskvällen den 28 februari 1986. Vad har du för funderingar när jag berättar sådant, hur tänker du då?
A: Ja, det får ju stå för själv. Dina åsikter får du stå för.
F:
Kan det vara så Christer att det är du som utav en ren slump den här kvällen den 28 februari 1986 har sett Olof Palme och utfört den här gärningen?
A: Nej.
F:
Du berättade inledningsvis att du inte var någon vän utav Olof Palme,
A: Nej, jag är inte socialdemokrat.
F:
Var du ute och gick den här fredagskvällen den 28 februari 1986 i centrala Stockholm?
A: Nej, jag var hemma. Jag brukar vara hemma på kvällarna, jag går inte ut så särskilt mycket.
F:
Får jag fråga dig varför vill du inte vara behjälplig och svara lite mera utförligt på mina frågor och berätta?
A: Nej, därför att jag inte har något förtroende för polisen i den här Palmeutredningen så jag vill inte ha något med varken polisen eller Palmeutredningen att göra.
F:
Men förstår du inte att du fortfarande blir intressant i den här utredningen så länge du inte sanningsenligt talar om vad som hänt med vapnet?
A: Ni får tycka vad ni vill inom polisen. Det gör ni ändå både du dina chefer.
F:
Men förstår du att du blir intressant så länge du inte kan klargöra för vart vapnet har tagit vägen för vi köper inte...
A: Jag bryr mig inte.
F:
Men du har ju sagt att du visat intresse i den här utredningen och följer den och du kritiserar svensk polis för hur dom har skött den hör utredningen.
A: Ja, men det har väl alla gjort.
F:
Nej, inte all
a.
F:
Du bryr dig inte?
A: Nej.
F:
Jag berättade för dig att jag själv tror att det här mordet har begåtts utav en tillfällighetsmördare som utav rena slumpen har sett paret Palme den här fredagskvällen den 28 februari 1986. Vad har du för funderingar när jag berättar sådant, hur tänker du då?
A: Ja, det får ju stå för själv. Dina åsikter får du stå för.
F:
Kan det vara så Christer att det är du som utav en ren slump den här kvällen den 28 februari 1986 har sett Olof Palme och utfört den här gärningen?
A: Nej.
F:
Du berättade inledningsvis att du inte var någon vän utav Olof Palme,
A: Nej, jag är inte socialdemokrat.
F:
Var du ute och gick den här fredagskvällen den 28 februari 1986 i centrala Stockholm?
A: Nej, jag var hemma. Jag brukar vara hemma på kvällarna, jag går inte ut så särskilt mycket.
F:
Får jag fråga dig varför vill du inte vara behjälplig och svara lite mera utförligt på mina frågor och berätta?
A: Nej, därför att jag inte har något förtroende för polisen i den här Palmeutredningen så jag vill inte ha något med varken polisen eller Palmeutredningen att göra.
F:
Men förstår du inte att du fortfarande blir intressant i den här utredningen så länge du inte sanningsenligt talar om vad som hänt med vapnet?
A: Ni får tycka vad ni vill inom polisen. Det gör ni ändå både du dina chefer.
F:
Men förstår du att du blir intressant så länge du inte kan klargöra för vart vapnet har tagit vägen för vi köper inte...
A: Jag bryr mig inte.
F:
Men du har ju sagt att du visat intresse i den här utredningen och följer den och du kritiserar svensk polis för hur dom har skött den hör utredningen.
A: Ja, men det har väl alla gjort.
F:
Nej, inte all
a.
A: Ja, nästan alla.
F:
Har du inte önskemål om att hjälpa till och ställa det här till rätta?
A: Hur skulle jag göra det?
F:
Genom att tala sanning om vad du gjort av med ditt eget skjutvapen som du skulle visa upp för polisen.
A: Nej, jag har inget övrigt att tillägga.
F:
Varför visade du inte upp det här skjutvapnet?
A: Ja, men det sa jag alldeles nyss.
F:
Varför vill du inte tala om vart skjutvapnet ditt tagit vägen?
A: Jag har redan gjort det och tänker inte ändra det.
F:
Vad har du för funderingar om det här om teorin om att det är en ensam gärningsman som av ren flyt ser Olof Palme den här kvällen och begår den här gärningen. Vad tror du om den teorin?
A: Ja, men det är ju din teori.
F:
J
A: men jag frågar dig. Vad tycker du om, vad funderar du när du får höra det utav mig? A: Ja, vad skulle jag fundera om det är ju 21 år sedan. Så om det hade varit ett helt gäng då ...OHÖRBART... 50 millioner är mycket pengar.
F:
Sover du bra på nätterna Christer?
A: Ja.
F:
Funderar du mycket kring mordet?
A: Funderar? Nä, jag funderar inget.
F:
Förstår du att du kommer att bli fortsatt föremål för intresset?
A: Ja, ni får gärna vara intresserade av mig. Var så god.
F:
Vad har du för funderingar själv? Tror du att det här vapnet som du ägt kommer att dyka upp någonstans?
A: Det vet jag inte.
F:
Är det inte så att du har vetskap om var det finns?
A: Ja, nästan alla.
F:
Har du inte önskemål om att hjälpa till och ställa det här till rätta?
A: Hur skulle jag göra det?
F:
Genom att tala sanning om vad du gjort av med ditt eget skjutvapen som du skulle visa upp för polisen.
A: Nej, jag har inget övrigt att tillägga.
F:
Varför visade du inte upp det här skjutvapnet?
A: Ja, men det sa jag alldeles nyss.
F:
Varför vill du inte tala om vart skjutvapnet ditt tagit vägen?
A: Jag har redan gjort det och tänker inte ändra det.
F:
Vad har du för funderingar om det här om teorin om att det är en ensam gärningsman som av ren flyt ser Olof Palme den här kvällen och begår den här gärningen. Vad tror du om den teorin?
A: Ja, men det är ju din teori.
F:
J
A: men jag frågar dig. Vad tycker du om, vad funderar du när du får höra det utav mig? A: Ja, vad skulle jag fundera om det är ju 21 år sedan. Så om det hade varit ett helt gäng då ...OHÖRBART... 50 millioner är mycket pengar.
F:
Sover du bra på nätterna Christer?
A: Ja.
F:
Funderar du mycket kring mordet?
A: Funderar? Nä, jag funderar inget.
F:
Förstår du att du kommer att bli fortsatt föremål för intresset?
A: Ja, ni får gärna vara intresserade av mig. Var så god.
F:
Vad har du för funderingar själv? Tror du att det här vapnet som du ägt kommer att dyka upp någonstans?
A: Det vet jag inte.
F:
Är det inte så att du har vetskap om var det finns?
A: Nej, inte det.
F:
Jag tror inte på det Christer. Jag tror att du vet var det här vapnet finns någonstans. Är det inte så att du vet var det finns någonstans och tala om det nu Christer.
A: Jag har inget övrigt att tillägga.
F:
Christer vi avslutar dagens förhör men jag kommer att återkomm
A: A: Görs så, nästa år.
F:
Vi får se när det blir. Christer jag vill fråga dig också det är som är indikterat på bandet och det du själv har läst in på bandet är det korrekt eller önskar du tillägga eller korrigera någonting?
A: Nä, jag bryr mig inte. Du får göra vad du vill med bandet.
F:
Vill du ha bandet upp spelat för dig?
A: Nä.
F:
Vill du ta del av det utskrivna förhörsprotokollet?
A: Nej.
F:
Okej.
A: Jag bryr mig inte.
F:
Tycker du att dagens förhör tillgått på ett korrekt sätt?
A: Jag har blivit behandlad på ett korrekt sätt.
F:
Då tackar jag för det Christer.
A: Ja, jag har inget att invända mot det.
F:
Tack Christer. Förhöret avslutas kl. 13.16. Lennart Gustafsson Krinsp PIKSKRIMINALPOS LENNAFCO: KRIMINALNSPEC 07 02 08/AD
A: Nej, inte det.
F:
Jag tror inte på det Christer. Jag tror att du vet var det här vapnet finns någonstans. Är det inte så att du vet var det finns någonstans och tala om det nu Christer.
A: Jag har inget övrigt att tillägga.
F:
Christer vi avslutar dagens förhör men jag kommer att återkomm
A: A: Görs så, nästa år.
F:
Vi får se när det blir. Christer jag vill fråga dig också det är som är indikterat på bandet och det du själv har läst in på bandet är det korrekt eller önskar du tillägga eller korrigera någonting?
A: Nä, jag bryr mig inte. Du får göra vad du vill med bandet.
F:
Vill du ha bandet upp spelat för dig?
A: Nä.
F:
Vill du ta del av det utskrivna förhörsprotokollet?
A: Nej.
F:
Okej.
A: Jag bryr mig inte.
F:
Tycker du att dagens förhör tillgått på ett korrekt sätt?
A: Jag har blivit behandlad på ett korrekt sätt.
F:
Då tackar jag för det Christer.
A: Ja, jag har inget att invända mot det.
F:
Tack Christer. Förhöret avslutas kl. 13.16. Lennart Gustafsson Krinsp PIKSKRIMINALPOS LENNAFCO: KRIMINALNSPEC 07 02 08/AD
hallet på Åklagarmyndighetens i Stockholm 9:e åklagarkammare den 2 april 1998 kl 10.00, mellan Cá jan Danielsson, krinsp Bengt Odmark och
Christer Andersson.
/ Andersson har inställt sig efter kallelse per telefon./
Danielsson upplyste Andersson om att det brott, br mot vapenlag han. tidigare delgivits misstanke för, kommer att avskrivas eftersom preokription inträtt.
Andersson tilllfrågades om han tidigare berättelse om hur han frånhände sig sin 357:a alltjämt är gällande och med sanningen överenstämmande. Andersson svarade att han står fast vid sin tidigare utsaga.. På upprepade frågor om hans berättelse är sann svarade Andersson att han håller fast vid sin gamla berättelse.
Danielsson framhöll för Andersson att det är av stor betydelse att vinna klarhet i denna sak eftersom det finns en risk att Christer Pettersons försvarare skulle vilja använda sig av detta som en alternativ lösning till förmån för sin klient och att därmed Andersson kunde räkna med att bli tvingad att vittna i rättegången med alla de olägenheter som det skulle medföra.
Andersson påpekade att vi ljög för honom när vi påstod att han ej hade blivit telefonavlyssnad och skuggad. Andersson uppvisade en klart antagonistisk attityd.
När Cå Danielsson, med hänvisning till sitt tjänsteansvar, bedyrade att Andersson ej hade varit telefonavlyssnad menade Andersson att nu ljög även Danielsson.
Danielsson upplyste Andersson att han varit skuggad av polis, dock ej vid de tillfällen han själv varit övertygad om att så varit fallet.
Andersson återkom envist med beskyllningar om att vi ljög för honom.
Ifylles ej om blanketten används som fortsättningsblad
Ex 1: Till originalpärm (i nr följd)
14/5-98 66
hallet på Åklagarmyndighetens i Stockholm 9:e åklagarkammare den 2 april 1998 kl 10.00, mellan Cá jan Danielsson, krinsp Bengt Odmark och
Christer Andersson.
/ Andersson har inställt sig efter kallelse per telefon./
Danielsson upplyste Andersson om att det brott, br mot vapenlag han. tidigare delgivits misstanke för, kommer att avskrivas eftersom preokription inträtt.
Andersson tilllfrågades om han tidigare berättelse om hur han frånhände sig sin 357:a alltjämt är gällande och med sanningen överenstämmande. Andersson svarade att han står fast vid sin tidigare utsaga.. På upprepade frågor om hans berättelse är sann svarade Andersson att han håller fast vid sin gamla berättelse.
Danielsson framhöll för Andersson att det är av stor betydelse att vinna klarhet i denna sak eftersom det finns en risk att Christer Pettersons försvarare skulle vilja använda sig av detta som en alternativ lösning till förmån för sin klient och att därmed Andersson kunde räkna med att bli tvingad att vittna i rättegången med alla de olägenheter som det skulle medföra.
Andersson påpekade att vi ljög för honom när vi påstod att han ej hade blivit telefonavlyssnad och skuggad. Andersson uppvisade en klart antagonistisk attityd.
När Cå Danielsson, med hänvisning till sitt tjänsteansvar, bedyrade att Andersson ej hade varit telefonavlyssnad menade Andersson att nu ljög även Danielsson.
Danielsson upplyste Andersson att han varit skuggad av polis, dock ej vid de tillfällen han själv varit övertygad om att så varit fallet.
Andersson återkom envist med beskyllningar om att vi ljög för honom.
Ifylles ej om blanketten används som fortsättningsblad
Ex 1: Till originalpärm (i nr följd)
14/5-98 66
IVA 16636-4
RIKSKRIMINALPOLISEN Våldsroteln
Protokoll fört vid förhör med Andersson, Anders
Prosch
CHRISTER Henning. (Beträffande övriga IDuppgifter se särskild handling.) Förhöret genomförs måndagen den 17 januari 2000 med början kl. 1115. Förhörsledare: krinsp Lennart Gustafsson Förhörsvittne: ej tillgängligt
F = Krinsp Lennart Gustafsson
C = Christer Andersson
Fortsättningsvis i detta förhör kommer den hörde att benämnas med sitt tilltalsnamn Christer. Förhöret genomförs i Rikskriminalpolisens lokaler, våningsplan 9, Polhemsgatan 30, Stockholm.
Andersson är inledningsvis underrättad om, att anledningen till förhöret är utredningen beträffande den enligt vapenregistret i Handen av honom ägda revolvern av märket Smith&Wesson, modell 27, sextumspipa, kaliber 357 Magnum, och att förhöret ingår i förundersökningen av mordet på Olof Palme.
IVA 16636-4
RIKSKRIMINALPOLISEN Våldsroteln
Protokoll fört vid förhör med Andersson, Anders
Prosch
CHRISTER Henning. (Beträffande övriga IDuppgifter se särskild handling.) Förhöret genomförs måndagen den 17 januari 2000 med början kl. 1115. Förhörsledare: krinsp Lennart Gustafsson Förhörsvittne: ej tillgängligt
F = Krinsp Lennart Gustafsson
C = Christer Andersson
Fortsättningsvis i detta förhör kommer den hörde att benämnas med sitt tilltalsnamn Christer. Förhöret genomförs i Rikskriminalpolisens lokaler, våningsplan 9, Polhemsgatan 30, Stockholm.
Andersson är inledningsvis underrättad om, att anledningen till förhöret är utredningen beträffande den enligt vapenregistret i Handen av honom ägda revolvern av märket Smith&Wesson, modell 27, sextumspipa, kaliber 357 Magnum, och att förhöret ingår i förundersökningen av mordet på Olof Palme.
Han hörs upplysningsvis.
F: Inledningsvis tillfrågar jag dig, Christer Andersson, om det är någonting du vill beröra, tillägga, eller korrigera till tidigare förhör. Du har blivit förhörd i den här utredningen?
C: Nej, jag kommer inte ihåg det där utantill. Det var ju många år sen. Jag tycker jag har sagt det jag vill säga.
F: Står du fast vid dom uppgifterna du har lämnat till Bengt Ödmark i tidigare förhör?
C: Jo, det ..ohörbart.., det har jag inget och tillägga.
F: Christer, kan du berätta när och var du köpte den aktuella revolvern?
C: Var jag köpte den?
F: Mm. Om du köpte den privat eller om du köpte den på någon firma?
C: Jag tror att jag köpte den samtidigt med min Hemeli. Det var, jag har fått ..ohörbart.. skjutit ihop guldmärket. Fick man liksom söka licens då, och sen, så jag köpte nog, nästan samtidigt eller samtidigt tror jag. Det var en, det var en liten affär, en vapenaffär, låg på. Den låg, vad heter det, Berzeli park där, gatan, Arsenals, Arsenalsgatan tror
Han hörs upplysningsvis.
F: Inledningsvis tillfrågar jag dig, Christer Andersson, om det är någonting du vill beröra, tillägga, eller korrigera till tidigare förhör. Du har blivit förhörd i den här utredningen?
C: Nej, jag kommer inte ihåg det där utantill. Det var ju många år sen. Jag tycker jag har sagt det jag vill säga.
F: Står du fast vid dom uppgifterna du har lämnat till Bengt Ödmark i tidigare förhör?
C: Jo, det ..ohörbart.., det har jag inget och tillägga.
F: Christer, kan du berätta när och var du köpte den aktuella revolvern?
C: Var jag köpte den?
F: Mm. Om du köpte den privat eller om du köpte den på någon firma?
C: Jag tror att jag köpte den samtidigt med min Hemeli. Det var, jag har fått ..ohörbart.. skjutit ihop guldmärket. Fick man liksom söka licens då, och sen, så jag köpte nog, nästan samtidigt eller samtidigt tror jag. Det var en, det var en liten affär, en vapenaffär, låg på. Den låg, vad heter det, Berzeli park där, gatan, Arsenals, Arsenalsgatan tror
jag det var, mellan Kungsträdgården och Berzeli Park tror jag det är någon liten kort gata, tror jag det var. Där. Nu kommer jag inte ihåg vad den där affären hette, men det mitt emot nån utav dom där auktionsfirmorna. Men jag kommer inte ihåg själva namnet ..ohörbart.. det var ju bra länge sen det där.
F: Om jag hjälper dig lite på traven här Christer...
C: ...ohörbart...
F: ...ja, det är en affärs...
C: ...ohörbart... privat, det var det inte, utan det var i en affär.
F: En affär som sysslade med vapen?
C: Ja, det var en sån där sport, sportskytte, vapen..., jo det var det, men jag kommer inte ihåg själva namnet.
F: Vi har en uppgift här Christer som gör gällande, att du ska handla det på Sportskyttematerial, Arsenalsgatan 3 i Stockholm. Kan det stämma?
C: Vad hette det, Sportskytte?
F: Material. Arsenalsgatan 3 i Stockholm.
jag det var, mellan Kungsträdgården och Berzeli Park tror jag det är någon liten kort gata, tror jag det var. Där. Nu kommer jag inte ihåg vad den där affären hette, men det mitt emot nån utav dom där auktionsfirmorna. Men jag kommer inte ihåg själva namnet ..ohörbart.. det var ju bra länge sen det där.
F: Om jag hjälper dig lite på traven här Christer...
C: ...ohörbart...
F: ...ja, det är en affärs...
C: ...ohörbart... privat, det var det inte, utan det var i en affär.
F: En affär som sysslade med vapen?
C: Ja, det var en sån där sport, sportskytte, vapen..., jo det var det, men jag kommer inte ihåg själva namnet.
F: Vi har en uppgift här Christer som gör gällande, att du ska handla det på Sportskyttematerial, Arsenalsgatan 3 i Stockholm. Kan det stämma?
C: Vad hette det, Sportskytte?
F: Material. Arsenalsgatan 3 i Stockholm.
C: Arsenalsgatan stämmer, men själva numret, det. Jag kommer inte ihåg själva numret, utantill, men det kan vara. Det fanns väl bara en där kanske.
F: Vad beträffar revolvern, köpte du den ny eller var den begagnad?
C: Ja, det var, splitt ny vet jag väl inte, jag tror den kanske var bättre begagnad ..ohörbart..
F: Kommer du ihåg...
C: ...den såg ny ut, men den, själva utseendemässigt så såg den ny ut, tyckte jag, men den kanske var bättre begagnad och inte använd så särskilt mycket. Den såg ny ut. Det var inget fel på den.
F: Kommer du ihåg vad du fick betala för revolvern Christer?
C: Nej, det kan jag inte.., men vänd dig till den där firman, dom måste ju ha papper på.
F: Ja, nu är det så att den här firman existerar inte längre Christer.
C: Ja, men han som hade firman kanske, har fortfarande kvar papprena, för att jag har inga papper på det där själv. Jag har bara dom där, licenserna, men det dom här kvittona på köpsumman och sånt där, den har inte jag ..ohörbart.. men vänd dig till den där killen som ägde affären. Han kanske har den nånstans i nåt arkiv.
C: Arsenalsgatan stämmer, men själva numret, det. Jag kommer inte ihåg själva numret, utantill, men det kan vara. Det fanns väl bara en där kanske.
F: Vad beträffar revolvern, köpte du den ny eller var den begagnad?
C: Ja, det var, splitt ny vet jag väl inte, jag tror den kanske var bättre begagnad ..ohörbart..
F: Kommer du ihåg...
C: ...den såg ny ut, men den, själva utseendemässigt så såg den ny ut, tyckte jag, men den kanske var bättre begagnad och inte använd så särskilt mycket. Den såg ny ut. Det var inget fel på den.
F: Kommer du ihåg vad du fick betala för revolvern Christer?
C: Nej, det kan jag inte.., men vänd dig till den där firman, dom måste ju ha papper på.
F: Ja, nu är det så att den här firman existerar inte längre Christer.
C: Ja, men han som hade firman kanske, har fortfarande kvar papprena, för att jag har inga papper på det där själv. Jag har bara dom där, licenserna, men det dom här kvittona på köpsumman och sånt där, den har inte jag ..ohörbart.. men vänd dig till den där killen som ägde affären. Han kanske har den nånstans i nåt arkiv.
F: Okej Christer, då har vi klarat av inköpet och då vill jag fråga dig också, du har i förhör daterat 1995 uppgivit, att du vid ett tillfälle har haft vapnet inlämnat för reparation. Kan du erinra dig det? Po han hette,
C: Ja, det var nog fel på, ja det har klickat ibland. Ibland gick det att skjuta som vanligt, men ibland någon gång emellanåt så vart det klick och då, då gick jag till nån ..ohörbart.. generalagent som hade någon affär, eller han hade det i källaren på sin villa. Kommer inte ihåg vad kanske nånting. Han hade, så jag gick då på, ja, så han skulle titta på den och då var det visst nån sorts atapp eller nånting, ..ohörbart.. axel eller vad det var som höll själva hanen då som visst hade spruckit eller gått av. Det var nånting sånt. Det var därför den klickade.
F: Hur länge hade du vapnet inlämnat hos [MASK] kommer du ihåg det?
C: Nja, han reparerade inte det själv. Han sa att han skulle skicka över det till Amerika. Så han skickade iväg det då, sen tog det väl några månader kanske. Ja, jag gissar på det.
F: Kommer du ihåg ungefär i tid när det här är? Du köpte ju vapnet 1980?
C: Nej, fråga om det. Han har väl papper på det. Fråga [MASK]
F: Kommer du ihåg vad du fick betala för reparationen?
F: Okej Christer, då har vi klarat av inköpet och då vill jag fråga dig också, du har i förhör daterat 1995 uppgivit, att du vid ett tillfälle har haft vapnet inlämnat för reparation. Kan du erinra dig det? Po han hette,
C: Ja, det var nog fel på, ja det har klickat ibland. Ibland gick det att skjuta som vanligt, men ibland någon gång emellanåt så vart det klick och då, då gick jag till nån ..ohörbart.. generalagent som hade någon affär, eller han hade det i källaren på sin villa. Kommer inte ihåg vad kanske nånting. Han hade, så jag gick då på, ja, så han skulle titta på den och då var det visst nån sorts atapp eller nånting, ..ohörbart.. axel eller vad det var som höll själva hanen då som visst hade spruckit eller gått av. Det var nånting sånt. Det var därför den klickade.
F: Hur länge hade du vapnet inlämnat hos [MASK] kommer du ihåg det?
C: Nja, han reparerade inte det själv. Han sa att han skulle skicka över det till Amerika. Så han skickade iväg det då, sen tog det väl några månader kanske. Ja, jag gissar på det.
F: Kommer du ihåg ungefär i tid när det här är? Du köpte ju vapnet 1980?
C: Nej, fråga om det. Han har väl papper på det. Fråga [MASK]
F: Kommer du ihåg vad du fick betala för reparationen?
C: Ja, det var väl.., dels var det ju själva reparationen, så var det sån här flygfrakt då. Nej, det var väl inte så mycket. Nej, jag kommer inte ihåg. Du får fråga [MASK]
F: Okej, du har då sagt, att vapnet lämnades in till [MASK] och skickade det till USA till...
C: ..ohörbart. det vet jag inte om han är generalagent nu, fortfarande, men då var han det, för Smith&Wesson.
F: Var det rätta uppfattat, att vapnet var borta då, så att säga, från din ägo, för reparation, i en eller flera månader säger du.
C: Ja, jag lämnade ju in det då. Sen fick jag komma och hämta det då när...
F: Och vad uppskattar du tiden så att säga?
C: Någon eller några månader kanske.
F: Om vi säger så här då Christer, det här, inlämnandet av vapnet till för reparation, är det före eller efter mordet på statsminister Olof Palme?
C: Ja, det måste väl vara före. Jo, det är det. Ja, jag har inte exakta årtalet i huvudet. Men jag tror det. Fråga om det så att du får exakt. Exakta datum.
C: Ja, det var väl.., dels var det ju själva reparationen, så var det sån här flygfrakt då. Nej, det var väl inte så mycket. Nej, jag kommer inte ihåg. Du får fråga [MASK]
F: Okej, du har då sagt, att vapnet lämnades in till [MASK] och skickade det till USA till...
C: ..ohörbart. det vet jag inte om han är generalagent nu, fortfarande, men då var han det, för Smith&Wesson.
F: Var det rätta uppfattat, att vapnet var borta då, så att säga, från din ägo, för reparation, i en eller flera månader säger du.
C: Ja, jag lämnade ju in det då. Sen fick jag komma och hämta det då när...
F: Och vad uppskattar du tiden så att säga?
C: Någon eller några månader kanske.
F: Om vi säger så här då Christer, det här, inlämnandet av vapnet till för reparation, är det före eller efter mordet på statsminister Olof Palme?
C: Ja, det måste väl vara före. Jo, det är det. Ja, jag har inte exakta årtalet i huvudet. Men jag tror det. Fråga om det så att du får exakt. Exakta datum.
F: Ja, men din egen uppfattning, alltså du köper vapnet 1980 och Palmemordet är 1986, det är sex år att spela på där. Är det lång tid efter inköpet det blir fel på det, eller är det i nära anslutning till Palmemordet?
C: Jag tror det var före, jag tror det.
F: Men hur långt före Christer, kan du erinra dig det?
C: Tror det var en sommar jag lämnade in det, eller vår, eller sommar. Palme vart skjuten på vintern.
F: Februari 1986.
C: Så det måste väl ha varit året, eller flera år, ett eller flera år före, tror jag
F: Du för inga dagboksanteckningar över såna här saker?
C: Nej, nej, för inte dagbok över nånting.
F: Och vapnet när det var klart, hur fick du det tillbaka?
C: Ja, jag hämtade det i hans.., eller i hans källarlokal.
F: Det är uppfattat. Jag har en fråga här som berör uppgifterna, att du har sagt i förhör, att aktuell kväll då Palme blir mördad, dvs den 28
F: Ja, men din egen uppfattning, alltså du köper vapnet 1980 och Palmemordet är 1986, det är sex år att spela på där. Är det lång tid efter inköpet det blir fel på det, eller är det i nära anslutning till Palmemordet?
C: Jag tror det var före, jag tror det.
F: Men hur långt före Christer, kan du erinra dig det?
C: Tror det var en sommar jag lämnade in det, eller vår, eller sommar. Palme vart skjuten på vintern.
F: Februari 1986.
C: Så det måste väl ha varit året, eller flera år, ett eller flera år före, tror jag
F: Du för inga dagboksanteckningar över såna här saker?
C: Nej, nej, för inte dagbok över nånting.
F: Och vapnet när det var klart, hur fick du det tillbaka?
C: Ja, jag hämtade det i hans.., eller i hans källarlokal.
F: Det är uppfattat. Jag har en fråga här som berör uppgifterna, att du har sagt i förhör, att aktuell kväll då Palme blir mördad, dvs den 28
februari 1986 så skall ditt skjutvapen, Smith&Wesson revolvern, vara inlåst i ett bankfack.
C: Ja, ..ohörbart..
F: Men då frågar jag dig, vilket bankfack, vilken bank och på vilken
gata?
C: Det var där vid Kungsträdgården, den hette PK-banken, nu heter den väl Nordbanken, det är samma bank. Jag hade sånt där notariatkonto där, sen hade jag nåt bankfack där samtidigt, så när det var vintersäsong då sköt man ju ingenting, man tränade ingenting, så att, ja, jag hade inget sån där kassaskåp, så att, så då tänkte jag att jag har vapnet på den säkra sidan ..ohörbart..
F: Vet du om den här banken hade såna här rutiner att man fick fylla i en liggare då när man besökte sina bankfack, minns du det?
C: Ja, man fick ju fylla i ett bankfacksnummer och så skriva underskrift och så datum och så, om dom inte kände igen så kollade dom legget. Det var en sån där liten lapp som, dom hade lagt block man fick fylla, fick man ta en lapp och så fylla i då namn och bankbox och så skriva, och så kollade dom, sen släppte dom in, sen blev man insläppt i själva det där, bankfacket.
F: Och är det rätta uppfattat, att du hade vapnet där den 28 februari
1986?
februari 1986 så skall ditt skjutvapen, Smith&Wesson revolvern, vara inlåst i ett bankfack.
C: Ja, ..ohörbart..
F: Men då frågar jag dig, vilket bankfack, vilken bank och på vilken
gata?
C: Det var där vid Kungsträdgården, den hette PK-banken, nu heter den väl Nordbanken, det är samma bank. Jag hade sånt där notariatkonto där, sen hade jag nåt bankfack där samtidigt, så när det var vintersäsong då sköt man ju ingenting, man tränade ingenting, så att, ja, jag hade inget sån där kassaskåp, så att, så då tänkte jag att jag har vapnet på den säkra sidan ..ohörbart..
F: Vet du om den här banken hade såna här rutiner att man fick fylla i en liggare då när man besökte sina bankfack, minns du det?
C: Ja, man fick ju fylla i ett bankfacksnummer och så skriva underskrift och så datum och så, om dom inte kände igen så kollade dom legget. Det var en sån där liten lapp som, dom hade lagt block man fick fylla, fick man ta en lapp och så fylla i då namn och bankbox och så skriva, och så kollade dom, sen släppte dom in, sen blev man insläppt i själva det där, bankfacket.
F: Och är det rätta uppfattat, att du hade vapnet där den 28 februari
1986?
C: Ja, jag hade det där fram till, ja till våren då när man började träna då. Jag brukar ha det så.
F: Då får jag tacka Christer. En fråga till här, som lyder så här Christer, har du några foton, fotografier på det här vapnet som du har ägt?
C: Du menar såna där broschyrer eller?
F: Nej, jag tänker på privata fotografier, att man har tagit kort på, t.ex. när du är ute med vapnet och skjuter på någon skytteförening eller nånting sån där, eller att du har foto för stöldbegärliga skydd, så att säga.
C: Ja, för stöldförsäkring då menar du, som man ska visa försäkringsbolaget ifall man får inbrott.
F: Jag tänkte allmänt bara, om du har foton på den aktuella Smith & Wesson-revolvern som vi eftersöker, om du har det någonstans?
C: När vi var ute på Kaknäs en gång, då tog vi en sån där liksom gruppbild: Jag har tror jag har, men då, nu vet jag inte var jag har det där. Jag tror, jo det var, det var en utav dom där i klubben han skulle visst, snacka om att han skulle emigrera till, vad var det, Australien, eller, långt bort i helvetet, så att vi var några man då som rada upp sig då så står vi där och tog liksom sån här gruppbild..., och då hade vi ju..
F: Är det någon bild du har kvar och kan visa för utredningen här?
C: Ja, jag hade det där fram till, ja till våren då när man började träna då. Jag brukar ha det så.
F: Då får jag tacka Christer. En fråga till här, som lyder så här Christer, har du några foton, fotografier på det här vapnet som du har ägt?
C: Du menar såna där broschyrer eller?
F: Nej, jag tänker på privata fotografier, att man har tagit kort på, t.ex. när du är ute med vapnet och skjuter på någon skytteförening eller nånting sån där, eller att du har foto för stöldbegärliga skydd, så att säga.
C: Ja, för stöldförsäkring då menar du, som man ska visa försäkringsbolaget ifall man får inbrott.
F: Jag tänkte allmänt bara, om du har foton på den aktuella Smith & Wesson-revolvern som vi eftersöker, om du har det någonstans?
C: När vi var ute på Kaknäs en gång, då tog vi en sån där liksom gruppbild: Jag har tror jag har, men då, nu vet jag inte var jag har det där. Jag tror, jo det var, det var en utav dom där i klubben han skulle visst, snacka om att han skulle emigrera till, vad var det, Australien, eller, långt bort i helvetet, så att vi var några man då som rada upp sig då så står vi där och tog liksom sån här gruppbild..., och då hade vi ju..
F: Är det någon bild du har kvar och kan visa för utredningen här?
C: Jag vet inte.., men jag har ett svagt minne av det. Det är möjligt att dom andra, jag tror, jag kanske visade dom eller gav dom ..ohörbart.. du kan väl fråga dom kanske.
F: Det kan inte vara så att du kan titta hemma själv Christer, om du har den här bilden på den aktuella revolvern och i så fall kan hjälpa till och överlämna den till undertecknad här?
C: Ja, jag vet inte om jag har den.
F: Men kan du undersöka det Christer?
C: Ja, undersöka kan jag.
F: Då tackar jag för det.
C: Vad var det för mening med det...
F: Jo, men det vore intressant och se just det vapnet som du då har försålt, som du säger, att kunna se det.
C: ..ohörbart.. det är ju bara att titta i en sån där Smith&Wesson katalog så ser ni hur det ser ut, ..ohörbart.. eller vad är det för mening med det, om det redan finns riktiga fotografier...
F: Men jag frågar om du hade några fotografier på din tidigare Smith &Wesson revolver som du har ägt?
C: Jag vet inte.., men jag har ett svagt minne av det. Det är möjligt att dom andra, jag tror, jag kanske visade dom eller gav dom ..ohörbart.. du kan väl fråga dom kanske.
F: Det kan inte vara så att du kan titta hemma själv Christer, om du har den här bilden på den aktuella revolvern och i så fall kan hjälpa till och överlämna den till undertecknad här?
C: Ja, jag vet inte om jag har den.
F: Men kan du undersöka det Christer?
C: Ja, undersöka kan jag.
F: Då tackar jag för det.
C: Vad var det för mening med det...
F: Jo, men det vore intressant och se just det vapnet som du då har försålt, som du säger, att kunna se det.
C: ..ohörbart.. det är ju bara att titta i en sån där Smith&Wesson katalog så ser ni hur det ser ut, ..ohörbart.. eller vad är det för mening med det, om det redan finns riktiga fotografier...
F: Men jag frågar om du hade några fotografier på din tidigare Smith &Wesson revolver som du har ägt?
C: Ja, det är möjligt att jag har det nånstans ..ohörbart..
F: Har du i så fall lust att överlämna det till undertecknad?
C: Ja, om jag hittar det.
F: Då tackar vi för det Christer och så släpper vi den frågan och går vidare i utred.., eller i förhöret här.
C: ..ohörbart..
F: Jo, det är jag medveten om. Christer, jag tänkte höra med dig, har du några stamcaféer som du besöker när du är inne och går i centrala Stockholm?
C: Ja, stam och stam. Jag vet inte om man kan kalla det för stam. Man går, det beror väl på vad man, känner sig sugen på en fika går man väl inte på ett café.
F: Men är det några caféer i centrala Stockholm som du besöker mer regelbundet under årens lopp?
C: Ja, när jag bodde uppe i Vasastan, dom hade ett där på, på Odengatan där, mitt emot ..ohörbart.. ja, så var det det på Kungsgatan, Biblioteksgatan finns och sen fanns där uppe, uppe på Sveavägen också, dom hade, det är väl ny regi där nu. Dom hade såna här gamla fotografier, svartvita fotografier över hela väggarna, ..ohörbart..
C: Ja, det är möjligt att jag har det nånstans ..ohörbart..
F: Har du i så fall lust att överlämna det till undertecknad?
C: Ja, om jag hittar det.
F: Då tackar vi för det Christer och så släpper vi den frågan och går vidare i utred.., eller i förhöret här.
C: ..ohörbart..
F: Jo, det är jag medveten om. Christer, jag tänkte höra med dig, har du några stamcaféer som du besöker när du är inne och går i centrala Stockholm?
C: Ja, stam och stam. Jag vet inte om man kan kalla det för stam. Man går, det beror väl på vad man, känner sig sugen på en fika går man väl inte på ett café.
F: Men är det några caféer i centrala Stockholm som du besöker mer regelbundet under årens lopp?
C: Ja, när jag bodde uppe i Vasastan, dom hade ett där på, på Odengatan där, mitt emot ..ohörbart.. ja, så var det det på Kungsgatan, Biblioteksgatan finns och sen fanns där uppe, uppe på Sveavägen också, dom hade, det är väl ny regi där nu. Dom hade såna här gamla fotografier, svartvita fotografier över hela väggarna, ..ohörbart..
F: Var ligger det caféet på Sveavägen?
C: Mitt emot.
F: Mitt emot vad då?
C: Tunnelgatan.
F: Är det alltså, mitt emot platsen där Olof Palme blev mördad?
C: Ja, det är nästan ..ohörbart.. Sen finns det ju det där vid Hötorgsskrapan, det är nån turkisk familj som har nåt café där man kan, där jag brukar gå ibland, dom har en sån där spelbutik där vid Hötorget ..ohörbart..
F: Christer, i utredningen här så har vi ju då tillfrågat dom här som äger caféet på Sveavägen, Café Svea som det heter och ligger mitt emot mordplatsen och vi har ju förevisat foton på dig för dom som jobbar där, och ägarna utav det här, dom har gjort gällande, att sedan 1988 har varit stamkund, som dom betecknar det, på det här caféet. Kan det stämma?
C: Är det dom gamla ägarna?
F: Svar ja.
C: Ja, det beror ju på vad man menar med stamgäst.
F: Var ligger det caféet på Sveavägen?
C: Mitt emot.
F: Mitt emot vad då?
C: Tunnelgatan.
F: Är det alltså, mitt emot platsen där Olof Palme blev mördad?
C: Ja, det är nästan ..ohörbart.. Sen finns det ju det där vid Hötorgsskrapan, det är nån turkisk familj som har nåt café där man kan, där jag brukar gå ibland, dom har en sån där spelbutik där vid Hötorget ..ohörbart..
F: Christer, i utredningen här så har vi ju då tillfrågat dom här som äger caféet på Sveavägen, Café Svea som det heter och ligger mitt emot mordplatsen och vi har ju förevisat foton på dig för dom som jobbar där, och ägarna utav det här, dom har gjort gällande, att sedan 1988 har varit stamkund, som dom betecknar det, på det här caféet. Kan det stämma?
C: Är det dom gamla ägarna?
F: Svar ja.
C: Ja, det beror ju på vad man menar med stamgäst.
F: Ja, dom påstår att dom ser sig på det här caféet från 1988 och framåt, minst tre, fyra gånger i veckan. Vad har du att säga om det?
C: Nej, tre, fyra gånger i veckan, sa du det. Nej, jag har inte fört någon ..ohörbart.. just 1988 ..ohörbart.. Men, ja man går väl.., nån gång ibland, när man går från Vasastan och går ner till stan då går man ju ..ohörbart.. så att, om man ska åt det hållet, så..
F: På...
C: ...tre, fyra, att jag skulle varit där varannan dag, det vet jag inte var dom har fått ifrån. För att tre, fyra gånger i veckan, det innebär ju varannan dag. ..ohörbart.. men nån gång emellanåt går jag in där.
F: Christer, på årsdagen av mordet på Olof Palme, har du besökt eller gått förbi mordplatsen eller graven då?
C: Det vet jag inte. För det är ju många årsdagar, det är ju 13 årsdagar. Så att jag går väl förbi där många dagar om året, när man är i stan, då går man ju där vid centrum. Så det är ..ohörbart.. jag kan, jag kan inte svära på det. Det är säkert många. Det är i centrala delarna av, man rör sig...
F: Christer, jag vill fråga dig också, om en annan sak, och då får vi gå tillbaka lite i tiden, om vi säger i mitten av 1980-talet, när du bodde på [MASKATMASKAT], var du ofta på bio då?
F: Ja, dom påstår att dom ser sig på det här caféet från 1988 och framåt, minst tre, fyra gånger i veckan. Vad har du att säga om det?
C: Nej, tre, fyra gånger i veckan, sa du det. Nej, jag har inte fört någon ..ohörbart.. just 1988 ..ohörbart.. Men, ja man går väl.., nån gång ibland, när man går från Vasastan och går ner till stan då går man ju ..ohörbart.. så att, om man ska åt det hållet, så..
F: På...
C: ...tre, fyra, att jag skulle varit där varannan dag, det vet jag inte var dom har fått ifrån. För att tre, fyra gånger i veckan, det innebär ju varannan dag. ..ohörbart.. men nån gång emellanåt går jag in där.
F: Christer, på årsdagen av mordet på Olof Palme, har du besökt eller gått förbi mordplatsen eller graven då?
C: Det vet jag inte. För det är ju många årsdagar, det är ju 13 årsdagar. Så att jag går väl förbi där många dagar om året, när man är i stan, då går man ju där vid centrum. Så det är ..ohörbart.. jag kan, jag kan inte svära på det. Det är säkert många. Det är i centrala delarna av, man rör sig...
F: Christer, jag vill fråga dig också, om en annan sak, och då får vi gå tillbaka lite i tiden, om vi säger i mitten av 1980-talet, när du bodde på [MASKATMASKAT], var du ofta på bio då?
C: Nån gång emellanåt.
F: Vad brukar du se för sorts filmer, vad är det som väcker dina intressen?
C: Det är väl inte så ofta. Det är väl mest att man tittar på tv. Jag tittar ju i tidningar, på annonser och så där ..ohörbart..
F: Men vad är det som tilltalar dig Christer då, i mitten av 1980-talet, är det seriösa filmer eller våldsfilmer, actionfilmer eller naturfilmer?
C: Jag vet inte vad jag ska svara.
F: Då frågar jag dig, Christer...
C: ...ohörbart...
F: Har du sett filmen Bröderna Mozart?
C: (skratt) nej ..ohörbart.. avdelning för ledande frågor.
F: Nej. Jag ställde frågan, har du sett filmen, det är väl ingen ledande fråga?
C: (skratt) ..ohörbart...
F: Ja, men det är ju ingen ledande fråga om jag frågar, har du sett filmen.
C: Nån gång emellanåt.
F: Vad brukar du se för sorts filmer, vad är det som väcker dina intressen?
C: Det är väl inte så ofta. Det är väl mest att man tittar på tv. Jag tittar ju i tidningar, på annonser och så där ..ohörbart..
F: Men vad är det som tilltalar dig Christer då, i mitten av 1980-talet, är det seriösa filmer eller våldsfilmer, actionfilmer eller naturfilmer?
C: Jag vet inte vad jag ska svara.
F: Då frågar jag dig, Christer...
C: ...ohörbart...
F: Har du sett filmen Bröderna Mozart?
C: (skratt) nej ..ohörbart.. avdelning för ledande frågor.
F: Nej. Jag ställde frågan, har du sett filmen, det är väl ingen ledande fråga?
C: (skratt) ..ohörbart...
F: Ja, men det är ju ingen ledande fråga om jag frågar, har du sett filmen.
C: (skratt)
F: Har du sett den?
C: Nej. Men Olof Palme hade tydligen sett den.
F: Vi lämnar filmens värld Christer och går vidare i det här förhöret. Du har sagt i tidigare förhör då, med Bengt Ödmark, att anledningen till att du sålde det här aktuella vapnet, Smith & Wesson revolvern, var att du låg efter med en hyresskuld, stämmer det?
C: Ja, bland annat.
F: Då frågar jag dig, du fick ju som du har sagt, 5.500 kronor för det [MASKATMASKATMASKA] här vapnet och du hade tydligen vid aktuellt tillfälle. Vad sålde du förutom vapnet för att [MASK] [MASKATMAS] [MASKATMASKATMA]
C: Jag sålde lägenheten.
F: Ja, det har jag förstått också, men [MASKATMAS] så att säga, det var har du sagt i förhör.
C: Ja, det var för att jag var, det var en mäklare, en HSB-mäklare, det var en HSB-lägenhet. Dom hade mäklarkontor på Flemminggatan och hon som hade hand, det var en kvinnlig mäklare. Hon som hade hand
om Haninge och Handen och Västerhaninge och det, hon var på
C: (skratt)
F: Har du sett den?
C: Nej. Men Olof Palme hade tydligen sett den.
F: Vi lämnar filmens värld Christer och går vidare i det här förhöret. Du har sagt i tidigare förhör då, med Bengt Ödmark, att anledningen till att du sålde det här aktuella vapnet, Smith & Wesson revolvern, var att du låg efter med en hyresskuld, stämmer det?
C: Ja, bland annat.
F: Då frågar jag dig, du fick ju som du har sagt, 5.500 kronor för det [MASKATMASKATMASKA] här vapnet och du hade tydligen vid aktuellt tillfälle. Vad sålde du förutom vapnet för att [MASK] [MASKATMAS] [MASKATMASKATMA]
C: Jag sålde lägenheten.
F: Ja, det har jag förstått också, men [MASKATMAS] så att säga, det var har du sagt i förhör.
C: Ja, det var för att jag var, det var en mäklare, en HSB-mäklare, det var en HSB-lägenhet. Dom hade mäklarkontor på Flemminggatan och hon som hade hand, det var en kvinnlig mäklare. Hon som hade hand
om Haninge och Handen och Västerhaninge och det, hon var på
semester då, och hon skulle. Då frågade jag, vem är det som är i hennes ställe då, som har hand om det här. Ja, det är ingen. Så jag fick ju vänta till hon kom tillbaka från semestern. Sen när jag fick pengarna, då, när jag hade sålt lägenheten, då hade jag pengar, så [MASK] [MASKATMAS] då, sen fick jag ju, det som var över...
F: Men varför väljer du just att sälja Smith & Wesson revolvern, varför säljer du inte något utav de andra vapnen?
C: ..ohörbart...
F: Förlåt?
C: Det var väl ingen som frågade efter det. ...ohörbart...
F: Men ändå så visste....
C: ...jag hade ju två stycken.
F: Men ändå så visste du ju då, att det förelåg ett intresse från polisens sida att provskjuta det här vapnet och du har ju följt Palmeutredningen ganska noga, har du själv sagt.
C: Jo, i och för sig, men jag trodde inte det var intressant. Det var dom där första åren, första tiden.
F: Men en så intelligent man...
semester då, och hon skulle. Då frågade jag, vem är det som är i hennes ställe då, som har hand om det här. Ja, det är ingen. Så jag fick ju vänta till hon kom tillbaka från semestern. Sen när jag fick pengarna, då, när jag hade sålt lägenheten, då hade jag pengar, så [MASK] [MASKATMAS] då, sen fick jag ju, det som var över...
F: Men varför väljer du just att sälja Smith & Wesson revolvern, varför säljer du inte något utav de andra vapnen?
C: ..ohörbart...
F: Förlåt?
C: Det var väl ingen som frågade efter det. ...ohörbart...
F: Men ändå så visste....
C: ...jag hade ju två stycken.
F: Men ändå så visste du ju då, att det förelåg ett intresse från polisens sida att provskjuta det här vapnet och du har ju följt Palmeutredningen ganska noga, har du själv sagt.
C: Jo, i och för sig, men jag trodde inte det var intressant. Det var dom där första åren, första tiden.
F: Men en så intelligent man...
C: Ja,då, jag tog för givet att den skulle vara intressant den här första tiden ..ohörbart.. och var den inte intressant, då var den väl inte intressant efteråt heller ..ohörbart..
F: Men Christer, en så intelligent man som dig, du måste ju förstå, att säljer du ett vapen som du har licens för, står skriven för, säljer det till en okänd person i centrala Stockholm, så måste du väl begripa i alla fall, att det här vapnet ska användas i kriminella sammanhang, och att du en dag kanske får stå till svars för det, eftersom vapnet står registrerat på dig. Hur tänker man då? Jag menar, du är ju en vaken kille vid den här tiden också?
C: Nej, jag kanske inte var så vaken...
F: Men har du tänkte på följderna?
C: Jo då jag har ju tänkt på följderna efteråt.
F: Och här är en anledning till varför du sitter här igen.
C: Ja, sen var det det här med Bengt Ödmark, han frågade om det där. Det var nån, massaker där på Stureplan då, lite efteråt, tror jag, ..ohörbart.. men då tänkte ..ohörbart.. det kunde ju faktiskt varit min, men det var det inte, dom hade sån här ak-4. Så att det var då som, som Ödmark sa då, att jag var misstänkt för vapen, grovt vapenbrott, så skulle han anmäla mig för det, och det gjorde han också.
F: Okej, vi lämnar den biten.
C: Ja,då, jag tog för givet att den skulle vara intressant den här första tiden ..ohörbart.. och var den inte intressant, då var den väl inte intressant efteråt heller ..ohörbart..
F: Men Christer, en så intelligent man som dig, du måste ju förstå, att säljer du ett vapen som du har licens för, står skriven för, säljer det till en okänd person i centrala Stockholm, så måste du väl begripa i alla fall, att det här vapnet ska användas i kriminella sammanhang, och att du en dag kanske får stå till svars för det, eftersom vapnet står registrerat på dig. Hur tänker man då? Jag menar, du är ju en vaken kille vid den här tiden också?
C: Nej, jag kanske inte var så vaken...
F: Men har du tänkte på följderna?
C: Jo då jag har ju tänkt på följderna efteråt.
F: Och här är en anledning till varför du sitter här igen.
C: Ja, sen var det det här med Bengt Ödmark, han frågade om det där. Det var nån, massaker där på Stureplan då, lite efteråt, tror jag, ..ohörbart.. men då tänkte ..ohörbart.. det kunde ju faktiskt varit min, men det var det inte, dom hade sån här ak-4. Så att det var då som, som Ödmark sa då, att jag var misstänkt för vapen, grovt vapenbrott, så skulle han anmäla mig för det, och det gjorde han också.
F: Okej, vi lämnar den biten.
C: Det var väl samma åklagare, vad hette han.
F: Helin.
C: Ja, så han skulle göra en undersökning på det där, och det gjorde han tydligen så, ja så väntade jag ju bara på att dom skulle komma och sätta mig då bakom lås och bom, men ..ohörbart.. jag vet inte vad som hände.
F: Ja, det var väl så att det var preskriberat.
C: Nej. Ja, jag vet inte. Vilken tid var det då?
F: Vi lämnar den biten, för...
C: ..ohörbart..
F: ... så kan vi prata om det senare i för, senare. Jag vill nämligen gå vidare här och jag vill ställa den fråga om du i tiden runt 1985, 1986,då du bodde inne i centrala Stockholm umgicks eller hade någon flickvän?
C: Vad angår det dig.
F: Det skulle vara bra att få prata med henne i så fall. Hade du någon flickvän som du kan namnge vid den här tiden ifråga?
C: Det var väl samma åklagare, vad hette han.
F: Helin.
C: Ja, så han skulle göra en undersökning på det där, och det gjorde han tydligen så, ja så väntade jag ju bara på att dom skulle komma och sätta mig då bakom lås och bom, men ..ohörbart.. jag vet inte vad som hände.
F: Ja, det var väl så att det var preskriberat.
C: Nej. Ja, jag vet inte. Vilken tid var det då?
F: Vi lämnar den biten, för...
C: ..ohörbart..
F: ... så kan vi prata om det senare i för, senare. Jag vill nämligen gå vidare här och jag vill ställa den fråga om du i tiden runt 1985, 1986,då du bodde inne i centrala Stockholm umgicks eller hade någon flickvän?
C: Vad angår det dig.
F: Det skulle vara bra att få prata med henne i så fall. Hade du någon flickvän som du kan namnge vid den här tiden ifråga?
C: Men det angår inte dig.
F: Du vill inte svara på det, är det rätt uppfattat?
C: Ja, det är det
F: Okej Christer,..ohörbart.. rätt att svara så, och då ska jag avslutningsvis tillfråga dig Christer, var någonstans befann du dig den 28 februari 1986 vid 2320-tiden?
C: Ja, det var ju mitt i natten så jag låg väl hemma och sov. Jag brukar göra det halv tolv på natten.
F: Och var någonstans låg du och sov?
C: Hemma.
F: Och var var hemma då?
C: [MA] [MAS]
F: Och var fanns ditt vapen, Smith & Wesson revolvern vid tiden?
C: I bankfacket.
F: Tack för det. Har Christer Andersson någonting att tillägga eller korrigera till dagens förhör, så har du möjlighet att säga det nu.
C: Men det angår inte dig.
F: Du vill inte svara på det, är det rätt uppfattat?
C: Ja, det är det
F: Okej Christer,..ohörbart.. rätt att svara så, och då ska jag avslutningsvis tillfråga dig Christer, var någonstans befann du dig den 28 februari 1986 vid 2320-tiden?
C: Ja, det var ju mitt i natten så jag låg väl hemma och sov. Jag brukar göra det halv tolv på natten.
F: Och var någonstans låg du och sov?
C: Hemma.
F: Och var var hemma då?
C: [MA] [MAS]
F: Och var fanns ditt vapen, Smith & Wesson revolvern vid tiden?
C: I bankfacket.
F: Tack för det. Har Christer Andersson någonting att tillägga eller korrigera till dagens förhör, så har du möjlighet att säga det nu.
C: ..ohörbart.. kommer inte på nånting just.
F: Okej,önskar du lyssna igenom det här bandet, eller önskar du ta del
utav det utskrivna förhöret när det är klart?
C: Ja, du får skriva vad du vill i förhörsprotokollet, det gör ni ändå.
F: Nej, men Christer, det är ju så här, att du har fått prata fritt in i bandspelaren här. Jag har ju hållit fram bandspelaren och det är dina ord som kommer att skrivas ut, så du har din fulla rätta att lyssna på bandet och även ta det utav förhörsutskriften, önskar du det Christer, svara ja eller nej.
C: Jag struntar i det. Skriv vad du vill i förhöret, skriv precis vad du vill. Jag bryr mig inte.
F: Du bryr dig inte. Då avslutar vi förhöret och klockan har blivit 11.50 den 17 januari 2000.
Stockholm som ovan
Lennart Gustafsson, krinsp
00-01-18/GT
C: ..ohörbart.. kommer inte på nånting just.
F: Okej,önskar du lyssna igenom det här bandet, eller önskar du ta del
utav det utskrivna förhöret när det är klart?
C: Ja, du får skriva vad du vill i förhörsprotokollet, det gör ni ändå.
F: Nej, men Christer, det är ju så här, att du har fått prata fritt in i bandspelaren här. Jag har ju hållit fram bandspelaren och det är dina ord som kommer att skrivas ut, så du har din fulla rätta att lyssna på bandet och även ta det utav förhörsutskriften, önskar du det Christer, svara ja eller nej.
C: Jag struntar i det. Skriv vad du vill i förhöret, skriv precis vad du vill. Jag bryr mig inte.
F: Du bryr dig inte. Då avslutar vi förhöret och klockan har blivit 11.50 den 17 januari 2000.
Stockholm som ovan
Lennart Gustafsson, krinsp
00-01-18/GT
POLISMYNDIGHETEN I
Bilaga
SÄRSKILD HANDLING MED IDENTITETSUPPGIFTER
Datum
Dni
Rikskriminalpolisen EnhetAvdelning Våldsroteln Handläggare Krinsp Lennart Gustafsson
2000-01-17
Forekommer på annan plats i utredningen sid / bilaga:
T Personnummer
Målsägande
Vittne Fullständigt namn Andersson, Anders CHRISTER Henning Bostadsadress Tutdelningsadress, postnummer. ortsadress)
Teretonnummer
Yikelanställning
TTelefonnummer
Adress (arbetsplats
Tinskriven i sjömansregister
Vittne
Målsägande Fullständigt namn
Förekommer på annan plats i utredningen sid / bilaga
T Personnummer
Bostadsadress (uidelningsadress, postnummer, ortsadress)
Telefonnummer
Yrkelanställning
TTelefonnummer
Adress Tarbetsplats)
Tinskriven i sjomansregister
Vittne
Målsägande Fullständigt namn
Forekommer pa annan plats i utredningen sid / bilaga
T Personnummer
Bostadsadress (utdelningsadress. postnummer, ortsadress)
Telefonnummer
Yikelanställning
TTelefonnummer
Adress Tarbetsplats)
TToskriven i sjomansregister
Vittne
Målsägande Fullständigt namn
Förekommer på annan dias utredningen sid / bilaga
T Personnummer
Bostadsadress (utdelningsadress. postnummer, ortsadress)
Telefonnummer
Yike anställning
Telefonnummer
RPS 403.22 94-10 SC 069-120
Adress (arbetsplats
Tinskriven i sjömansregister
1) Enligi best. i 21 Stredje st förundersökningskungörelsen (1947:948)
POLISMYNDIGHETEN I
Bilaga
SÄRSKILD HANDLING MED IDENTITETSUPPGIFTER
Datum
Dni
Rikskriminalpolisen EnhetAvdelning Våldsroteln Handläggare Krinsp Lennart Gustafsson
2000-01-17
Forekommer på annan plats i utredningen sid / bilaga:
T Personnummer
Målsägande
Vittne Fullständigt namn Andersson, Anders CHRISTER Henning Bostadsadress Tutdelningsadress, postnummer. ortsadress)
Teretonnummer
Yikelanställning
TTelefonnummer
Adress (arbetsplats
Tinskriven i sjömansregister
Vittne
Målsägande Fullständigt namn
Förekommer på annan plats i utredningen sid / bilaga
T Personnummer
Bostadsadress (uidelningsadress, postnummer, ortsadress)
Telefonnummer
Yrkelanställning
TTelefonnummer
Adress Tarbetsplats)
Tinskriven i sjomansregister
Vittne
Målsägande Fullständigt namn
Forekommer pa annan plats i utredningen sid / bilaga
T Personnummer
Bostadsadress (utdelningsadress. postnummer, ortsadress)
Telefonnummer
Yikelanställning
TTelefonnummer
Adress Tarbetsplats)
TToskriven i sjomansregister
Vittne
Målsägande Fullständigt namn
Förekommer på annan dias utredningen sid / bilaga
T Personnummer
Bostadsadress (utdelningsadress. postnummer, ortsadress)
Telefonnummer
Yike anställning
Telefonnummer
RPS 403.22 94-10 SC 069-120
Adress (arbetsplats
Tinskriven i sjömansregister
1) Enligi best. i 21 Stredje st förundersökningskungörelsen (1947:948)
Lars Jeppsson omtalar att han kom från en pub i närheten av Luntmakargatan och gick denna upp mot Tunnelgatan.
Då han kom fram ungefär vid korsningen Luntmakargatan & Tunnelgatan hörde han två st knallar.
Han trodde först det var något fyrverkeri av något slag men fick strax efter se att en mansperson segnade ner på gatan vid korsningen Sveavägen & Tunnelgatan, samtidigt som den kvinna som var med mannen började skrika hysteriskt.
Då förstod han vad som hänt och upptäckte därefter hur en mansperson kom springande från platsen och uppför trapporna mot David Bagares gata.
Lars Jeppsson var vid tillfället cirka 15 meter från den flyende mannen som Jepsson såg snett bakifrån.
Mannen var cirka 35 till 40 år, och var klädd i något mörkt jackliknande plagg.
Lars Jeppssons första intryck var att mannen kan varit klädd i en mörk dunjacka.
Vidare tyckte Jeppsson att mannen hade något som han tyckte såg ut som en keps på huvudet.
Vad Lars Jeppsson kunde se hade mannen ej något i händerna.
På grund av den uppkomna situationen tvekade Lars Jeppsson ett ögonblick på om han skulle skynda ner till den skadade eller om han skulle förfölja gärningsmannen.
Det blev så att han skyndade efter gärningsmannen som då hade hunnit upp för alla trappor.
Då Lars Jeppsson kom upp för trapporna mötte han ett medelålders par som han frågade var mannen hade tagit vägen som de måste ha mött.
Kvinnan som verkade vara från ett sydeuropeiskt land och var cirka 35 - 40 år svarade att mannen försvunnit vidare nerför backen mot Regeringsgatan.
Lars Jeppsson fortsatte då nerför David Bagares gata men kunde ej se mannen igen.
Därefter återvände Lars Jeppsson till Brottsplatsen och lämnade sina uppgifter till en ljushårig kvinnlig polis som då kommit till brottsplatsen.
Lars Jeppsson omtalar att han då fick reda på att den skjutne personen skulle ha varit statsminister Olof Palme.
Lars Jeppsson omtalar vidare att han skall vara hemma under morgondagen om han behövs ytterligare i ärendet.
Telefonförhöret avslutat den 1986-03-01 01:25
.
Stockholm, Krimjouren som ovan.
(Namnteckning)
Kennet Nordlander / Krinsp/KSB.
Lars Jeppsson omtalar att han kom från en pub i närheten av Luntmakargatan och gick denna upp mot Tunnelgatan.
Då han kom fram ungefär vid korsningen Luntmakargatan & Tunnelgatan hörde han två st knallar.
Han trodde först det var något fyrverkeri av något slag men fick strax efter se att en mansperson segnade ner på gatan vid korsningen Sveavägen & Tunnelgatan, samtidigt som den kvinna som var med mannen började skrika hysteriskt.
Då förstod han vad som hänt och upptäckte därefter hur en mansperson kom springande från platsen och uppför trapporna mot David Bagares gata.
Lars Jeppsson var vid tillfället cirka 15 meter från den flyende mannen som Jepsson såg snett bakifrån.
Mannen var cirka 35 till 40 år, och var klädd i något mörkt jackliknande plagg.
Lars Jeppssons första intryck var att mannen kan varit klädd i en mörk dunjacka.
Vidare tyckte Jeppsson att mannen hade något som han tyckte såg ut som en keps på huvudet.
Vad Lars Jeppsson kunde se hade mannen ej något i händerna.
På grund av den uppkomna situationen tvekade Lars Jeppsson ett ögonblick på om han skulle skynda ner till den skadade eller om han skulle förfölja gärningsmannen.
Det blev så att han skyndade efter gärningsmannen som då hade hunnit upp för alla trappor.
Då Lars Jeppsson kom upp för trapporna mötte han ett medelålders par som han frågade var mannen hade tagit vägen som de måste ha mött.
Kvinnan som verkade vara från ett sydeuropeiskt land och var cirka 35 - 40 år svarade att mannen försvunnit vidare nerför backen mot Regeringsgatan.
Lars Jeppsson fortsatte då nerför David Bagares gata men kunde ej se mannen igen.
Därefter återvände Lars Jeppsson till Brottsplatsen och lämnade sina uppgifter till en ljushårig kvinnlig polis som då kommit till brottsplatsen.
Lars Jeppsson omtalar att han då fick reda på att den skjutne personen skulle ha varit statsminister Olof Palme.
Lars Jeppsson omtalar vidare att han skall vara hemma under morgondagen om han behövs ytterligare i ärendet.
Telefonförhöret avslutat den 1986-03-01 01:25
.
Stockholm, Krimjouren som ovan.
(Namnteckning)
Kennet Nordlander / Krinsp/KSB.
Protokoll över förhör hållet med
Jeppsson Lars Krister, född -
.
Förhöret hållet på kriminalavdelningen
1986-03-04 10:50
.
Förhörsledare krinsp Monica Andersson.
Förhörsvittne ej tillgängligt.
Jeppsson höres angående sina iakttagelser på Sveavägen/ Tunnelgatan 1986-02-28
.
Jeppsson uppger att han under kvällen hade varit på puben Tre Backar på Tegnérgatan 12-14 vilket är beläget strax väster om Döbelnsgatan.
Han lämnade puben vid 23:15-23:20
och gick sedan Luntmakargatan söder ut. Han uppger att han gick ensam från puben och gick likaså ensam hela vägen fram till Tunnelgatan.
Under kvällen hade han druckit endast ett glas portvin. Han gick sträckan i lugn takt.
När han kommit fram till Tunnelgatan och just passerat barackerna som står i mitten på gränden stannade han till och funderade på om han skulle ta vägen ner på Sveavägen via Tunnelgatan.
Medan han står där och funderar över vägvalet hör han två smällar som kommer i tät följd. Han uppfattar smällarna typ fyrverkeri eller smällare man kastar iväg.
Han hör att smällarna kommer nerifrån Sveavägen och tittar till neråt och ser en man falla omkull nere vid korsningen Sveavägen.
Jeppsson uppger att mannen är skymd för honom så länge han är upprätt men blir synlig framför barackerna när han faller.
Han ser sedan en kvinna som faller ihop bredvid mannen och skriker till.
Han hör sedan springande steg på Tunnelgatan i riktning mot sig själv. Dessa steg är på norra sidan av barackerna.
Jeppsson vänder sig om för att se den springande personen. Jeppsson själv befinner sig då några steg in på Tunnelgatan på söder sida om baracken.
Han ser sedan en man springa uppför trapporna mot Malmskillnadsgatan.
Jeppsson står först stilla på sin plats men när mannen har kommit upp i den övre halvan av trappan går Jeppsson fram till början av trappan. Han har dess
Protokoll över förhör hållet med
Jeppsson Lars Krister, född -
.
Förhöret hållet på kriminalavdelningen
1986-03-04 10:50
.
Förhörsledare krinsp Monica Andersson.
Förhörsvittne ej tillgängligt.
Jeppsson höres angående sina iakttagelser på Sveavägen/ Tunnelgatan 1986-02-28
.
Jeppsson uppger att han under kvällen hade varit på puben Tre Backar på Tegnérgatan 12-14 vilket är beläget strax väster om Döbelnsgatan.
Han lämnade puben vid 23:15-23:20
och gick sedan Luntmakargatan söder ut. Han uppger att han gick ensam från puben och gick likaså ensam hela vägen fram till Tunnelgatan.
Under kvällen hade han druckit endast ett glas portvin. Han gick sträckan i lugn takt.
När han kommit fram till Tunnelgatan och just passerat barackerna som står i mitten på gränden stannade han till och funderade på om han skulle ta vägen ner på Sveavägen via Tunnelgatan.
Medan han står där och funderar över vägvalet hör han två smällar som kommer i tät följd. Han uppfattar smällarna typ fyrverkeri eller smällare man kastar iväg.
Han hör att smällarna kommer nerifrån Sveavägen och tittar till neråt och ser en man falla omkull nere vid korsningen Sveavägen.
Jeppsson uppger att mannen är skymd för honom så länge han är upprätt men blir synlig framför barackerna när han faller.
Han ser sedan en kvinna som faller ihop bredvid mannen och skriker till.
Han hör sedan springande steg på Tunnelgatan i riktning mot sig själv. Dessa steg är på norra sidan av barackerna.
Jeppsson vänder sig om för att se den springande personen. Jeppsson själv befinner sig då några steg in på Tunnelgatan på söder sida om baracken.
Han ser sedan en man springa uppför trapporna mot Malmskillnadsgatan.
Jeppsson står först stilla på sin plats men när mannen har kommit upp i den övre halvan av trappan går Jeppsson fram till början av trappan. Han har dess
för innan stått och tittat ner mot Sveavägen om han skulle gå dit och hjälpa till på något vis.
Jeppsson uppger att han såg mannen snett bakifrån på några meters avstånd.
Han har här svårt att bedöma avståndet vilket skall korrigeras med en vallning på platsen sedan.
Han säger sig inte ha sett mannens ansikte och har svårt att beskriva mannens kläder.
Han uppskattar mannens längd till ungefär av medellängd. Själv är Jeppsson 164 cm lång och mannen var längre än han själv.
Vidare uppger han att mannen var tämligen kraftig över axlar och rygg.
På huvudet bar han en keps. Och tror att den var mörk eftersom han inte särskilt lade märke till den.
Han hade vidare ett mörkt plagg typ jacka eller rock.
Jeppsson är medveten om att han vid ett första förhör sagt att detta skulle vara typ täck eller dunjacka men är nu osäker på om så var fallet.
Beträffande detta plaggs längd säger han sig heller inte kunna minnas om han såg om plagget räckte ner över benen på mannen.
Han säger sig heller inte kunna beskriva byxor eller skor utan säger att det var en mörk figur som försvann upp för trappan.
När mannen kommit upp för trapporna och nått Malmskillnadsgatan vände han sig om och tittade neråt. Jeppsson gick då in bakom en barack så att han skymdes av denna.
Jeppsson säger här att mannen endast kastade en blick över axeln så att Jeppsson kunde skymta en del av hans ansikte men kunde ändå inte urskilja några detaljer i ansiktet så som om mannen hade skägg eller bar glasögon.
Han kastade sedan en blick neråt Sveavägen igen och såg att det hade samlats folk runt omkring den skadade och därefter bestämde sig Jeppsson för att följa efter den springande mannen.
I det läget hade han förstått vad som hade hänt, det vill säga att två skott hade avlossats och någon hade blivit skadad och att det förmodligen var gärningsmannen som sprang ifrån platsen.
Han säger sig dock ha uppfattat det ungefär som en film utan att egentligen förstå allvaret i det hela.
för innan stått och tittat ner mot Sveavägen om han skulle gå dit och hjälpa till på något vis.
Jeppsson uppger att han såg mannen snett bakifrån på några meters avstånd.
Han har här svårt att bedöma avståndet vilket skall korrigeras med en vallning på platsen sedan.
Han säger sig inte ha sett mannens ansikte och har svårt att beskriva mannens kläder.
Han uppskattar mannens längd till ungefär av medellängd. Själv är Jeppsson 164 cm lång och mannen var längre än han själv.
Vidare uppger han att mannen var tämligen kraftig över axlar och rygg.
På huvudet bar han en keps. Och tror att den var mörk eftersom han inte särskilt lade märke till den.
Han hade vidare ett mörkt plagg typ jacka eller rock.
Jeppsson är medveten om att han vid ett första förhör sagt att detta skulle vara typ täck eller dunjacka men är nu osäker på om så var fallet.
Beträffande detta plaggs längd säger han sig heller inte kunna minnas om han såg om plagget räckte ner över benen på mannen.
Han säger sig heller inte kunna beskriva byxor eller skor utan säger att det var en mörk figur som försvann upp för trappan.
När mannen kommit upp för trapporna och nått Malmskillnadsgatan vände han sig om och tittade neråt. Jeppsson gick då in bakom en barack så att han skymdes av denna.
Jeppsson säger här att mannen endast kastade en blick över axeln så att Jeppsson kunde skymta en del av hans ansikte men kunde ändå inte urskilja några detaljer i ansiktet så som om mannen hade skägg eller bar glasögon.
Han kastade sedan en blick neråt Sveavägen igen och såg att det hade samlats folk runt omkring den skadade och därefter bestämde sig Jeppsson för att följa efter den springande mannen.
I det läget hade han förstått vad som hade hänt, det vill säga att två skott hade avlossats och någon hade blivit skadad och att det förmodligen var gärningsmannen som sprang ifrån platsen.
Han säger sig dock ha uppfattat det ungefär som en film utan att egentligen förstå allvaret i det hela.
När Jeppsson börjar springa uppför trapporna har mannen redan försvunnit ur synhåll.
När Jeppsson är nästan uppe för alla trapporna möter han ett par och han frågar dessa om de sett en man springa förbi där. Kvinnan säger då "att han sprang rakt fram här".
Jeppsson säger inget till paret om vad som hänt nere vid Tunnelgatan men ställer sig i gatukorsningen Malmskillnadsgatan & David Bagares Gata och tittar neråt David Bagares Gata för att se om han ser någon där nere och funderar samtidigt på om han skall våga sig ner efter den springande mannen.
Han ser då en man gå från gatan in mellan parkerade bilar på David Bagares Gatas norra sida. Mannen försvinner sedan mellan bilarna och kommer inte ut på någon sida av bilarna.
Jeppsson uppfattade det inte som om mannen gick in i någon bil eftersom han inte såg någon dörr öppnas, ej heller hörde han någon dörr öppnas eller stängas. Detta var ungefär ett kvarter ner på David Bagares Gata.
Han begav sig sedan gående ner på David Bagares Gata och gick i körbanan utanför de parkerade bilarna.
Ungefär i höjd med Johannesgatan möter Jeppsson en polisbil där polismännen tittar på Jeppsson men kommer inte ur och talar med Jeppsson och han ger sig heller inte till känna till dem. Polisbilen fortsätter sedan upp mot Malmskillnadsgatan.
Jeppsson tittar sedan in på Johannesgatan för att se om han kan se någon person vilket han inte gör. Han ändrar sig och säger att han först tittade in på Johannesgatan därefter träffade han på polisbilen.
Efter detta tittade han in bakom några plastskynken som är uppsatta för fasadrenoveringar på hus på David Bagares Gatas norra sida nedanför Johannesgatan.
Efter detta springer han upp mot Malmskillnadsgatan och möter då polisbilen som har vänt och är på väg neråt igen. Han tar då kontakt med polismännen och frågar om de letar efter den killen som sköt och talade om att denne hade försvunnit neråt.
Han åtföljs sedan av en polisman ner till Tunnelgatan där han hänvisas till en kvinnlig polis som efter en stund tar uppgifter av Jeppsson.
Jeppsson åkte sedan hem med pendeltåg och buss och lite senare ringde någon polis hem och Jeppsson fick berätta vad han varit med om.
När Jeppsson börjar springa uppför trapporna har mannen redan försvunnit ur synhåll.
När Jeppsson är nästan uppe för alla trapporna möter han ett par och han frågar dessa om de sett en man springa förbi där. Kvinnan säger då "att han sprang rakt fram här".
Jeppsson säger inget till paret om vad som hänt nere vid Tunnelgatan men ställer sig i gatukorsningen Malmskillnadsgatan & David Bagares Gata och tittar neråt David Bagares Gata för att se om han ser någon där nere och funderar samtidigt på om han skall våga sig ner efter den springande mannen.
Han ser då en man gå från gatan in mellan parkerade bilar på David Bagares Gatas norra sida. Mannen försvinner sedan mellan bilarna och kommer inte ut på någon sida av bilarna.
Jeppsson uppfattade det inte som om mannen gick in i någon bil eftersom han inte såg någon dörr öppnas, ej heller hörde han någon dörr öppnas eller stängas. Detta var ungefär ett kvarter ner på David Bagares Gata.
Han begav sig sedan gående ner på David Bagares Gata och gick i körbanan utanför de parkerade bilarna.
Ungefär i höjd med Johannesgatan möter Jeppsson en polisbil där polismännen tittar på Jeppsson men kommer inte ur och talar med Jeppsson och han ger sig heller inte till känna till dem. Polisbilen fortsätter sedan upp mot Malmskillnadsgatan.
Jeppsson tittar sedan in på Johannesgatan för att se om han kan se någon person vilket han inte gör. Han ändrar sig och säger att han först tittade in på Johannesgatan därefter träffade han på polisbilen.
Efter detta tittade han in bakom några plastskynken som är uppsatta för fasadrenoveringar på hus på David Bagares Gatas norra sida nedanför Johannesgatan.
Efter detta springer han upp mot Malmskillnadsgatan och möter då polisbilen som har vänt och är på väg neråt igen. Han tar då kontakt med polismännen och frågar om de letar efter den killen som sköt och talade om att denne hade försvunnit neråt.
Han åtföljs sedan av en polisman ner till Tunnelgatan där han hänvisas till en kvinnlig polis som efter en stund tar uppgifter av Jeppsson.
Jeppsson åkte sedan hem med pendeltåg och buss och lite senare ringde någon polis hem och Jeppsson fick berätta vad han varit med om.
Jeppsson uppger att han vid tillfället var iklädd en blå dunjacka som slutar strax nedanför stussen.
Han hade också blåa jeans på sig. Och var barhuvad.
Jeppsson kan inte uttala sig om mannen hade sitt ytterplagg öppet, ej heller om mannen bar på något. Varken väska eller vapen.
Jeppsson har lyssnat till inspelning av förhöret och förklarar sig nöjd med detta.
Förhöret avslutat klockan 11:35
.
Stockholm som ovan
Monica Andersson
Krinsp
I hörbara delar rätt avskrivet intygas:
(Namnteckning)
Ann-Mari Sjöblom
Jeppsson uppger att han vid tillfället var iklädd en blå dunjacka som slutar strax nedanför stussen.
Han hade också blåa jeans på sig. Och var barhuvad.
Jeppsson kan inte uttala sig om mannen hade sitt ytterplagg öppet, ej heller om mannen bar på något. Varken väska eller vapen.
Jeppsson har lyssnat till inspelning av förhöret och förklarar sig nöjd med detta.
Förhöret avslutat klockan 11:35
.
Stockholm som ovan
Monica Andersson
Krinsp
I hörbara delar rätt avskrivet intygas:
(Namnteckning)
Ann-Mari Sjöblom
Protokoll över förhör med kartarkivarie LARS Christer Jeppsson, -
, boende , SOLLENTUNA, tfn .
Anställd inom Sollentuna Komnun, fastighetsenheten, tfn 08-96 84 75.
Förhöret är hållet på Kriminalavdelningens våldsrotel, fredagen 1986-04-04 14:05
.
Förhörsledare: Krinsp Lars Jonsson. Förhörsvittne: Ej tillgängligt.
Bandupptagning.
Förhöret avser Jeppssons förehavanden fredagen 1986-02-28
den, den kväll då statsminister 0lof Palme mördades.
Jeppsson är tidigare hörd under spaningsuppslag E15.
Förhörsledare = F
Lars Jeppsson = J
F: Jeppsson, jag vill att du med egna ord så detaljerat som möjligt själv berättar om dina förehavanden just den här kvällen. Ska vi börja med, så att säga, vad du gjorde tidigare den här kvällen; vilka du var tillsammans med och vad du hade för avsikter. Var så god!
J: Jag befann mig tidigare på kvällen på krogen Tre Backar på Tegnérgatan och satt och lyssnade på musik. Dom jag känner där var två bekanta.
F: Vilka var det?
J: Johan Laurén och Anette Axelsson.
F: Jaha?
J: Men dom stack nog en stund tidigare än mig.
F: Vid vilken tid hade du kommit till den här puben Tre Backar?
J: Jaha, det kan ha varit 9-tiden, halv 10 då på kvällen.
F: Kom du i sällskap med Johan Laurén och Anette Axelsson dit?
J: Nehej, jag träffar dom där.
Protokoll över förhör med kartarkivarie LARS Christer Jeppsson, -
, boende , SOLLENTUNA, tfn .
Anställd inom Sollentuna Komnun, fastighetsenheten, tfn 08-96 84 75.
Förhöret är hållet på Kriminalavdelningens våldsrotel, fredagen 1986-04-04 14:05
.
Förhörsledare: Krinsp Lars Jonsson. Förhörsvittne: Ej tillgängligt.
Bandupptagning.
Förhöret avser Jeppssons förehavanden fredagen 1986-02-28
den, den kväll då statsminister 0lof Palme mördades.
Jeppsson är tidigare hörd under spaningsuppslag E15.
Förhörsledare = F
Lars Jeppsson = J
F: Jeppsson, jag vill att du med egna ord så detaljerat som möjligt själv berättar om dina förehavanden just den här kvällen. Ska vi börja med, så att säga, vad du gjorde tidigare den här kvällen; vilka du var tillsammans med och vad du hade för avsikter. Var så god!
J: Jag befann mig tidigare på kvällen på krogen Tre Backar på Tegnérgatan och satt och lyssnade på musik. Dom jag känner där var två bekanta.
F: Vilka var det?
J: Johan Laurén och Anette Axelsson.
F: Jaha?
J: Men dom stack nog en stund tidigare än mig.
F: Vid vilken tid hade du kommit till den här puben Tre Backar?
J: Jaha, det kan ha varit 9-tiden, halv 10 då på kvällen.
F: Kom du i sällskap med Johan Laurén och Anette Axelsson dit?
J: Nehej, jag träffar dom där.
F: Var kom du ifrån när du kom dit?
J: Från Rådmansgatans T-bana.
F: Jaha. Vad hade du gjort där då?
J: Nej, jag åkte tunnelbana hemifrån.
F: Från?
J: Från Mörby Centrum.
F: Till?
J: Centralen, där jag bytte.
F: Jaha. Vad hade du för avsikt att göra den här kvällen?
J: Jaha, min avsikt, var att gå på denna krog.
F: Jaha. Brukar du göra det?
J: Jaha.
F: Det brukar du göra.
J: I genomsnitt en gång i veckan.
F: Jaha. Hade du bestämt träff med någon eller hade du bestämt att du tillsammans med någon skulle gå på den här krogen?
J: Nehej.
F: Det hade du inte?
J: Nehej.
F: Så du gick ensam dit?
J: Jag gick ensam.
F: Jaha. Hade du druckit någon alkohol innan du gick dit?
J: Nej.
F: Nehej
J: Inte innan..
F: Nehej.
J: Ja, på krogen drack jag bara ett glas portvin.
F: Det är det enda?
J: Ja.
F: Du kommer alltså till den här krogen, hur dags var det, sa du?
J: 9, halv 10.
F: Jaha. Du åker alltså tunnelbana ifrån Centralen vid ungefär klockan ...
J: Jaha, låt- låt säga strax före 9.
F: Strax före klockan 9.
J: Jaha.
F: Och kommer till Rådmansgatans tunnelbanestation omkring klockan'...?
J. Ja, strax efter då, antar jag.
F: Var kom du ifrån när du kom dit?
J: Från Rådmansgatans T-bana.
F: Jaha. Vad hade du gjort där då?
J: Nej, jag åkte tunnelbana hemifrån.
F: Från?
J: Från Mörby Centrum.
F: Till?
J: Centralen, där jag bytte.
F: Jaha. Vad hade du för avsikt att göra den här kvällen?
J: Jaha, min avsikt, var att gå på denna krog.
F: Jaha. Brukar du göra det?
J: Jaha.
F: Det brukar du göra.
J: I genomsnitt en gång i veckan.
F: Jaha. Hade du bestämt träff med någon eller hade du bestämt att du tillsammans med någon skulle gå på den här krogen?
J: Nehej.
F: Det hade du inte?
J: Nehej.
F: Så du gick ensam dit?
J: Jag gick ensam.
F: Jaha. Hade du druckit någon alkohol innan du gick dit?
J: Nej.
F: Nehej
J: Inte innan..
F: Nehej.
J: Ja, på krogen drack jag bara ett glas portvin.
F: Det är det enda?
J: Ja.
F: Du kommer alltså till den här krogen, hur dags var det, sa du?
J: 9, halv 10.
F: Jaha. Du åker alltså tunnelbana ifrån Centralen vid ungefär klockan ...
J: Jaha, låt- låt säga strax före 9.
F: Strax före klockan 9.
J: Jaha.
F: Och kommer till Rådmansgatans tunnelbanestation omkring klockan'...?
J. Ja, strax efter då, antar jag.
F: Vid 9-tiden?
J: 9-tiden, ja.
F: Är du i sällskap med någon då?
J: Nehej.
F: Inte med någon?
J: Nehej.
F: Och du träffar ingen vid Rådmansgatan som du känner heller?
J: Nehej.
F: Hade du bestämt tidigt på kvällen eller samma dag att du skulle gå på den här Tre Backar?
J: Det var samma dag.
F: Samma dag. Jaha. Vad gör man på den här puben än mer att kanske dricker ett glas portvin?
J: Jaha, det blir att man sitter och pratar med nån eller lyssnar på musik. Jag för min del lyssnade mest på musiken den kvällen. Det var bluesafton då.
F: Det var bluesafton?
J: Ja.
F: Jaha. Är det levande musik eller?
J: Det är alltid levande musik.
F: Jaha. Efter vad jag förstår så anlände du dit strax efter klockan 21 - ?
J: 21 -
F: Du promenerar alltså från Rådmansgatan till den här puben. Och puben, vilken adress ligger den då?
J: Jag tror det är 14 till 12.
F: Tegnérgatan?
J: Tegnérgatan, ja.
F: Jaha. När du kommer dit - ?
J: Ja, när jag kommer dit så går jag till -, kollar in vil det är nån jag känner där. Och sen gick jag till baren och köpte då detta glaset portvin och pratade med nån i kön. Och sen gick jag då ner till källaren där musiken finns och gick in.
F: Jaha. Du tar plats där vid något bord eller?
J: Då tar jag plats vid nåt bord där.
F: Jaha,
J: Nej, fel! Jag satt vid golvet.
F: Jaha.
F: Vid 9-tiden?
J: 9-tiden, ja.
F: Är du i sällskap med någon då?
J: Nehej.
F: Inte med någon?
J: Nehej.
F: Och du träffar ingen vid Rådmansgatan som du känner heller?
J: Nehej.
F: Hade du bestämt tidigt på kvällen eller samma dag att du skulle gå på den här Tre Backar?
J: Det var samma dag.
F: Samma dag. Jaha. Vad gör man på den här puben än mer att kanske dricker ett glas portvin?
J: Jaha, det blir att man sitter och pratar med nån eller lyssnar på musik. Jag för min del lyssnade mest på musiken den kvällen. Det var bluesafton då.
F: Det var bluesafton?
J: Ja.
F: Jaha. Är det levande musik eller?
J: Det är alltid levande musik.
F: Jaha. Efter vad jag förstår så anlände du dit strax efter klockan 21 - ?
J: 21 -
F: Du promenerar alltså från Rådmansgatan till den här puben. Och puben, vilken adress ligger den då?
J: Jag tror det är 14 till 12.
F: Tegnérgatan?
J: Tegnérgatan, ja.
F: Jaha. När du kommer dit - ?
J: Ja, när jag kommer dit så går jag till -, kollar in vil det är nån jag känner där. Och sen gick jag till baren och köpte då detta glaset portvin och pratade med nån i kön. Och sen gick jag då ner till källaren där musiken finns och gick in.
F: Jaha. Du tar plats där vid något bord eller?
J: Då tar jag plats vid nåt bord där.
F: Jaha,
J: Nej, fel! Jag satt vid golvet.
F: Jaha.
J: Det fanns inga stolar lediga.
F: Nehe
J: Var det många människor där? J. Ja, det var fullsatt.
F: Det var fullsatt. Den här Johan Laurén och Anette Axelsson, är dom festfolk, så att säga?
J: Jaha, det är festfolk.
F: Jaha. Var dom där när du kom dit eller?
J: Dom var där när jag kom dit, ja.
F: Jaha. Så dom träffade du där alltså?
J: Ja.
F: Pratade ni med varandra?
J: Inte mycket, men lite grann. .
F: Jaha. Brukar dom vara gäster där?
J: Jaaha, tillfä-, ibland i alla fall.
F: Ibland, ja.
J: Inte regelbundet kanske men
F: Då och då?
J: Då och då.
F: Jaha. Du dricker alltså ett glas portvin, gör du någonting annat där?
J: Nenej, det enda jag gör det är; dricker nåt glas av nånting, pratar och lyssnar.
F: Jaha.
J: Det är liksom det enda jag brukar göra där och ibland läsa nånting. Det faller olika.
F: Jaha. Vad har Johan och Anette för avsikter den här kvällen, vet du det? Pratar ni om det?
J: Nehej, det pratar vi inte om.
F: Nehej. Var bor dom?
J: Dom bor i Alby.
F: Jaha. Så du känner dom närmare?
J: Jaha.
F: Det gör du. Mm. Vet du vilken adress dom bor på i Alby?
J: Jaha, jag har inte det i huvudet, men jag har det uppskrivet på en- adressboken, min.
F: Det har du?
J: Ja.
J: Det fanns inga stolar lediga.
F: Nehe
J: Var det många människor där? J. Ja, det var fullsatt.
F: Det var fullsatt. Den här Johan Laurén och Anette Axelsson, är dom festfolk, så att säga?
J: Jaha, det är festfolk.
F: Jaha. Var dom där när du kom dit eller?
J: Dom var där när jag kom dit, ja.
F: Jaha. Så dom träffade du där alltså?
J: Ja.
F: Pratade ni med varandra?
J: Inte mycket, men lite grann. .
F: Jaha. Brukar dom vara gäster där?
J: Jaaha, tillfä-, ibland i alla fall.
F: Ibland, ja.
J: Inte regelbundet kanske men
F: Då och då?
J: Då och då.
F: Jaha. Du dricker alltså ett glas portvin, gör du någonting annat där?
J: Nenej, det enda jag gör det är; dricker nåt glas av nånting, pratar och lyssnar.
F: Jaha.
J: Det är liksom det enda jag brukar göra där och ibland läsa nånting. Det faller olika.
F: Jaha. Vad har Johan och Anette för avsikter den här kvällen, vet du det? Pratar ni om det?
J: Nehej, det pratar vi inte om.
F: Nehej. Var bor dom?
J: Dom bor i Alby.
F: Jaha. Så du känner dom närmare?
J: Jaha.
F: Det gör du. Mm. Vet du vilken adress dom bor på i Alby?
J: Jaha, jag har inte det i huvudet, men jag har det uppskrivet på en- adressboken, min.
F: Det har du?
J: Ja.
F: Kan vi titta på den kanske?
J: (Ohörbart) -
F: Om vi bryter där.
Avbrott -
.....
F: Jaha, du har -, vi gjorde en kortare paus och du tittade i din anteckningsbok och visar att du har Johan och Anettes adress uppskriven och deras adress är i Alby, telefon . Vet du hur länge dom stannade kvar där på puben?
J: Ja. Nehej, jag vet inte klockslaget när dom gick, men gissningsvis en halvtimme innan jag gick.
F: Det tror du?
J: Jaha, det är bara en ren gissning va.
F: Jaha, dom gick strax före dig i varje fall?
J: Jaha.
F: Ja. Fanns det några andra där på puben som du känner igen?
J: Jaha. Det var två stycken till.
F: Jaha.
J: Men tyvärr kan jag inte deras namn. En av dom är en tjej som är med i styrelsen i bluesföreningen, men jag kan inte namnet utantill.
Och en bekant som jag lärde känna för flera år sen, som jag. stötte på nu första gången på ett och ett halvt år nu denna kväll, så jag pratade en stund med
F: Jaha. Vem var det?
J: Jaha, tyvärr kommer jag inte ihåg vad han heter, men jag kan -, det är en sån här sak jag kan kolla upp
F: Jaha
J: Vi har gemensamma bekanta.
F: Jana. Var det någon av dom här som gick därifrån samtidigt som du eller möjligtvis anlände dit samtidigt som du?
J: Nehej.
F: Det var ingen?
J: Nehej, jag träffade dom där då.
F: Hur länge stannar du kvar där på puben? Hur mycket är klockan när du går därifrån?
J. Hon var nånstans mellan kvart över el-, kvart och tjugo över elva.
F: Kan vi titta på den kanske?
J: (Ohörbart) -
F: Om vi bryter där.
Avbrott -
.....
F: Jaha, du har -, vi gjorde en kortare paus och du tittade i din anteckningsbok och visar att du har Johan och Anettes adress uppskriven och deras adress är i Alby, telefon . Vet du hur länge dom stannade kvar där på puben?
J: Ja. Nehej, jag vet inte klockslaget när dom gick, men gissningsvis en halvtimme innan jag gick.
F: Det tror du?
J: Jaha, det är bara en ren gissning va.
F: Jaha, dom gick strax före dig i varje fall?
J: Jaha.
F: Ja. Fanns det några andra där på puben som du känner igen?
J: Jaha. Det var två stycken till.
F: Jaha.
J: Men tyvärr kan jag inte deras namn. En av dom är en tjej som är med i styrelsen i bluesföreningen, men jag kan inte namnet utantill.
Och en bekant som jag lärde känna för flera år sen, som jag. stötte på nu första gången på ett och ett halvt år nu denna kväll, så jag pratade en stund med
F: Jaha. Vem var det?
J: Jaha, tyvärr kommer jag inte ihåg vad han heter, men jag kan -, det är en sån här sak jag kan kolla upp
F: Jaha
J: Vi har gemensamma bekanta.
F: Jana. Var det någon av dom här som gick därifrån samtidigt som du eller möjligtvis anlände dit samtidigt som du?
J: Nehej.
F: Det var ingen?
J: Nehej, jag träffade dom där då.
F: Hur länge stannar du kvar där på puben? Hur mycket är klockan när du går därifrån?
J. Hon var nånstans mellan kvart över el-, kvart och tjugo över elva.
F: Någonting mellan 23:15
och 23:20
?
J: Jaha.
F: Och när du går därifrån, då tar du på dig den här - ?
J: Nej, då hade jag allting på mig. Jag tog en hastig blick på klockan som finns i baren och -.
F: Du hade ytterkläder på dig?
J: Ja.
F: Den här blå dunjackan?
J: Den blå dunjackan, ja.
F: Jaha, som du har nu här -
J: Jaha.
F: Och då är den 23:15
?
J: Ungefär.
F: Ungefär. Och sedan går du då ut på Tegnérgatan.
J: Då går jag ut på Tegnérgatan, ja.
F: Varför går du vid den här tiden?
J: Jag hade inget intresse och stanna kvar längre.
F: Och skälet till det?
J: Jag hade börjat fundera att gå- att gå på nattbio.
F: Jaha. Var skulle du gå då?
J: Då funderade jag på -, tänkte jag gå till Kungsgatan och titta på bioannonserna där, om det fanns nånting att titta på.
F: Jaha. Hade du några speciella avsikter?
J: Den enda var att se om det fanns nån intressant film och titta på vid nattbion. Om det inte fanns något intressant så sk-, hade jag tänkt och åka hem.
F: Jaha. Hade du någon speciell film i bakhuvudet som du tänkte på?
J: Nehej, ingen speciell film.
F: Det hade du inte?
J: Nehej.
F: Men varför skulle du gå fram till Kungsgatan?
J: Jaha, därför jag hade en svag an-, hade en aning om- aning om att Rigoletto brukar ha nattbio 23:30
eller nånting, 23:00-23:30
.
F. Jana, men när du går 23:15
, då måste ju nattbion väl ha börjat vad?
J: Jana, fast det kunde ha varit nån 23.30.
F: Har du gått där förut på nattbio?
J. Nehej, inte ........... Rigoletto, nej.
F: Någonting mellan 23:15
och 23:20
?
J: Jaha.
F: Och när du går därifrån, då tar du på dig den här - ?
J: Nej, då hade jag allting på mig. Jag tog en hastig blick på klockan som finns i baren och -.
F: Du hade ytterkläder på dig?
J: Ja.
F: Den här blå dunjackan?
J: Den blå dunjackan, ja.
F: Jaha, som du har nu här -
J: Jaha.
F: Och då är den 23:15
?
J: Ungefär.
F: Ungefär. Och sedan går du då ut på Tegnérgatan.
J: Då går jag ut på Tegnérgatan, ja.
F: Varför går du vid den här tiden?
J: Jag hade inget intresse och stanna kvar längre.
F: Och skälet till det?
J: Jag hade börjat fundera att gå- att gå på nattbio.
F: Jaha. Var skulle du gå då?
J: Då funderade jag på -, tänkte jag gå till Kungsgatan och titta på bioannonserna där, om det fanns nånting att titta på.
F: Jaha. Hade du några speciella avsikter?
J: Den enda var att se om det fanns nån intressant film och titta på vid nattbion. Om det inte fanns något intressant så sk-, hade jag tänkt och åka hem.
F: Jaha. Hade du någon speciell film i bakhuvudet som du tänkte på?
J: Nehej, ingen speciell film.
F: Det hade du inte?
J: Nehej.
F: Men varför skulle du gå fram till Kungsgatan?
J: Jaha, därför jag hade en svag an-, hade en aning om- aning om att Rigoletto brukar ha nattbio 23:30
eller nånting, 23:00-23:30
.
F. Jana, men när du går 23:15
, då måste ju nattbion väl ha börjat vad?
J: Jana, fast det kunde ha varit nån 23.30.
F: Har du gått där förut på nattbio?
J. Nehej, inte ........... Rigoletto, nej.
F: Brukar du gå på nattbio?
J: Jaha, nån enstaka gång.
F: Har det förekommit förut?
J: Jaha.
F: När var det sista gången?
J: Sista gången när det var på Folkets Bio vid Odenplan.
F: Vad var det för film?
J: Den enfaldige mördaren.
F: När hände det?
J: Jag kommer inte ihåg exakt datum, men det var några veckor innan.
F: Det var nattbio?
J: Jaha.
F: Jaha. Var hade du varit innan du gick på den bion?
J: Ja, Tre Backar.
F: Det hade du också, ja.
J: Ja.
F: Jaha. Hade du ingen bestämd bio du hade tänkt och gå och titta på nu?
J: Nehej.
F: Nej.
J: Den enda biograf jag hade tänkt kolla på, det var Rigoletto (ohörbart)
F: Vet du vad det var för filmer dom visade där den här kvällen?
J: Nehej.
F: Vet dụ någon film som dom visade på Kungsgatan den här kvällen?
J: Nehej.
F: Det vet du inte?
J: Nehej.
F: Så det var mera på måfå du gick iväg för att eventuellt gå på nattbio?
J: Ja.
F: Det är så. Och du går alltså ensam ifrån den här puben?
J: Jaha.
F: 23:15
?
J: Ungefär, ja.
F: Kan du beskriva hur du går sedan! Går du ut på Tegnérgatan alltså ?
J: Jag går ut på Tegnérgatan och svänger höger mot Sveavägen.
F: Brukar du gå på nattbio?
J: Jaha, nån enstaka gång.
F: Har det förekommit förut?
J: Jaha.
F: När var det sista gången?
J: Sista gången när det var på Folkets Bio vid Odenplan.
F: Vad var det för film?
J: Den enfaldige mördaren.
F: När hände det?
J: Jag kommer inte ihåg exakt datum, men det var några veckor innan.
F: Det var nattbio?
J: Jaha.
F: Jaha. Var hade du varit innan du gick på den bion?
J: Ja, Tre Backar.
F: Det hade du också, ja.
J: Ja.
F: Jaha. Hade du ingen bestämd bio du hade tänkt och gå och titta på nu?
J: Nehej.
F: Nej.
J: Den enda biograf jag hade tänkt kolla på, det var Rigoletto (ohörbart)
F: Vet du vad det var för filmer dom visade där den här kvällen?
J: Nehej.
F: Vet dụ någon film som dom visade på Kungsgatan den här kvällen?
J: Nehej.
F: Det vet du inte?
J: Nehej.
F: Så det var mera på måfå du gick iväg för att eventuellt gå på nattbio?
J: Ja.
F: Det är så. Och du går alltså ensam ifrån den här puben?
J: Jaha.
F: 23:15
?
J: Ungefär, ja.
F: Kan du beskriva hur du går sedan! Går du ut på Tegnérgatan alltså ?
J: Jag går ut på Tegnérgatan och svänger höger mot Sveavägen.
F: Mot Sveavägen, ja.
J: Ja.
F: Du går alltså Tegnérgatan västerut.
J: Det är västerut, ja.
F: Jaha?
J: Då bestämmer jag mig helt plötsligt att gå in på Luntmakargatan.
Det är lugnare trafik där. Sen när jag kommer fram till Tunnelgatan stannar jag till där -.
F: Varför går du Luntmakargatan?
J: Jaha, det är lugn tr-, det är ingen trafik där i motsats till. Sveavägen.
F: Nehe, men du ska väl ändå inte gå ut i gatan? Du går väl på trottoaren?
J: Ja, jag tänkte bara -. Jag gick mitt på gatan för det inte fanns några bilar som -..
F: Men du gick du viker av på Luntmakargatan? Du går alltså inte fram till Sveavägen
J: Nehej.
F: - och går den söderut?
J: Söderut, söderut ja.
F: Men går du fram till Sveavägen?
J: Nehej.
F: Det gör du inte?
J: Nehej.
F: Så du går Luntmakargatan -
J: Ja.
F: söderut?
J: Ja.
F: Jaha. I avsikt att gå till Kungsgatan?
J: I avsikt att gå till Kungsgatan.
F: Ja. Har du gått på Luntmakargatan vid tidigare tillfällen?
J: Inte ofta.
F: Nehe. Hur brukar du gå annars?
J: Ja, oftast brukar jag gå ner till Rådmansgatans T-bane oftast eller så Sveavägen.
F: Mot Sveavägen, ja.
J: Ja.
F: Du går alltså Tegnérgatan västerut.
J: Det är västerut, ja.
F: Jaha?
J: Då bestämmer jag mig helt plötsligt att gå in på Luntmakargatan.
Det är lugnare trafik där. Sen när jag kommer fram till Tunnelgatan stannar jag till där -.
F: Varför går du Luntmakargatan?
J: Jaha, det är lugn tr-, det är ingen trafik där i motsats till. Sveavägen.
F: Nehe, men du ska väl ändå inte gå ut i gatan? Du går väl på trottoaren?
J: Ja, jag tänkte bara -. Jag gick mitt på gatan för det inte fanns några bilar som -..
F: Men du gick du viker av på Luntmakargatan? Du går alltså inte fram till Sveavägen
J: Nehej.
F: - och går den söderut?
J: Söderut, söderut ja.
F: Men går du fram till Sveavägen?
J: Nehej.
F: Det gör du inte?
J: Nehej.
F: Så du går Luntmakargatan -
J: Ja.
F: söderut?
J: Ja.
F: Jaha. I avsikt att gå till Kungsgatan?
J: I avsikt att gå till Kungsgatan.
F: Ja. Har du gått på Luntmakargatan vid tidigare tillfällen?
J: Inte ofta.
F: Nehe. Hur brukar du gå annars?
J: Ja, oftast brukar jag gå ner till Rådmansgatans T-bane oftast eller så Sveavägen.
F: Jaha. Men du var väl lite sent ute för att gå på nattbio, var det inte så?
J: (Ohörbart) -. Nej, det vet jag inte om jag var. Jag tänkte bara kolla om det var nåt som började 23:30
, då skulle jag ha kommit fram ganska precis.
F: Jaha. Du hade ingen avsikt att ta tunnelbanan någon station -
J: Nehej.
F: från Rådmansgatan till Hötorget exempelvis?
J: Nehej, jag tänkte det skulle vara trevligt med en promenad också.
F: Jaha. Du går alltså Luntmakargatan söderut.
J: Söderut, ja.
F: Jaha. På Luntmakargatan, där går du ensam?
J: Jaha, ensam ja.
F: Vilken sida av gatan går du på?
J: Jaha, högra körfilen.
F: På högra sidan, alltså den västra trottoaren?
J: Nej, jag gick nog blandat trottoaren och körfältet.
F: Jaha. Så du gick både i gatan och på trottoaren?
J: Ja.
F: Och vad var anledningen till det?
J: Jaha, jag ser att om det inte kommer några bilar, så tyckte jag att det är bättre plats på körfältet.
F: Jaha. Så du går ungefär mitt i gatan eller i körfältet?
J: Ja, högra körfältet.
F: Jaha. Har du någon väska med dig vid tillfället?
J: (Ohörbart). Då hade jag denna tygväska.
F: Du hade den tygväska som du nu har med dig. Det är en beige axelremsväska, ganska sliten sådan, som du visar upp.
J: Ja.
F: Ja. Vad förvarade du i den väskan?
J: Vad jag hade i den väskan just den kvällen kommer jag inte ihåg. Det var en anteckningsbok, nån bok och sen hade jag väl nånting ja mera men ...
F: Vad då?
J: Vet ej.
F: Varför vet du inte det?
J: Nehej, för det var inte nåt speciellt viktigt som jag la på minnet. Det var bara nån pryl.
F: Jaha. Men du var väl lite sent ute för att gå på nattbio, var det inte så?
J: (Ohörbart) -. Nej, det vet jag inte om jag var. Jag tänkte bara kolla om det var nåt som började 23:30
, då skulle jag ha kommit fram ganska precis.
F: Jaha. Du hade ingen avsikt att ta tunnelbanan någon station -
J: Nehej.
F: från Rådmansgatan till Hötorget exempelvis?
J: Nehej, jag tänkte det skulle vara trevligt med en promenad också.
F: Jaha. Du går alltså Luntmakargatan söderut.
J: Söderut, ja.
F: Jaha. På Luntmakargatan, där går du ensam?
J: Jaha, ensam ja.
F: Vilken sida av gatan går du på?
J: Jaha, högra körfilen.
F: På högra sidan, alltså den västra trottoaren?
J: Nej, jag gick nog blandat trottoaren och körfältet.
F: Jaha. Så du gick både i gatan och på trottoaren?
J: Ja.
F: Och vad var anledningen till det?
J: Jaha, jag ser att om det inte kommer några bilar, så tyckte jag att det är bättre plats på körfältet.
F: Jaha. Så du går ungefär mitt i gatan eller i körfältet?
J: Ja, högra körfältet.
F: Jaha. Har du någon väska med dig vid tillfället?
J: (Ohörbart). Då hade jag denna tygväska.
F: Du hade den tygväska som du nu har med dig. Det är en beige axelremsväska, ganska sliten sådan, som du visar upp.
J: Ja.
F: Ja. Vad förvarade du i den väskan?
J: Vad jag hade i den väskan just den kvällen kommer jag inte ihåg. Det var en anteckningsbok, nån bok och sen hade jag väl nånting ja mera men ...
F: Vad då?
J: Vet ej.
F: Varför vet du inte det?
J: Nehej, för det var inte nåt speciellt viktigt som jag la på minnet. Det var bara nån pryl.
F: Vad då för pryl?
J: Vet ej. Det har fallit ur minnet.
F: Varför då då?
J: (Ohörbart) jaha, för att det hade väl inte nån större vikt, antar jag.
F: Nej, men det var ju nån pryl, säger du, vad skulle det vara för pry?
J: Jaha, jag brukar ju ha med mig nåt rutigt block, men jag är inte säker på att det kan ha varit den prylen.
F: Ett rutigt block?
J: Ja.
F: Jana. Vad brukar du ha det med dig för?
J: Ifall jag får -, skulle få för mig och skriva upp nånting.
F: Jaha. Så du brukar ha din almanacka eller kombinerade almanacka och anteckningsbok där i, som du nu har i den?
J: Det är kombinerat telefonblock och almanacka.
F: Det är det, ja. Och är det någon bok?
J: Någon bok, ja.
F: Men hade du någon annan 'pryl här i den här kvällen?
J: Den enda pryl jag kan ha extra det är ett rutigt block..
F: Jaha. Ingenting annat?
J: Inte som jag minns.
F: Nehej, Jag fick uppfattningen när du säger så här, att jag hade en annan pryl, att det var någonting annat som du hade i väskan. Var det så?
J: Nej, det var mest bara en känsla extra än det där ordinarie.
F: Vad sa du?
J: Det är mest bara en känsla nu att jag hade nånting extra utöver det vanliga.
F: Vad skulle det vara?
J: Jag vet inte.
F: Vad?
J: Vet ej.
F: Varför då? Varför får du den känslan?
J: Nehej, jag kan inte förklara varför, men (ohörbart)
F: Vad?
F: Vad då för pryl?
J: Vet ej. Det har fallit ur minnet.
F: Varför då då?
J: (Ohörbart) jaha, för att det hade väl inte nån större vikt, antar jag.
F: Nej, men det var ju nån pryl, säger du, vad skulle det vara för pry?
J: Jaha, jag brukar ju ha med mig nåt rutigt block, men jag är inte säker på att det kan ha varit den prylen.
F: Ett rutigt block?
J: Ja.
F: Jana. Vad brukar du ha det med dig för?
J: Ifall jag får -, skulle få för mig och skriva upp nånting.
F: Jaha. Så du brukar ha din almanacka eller kombinerade almanacka och anteckningsbok där i, som du nu har i den?
J: Det är kombinerat telefonblock och almanacka.
F: Det är det, ja. Och är det någon bok?
J: Någon bok, ja.
F: Men hade du någon annan 'pryl här i den här kvällen?
J: Den enda pryl jag kan ha extra det är ett rutigt block..
F: Jaha. Ingenting annat?
J: Inte som jag minns.
F: Nehej, Jag fick uppfattningen när du säger så här, att jag hade en annan pryl, att det var någonting annat som du hade i väskan. Var det så?
J: Nej, det var mest bara en känsla extra än det där ordinarie.
F: Vad sa du?
J: Det är mest bara en känsla nu att jag hade nånting extra utöver det vanliga.
F: Vad skulle det vara?
J: Jag vet inte.
F: Vad?
J: Vet ej.
F: Varför då? Varför får du den känslan?
J: Nehej, jag kan inte förklara varför, men (ohörbart)
F: Vad?
J: Nehej, jag kan inte förklara varför bara att det är en känsla av att jag hade nånting. .
F: Typ vad då?
J: Jaha, nån obetydlig' sak.
F: Men det är någonting mera?
J: Det var nånting mera.
F: Obetydlig sak. Vad då obetydlig sak?
J: Jaha, jag vet inte, nånting.
F: Ett föremål alltså?
J: Ett föremål alltså.
F: Vad skulle det vara för föremål? .
J: Om jag kunde komma ihåg det skulle jag berätta det.
F: Jaha. Kan du rekonstruera vad det kan vara för föremål?
J: Nehej.
F: Men det är ett föremål alltså som du förvarade i väskan?
J: Ja, antingen var det det här rutiga blocket eller nånting helt annat.
F: Jaha. Vad det där helt annat skulle vara, det - ?
J: Ingen idé alls.
F: Vad?
J: Jag har ing“, jag har ingen idé alls om vad det kan -
F: Det har du ingen idé om?
J: Nehej.
F: Men nog vet du väl vad du brukar ha i väskan?
J: Jag brukar ha -.
F: Ja, det du sa förut.
J: Jaha,
F: Men det var ytterligare något föremål?
J: Men det här rutiga blocket har jag inte alltid med mig så att det är liksom -..
F: Men det här föremålet som du inte kan komma på nu, vad kan man använda det till?
J: (Tystnad) Jaha, eventuellt hade jag plockat ner nånting som jag trodde att jag skulle ha användning för ungefär, men som jag tydligen inte fick.
F: Vad var det då?
J: ................
J: Nehej, jag kan inte förklara varför bara att det är en känsla av att jag hade nånting. .
F: Typ vad då?
J: Jaha, nån obetydlig' sak.
F: Men det är någonting mera?
J: Det var nånting mera.
F: Obetydlig sak. Vad då obetydlig sak?
J: Jaha, jag vet inte, nånting.
F: Ett föremål alltså?
J: Ett föremål alltså.
F: Vad skulle det vara för föremål? .
J: Om jag kunde komma ihåg det skulle jag berätta det.
F: Jaha. Kan du rekonstruera vad det kan vara för föremål?
J: Nehej.
F: Men det är ett föremål alltså som du förvarade i väskan?
J: Ja, antingen var det det här rutiga blocket eller nånting helt annat.
F: Jaha. Vad det där helt annat skulle vara, det - ?
J: Ingen idé alls.
F: Vad?
J: Jag har ing“, jag har ingen idé alls om vad det kan -
F: Det har du ingen idé om?
J: Nehej.
F: Men nog vet du väl vad du brukar ha i väskan?
J: Jag brukar ha -.
F: Ja, det du sa förut.
J: Jaha,
F: Men det var ytterligare något föremål?
J: Men det här rutiga blocket har jag inte alltid med mig så att det är liksom -..
F: Men det här föremålet som du inte kan komma på nu, vad kan man använda det till?
J: (Tystnad) Jaha, eventuellt hade jag plockat ner nånting som jag trodde att jag skulle ha användning för ungefär, men som jag tydligen inte fick.
F: Vad var det då?
J: ................
F: Hade du plockat. med dig någonting (ohörbart) .....?
J: Ja, jag hade bara -, jag har antagligen bara satt ner nånting i väskan.
F: Vad var det för någonting då?
J: Vet ej.
F: Så du hade tagit med dig någonting där?
J: ja.
F: Det vet du?
J: Det är mer en sån där känsla att jag hade nånting med.
F: Mm. Vad var det?
J: Vet ej.
F: Hade du tagit det hemifrån eller?
J: Ja.
F: Var då?
J: Jaha. Vet ej.
F: Men det måste du väl veta när du har tagit det hemifrån bostaden.
J: Ja, men jag kunde ta lite med mig i väskan.
F: Nehej, Men vid det här tillfället -, du har ju en känsla av att du har tagit med dig någonting hemifrån som du hade ett extra föremål som du hade i väskan.
J: Antagligen var det nånting som jag inte brukar ha med mig i väskan, därför jag inte kommer ihåg.
F: Är det något tillhygge, något vapen eller?
J: Nehej.
F: Vad är det för någonting då?
J: Jaha, som jag sa förut så har jag inte en aning.
F: Kan du inte komma på det?
J: Nehej. Ja, nåt vapen är det inte, det brukar
F: Är det en kniv?
J: Nehej.
F: Har du haft något vapen i väskan vid något tillfälle?
J: Nehej, om man inte räknar med en kökskniv som vapen ... vart i nån affär och handlat.
F: Jaha, det har du haft förut?
J: Jaa, när jag gått ifrån affären där jag köpte kökskniven och till bostaden.
F: Jaha. Men ingenting annat alltså?
J: Nehej.
F: Hade du plockat. med dig någonting (ohörbart) .....?
J: Ja, jag hade bara -, jag har antagligen bara satt ner nånting i väskan.
F: Vad var det för någonting då?
J: Vet ej.
F: Så du hade tagit med dig någonting där?
J: ja.
F: Det vet du?
J: Det är mer en sån där känsla att jag hade nånting med.
F: Mm. Vad var det?
J: Vet ej.
F: Hade du tagit det hemifrån eller?
J: Ja.
F: Var då?
J: Jaha. Vet ej.
F: Men det måste du väl veta när du har tagit det hemifrån bostaden.
J: Ja, men jag kunde ta lite med mig i väskan.
F: Nehej, Men vid det här tillfället -, du har ju en känsla av att du har tagit med dig någonting hemifrån som du hade ett extra föremål som du hade i väskan.
J: Antagligen var det nånting som jag inte brukar ha med mig i väskan, därför jag inte kommer ihåg.
F: Är det något tillhygge, något vapen eller?
J: Nehej.
F: Vad är det för någonting då?
J: Jaha, som jag sa förut så har jag inte en aning.
F: Kan du inte komma på det?
J: Nehej. Ja, nåt vapen är det inte, det brukar
F: Är det en kniv?
J: Nehej.
F: Har du haft något vapen i väskan vid något tillfälle?
J: Nehej, om man inte räknar med en kökskniv som vapen ... vart i nån affär och handlat.
F: Jaha, det har du haft förut?
J: Jaa, när jag gått ifrån affären där jag köpte kökskniven och till bostaden.
F: Jaha. Men ingenting annat alltså?
J: Nehej.
F: Nej, Du får väl fundera på vad det är för föremål som du har medfört i väskan, om du kan komma på det senare. Någonting är det som du har haft med dig, det är du övertygad om?
J: Jaha, Jaha.
F: Eller hur?
J: Det .... Om känslan så är jag övertygad, ja..
F: Jaha. Men vad skulle det vara för slags föremål?
J: Vet ej.
F: Det vet du inte?
J: Nehej.
F: Nej. Ska vi fortsätta där då. Du promenerar alltså dels i kör.banan och dels på trottoaren Luntmakargatan söderut?
J: Ja.
F: Ensam. Är det så?
J: En-, och ensam, ja.
F: Är du i kontakt med några människor på Luntmakargatan?
J: Nehej.
F: Är du i kontakt med några människor eller någon människa direkt efter att du har lämnat puben?
J: Nehej.
F: Det är du inte. Nehej, utan du promenerar helt enkelt ensam.
J: Ja..
F: Är det så?
J: Det stämmer.
F: Ja. Kan du själv berätta vad du gör!
J: Jag promenerar då Luntmakargatan och kommer fram till Tunnelgatan.
F: Får jag fråga innan dess; ser du någon människa på vägen som du möter på Luntmakargatan eller som uppehåller sig där, som antingen -, på gatan, på trottoarerna eller i någon bil?
J: Inte som jag minns.
F: Det har du inget minne av - ?
J: Och inte som jag la märke till i alla fall.
F: Nehej. Du ser ingen speciell människa?
J: Ingen speciell människa, nehej.
F: Kan du ha mött någon eller sett några där?
J: Knappast.
F: Nej, Du får väl fundera på vad det är för föremål som du har medfört i väskan, om du kan komma på det senare. Någonting är det som du har haft med dig, det är du övertygad om?
J: Jaha, Jaha.
F: Eller hur?
J: Det .... Om känslan så är jag övertygad, ja..
F: Jaha. Men vad skulle det vara för slags föremål?
J: Vet ej.
F: Det vet du inte?
J: Nehej.
F: Nej. Ska vi fortsätta där då. Du promenerar alltså dels i kör.banan och dels på trottoaren Luntmakargatan söderut?
J: Ja.
F: Ensam. Är det så?
J: En-, och ensam, ja.
F: Är du i kontakt med några människor på Luntmakargatan?
J: Nehej.
F: Är du i kontakt med några människor eller någon människa direkt efter att du har lämnat puben?
J: Nehej.
F: Det är du inte. Nehej, utan du promenerar helt enkelt ensam.
J: Ja..
F: Är det så?
J: Det stämmer.
F: Ja. Kan du själv berätta vad du gör!
J: Jag promenerar då Luntmakargatan och kommer fram till Tunnelgatan.
F: Får jag fråga innan dess; ser du någon människa på vägen som du möter på Luntmakargatan eller som uppehåller sig där, som antingen -, på gatan, på trottoarerna eller i någon bil?
J: Inte som jag minns.
F: Det har du inget minne av - ?
J: Och inte som jag la märke till i alla fall.
F: Nehej. Du ser ingen speciell människa?
J: Ingen speciell människa, nehej.
F: Kan du ha mött någon eller sett några där?
J: Knappast.
F: Varför då?
J: Jag tycker att jag borde komma ihåg det.
F: Fanns det någon bil där som var i gång eller som kördes eller någon bil som det satt någon människa i på Luntmakargatan?
J: Det var ingen bil i gång och i dom parkerade bilarna tittade jag inte.
F: Nehej. Såg du över huvud taget till någon annan människa?
J: Nehej.
F: Det gjorde du inte?
J: Nehej.
F: Du fortsätter alltså Luntmakargatan fram söderut?
J: Söderut, ja.
F: Ja. Hur långt går du Luntmakargatan? Du går inte Luntmakargatan och viker av vid Kammakargatan?
J: Nehej.
F: Eller viker av Luntmakargatan vid Adolf Fredriks Kyrkogata?
J: Nehej. Jag fortsätter fram till Tunnelgatan.
F: Du går rakt fram?
J: Jaha.
F: Jaha. I vilken takt går du?
J: Jaha, promenadtakt.
F: Promenadtakt, ja. Och vad har du i tankarna då?
J: Jaha, det vad har jag i tankarna då? - biobesöket, eventuella biobesöket.
F: Jaha. Du går alltså Luntmakargatan och vidare fram till Tunnelgatan?
J: Jaha.
F: Hur har du tänkt dig fortsättningen?
J: När jag kom fram till Tunnelgatan så började jag fundera på om jag skulle fortsätta upp smågatorna..
F: Vilka smågator då?
J: Jaha, nu kommer jag inte ihåg namnet på dom smågatorna.
F: Nehej. Jag har en karta här vi kan titta på. Här är ju Tunnelgatan riktning söderut och här är ju korsningen med Tunnelgatan. Är du säker på att du går dit fram? Här borta ligger Tegnérgatan och här ligger 14 till 16, alltså Tre Backar.
J: Jaha.
F: Varför då?
J: Jag tycker att jag borde komma ihåg det.
F: Fanns det någon bil där som var i gång eller som kördes eller någon bil som det satt någon människa i på Luntmakargatan?
J: Det var ingen bil i gång och i dom parkerade bilarna tittade jag inte.
F: Nehej. Såg du över huvud taget till någon annan människa?
J: Nehej.
F: Det gjorde du inte?
J: Nehej.
F: Du fortsätter alltså Luntmakargatan fram söderut?
J: Söderut, ja.
F: Ja. Hur långt går du Luntmakargatan? Du går inte Luntmakargatan och viker av vid Kammakargatan?
J: Nehej.
F: Eller viker av Luntmakargatan vid Adolf Fredriks Kyrkogata?
J: Nehej. Jag fortsätter fram till Tunnelgatan.
F: Du går rakt fram?
J: Jaha.
F: Jaha. I vilken takt går du?
J: Jaha, promenadtakt.
F: Promenadtakt, ja. Och vad har du i tankarna då?
J: Jaha, det vad har jag i tankarna då? - biobesöket, eventuella biobesöket.
F: Jaha. Du går alltså Luntmakargatan och vidare fram till Tunnelgatan?
J: Jaha.
F: Hur har du tänkt dig fortsättningen?
J: När jag kom fram till Tunnelgatan så började jag fundera på om jag skulle fortsätta upp smågatorna..
F: Vilka smågator då?
J: Jaha, nu kommer jag inte ihåg namnet på dom smågatorna.
F: Nehej. Jag har en karta här vi kan titta på. Här är ju Tunnelgatan riktning söderut och här är ju korsningen med Tunnelgatan. Är du säker på att du går dit fram? Här borta ligger Tegnérgatan och här ligger 14 till 16, alltså Tre Backar.
J: Jaha.
F: Och här är då Luntmakargatan. Den går ju alltså parallellt med Sveavägen, men öster om Sveavägen.
J: Ja.
F: Den går du då i den riktningen söderut?
J: Stämmer ja.
F: Passerar tydligen korsningen ined Kammakargatan?
J: Stämmer.
F: Även som korsningen med Adolf Fredriks Kyrkogata?
J: Stämmer ja.
F: Du går alltså inte ut på Sveavägen
J: Nehej.
F: - vid något tillfälle?
J: Inte vid något.
F: Nehej, utan du fortsätter Luntmakargatan fram till korsningen Tunnelgatan?
J: Ja.
F: Hur har du sedan tänkt dig fortsättningen?
J: Då gick jag -, jag gick några tveksamma steg in mot Tunnelgatan så hade jag.-, stod på södra sidan av byggbaracken som finns står där.
F: Jaha, så du går nästan över själva korsningen med Tunnelgatan?
J: Jaha, jag bara -, några steg in på så har jag husvägg och byggbarack mitt emellan då. Där står jag liksom och vilken väg- vilken väg jag skulle ta.
F: Tvekar
J: Tvekar ja..
F: - lite på vilken
J: Om jag skulle fortsätta Luntmakargatan upp där eller ner på Sveavägen.
F: Jaha. Och du i..?
J: Då hör jag då två skott.
F: Det hör du?
J: Ja, eller tankarna for till smällare va“, men -.
F: Jaha. Och var hör du dom skotten?
J: Jaha, dom kommer ner-, nerifrån Sveavägen.
F: Jaha. Ser du någonting samtidigt?
F: Och här är då Luntmakargatan. Den går ju alltså parallellt med Sveavägen, men öster om Sveavägen.
J: Ja.
F: Den går du då i den riktningen söderut?
J: Stämmer ja.
F: Passerar tydligen korsningen ined Kammakargatan?
J: Stämmer.
F: Även som korsningen med Adolf Fredriks Kyrkogata?
J: Stämmer ja.
F: Du går alltså inte ut på Sveavägen
J: Nehej.
F: - vid något tillfälle?
J: Inte vid något.
F: Nehej, utan du fortsätter Luntmakargatan fram till korsningen Tunnelgatan?
J: Ja.
F: Hur har du sedan tänkt dig fortsättningen?
J: Då gick jag -, jag gick några tveksamma steg in mot Tunnelgatan så hade jag.-, stod på södra sidan av byggbaracken som finns står där.
F: Jaha, så du går nästan över själva korsningen med Tunnelgatan?
J: Jaha, jag bara -, några steg in på så har jag husvägg och byggbarack mitt emellan då. Där står jag liksom och vilken väg- vilken väg jag skulle ta.
F: Tvekar
J: Tvekar ja..
F: - lite på vilken
J: Om jag skulle fortsätta Luntmakargatan upp där eller ner på Sveavägen.
F: Jaha. Och du i..?
J: Då hör jag då två skott.
F: Det hör du?
J: Ja, eller tankarna for till smällare va“, men -.
F: Jaha. Och var hör du dom skotten?
J: Jaha, dom kommer ner-, nerifrån Sveavägen.
F: Jaha. Ser du någonting samtidigt?
J: Ja, (ohörbart) -, jag ser då någon faila ihop strax efter skotten och så hör jag steg springande och
F: Får jag fråga. Du hör all-, det är det första du registrerar, alltså det smäller två gånger?
J: Ja.
F: Kan du beskriva dom här smällarna?
J: Korta, snabba.
F: Korta, snabba. Har du någon uppfattning om tiden emellan, är det ...?
J: Tät följd.
F: I tät följd?
J: Ja.
F: Två stycken?
J: Två stycken.
F: Du är helt säker på det?
J: Ja.
F: Ser du någonting, typ:eldsflamma eller rök?
J: Nehej.
F: Tittar du däråt?
J: Jag tittar neråt, ja.
F: Hade du gjort det innan skotten smäller, så att säga?
J: Nehej, för jag tittar mot restaurang Bohemia då gör jag hör sko-, smällarna.
F: Så du tittar alltså Tunnelgatan österut
J: Jaha.
F: - när du hör smällarna
J: Jana.
F: - eller strax innan och sedan vänder du på huvudet och tittar neråt?
J: Då vänder jag på huvudet och tittar ner, ja.
F: Vi ska vända bandet där. Kassetten vändes Fortsättning förhör med Lars Jeppsson, band 1 sid 2.
J: Ja, (ohörbart) -, jag ser då någon faila ihop strax efter skotten och så hör jag steg springande och
F: Får jag fråga. Du hör all-, det är det första du registrerar, alltså det smäller två gånger?
J: Ja.
F: Kan du beskriva dom här smällarna?
J: Korta, snabba.
F: Korta, snabba. Har du någon uppfattning om tiden emellan, är det ...?
J: Tät följd.
F: I tät följd?
J: Ja.
F: Två stycken?
J: Två stycken.
F: Du är helt säker på det?
J: Ja.
F: Ser du någonting, typ:eldsflamma eller rök?
J: Nehej.
F: Tittar du däråt?
J: Jag tittar neråt, ja.
F: Hade du gjort det innan skotten smäller, så att säga?
J: Nehej, för jag tittar mot restaurang Bohemia då gör jag hör sko-, smällarna.
F: Så du tittar alltså Tunnelgatan österut
J: Jaha.
F: - när du hör smällarna
J: Jana.
F: - eller strax innan och sedan vänder du på huvudet och tittar neråt?
J: Då vänder jag på huvudet och tittar ner, ja.
F: Vi ska vända bandet där. Kassetten vändes Fortsättning förhör med Lars Jeppsson, band 1 sid 2.
F: Du säger, du hör två smällar i tät följd. Kan du bedöma ljudnivån?
J: Högt alltså.
F: Det var högt?
J: Ja.
F: Var det liksom -, ekade i gränden eller?
J: Inget direkt eko, nej.
F: Nehej, men det var högt?
J: Ja..
F: Kan du försöka dra dig till minnes exakta händelseförloppet efter dessa två smäller, vad du registrerar!
J: Jag ser då någon person falla ihop framåt (ohörbart)
F: Det ser du tydligt alltså?
J: Jag ser att han faller ....... synfält och en ung kvinna som faller -, placerar sig bredvid och skriker: "Hjälp, vad gör du?" - möjligtvis "nej, vad gör du?"
F: Jaha, du hör kvinnan skrika: "Hjälp, vad gör du?" eller "Nej, vad gör du?"
J: Så ja.
F: Du ser kvinnan?
J: Ja, typ silhuetter då.
F: En silhuett av henne.
J: Jag såg inga detaljer, typ mörka figurer då.
F: Och hör du samtidigt någonting?
J: Då hör jag samtidigt en person börjar springa.
F: Det hör du?
J: Ja. Tunnelgatan upp då så att en byggbarack, den skymmer sikten då.
F: Så han kommer springande emot dig alltså?
J: Ja, på motsatt -, norra sidan av byggbarackerna.
F: Jaha, men han springer alltså Tunnelgatan mot den plats där du befinner dig?
J: Ja.
F: Det hör du?
J: Jag hör stegen, ja.
F: Hur hörs det?
J. Jana, som nån som springer..
F: Du säger, du hör två smällar i tät följd. Kan du bedöma ljudnivån?
J: Högt alltså.
F: Det var högt?
J: Ja.
F: Var det liksom -, ekade i gränden eller?
J: Inget direkt eko, nej.
F: Nehej, men det var högt?
J: Ja..
F: Kan du försöka dra dig till minnes exakta händelseförloppet efter dessa två smäller, vad du registrerar!
J: Jag ser då någon person falla ihop framåt (ohörbart)
F: Det ser du tydligt alltså?
J: Jag ser att han faller ....... synfält och en ung kvinna som faller -, placerar sig bredvid och skriker: "Hjälp, vad gör du?" - möjligtvis "nej, vad gör du?"
F: Jaha, du hör kvinnan skrika: "Hjälp, vad gör du?" eller "Nej, vad gör du?"
J: Så ja.
F: Du ser kvinnan?
J: Ja, typ silhuetter då.
F: En silhuett av henne.
J: Jag såg inga detaljer, typ mörka figurer då.
F: Och hör du samtidigt någonting?
J: Då hör jag samtidigt en person börjar springa.
F: Det hör du?
J: Ja. Tunnelgatan upp då så att en byggbarack, den skymmer sikten då.
F: Så han kommer springande emot dig alltså?
J: Ja, på motsatt -, norra sidan av byggbarackerna.
F: Jaha, men han springer alltså Tunnelgatan mot den plats där du befinner dig?
J: Ja.
F: Det hör du?
J: Jag hör stegen, ja.
F: Hur hörs det?
J. Jana, som nån som springer..
F: Jaha. Får du uppfattningen att han springer fort, långsamt eller på vilket sätt?
J: Fort, som om han hade bråttom.
F: Hörs det ett speciellt ljud?
J: Nej, inget speciellt, bara fotsteg.
F: Bara fotsteg?
J: Jana.
F: Man kan liksom inte urskilja att han har viss typ av fotbeklädnad?
J: Ja, inte som jag kunde bedöma i alla fall.
F: Det gick inte och höra?
J: Nehej.
F: Hördes det någonting annat ljud än fotstegen när han sprang?
J: Nehej.
F: Inget metalliskt eller annat ljud från honom, så att säga eller från den här personen?
J: Nehej, inget metalliskt. Det är nåt annat ljud.
F: Ingenting?
J: Nehej.
F: Du bara hör någon som kommer och springer -
J: Jaha.
F: Tunnelgatan österut mot den plats där du befinner dig?
J: Ja.
F: Vad gör du i det här skedet?
J: Jaha, jag, jag hajade inte riktigt vad som hade hänt eller insåg inte riktigt allvaret(?) så att -.
F: Varför gör du inte det? Du hör -, du registrerar två smällar.
J: Jaha. Nej, på nåt sätt så kunde jag inte (ohörbart) fantasier föreställa mig att jag skulle vara med om -
F: Nej, det förstår jag mycket väl men -.
J: - sånt, så när det väl händer så kopplar jag inte det till att det verkligen har hänt.
F: Nehej. Nej, det förstår jag mycket väl. Men dom här smällarna, kraftiga smällarna, gav det ändå inte en tanke åt hållet att det var någon form av skottlossning som hade förekommit: -?
J: Jaha. När jag hörde stegen och såg honom falla ihop så tänkte jag att det -, att han har blivit nerskjuten.
F: Jaha. Får du uppfattningen att han springer fort, långsamt eller på vilket sätt?
J: Fort, som om han hade bråttom.
F: Hörs det ett speciellt ljud?
J: Nej, inget speciellt, bara fotsteg.
F: Bara fotsteg?
J: Jana.
F: Man kan liksom inte urskilja att han har viss typ av fotbeklädnad?
J: Ja, inte som jag kunde bedöma i alla fall.
F: Det gick inte och höra?
J: Nehej.
F: Hördes det någonting annat ljud än fotstegen när han sprang?
J: Nehej.
F: Inget metalliskt eller annat ljud från honom, så att säga eller från den här personen?
J: Nehej, inget metalliskt. Det är nåt annat ljud.
F: Ingenting?
J: Nehej.
F: Du bara hör någon som kommer och springer -
J: Jaha.
F: Tunnelgatan österut mot den plats där du befinner dig?
J: Ja.
F: Vad gör du i det här skedet?
J: Jaha, jag, jag hajade inte riktigt vad som hade hänt eller insåg inte riktigt allvaret(?) så att -.
F: Varför gör du inte det? Du hör -, du registrerar två smällar.
J: Jaha. Nej, på nåt sätt så kunde jag inte (ohörbart) fantasier föreställa mig att jag skulle vara med om -
F: Nej, det förstår jag mycket väl men -.
J: - sånt, så när det väl händer så kopplar jag inte det till att det verkligen har hänt.
F: Nehej. Nej, det förstår jag mycket väl. Men dom här smällarna, kraftiga smällarna, gav det ändå inte en tanke åt hållet att det var någon form av skottlossning som hade förekommit: -?
J: Jaha. När jag hörde stegen och såg honom falla ihop så tänkte jag att det -, att han har blivit nerskjuten.
F: Du tänkte det?
J: Ja.
F: Förstod du då att den här personen som kom springandes vars steg du hörde, kunde haft med det inträffade och göra?
J: Jaha,
F: Det förstod du meddetsamma?
J: Det förstod jag meddetsamma.
F: Var det så?
J: Ja.
F: Jaha, och vad gjorde du då?
J: Ja, jag stod kvar på min plats tills han korsade hörnet Luntmakargatan & Tunnelgatan.
F: Jaha. Du stod alltså stilla då -
J: Jag stod -.
F: i den södra delen av Tunnelgatan i själva korsningen -
J: Jaha.
F: - Tunnelgatan & Luntmakargatan?
J: Jag stod kvar där.
F: I vilken riktning stod du då?
J: Jag vände mig eft-, emot stegens riktning.
F: Och tittade där?
J: Och tittade, ja.
F: Såg du när han kom uppspringande bakom barackerna, när han dyker upp där?
J: Jag ser honom när han dyker upp i korsningen.
F: Det gör du?
J: Ja.
F: Så du har vänt dig om alltså och står och ser när han kommer och dyker upp bakom barackerna?
J: Ja.
F: Är det så?
J: Det är så, ja.
F: Vad ser du då?
J: Jag ser en figur som springer.
F: Vad är det för en figur? Känner du igen honom?
J: Jag skulle inte känna igen honom. Jag ser bara en kraftig ryggtavla.
F: Du tänkte det?
J: Ja.
F: Förstod du då att den här personen som kom springandes vars steg du hörde, kunde haft med det inträffade och göra?
J: Jaha,
F: Det förstod du meddetsamma?
J: Det förstod jag meddetsamma.
F: Var det så?
J: Ja.
F: Jaha, och vad gjorde du då?
J: Ja, jag stod kvar på min plats tills han korsade hörnet Luntmakargatan & Tunnelgatan.
F: Jaha. Du stod alltså stilla då -
J: Jag stod -.
F: i den södra delen av Tunnelgatan i själva korsningen -
J: Jaha.
F: - Tunnelgatan & Luntmakargatan?
J: Jag stod kvar där.
F: I vilken riktning stod du då?
J: Jag vände mig eft-, emot stegens riktning.
F: Och tittade där?
J: Och tittade, ja.
F: Såg du när han kom uppspringande bakom barackerna, när han dyker upp där?
J: Jag ser honom när han dyker upp i korsningen.
F: Det gör du?
J: Ja.
F: Så du har vänt dig om alltså och står och ser när han kommer och dyker upp bakom barackerna?
J: Ja.
F: Är det så?
J: Det är så, ja.
F: Vad ser du då?
J: Jag ser en figur som springer.
F: Vad är det för en figur? Känner du igen honom?
J: Jag skulle inte känna igen honom. Jag ser bara en kraftig ryggtavla.
F: Är det någon som du känner igen?
J: Det är ingen som jag -.
F: Det är ingen person som du känner igen?
J: Nehej.
F: Det är ingen bekant till dig eller någon annan människa som du känner igen?
J: Nehej. Det är al-, aldrig nån -, det är inte nån som jag har sett förut.
F: Aldrig?
J: Nehej.
F: Är du säker på det?
J: Skulle jag ha känt igen honom så -, det var ingenting -, inga detaljer jag kände igen.
F: Men du måste ju ha stått väldigt nära den här personen?
J: (Ohörbart) -, ja, det.:-, jag har aldrig sett honom förut.
F: Men det kan ju inte ha varit många meter ifrån honom. Han måste ju ha kommit och sprungit förbi dig bara ett antal meter ifrån dig.
J: Han var några meter men -.
F: Hur många meter då?
J: Jag har svårt och döma -, jag har lite svårt och bedöma så där exakta meter, men fem-tio meter kanske.
F: Du var ju på andra sidan gatan i princip?
J: Ja.
F: Där dyker han upp bakom barackerna?
J: Jaha.
F: Ja. Vad är det för en människa, är det en man eller kvinna?
J: Det var typiskt manskropp, manlig ryggtavia.
F: Ja. Men ser du inte honom direkt när han kommer upp?
J: Jag ser aldrig framifrån utan -
F: Från?
J: Jag ser honom bara snett bakifrån då så att han korsade
F: Jaha, så du ser aldrig ansiktet?
J: Nehej.
F: Vad kommer det sig att du inte ser honom framifrån då?
J: Nehej, för det var på motsatta sidan vid barackerna va'. Jag brydde mig inte om och gå till hans sida om barackerna.
F: Är det någon som du känner igen?
J: Det är ingen som jag -.
F: Det är ingen person som du känner igen?
J: Nehej.
F: Det är ingen bekant till dig eller någon annan människa som du känner igen?
J: Nehej. Det är al-, aldrig nån -, det är inte nån som jag har sett förut.
F: Aldrig?
J: Nehej.
F: Är du säker på det?
J: Skulle jag ha känt igen honom så -, det var ingenting -, inga detaljer jag kände igen.
F: Men du måste ju ha stått väldigt nära den här personen?
J: (Ohörbart) -, ja, det.:-, jag har aldrig sett honom förut.
F: Men det kan ju inte ha varit många meter ifrån honom. Han måste ju ha kommit och sprungit förbi dig bara ett antal meter ifrån dig.
J: Han var några meter men -.
F: Hur många meter då?
J: Jag har svårt och döma -, jag har lite svårt och bedöma så där exakta meter, men fem-tio meter kanske.
F: Du var ju på andra sidan gatan i princip?
J: Ja.
F: Där dyker han upp bakom barackerna?
J: Jaha.
F: Ja. Vad är det för en människa, är det en man eller kvinna?
J: Det var typiskt manskropp, manlig ryggtavia.
F: Ja. Men ser du inte honom direkt när han kommer upp?
J: Jag ser aldrig framifrån utan -
F: Från?
J: Jag ser honom bara snett bakifrån då så att han korsade
F: Jaha, så du ser aldrig ansiktet?
J: Nehej.
F: Vad kommer det sig att du inte ser honom framifrån då?
J: Nehej, för det var på motsatta sidan vid barackerna va'. Jag brydde mig inte om och gå till hans sida om barackerna.
F: Nehej. Men stod du så till att du inte kunde se -?
J: Nehej, jag stod inte så till.
F: Vad menar du, du - ?
J: Jag stod så till så att jag då jag först fick syn på honom var bara snett bakifrån då.
F: Du kunde alltså inte se honom på annat sätt?
J: NeheJ:
F: Han dök upp på det sättet att du hade ingen möjlighet att se honom vare sig framifrån eller från sidan?
J: Javisst, inte framifrån och inte från sidan ut-, då snett bakifrån.
F: Snett bakifrån.
J: Ja.
F: Och beskriv vad du ser!
J: Jag ser en bred ryggtavla och nånting på huvudet som ser ut som en keps, nån typ :.... .... keps. Jag tänkte inte så noggrant på kläderna. just då, utan nu efteråt när jag hade kontakt med polisbilarna så hade jag fått för mig att det var en typ mörkblå täckjacka eller nånting.
F: Det var nånting som du bara hade fått för dig?
J: Ja, just, det var nånting jag hade fått för mig. Det var nåt mörkt i alla fall, nåt mörkt klädesplagg.
F: När du ser att han dyker upp och du ser honom snett bakifrån, vad ser du då? Du ser alltså en, som du uppfattar, en man
J: Ja.
F: som springer -
J: Som springer, ja,
F: Tunnelgatan österut.
J: Österut, ja.
F: På vilket sätt springer han?
J. Något framåtlutad, inte mycket men något i alla fall.
F: Något. Hur springer han? Man kan ju springa på olika sätt.
J: Tungt.
F: Tungt. Tunga steg.
J: Jaha, snabba men ändå tunga på nåt sätt.
F: Ja, kan du närmare i detalj försöka utveckla det? Vad kan det bero på?
J: Jag vet inte. Det kanske beror på att han var tung i sig själv kanske.
F: Nehej. Men stod du så till att du inte kunde se -?
J: Nehej, jag stod inte så till.
F: Vad menar du, du - ?
J: Jag stod så till så att jag då jag först fick syn på honom var bara snett bakifrån då.
F: Du kunde alltså inte se honom på annat sätt?
J: NeheJ:
F: Han dök upp på det sättet att du hade ingen möjlighet att se honom vare sig framifrån eller från sidan?
J: Javisst, inte framifrån och inte från sidan ut-, då snett bakifrån.
F: Snett bakifrån.
J: Ja.
F: Och beskriv vad du ser!
J: Jag ser en bred ryggtavla och nånting på huvudet som ser ut som en keps, nån typ :.... .... keps. Jag tänkte inte så noggrant på kläderna. just då, utan nu efteråt när jag hade kontakt med polisbilarna så hade jag fått för mig att det var en typ mörkblå täckjacka eller nånting.
F: Det var nånting som du bara hade fått för dig?
J: Ja, just, det var nånting jag hade fått för mig. Det var nåt mörkt i alla fall, nåt mörkt klädesplagg.
F: När du ser att han dyker upp och du ser honom snett bakifrån, vad ser du då? Du ser alltså en, som du uppfattar, en man
J: Ja.
F: som springer -
J: Som springer, ja,
F: Tunnelgatan österut.
J: Österut, ja.
F: På vilket sätt springer han?
J. Något framåtlutad, inte mycket men något i alla fall.
F: Något. Hur springer han? Man kan ju springa på olika sätt.
J: Tungt.
F: Tungt. Tunga steg.
J: Jaha, snabba men ändå tunga på nåt sätt.
F: Ja, kan du närmare i detalj försöka utveckla det? Vad kan det bero på?
J: Jag vet inte. Det kanske beror på att han var tung i sig själv kanske.
F: Jaha, men du uppfattar som det är tunga men ändå ganska snabba steg?
J: Jaha.
F: Och något framåtlutad?
J: Jaha, något framåtlutad, ja.
F: Var det något speciellt i hans sätt att springa som du la märke till?
J: Inget speciellt. Han kanske ........ armarna fram och tillbaks något men -.
F: Han gjorde det?
J: Jaha.
F: Höll han dom på ut-?
J: Egentligen såg jag bara armen som var närmast mig, höger arm då. Den förde han liksom framåt, bakåt.
F: Fram och tillbaka.
J: Ja.
F: På vilket sätt då?
J: Jaha, böjda armar ungefär.
F: Böjd i armbågslederna?
J: Armbågsled, ja.
F: Fram och tillbaka?
J: Det var inte några snabba svängar men ändå
F: Nehej.
J: Kanske något långsamma sving.
F: Något långsammare. Verkade han van att springa? Har du erfarenhet av sådant?
J: Nehej, inte nån större erfarenhet, men om han hade nån bra kon-, rätt bra kondition.
F: Tror du det?
J: Jaha. Inte -, om han brukar springa ofta kunde jag inte bedöma men att han hade rätt schysst kondition, det är möjligt om han sprang uppför trapporna då. .
F: Jaha. Hörde du något ljud ifrån andning eller från, honom på något sätt?
J: Det inte nåt speciellt, men jag antar att han flämtade.
F: Hörde du det, flämtande ljud eller hörde du något annat ljud ifrån honom -
J: Nehej.
F: Jaha, men du uppfattar som det är tunga men ändå ganska snabba steg?
J: Jaha.
F: Och något framåtlutad?
J: Jaha, något framåtlutad, ja.
F: Var det något speciellt i hans sätt att springa som du la märke till?
J: Inget speciellt. Han kanske ........ armarna fram och tillbaks något men -.
F: Han gjorde det?
J: Jaha.
F: Höll han dom på ut-?
J: Egentligen såg jag bara armen som var närmast mig, höger arm då. Den förde han liksom framåt, bakåt.
F: Fram och tillbaka.
J: Ja.
F: På vilket sätt då?
J: Jaha, böjda armar ungefär.
F: Böjd i armbågslederna?
J: Armbågsled, ja.
F: Fram och tillbaka?
J: Det var inte några snabba svängar men ändå
F: Nehej.
J: Kanske något långsamma sving.
F: Något långsammare. Verkade han van att springa? Har du erfarenhet av sådant?
J: Nehej, inte nån större erfarenhet, men om han hade nån bra kon-, rätt bra kondition.
F: Tror du det?
J: Jaha. Inte -, om han brukar springa ofta kunde jag inte bedöma men att han hade rätt schysst kondition, det är möjligt om han sprang uppför trapporna då. .
F: Jaha. Hörde du något ljud ifrån andning eller från, honom på något sätt?
J: Det inte nåt speciellt, men jag antar att han flämtade.
F: Hörde du det, flämtande ljud eller hörde du något annat ljud ifrån honom -
J: Nehej.
F: när han springer förbi och uppför trapporna?
J: Nehej, egentligen hörde jag inte så -, hörde jag inte så mycket mer än stegen han gjorde. Men kanske flämt-, flämtningarna också då, men det kan jag inte garantera just nu.
F: Nehej. Jaha, men du kan ha hört det, att han liksom flåsade eller flämtade?
J: Ja, det var inget speciellt anmärkningsvärt.
F: Det var inte något direkt som du fäste dig vid?
J: Det var ingenting jag fäste mig vid, nej.
F: Nehej.
J: Jag antar att dom flesta flämtar när dom springer så att -, även om det var -,
F: Jaha. Men det var ingenting hos honom som du speciellt la märke till?
J: Nej.
F: Nehe
J: Är du övertygad om att det är en man det här? J. Jana.
F: Det är du?
J: Jag skulle bli fruktansvärt paff (ohörbart) skulle vara en kvinna.
F: Det är en man alltså?
J: Det är en typisk man.
F: Ja. Kan du beskriva hans kroppsbyggnad.
J: Det enda jag la märk-, tänkte på så här, det var att han var kraftig va'.
F: Han var kraftigt byggd?
J: Han var kraftigt byggd eller om han var muskellös kunde jag inte se på grund av -, men han var kraftigt byggd i alla fall.
F: Jana. Du själv är ganska klent byggd.
J: Jaha, jag är ganska klen jag.
F: Jaha. Så jämtfört med dig så är han ganska kraftigt byggd eller?
J: Jaha,
F: Och kan du närmare utveckla det här med kraftigt byggd. Du ser på mig; är han som jag eller mindre? Jag är ju ganska kraftig.
J: Jaha. Han kanske bakifrån kanske. Jaha, det är svårt nu, tycker jag (ohörbart). Kanske men du har rätt kraftig skuld-, rygg dụ med.
F: Jaha.
F: när han springer förbi och uppför trapporna?
J: Nehej, egentligen hörde jag inte så -, hörde jag inte så mycket mer än stegen han gjorde. Men kanske flämt-, flämtningarna också då, men det kan jag inte garantera just nu.
F: Nehej. Jaha, men du kan ha hört det, att han liksom flåsade eller flämtade?
J: Ja, det var inget speciellt anmärkningsvärt.
F: Det var inte något direkt som du fäste dig vid?
J: Det var ingenting jag fäste mig vid, nej.
F: Nehej.
J: Jag antar att dom flesta flämtar när dom springer så att -, även om det var -,
F: Jaha. Men det var ingenting hos honom som du speciellt la märke till?
J: Nej.
F: Nehe
J: Är du övertygad om att det är en man det här? J. Jana.
F: Det är du?
J: Jag skulle bli fruktansvärt paff (ohörbart) skulle vara en kvinna.
F: Det är en man alltså?
J: Det är en typisk man.
F: Ja. Kan du beskriva hans kroppsbyggnad.
J: Det enda jag la märk-, tänkte på så här, det var att han var kraftig va'.
F: Han var kraftigt byggd?
J: Han var kraftigt byggd eller om han var muskellös kunde jag inte se på grund av -, men han var kraftigt byggd i alla fall.
F: Jana. Du själv är ganska klent byggd.
J: Jaha, jag är ganska klen jag.
F: Jaha. Så jämtfört med dig så är han ganska kraftigt byggd eller?
J: Jaha,
F: Och kan du närmare utveckla det här med kraftigt byggd. Du ser på mig; är han som jag eller mindre? Jag är ju ganska kraftig.
J: Jaha. Han kanske bakifrån kanske. Jaha, det är svårt nu, tycker jag (ohörbart). Kanske men du har rätt kraftig skuld-, rygg dụ med.
F: Jaha.
J: Nej, jag kan inte säga nåt specifikare än så här.
F: Är du i uppfattningen att han är ungefär som jag eller mer eller mindre?
J: Jaha, från din Det skulle antingen- från ditt eller något uppåt då kanske, men -.
F: Vad sa du?
J: Kanske något mer kanske.
F: Ännu kraftigare än jag?
J: Jaha, det ....
F: Jaha
J: Ja, det är svårt och säga, tycker jag, men mindre är det inte i alla fall, inte mindre.
F: Som jag eller mera eller kraftigare?
J: Nehej, han var inte mindre kraftigare över ryggen än
F: Han har väl så bred ryggtavla som jag?
J: Jaha.
F: Kanske bredare?
J: Kanske bredare, ja.
F: Jaha. Hur lång är den här personen?
J: Centimeter kan jag inte säga, men längre nå-, längre än vad jag var är det. Jag är 164 då så att -.
F: Du är bara 164.
J: Så dom flesta är egentligen längre än vad jag är men
F: Jaha. Men om du jämför med mig. Jag är 185. Kan du bedöma hans längd då?
J: Nehej, inte så exakt men kanske (ohörbart) kanske, men jag kan inte säg-, svara på det men ... Därför jag kan inte -, har så väldigt svårt och bedöma centimeter på folk så att -.
F: Ja, det är svårt. Men om vi nu tar inom ramen av 5 centimeter. Jag är 185. Skulle du bedöma honom som -.
J: Jag skulle -, jag skulle nog ta från_175 och uppåt då.
F: Ja. Uppåt till vad då?
J: Ja, han var ju inte nåt extrem lång, det var han inte. .
F: Nehej. 175 till 185 eller?
J. 190 kanske. Ja, det är ingenting jag kan svara på utan bara en gissning så här.
J: Nej, jag kan inte säga nåt specifikare än så här.
F: Är du i uppfattningen att han är ungefär som jag eller mer eller mindre?
J: Jaha, från din Det skulle antingen- från ditt eller något uppåt då kanske, men -.
F: Vad sa du?
J: Kanske något mer kanske.
F: Ännu kraftigare än jag?
J: Jaha, det ....
F: Jaha
J: Ja, det är svårt och säga, tycker jag, men mindre är det inte i alla fall, inte mindre.
F: Som jag eller mera eller kraftigare?
J: Nehej, han var inte mindre kraftigare över ryggen än
F: Han har väl så bred ryggtavla som jag?
J: Jaha.
F: Kanske bredare?
J: Kanske bredare, ja.
F: Jaha. Hur lång är den här personen?
J: Centimeter kan jag inte säga, men längre nå-, längre än vad jag var är det. Jag är 164 då så att -.
F: Du är bara 164.
J: Så dom flesta är egentligen längre än vad jag är men
F: Jaha. Men om du jämför med mig. Jag är 185. Kan du bedöma hans längd då?
J: Nehej, inte så exakt men kanske (ohörbart) kanske, men jag kan inte säg-, svara på det men ... Därför jag kan inte -, har så väldigt svårt och bedöma centimeter på folk så att -.
F: Ja, det är svårt. Men om vi nu tar inom ramen av 5 centimeter. Jag är 185. Skulle du bedöma honom som -.
J: Jag skulle -, jag skulle nog ta från_175 och uppåt då.
F: Ja. Uppåt till vad då?
J: Ja, han var ju inte nåt extrem lång, det var han inte. .
F: Nehej. 175 till 185 eller?
J. 190 kanske. Ja, det är ingenting jag kan svara på utan bara en gissning så här.
F: Jaha. Du bedömer honom inom den längden någonstans?
J: Jaha. Just då tänkte jag inte på centimeter utan bara att han var längre än mig.
F: Jaha. Men gav han ett intryck av att vara lång?
J: Ja, inte extrem lång men lång.
F: Verkade han bara kraftig över ryggen och axlarna, är han kraftig över hela kroppen eller?
J: Jaha, (ohörbart) -, märkte mest utav, det var ryggtavlan och axelpartiet som var kraftiga då va' ......... Inte plufsig eller så utan tjock-.
F: In-.
J: Inte tjock eller plufsig.
F: Inte tjock eller plufsig -
J: Nehej.
F: utan -
J: Rätt muskulös.
F: - muskulös, väl-.
J: Välbyggd.
F: Välbyggd, jaha. Såg du någon del av huvudet/ansiktet?
J: Nehej. Ja, det kan vara lite när han var högst upp på trapporna. Jag stod en bit ifrån, nedersta trappsteget, så gjorde han ett snabbt ögonkast men -.
F: Kan du tala lite högre! Ja?
J: När han var högst upp på trapporna och jag stod en bit ifrån, nedersta trappsteget då, såg jag att han gjorde typ snabbt ögonkast ungefär.
F: Snett bakåt höger?
J: Ja.
F: Ja?
J: Då passade han på och försvinna bakom några skynken då -
F: Ja, men då såg du delar av hans ansikte?
J: Nehej, det var inte mycket.
F: Men du gjorde det ändå.
J: Jag såg bara att han vände på huvudet egentligen.
F: Jaha, vad såg du då?
J. Nej, inga detaljer (ohörbart).
F: Jaha. Du bedömer honom inom den längden någonstans?
J: Jaha. Just då tänkte jag inte på centimeter utan bara att han var längre än mig.
F: Jaha. Men gav han ett intryck av att vara lång?
J: Ja, inte extrem lång men lång.
F: Verkade han bara kraftig över ryggen och axlarna, är han kraftig över hela kroppen eller?
J: Jaha, (ohörbart) -, märkte mest utav, det var ryggtavlan och axelpartiet som var kraftiga då va' ......... Inte plufsig eller så utan tjock-.
F: In-.
J: Inte tjock eller plufsig.
F: Inte tjock eller plufsig -
J: Nehej.
F: utan -
J: Rätt muskulös.
F: - muskulös, väl-.
J: Välbyggd.
F: Välbyggd, jaha. Såg du någon del av huvudet/ansiktet?
J: Nehej. Ja, det kan vara lite när han var högst upp på trapporna. Jag stod en bit ifrån, nedersta trappsteget, så gjorde han ett snabbt ögonkast men -.
F: Kan du tala lite högre! Ja?
J: När han var högst upp på trapporna och jag stod en bit ifrån, nedersta trappsteget då, såg jag att han gjorde typ snabbt ögonkast ungefär.
F: Snett bakåt höger?
J: Ja.
F: Ja?
J: Då passade han på och försvinna bakom några skynken då -
F: Ja, men då såg du delar av hans ansikte?
J: Nehej, det var inte mycket.
F: Men du gjorde det ändå.
J: Jag såg bara att han vände på huvudet egentligen.
F: Jaha, vad såg du då?
J. Nej, inga detaljer (ohörbart).
F: Nehej. Men du såg kanske hans ansik-, sida, högra ansiktshalva?
J: Nehej, det mesta skymdes av axeln ungefär alltså
F: Jaha. Men du såg att han vände huvudet till höger och tittade snett bakåt?
J: Ja. Jag såg att han vände sig om, så försvann han snabbt bakom några skynken så att -.
F: Men vad hann du registrera då av hans ansikte? Ska vi ta ansiktet. Hudfärg, hyn?
J: Nehej, jag såg ingen -, jag registrerade inget speciellt där -
F: Om han hade ljus eller mörk hy, såg du det?
J: Nehej.
F: Ingenting?
J: Det var ingenting där som han -
F: Såg du om han hade skägg/mustasch eller någonting?
J: Nehej.
F: Ingenting?
J: Ingenting
F: Någonting av öra, hårfäste, ögon, näsa, mun?
J: Nehej.
F: Ingenting. Var det någonting som gav ett ljusare intryck, någonting som framträdde när han tittade snett bakåt till höger?
J: Det var ingenting som fastnade.
F: Vad var det som gjorde att du såg att han vred på huvudet?
J: Därför jag stod nedanför trapporna och tittade upp när han sprang.
F: Jaha, men vad var det i hans rörelse som gjorde att du la märke till det?
J: Huvudrörelsen.
F: Det var huvudrörelsen?
J. Fast han bara stannade till nån -, bara nåt ögonblick och vred på huvudet.
F: Fick du en uppfattning om vad det var för en människa då, om det var en svensk, en -, eller en nordbo, skandinav, kanske vi ska säga? En europé eller någon annan?
J: Nej, inga såna där nationalitetsgrejer. Ingenting som jag kan placera till någon speciell del av världen.
F: Det kan du inte?
J: Nehej.
F: Nehej. Men du såg kanske hans ansik-, sida, högra ansiktshalva?
J: Nehej, det mesta skymdes av axeln ungefär alltså
F: Jaha. Men du såg att han vände huvudet till höger och tittade snett bakåt?
J: Ja. Jag såg att han vände sig om, så försvann han snabbt bakom några skynken så att -.
F: Men vad hann du registrera då av hans ansikte? Ska vi ta ansiktet. Hudfärg, hyn?
J: Nehej, jag såg ingen -, jag registrerade inget speciellt där -
F: Om han hade ljus eller mörk hy, såg du det?
J: Nehej.
F: Ingenting?
J: Det var ingenting där som han -
F: Såg du om han hade skägg/mustasch eller någonting?
J: Nehej.
F: Ingenting?
J: Ingenting
F: Någonting av öra, hårfäste, ögon, näsa, mun?
J: Nehej.
F: Ingenting. Var det någonting som gav ett ljusare intryck, någonting som framträdde när han tittade snett bakåt till höger?
J: Det var ingenting som fastnade.
F: Vad var det som gjorde att du såg att han vred på huvudet?
J: Därför jag stod nedanför trapporna och tittade upp när han sprang.
F: Jaha, men vad var det i hans rörelse som gjorde att du la märke till det?
J: Huvudrörelsen.
F: Det var huvudrörelsen?
J. Fast han bara stannade till nån -, bara nåt ögonblick och vred på huvudet.
F: Fick du en uppfattning om vad det var för en människa då, om det var en svensk, en -, eller en nordbo, skandinav, kanske vi ska säga? En europé eller någon annan?
J: Nej, inga såna där nationalitetsgrejer. Ingenting som jag kan placera till någon speciell del av världen.
F: Det kan du inte?
J: Nehej.
F: Det fanns ingenting i hans person som tyder på att han var av viss härkomst?
J: Det enda jag kan märka nu, det är att han var. typ mörkt alltså, bakifrån såg jag mörkt bara.
F: Mörkt -.
J: Att allting han hade på sig var mörkt.
F: Allt var mörkt.
J: Jaha, tydligen håret var också
F: Jaha.
J: ............ Jag la inte märke till några ljusa detaljer.
F: Ingenting ljust i hans person?
J: Nehej.
F: Vare sig från ansikte eller du kanske inte såg ansiktet?
J: Nehej. Det lilla jag såg när han -, när han vände sig om det hann jag inte uppfatta.
F: Du hann inte uppfatta eventuell ansiktshy, färg. Du ser alltså en huvudrörelse?
J: Jag ser en huvudrörelse, ja, att han ska titta bakåt alltså.
F: Jaha. Kan du beskriva hans huvud?
J: (Tystnad) Nehej, det kan jag inte.
F: Har den en viss -, särskild form?
J: Nehej, det var ingen speciell form utan det var bara det var ett huvud.
F: Jaha. Man kan ju uppfatta ett huvud som litet, stort eller ha en viss form. Vad kan du säga om det?
J: Inget specifikt alls med huvudformen eller någonting där.
F: Ingenting?
J: Inget specifikt (ohörbart)
F: Inte ordinär storlek?
J: Ja, vad ska man säga? Ordinärt -,
F: I förhållande till kroppen.
J: Ja, det var- det var nog samma proportion. Det var inget oproportioneligt med kroppen alltså.
F: Det var det inte?
J: Nehej.
F: Nehej. Och inte med huvudet heller?
J: Nehej, för då borde man -, såna detaljer borde man lägga märke till.
F: Det fanns ingenting i hans person som tyder på att han var av viss härkomst?
J: Det enda jag kan märka nu, det är att han var. typ mörkt alltså, bakifrån såg jag mörkt bara.
F: Mörkt -.
J: Att allting han hade på sig var mörkt.
F: Allt var mörkt.
J: Jaha, tydligen håret var också
F: Jaha.
J: ............ Jag la inte märke till några ljusa detaljer.
F: Ingenting ljust i hans person?
J: Nehej.
F: Vare sig från ansikte eller du kanske inte såg ansiktet?
J: Nehej. Det lilla jag såg när han -, när han vände sig om det hann jag inte uppfatta.
F: Du hann inte uppfatta eventuell ansiktshy, färg. Du ser alltså en huvudrörelse?
J: Jag ser en huvudrörelse, ja, att han ska titta bakåt alltså.
F: Jaha. Kan du beskriva hans huvud?
J: (Tystnad) Nehej, det kan jag inte.
F: Har den en viss -, särskild form?
J: Nehej, det var ingen speciell form utan det var bara det var ett huvud.
F: Jaha. Man kan ju uppfatta ett huvud som litet, stort eller ha en viss form. Vad kan du säga om det?
J: Inget specifikt alls med huvudformen eller någonting där.
F: Ingenting?
J: Inget specifikt (ohörbart)
F: Inte ordinär storlek?
J: Ja, vad ska man säga? Ordinärt -,
F: I förhållande till kroppen.
J: Ja, det var- det var nog samma proportion. Det var inget oproportioneligt med kroppen alltså.
F: Det var det inte?
J: Nehej.
F: Nehej. Och inte med huvudet heller?
J: Nehej, för då borde man -, såna detaljer borde man lägga märke till.
F: Har du någon uppfattning om huvudets form? Man kan ju ha fyrkantigt, man kan ha ovalt och det kan vara format på olika sätt. Har du någon uppfattning om det?
J: Jag har ingen uppfattning. Ingen medveten uppfattning i alla fall.
F: En del har ju fyrkantigt, en del har ovalt, vissa människor har ganska runit ansikte.
J: Nehej, ansiktet kan jag inte bedöma här men -.
F: Eller - ja.
J: Bakifrån ordinärt kanske.
F: Det var inget speciellt?
J: Det var inget speciellt (ohörbart).
F: Nehe. Hade han någon huvudbonad?
J: Keps.
F: Han hade det?
J: Det var nån lik-, nånting som liknar keps i så fall. För det blev - som tog upp -, dök upp i skallen var keps.
F: Keps.
J: Som klar -, . som klart ord va'. Om det inte var en keps så var det nånting som beskrevs som nåt liknande då.
F: Är du duktig på att rita?
J: Nehej, det är jag urdålig på.
F: Jaha. Men det är något kepsliknande -.
J: Ja.
F: Någon kepsliknande huvudbonad (ohörbart)?
J: Ja.
F: Vad är det för färg på den?
J: Mörk, mörk till svart då i så fall.
F: Vad sa du?
J: Det ska nog vara mörkt till svart.
F: Jaha. Kan du -, tror -, efter förhöret försöka göra någon form av skiss på huvudbonaden? Ska vi försöka det. Fanns det någonting i den här huvudbonaden som du uppfattar som keps som du kan närmare beskriva?
J: Nehej, ingenting som jag kan beskriva närmare utan bara liksom -,
F: Vad slags keps skulle det vara? Det finns ju massor med olika typer av kepsar.
J: Ja, tyvärr kan jag inte plocka fram nån medveten bild utav den så att ...
F: Har du någon uppfattning om huvudets form? Man kan ju ha fyrkantigt, man kan ha ovalt och det kan vara format på olika sätt. Har du någon uppfattning om det?
J: Jag har ingen uppfattning. Ingen medveten uppfattning i alla fall.
F: En del har ju fyrkantigt, en del har ovalt, vissa människor har ganska runit ansikte.
J: Nehej, ansiktet kan jag inte bedöma här men -.
F: Eller - ja.
J: Bakifrån ordinärt kanske.
F: Det var inget speciellt?
J: Det var inget speciellt (ohörbart).
F: Nehe. Hade han någon huvudbonad?
J: Keps.
F: Han hade det?
J: Det var nån lik-, nånting som liknar keps i så fall. För det blev - som tog upp -, dök upp i skallen var keps.
F: Keps.
J: Som klar -, . som klart ord va'. Om det inte var en keps så var det nånting som beskrevs som nåt liknande då.
F: Är du duktig på att rita?
J: Nehej, det är jag urdålig på.
F: Jaha. Men det är något kepsliknande -.
J: Ja.
F: Någon kepsliknande huvudbonad (ohörbart)?
J: Ja.
F: Vad är det för färg på den?
J: Mörk, mörk till svart då i så fall.
F: Vad sa du?
J: Det ska nog vara mörkt till svart.
F: Jaha. Kan du -, tror -, efter förhöret försöka göra någon form av skiss på huvudbonaden? Ska vi försöka det. Fanns det någonting i den här huvudbonaden som du uppfattar som keps som du kan närmare beskriva?
J: Nehej, ingenting som jag kan beskriva närmare utan bara liksom -,
F: Vad slags keps skulle det vara? Det finns ju massor med olika typer av kepsar.
J: Ja, tyvärr kan jag inte plocka fram nån medveten bild utav den så att ...
F: Nehej. Om du skulle se olika typer av kepsar, skulle du då kunna liksom närmare kunna precisera, tror du?
J: Nej, det är en möjlighet. Det är en möjlighet.
F: Det finns en möjlighet?
J: Jaha, men det är inget och garantera men möjligheten finns.
F: Nehej, det kan finnas. Vad är det sum -, var det en speciell Kan du beskriva hur du uppfattade denna kepsen!
J: (Ohörbart) ..... kepsen, det var nån sån där låg.
F: Den var ganska låg.
J: Ganska låg.
F: Jaha?
J: Som ja, ungefär som den följde huvudformen, ungefär så.
F: Den följde ungefär huvudets form, ja.
J: Kanske lite (ohörbart) -, lite buktad som det brukar vara kanske.
F: Du pratar för tyst, tror jag, man kan inte höra dig.
J: Ganska låg alltså, men ... såna van-, ja, vanliga bucklor som man har kepsar. då kanske.
F: En - jaha?
J: Ganska låg alltså.
F: En låg kull här?
J: Jaha.
F: Var den speciell på något sätt, på sidorna här eller?
J: Nej, såna detaljer kan jag inte komma på just nu..
F: Nenej. Men du är alltså säker på att han hade en huvudbonad?
J: Ja.
F: Är du helt säker?
J: Det är helt säkert, ja.
F: Och vad är det då som gör att du säker på det?
J: För det var liksom ... dök upp så väldigt klart i huvudet han har keps. Och den tog upp så fruktansvärt starkt så att liksom att jag kan inte förklara bort det.
F: Nehej. Han hade keps alltså?
J: Ja.
F: Var det -, kan du beskriva den i övrigt; fram till skärm och så vidare. Hade den skärm?
J: Nehej, ing., inte så (ohörbart) så mycket som jag la märke till alltså.
F: Nehej. Om du skulle se olika typer av kepsar, skulle du då kunna liksom närmare kunna precisera, tror du?
J: Nej, det är en möjlighet. Det är en möjlighet.
F: Det finns en möjlighet?
J: Jaha, men det är inget och garantera men möjligheten finns.
F: Nehej, det kan finnas. Vad är det sum -, var det en speciell Kan du beskriva hur du uppfattade denna kepsen!
J: (Ohörbart) ..... kepsen, det var nån sån där låg.
F: Den var ganska låg.
J: Ganska låg.
F: Jaha?
J: Som ja, ungefär som den följde huvudformen, ungefär så.
F: Den följde ungefär huvudets form, ja.
J: Kanske lite (ohörbart) -, lite buktad som det brukar vara kanske.
F: Du pratar för tyst, tror jag, man kan inte höra dig.
J: Ganska låg alltså, men ... såna van-, ja, vanliga bucklor som man har kepsar. då kanske.
F: En - jaha?
J: Ganska låg alltså.
F: En låg kull här?
J: Jaha.
F: Var den speciell på något sätt, på sidorna här eller?
J: Nej, såna detaljer kan jag inte komma på just nu..
F: Nenej. Men du är alltså säker på att han hade en huvudbonad?
J: Ja.
F: Är du helt säker?
J: Det är helt säkert, ja.
F: Och vad är det då som gör att du säker på det?
J: För det var liksom ... dök upp så väldigt klart i huvudet han har keps. Och den tog upp så fruktansvärt starkt så att liksom att jag kan inte förklara bort det.
F: Nehej. Han hade keps alltså?
J: Ja.
F: Var det -, kan du beskriva den i övrigt; fram till skärm och så vidare. Hade den skärm?
J: Nehej, ing., inte så (ohörbart) så mycket som jag la märke till alltså.
F: Det la du inte märke till?
J: Nehej. Inte som jag kommer på i huvudet jag la märke till.
F: Nehej. Du såg den mera baktill direkt kanske?
J: Jaha, (ohörbart) -.
F: Var det något speciellt baktill på kepsen?
J: Neehej, jag kan inte förklara nåt speciellt där.
F: Det var inget?
J: Det var inget speciellt alls.
F: Nehej. Men har du en speciell typ av keps i din minnesbild?
J: Mest på att den var låg alltså, att det inte gav -, stack ut nåt speciellt.
F: Den var låg, ja.
J: Jaha.
F: Var det öronlappar eller?
J: Öronlappar tänkte jag in-, la jag inte märke till eller jag kanske inte tänkte på det heller.
F: Nehej. Såg du hans öron?
J: Nehej.
F: Det gjorde du inte?
J: Ja, det enda jag kommer ihåg det var liksom att det var mörkt alltså, mörk huvudbonad.
F: Du kunde liksom inte urskilja hans högra öra exempelvis?
J: Nej.
F: Nehej. Såg du hans hår?
J: Jag tänkte inte på just håret men -, jag tänkte inte på håret just då men jag antar att den var rätt mörk den med. Det borde ha stuckit fram under kepsen då, så den var nog ganska mörk den med.
F: Har du någon uppfattning om håret och längden på det?
J: Nehej, inte gd eller vilken typ av frisyr.
F: Nehej. Du la inte speciellt märke till håret i förhållande till kepsen och
J: Nehej.
F: - eventuella färgnyanser?
J: Inga färgnyanser heller.
F: Det la du inte märke till?
J: Nehej. Inte som jag kommer på i huvudet jag la märke till.
F: Nehej. Du såg den mera baktill direkt kanske?
J: Jaha, (ohörbart) -.
F: Var det något speciellt baktill på kepsen?
J: Neehej, jag kan inte förklara nåt speciellt där.
F: Det var inget?
J: Det var inget speciellt alls.
F: Nehej. Men har du en speciell typ av keps i din minnesbild?
J: Mest på att den var låg alltså, att det inte gav -, stack ut nåt speciellt.
F: Den var låg, ja.
J: Jaha.
F: Var det öronlappar eller?
J: Öronlappar tänkte jag in-, la jag inte märke till eller jag kanske inte tänkte på det heller.
F: Nehej. Såg du hans öron?
J: Nehej.
F: Det gjorde du inte?
J: Ja, det enda jag kommer ihåg det var liksom att det var mörkt alltså, mörk huvudbonad.
F: Du kunde liksom inte urskilja hans högra öra exempelvis?
J: Nej.
F: Nehej. Såg du hans hår?
J: Jag tänkte inte på just håret men -, jag tänkte inte på håret just då men jag antar att den var rätt mörk den med. Det borde ha stuckit fram under kepsen då, så den var nog ganska mörk den med.
F: Har du någon uppfattning om håret och längden på det?
J: Nehej, inte gd eller vilken typ av frisyr.
F: Nehej. Du la inte speciellt märke till håret i förhållande till kepsen och
J: Nehej.
F: - eventuella färgnyanser?
J: Inga färgnyanser heller.
F: Nehej. Gav både kepsen och håret samma intryck, så att säga eller fanns det skillnader. där i övergången ljusmässigt sätt?
J: Nehej, inte ljus-, inga ljussättnings- sätt. Nehej.
F: Kunde du liksom se -?
J: Det var inga skarp-, det var inget skarpt av-.
F: Inga skarpa avgränsningar.
J: Nehej.
F: Utan det gick i ungefär samma färg.
J: Ungefär samma.
F: Men du är ändå säker på att han hade en keps?
J: Ja, eller nånting som påminner om keps.
F: Något kepslikande?
J: Jaha, nåt kepsliknande så här.
F: Jaha.
J: Jaha du, jag måste på toaletten.
F: Ja, vi gör en liten
- - - - -
Avbrott
- - - - -
F: Förhöret fortsätter efter ett kortare uppehåll.
Ja, Jeppsson, du berättade att han på huvudet hade något kepsliknande och du har inte kommit på något ytterligare kring huvudbonaden?
J: Nehej. .
F: Nej. Ska vi fortsätta sedan. Ser du någonting av hans nacke?
J: Inget som jag lägger märke till av halsen eller nacke?
F: Ingenting?
J: Nej.
F: Får du en känsla av att han har någonting här runt eller kring halsen, nacken?
J: Nehej.
F: Ingenting?
J: Ingenting.
F: Vi stoppar där och byter band.
- - - - - - -
Byter kassett
- - - - - - -
Fortsättning förhör med Lars Jeppsson, band 2 sid 3.
F: Nehej. Gav både kepsen och håret samma intryck, så att säga eller fanns det skillnader. där i övergången ljusmässigt sätt?
J: Nehej, inte ljus-, inga ljussättnings- sätt. Nehej.
F: Kunde du liksom se -?
J: Det var inga skarp-, det var inget skarpt av-.
F: Inga skarpa avgränsningar.
J: Nehej.
F: Utan det gick i ungefär samma färg.
J: Ungefär samma.
F: Men du är ändå säker på att han hade en keps?
J: Ja, eller nånting som påminner om keps.
F: Något kepslikande?
J: Jaha, nåt kepsliknande så här.
F: Jaha.
J: Jaha du, jag måste på toaletten.
F: Ja, vi gör en liten
- - - - -
Avbrott
- - - - -
F: Förhöret fortsätter efter ett kortare uppehåll.
Ja, Jeppsson, du berättade att han på huvudet hade något kepsliknande och du har inte kommit på något ytterligare kring huvudbonaden?
J: Nehej. .
F: Nej. Ska vi fortsätta sedan. Ser du någonting av hans nacke?
J: Inget som jag lägger märke till av halsen eller nacke?
F: Ingenting?
J: Nej.
F: Får du en känsla av att han har någonting här runt eller kring halsen, nacken?
J: Nehej.
F: Ingenting?
J: Ingenting.
F: Vi stoppar där och byter band.
- - - - - - -
Byter kassett
- - - - - - -
Fortsättning förhör med Lars Jeppsson, band 2 sid 3.
F: Ja, vi pratade om -, du såg någonting kring hans nacke/hals, typ att han hade någonting runt -.
J: Nehej, det såg jag ingenting alls.
F: Ingenting?
J: Nej.
F: Du såg inget speciellt ljus, var det mörkt också?
J: Det var mörkt där med.
F: Det var mörkt. Vad hade han på sig? Hade han ytterkläder på sig?
J: Ytterkläder hade han på sig, men vad för slags ytterkläder det kan jag inte säga med säkerhet nu. Då fick jag för mig att det var- då fick jag för mig att det var typ täckjacka då men -.
F: En täckjacka?
J: Nånting som - jaha, nånting åt det hållet.
F: Jaha. Om du jämför med din egen här, den här blå täckjackan, dunjackan som du har. Var det någonting i den stilen eller?
J: Jaha, den uppfattningen jag hade då så var det nog nåt liknande i den -. Kanske lite mörkare då va' men -.
F: Ännu mörkare än din, den är ju mörkblå vad?
J: Jaha, men (ohörbart) fick nån typ av bara svagt blå nyans, som den var bara liksom väldigt mörk och så lite blått ibland men -
F: Nu förstår jag inte. Nu får du förklara.
J: Nehej, jag fick bara som nån svag aning om att det var bara lite blå nyans i det hela, men annars mörkt eller mer.
F: Jaha, den var mörk men att det var någon blå nyans i den.
J: Jaha.
F: Om man säger någon form -, färg alltså.
J: Jaha, men nu kan jag inte säga säkert att det var en täckjacka han hade heller.
F: Nehej, men då uppfattade du att det var en täckjacka?
J: Jaha, då uppfattade jag det som
F: Hur lång var den här täckjackan, som du tyckte han hade?
J: Jaha, längd kan jag inte säga nånting om.
F: Men såg du inte det när han sprang?
J: Den var inte väldigt lång, det var den inte men
F: Nehej. Men om vi tittar på mig nu exempelvis här, hur långt gick den ner på låret eller gick den över huvud taget ner på låret?
F: Ja, vi pratade om -, du såg någonting kring hans nacke/hals, typ att han hade någonting runt -.
J: Nehej, det såg jag ingenting alls.
F: Ingenting?
J: Nej.
F: Du såg inget speciellt ljus, var det mörkt också?
J: Det var mörkt där med.
F: Det var mörkt. Vad hade han på sig? Hade han ytterkläder på sig?
J: Ytterkläder hade han på sig, men vad för slags ytterkläder det kan jag inte säga med säkerhet nu. Då fick jag för mig att det var- då fick jag för mig att det var typ täckjacka då men -.
F: En täckjacka?
J: Nånting som - jaha, nånting åt det hållet.
F: Jaha. Om du jämför med din egen här, den här blå täckjackan, dunjackan som du har. Var det någonting i den stilen eller?
J: Jaha, den uppfattningen jag hade då så var det nog nåt liknande i den -. Kanske lite mörkare då va' men -.
F: Ännu mörkare än din, den är ju mörkblå vad?
J: Jaha, men (ohörbart) fick nån typ av bara svagt blå nyans, som den var bara liksom väldigt mörk och så lite blått ibland men -
F: Nu förstår jag inte. Nu får du förklara.
J: Nehej, jag fick bara som nån svag aning om att det var bara lite blå nyans i det hela, men annars mörkt eller mer.
F: Jaha, den var mörk men att det var någon blå nyans i den.
J: Jaha.
F: Om man säger någon form -, färg alltså.
J: Jaha, men nu kan jag inte säga säkert att det var en täckjacka han hade heller.
F: Nehej, men då uppfattade du att det var en täckjacka?
J: Jaha, då uppfattade jag det som
F: Hur lång var den här täckjackan, som du tyckte han hade?
J: Jaha, längd kan jag inte säga nånting om.
F: Men såg du inte det när han sprang?
J: Den var inte väldigt lång, det var den inte men
F: Nehej. Men om vi tittar på mig nu exempelvis här, hur långt gick den ner på låret eller gick den över huvud taget ner på låret?
J: Nehej, den var nog -, jaha, den var nog inte längre än till låret i så fall. För jag tyckte mig se då benen när han sprang i trapporna.
F: Du såg benen fria?
J: (Ohörbart) - Nej, jag såg ing-, tänkte inte på detaljer på omkring benen, men jag såg att han böjde på benen i alla fall.
F: Såg du knälederna?
J: Jag tänkte inte på knälederna, men om det varit nånting i vägen skulle jag nog tänkt på det - om det varit nånting i vägen.
F: Jaha. Men nog ser du väl om det är en jacka eller det är en rock som han har på sig. Det måste du väl ändå se.
J: Jag tänkte inte så noga på så att jag tänk-.
F: Ja, men du tittade ju på den där människan som kommer där och springer förbi. Du står ju och tittar på honom, är det inte så?
J: Jo, men jag tänker inte så mycket på vad han hade för -.
F: Vad är det du tänker på när du står och tittar på honom?
J: Att det springer en kille som kom-, kommer från en -, ut.......alltså eller det mesta tänker (ohörbart).
F: Jaha. Det tänker du, ja.
J: Jana.
F: Finns det något speciellt kring den här jackan eller rocken här vid kraghöjd/axelhöjd.som du lägger märke till?
J: Ing- ingenting som jag lägger märke till.
F: Ingenting?
J: Nehej, in-.
F: Inte heller när han vänder huvudet snett åt höger när han befinner sig där uppe?
J: Ingenting som har fastnat i huvudet (ohörbart).
F: Var det inget speciellt med den där jackan?
J: Nehej, det var inget speciellt med den.
F: Nehej. Ingenting?
J: Nehej. Inget speciellt (ohörbart).
F: Vad sa du?
J: Det var inget specifikt med den.
F: Nehej. Du vet en jacka och även en rock kan ju vara skuren på ett speciellt sätt. Har du någon uppfattning om hur det här var?
J: Ingenting i
F: Ingenting?
J: Nehej.
J: Nehej, den var nog -, jaha, den var nog inte längre än till låret i så fall. För jag tyckte mig se då benen när han sprang i trapporna.
F: Du såg benen fria?
J: (Ohörbart) - Nej, jag såg ing-, tänkte inte på detaljer på omkring benen, men jag såg att han böjde på benen i alla fall.
F: Såg du knälederna?
J: Jag tänkte inte på knälederna, men om det varit nånting i vägen skulle jag nog tänkt på det - om det varit nånting i vägen.
F: Jaha. Men nog ser du väl om det är en jacka eller det är en rock som han har på sig. Det måste du väl ändå se.
J: Jag tänkte inte så noga på så att jag tänk-.
F: Ja, men du tittade ju på den där människan som kommer där och springer förbi. Du står ju och tittar på honom, är det inte så?
J: Jo, men jag tänker inte så mycket på vad han hade för -.
F: Vad är det du tänker på när du står och tittar på honom?
J: Att det springer en kille som kom-, kommer från en -, ut.......alltså eller det mesta tänker (ohörbart).
F: Jaha. Det tänker du, ja.
J: Jana.
F: Finns det något speciellt kring den här jackan eller rocken här vid kraghöjd/axelhöjd.som du lägger märke till?
J: Ing- ingenting som jag lägger märke till.
F: Ingenting?
J: Nehej, in-.
F: Inte heller när han vänder huvudet snett åt höger när han befinner sig där uppe?
J: Ingenting som har fastnat i huvudet (ohörbart).
F: Var det inget speciellt med den där jackan?
J: Nehej, det var inget speciellt med den.
F: Nehej. Ingenting?
J: Nehej. Inget speciellt (ohörbart).
F: Vad sa du?
J: Det var inget specifikt med den.
F: Nehej. Du vet en jacka och även en rock kan ju vara skuren på ett speciellt sätt. Har du någon uppfattning om hur det här var?
J: Ingenting i
F: Ingenting?
J: Nehej.
F: Ingen midja eller så?
J: Int-, nehej, inte speciellt specifikt där. Det var möjligt att han kan ha haft nåt, men det var ingenting som -
F: Som du la märke till?
J: Som jag la märke till alltså.
F: Om det nu hade varit en skärning på den, borde du ha sett det då?
J: Nehej, jag är inte så van och såna där saker men
F: Eller var den rak i modellen?
J: Nehej, jag kan inte minnas nån speciell pryi alls med den där utan -
F: Finns det någonting som du kan komma på när det gäller dom här kläderna och det här?
J: Ja, inga detaljer som dyker upp i skallen.
F: Det finns ingenting? Såg du fickor eller någonting sådant?
J: Nehej.
F: "Din jacka här, den är ju sydd i, så att säga, i kuilt va“, den har ju -, det är ju med sömmar då, rut-, det bildar ju ett rutmönster genom sömmarna som den här blå dunjackan som du har. Var det någonting sådant med det plagg han hade?
J: Nehej, ingenting som jag la märke till.
F: Det var det inte?
J: Nehej.
F: Hade den någon speciell krage?
J: Inget anmärkningsvärt. Det var heller- inget speciellt där heller. Jag såg inte halsen men jag såg inte -, tänkte inte på nån krage heller.
F: Nenej. Såg du någon kapuschong? Du vet, vissa plagg kan ju ha en sådan där kapuschong va'.
J: Är det en typ av luva då eller?
F: Luva, ja.
J: Nej, inte som jag såg i alla fall..
F: Det gjorde du inte?
J: Nehej.
F: Kan det ha funnits en kapuschong på den här? Finns det någonting i din minnesbild i den riktningen?
J: Nehej, inte i någon riktning. Han kan ha haft, han kan ha varit utan, det ...
F: Ingen midja eller så?
J: Int-, nehej, inte speciellt specifikt där. Det var möjligt att han kan ha haft nåt, men det var ingenting som -
F: Som du la märke till?
J: Som jag la märke till alltså.
F: Om det nu hade varit en skärning på den, borde du ha sett det då?
J: Nehej, jag är inte så van och såna där saker men
F: Eller var den rak i modellen?
J: Nehej, jag kan inte minnas nån speciell pryi alls med den där utan -
F: Finns det någonting som du kan komma på när det gäller dom här kläderna och det här?
J: Ja, inga detaljer som dyker upp i skallen.
F: Det finns ingenting? Såg du fickor eller någonting sådant?
J: Nehej.
F: "Din jacka här, den är ju sydd i, så att säga, i kuilt va“, den har ju -, det är ju med sömmar då, rut-, det bildar ju ett rutmönster genom sömmarna som den här blå dunjackan som du har. Var det någonting sådant med det plagg han hade?
J: Nehej, ingenting som jag la märke till.
F: Det var det inte?
J: Nehej.
F: Hade den någon speciell krage?
J: Inget anmärkningsvärt. Det var heller- inget speciellt där heller. Jag såg inte halsen men jag såg inte -, tänkte inte på nån krage heller.
F: Nenej. Såg du någon kapuschong? Du vet, vissa plagg kan ju ha en sådan där kapuschong va'.
J: Är det en typ av luva då eller?
F: Luva, ja.
J: Nej, inte som jag såg i alla fall..
F: Det gjorde du inte?
J: Nehej.
F: Kan det ha funnits en kapuschong på den här? Finns det någonting i din minnesbild i den riktningen?
J: Nehej, inte i någon riktning. Han kan ha haft, han kan ha varit utan, det ...
F: Var det här plagget knäppt eller var det uppknäppt och vad var det för slags knäppning, var det dragkedja eller var det knappar?
J: Nehej, det kan jag inte svara på. .
F: Det kan du inte svara på. Fick du ett intryck av att det ar knäppt eller uppknäppt?
J: Nehej, det flaxade inte speciellt.
F: Det fladdrade inte?
J: Nenej.
F: Nenej.
J: Det är nog det närmsta jag kan komma.
F: Du ser att han liksom pendlar med sin högerarm utefter sin sida va
J: Mm. Hur han- hur han hade armen det kan jag inte svara på, men den for fram-bakåt.
F: Det kan du inte i detalj säga ?
J: Nehej.
F: Hade han någonting på handen, någon handske eller vante som du såg?
J: Nehej, inte som jag såg.
F: Nehej. Såg du handen?
J: Det enda jag kan minnas var inte nån speciell bild av hand, utan ... eller om han hade nånting på den eller nånting.
F: Det vet du inte?
J: Nehej.
F: Ser du om han har någonting i den andra handen?
J: Nenej.
F: Hur var det med högerhanden?
J: Nej, där såg jag ingenting heller. Om han hade haft en väska, hade du sett den då ? J. Jag tycker mig borde sett den då ifall han hade den på höger hand då i så fall. Jag tycker jag borde komma ihåg den då.
F: Om han hade haft en väska i vänsterhanden då ?
J: Det kan han ha haft.
F: Det kan han ha haft.
J: Men jag såg ingen, så jag tar inte det som nån -, jag tar inte det som nåt omöjligt.
det var -,
F: Var det här plagget knäppt eller var det uppknäppt och vad var det för slags knäppning, var det dragkedja eller var det knappar?
J: Nehej, det kan jag inte svara på. .
F: Det kan du inte svara på. Fick du ett intryck av att det ar knäppt eller uppknäppt?
J: Nehej, det flaxade inte speciellt.
F: Det fladdrade inte?
J: Nenej.
F: Nenej.
J: Det är nog det närmsta jag kan komma.
F: Du ser att han liksom pendlar med sin högerarm utefter sin sida va
J: Mm. Hur han- hur han hade armen det kan jag inte svara på, men den for fram-bakåt.
F: Det kan du inte i detalj säga ?
J: Nehej.
F: Hade han någonting på handen, någon handske eller vante som du såg?
J: Nehej, inte som jag såg.
F: Nehej. Såg du handen?
J: Det enda jag kan minnas var inte nån speciell bild av hand, utan ... eller om han hade nånting på den eller nånting.
F: Det vet du inte?
J: Nehej.
F: Ser du om han har någonting i den andra handen?
J: Nenej.
F: Hur var det med högerhanden?
J: Nej, där såg jag ingenting heller. Om han hade haft en väska, hade du sett den då ? J. Jag tycker mig borde sett den då ifall han hade den på höger hand då i så fall. Jag tycker jag borde komma ihåg den då.
F: Om han hade haft en väska i vänsterhanden då ?
J: Det kan han ha haft.
F: Det kan han ha haft.
J: Men jag såg ingen, så jag tar inte det som nån -, jag tar inte det som nåt omöjligt.
det var -,
F: Han kan ha haft någonting i vänsterhanden?
J: Javisst, det kan han. Han kan ha varit utan också.
F: Såg du att han förde den armen och den handen på något speciellt, typ att han höll någonting i den?
J: Nej, inget speciellt som -. Nehej, inte som jag tänkt på då i. alla fall.
F: Är det någonting som du kan
J: Ja, inte som
F: dra dig till minnes att så kanske det var?
J: Nenej.
F: Nehej. Fanns det någonting i kläderna eller i möjligtvis hans händer som tydde på att han hade ett skjutvapen med sig eller någonting annat föremål?
J: Inte synligt för mig.
F: Inte synligt?
J: Nehej. Men jag antog han had-, att han hade eftersom jag hörde smäll nerifrån Sveavägen så jag antog att han hade någonstans på sig.
F: Det gjorde du?
J: Ja.
F: Det gjorde du. Den reflektionen gjorde du?
J: Ja.
F: Att han var beväpnad.
J: (Ohörbart).
F: Det menar du att du gjorde. Ja. Hur liksom upplevde du den här situationen; blev du uppskärrad Hann du att bli det eller?
J: Uppskärrad vart jag efteråt, men just då var det ungefär som manman tittar på en videofilm ungefär eller en biograffilm. Det var nån skjutning här och så följer kameran med killen som springer. Ungefär i den stilen.
F: Och du var då kameran?
J: Ja. Ja.
F: Dina ögon var kameraögon?
J: Mm. Man blev ändå lika överraskád som en biopublik skulle bli ungefär.
F: Han kan ha haft någonting i vänsterhanden?
J: Javisst, det kan han. Han kan ha varit utan också.
F: Såg du att han förde den armen och den handen på något speciellt, typ att han höll någonting i den?
J: Nej, inget speciellt som -. Nehej, inte som jag tänkt på då i. alla fall.
F: Är det någonting som du kan
J: Ja, inte som
F: dra dig till minnes att så kanske det var?
J: Nenej.
F: Nehej. Fanns det någonting i kläderna eller i möjligtvis hans händer som tydde på att han hade ett skjutvapen med sig eller någonting annat föremål?
J: Inte synligt för mig.
F: Inte synligt?
J: Nehej. Men jag antog han had-, att han hade eftersom jag hörde smäll nerifrån Sveavägen så jag antog att han hade någonstans på sig.
F: Det gjorde du?
J: Ja.
F: Det gjorde du. Den reflektionen gjorde du?
J: Ja.
F: Att han var beväpnad.
J: (Ohörbart).
F: Det menar du att du gjorde. Ja. Hur liksom upplevde du den här situationen; blev du uppskärrad Hann du att bli det eller?
J: Uppskärrad vart jag efteråt, men just då var det ungefär som manman tittar på en videofilm ungefär eller en biograffilm. Det var nån skjutning här och så följer kameran med killen som springer. Ungefär i den stilen.
F: Och du var då kameran?
J: Ja. Ja.
F: Dina ögon var kameraögon?
J: Mm. Man blev ändå lika överraskád som en biopublik skulle bli ungefär.
F: Jaha, men -.
J: Men
F: På en film kan man ju också ganska tydligt uppleva en situation
J: Jaha.
F: - motsvarande den du gjorde. Får jag fråga: Hörde du att han möjligtvis kastade ifrån sig något föremål?
J: Nehej, jag hörde ingenting, som tydde på det. Jag hörde ingen-, hörde ingenting av sånt som kunde tyda på att han kastade ifrån sig nånting.
F: Det gjorde du inte?
J: Nehej.
F: Vi kanske ska avsluta beskrivningen här. Vad hade han för byxor?
J: Allting han hade på sig var mörkt.
F: Jaha. Fick du någon uppfattning av vad slags byxor han hade?
J: Nehej, ingen uppfattning. .
F: Mörkt, vad menar du då alltså?
J: Jaha. Mörkt upp till svart alltså, det är liksom
F: Det kan ha varit blått, det kan ha varit brunt, det kan ha varit svart?
J: Det kan ha varit (ohörbart) jaha, det var mörk färg.
F: Så han gav även när det gäller byxorna ett mörkt intryck?
J: Jaha.
F: Såg du byxorna, slagen på byxorna exempelvis?
J: Nehej, men det ... Nej, sånt där tänkte inte jag på då alltså, om han hade såna grejer på byxorna. Jag tänkte inte så mycket på byxorna alls egentligen.
F: Nehej, jag förstår det. Såg du vad han hade på fötterna?
J: Det närmaste jag kan säga det är fotbeklädnad, men närmare än så
F: Vad då menar du att?
J: Nehej, jag kan inte säga om han hade skor eller stövlar eller nånting. Det där med vad han hade på fötterna, jag kan ... det -.
F: Men om han hade haft stövlar borde du inte ha märkt det då?
J: Nehej, det vet jag inte om jag borde men -,
F: Nej, jag tänker när han springer upp i trappan där, även när han liksom passerar i närheten av där du befinner dig.
F: Jaha, men -.
J: Men
F: På en film kan man ju också ganska tydligt uppleva en situation
J: Jaha.
F: - motsvarande den du gjorde. Får jag fråga: Hörde du att han möjligtvis kastade ifrån sig något föremål?
J: Nehej, jag hörde ingenting, som tydde på det. Jag hörde ingen-, hörde ingenting av sånt som kunde tyda på att han kastade ifrån sig nånting.
F: Det gjorde du inte?
J: Nehej.
F: Vi kanske ska avsluta beskrivningen här. Vad hade han för byxor?
J: Allting han hade på sig var mörkt.
F: Jaha. Fick du någon uppfattning av vad slags byxor han hade?
J: Nehej, ingen uppfattning. .
F: Mörkt, vad menar du då alltså?
J: Jaha. Mörkt upp till svart alltså, det är liksom
F: Det kan ha varit blått, det kan ha varit brunt, det kan ha varit svart?
J: Det kan ha varit (ohörbart) jaha, det var mörk färg.
F: Så han gav även när det gäller byxorna ett mörkt intryck?
J: Jaha.
F: Såg du byxorna, slagen på byxorna exempelvis?
J: Nehej, men det ... Nej, sånt där tänkte inte jag på då alltså, om han hade såna grejer på byxorna. Jag tänkte inte så mycket på byxorna alls egentligen.
F: Nehej, jag förstår det. Såg du vad han hade på fötterna?
J: Det närmaste jag kan säga det är fotbeklädnad, men närmare än så
F: Vad då menar du att?
J: Nehej, jag kan inte säga om han hade skor eller stövlar eller nånting. Det där med vad han hade på fötterna, jag kan ... det -.
F: Men om han hade haft stövlar borde du inte ha märkt det då?
J: Nehej, det vet jag inte om jag borde men -,
F: Nej, jag tänker när han springer upp i trappan där, även när han liksom passerar i närheten av där du befinner dig.
J: Nehej, jag koncen-, int-, jag la inte min blick på fötterna direkt, utan det var väl mest överdelen av kroppen jag hade min blick, typ axelpartiet och huvudet som jag hade koncentrationen med blicken.
F: Mm. Så du har ingen uppfattning av vad han hade på fötterna?
J: Nehej.
F: Såg du möjligtvis vad han hade för strumpor och - ?
J: Inte där heller.
F: Nehej. Tänkte du på om fotbeklädnaden på något sätt gav ett ljusare intryck än det du hittills har beskrivit?
J: Nehej, det tror jag inte det kan ha varit. Det var nog mörkt där med alltså.
F: Det var mörkt. Hörde du att han liksom sa någonting när han sprang?
J: Nej.
F: Hade något mumlande ljud för sig? Några kommentarer eller någonting sådant där?
J: Nehej. Nej, int-. Den korta stunden jag var inom hörhåll för hans röst så hörde jag ingenting.
F: Ingenting?
J: Nehej.
F: Fick du ett intryck -, bestämd uppfattning av hans tillstånd, så att säga, eller jag tänker då närmast på om du fick intryck av om han var påverkad av någonting med hänsyn till sin förmåga att röra sig, sin förmåga att springa ?
J: Nehej, sånt tänkte jag inte alls på om han kunde varit ...
F: Han sprang inte
J: Nej, jag vet inte
F: typ en som är påverkad av något berusningsmedel?
J: Nej, det vet jag -. Det föll mig inte ens in att han kunde vara -.
F: Nej, men om du nu tänker efter. Fick du uppfattningen av att han var på något sätt påverkad eller - ?
J: Det enda som jag har erfarenhet av, det är att man springer när man är full och det kan jag inte påstå att han var.
F: Han var in-.
J: Enligt det sättet han sprang på då.
F: Det verkade han inte alls vara?
J: Nej, men övriga Jag vet inte alls hur man beter sig när man springer, så att det kan jag inte svara på.
J: Nehej, jag koncen-, int-, jag la inte min blick på fötterna direkt, utan det var väl mest överdelen av kroppen jag hade min blick, typ axelpartiet och huvudet som jag hade koncentrationen med blicken.
F: Mm. Så du har ingen uppfattning av vad han hade på fötterna?
J: Nehej.
F: Såg du möjligtvis vad han hade för strumpor och - ?
J: Inte där heller.
F: Nehej. Tänkte du på om fotbeklädnaden på något sätt gav ett ljusare intryck än det du hittills har beskrivit?
J: Nehej, det tror jag inte det kan ha varit. Det var nog mörkt där med alltså.
F: Det var mörkt. Hörde du att han liksom sa någonting när han sprang?
J: Nej.
F: Hade något mumlande ljud för sig? Några kommentarer eller någonting sådant där?
J: Nehej. Nej, int-. Den korta stunden jag var inom hörhåll för hans röst så hörde jag ingenting.
F: Ingenting?
J: Nehej.
F: Fick du ett intryck -, bestämd uppfattning av hans tillstånd, så att säga, eller jag tänker då närmast på om du fick intryck av om han var påverkad av någonting med hänsyn till sin förmåga att röra sig, sin förmåga att springa ?
J: Nehej, sånt tänkte jag inte alls på om han kunde varit ...
F: Han sprang inte
J: Nej, jag vet inte
F: typ en som är påverkad av något berusningsmedel?
J: Nej, det vet jag -. Det föll mig inte ens in att han kunde vara -.
F: Nej, men om du nu tänker efter. Fick du uppfattningen av att han var på något sätt påverkad eller - ?
J: Det enda som jag har erfarenhet av, det är att man springer när man är full och det kan jag inte påstå att han var.
F: Han var in-.
J: Enligt det sättet han sprang på då.
F: Det verkade han inte alls vara?
J: Nej, men övriga Jag vet inte alls hur man beter sig när man springer, så att det kan jag inte svara på.
F: Nehej. Det var ingen känsla som du fick -?
J: Nehej: Det föll mig inte ens in att han kunde vara drogad eller -.
F: Märkte du att han hade någon form av tveksamhet i den väg han: sprang? Förstår du hur jag menar alltså? Tvekade han vid något tillfälle på var åt han skulle springa?
J: Det verkade inte så.
F: Såg han dig vid Luntmakargatan?
J: Inte när jag stod vid baracken, nej. Om han såg mig när han var - vände blicken ner uppe vid trappan, det vet jag inte om han gjorde. Försvann ganska fort -, försvann bak-, ganska fort bakom skynket här så att jag är tveksam ifall ...
F: Men hade han funderingar när han passerar vid Luntmakargatan, någon form av tveksamhet varåt han ska springa ?
J: Nehej.
F: Utan han springer rakt österut på Tunnelgatan i riktning mot trapporna - ?
J: I riktning mot trapporna, ja. Det var liksom ingen tvekan där. Det verkar som han visste vart han skulle så att ...
F: Du ser alltså att han dyker upp och du ser honom. snett bakifrån från höger sida?
J: Jaha.
F: När du ser honom i första momentet, hur långt ifrån dig är han då första gången du ser honom dyka upp, hur många meter?
J: Enligt uppgift som jag har hört från nån så var det tio meter, men det liksom är nån annans uppfattning.
F: Jo jo, men din uppfattning. Det är ju du som var där.
J: Nehej, jag ... jag kan inte säga exakt meter nu.
F: Jag tycker det låter väldigt mycket.
J: Jaha, det tycker jag också.
F: Det är en uppfattning som inte du har. Du har en känsla av att det är närmare.
J: Fem meter kanske,
F: Jaha. Står du alltså stilla och iakttar honom då i första skedet eller vad gör du? Beskriv!
J. Jaha, i första skedet när han korsar, det är att jag står still då.
F: Nehej. Det var ingen känsla som du fick -?
J: Nehej: Det föll mig inte ens in att han kunde vara drogad eller -.
F: Märkte du att han hade någon form av tveksamhet i den väg han: sprang? Förstår du hur jag menar alltså? Tvekade han vid något tillfälle på var åt han skulle springa?
J: Det verkade inte så.
F: Såg han dig vid Luntmakargatan?
J: Inte när jag stod vid baracken, nej. Om han såg mig när han var - vände blicken ner uppe vid trappan, det vet jag inte om han gjorde. Försvann ganska fort -, försvann bak-, ganska fort bakom skynket här så att jag är tveksam ifall ...
F: Men hade han funderingar när han passerar vid Luntmakargatan, någon form av tveksamhet varåt han ska springa ?
J: Nehej.
F: Utan han springer rakt österut på Tunnelgatan i riktning mot trapporna - ?
J: I riktning mot trapporna, ja. Det var liksom ingen tvekan där. Det verkar som han visste vart han skulle så att ...
F: Du ser alltså att han dyker upp och du ser honom. snett bakifrån från höger sida?
J: Jaha.
F: När du ser honom i första momentet, hur långt ifrån dig är han då första gången du ser honom dyka upp, hur många meter?
J: Enligt uppgift som jag har hört från nån så var det tio meter, men det liksom är nån annans uppfattning.
F: Jo jo, men din uppfattning. Det är ju du som var där.
J: Nehej, jag ... jag kan inte säga exakt meter nu.
F: Jag tycker det låter väldigt mycket.
J: Jaha, det tycker jag också.
F: Det är en uppfattning som inte du har. Du har en känsla av att det är närmare.
J: Fem meter kanske,
F: Jaha. Står du alltså stilla och iakttar honom då i första skedet eller vad gör du? Beskriv!
J. Jaha, i första skedet när han korsar, det är att jag står still då.
F: Hur länge står du stilla och iakttar honom?
J: Tills han skyms av några -, någon barack på motsatta sidan av Luntmakargatan eller
F: Nu förstår jag inte.
J: Det finns nån typ där arbe-, jobbarna finns va´, på östra sidan av Luntmakargatan mot Tunnelgatan och upp där. Dom håller på med nånting med husväggen där. Han försvann där bakom.
F: Ja. Efter han har passerat Luntmakargatan?
J: Efter, ja. Ja då -.
F: Springer han på- på -, utefter den norra sidan av Tunnelgatan alltså -
J: Jaha.
F: i ostöstlig riktning?
J: Det stämmer.
F: Jaha.
J: Ja, då först sneddar jag över Luntmakargatan själv och ser honom springa trappan med två, tre trappsteg i taget.
F: Han tar så många steg i taget?
J: Två i alla fall. Och så vänder jag blicken mot Sveavägen och tänkte kolla vad som händer där nere, ska om jag ska dit själv och hjälpa -, om jag behövs där nere.
F: Mm, du är lite tveksam där?
J: Där är jag lite tveksam.
F: Jaha.
J: Men jag såg då att det kom folk dit och hjälpte till där nere.
F: Det kan du se, ja.
J: Det kunde jag se då.
F: Han springer då hela tiden uppför trapporna då samtidigt?
J: Samtidigt, ja. .
F: Jaha.
J: Jag står precis vid korsningen, så att jag ser både trappan och Sveavägen och Luntmakargatans längd där så att -..
F: Jaha, så du har gått ut ungefär mitt i själva korsningen nu
J: Ja, ungefär alltså.
F: när du gör dom här iakttagelserna?
J: Jaha.
F: Hur länge står du stilla och iakttar honom?
J: Tills han skyms av några -, någon barack på motsatta sidan av Luntmakargatan eller
F: Nu förstår jag inte.
J: Det finns nån typ där arbe-, jobbarna finns va´, på östra sidan av Luntmakargatan mot Tunnelgatan och upp där. Dom håller på med nånting med husväggen där. Han försvann där bakom.
F: Ja. Efter han har passerat Luntmakargatan?
J: Efter, ja. Ja då -.
F: Springer han på- på -, utefter den norra sidan av Tunnelgatan alltså -
J: Jaha.
F: i ostöstlig riktning?
J: Det stämmer.
F: Jaha.
J: Ja, då först sneddar jag över Luntmakargatan själv och ser honom springa trappan med två, tre trappsteg i taget.
F: Han tar så många steg i taget?
J: Två i alla fall. Och så vänder jag blicken mot Sveavägen och tänkte kolla vad som händer där nere, ska om jag ska dit själv och hjälpa -, om jag behövs där nere.
F: Mm, du är lite tveksam där?
J: Där är jag lite tveksam.
F: Jaha.
J: Men jag såg då att det kom folk dit och hjälpte till där nere.
F: Det kan du se, ja.
J: Det kunde jag se då.
F: Han springer då hela tiden uppför trapporna då samtidigt?
J: Samtidigt, ja. .
F: Jaha.
J: Jag står precis vid korsningen, så att jag ser både trappan och Sveavägen och Luntmakargatans längd där så att -..
F: Jaha, så du har gått ut ungefär mitt i själva korsningen nu
J: Ja, ungefär alltså.
F: när du gör dom här iakttagelserna?
J: Jaha.
Konfrontation nummer 10 påbörjas klockan 12:43
.
Konfrontationsgruppen visas för Jeppsson Lars Christer, född -
Jeppsson har uppgivit att han befann sig i hörnan Luntmakargatan & Tunnelgatan då han hörde två stycken knallar, och att han därefter fått sett hur en man komma springande från brottsplatsen Tunnelgatan upp för trapporna mot David Bagares Gata.
Händelsen inträffade 1986-02-28
vid 23:25
-tiden.
K = Konfrontationsledaren
A = Advokat Gunnar Falk (Viktor Gunnarssons försvarsadvokat)
J = Jeppsson
K: Du kommer nu att få se en grupp bestående utav 8 personer. De är numrerade från 1-8.
Frågan är om du i den här gruppen kan identifiera någon såsom varande den man du sett springa Tunnelgatan och trapporna upp mot Malmskillnadsgatan 1986-02-28
i samband med att du hörde två knallar avlossas i hörnan Tunnelgatan & Sveavägen.
Innan vi visar gruppen för dig vill jag bara fråga dig om polisen har visat dig några fotografier tidigare i det här ärendet?
J: De visade mig några fotografier.
K: Vad är det för fotografier du har fått se?
J: Ja det var fotografier på några människor, jag vet inte vilka det var.
K: Var det många?
J: Några stycken.
K: Förlåt.
J: Jag vet inte antalet, jag räknade inte, men fem, tio stycken, fem i alla fall, närmare det hållet.
K: Var det lösa bilder, eller fanns de uppsatta på någonting?
J: Både och.
K: Var det svart/vita bilder eller färgbilder?
J: Svar ja, några var svart/vita och så några färger.
K: Har du fått se bilder vid mer än ett tillfälle?
J: Nej bara ett tillfälle.
K: Vid ett tillfälle. Var det hemma hos dig eller...
J: Nej på min arbetsplats,
K: På din arbetsplats, var det snart efter mordet?
Konfrontation nummer 10 påbörjas klockan 12:43
.
Konfrontationsgruppen visas för Jeppsson Lars Christer, född -
Jeppsson har uppgivit att han befann sig i hörnan Luntmakargatan & Tunnelgatan då han hörde två stycken knallar, och att han därefter fått sett hur en man komma springande från brottsplatsen Tunnelgatan upp för trapporna mot David Bagares Gata.
Händelsen inträffade 1986-02-28
vid 23:25
-tiden.
K = Konfrontationsledaren
A = Advokat Gunnar Falk (Viktor Gunnarssons försvarsadvokat)
J = Jeppsson
K: Du kommer nu att få se en grupp bestående utav 8 personer. De är numrerade från 1-8.
Frågan är om du i den här gruppen kan identifiera någon såsom varande den man du sett springa Tunnelgatan och trapporna upp mot Malmskillnadsgatan 1986-02-28
i samband med att du hörde två knallar avlossas i hörnan Tunnelgatan & Sveavägen.
Innan vi visar gruppen för dig vill jag bara fråga dig om polisen har visat dig några fotografier tidigare i det här ärendet?
J: De visade mig några fotografier.
K: Vad är det för fotografier du har fått se?
J: Ja det var fotografier på några människor, jag vet inte vilka det var.
K: Var det många?
J: Några stycken.
K: Förlåt.
J: Jag vet inte antalet, jag räknade inte, men fem, tio stycken, fem i alla fall, närmare det hållet.
K: Var det lösa bilder, eller fanns de uppsatta på någonting?
J: Både och.
K: Var det svart/vita bilder eller färgbilder?
J: Svar ja, några var svart/vita och så några färger.
K: Har du fått se bilder vid mer än ett tillfälle?
J: Nej bara ett tillfälle.
K: Vid ett tillfälle. Var det hemma hos dig eller...
J: Nej på min arbetsplats,
K: På din arbetsplats, var det snart efter mordet?
J: Två, tre veckor efteråt.
K: Två, tre veckor efter mordet. Då skall du få se den här gruppen nu.
J: Ja det var svårt det här.
K: Man kommer nu en och en fram och visar sig framför konfrontationsspegeln. Du kan gärna stå lite närmare så ser du lite bättre.
J: 1:an verkar ungefär liknande tyggtavla som påminner om... Det är nog likadant med 4:an också, ganska bred.
K: 4:an också?
J: Ja, som påminner om...
K: Ja nu har gruppen gått ett varv förbi dig här. Känner du igen någon av de här personerna?
J: Nej jag känner inte igen ansiktena, jag har försökt och gått så gott det går att gå efter ryggtavlan. 1:an och 4:an påminner.
K: Ryggtavlan på nummer 4.
J: 1:an och 4:an, sen är det...
K: Är det meningsfullt att titta längre tycker du?
J: Inte på ansiktena i alla fall.
K: Det är det inte?
J: Nej.
K: Ryggen då?
J: Nej det är svårt och säga exakt, killen såg, enligt mitt synsätt bred ryggtavla, då blir det l:an och 4:an som har ganska bred...
K: Vad hade han på överkroppen då?
J: Något mörkt klädesplagg då.
K: Kan du beskriva det närmare?
J: Jag fick intryck av täckjacka eller jacka av något slag.
K: Nu har gruppen gått två varv runt här. Täckjacka sa du?
J: Det kan jag inte garantera, det var liksom intrycket, men jag kan inte svära på det.
K: Kort eller lång jacka?
J: Ja ner till stussen i alla fall.
K: Närmare beskrivning har du inte?
J: Nej. Mörk till färgen alltså.
K: Har advokaten några frågor?
J: Två, tre veckor efteråt.
K: Två, tre veckor efter mordet. Då skall du få se den här gruppen nu.
J: Ja det var svårt det här.
K: Man kommer nu en och en fram och visar sig framför konfrontationsspegeln. Du kan gärna stå lite närmare så ser du lite bättre.
J: 1:an verkar ungefär liknande tyggtavla som påminner om... Det är nog likadant med 4:an också, ganska bred.
K: 4:an också?
J: Ja, som påminner om...
K: Ja nu har gruppen gått ett varv förbi dig här. Känner du igen någon av de här personerna?
J: Nej jag känner inte igen ansiktena, jag har försökt och gått så gott det går att gå efter ryggtavlan. 1:an och 4:an påminner.
K: Ryggtavlan på nummer 4.
J: 1:an och 4:an, sen är det...
K: Är det meningsfullt att titta längre tycker du?
J: Inte på ansiktena i alla fall.
K: Det är det inte?
J: Nej.
K: Ryggen då?
J: Nej det är svårt och säga exakt, killen såg, enligt mitt synsätt bred ryggtavla, då blir det l:an och 4:an som har ganska bred...
K: Vad hade han på överkroppen då?
J: Något mörkt klädesplagg då.
K: Kan du beskriva det närmare?
J: Jag fick intryck av täckjacka eller jacka av något slag.
K: Nu har gruppen gått två varv runt här. Täckjacka sa du?
J: Det kan jag inte garantera, det var liksom intrycket, men jag kan inte svära på det.
K: Kort eller lång jacka?
J: Ja ner till stussen i alla fall.
K: Närmare beskrivning har du inte?
J: Nej. Mörk till färgen alltså.
K: Har advokaten några frågor?
A: Nej tack...
K: Då avslutar vi konfrontationen klockan 12:50
.
Som ovan
Lars-Erik Andersson
Ķrinsp
I hörbara delar rätt avskrivet intygas:
/ Ulla Perzohn /
A: Nej tack...
K: Då avslutar vi konfrontationen klockan 12:50
.
Som ovan
Lars-Erik Andersson
Ķrinsp
I hörbara delar rätt avskrivet intygas:
/ Ulla Perzohn /
Protokoll över förhör med Lars Christer Jeppsson, -
.
Förhöret hållet på Tunnelgatan, korsningen Luntmakargatan 1986-08-27 21:15
,
Förhörsledare: Kriminalinspektörerna Ulf Norlin och Dick Lundblad, KK 1.
Bandupptagning.
Konstruktion kommer att göras på Luntmakargatan från Adolf Fredriks kyrkogata och framåt Tunnelgatan.
Väderförhållandena: Det är regnigt och mörkt ute för tillfället och ungefär samma belysning som 1986-02-28
och gatubelysning tänd.
Och Jeppsson börjar och gå framåt och visar ungefär hur han har gått, och vilken väg och var han har stannat någonstans för byggbaracken.
Förhörsledare = F
Krinsp Dick Lundblad = L
L C Jeppsson = J
F: Då kan vi börja och gå, Jeppsson.
Jeppsson går då på högra sidan på körbanan fram emot Tunnelgatan.
Vid Tunnelgatan 29 blir gatan bredare, och Jeppsson går då med ett avstånd från ungefär 4 meter till höger trottoarkant.
Riktningen mot Tunnelgatan sker så att om man kommer ifrån Apelbergsgatan så ser man då Jeppsson gå mitt i gatan.
Luntmakargatan 25, Jeppsson håller ungefär samma avstånd till trottoaren mellan 3 till 4 meter.
Jeppsson går, när man kommer fram till mot korsningen Tunnelgatan & Luntmakargatan, mitt i vägbanan.
Han är helt synlig för trafik som skulle komma från Apelbergsgatan.
Luntmakargatan 19, en försmalning, och där går Jeppsson upp på trottoaren, fortsätter fram mot Tunnelgatan.
Kommer vi fram vid byggbaracken som står på Tunnelgatan. Jeppsson stannar till.
Jeppsson, den här kvällen 1986-02-28
, kommer du ihåg om det stod några bilar parkerade efter trottoaren
Protokoll över förhör med Lars Christer Jeppsson, -
.
Förhöret hållet på Tunnelgatan, korsningen Luntmakargatan 1986-08-27 21:15
,
Förhörsledare: Kriminalinspektörerna Ulf Norlin och Dick Lundblad, KK 1.
Bandupptagning.
Konstruktion kommer att göras på Luntmakargatan från Adolf Fredriks kyrkogata och framåt Tunnelgatan.
Väderförhållandena: Det är regnigt och mörkt ute för tillfället och ungefär samma belysning som 1986-02-28
och gatubelysning tänd.
Och Jeppsson börjar och gå framåt och visar ungefär hur han har gått, och vilken väg och var han har stannat någonstans för byggbaracken.
Förhörsledare = F
Krinsp Dick Lundblad = L
L C Jeppsson = J
F: Då kan vi börja och gå, Jeppsson.
Jeppsson går då på högra sidan på körbanan fram emot Tunnelgatan.
Vid Tunnelgatan 29 blir gatan bredare, och Jeppsson går då med ett avstånd från ungefär 4 meter till höger trottoarkant.
Riktningen mot Tunnelgatan sker så att om man kommer ifrån Apelbergsgatan så ser man då Jeppsson gå mitt i gatan.
Luntmakargatan 25, Jeppsson håller ungefär samma avstånd till trottoaren mellan 3 till 4 meter.
Jeppsson går, när man kommer fram till mot korsningen Tunnelgatan & Luntmakargatan, mitt i vägbanan.
Han är helt synlig för trafik som skulle komma från Apelbergsgatan.
Luntmakargatan 19, en försmalning, och där går Jeppsson upp på trottoaren, fortsätter fram mot Tunnelgatan.
Kommer vi fram vid byggbaracken som står på Tunnelgatan. Jeppsson stannar till.
Jeppsson, den här kvällen 1986-02-28
, kommer du ihåg om det stod några bilar parkerade efter trottoaren
F: som du gick på utsidan för då också?
J: Jo, det gjorde det. Stod ju bilar parkerade på högra körfältet.
F: Och du gick då på utsidan utav dom bilarna som du gjorde nu?
J: Ja.
F: Det är bra. Kan du då visa hur dant du stod här när du kom fram vid Tunnelgatan här?
L: Vad du uppfattade när du passerar den här baracken, skulle jag vilja ha (ohörbart) -?
F: Ja. Vad du uppfattade när du passerar baracken på Tunnelgatan?
J: Vad jag uppfattade det är att det är trafik nere på Sveavägen. Går lite tvekande fram till hörnet här, ett-, högra hörnet,
F: Det är ungefär då vid skylten där det står Tunnelgatan du menar?
J: Ungefär. Ungefär-.
F: Ungefär dit?
J: Ja-.
F: Då går vi dit och ställer oss då. Ja. När du stod här, vad uppfattade då då för något?
L: Hur stod du?
J: - Nää, jag stod ungefär som jag gör nu.
F: Som du gör nu?
J: Ja, och jag tittar mig omkring. Tittar neråt Sveavägen, trafik. Tittar upp här liksom och funderar på vad jag ska göra.
F: Ja. Och vad händer då?
J: Ja, då hör jag två smällar nere på Sveavägen.
F: Står du här då precis där du står nu?
J: Jag kan inte säga exakt på stenplattorna vad jag stod, men det kan bara skilja på någon kort-, på ett ungefär alltså.
F: På ett ungefär, ja. Vad hände då? Vad gjorde du för något när du hörde dom här smällarna?
J: Jag vände mig mot -, ner emot Sveavägen, tittá ner. Och ser någon falla ner och någon kvinna skriker till och placerar sig vid mannen som här föll omkull.
Samtidigt hör jag då steg som börjar-.
F: som du gick på utsidan för då också?
J: Jo, det gjorde det. Stod ju bilar parkerade på högra körfältet.
F: Och du gick då på utsidan utav dom bilarna som du gjorde nu?
J: Ja.
F: Det är bra. Kan du då visa hur dant du stod här när du kom fram vid Tunnelgatan här?
L: Vad du uppfattade när du passerar den här baracken, skulle jag vilja ha (ohörbart) -?
F: Ja. Vad du uppfattade när du passerar baracken på Tunnelgatan?
J: Vad jag uppfattade det är att det är trafik nere på Sveavägen. Går lite tvekande fram till hörnet här, ett-, högra hörnet,
F: Det är ungefär då vid skylten där det står Tunnelgatan du menar?
J: Ungefär. Ungefär-.
F: Ungefär dit?
J: Ja-.
F: Då går vi dit och ställer oss då. Ja. När du stod här, vad uppfattade då då för något?
L: Hur stod du?
J: - Nää, jag stod ungefär som jag gör nu.
F: Som du gör nu?
J: Ja, och jag tittar mig omkring. Tittar neråt Sveavägen, trafik. Tittar upp här liksom och funderar på vad jag ska göra.
F: Ja. Och vad händer då?
J: Ja, då hör jag två smällar nere på Sveavägen.
F: Står du här då precis där du står nu?
J: Jag kan inte säga exakt på stenplattorna vad jag stod, men det kan bara skilja på någon kort-, på ett ungefär alltså.
F: På ett ungefär, ja. Vad hände då? Vad gjorde du för något när du hörde dom här smällarna?
J: Jag vände mig mot -, ner emot Sveavägen, tittá ner. Och ser någon falla ner och någon kvinna skriker till och placerar sig vid mannen som här föll omkull.
Samtidigt hör jag då steg som börjar-.
F: Ja. När du ser nu den här falla omkull här och en kvinna som sätter sig på huk här bredvid och skriker, vad gör du då?
J: Ja, då börjar jag fundera på vad som har hänt för nåt.
F: Gör du inget annat? Står du still hela tiden?
J: Då står jag still hela tiden, ja.
F: Du går inte ner fram emot-, för att du blir nyfiken på vad du har hört eller-?
J: Nej, jag drogs mellan vad som hände där nere och dom här stegen som jag hörde springa emot mig.
F: Gick du någonting-, något steg neråt här under tiden?
J: Nej, det minns jag inte.
F: Du säger i ett tidigare polisförhör att du har gått in en bit i gränden. Hur stämmer det?
J: Ja, om jag sa det då så stämmer det väl.
F: Du har inget minne av det nu?
J: Nej. Det har jag inte. .
F: Kan det vara så att dom har fattat dig fel vid dom förra förhören och att det här är den rätta versionen? Eller har du glömt bort hurdant det gick?
J: Nej, det är en del detaljer som har fallit bort.
F: Men en sådan detalj som du hade där, tror du att den kan falla bort eller kan det ha varit det att dom har missuppfattat dig?
J: Att dom har missuppfattat mig, det tror jag inte.
F: Det tror du inte. Så då är det du som har glömt bort då, tror du på mera?
J: Nej. Jo, visst även om att-, med att jag har glömt bort att just den detaljen, den-,
F: Mm. Så du har inget minne av idag att du har gått in en bit längre mot skotten när dom small?
J: Nej. Visst, det har jag inte. Int-.
F: Nej. Stod du så här långt ifrån väggen eller stod du lutad emot väggen?
J: Nej, jag stod inte lutad mot väggen. Jag stod nog ungefär mitt i ungefär.
F: Ungefär mitt i. Om du ställer dig mitt i nu, hur mycket ser du då utav gatan framåt?
J: Ja, då ser jag Tunnelgatan rakt ner mot Olof Palmes Gata där, fortsättning där.
F: Ja. När du ser nu den här falla omkull här och en kvinna som sätter sig på huk här bredvid och skriker, vad gör du då?
J: Ja, då börjar jag fundera på vad som har hänt för nåt.
F: Gör du inget annat? Står du still hela tiden?
J: Då står jag still hela tiden, ja.
F: Du går inte ner fram emot-, för att du blir nyfiken på vad du har hört eller-?
J: Nej, jag drogs mellan vad som hände där nere och dom här stegen som jag hörde springa emot mig.
F: Gick du någonting-, något steg neråt här under tiden?
J: Nej, det minns jag inte.
F: Du säger i ett tidigare polisförhör att du har gått in en bit i gränden. Hur stämmer det?
J: Ja, om jag sa det då så stämmer det väl.
F: Du har inget minne av det nu?
J: Nej. Det har jag inte. .
F: Kan det vara så att dom har fattat dig fel vid dom förra förhören och att det här är den rätta versionen? Eller har du glömt bort hurdant det gick?
J: Nej, det är en del detaljer som har fallit bort.
F: Men en sådan detalj som du hade där, tror du att den kan falla bort eller kan det ha varit det att dom har missuppfattat dig?
J: Att dom har missuppfattat mig, det tror jag inte.
F: Det tror du inte. Så då är det du som har glömt bort då, tror du på mera?
J: Nej. Jo, visst även om att-, med att jag har glömt bort att just den detaljen, den-,
F: Mm. Så du har inget minne av idag att du har gått in en bit längre mot skotten när dom small?
J: Nej. Visst, det har jag inte. Int-.
F: Nej. Stod du så här långt ifrån väggen eller stod du lutad emot väggen?
J: Nej, jag stod inte lutad mot väggen. Jag stod nog ungefär mitt i ungefär.
F: Ungefär mitt i. Om du ställer dig mitt i nu, hur mycket ser du då utav gatan framåt?
J: Ja, då ser jag Tunnelgatan rakt ner mot Olof Palmes Gata där, fortsättning där.
F: Det gör du? Har du någon uppfattning om var det var han föll om det stämmer överens vad den blomhög som finns nu ligger?
J: Ja, blomhögen stämmer nog in nog ganska väl.
F: Jaha. Och det är där han skulle ha ramlat då?
J: Ja.
F: När du såg honom?
J: Det stämmer nog, ja.
F: Dom där stegen du hörde, vad gjorde du då när du hörde dom?
J: Nej, ja, vart efter dom ..... närmre mig så följde jag med huvudet åt ljudriktningen.
F: Det gjorde du? Och när såg du personen ifråga?
J: När han började komma över-, kors-, Luntmakargatan.
F: Mm. Såg du precis likadant om man tittar Tunnelgatan upp, trapporna här till David Bagares, såg du precis likadant då som du gör nu?
J: Nej. Då fanns det då byggnadsställningar och plastskynken som döljde trappan uppför.
F: Jaha. Så om du tittar nu uppåt så har du två trappor, vilken utav trapporna i den nedre halvan var det som doldes?
J: Jag såg bara den nedre delen av den vänstra trappan.
F: Var det allt du kunde se utav hela trapporna uppåt?
J: Ja, det stämmer.
F: Ja, hurdan var belysningen just vid det tillfället? var det lika många lampor i trappen som det är nu?
J: Nej, det tänkte jag inte på då, men det må-, hur många lampor som var tända eller så.
F: Var det väl upplyst eller var det skumt så att det var svårt och se?
J: Jag vill minnas som lite halvskumt.
F: Lite halvskumt.
L: Ja, men det gör det jämt.
- - - - -
Avbrott.
- - - - -
L: Nu, alltså.
J: Jag tycker det är lite ljusare nu än då.
F: Det gör du? Har du någon uppfattning om var det var han föll om det stämmer överens vad den blomhög som finns nu ligger?
J: Ja, blomhögen stämmer nog in nog ganska väl.
F: Jaha. Och det är där han skulle ha ramlat då?
J: Ja.
F: När du såg honom?
J: Det stämmer nog, ja.
F: Dom där stegen du hörde, vad gjorde du då när du hörde dom?
J: Nej, ja, vart efter dom ..... närmre mig så följde jag med huvudet åt ljudriktningen.
F: Det gjorde du? Och när såg du personen ifråga?
J: När han började komma över-, kors-, Luntmakargatan.
F: Mm. Såg du precis likadant om man tittar Tunnelgatan upp, trapporna här till David Bagares, såg du precis likadant då som du gör nu?
J: Nej. Då fanns det då byggnadsställningar och plastskynken som döljde trappan uppför.
F: Jaha. Så om du tittar nu uppåt så har du två trappor, vilken utav trapporna i den nedre halvan var det som doldes?
J: Jag såg bara den nedre delen av den vänstra trappan.
F: Var det allt du kunde se utav hela trapporna uppåt?
J: Ja, det stämmer.
F: Ja, hurdan var belysningen just vid det tillfället? var det lika många lampor i trappen som det är nu?
J: Nej, det tänkte jag inte på då, men det må-, hur många lampor som var tända eller så.
F: Var det väl upplyst eller var det skumt så att det var svårt och se?
J: Jag vill minnas som lite halvskumt.
F: Lite halvskumt.
L: Ja, men det gör det jämt.
- - - - -
Avbrott.
- - - - -
L: Nu, alltså.
J: Jag tycker det är lite ljusare nu än då.
F: Mm. Och du är säker på att du kunde ifrån den här platsen se direkt när han föll när skotten small?
J: Jag såg när han föll framåt. Liks-, det var det första jag såg av händelsen.
F: Och du stod still hela tiden? Du gick inte ner emot då? Det är rätt så vanligt att man kan gå ner emot.
J: Näe, det är mycket möjligt att jag gick nåt steg neråt, men det har jag liksom inget minne utav att jag hade gjort.
F: Du har inget minne utav det i dagens läge?
J: Nej.
F: Du är medveten om att det du säger nu skiljer sedan väl ifrån det polisförhöret du hade när du var inne hos Lasse Jonsson på förhör?
J: Men det antar jag att det är, men jag-, det enda jag kan skylla på att jag har glömt bort en del detaljer vá.
F: Glömt bort en del detaljer. Ja, det är ju lätt och göra, det är ju en bra tid efteråt. Hur långt ser du-, om du står där du står, hur långt ser du Luntmakargatan bortåt? Norrut om man så säger?
J: Ja, härifrån nu ser jag bara den enda lilla bit mellan husväggen och baracken mot-, en liten bit av husväggen mitt emot.
F: Ja, Du kan inte se Luntmakargatan alls åt andra hållet?
J: Nej. Nej.
F: Den här kvällen nu när du gick hit, mötte du någon bil över huvud taget eller såg du någon bil som körde härifrån Luntmakargatan upp mot Apelbergsgatan?
J: Ingen bil i rörelse alls.
F: Och du såg heller ingen bil som kom Luntmakargatan från Apelbergsgatan och körde emot dig mot Tegnérgatan, alltså Luntmakargatan norrut?
J: Nej. Alla bilar jag såg var stillastående.
F: Var stillastående? Och du är säker på att du inte såg någon bil?
J: Ja, det är jag helt säker på.
F: Ja, då avbryter vi förhöret en kort stund.
- - - - -
Avbrott.
F: Mm. Och du är säker på att du kunde ifrån den här platsen se direkt när han föll när skotten small?
J: Jag såg när han föll framåt. Liks-, det var det första jag såg av händelsen.
F: Och du stod still hela tiden? Du gick inte ner emot då? Det är rätt så vanligt att man kan gå ner emot.
J: Näe, det är mycket möjligt att jag gick nåt steg neråt, men det har jag liksom inget minne utav att jag hade gjort.
F: Du har inget minne utav det i dagens läge?
J: Nej.
F: Du är medveten om att det du säger nu skiljer sedan väl ifrån det polisförhöret du hade när du var inne hos Lasse Jonsson på förhör?
J: Men det antar jag att det är, men jag-, det enda jag kan skylla på att jag har glömt bort en del detaljer vá.
F: Glömt bort en del detaljer. Ja, det är ju lätt och göra, det är ju en bra tid efteråt. Hur långt ser du-, om du står där du står, hur långt ser du Luntmakargatan bortåt? Norrut om man så säger?
J: Ja, härifrån nu ser jag bara den enda lilla bit mellan husväggen och baracken mot-, en liten bit av husväggen mitt emot.
F: Ja, Du kan inte se Luntmakargatan alls åt andra hållet?
J: Nej. Nej.
F: Den här kvällen nu när du gick hit, mötte du någon bil över huvud taget eller såg du någon bil som körde härifrån Luntmakargatan upp mot Apelbergsgatan?
J: Ingen bil i rörelse alls.
F: Och du såg heller ingen bil som kom Luntmakargatan från Apelbergsgatan och körde emot dig mot Tegnérgatan, alltså Luntmakargatan norrut?
J: Nej. Alla bilar jag såg var stillastående.
F: Var stillastående? Och du är säker på att du inte såg någon bil?
J: Ja, det är jag helt säker på.
F: Ja, då avbryter vi förhöret en kort stund.
- - - - -
Avbrott.
F: Har inte jag fler frågor och Dick Lundblad, har du några frågor?
L: Ja, jag skulle vilja återgå till dom här stegen som du hörde komma då nerifrån Sveavägen, kan du beskriva hur det lät?
J: Det jag kommer på nu det är tunga steg.
L: Ja.
J: Tunga steg, springande som han hade bråttom.
L: Gick stegen i en riktning?
J: Ja-.
L: Det är du säker på idag?
J: ..... rakt fram alltså.
L: Jaha. Enligt den väg som du själv har sagt tidigare att-, upp på Tunnelgatan och vidare upp på den vänstra trappan?
J: Ja.
L: Är det möjligt att någon kan ha vikit ner Luntmakargatan norrut enligt ditt förmenande?
J: Inte möjligt.
L: Det är inte möjligt?
J: Nej.
L: Nej.
J: Skulle .... ha hört av det, skulle jag ha sagt det tidigare också men-,
L: Jaha.
J: Men inget steg vek av åt något håll.
L: Hur länge kunde du följa denna person med blicken när han kommer fram till första trappsteget?
J: -Nej, när jag tänker efter så såg jag nog inga trappsteg alls, utan han försvann bakom skynk-, byggnadsställningen här och trappen var nog bortom synhåll då-,
L: Ja.
J: Då vek jag över gatan och då hade han hunnit upp några-, en del steg.
L: Om jag uppfattar dig rätt så såg du inte när han sprang upp på trappan utan när han försvann bakom presenningen för din del och då rörde du på dig själv.
J: Då rörde jag på mig själv.
F: Ja. Då rör vi på oss nu då och så flyttar vi i oss din riktning som du själv -.
- - - -
Avbrott.
F: Har inte jag fler frågor och Dick Lundblad, har du några frågor?
L: Ja, jag skulle vilja återgå till dom här stegen som du hörde komma då nerifrån Sveavägen, kan du beskriva hur det lät?
J: Det jag kommer på nu det är tunga steg.
L: Ja.
J: Tunga steg, springande som han hade bråttom.
L: Gick stegen i en riktning?
J: Ja-.
L: Det är du säker på idag?
J: ..... rakt fram alltså.
L: Jaha. Enligt den väg som du själv har sagt tidigare att-, upp på Tunnelgatan och vidare upp på den vänstra trappan?
J: Ja.
L: Är det möjligt att någon kan ha vikit ner Luntmakargatan norrut enligt ditt förmenande?
J: Inte möjligt.
L: Det är inte möjligt?
J: Nej.
L: Nej.
J: Skulle .... ha hört av det, skulle jag ha sagt det tidigare också men-,
L: Jaha.
J: Men inget steg vek av åt något håll.
L: Hur länge kunde du följa denna person med blicken när han kommer fram till första trappsteget?
J: -Nej, när jag tänker efter så såg jag nog inga trappsteg alls, utan han försvann bakom skynk-, byggnadsställningen här och trappen var nog bortom synhåll då-,
L: Ja.
J: Då vek jag över gatan och då hade han hunnit upp några-, en del steg.
L: Om jag uppfattar dig rätt så såg du inte när han sprang upp på trappan utan när han försvann bakom presenningen för din del och då rörde du på dig själv.
J: Då rörde jag på mig själv.
F: Ja. Då rör vi på oss nu då och så flyttar vi i oss din riktning som du själv -.
- - - -
Avbrott.
L: En gång till.
J: Ja, jag stod då ungefär då motsatta hörnet, snett emot på den här golvbrunnen, Luntmakargatan-.
L: Jaha-,
J: Ungefär-.
L: Luntmakargatans östra sida.
J: ... jaha.
L: Ja. Och då har du sikt neråt Sveavägen-.
J: Ja. Och när jag tittade ner då-, och såg en-, några människor som hade samlats vid platsen där nere. Och då brydde jag mig inte om det där längre utan koncentrerar mig på killen som sprang uppför trapporna.
L: Kan du vara säker på att han sprang uppför trapporna när du nyss har sagt att han försvann bakom presenningarna?
J: Ja, visst. Det-, när gångtunneln var låst och stängt och rulltrapporna var liksom stängd-..... så den enda personen som jag hörde och såg, det en person springa upp för trapporna.
L: Hur var då dessa steg som du hörde i förhållande till dessa steg-, eller dom steg som du hörde på Tunnelgatan springandes?
J: Nej, det har jag inget minn-, klar minne utav utan det har jag lik-, synminne utav.
L: Ja, men du sa nyss att du både hörde och såg den här personen? Sa han någonting?
J: Nej, han sa ingenting. Nej, jag kan inte beskriva ljud-, hur det lät.
L: Men när du menar att du hörde, var det hans fotsteg?
J: Ja, fotsteg, ja. Det var liksom inga flämtningar eller något annat det var liksom-.
L: Hur långt upp i trappen hade denna person kommit när du såg honom första gången när du kommit fram till denna golvbrunn?
J: Han har nog hunnit till någonstans på övre halvan av första trappavsatsen.
L: Övre halvan av första trappavsatsen? Nu är det en kupollampa som där vi står nu är i höjd med övre delen av trappavsatsen, var den tänd? Har du något minne av det?
J: Nej, jag kan inte minnas att den var tänd.
L: En gång till.
J: Ja, jag stod då ungefär då motsatta hörnet, snett emot på den här golvbrunnen, Luntmakargatan-.
L: Jaha-,
J: Ungefär-.
L: Luntmakargatans östra sida.
J: ... jaha.
L: Ja. Och då har du sikt neråt Sveavägen-.
J: Ja. Och när jag tittade ner då-, och såg en-, några människor som hade samlats vid platsen där nere. Och då brydde jag mig inte om det där längre utan koncentrerar mig på killen som sprang uppför trapporna.
L: Kan du vara säker på att han sprang uppför trapporna när du nyss har sagt att han försvann bakom presenningarna?
J: Ja, visst. Det-, när gångtunneln var låst och stängt och rulltrapporna var liksom stängd-..... så den enda personen som jag hörde och såg, det en person springa upp för trapporna.
L: Hur var då dessa steg som du hörde i förhållande till dessa steg-, eller dom steg som du hörde på Tunnelgatan springandes?
J: Nej, det har jag inget minn-, klar minne utav utan det har jag lik-, synminne utav.
L: Ja, men du sa nyss att du både hörde och såg den här personen? Sa han någonting?
J: Nej, han sa ingenting. Nej, jag kan inte beskriva ljud-, hur det lät.
L: Men när du menar att du hörde, var det hans fotsteg?
J: Ja, fotsteg, ja. Det var liksom inga flämtningar eller något annat det var liksom-.
L: Hur långt upp i trappen hade denna person kommit när du såg honom första gången när du kommit fram till denna golvbrunn?
J: Han har nog hunnit till någonstans på övre halvan av första trappavsatsen.
L: Övre halvan av första trappavsatsen? Nu är det en kupollampa som där vi står nu är i höjd med övre delen av trappavsatsen, var den tänd? Har du något minne av det?
J: Nej, jag kan inte minnas att den var tänd.
L: Var han ovanför eller under den här kupolen?
J: Jag kan nog säga att huvudhöjden var ungefär i kupolhöjd.
L: Vad gjorde du då när du såg att han sprang uppför?
J: Jag stod och tittade på honom.
L: Hur länge då?
J: Tills han kom upp för-, längst upp. Tills han har sprungit färdigt trapporna. Och där stannade han till ett ögonblick och tog ett snabbt kast-, ögonkast över axeln. Då passade jag på och gömma mig bakom plastskynket-, byggnadsställningarna så att han inte skulle se för mycket av mig.
L: Hur länge stod du där och gömde dig?
J: Ja, bara nåt ögonblick. Det var inte många sekunder. Sen gick jag försiktigt fram igen och såg att han inte stod kvar där längre. Då började jag springa uppför trapporna själv. När jag var nästan färdig med trapporna så mötte jag då ett par då och jag frågade dom om dom har sett någon kille springa förbi.
Och dom pekade mot David Bagare och så rakt fram. Då gick jag och-,
L: Ta det igen. Det kom en bil som passerade.
J: Att, då stod jag ställ-, gick jag försiktigt fram till korsningen David Bagare och-, ja, vad nu den heter den andra gatan där ute-, Malmskillnadsgatan och tittade nerför David Bagare om jag kunde se någonting.
Tyckte mig se nån skymt av nån rörelse bakom nån bil längre ner, men dagens läge vet jag inte om det var nån inbillning eller om det var nåt verkligt, men jag gick nerför David Bagare förs-, i promenadtakt och kollade in mot vänstra trottoarkanten mot-.
Samtidigt kom det då en polisbil körande, svängde in mot David Bagare, men vi fortsätter liksom åt vårat håll-, motsatt.
L: Vilka vi?
J: Eller polisbilen fortsatte åt sitt håll och jag åt mitt håll neråt.
Så jag gick väl neråt förbi då ett-, byggnadsställningar nere vid David Bagare.
Kolla in bakom nåt skynke där.
Eftersom jag då ingenting såg så gick jag tillbaks upp till-, mot Malmskillnadsgatan och mötte då polisbilen igen och började prata med dom.
Frågade om dom letade efter en kille som sköt. Ja, och så var väl lite prat där.
Och så följde en polisman mig ner tillbaks till Sveavägen.
Där fick jag då stå och vänta en stund innan jag blir förhörd
L: Var han ovanför eller under den här kupolen?
J: Jag kan nog säga att huvudhöjden var ungefär i kupolhöjd.
L: Vad gjorde du då när du såg att han sprang uppför?
J: Jag stod och tittade på honom.
L: Hur länge då?
J: Tills han kom upp för-, längst upp. Tills han har sprungit färdigt trapporna. Och där stannade han till ett ögonblick och tog ett snabbt kast-, ögonkast över axeln. Då passade jag på och gömma mig bakom plastskynket-, byggnadsställningarna så att han inte skulle se för mycket av mig.
L: Hur länge stod du där och gömde dig?
J: Ja, bara nåt ögonblick. Det var inte många sekunder. Sen gick jag försiktigt fram igen och såg att han inte stod kvar där längre. Då började jag springa uppför trapporna själv. När jag var nästan färdig med trapporna så mötte jag då ett par då och jag frågade dom om dom har sett någon kille springa förbi.
Och dom pekade mot David Bagare och så rakt fram. Då gick jag och-,
L: Ta det igen. Det kom en bil som passerade.
J: Att, då stod jag ställ-, gick jag försiktigt fram till korsningen David Bagare och-, ja, vad nu den heter den andra gatan där ute-, Malmskillnadsgatan och tittade nerför David Bagare om jag kunde se någonting.
Tyckte mig se nån skymt av nån rörelse bakom nån bil längre ner, men dagens läge vet jag inte om det var nån inbillning eller om det var nåt verkligt, men jag gick nerför David Bagare förs-, i promenadtakt och kollade in mot vänstra trottoarkanten mot-.
Samtidigt kom det då en polisbil körande, svängde in mot David Bagare, men vi fortsätter liksom åt vårat håll-, motsatt.
L: Vilka vi?
J: Eller polisbilen fortsatte åt sitt håll och jag åt mitt håll neråt.
Så jag gick väl neråt förbi då ett-, byggnadsställningar nere vid David Bagare.
Kolla in bakom nåt skynke där.
Eftersom jag då ingenting såg så gick jag tillbaks upp till-, mot Malmskillnadsgatan och mötte då polisbilen igen och började prata med dom.
Frågade om dom letade efter en kille som sköt. Ja, och så var väl lite prat där.
Och så följde en polisman mig ner tillbaks till Sveavägen.
Där fick jag då stå och vänta en stund innan jag blir förhörd
J: ytterligare med detaljer och så där.
L: Ja. Det var bra, förstod du vad som hade hänt nere på Sveavägen?
J: Första intrycket var att nån hade kastat nån smällare av nåt slag, men sen förstod jag att det var nån som hade blivit skjuten då.
L: Varför förstod du det?
J: Anledningen är att Olof Palme då föll omkull och killen sprang iväg.
L. Ja. Men såg du att det var Olof Palme?
J: Nej, det gjorde jag inte.
L: Nej.
J: Fick jag höra efteråt.
L: Ja, jag förstår det. Det fordras en portion mod att göra det här, dessa åtgärder som du har gjort. Följt efter och iakttagit här nere på Luntmakargatan och följt efter upp för trapporna och nedför David Bagares Gata. Vad var det som drev dig till det?
J: Ja, mod, det liksom föll mig inte tanken, utan det var nånting-, en känsla av att jag måste göra något, måste följa efter den här killen. Någon känsla som bara dök upp i skallen.
L: Jag förstår det. Om vi ska återgå till dessa fotsteg du hörde, han-, en person har ju naturligtvis ett par skor på fötterna, har du någon som helst uppfattning om vad det är för slags skor eller fotbeklädnad som han kan ha haft?
J: Nej, ingen sån uppfattning har jag.
L: Nehej. Kan du säga vad det är för material som han kan ha haft i sulorna?
J: Nej, kan jag inte svara på alls. Har inte haft en åtanke på vad han hade för sorts skor eller nånting-.
L: Nej. Springer man i gummiskor så är det ett visst ljud, springer man i läderskor är det ett annat ljud eller med lädersula. Förstår du vad jag menar?
J: Jo, jag förstår, men jag är inte säker på att jag kan särskilja på dom ljuden.
F: Nej. Då ska du inte svara på det heller. Då avbryter vi förhöret ett ögonblick.
- - - - - -
Avbrott.
J: ytterligare med detaljer och så där.
L: Ja. Det var bra, förstod du vad som hade hänt nere på Sveavägen?
J: Första intrycket var att nån hade kastat nån smällare av nåt slag, men sen förstod jag att det var nån som hade blivit skjuten då.
L: Varför förstod du det?
J: Anledningen är att Olof Palme då föll omkull och killen sprang iväg.
L. Ja. Men såg du att det var Olof Palme?
J: Nej, det gjorde jag inte.
L: Nej.
J: Fick jag höra efteråt.
L: Ja, jag förstår det. Det fordras en portion mod att göra det här, dessa åtgärder som du har gjort. Följt efter och iakttagit här nere på Luntmakargatan och följt efter upp för trapporna och nedför David Bagares Gata. Vad var det som drev dig till det?
J: Ja, mod, det liksom föll mig inte tanken, utan det var nånting-, en känsla av att jag måste göra något, måste följa efter den här killen. Någon känsla som bara dök upp i skallen.
L: Jag förstår det. Om vi ska återgå till dessa fotsteg du hörde, han-, en person har ju naturligtvis ett par skor på fötterna, har du någon som helst uppfattning om vad det är för slags skor eller fotbeklädnad som han kan ha haft?
J: Nej, ingen sån uppfattning har jag.
L: Nehej. Kan du säga vad det är för material som han kan ha haft i sulorna?
J: Nej, kan jag inte svara på alls. Har inte haft en åtanke på vad han hade för sorts skor eller nånting-.
L: Nej. Springer man i gummiskor så är det ett visst ljud, springer man i läderskor är det ett annat ljud eller med lädersula. Förstår du vad jag menar?
J: Jo, jag förstår, men jag är inte säker på att jag kan särskilja på dom ljuden.
F: Nej. Då ska du inte svara på det heller. Då avbryter vi förhöret ett ögonblick.
- - - - - -
Avbrott.
L: Vi har förflyttat oss i skydd för regnet och fortsätter förhöret.
Jeppsson, kan du idag komma ihåg och lämna en beskrivning på hur mannen såg ut, vilken ålder han var, hur han var klädd, hur han sprang och så vidare?
J: Han sprang något framåtlutad med hopkurade axlar. Hur-, om det var långa steg eller om det var normala springsteg, kommer jag inte ihåg nu, men jag fick intrycket av att han hade nån keps som huvudbonad och om det var mörka kläd-, färg, mörk färg på kläderna över huvud taget. Det är väl det enda jag kommer ihåg nu va.
L: Kan han ha haft en annan huvudbonad än keps?
J: Det kan han ha haft, men jag-, intrycket-. Jag tänkte liksom-, det första jag såg det var keps, det var liksom det ordet som dök upp i skallen när jag såg killen bakifrån då.
L: Såg du håret i nacken på mannen?
J: Jag kunde inte peka ut där är håret, där är krage eller så utan det var-, alltihop flöt ihop.
L: Vilken ålder var han i?
J: Ingen uppfattning.
L: Vilken längd hade han?
J: Nej, jag kan inte säga centimeter, utan bara-, han var längre än vad jag är.
L: Och du är 164 centimeter?
J: Ja. Det stämmer.
L: Hade han något föremål i händerna?
J: Jag såg bara högra handen och den hade inget föremål.
L: Hur höll han högra handen när han sprang?
J: Det var nog böjd armbåge fast den var något framåt-, ja, nånting åt det hållet.
L: Rörde han armen bakåt när han sprang?
J: Han-, det antar jag att han gjorde att han höll-.
L: Beskriv för mig nu när vi står här med egna rörelser på din högra hand så ska jag beskriva hur du visar. Är det för svårt i dag?
J: Ja. Skulle jag vilja säga att det var-, det blir-, blir det.
F: Det blir för svårt?
J: Ja.
L: Vi har förflyttat oss i skydd för regnet och fortsätter förhöret.
Jeppsson, kan du idag komma ihåg och lämna en beskrivning på hur mannen såg ut, vilken ålder han var, hur han var klädd, hur han sprang och så vidare?
J: Han sprang något framåtlutad med hopkurade axlar. Hur-, om det var långa steg eller om det var normala springsteg, kommer jag inte ihåg nu, men jag fick intrycket av att han hade nån keps som huvudbonad och om det var mörka kläd-, färg, mörk färg på kläderna över huvud taget. Det är väl det enda jag kommer ihåg nu va.
L: Kan han ha haft en annan huvudbonad än keps?
J: Det kan han ha haft, men jag-, intrycket-. Jag tänkte liksom-, det första jag såg det var keps, det var liksom det ordet som dök upp i skallen när jag såg killen bakifrån då.
L: Såg du håret i nacken på mannen?
J: Jag kunde inte peka ut där är håret, där är krage eller så utan det var-, alltihop flöt ihop.
L: Vilken ålder var han i?
J: Ingen uppfattning.
L: Vilken längd hade han?
J: Nej, jag kan inte säga centimeter, utan bara-, han var längre än vad jag är.
L: Och du är 164 centimeter?
J: Ja. Det stämmer.
L: Hade han något föremål i händerna?
J: Jag såg bara högra handen och den hade inget föremål.
L: Hur höll han högra handen när han sprang?
J: Det var nog böjd armbåge fast den var något framåt-, ja, nånting åt det hållet.
L: Rörde han armen bakåt när han sprang?
J: Han-, det antar jag att han gjorde att han höll-.
L: Beskriv för mig nu när vi står här med egna rörelser på din högra hand så ska jag beskriva hur du visar. Är det för svårt i dag?
J: Ja. Skulle jag vilja säga att det var-, det blir-, blir det.
F: Det blir för svårt?
J: Ja.
L: Ja. Du såg ingen skobeklädnad eller fotbeklädnad?
J: Byxor. Det var inget utmärkande drag på kläderna eller byxorna utan det var bara mörk färg alltså.
L: Ja.
J: Det är det jag minns bäst nu.
L: Ja. Vad hade han på överkroppen?
J: Jag fick intryck som dök upp i skallen, det var täckjacka, men-.
L: Är det ett intryck som dök upp i skallen nu eller då?
J: Då.
L: Då? Och det intrycket, består det hos dig eller har det förändrats eller har du inte tänkt på det alls?
J: Jag har blitt förvirrad av dom andra beskrivningarna som har funnits av hans-, som han har haft på sig. Sen är det-, kan jag inte säga säkert. Men det var liksom-, första intrycket var keps, täckjacka. Det var liksom det som dök upp i skallen vad han hade på sig.
L: Det har du sagt i tidigt skede-.
J: Ja.
L: Och du har även berättat det för pressen att det var på det här sättet. Har du låst dig i din uppfattning eller är det ett intryck som du fortfarande har kvar?
J: Nej, intrycket har jag kvar men om det är tillfälligt, det törs jag inte lova.
L: Var det tillförlitligt när du sa det här vid dom första förhören?
J: Vid första förhöret nere på Sveavägen samma kväll, då var det tillförlitligt. Men sen började dom snacka om rock och så där då vart jag väldigt-.
L: Vilka dom?
J: Ja, först var det en polisman som snacka om att-, nå' andra beskrivning om rock, men då vart jag väldigt förvirrad och visste inte alls hur det skulle gå ihop.
L: Nehej.
J Sen är jag väldigt-, ja, för minst-, för min del så är det väldigt-, kan vara väldigt öppet om det min beskrivning eller andras beskrivningar som stämmer bättre, men-.
L: Ja. Vi håller oss till vad du själv har upplevt här. Skulle du kunna känna igen den här mannen om du fick se han igen i dagsläget?
L: Ja. Du såg ingen skobeklädnad eller fotbeklädnad?
J: Byxor. Det var inget utmärkande drag på kläderna eller byxorna utan det var bara mörk färg alltså.
L: Ja.
J: Det är det jag minns bäst nu.
L: Ja. Vad hade han på överkroppen?
J: Jag fick intryck som dök upp i skallen, det var täckjacka, men-.
L: Är det ett intryck som dök upp i skallen nu eller då?
J: Då.
L: Då? Och det intrycket, består det hos dig eller har det förändrats eller har du inte tänkt på det alls?
J: Jag har blitt förvirrad av dom andra beskrivningarna som har funnits av hans-, som han har haft på sig. Sen är det-, kan jag inte säga säkert. Men det var liksom-, första intrycket var keps, täckjacka. Det var liksom det som dök upp i skallen vad han hade på sig.
L: Det har du sagt i tidigt skede-.
J: Ja.
L: Och du har även berättat det för pressen att det var på det här sättet. Har du låst dig i din uppfattning eller är det ett intryck som du fortfarande har kvar?
J: Nej, intrycket har jag kvar men om det är tillfälligt, det törs jag inte lova.
L: Var det tillförlitligt när du sa det här vid dom första förhören?
J: Vid första förhöret nere på Sveavägen samma kväll, då var det tillförlitligt. Men sen började dom snacka om rock och så där då vart jag väldigt-.
L: Vilka dom?
J: Ja, först var det en polisman som snacka om att-, nå' andra beskrivning om rock, men då vart jag väldigt förvirrad och visste inte alls hur det skulle gå ihop.
L: Nehej.
J Sen är jag väldigt-, ja, för minst-, för min del så är det väldigt-, kan vara väldigt öppet om det min beskrivning eller andras beskrivningar som stämmer bättre, men-.
L: Ja. Vi håller oss till vad du själv har upplevt här. Skulle du kunna känna igen den här mannen om du fick se han igen i dagsläget?
J: Nej, jag kan känna igen en liknande ryggtavla. Det är liksom det enda jag kan känna igen.
L: Du såg-, du har talat om för mig att han-, vred huvudet över axeln och tittade neråt när han hade kommit högst upp i trapporna.
På vilken sida vred han huvudet eller vilken axel tittade han över?
J: Högra axeln. Det var bara typ snabbt ögonkast. Jag såg ingenting mer än-.
L: Så-.
J: Den-, ja, jag såg bara att han vred på huvudet va, (ohörbart).
86-09-02 U G-8/4510
J: Nej, jag kan känna igen en liknande ryggtavla. Det är liksom det enda jag kan känna igen.
L: Du såg-, du har talat om för mig att han-, vred huvudet över axeln och tittade neråt när han hade kommit högst upp i trapporna.
På vilken sida vred han huvudet eller vilken axel tittade han över?
J: Högra axeln. Det var bara typ snabbt ögonkast. Jag såg ingenting mer än-.
L: Så-.
J: Den-, ja, jag såg bara att han vred på huvudet va, (ohörbart).
86-09-02 U G-8/4510
PM
ww Rikskriminalpolisen
Utredningssektionen Lennart Gustafsson Kriminalinspektor
Dalum 2013-03-18
E15-1
RKP, Palmeenheten.
HT
Kort sammanfattning av förhöret med Lars Jeppsson den 15 mars 2013.
23:21
Fredagen den 15 mars 2013 genomfördes ett nytt förhör med ovan nämnda person.
Förhöret är av kompletterande art, Jeppsson är hörd i utredningen ett flertal gånger. Hela förhöret är inspelat på medföljande dvd-skiva. Förhöret är 1 timme 28 min långt. Förhörsledare: Krkom Dag Andersson samt Krinsp Lennart Gustafsson bágge Rikskriminalpolisens Palmeenhet.
Inledningsvis berättade Lars om varför han befann sig i centrala Stockholm kvällen den 28 februari 1986. Lars uppgav átillräffade sina dåvarande vänner vid namnſoch. Dessa var ej med då Lars bley vittne till mordet.
Skottögonblicket.
Lars befinner sig ensam stående intill Tunnelgatans trappor mellan Luntmakargatan och Malmskillnadsgatan, se svartvitt bild märkt nr 15 och 16. Lars tittar ut mot Sveavägen där han uppfattade att " smällarna kom ifrån ", " Ser från sin position två personer som ligger på gatan. Avståndet till personerna som ligger på gatan var ca 50-60 meter. Lars Hör sedan springande steg vilket han uppfattade måste vara den person som skjutit strax innan. Ser sedan gärningsmannen från ca 2 meters håll, vinkeln är snett från sidan, mannen sprang upp för trapporna.
För att få en så korrekt bild av Lars uppgifter så bör den som tar del av denna handling ta del av det inspelade förhöret och höra exakt vad Lars berättade vid detta förhör den 15 mars 2013, 27 år efter mordet.
Pomn På frågor som berör Christer Pettersson svarar Lars att han EJ kan koppla Christer Pettersson till ovan nämnda brott. Se dvd-filmen, speltid som berör Pettersson börjar vid ca 10 ininuter in i förhöret del 2, efter det korta avbrottet i förhöret.
dant fut
Band 896
Särskeilt
Lennart Gustafsson Kriminalinspektör RIKSKRIMINALPOLISEN
tonaras
PM RKP Painteenheten 130318 Foror kort doc
PM
ww Rikskriminalpolisen
Utredningssektionen Lennart Gustafsson Kriminalinspektor
Dalum 2013-03-18
E15-1
RKP, Palmeenheten.
HT
Kort sammanfattning av förhöret med Lars Jeppsson den 15 mars 2013.
23:21
Fredagen den 15 mars 2013 genomfördes ett nytt förhör med ovan nämnda person.
Förhöret är av kompletterande art, Jeppsson är hörd i utredningen ett flertal gånger. Hela förhöret är inspelat på medföljande dvd-skiva. Förhöret är 1 timme 28 min långt. Förhörsledare: Krkom Dag Andersson samt Krinsp Lennart Gustafsson bágge Rikskriminalpolisens Palmeenhet.
Inledningsvis berättade Lars om varför han befann sig i centrala Stockholm kvällen den 28 februari 1986. Lars uppgav átillräffade sina dåvarande vänner vid namnſoch. Dessa var ej med då Lars bley vittne till mordet.
Skottögonblicket.
Lars befinner sig ensam stående intill Tunnelgatans trappor mellan Luntmakargatan och Malmskillnadsgatan, se svartvitt bild märkt nr 15 och 16. Lars tittar ut mot Sveavägen där han uppfattade att " smällarna kom ifrån ", " Ser från sin position två personer som ligger på gatan. Avståndet till personerna som ligger på gatan var ca 50-60 meter. Lars Hör sedan springande steg vilket han uppfattade måste vara den person som skjutit strax innan. Ser sedan gärningsmannen från ca 2 meters håll, vinkeln är snett från sidan, mannen sprang upp för trapporna.
För att få en så korrekt bild av Lars uppgifter så bör den som tar del av denna handling ta del av det inspelade förhöret och höra exakt vad Lars berättade vid detta förhör den 15 mars 2013, 27 år efter mordet.
Pomn På frågor som berör Christer Pettersson svarar Lars att han EJ kan koppla Christer Pettersson till ovan nämnda brott. Se dvd-filmen, speltid som berör Pettersson börjar vid ca 10 ininuter in i förhöret del 2, efter det korta avbrottet i förhöret.
dant fut
Band 896
Särskeilt
Lennart Gustafsson Kriminalinspektör RIKSKRIMINALPOLISEN
tonaras
PM RKP Painteenheten 130318 Foror kort doc
15
98
間約為23,
sugatan Ozeanut mot Luntmakargatan och trapporna upp till Halmskill* ok kmI bakgrunden vid Lun timakargatan ses avspärrningsstaketet.
15
98
間約為23,
sugatan Ozeanut mot Luntmakargatan och trapporna upp till Halmskill* ok kmI bakgrunden vid Lun timakargatan ses avspärrningsstaketet.
16
mong
Amman
uomo
Vio
9338
'பம்ப்பார்ப்பரப்ப
wa mums
10 Din
IYOT
hamini
Home
mount tot
NYM
DVOM
000 WOMES
பப்பப்பப்பப்பப்படிப்பாரறர்பார்
32$& og Mason பப்பப்பப்பப்பப்பட்டப்படிப்பார்
jinbat
100ml
AK 100001
-
them
1
Fatma
SOLUTION
mm
9
tans trappor mellan Luntmakargatan och balmskillnadsgatan. Till höses en container i ett presenningsskjUL och bakom denna en byggnadsställmed bygghiss, Rakt fram under trapporna ges Brunkebergstunneln som vid tillfället var stängd.
16
mong
Amman
uomo
Vio
9338
'பம்ப்பார்ப்பரப்ப
wa mums
10 Din
IYOT
hamini
Home
mount tot
NYM
DVOM
000 WOMES
பப்பப்பப்பப்பப்படிப்பாரறர்பார்
32$& og Mason பப்பப்பப்பப்பப்பட்டப்படிப்பார்
jinbat
100ml
AK 100001
-
them
1
Fatma
SOLUTION
mm
9
tans trappor mellan Luntmakargatan och balmskillnadsgatan. Till höses en container i ett presenningsskjUL och bakom denna en byggnadsställmed bygghiss, Rakt fram under trapporna ges Brunkebergstunneln som vid tillfället var stängd.
Visa utvidgat svar
2013-03-12 10:05:06 P
PMF Personinformation
från PPA : :
Jeppsson, LARS Krister :
Folkbokföring inkl inkomst Relation Historik Fastighetsuppgifter: SVERIGEregister Ingen träff Ingen träff på pnr, sök i EPU med födelsetid Historik Ingen träff PMF söker t.v. ej i SIS. Sök i SIS direkt Körkortsuppgifter saknas
Förarbevis terrängskoter. GILTIG rdonsinnehav Klicka på länken för uppgift om ev. fordonsinnehav Ingen träff på pnr, sök i ASP med födelsetid Ingen träff på pnr, sök i SPADI med födelsetid Ingen träff Ingen träff Ingen träff Ingen träff Klicka på länken för att öppna RES sökklient Ingen träff Ingen träff Ingen träff /Utr.Reg
Ingen träff Ingen träff Klicka på länken för uppgift om ev. LOB
Version: PMFWEB_2.06P
Visa utvidgat svar
2013-03-12 10:05:06 P
PMF Personinformation
från PPA : :
Jeppsson, LARS Krister :
Folkbokföring inkl inkomst Relation Historik Fastighetsuppgifter: SVERIGEregister Ingen träff Ingen träff på pnr, sök i EPU med födelsetid Historik Ingen träff PMF söker t.v. ej i SIS. Sök i SIS direkt Körkortsuppgifter saknas
Förarbevis terrängskoter. GILTIG rdonsinnehav Klicka på länken för uppgift om ev. fordonsinnehav Ingen träff på pnr, sök i ASP med födelsetid Ingen träff på pnr, sök i SPADI med födelsetid Ingen träff Ingen träff Ingen träff Ingen träff Klicka på länken för att öppna RES sökklient Ingen träff Ingen träff Ingen träff /Utr.Reg
Ingen träff Ingen träff Klicka på länken för uppgift om ev. LOB
Version: PMFWEB_2.06P
RES Visa resehandling
ID-kort:
Man Joppsson LARS Krister
Ansökningsdatum: 2009-08-13 Kl. 18:24 Utfärdandedatum: 2009-08-14 Utlämningsdatum: 2009-08-17 Status: Utlämnad
Utlämningsadress: Stockholms län Tingsvägen 7 19129 Sollentuna
wam rennom
Ärendenummer: 09021811428 Pagineringsnummer:
Utfärdande myndighet:
Stockholms Län, Norrort Sollentuna Handläggare: John Michael PaUL Löfdahl (02253D 1081
Glitighetstid: 2014-08-14 Giltighetsområde: Schengenavtal
IN
Makuler
3rra
Wewe
LE
Nod:resap2.prod.appl.police.se
RES Visa resehandling
ID-kort:
Man Joppsson LARS Krister
Ansökningsdatum: 2009-08-13 Kl. 18:24 Utfärdandedatum: 2009-08-14 Utlämningsdatum: 2009-08-17 Status: Utlämnad
Utlämningsadress: Stockholms län Tingsvägen 7 19129 Sollentuna
wam rennom
Ärendenummer: 09021811428 Pagineringsnummer:
Utfärdande myndighet:
Stockholms Län, Norrort Sollentuna Handläggare: John Michael PaUL Löfdahl (02253D 1081
Glitighetstid: 2014-08-14 Giltighetsområde: Schengenavtal
IN
Makuler
3rra
Wewe
LE
Nod:resap2.prod.appl.police.se
E15-00-K
Förhörsdatum: 2019-05-09 10:21
Hörd person: Lars Jeppsson
Förhörsledare: Peter Steude
Bitr förhörsledare: Sven-Åke Blombergsson
Förhörsplats: Polishuset Kungsholmen
Lars förhör är ett kompletterande sådant med anledning av bland annat en intervju med honom i Tidningen Expressen publicerad i dess nätupplaga 2018-08-31
.
Lars ombeds initialt att berätta om hur hans relation till Stig Engström, den så kallade "Skandiamannen" ser/såg ut och han svarar då att de inte hade någon relation till varandra.
Lars har aldrig träffat honom utan bara hört talas om honom och känner bara till honom ryktesvägen.
Lars uppger på fråga att det första han hörde om Engström var att han stått i hörnan Tunnelgatan, "Dekorimahörnan”, och själv hade sprungit upp för Tunnelgatan.
Lars uppger att han i tidigare förhör fått frågan om han känner någon på Skandia och efteråt har han förstått att det var den här Engström man menade.
På den tiden kände Lars bara en ung tjej som tillfälligt jobbade på Skandia, tjejen hette i förnamn men Lars minns inte efternamnet.
Hon var flickvän till en kille vid namn| som Lars då umgicks med och det var dem som Lars träffade inne på Tre Backar den aktuella kvällen.
Lars vet inte hur länge arbetade på Skandia, inte heller vad hon gjorde där.
Som Lars minns det var det ungefär vid tidpunkten för mordet som hon arbetade där men kan inte svara på om hon gjorde det exakt just vid mordtillfället eller om det var innan eller efter.
Lars uppger vidare att han för några år sedan träffade en journalist från Göteborg som skulle skriva en bok om sina teorier.
Journalisten är övertygad om att det var Engström som är skyldig och har frågat Lars om vad han tycker.
Lars har efter beskrivningarna han fått om hur Engström såg ut och de bilder han har sett svarat att han tycker att det möjligen kan vara samma person som han såg.
Lars fortsätter och berättar att han har sett Engström i något klipp på Youtube där han förklarar sig.
På fråga om Lars någon gång har blivit utsatt för ett kontaktförsök från Engström exempelvis genom brev eller telefonsamtal blir svaret nej.
På fråga uppger Lars att vad han kan minnas har han inte sett Engström i det verkliga livet.
På fråga om Lars minnesbild av när han för första gången hör talas om Engström blir svaret att han inte exakt kan svara men att han ganska tidigt fick frågan i förhör om ”Skandiamannen” men omständigheterna omkring detta minns han inte.
E15-00-K
Förhörsdatum: 2019-05-09 10:21
Hörd person: Lars Jeppsson
Förhörsledare: Peter Steude
Bitr förhörsledare: Sven-Åke Blombergsson
Förhörsplats: Polishuset Kungsholmen
Lars förhör är ett kompletterande sådant med anledning av bland annat en intervju med honom i Tidningen Expressen publicerad i dess nätupplaga 2018-08-31
.
Lars ombeds initialt att berätta om hur hans relation till Stig Engström, den så kallade "Skandiamannen" ser/såg ut och han svarar då att de inte hade någon relation till varandra.
Lars har aldrig träffat honom utan bara hört talas om honom och känner bara till honom ryktesvägen.
Lars uppger på fråga att det första han hörde om Engström var att han stått i hörnan Tunnelgatan, "Dekorimahörnan”, och själv hade sprungit upp för Tunnelgatan.
Lars uppger att han i tidigare förhör fått frågan om han känner någon på Skandia och efteråt har han förstått att det var den här Engström man menade.
På den tiden kände Lars bara en ung tjej som tillfälligt jobbade på Skandia, tjejen hette i förnamn men Lars minns inte efternamnet.
Hon var flickvän till en kille vid namn| som Lars då umgicks med och det var dem som Lars träffade inne på Tre Backar den aktuella kvällen.
Lars vet inte hur länge arbetade på Skandia, inte heller vad hon gjorde där.
Som Lars minns det var det ungefär vid tidpunkten för mordet som hon arbetade där men kan inte svara på om hon gjorde det exakt just vid mordtillfället eller om det var innan eller efter.
Lars uppger vidare att han för några år sedan träffade en journalist från Göteborg som skulle skriva en bok om sina teorier.
Journalisten är övertygad om att det var Engström som är skyldig och har frågat Lars om vad han tycker.
Lars har efter beskrivningarna han fått om hur Engström såg ut och de bilder han har sett svarat att han tycker att det möjligen kan vara samma person som han såg.
Lars fortsätter och berättar att han har sett Engström i något klipp på Youtube där han förklarar sig.
På fråga om Lars någon gång har blivit utsatt för ett kontaktförsök från Engström exempelvis genom brev eller telefonsamtal blir svaret nej.
På fråga uppger Lars att vad han kan minnas har han inte sett Engström i det verkliga livet.
På fråga om Lars minnesbild av när han för första gången hör talas om Engström blir svaret att han inte exakt kan svara men att han ganska tidigt fick frågan i förhör om ”Skandiamannen” men omständigheterna omkring detta minns han inte.
På fråga om Lars kan minnas att han pratat med någon bekant om "Skandiamannen” blir svaret att journalisten ibland har tagit upp det i samband med sina frågor men annars har inte Lars pratat med någon bekant om honom.
brukar ibland vilja träffa Lars och prata.
har sagt att han tror att Engström kan ha sprungit in på Tunnelgatan utan att vara mördaren.
har sagt att han tror att det är två stycken som springer varav Engström är den ena.
Lars tillfrågas om han känner igen namnet vilket han överhuvudtaget inte gör.
Lars uppger att det dock inte alltid är så att han minns namnet på folk som han kan ha träffat och hälsat på men han har inte haft någon bekant vid det namnet.
Lars informeras om att Stig Engström för polisen uppgivit att han har träffat en , arbetandes på Skandia, som sagt sig vara bekant med Lars.
Lars tänker efter och säger sedan att han inte alls känner igen detta. Lars funderar på om det kan vara så att han flyktigt har mött någon och presenterat sig för men inte lagt personen på minnet, men någon bekant är det inte.
På fråga om när Lars kan dra sig till minnes att första gången var då han såg en bild på Engström uppger han att det var för några år sedan. Lars hade innan bara hört talas om Engström och blev nyfiken och sökte upp honom på Youtube.
På fråga uppger Lars att hans intresse för tidningar och TV 1986 var måttligt. Han prenumererade inte på någon tidning men kunde bläddra lite i en tidning från DN eller SvD om han var hemma hos någon som hade en sådan liggande.
Lars tittade på Aktuellt och Rapport och försökte hänga med lite om Palmemordet.
Första gången som Lars minns att han såg Engström på bild var när han själv för några år sedan sökte upp honom på nätet.
Lars minns inte om det var en bild eller om det var filmen på Youtube som han såg först.
Han har sett någon ansiktsbild och filmsnutten, som är en intervju där Engström står vid Tunnelgatan och pekar och förklarar sin version.
På fråga om minnesbild av vad han tänkte när han såg den aktuella filmsekvensen blir svaret att han inte kommer ihåg mer än han fick ett ansikte på en person som han bara hade hört talas om.
På fråga om det är någon som har bett Lars att titta på filmen eller förevisat någon bild föreställande Engström uppger han att ingen har visat någon film utan den fick han bara höra talas om att den fanns men möjligen någon bild, dock minns han inte var eller när.
På fråga om Lars kan minnas att han pratat med någon bekant om "Skandiamannen” blir svaret att journalisten ibland har tagit upp det i samband med sina frågor men annars har inte Lars pratat med någon bekant om honom.
brukar ibland vilja träffa Lars och prata.
har sagt att han tror att Engström kan ha sprungit in på Tunnelgatan utan att vara mördaren.
har sagt att han tror att det är två stycken som springer varav Engström är den ena.
Lars tillfrågas om han känner igen namnet vilket han överhuvudtaget inte gör.
Lars uppger att det dock inte alltid är så att han minns namnet på folk som han kan ha träffat och hälsat på men han har inte haft någon bekant vid det namnet.
Lars informeras om att Stig Engström för polisen uppgivit att han har träffat en , arbetandes på Skandia, som sagt sig vara bekant med Lars.
Lars tänker efter och säger sedan att han inte alls känner igen detta. Lars funderar på om det kan vara så att han flyktigt har mött någon och presenterat sig för men inte lagt personen på minnet, men någon bekant är det inte.
På fråga om när Lars kan dra sig till minnes att första gången var då han såg en bild på Engström uppger han att det var för några år sedan. Lars hade innan bara hört talas om Engström och blev nyfiken och sökte upp honom på Youtube.
På fråga uppger Lars att hans intresse för tidningar och TV 1986 var måttligt. Han prenumererade inte på någon tidning men kunde bläddra lite i en tidning från DN eller SvD om han var hemma hos någon som hade en sådan liggande.
Lars tittade på Aktuellt och Rapport och försökte hänga med lite om Palmemordet.
Första gången som Lars minns att han såg Engström på bild var när han själv för några år sedan sökte upp honom på nätet.
Lars minns inte om det var en bild eller om det var filmen på Youtube som han såg först.
Han har sett någon ansiktsbild och filmsnutten, som är en intervju där Engström står vid Tunnelgatan och pekar och förklarar sin version.
På fråga om minnesbild av vad han tänkte när han såg den aktuella filmsekvensen blir svaret att han inte kommer ihåg mer än han fick ett ansikte på en person som han bara hade hört talas om.
På fråga om det är någon som har bett Lars att titta på filmen eller förevisat någon bild föreställande Engström uppger han att ingen har visat någon film utan den fick han bara höra talas om att den fanns men möjligen någon bild, dock minns han inte var eller när.
På fråga om Lars kan minnas om han vid något tillfälle blivit intervjuad om sin syn på "Skandiamannen” blir svaret att det är en fråga som dykt upp vid spridda tillfällen och då främst av och journalisten, , i Göteborg, som skulle skriva boken.
Lars informeras om att det finns en tidningsartikel från Expressen, augusti 2018, och tillfrågas om det är något han känner till.
Lars uppger att det känner han igen, det var en journalist som hade kontakt med som ringde upp honom.
Lars träffade sedan journalisten på ett fik på Klarabergsgatan.
På fråga om Lars minns om han fick se någon bild och vad han i så fall sa blir svaret att det är möjligt att han tittade på bilder.
Journalisten frågade om vad Lars tyckte om Engström och han svarade honom samma sak som han sagt till att det var möjligt.
Det Lars hänger upp svaret på är det han har fått till sig om hur Engström rör sig, hur hans ryggtavla ser ut och det känns som att skulle kunna stämma in.
Lars informeras om att förhörsledarna sett en filmsekvens där Engström ses springa in på Tunnelgatan och tillfrågas om det är samma som han själv uppger sig ha sett varpå svaret blir att det nog är samma men det var ett tag sedan han såg den.
På fråga om det stämmer det som journalisten skriver och det Lars nu säger att det är möjligt att det skulle kunna vara Engström som överensstämmer med den minnesbild han har av personen han såg blir svaret ja.
Lars uppger att det lilla han sett av Engström och det han har fått beskrivet för sig skulle det möjligen kunna vara han och det är det längsta Lars idag kan sträcka sig till att säga.
Lars tillfrågas om han vid något tillfälle då han har sett bilder eller filmsekvens på Engström dragit sig till minnes att han under kvällen för mordet, antingen före eller efter, sett den personen någonstans i anslutning till mordplatsen varpå hans svar blir nej.
Han fortsätter och säger att han har funderat på det men det är inte någon som han varken före eller efter har lagt märke till.
Under de första åren försökte Lars rannsaka sig om han kunde komma ihåg eller beskriva bättre men det har inte gått utan han har så gått han har kunnat försöka beskriva i de tidigare förhören.
Förhörsledaren förtydligar med att uppge att det inte är den springande mannen som avses utan om Lars vid något tillfälle då han sett Engström på bild har dragit sig till minnes att han sett honom på annan plats under den aktuella kvällen varpå svaret åter blir ett nej.
På fråga om Lars har något minne av andra personer som han vet att han såg på platsen blir svaret att det inte är några som han vare sig innan eller efter har sett.
Lars tillfrågas om han minns paret som han mötte efter att han sprungit efter den springande mannen varpå han svarar att han minns kvinnan som mörkhårig och att han såg utländsk ut.
Lars fortsätter och berättar att när han stod uppe på krönet på Malmskillnadsgatan tyckte han
På fråga om Lars kan minnas om han vid något tillfälle blivit intervjuad om sin syn på "Skandiamannen” blir svaret att det är en fråga som dykt upp vid spridda tillfällen och då främst av och journalisten, , i Göteborg, som skulle skriva boken.
Lars informeras om att det finns en tidningsartikel från Expressen, augusti 2018, och tillfrågas om det är något han känner till.
Lars uppger att det känner han igen, det var en journalist som hade kontakt med som ringde upp honom.
Lars träffade sedan journalisten på ett fik på Klarabergsgatan.
På fråga om Lars minns om han fick se någon bild och vad han i så fall sa blir svaret att det är möjligt att han tittade på bilder.
Journalisten frågade om vad Lars tyckte om Engström och han svarade honom samma sak som han sagt till att det var möjligt.
Det Lars hänger upp svaret på är det han har fått till sig om hur Engström rör sig, hur hans ryggtavla ser ut och det känns som att skulle kunna stämma in.
Lars informeras om att förhörsledarna sett en filmsekvens där Engström ses springa in på Tunnelgatan och tillfrågas om det är samma som han själv uppger sig ha sett varpå svaret blir att det nog är samma men det var ett tag sedan han såg den.
På fråga om det stämmer det som journalisten skriver och det Lars nu säger att det är möjligt att det skulle kunna vara Engström som överensstämmer med den minnesbild han har av personen han såg blir svaret ja.
Lars uppger att det lilla han sett av Engström och det han har fått beskrivet för sig skulle det möjligen kunna vara han och det är det längsta Lars idag kan sträcka sig till att säga.
Lars tillfrågas om han vid något tillfälle då han har sett bilder eller filmsekvens på Engström dragit sig till minnes att han under kvällen för mordet, antingen före eller efter, sett den personen någonstans i anslutning till mordplatsen varpå hans svar blir nej.
Han fortsätter och säger att han har funderat på det men det är inte någon som han varken före eller efter har lagt märke till.
Under de första åren försökte Lars rannsaka sig om han kunde komma ihåg eller beskriva bättre men det har inte gått utan han har så gått han har kunnat försöka beskriva i de tidigare förhören.
Förhörsledaren förtydligar med att uppge att det inte är den springande mannen som avses utan om Lars vid något tillfälle då han sett Engström på bild har dragit sig till minnes att han sett honom på annan plats under den aktuella kvällen varpå svaret åter blir ett nej.
På fråga om Lars har något minne av andra personer som han vet att han såg på platsen blir svaret att det inte är några som han vare sig innan eller efter har sett.
Lars tillfrågas om han minns paret som han mötte efter att han sprungit efter den springande mannen varpå han svarar att han minns kvinnan som mörkhårig och att han såg utländsk ut.
Lars fortsätter och berättar att när han stod uppe på krönet på Malmskillnadsgatan tyckte han
sig se en rörelse bakom en bil på trottoarsidan.
Det var en hastig rörelse så i efterhand blev Lars ganska osäker på om han hade sett rätt. Lars hann aldrig se några detaljer och gick nedför David Bagares gata på gatusidan och sedan träffade han på polisen.
Då Lars ombeds att beskriva vad som hände efter att han mötte polisen på David Bagares gata uppger han att han började prata med polismannen som satt i passagerarsätet.
Denne beordrade någon av de andra poliserna som kommit dit att följa med Lars ner till Sveavägen.
Lars och en av polismännen gick därefter tillsammans ner för trapporna mot Sveavägen där Lars lämnades i Dekorimahörnet medan polisen gick fram och pratade med någon i en pikétbuss.
Lars uppger på fråga att han inte pratade något med polismannen under tiden som han fördes ner till Sveavägen.
På fråga om Lars då visste vad som hade hänt blir svaret att han förutsatte att någon hade blivit skjuten men inte mer.
När Lars stod och väntade på att bli förhörd var det någon okänd som frågade honom om det var Palme som hade blivit skjuten. Lars som inget visste svarade att han inte visste. Lars har inga skarpa minnesbilder av personen mer än att det var en man. Lars har inget minne av att han pratade något med mannen mer än sitt svar.
På fråga om Lars pratade med någon annan förutom svaret till den okände mannen och polisen på platsen blir svaret nej.
Lars uppger att polismannen som hade fört ner honom sa till honom att han kunde komma fram till pikétbussen. Lars klev in och i bussen där det satt två personer, en i förarsätet och en i passagerarsätet, som ställde lite frågor till honom.
På fråga uppger Lars att han inte kommer ihåg om dörrarna på polispikéten var öppna eller stängda men tror att de kan ha varit stängda.
På fråga om vad Lars berättade för poliserna blir svaret att han försökte berätta lite om längd, klädsel, huvudbonad och att han tyckte sig se en täckjacka men poliserna sa att någon annan hade rapporterat om en lång rock.
Lars blev lite osäker på sin egen minnesbild på klädseln och är osäker på om det var en täckjacka eller lång rock som han såg.
På fråga om sin minnesbild om hur mycket Lars berättade för poliserna om alla detaljer avseende vad han själv hade gjort, var han stod, hur han rörde sig och vilka åtgärder han själv vidtog blir svaret att han inte tror att han var så detaljerad just då.
Han kan ha sagt något om sin "färdväg" uppför trapporna och David Bagares gata och han tror att han sa att han mött ett par uppe vid krönet men annars var det inte särskilt detaljerat utan mer översiktligt.
Lars informeras om att det av handlingarna som finns framgår att han under natten blev uppringd varpå han berättar att det var någon som ringde och presenterade sig som polis men han minns inte exakt klockslag men minnesbilden är att det var runt klockan 01:00-02:00
.
Lars har uppfattningen att den som ringde ville kolla med honom att uppgifterna stämde att han hade varit på platsen och ställde lite frågor.
sig se en rörelse bakom en bil på trottoarsidan.
Det var en hastig rörelse så i efterhand blev Lars ganska osäker på om han hade sett rätt. Lars hann aldrig se några detaljer och gick nedför David Bagares gata på gatusidan och sedan träffade han på polisen.
Då Lars ombeds att beskriva vad som hände efter att han mötte polisen på David Bagares gata uppger han att han började prata med polismannen som satt i passagerarsätet.
Denne beordrade någon av de andra poliserna som kommit dit att följa med Lars ner till Sveavägen.
Lars och en av polismännen gick därefter tillsammans ner för trapporna mot Sveavägen där Lars lämnades i Dekorimahörnet medan polisen gick fram och pratade med någon i en pikétbuss.
Lars uppger på fråga att han inte pratade något med polismannen under tiden som han fördes ner till Sveavägen.
På fråga om Lars då visste vad som hade hänt blir svaret att han förutsatte att någon hade blivit skjuten men inte mer.
När Lars stod och väntade på att bli förhörd var det någon okänd som frågade honom om det var Palme som hade blivit skjuten. Lars som inget visste svarade att han inte visste. Lars har inga skarpa minnesbilder av personen mer än att det var en man. Lars har inget minne av att han pratade något med mannen mer än sitt svar.
På fråga om Lars pratade med någon annan förutom svaret till den okände mannen och polisen på platsen blir svaret nej.
Lars uppger att polismannen som hade fört ner honom sa till honom att han kunde komma fram till pikétbussen. Lars klev in och i bussen där det satt två personer, en i förarsätet och en i passagerarsätet, som ställde lite frågor till honom.
På fråga uppger Lars att han inte kommer ihåg om dörrarna på polispikéten var öppna eller stängda men tror att de kan ha varit stängda.
På fråga om vad Lars berättade för poliserna blir svaret att han försökte berätta lite om längd, klädsel, huvudbonad och att han tyckte sig se en täckjacka men poliserna sa att någon annan hade rapporterat om en lång rock.
Lars blev lite osäker på sin egen minnesbild på klädseln och är osäker på om det var en täckjacka eller lång rock som han såg.
På fråga om sin minnesbild om hur mycket Lars berättade för poliserna om alla detaljer avseende vad han själv hade gjort, var han stod, hur han rörde sig och vilka åtgärder han själv vidtog blir svaret att han inte tror att han var så detaljerad just då.
Han kan ha sagt något om sin "färdväg" uppför trapporna och David Bagares gata och han tror att han sa att han mött ett par uppe vid krönet men annars var det inte särskilt detaljerat utan mer översiktligt.
Lars informeras om att det av handlingarna som finns framgår att han under natten blev uppringd varpå han berättar att det var någon som ringde och presenterade sig som polis men han minns inte exakt klockslag men minnesbilden är att det var runt klockan 01:00-02:00
.
Lars har uppfattningen att den som ringde ville kolla med honom att uppgifterna stämde att han hade varit på platsen och ställde lite frågor.
På fråga om vad Lars gjorde efter att de var klara i polispikéten uppger han att han gick ner till Centralen för att ta pendeln hem.
Lars gick direkt från polisbussen ner till centralen.
På direkt fråga om Lars gick direkt från polisbussen eller om han uppehöll sig kvar på platsen blir svaret att det inte var någon som pratade med honom och han tror att han gick ganska så omgående.
Eventuellt kan Lars ha tittat till på platsen innan han gick. Lars hade ingen anledning att stanna kvar utan det enda är att han stannat några sekunder för att samla sig innan han gick iväg.
På fråga om Lars har någon minnesbild av att han på platsen pratade med någon annan än den person som ställde frågan om det var Olof Palme samt polisen blir svaret att han träffade en bekant på tåget hem men sa ingenting till honom om vad som hade hänt.
Anledningen till att Lars inte sa något var att han kände det som att han ville smälta händelserna från kvällen innan han pratade med andra om det. Just då kände han sig lite uppjagad och ville att det skulle få sjunka in innan han pratade med andra.
På fråga om Lars har något minne av att han innan han satt sig i polispikéten pratade med någon på mordplatsen om vad han själv hade sett eller gjort blir svaret nej. Det var bara den okände som frågade om det var Olof Palme någon annan pratade han inte med.
På fråga uppger Lars att när han hade blivit förd ner till ”Dekorimahörnet” fanns några människor på platsen och det var en stor blodpöl, Olof Palme fanns inte kvar på platsen.
Han kan idag inte minnas några av dessa personer och hänvisar till att när han stod där noterade han bara att det fanns människor men han tittade aldrig på dem. På fråga om Lars såg paret han tidigare hade mött uppe på krönet blir svaret nej, de fanns inte där.
Lars tillfrågas om han vid något tillfälle blivit kontaktad av någon som uppmanat honom att inte prata om händelsen varvid svaret blir att i samband med någon av rättegångarna mot Christer Pettersson var det någon av hans bekanta som tyckte att Lars skulle passa sig jävligt noga. Det är den enda gång som Lars minns något sådant.
På fråga om det är något som Lars aldrig har berättat eller om det är något han tänkt att polisen borde ha frågat honom om blir svaret att det enda som han är osäker på om han har sagt är han tyckte att det rörde sig bakom en bil i backen på David Bagares gata.
Lars får klart för sig att han har berättat om detta och uppger att har han inte kommit på något som han inte har eller borde ha berättat.
På fråga om det finns någon annan anledning till att han befann sig invid byggbaracken än det han har uppgivit till polisen blir svaret nej.
Lars har försökt vara uppriktig på den punkten likväl som på alla andra punkter under hela kvällen. Han har varit uppriktig till varför han befann sig i korsningen och har försökt minnas alla detaljer och inte dolt något.
På fråga om vad Lars gjorde efter att de var klara i polispikéten uppger han att han gick ner till Centralen för att ta pendeln hem.
Lars gick direkt från polisbussen ner till centralen.
På direkt fråga om Lars gick direkt från polisbussen eller om han uppehöll sig kvar på platsen blir svaret att det inte var någon som pratade med honom och han tror att han gick ganska så omgående.
Eventuellt kan Lars ha tittat till på platsen innan han gick. Lars hade ingen anledning att stanna kvar utan det enda är att han stannat några sekunder för att samla sig innan han gick iväg.
På fråga om Lars har någon minnesbild av att han på platsen pratade med någon annan än den person som ställde frågan om det var Olof Palme samt polisen blir svaret att han träffade en bekant på tåget hem men sa ingenting till honom om vad som hade hänt.
Anledningen till att Lars inte sa något var att han kände det som att han ville smälta händelserna från kvällen innan han pratade med andra om det. Just då kände han sig lite uppjagad och ville att det skulle få sjunka in innan han pratade med andra.
På fråga om Lars har något minne av att han innan han satt sig i polispikéten pratade med någon på mordplatsen om vad han själv hade sett eller gjort blir svaret nej. Det var bara den okände som frågade om det var Olof Palme någon annan pratade han inte med.
På fråga uppger Lars att när han hade blivit förd ner till ”Dekorimahörnet” fanns några människor på platsen och det var en stor blodpöl, Olof Palme fanns inte kvar på platsen.
Han kan idag inte minnas några av dessa personer och hänvisar till att när han stod där noterade han bara att det fanns människor men han tittade aldrig på dem. På fråga om Lars såg paret han tidigare hade mött uppe på krönet blir svaret nej, de fanns inte där.
Lars tillfrågas om han vid något tillfälle blivit kontaktad av någon som uppmanat honom att inte prata om händelsen varvid svaret blir att i samband med någon av rättegångarna mot Christer Pettersson var det någon av hans bekanta som tyckte att Lars skulle passa sig jävligt noga. Det är den enda gång som Lars minns något sådant.
På fråga om det är något som Lars aldrig har berättat eller om det är något han tänkt att polisen borde ha frågat honom om blir svaret att det enda som han är osäker på om han har sagt är han tyckte att det rörde sig bakom en bil i backen på David Bagares gata.
Lars får klart för sig att han har berättat om detta och uppger att har han inte kommit på något som han inte har eller borde ha berättat.
På fråga om det finns någon annan anledning till att han befann sig invid byggbaracken än det han har uppgivit till polisen blir svaret nej.
Lars har försökt vara uppriktig på den punkten likväl som på alla andra punkter under hela kvällen. Han har varit uppriktig till varför han befann sig i korsningen och har försökt minnas alla detaljer och inte dolt något.
På fråga om Lars idag kan minnas vad det var han hade i väskan, vilket han pressats på i tidigare förhör, blir svaret nej och det är inte något som heller i efterhand har dykt upp i minnet.
Avslutningsvis berättar Lars att han ibland träffar .
framför olika teorier och har frågat Lars vad han anser om dessa tror att det är två stycken varav en är mördaren som gömt sig vid/i byggbarackerna och att det är Engström som fortsätter springa uppför trapporna.
Lars fortsätter och säger att för sin egen del så har han bara hört ett par fotsteg och såg bara en person springa och korsa vägen.
Lars är av uppfattningen att om det skulle ha varit två personer måste en ha gömt sig i byggbarackerna utan att någon sett det vilket är teori men Lars har själv inte fastnat för detta.
Lars uppger att han själv i möjligaste mån har försökt att vara trogen det han själv minns och kommer ihåg.
På fråga om det är någon annan än Engström som Lars har tänkt att möjligen, kanske är det den här personen som han såg springa blir svaret nej utan det är bara angående Engström som han har släppt på och sagt att det möjligen/kanske kan vara han.
Lars fortsätter och säger att när det gällde Pettersson var han tvärsäker på att han inte alls stämde med de minnesbilder han hade från platsen.
Förhöret avslutas klockan 11:05
.
Lars får utskriften av förhöret uppläst för sig i telefon och godkänner det i dess helhet.
På fråga om Lars idag kan minnas vad det var han hade i väskan, vilket han pressats på i tidigare förhör, blir svaret nej och det är inte något som heller i efterhand har dykt upp i minnet.
Avslutningsvis berättar Lars att han ibland träffar .
framför olika teorier och har frågat Lars vad han anser om dessa tror att det är två stycken varav en är mördaren som gömt sig vid/i byggbarackerna och att det är Engström som fortsätter springa uppför trapporna.
Lars fortsätter och säger att för sin egen del så har han bara hört ett par fotsteg och såg bara en person springa och korsa vägen.
Lars är av uppfattningen att om det skulle ha varit två personer måste en ha gömt sig i byggbarackerna utan att någon sett det vilket är teori men Lars har själv inte fastnat för detta.
Lars uppger att han själv i möjligaste mån har försökt att vara trogen det han själv minns och kommer ihåg.
På fråga om det är någon annan än Engström som Lars har tänkt att möjligen, kanske är det den här personen som han såg springa blir svaret nej utan det är bara angående Engström som han har släppt på och sagt att det möjligen/kanske kan vara han.
Lars fortsätter och säger att när det gällde Pettersson var han tvärsäker på att han inte alls stämde med de minnesbilder han hade från platsen.
Förhöret avslutas klockan 11:05
.
Lars får utskriften av förhöret uppläst för sig i telefon och godkänner det i dess helhet.
Förhör med Margareta Engström
Datum: 2017-10-25 13:27
.
Förhörsledare: Krinsp Sven-Åke Blombergsson,
krinsp Peter Steude.
Förhörsplats: Den hördes bostad.
Anledning till förhöret: Kompletterande förhör angående Stig Engström.
Innan förhöret har Margareta fått förhöret som hölls 2017-09-07
uppläst för sig.
Margareta har informerats om att förhöret spelas in på band och att en sammanfattning görs i efterhand och att hon sedan får förhöret uppläst för sig för ett godkännande.
Margareta tillfrågas om det är något hon vill berätta med anledning av vad som sades under det förra förhöret och hon uppgav att det har hon inte.
Margareta tillfrågas om Stig efterlämnade några dokument efter sin bortgång som hon har i sin besittning men det har hon inte. Det var som tog hand om dödsboet.
såg till att förstörde Stigs dator. Stig skrev mycket "skit" om Margareta . Detta var efter skilsmässan.
Margareta uppgav på fråga att Stig inte skickade några hatiska brev eller mail till henne utan det är en uppfattning som hon har att Stig skrev "skit" om henne.
Hon känner inte till om Stig lämnade information om henne till någon annan.
Margareta känner inte till om har saker från Stig. Hon hade ingen vidare kontakt med .
När gick bort tog, hand om dödsboet.
Margareta känner inte till om hade några dokument från Stig.
På fråga uppgav Margareta att hon inte känner till att Stig varit anställd vid försvarets tygavdelning. Detta har hon aldrig hört.
Margareta tillfrågas om hon efter förra besöket av utredarna blivit kontaktad, på något sätt, av någon person angående utredningen men det har hon inte blivit.
Margareta tillfrågas om hon känner igen en grafiker vid namn men det gör hon inte. Inte heller namnet är bekant.
På fråga uppgav Margareta att hon varit i stugan i Idre vid ett tillfälle och det var veckan efter mordet. Hon uppmanas beskriva hur stugan såg ut och hon uppgav att hon har för sig att den var gråvit(1) till färgen och stugan låg i en stugby med ett 20-tal stugor. Hon
(1) Vid delgivningen per telefon 2017-11-07
uppgav Margareta att hon sett på foton från samma skidsemester att stugan var rödbrun till färgen.
Förhör med Margareta Engström
Datum: 2017-10-25 13:27
.
Förhörsledare: Krinsp Sven-Åke Blombergsson,
krinsp Peter Steude.
Förhörsplats: Den hördes bostad.
Anledning till förhöret: Kompletterande förhör angående Stig Engström.
Innan förhöret har Margareta fått förhöret som hölls 2017-09-07
uppläst för sig.
Margareta har informerats om att förhöret spelas in på band och att en sammanfattning görs i efterhand och att hon sedan får förhöret uppläst för sig för ett godkännande.
Margareta tillfrågas om det är något hon vill berätta med anledning av vad som sades under det förra förhöret och hon uppgav att det har hon inte.
Margareta tillfrågas om Stig efterlämnade några dokument efter sin bortgång som hon har i sin besittning men det har hon inte. Det var som tog hand om dödsboet.
såg till att förstörde Stigs dator. Stig skrev mycket "skit" om Margareta . Detta var efter skilsmässan.
Margareta uppgav på fråga att Stig inte skickade några hatiska brev eller mail till henne utan det är en uppfattning som hon har att Stig skrev "skit" om henne.
Hon känner inte till om Stig lämnade information om henne till någon annan.
Margareta känner inte till om har saker från Stig. Hon hade ingen vidare kontakt med .
När gick bort tog, hand om dödsboet.
Margareta känner inte till om hade några dokument från Stig.
På fråga uppgav Margareta att hon inte känner till att Stig varit anställd vid försvarets tygavdelning. Detta har hon aldrig hört.
Margareta tillfrågas om hon efter förra besöket av utredarna blivit kontaktad, på något sätt, av någon person angående utredningen men det har hon inte blivit.
Margareta tillfrågas om hon känner igen en grafiker vid namn men det gör hon inte. Inte heller namnet är bekant.
På fråga uppgav Margareta att hon varit i stugan i Idre vid ett tillfälle och det var veckan efter mordet. Hon uppmanas beskriva hur stugan såg ut och hon uppgav att hon har för sig att den var gråvit(1) till färgen och stugan låg i en stugby med ett 20-tal stugor. Hon
(1) Vid delgivningen per telefon 2017-11-07
uppgav Margareta att hon sett på foton från samma skidsemester att stugan var rödbrun till färgen.
minns att det fanns en telefon i stugan. Hon vet inte hur mycket Stig använde telefonen.
Hon tror att stugan hade tre rum och ett kök. När de handlade mat så gjorde de det i Idre. I stugbyn fanns ingen affär.
Margareta uppgav att hon kanske har foton från skidbacken i Idre.
Margareta informeras om att det i utredningen finns obekräftade uppgifter som menar att Stig inte var i Idre veckan efter och hon menar att detta är lögn.
Stig var i Idre och det är hon säker på. De åkte upp på söndagen och hem på lördagen. De träffade inga gamla bekanta i Idre. Stig och Margareta umgicks hela tiden under vistelsen i Idre.
Margareta tillfrågas om hon har något minne av att Stig var sjukskriven under en veckas tid i januari-februari 1986 och hon uppgav att Stig aldrig var sjukskriven.
Stig hade sina krämpor men det var inget han behövde vara sjukskriven för. Stig var inte hemma mycket p.g.a. att han var sjukskriven. Hon kan inte minnas något tillfälle då Stig var hemma och var sjuk.
Margareta informeras om att det finns uppgifter från Skandia som visar att Stig varit sjukskriven från tisdagen 1986-02-11 - 1986-02-17
och detta var över helgen och Stig var då alltså även sjuk på måndagen.
Margareta menar att Stig hade men han var aldrig inlagd på sjukhus för detta.
Margareta tillfrågas om Stigs kunde göra att han var men det tror hon inte.
Stig på jobbet.
Stig utan det gick för jämnan.
Margareta tycker att det är konstigt att Stig var sjukskriven.
Hon uppgav att Stig hade . Förhörsledaren menar att då borde inte Stig åka på skidsemester om han hade . Margareta minns inte när Stig hade .
Hon minns att det var när Stig skulle hjälpa henne med att plantera Dahlior i en rabatt. Förhörsledaren menar att Dahlior planterar man inte i februari.
Hon minns att Stig satt på Danderyd för . Det var kö på sjukhuset och efter 3-4 timmars väntan så lämnade han sjukhuset. Det är den enda gång som hon minns att Stig haft direktkontakt med sjukvården.
Att Stig skulle ha varit sjukskriven är helt obekant för Margareta .
Margareta tillfrågas om hon eller Stig på något sätt varit i kontakt med
men det har de inte och hon undrar i vilket sammanhang det skulle ha varit.
Hon informeras om att det finns uppgifter som menar att Stig skulle ha varit i en butik på Åland och detta var efter mordet och då haft med sig .
skulle ha varit med. Hon känner inte igen detta. De har umgåtts med och detta var på sommaren. Det var då de bodde i Lahäll. De har inte varit
minns att det fanns en telefon i stugan. Hon vet inte hur mycket Stig använde telefonen.
Hon tror att stugan hade tre rum och ett kök. När de handlade mat så gjorde de det i Idre. I stugbyn fanns ingen affär.
Margareta uppgav att hon kanske har foton från skidbacken i Idre.
Margareta informeras om att det i utredningen finns obekräftade uppgifter som menar att Stig inte var i Idre veckan efter och hon menar att detta är lögn.
Stig var i Idre och det är hon säker på. De åkte upp på söndagen och hem på lördagen. De träffade inga gamla bekanta i Idre. Stig och Margareta umgicks hela tiden under vistelsen i Idre.
Margareta tillfrågas om hon har något minne av att Stig var sjukskriven under en veckas tid i januari-februari 1986 och hon uppgav att Stig aldrig var sjukskriven.
Stig hade sina krämpor men det var inget han behövde vara sjukskriven för. Stig var inte hemma mycket p.g.a. att han var sjukskriven. Hon kan inte minnas något tillfälle då Stig var hemma och var sjuk.
Margareta informeras om att det finns uppgifter från Skandia som visar att Stig varit sjukskriven från tisdagen 1986-02-11 - 1986-02-17
och detta var över helgen och Stig var då alltså även sjuk på måndagen.
Margareta menar att Stig hade men han var aldrig inlagd på sjukhus för detta.
Margareta tillfrågas om Stigs kunde göra att han var men det tror hon inte.
Stig på jobbet.
Stig utan det gick för jämnan.
Margareta tycker att det är konstigt att Stig var sjukskriven.
Hon uppgav att Stig hade . Förhörsledaren menar att då borde inte Stig åka på skidsemester om han hade . Margareta minns inte när Stig hade .
Hon minns att det var när Stig skulle hjälpa henne med att plantera Dahlior i en rabatt. Förhörsledaren menar att Dahlior planterar man inte i februari.
Hon minns att Stig satt på Danderyd för . Det var kö på sjukhuset och efter 3-4 timmars väntan så lämnade han sjukhuset. Det är den enda gång som hon minns att Stig haft direktkontakt med sjukvården.
Att Stig skulle ha varit sjukskriven är helt obekant för Margareta .
Margareta tillfrågas om hon eller Stig på något sätt varit i kontakt med
men det har de inte och hon undrar i vilket sammanhang det skulle ha varit.
Hon informeras om att det finns uppgifter som menar att Stig skulle ha varit i en butik på Åland och detta var efter mordet och då haft med sig .
skulle ha varit med. Hon känner inte igen detta. De har umgåtts med och detta var på sommaren. Det var då de bodde i Lahäll. De har inte varit
Margareta tillfrågas vilken funktion som hade på Skandia och som berättat för henne att Stig Engström hade problem på jobbet och hon uppgav att de arbetade på samma avdelning vid Skandia. var på slutet arbetsledare på den avdelningen.
Margareta tillfrågas om hon funderat på informationen från förra förhöret att Stig skulle bruka glasögon och hon uppgav att han aldrig var till någon optiker eller ögonläkare.
Hon vet inte varför han skulle ha haft glasögon men i så fall för att se märkvärdig ut.
På fråga uppgav Margareta att hon inte kan se framför sig att Stig putsar sina glasögon och inte heller har hon någon minnesbild av att han öppnade eller stängde något glasögonfodral.
Inte heller hade han glasögon när han körde bil, kanske solglasögon. Detta "är totalsvart” för Margareta . Hon kan inte se det framför sig.
Margareta tillfrågas hur det var med deras två telefonabonnemang som de tog med sig till den gemensamma lägenheten när de flyttade ihop och hon uppgav att när de bodde i Hägernäs så hade de inte två telefoner där.
undrar om de kunde ha haft en telefon vilande. Hon informeras om att hon nämnt i tidigare förhör att när de bodde på Lahällsvägen så hade de två olika abonnemang och att Stig ibland inte betalade sina telefonräkningar.
Hon tillfrågas om det är riktigt att de tog med sig sina två abonnemang när de flyttade ihop och hon uppgav att hon inte riktigt kommer ihåg.
Hon hade ett abonnemang när hon bodde i Näsby Park och Stig hade ett abonnemang när han bodde i Hägernäs.
Hon kan inte idag minnas sitt telefonnummer. Möjligt att hennes nummer började på 758 och Stigs 768. Detta var när de bodde i villan i Täby.
Margareta tillfrågas om det kan vara så att Stig startade upp ett nytt abonnemang efter det att de flyttat in i villan och hon uppgav att det är möjligt.
Margareta uppgav att hon ville ha sitt nummer kvar då det fanns registrerat på sjukhuset och att hon ibland hade jour. Stig ville ha sitt nummer när han höll på med det grafiska arbetet. Hon tycker att det är knepigt.
Margareta tillfrågas med anledning av vad hon sade i förra förhöret, , om de haft sådana planer och hon uppgav att de aldrig pratat om det särskilt mycket.
Margareta tillfrågas om hon känner till ifall Stig haft problem med myndigheterna, alltså någon typ av process eller drivit ett civilrättsligt mål, och hon uppgav att Stig inte hade det.
Stig hade inte heller några aggressioner mot staten eller myndigheterna. På fråga om det kunde gälla deklarationer, högt skattetryck eller dålig pension så uppgav Margareta att det höll ju alla människor på med, att det var Palmes fel att det var som det var.
Margareta tillfrågas vilken funktion som hade på Skandia och som berättat för henne att Stig Engström hade problem på jobbet och hon uppgav att de arbetade på samma avdelning vid Skandia. var på slutet arbetsledare på den avdelningen.
Margareta tillfrågas om hon funderat på informationen från förra förhöret att Stig skulle bruka glasögon och hon uppgav att han aldrig var till någon optiker eller ögonläkare.
Hon vet inte varför han skulle ha haft glasögon men i så fall för att se märkvärdig ut.
På fråga uppgav Margareta att hon inte kan se framför sig att Stig putsar sina glasögon och inte heller har hon någon minnesbild av att han öppnade eller stängde något glasögonfodral.
Inte heller hade han glasögon när han körde bil, kanske solglasögon. Detta "är totalsvart” för Margareta . Hon kan inte se det framför sig.
Margareta tillfrågas hur det var med deras två telefonabonnemang som de tog med sig till den gemensamma lägenheten när de flyttade ihop och hon uppgav att när de bodde i Hägernäs så hade de inte två telefoner där.
undrar om de kunde ha haft en telefon vilande. Hon informeras om att hon nämnt i tidigare förhör att när de bodde på Lahällsvägen så hade de två olika abonnemang och att Stig ibland inte betalade sina telefonräkningar.
Hon tillfrågas om det är riktigt att de tog med sig sina två abonnemang när de flyttade ihop och hon uppgav att hon inte riktigt kommer ihåg.
Hon hade ett abonnemang när hon bodde i Näsby Park och Stig hade ett abonnemang när han bodde i Hägernäs.
Hon kan inte idag minnas sitt telefonnummer. Möjligt att hennes nummer började på 758 och Stigs 768. Detta var när de bodde i villan i Täby.
Margareta tillfrågas om det kan vara så att Stig startade upp ett nytt abonnemang efter det att de flyttat in i villan och hon uppgav att det är möjligt.
Margareta uppgav att hon ville ha sitt nummer kvar då det fanns registrerat på sjukhuset och att hon ibland hade jour. Stig ville ha sitt nummer när han höll på med det grafiska arbetet. Hon tycker att det är knepigt.
Margareta tillfrågas med anledning av vad hon sade i förra förhöret, , om de haft sådana planer och hon uppgav att de aldrig pratat om det särskilt mycket.
Margareta tillfrågas om hon känner till ifall Stig haft problem med myndigheterna, alltså någon typ av process eller drivit ett civilrättsligt mål, och hon uppgav att Stig inte hade det.
Stig hade inte heller några aggressioner mot staten eller myndigheterna. På fråga om det kunde gälla deklarationer, högt skattetryck eller dålig pension så uppgav Margareta att det höll ju alla människor på med, att det var Palmes fel att det var som det var.
På fråga om hon minns om Stig pratade om något speciellt hos Palme eller om socialdemokraternas politik och hon uppgav att han kunde säga ”nu är den jävla Palme på tv igen” Margareta anser att Stig inte var ”Palmefientlig”.
Margareta tillfrågas om hur många gånger de varit i Norge och det var vid ett tillfälle. De bilade i Norge och det var under en sommar.
De åkte bil över Värmland och de var inne i Oslo och var även norr om staden. Detta var på 70-talet. Resan pågick under en vecka.
På fråga uppgav Margareta att de inte känner någon i Oslo och de träffade inte heller någon där under vistelsen.
På fråga vilken typ av anläggning som Stig var på i San Augustin uppgav Margareta att det .
Det var svenska företag som byggde och varje företag ägde sin bungalow. Anläggningen är fantastisk fin och det fanns tillgång till där. Det var cirka 30 bungalow som ägdes av flera stora svenska företag.
Margareta tillfrågas om hon kan minnas namn på andra moderater som var aktiva under den tid som Stig var aktiv och hon uppgav namnet (2) som var ordförande och dennes fru hette .
var en annan. Hon tillfrågas om hon känner igen namnet men "det är inget som säger hoppsan”.
Med anledning av att Margareta i förra förhöret uppgav att hon trodde på Stigs berättelse från mordnatten och att det inte var stora fria fantasier så tillfrågas hon om Stig vid andra tillfällen använde sig av "stora fria fantasier” men hon upplevde aldrig att Stig fabulerade eller skapade historier runt omkring sig utan det fanns alltid en röd tråd.
Margareta informeras om att hon i förra förhöret nämnt namnet som arbetade vid Sveriges Radio och hon uppmanas beskriva personen vilket hon inte kan. Hon vet att det var en man som inte var omtyckt.
Hon har aldrig träffat honom och vet att Stig inte var förtjust i . Hon kommer inte ihåg om Stig berättat om sina beröringspunkter med
Stig ville inte umgås med och Margareta vet inte anledning till detta.
Hon kände inte Stig på den tiden. Hon vet inte på vilken avdelning som arbetade och vet inte heller i vilket sammanhang som Stig skulle ha berättat att han inte tyckte om . På fråga uppgav Margareta att hon är säker på namnet och syftar till författaren . Hon är säker på namnet och kan inte ha blandat ihop det med något annat namn.
På fråga var Stigs begravning ägde rum uppgav Margareta att det var i Täby kyrka. De hade begravningsmiddag hemma hos .
Det var fåtal gäster hemma hos
(2) Vid delgivningen per telefon 2017-11-07
uppgav Margareta att
På fråga om hon minns om Stig pratade om något speciellt hos Palme eller om socialdemokraternas politik och hon uppgav att han kunde säga ”nu är den jävla Palme på tv igen” Margareta anser att Stig inte var ”Palmefientlig”.
Margareta tillfrågas om hur många gånger de varit i Norge och det var vid ett tillfälle. De bilade i Norge och det var under en sommar.
De åkte bil över Värmland och de var inne i Oslo och var även norr om staden. Detta var på 70-talet. Resan pågick under en vecka.
På fråga uppgav Margareta att de inte känner någon i Oslo och de träffade inte heller någon där under vistelsen.
På fråga vilken typ av anläggning som Stig var på i San Augustin uppgav Margareta att det .
Det var svenska företag som byggde och varje företag ägde sin bungalow. Anläggningen är fantastisk fin och det fanns tillgång till där. Det var cirka 30 bungalow som ägdes av flera stora svenska företag.
Margareta tillfrågas om hon kan minnas namn på andra moderater som var aktiva under den tid som Stig var aktiv och hon uppgav namnet (2) som var ordförande och dennes fru hette .
var en annan. Hon tillfrågas om hon känner igen namnet men "det är inget som säger hoppsan”.
Med anledning av att Margareta i förra förhöret uppgav att hon trodde på Stigs berättelse från mordnatten och att det inte var stora fria fantasier så tillfrågas hon om Stig vid andra tillfällen använde sig av "stora fria fantasier” men hon upplevde aldrig att Stig fabulerade eller skapade historier runt omkring sig utan det fanns alltid en röd tråd.
Margareta informeras om att hon i förra förhöret nämnt namnet som arbetade vid Sveriges Radio och hon uppmanas beskriva personen vilket hon inte kan. Hon vet att det var en man som inte var omtyckt.
Hon har aldrig träffat honom och vet att Stig inte var förtjust i . Hon kommer inte ihåg om Stig berättat om sina beröringspunkter med
Stig ville inte umgås med och Margareta vet inte anledning till detta.
Hon kände inte Stig på den tiden. Hon vet inte på vilken avdelning som arbetade och vet inte heller i vilket sammanhang som Stig skulle ha berättat att han inte tyckte om . På fråga uppgav Margareta att hon är säker på namnet och syftar till författaren . Hon är säker på namnet och kan inte ha blandat ihop det med något annat namn.
På fråga var Stigs begravning ägde rum uppgav Margareta att det var i Täby kyrka. De hade begravningsmiddag hemma hos .
Det var fåtal gäster hemma hos
(2) Vid delgivningen per telefon 2017-11-07
uppgav Margareta att
henne. När de var i kyrkan så var det flera av deras vänner som var där. På fråga om det var personer närvarande som hon inte kände igen så uppgav hon alt det var det inte. Det var inga utomstående som hon inte kände igen. Det var cirka 25 gäster i kyrkan.
Margareta tillfrågas om hon känner igen ordet "Stay behind” och hon uppgav "stå bakom". Hon vet inte vad det innebär.
Margareta informeras om att utredarna har tittat på Stigs förehavande och även lyssnat till vad hon uppgett i förhören att Stig då skulle ha sprungit efter skytten.
Utredarna har även pratat med som berättat samma sak som Margareta .
Hon informeras om att Stig stämplade ut 23:19
,ett par minuter innan mordet, och att detta styrks i förhör hållet 1986
med väktarna på Skandia som även styrker att Stig återvände till Skandia cirka klockan 23:45
då han ringde hem
Hon informeras om att uppgifter som Stig lämnat vid de olika förhören med polisen och även i Tingsrätten inte stämmer överens.
Margareta informeras om att Stig på morgonen 1986-03-01
ringde till två personer vid Skandia för att få reda på när han stämplade ut på kvällen och anledningen till det var att Stig menade att media och folk från Norge ringer. Hon informeras om att det på lördag morgon var okänt för media att Stig befunnit sig där.
Margareta informeras om de uppgifter som det kvinnliga vittnet, som befann sig på David Bagares gata, lämnat och att signalementsuppgiftera stämmer på Stig.
Margareta menar att Stig hade för dålig kondition för att springa i trappen. ”Det kan inte vara möjligt” uppgav hon.
Förhörsledaren menar att Stig hade så pass bra kondition så att han kunde åka skidor veckan efter. Margareta uppgav att det inte är någon som har frågat hur bra Stig åkte skidor.
På fråga vad hon har för kommentarer till att uppgifterna som Stig lämnat inte går ihop och hon uppgav att det är mycket underligt.
Margareta menar "att om man tror att han är mördaren så är det obegripligt för det hade aldrig kunnat ske.
Han var inte en sån människa. Han var för rädd och för harig. Han skulle ... Han ... Jag har aldrig hört att han använt ett skjutvapen. Hur skulle han ha kunnat sikta? Å den kvällen hade han ju säkert druckit Whiskey på kammaren där uppe".
Margareta informeras om att det finns detaljuppgifter som Stig lämnat tidigt i utredningen som gör att man nästan kan bekräfta att han varit på platsen och iakttagit saker inne i gränden men samtidigt är det ingen som har sett Stig vid makarna Palme, vare sig före, under eller efter mordet.
Förhörsledaren menar att utredarna inte påstår att Stig är den som skjutit men att han kan ingå i en större planering med andra. Att Stig, i så fall, utgör en viss del.
Margareta vet inte vad hon skall säga om det. Hon tycker att det är så orimligt.
henne. När de var i kyrkan så var det flera av deras vänner som var där. På fråga om det var personer närvarande som hon inte kände igen så uppgav hon alt det var det inte. Det var inga utomstående som hon inte kände igen. Det var cirka 25 gäster i kyrkan.
Margareta tillfrågas om hon känner igen ordet "Stay behind” och hon uppgav "stå bakom". Hon vet inte vad det innebär.
Margareta informeras om att utredarna har tittat på Stigs förehavande och även lyssnat till vad hon uppgett i förhören att Stig då skulle ha sprungit efter skytten.
Utredarna har även pratat med som berättat samma sak som Margareta .
Hon informeras om att Stig stämplade ut 23:19
,ett par minuter innan mordet, och att detta styrks i förhör hållet 1986
med väktarna på Skandia som även styrker att Stig återvände till Skandia cirka klockan 23:45
då han ringde hem
Hon informeras om att uppgifter som Stig lämnat vid de olika förhören med polisen och även i Tingsrätten inte stämmer överens.
Margareta informeras om att Stig på morgonen 1986-03-01
ringde till två personer vid Skandia för att få reda på när han stämplade ut på kvällen och anledningen till det var att Stig menade att media och folk från Norge ringer. Hon informeras om att det på lördag morgon var okänt för media att Stig befunnit sig där.
Margareta informeras om de uppgifter som det kvinnliga vittnet, som befann sig på David Bagares gata, lämnat och att signalementsuppgiftera stämmer på Stig.
Margareta menar att Stig hade för dålig kondition för att springa i trappen. ”Det kan inte vara möjligt” uppgav hon.
Förhörsledaren menar att Stig hade så pass bra kondition så att han kunde åka skidor veckan efter. Margareta uppgav att det inte är någon som har frågat hur bra Stig åkte skidor.
På fråga vad hon har för kommentarer till att uppgifterna som Stig lämnat inte går ihop och hon uppgav att det är mycket underligt.
Margareta menar "att om man tror att han är mördaren så är det obegripligt för det hade aldrig kunnat ske.
Han var inte en sån människa. Han var för rädd och för harig. Han skulle ... Han ... Jag har aldrig hört att han använt ett skjutvapen. Hur skulle han ha kunnat sikta? Å den kvällen hade han ju säkert druckit Whiskey på kammaren där uppe".
Margareta informeras om att det finns detaljuppgifter som Stig lämnat tidigt i utredningen som gör att man nästan kan bekräfta att han varit på platsen och iakttagit saker inne i gränden men samtidigt är det ingen som har sett Stig vid makarna Palme, vare sig före, under eller efter mordet.
Förhörsledaren menar att utredarna inte påstår att Stig är den som skjutit men att han kan ingå i en större planering med andra. Att Stig, i så fall, utgör en viss del.
Margareta vet inte vad hon skall säga om det. Hon tycker att det är så orimligt.
Förhörsledarna informerar Margareta att hon skall få se en film under förhöret och att det var så att Stig dagen efter mordet tog kontakt med media och lät sig bli intervjuad.
Artikeln publicerades sedan på söndag morgon i Svenska Dagbladet och där förekommer Stig med bild.
När sedan rekonstruktionen skulle göras med vittnen från brottsplatsen så blev inte Stig kallad till den.
Av den anledningen tog Stig kontakt med rapport eller aktuellt och då är han med där och detta var 1986-04-06
.
Stig såg alltså till att han fick visa upp sig på plats och Margareta menar att detta är väldigt signifikativt därför att det var så Stig var. Han ville visa upp sig.
Filmen spelas upp från förhörsledarens mobiltelefon. I utredningsmaterialet har filmen benämningen:
Stig E Skandia. mpeg
Margareta kommenterar filmen med att Stig bar glasögon på filmen men hon känner fortfarande inte igen att han skulle bära glasögon.
Förhörsledaren menar att Margareta tidigare visat upp sitt fotoalbum där Stig förekommer och då utan glasögon. Hon tycker att det är obegripligt.
Margareta informeras om att det finns cirka nio (9) vittnen som sett gärningsmannen springa in i gränden och där signalementsuppgifterna stämmer in ganska väl på Stigs klädsel och den person som finns uppe på åsen nämner även handlovsväskan.
Margareta berättar spontant att Stig sagt att han sprang in för att se om han kunde hitta någon annan person som hade varit skytt.
Margareta håller med om att Stig sprang fort in i gränden på filmen men menar också att om Stig även skulle ha sprungit upp för trappan så skulle nog han inte ha kondition för detta.
Förhörsledaren menar att det kanske finns funderingar hos Margareta som hon burit på under åren som kanske kan ge någon förklaring. Om hon själv haft sina aningar eller om Stig sagt något om Palmemordet, när han varit berusad.
Hon menar att det var mycket skitsnack om Palme och Stig var en av de som förenade sig med den skaran. Margareta hörde aldrig att Stig sade något bra om Palme.
Margareta menar att om man pratar om sådant här i en större grupp så är det smittsamt. På fråga om det här var en typ av jargong som förekom när de spelade bridge svarade hon ja på det. Hon vill säga att det var en ”Täby-jargong”.
Hon tillfrågas om hon någon gång under dessa år haft någon tanke på om Stig kanske varit inblandad i mordet på något sätt men det har hon inte.
Han har aldrig haft någon ångest utan han var nästan stolt över att han varit vittne. Han var inte sen att berätta om Palmemordet då han kom i kontakt med folk.
Förhörsledarna informerar Margareta att hon skall få se en film under förhöret och att det var så att Stig dagen efter mordet tog kontakt med media och lät sig bli intervjuad.
Artikeln publicerades sedan på söndag morgon i Svenska Dagbladet och där förekommer Stig med bild.
När sedan rekonstruktionen skulle göras med vittnen från brottsplatsen så blev inte Stig kallad till den.
Av den anledningen tog Stig kontakt med rapport eller aktuellt och då är han med där och detta var 1986-04-06
.
Stig såg alltså till att han fick visa upp sig på plats och Margareta menar att detta är väldigt signifikativt därför att det var så Stig var. Han ville visa upp sig.
Filmen spelas upp från förhörsledarens mobiltelefon. I utredningsmaterialet har filmen benämningen:
Stig E Skandia. mpeg
Margareta kommenterar filmen med att Stig bar glasögon på filmen men hon känner fortfarande inte igen att han skulle bära glasögon.
Förhörsledaren menar att Margareta tidigare visat upp sitt fotoalbum där Stig förekommer och då utan glasögon. Hon tycker att det är obegripligt.
Margareta informeras om att det finns cirka nio (9) vittnen som sett gärningsmannen springa in i gränden och där signalementsuppgifterna stämmer in ganska väl på Stigs klädsel och den person som finns uppe på åsen nämner även handlovsväskan.
Margareta berättar spontant att Stig sagt att han sprang in för att se om han kunde hitta någon annan person som hade varit skytt.
Margareta håller med om att Stig sprang fort in i gränden på filmen men menar också att om Stig även skulle ha sprungit upp för trappan så skulle nog han inte ha kondition för detta.
Förhörsledaren menar att det kanske finns funderingar hos Margareta som hon burit på under åren som kanske kan ge någon förklaring. Om hon själv haft sina aningar eller om Stig sagt något om Palmemordet, när han varit berusad.
Hon menar att det var mycket skitsnack om Palme och Stig var en av de som förenade sig med den skaran. Margareta hörde aldrig att Stig sade något bra om Palme.
Margareta menar att om man pratar om sådant här i en större grupp så är det smittsamt. På fråga om det här var en typ av jargong som förekom när de spelade bridge svarade hon ja på det. Hon vill säga att det var en ”Täby-jargong”.
Hon tillfrågas om hon någon gång under dessa år haft någon tanke på om Stig kanske varit inblandad i mordet på något sätt men det har hon inte.
Han har aldrig haft någon ångest utan han var nästan stolt över att han varit vittne. Han var inte sen att berätta om Palmemordet då han kom i kontakt med folk.
Avslutningsvis så uppgav Margareta på fråga att hon inte har varit bekymrad eller orolig över något rörande Stigs agerande kopplat till mordet på Palme.
Förhöret avslutas klockan 14:40
.
Förhöret godkänt 2017-11-07
efter uppläsning och ändringar. Sven-Åke Blombergsson
TJÄNSTEANTECKNING
2017-10-27
ringde Margareta Engström till undertecknad och ville lämna upplysningar kopplat till förhöret 2017-10-25
.
1. Margareta har kollat igenom sina fotoalbum och har efter det dragit slutsatsen att Stig INTE haft några glasögon på något foto fram till 1987
.Hon uppgav att Stig, som tidigast, kan ha haft glasögon 1987
. Det var då med lätta bågar i metall.
2. Margareta minns nu att när de hade sommarstuga på Muskö så skaffade de sig ett telefonabonnemang som gjorde att de kunde sätta på värmen i stugan. Det var detta abonnemang som de senare förde med sig till villan i Täby.
3. Margareta vill lämna flera namn som var verksamma inom moderaterna i Täby.
Där fanns , som senare hamnade i Riksdagen samt som senare hamnade .
4. På Skandia arbetade som anställdes vid tiden då och Stig gifte sig.
På Skandia arbetade även som sökte reklamchefsjobbet som även Stig sökte.
Vid delgivningen 2017-11-07
lästes även de fyra punkterna ovan upp och Margareta godkände detta.
Krinsp
Sven-Åke Blombergsson
Avslutningsvis så uppgav Margareta på fråga att hon inte har varit bekymrad eller orolig över något rörande Stigs agerande kopplat till mordet på Palme.
Förhöret avslutas klockan 14:40
.
Förhöret godkänt 2017-11-07
efter uppläsning och ändringar. Sven-Åke Blombergsson
TJÄNSTEANTECKNING
2017-10-27
ringde Margareta Engström till undertecknad och ville lämna upplysningar kopplat till förhöret 2017-10-25
.
1. Margareta har kollat igenom sina fotoalbum och har efter det dragit slutsatsen att Stig INTE haft några glasögon på något foto fram till 1987
.Hon uppgav att Stig, som tidigast, kan ha haft glasögon 1987
. Det var då med lätta bågar i metall.
2. Margareta minns nu att när de hade sommarstuga på Muskö så skaffade de sig ett telefonabonnemang som gjorde att de kunde sätta på värmen i stugan. Det var detta abonnemang som de senare förde med sig till villan i Täby.
3. Margareta vill lämna flera namn som var verksamma inom moderaterna i Täby.
Där fanns , som senare hamnade i Riksdagen samt som senare hamnade .
4. På Skandia arbetade som anställdes vid tiden då och Stig gifte sig.
På Skandia arbetade även som sökte reklamchefsjobbet som även Stig sökte.
Vid delgivningen 2017-11-07
lästes även de fyra punkterna ovan upp och Margareta godkände detta.
Krinsp
Sven-Åke Blombergsson
Förhör med Margareta Engström
Datum: 2018-05-21 12:28
Förhörsledare:
Krinsp Sven-Åke Blombergsson,
krinsp Peter Steude.
Förhörsplats: Den hördes bostad.
Anledning till förhöret: Kompletterande förhör angående Stig Engström.
Margareta Engström har informerats om att förhöret spelas in på band och att en sammanfattning görs i efterhand och att hon sedan får förhöret uppläst för sig för ett godkännande.
Innan förhöret har Margareta Engström informerats om yppandeförbudet och vad det innebär i sak. Hon har läst igenom lagtexten som även bifogas förhöret.
Margareta Engström informeras om att utredningen avseende Stig fortgår.
Hon informeras om att förhörsledarna förhör , och att denne lämnat intressant information om biografen Grand och Sveavägen 1986-02-28
och att uppgifterna är vid den tid då Olof Palme blev mördad.
Det är s egna iakttagelser som hon lämnat i förhören.
Margareta Engström informeras om att utredarna funnit en revolver av samma typ som Olof Palme sköts med och den har vi hittat i Stigs bekantskapskrets.
Margareta Engström tillfrågas om det är någon som hon vill berätta med anledning av dessa uppgifter och hon uppgav att uppgiften om att var på platsen är helt obekant för henne. Margareta har inte pratat med om detta och inte heller mer eller .
På fråga om Stig nämnt något om och Sveavägen svarade Margareta Engström "nej, absolut inte".
Margareta Engström har ingen aning om någon revolver i Stigs bekantskapskrets. Hon uppgav att Willy Glaser hade ett museum hemma hos sig, det känner hon till. Men om det har med det här att göra vet hon inget om.
På fråga uppgav Margareta Engström att hon sett Willy Glaser s vapensamling och det var i ett låst utrymme i villan. Hon har sett dem en eller högst två gånger.
Margareta Engström är inte intresserad av vapen.
På fråga om Stig var intresserad av vapen uppgav hon att han inte var det men han var nog imponerad av Willy Glaser som hade ett sådant intresse för gamla vapen.
Margareta Engström tillfrågas om Stig lånade något vapen av Willy Glaser och hon uppgav att han aldrig gjorde det.
Willy Glaser var väldigt noga med sina vapen och han "fladdrade” inte runt med dem.
Förhör med Margareta Engström
Datum: 2018-05-21 12:28
Förhörsledare:
Krinsp Sven-Åke Blombergsson,
krinsp Peter Steude.
Förhörsplats: Den hördes bostad.
Anledning till förhöret: Kompletterande förhör angående Stig Engström.
Margareta Engström har informerats om att förhöret spelas in på band och att en sammanfattning görs i efterhand och att hon sedan får förhöret uppläst för sig för ett godkännande.
Innan förhöret har Margareta Engström informerats om yppandeförbudet och vad det innebär i sak. Hon har läst igenom lagtexten som även bifogas förhöret.
Margareta Engström informeras om att utredningen avseende Stig fortgår.
Hon informeras om att förhörsledarna förhör , och att denne lämnat intressant information om biografen Grand och Sveavägen 1986-02-28
och att uppgifterna är vid den tid då Olof Palme blev mördad.
Det är s egna iakttagelser som hon lämnat i förhören.
Margareta Engström informeras om att utredarna funnit en revolver av samma typ som Olof Palme sköts med och den har vi hittat i Stigs bekantskapskrets.
Margareta Engström tillfrågas om det är någon som hon vill berätta med anledning av dessa uppgifter och hon uppgav att uppgiften om att var på platsen är helt obekant för henne. Margareta har inte pratat med om detta och inte heller mer eller .
På fråga om Stig nämnt något om och Sveavägen svarade Margareta Engström "nej, absolut inte".
Margareta Engström har ingen aning om någon revolver i Stigs bekantskapskrets. Hon uppgav att Willy Glaser hade ett museum hemma hos sig, det känner hon till. Men om det har med det här att göra vet hon inget om.
På fråga uppgav Margareta Engström att hon sett Willy Glaser s vapensamling och det var i ett låst utrymme i villan. Hon har sett dem en eller högst två gånger.
Margareta Engström är inte intresserad av vapen.
På fråga om Stig var intresserad av vapen uppgav hon att han inte var det men han var nog imponerad av Willy Glaser som hade ett sådant intresse för gamla vapen.
Margareta Engström tillfrågas om Stig lånade något vapen av Willy Glaser och hon uppgav att han aldrig gjorde det.
Willy Glaser var väldigt noga med sina vapen och han "fladdrade” inte runt med dem.
Margareta Engström tillfrågas vad hon känner till om Willy Glasers bakgrund och hon uppgav att hon träffade honom första gången när hon bodde vid Näsby park och började spela Bridge med . Då var .
Första gången som Margareta Engström träffade var denne .
Margareta Engström vet inget om Willy Glasers utbildning.
Han var anställd på en firma som hette som hade sitt kontor i . Willy Glasers drev kontoret i Stockholm.
. arbetade på samma företag fram till sin pension.
var engagerad i . tyckte nog att det var häftigt och kunde visa upp sig. Han var lite "besserwisser" där!
Margareta Engström vet inget om bakgrund. De pratade aldrig om sådant.
.
Margareta Engström känner inte till om det var andra militärer som umgicks med utöver .
Hon vet inte om umgicks med
Margareta Engström vet inte vad gjorde 1986-02-28
.
Det är möjligt att de pratat om det men inget som Margareta Engström har lagt på minnet.
Margareta Engström tillfrågas om på något sätt hade någon koppling till USA och hon uppgav att han var mycket pro-USA och var amerikaniserad.
Hon tror att hans ursprung kommer från . Hon vet inte om det var på mammans eller pappans sida.
Margareta Engström uppgav att hon många gånger funderat på om var .
Anledningen till hennes funderingar är att umgicks med människor med .
Hon vet inte namnet på dem men de bodde i . Detta var före mordet på Palme.
Margareta Engström uppgav att kunde uttala sig negativt .
Margareta Engström tillfrågas om hon varit med i och hon uppgav att hon var med som .
Det var som var i Djursholm och hon såg till att hennes döttrars kompisar blev
Det kan ha varit runt 1949-1951. var med i 2-3 år. Hon fick sedan andra intressen. När hon blev blev hon krigsplacerad och då försvann helt.
Margareta Engström har inte träffat genom
På fråga uppgav Margareta Engström att hon inte kommer ihåg vad Stig och Willy Glaser bråkade om vilket var orsaken till att Stig bad Willy Glaser fara åt helvete. Stig var och pladdrade en del.
Vid delgivningen uppgav Margareta Engström att ordet "Besserwisser" är nedvärderande och hon menar att han var stolt över det.
Margareta Engström tillfrågas vad hon känner till om Willy Glasers bakgrund och hon uppgav att hon träffade honom första gången när hon bodde vid Näsby park och började spela Bridge med . Då var .
Första gången som Margareta Engström träffade var denne .
Margareta Engström vet inget om Willy Glasers utbildning.
Han var anställd på en firma som hette som hade sitt kontor i . Willy Glasers drev kontoret i Stockholm.
. arbetade på samma företag fram till sin pension.
var engagerad i . tyckte nog att det var häftigt och kunde visa upp sig. Han var lite "besserwisser" där!
Margareta Engström vet inget om bakgrund. De pratade aldrig om sådant.
.
Margareta Engström känner inte till om det var andra militärer som umgicks med utöver .
Hon vet inte om umgicks med
Margareta Engström vet inte vad gjorde 1986-02-28
.
Det är möjligt att de pratat om det men inget som Margareta Engström har lagt på minnet.
Margareta Engström tillfrågas om på något sätt hade någon koppling till USA och hon uppgav att han var mycket pro-USA och var amerikaniserad.
Hon tror att hans ursprung kommer från . Hon vet inte om det var på mammans eller pappans sida.
Margareta Engström uppgav att hon många gånger funderat på om var .
Anledningen till hennes funderingar är att umgicks med människor med .
Hon vet inte namnet på dem men de bodde i . Detta var före mordet på Palme.
Margareta Engström uppgav att kunde uttala sig negativt .
Margareta Engström tillfrågas om hon varit med i och hon uppgav att hon var med som .
Det var som var i Djursholm och hon såg till att hennes döttrars kompisar blev
Det kan ha varit runt 1949-1951. var med i 2-3 år. Hon fick sedan andra intressen. När hon blev blev hon krigsplacerad och då försvann helt.
Margareta Engström har inte träffat genom
På fråga uppgav Margareta Engström att hon inte kommer ihåg vad Stig och Willy Glaser bråkade om vilket var orsaken till att Stig bad Willy Glaser fara åt helvete. Stig var och pladdrade en del.
Vid delgivningen uppgav Margareta Engström att ordet "Besserwisser" är nedvärderande och hon menar att han var stolt över det.
Margareta Engström förevisas en Svenska Dagbladet från 1986-03-02
och där Stig förekommer i en artikel.
Stig blev intervjuad 1986-03-01
.
Margareta Engström tillfrågas om hon på bilden kan se var fotot är taget men hon kan inte se detta.
Margareta Engström var väldigt bestämd mot Stig och sade att han inte fick ta pressen till deras hem. Det resonemanget förde de på lördagen 1986-03-01
.
Margareta Engström tillfrågas varför Stig skulle kontakta pressen och hon uppgav att Stig tyckte det var märkvärdigt att han hade varit så nära Palme och han ansåg sig vara ett vittne.
Margareta Engström uppgav att ingen från Svenska Dagbladet var hemma hos henne och Stig. Inte heller från någon annan tidning. Detta är hon helt säker på.
Hon har inget minne av att Stig åkte iväg på lördagen och blev fotad på någon annan plats men det är möjligt.
Förhörsledaren läser upp de namn på reportrarna som finns i SvD 1986-03-02
och som låg bakom artiklarna om mordet.
Margareta Engström känner igen namnet Omar Magnergård från ett annat sammanhang. Varken hon eller Stig kände honom privat. Hon känner inte igen några andra namn.
Margareta Engström tillfrågas om hon känner till vilken tandläkare som Stig gick till och det var till en tandläkare i Roslagsnäsby. Den tandläkaren har nu gått i pension och Margareta Engström minns inte namnet. Stig och tandläkaren umgicks inte privat.
Margareta Engström tillfrågas om hon känner igen namnet som var ihop med en kvinna vid namn men det är inte bekant för henne. Hon informeras om att och Margareta är säker på att hon inte känner igen den personen.
Margareta Engström tillfrågas hur Stig och relation såg ut och hon uppgav att Stig inte var någon affärsman som . På fråga om bara de två kunde umgås men det gjorde de inte. Stig hade inte några kompisar.
På fråga vad Stig gjorde hemma på kvällarna efter jobbet uppgav Margareta Engström att de åt, satt och titta lite på TV, kelade med katten och sedan gick Stig in i sin ateljé och ritade.
Margareta Engström tillfrågas hur Stigs intresse för Palmemordet såg ut och hon uppgav att det är svårt att beskriva.
Hon uppgav att Stig var gruvligt imponerad över att han varit där i närheten. Detta berättade han för omgivningen så fort han fick tillfälle.
Han tog till sig information om mordet om det skrevs något eller om det var något på TV. Margareta Engström uppgav att Stig inte kunde släppa det riktigt.
Hela Stigs person var att synas och att bli accepterad som människa.
Hon vet inte om Stig samlade på sig information om Palmemordet i form av artiklar. Det är möjligt att han gjorde det i sin ateljé men hon har ingen vetskap om detta.
Margareta Engström förevisas en Svenska Dagbladet från 1986-03-02
och där Stig förekommer i en artikel.
Stig blev intervjuad 1986-03-01
.
Margareta Engström tillfrågas om hon på bilden kan se var fotot är taget men hon kan inte se detta.
Margareta Engström var väldigt bestämd mot Stig och sade att han inte fick ta pressen till deras hem. Det resonemanget förde de på lördagen 1986-03-01
.
Margareta Engström tillfrågas varför Stig skulle kontakta pressen och hon uppgav att Stig tyckte det var märkvärdigt att han hade varit så nära Palme och han ansåg sig vara ett vittne.
Margareta Engström uppgav att ingen från Svenska Dagbladet var hemma hos henne och Stig. Inte heller från någon annan tidning. Detta är hon helt säker på.
Hon har inget minne av att Stig åkte iväg på lördagen och blev fotad på någon annan plats men det är möjligt.
Förhörsledaren läser upp de namn på reportrarna som finns i SvD 1986-03-02
och som låg bakom artiklarna om mordet.
Margareta Engström känner igen namnet Omar Magnergård från ett annat sammanhang. Varken hon eller Stig kände honom privat. Hon känner inte igen några andra namn.
Margareta Engström tillfrågas om hon känner till vilken tandläkare som Stig gick till och det var till en tandläkare i Roslagsnäsby. Den tandläkaren har nu gått i pension och Margareta Engström minns inte namnet. Stig och tandläkaren umgicks inte privat.
Margareta Engström tillfrågas om hon känner igen namnet som var ihop med en kvinna vid namn men det är inte bekant för henne. Hon informeras om att och Margareta är säker på att hon inte känner igen den personen.
Margareta Engström tillfrågas hur Stig och relation såg ut och hon uppgav att Stig inte var någon affärsman som . På fråga om bara de två kunde umgås men det gjorde de inte. Stig hade inte några kompisar.
På fråga vad Stig gjorde hemma på kvällarna efter jobbet uppgav Margareta Engström att de åt, satt och titta lite på TV, kelade med katten och sedan gick Stig in i sin ateljé och ritade.
Margareta Engström tillfrågas hur Stigs intresse för Palmemordet såg ut och hon uppgav att det är svårt att beskriva.
Hon uppgav att Stig var gruvligt imponerad över att han varit där i närheten. Detta berättade han för omgivningen så fort han fick tillfälle.
Han tog till sig information om mordet om det skrevs något eller om det var något på TV. Margareta Engström uppgav att Stig inte kunde släppa det riktigt.
Hela Stigs person var att synas och att bli accepterad som människa.
Hon vet inte om Stig samlade på sig information om Palmemordet i form av artiklar. Det är möjligt att han gjorde det i sin ateljé men hon har ingen vetskap om detta.
Margareta tillfrågas om hon känner till var Stig var krigsplacerad och hon uppgav att Stig gjorde repetitionsövningar och hon upplevde detta två gånger tror hon.
Hon minns att hon hämtade honom i Karlskrona vid ett tillfälle och de hade en trevlig resa hem därifrån. Hon tror att Stig låg någonstans .
Hon kommer inte ihåg vilket vapenslag han tillhörde. Det var inte marinen eller flyget. Förhörsledaren frågar om det var i armén eller i infanteriet och Margareta minns nu att det var armén.
Margareta ombads berätta om sin egen släkt och hon uppgav att hennes mor är från Sundsvall. Hennes far var född 1875 och hade varit gift tidigare och var änkeman.
Han var från början och det var i Jönköping. Han slutade med det och blev och kallades då för .
Hans fortsatta liv var att han åkte runt och sålde . Han reste till Sydamerika, Rio, Ryssland, Tyskland och Grekland.
Han blev änkeman på 20-talet och behövde någon som passade upp hemma då han hade utlänningar som kom på besök.
mamma var från Sundsvall och hade varit gift med en man som också var från Sundsvall. De fick en dotter vid namn . De bodde under en tid i Belgien och i Paris.
I Paris avled och då var år gammal. Då var mamma tvungen att flytta hem till sina föräldrar i Sundsvall. Hon men var duktig på mat.
Hon började sedan vid banken men det passade henne inte. Hon såg sedan en annons i tidningen om vilket var hos . Hon flyttade dit och blev
gick i pension 1940
och de flyttade då till Djursholm.
hette som ogift och pappan Nils Hessle . Han gick bort 1953
och gick bort 1987
.
Margareta tillfrågas när hennes intresse för skidåkning började och hon uppgav att det nästan alltid har funnits.
var duktig på gäster och party och fixade och donade utan att .
var uppe i Storlien som och det kallades för . Hon stod för gästernas trevnad kvällstid. Hon hade stor kontaktyta, dels med gästerna där uppe och även med som var .
Han och hans fru blev väldigt goda vänner med mor.
På fråga om det var något speciellt ställe som var på svarade Margareta att det var på .
började arbeta där på mitten av 1950
-talet. tillfrågas hur det kom sig att fick arbeta där och hon uppgav att hon hade varit där och åkt skidor.
Margareta tillfrågas om hon känner till var Stig var krigsplacerad och hon uppgav att Stig gjorde repetitionsövningar och hon upplevde detta två gånger tror hon.
Hon minns att hon hämtade honom i Karlskrona vid ett tillfälle och de hade en trevlig resa hem därifrån. Hon tror att Stig låg någonstans .
Hon kommer inte ihåg vilket vapenslag han tillhörde. Det var inte marinen eller flyget. Förhörsledaren frågar om det var i armén eller i infanteriet och Margareta minns nu att det var armén.
Margareta ombads berätta om sin egen släkt och hon uppgav att hennes mor är från Sundsvall. Hennes far var född 1875 och hade varit gift tidigare och var änkeman.
Han var från början och det var i Jönköping. Han slutade med det och blev och kallades då för .
Hans fortsatta liv var att han åkte runt och sålde . Han reste till Sydamerika, Rio, Ryssland, Tyskland och Grekland.
Han blev änkeman på 20-talet och behövde någon som passade upp hemma då han hade utlänningar som kom på besök.
mamma var från Sundsvall och hade varit gift med en man som också var från Sundsvall. De fick en dotter vid namn . De bodde under en tid i Belgien och i Paris.
I Paris avled och då var år gammal. Då var mamma tvungen att flytta hem till sina föräldrar i Sundsvall. Hon men var duktig på mat.
Hon började sedan vid banken men det passade henne inte. Hon såg sedan en annons i tidningen om vilket var hos . Hon flyttade dit och blev
gick i pension 1940
och de flyttade då till Djursholm.
hette som ogift och pappan Nils Hessle . Han gick bort 1953
och gick bort 1987
.
Margareta tillfrågas när hennes intresse för skidåkning började och hon uppgav att det nästan alltid har funnits.
var duktig på gäster och party och fixade och donade utan att .
var uppe i Storlien som och det kallades för . Hon stod för gästernas trevnad kvällstid. Hon hade stor kontaktyta, dels med gästerna där uppe och även med som var .
Han och hans fru blev väldigt goda vänner med mor.
På fråga om det var något speciellt ställe som var på svarade Margareta att det var på .
började arbeta där på mitten av 1950
-talet. tillfrågas hur det kom sig att fick arbeta där och hon uppgav att hon hade varit där och åkt skidor.
Margareta tillfrågas hur hennes
var i Storlien fram till 1963. När hon arbetade där var det under vinterhalvåret.
När kom till Danderyd och ville han att Margareta skulle ta hand om en där. Hon arbetade där ett par år.
Margareta tillfrågas om kontakt med fortsatte över tiden och det gjorde den. Deras kontakt fortgick ända fram till döden.
På fråga uppgav Margareta att bodde i stan men vet inte exakt var. Kanske på Östermalm.
Margareta tillfrågas om hon själv har träffat och hon svarade "o ja".
På fråga om hon träffat honom på någon annan plats än i Storlien uppgav Margareta att hon träffat honom hemma hos sin mamma.
På somrarna, när de bodde i villan i Djursholm, då ordnade hon fest för personalen från Storlien. Det var "sportkillarna" och och som var där. var också där.
fick vara med på sommarfesterna och ibland så serverade hon.
Sista gången som Margareta träffade var i Näsby Park. Hon minns inte riktigt.
Stig hade kommit in i bilden då och de två gifte sig 1968
. Hon är inte säker på om Stig träffade och var den som och Stig.
Margareta tillfrågas om Stig hade något vapenintresse och var med i någon skytteklubb och hon svarade nej på det. Hon känner inte till om Stig tävlat i skytte men hon har hört det nu, av någon, att Stig skulle ha tävlat i skytte.
Margareta tillfrågas om hon känner igen namnet men det gör hon inte.
känner hon inte igen.
känner hon inte igen.
känner hon inte igen.
Förhöret tar en paus klockan 13:32
och Margareta skall leta fram sina foton från Idre.
Förhöret återupptas klockan 13:36
.
Margareta tillfrågas hur hennes
var i Storlien fram till 1963. När hon arbetade där var det under vinterhalvåret.
När kom till Danderyd och ville han att Margareta skulle ta hand om en där. Hon arbetade där ett par år.
Margareta tillfrågas om kontakt med fortsatte över tiden och det gjorde den. Deras kontakt fortgick ända fram till döden.
På fråga uppgav Margareta att bodde i stan men vet inte exakt var. Kanske på Östermalm.
Margareta tillfrågas om hon själv har träffat och hon svarade "o ja".
På fråga om hon träffat honom på någon annan plats än i Storlien uppgav Margareta att hon träffat honom hemma hos sin mamma.
På somrarna, när de bodde i villan i Djursholm, då ordnade hon fest för personalen från Storlien. Det var "sportkillarna" och och som var där. var också där.
fick vara med på sommarfesterna och ibland så serverade hon.
Sista gången som Margareta träffade var i Näsby Park. Hon minns inte riktigt.
Stig hade kommit in i bilden då och de två gifte sig 1968
. Hon är inte säker på om Stig träffade och var den som och Stig.
Margareta tillfrågas om Stig hade något vapenintresse och var med i någon skytteklubb och hon svarade nej på det. Hon känner inte till om Stig tävlat i skytte men hon har hört det nu, av någon, att Stig skulle ha tävlat i skytte.
Margareta tillfrågas om hon känner igen namnet men det gör hon inte.
känner hon inte igen.
känner hon inte igen.
känner hon inte igen.
Förhöret tar en paus klockan 13:32
och Margareta skall leta fram sina foton från Idre.
Förhöret återupptas klockan 13:36
.
Margareta visar ett fotoalbum med texten "Idre 1986" och fotona är från skidresan veckan efter mordet.
På ett foto syns deras bil, en röd Citroen, och röda stugor. Stig finns med på bilden.
Det finns ett flertal foton på Stig och även Margareta förekommer. Stig syns på flera foton från skidbacken.
Margareta visar foton från Tegelfjäll 1987
där en man med gul toppluva förekommer.
Margareta uppgav att det är och dennes fru är med på fotona.
var skolkamrat med . var även på samma avdelning som Stig på Skandia.
Margareta informeras om vad uppgav i förhöret.
Att och en vän var på samma bioföreställning som makarna Palme och att såg Olof Palme i bions foajé efter föreställningen.
Att och vännen gick över Sveavägen efter bions slut och gick söderut i riktning mot Kungsgatan och att de passerade längs med Skandiahuset.
Margareta har aldrig hört detta och hon har träffat ganska många gånger.
Margareta informeras om att uppgett att de passerat platsen strax före skotten mot Palme.
Detta är nya uppgifter för Margareta . har inte nämnt detta för henne.
Förhörsledaren läser upp några namn:
, Täby, känner hon inte igen.
känner hon inte igen.
Sveriges Radio, känner hon inte igen.
Margareta tillfrågas om det är något som hon vill berätta innan förhöret avslutas och hon uppgav att hon berättat det hon vet och hon sitter inte och "buskar”.
Margareta tillfrågas om hon nu i efterhand funderat något över Stigs beteende, typ varför han gjorde på ett visst sätt, och hon uppgav att Stig var väldigt trevlig och charmig när de träffades.
Stigs dåliga självbild har hon funderat på och hon tror att det handlar om Stigs uppväxt och då bland annat uppväxten i Indien och internatskolan i Sigtuna.
Margareta nämner också på Skandia utan den
På fråga uppgav Margareta att hon upplevde Stig som ärlig och han hittade inte på historier.
Margareta visar ett fotoalbum med texten "Idre 1986" och fotona är från skidresan veckan efter mordet.
På ett foto syns deras bil, en röd Citroen, och röda stugor. Stig finns med på bilden.
Det finns ett flertal foton på Stig och även Margareta förekommer. Stig syns på flera foton från skidbacken.
Margareta visar foton från Tegelfjäll 1987
där en man med gul toppluva förekommer.
Margareta uppgav att det är och dennes fru är med på fotona.
var skolkamrat med . var även på samma avdelning som Stig på Skandia.
Margareta informeras om vad uppgav i förhöret.
Att och en vän var på samma bioföreställning som makarna Palme och att såg Olof Palme i bions foajé efter föreställningen.
Att och vännen gick över Sveavägen efter bions slut och gick söderut i riktning mot Kungsgatan och att de passerade längs med Skandiahuset.
Margareta har aldrig hört detta och hon har träffat ganska många gånger.
Margareta informeras om att uppgett att de passerat platsen strax före skotten mot Palme.
Detta är nya uppgifter för Margareta . har inte nämnt detta för henne.
Förhörsledaren läser upp några namn:
, Täby, känner hon inte igen.
känner hon inte igen.
Sveriges Radio, känner hon inte igen.
Margareta tillfrågas om det är något som hon vill berätta innan förhöret avslutas och hon uppgav att hon berättat det hon vet och hon sitter inte och "buskar”.
Margareta tillfrågas om hon nu i efterhand funderat något över Stigs beteende, typ varför han gjorde på ett visst sätt, och hon uppgav att Stig var väldigt trevlig och charmig när de träffades.
Stigs dåliga självbild har hon funderat på och hon tror att det handlar om Stigs uppväxt och då bland annat uppväxten i Indien och internatskolan i Sigtuna.
Margareta nämner också på Skandia utan den
På fråga uppgav Margareta att hon upplevde Stig som ärlig och han hittade inte på historier.
På fråga uppgav Margareta Engström att Stig aldrig ensam åkte på några utflykter och hon uppgav att Stig åkte på repövningarna.
Förhöret avslutas klockan 13:56
.
(Signatur)
Sven-Åke Blombergsson
DELGIVNING 2018-05-19
Plats: Margareta Engströms bostad.
Margareta Engström har läst igenom förhöret och godkänner det efter en ändring som finns som fotnot.
(Signatur)
Sven-Åke Blombergsson
På fråga uppgav Margareta Engström att Stig aldrig ensam åkte på några utflykter och hon uppgav att Stig åkte på repövningarna.
Förhöret avslutas klockan 13:56
.
(Signatur)
Sven-Åke Blombergsson
DELGIVNING 2018-05-19
Plats: Margareta Engströms bostad.
Margareta Engström har läst igenom förhöret och godkänner det efter en ändring som finns som fotnot.
(Signatur)
Sven-Åke Blombergsson
Tjänsteanteckning 2018-03-14
Ovan dag ringde undertecknad till Margareta Engström i Täby.
Margareta Engström tillfrågades på vilket sätt de köpte tomten på Muskö och hon uppgav att Stig Engström hade en arbetskamrat vid Skandia som först hade köpt tomten.
Kamraten hette .
skulle flytta till och då fick paret Engström köpa tomten.
Margareta Engström uppger att inte lever men hon har lite kontakt med via Julkort.
| Personnummer |
-
|
| Födelsedatum |
|
| Namn |
|
| Civilstånd |
Änka/änkling 2010-10-12
|
| Folkbokföringsadress |
|
| Personnummer |
-
|
| Avliden |
|
| Födelsedatum |
|
| Namn |
|
Sven-Åke Blombergsson
Tjänsteanteckning 2018-03-14
Ovan dag ringde undertecknad till Margareta Engström i Täby.
Margareta Engström tillfrågades på vilket sätt de köpte tomten på Muskö och hon uppgav att Stig Engström hade en arbetskamrat vid Skandia som först hade köpt tomten.
Kamraten hette .
skulle flytta till och då fick paret Engström köpa tomten.
Margareta Engström uppger att inte lever men hon har lite kontakt med via Julkort.
| Personnummer |
-
|
| Födelsedatum |
|
| Namn |
|
| Civilstånd |
Änka/änkling 2010-10-12
|
| Folkbokföringsadress |
|
| Personnummer |
-
|
| Avliden |
|
| Födelsedatum |
|
| Namn |
|
Sven-Åke Blombergsson
Förhör med Margareta fd Engström
Datum: 2018-05-29, kl. 14.03.
Förhörsledare: Krinsp Sven-Åke Blombergsson, Jonas Englund
Förhörsplats: Den hördes bostad.
Anledning till förhöret: Kompletterande förhör angående hennes gamla bekanta.
Margareta har informerats om att förhöret spelas in på band och att en sammanfattning görs i efterhand och att hon sedan får ta del av förhöret för ett godkännande.
Innan förhöret har
Margareta informerats om yppandeförbudet och vad det innebär i sak.
Innan förhöret har
Margareta läst igenom förhöret från den 21 maj 2018 och hon godkände förhöret efter ändringar.
DAGENS FÖRHÖR:
Margareta tillfrågas hur hon lärde känna Stig Engström (fortsättningsvis i förhöret benämnd SE) som hon berättat om i tidigare förhör och hon uppgav att de gick i samma skola men inte samma klass. SE är äİdre än Margareta och hon tror att han tog realen vid XXXXXX.
Margareta hick i flickskolan i 7 år tills hon slutade och var då 17 år gammal. Hon kan inte minnas direkt från skoltiden och hon minns inte heller hur de träffades men det måste ha varit genom [MASKATM] [MASKA] hade kusiner som också läste där.
var uppväxt på[MASKATMAS] ned mot sjön.
[MASKATMA] vet inte vad ([MASK] föräldrar arbetade med men pappan var inte akademisk utbildad och var möjligen i byggbranschen. [MASKATM]uppgav att [MASKATMASKATMAS].
[MASKATMA].illfrågas om det är riktigt att hon träffade före det att Stig Engström kom in i hennes liv och hon uppgav att hon åtminstone visste vem det var. På fråga uppgav hon att hon inte vet något mer om utbildning. Hon känner till att han senare arbetade vid Skandia. Hon vet inte när han började arbeta där. Hon vet inte hur han fick jobbet där. [MASKATM] ippgav att det aldrig blev aktuellt att prata om detta. På fråga om var grafiker uppgav hon att det var han inte men han jobbade på samma avdelning som Stig Engström. Hon vet inte vad han hade för arbetsuppgifter.
Förhör med Margareta fd Engström
Datum: 2018-05-29, kl. 14.03.
Förhörsledare: Krinsp Sven-Åke Blombergsson, Jonas Englund
Förhörsplats: Den hördes bostad.
Anledning till förhöret: Kompletterande förhör angående hennes gamla bekanta.
Margareta har informerats om att förhöret spelas in på band och att en sammanfattning görs i efterhand och att hon sedan får ta del av förhöret för ett godkännande.
Innan förhöret har
Margareta informerats om yppandeförbudet och vad det innebär i sak.
Innan förhöret har
Margareta läst igenom förhöret från den 21 maj 2018 och hon godkände förhöret efter ändringar.
DAGENS FÖRHÖR:
Margareta tillfrågas hur hon lärde känna Stig Engström (fortsättningsvis i förhöret benämnd SE) som hon berättat om i tidigare förhör och hon uppgav att de gick i samma skola men inte samma klass. SE är äİdre än Margareta och hon tror att han tog realen vid XXXXXX.
Margareta hick i flickskolan i 7 år tills hon slutade och var då 17 år gammal. Hon kan inte minnas direkt från skoltiden och hon minns inte heller hur de träffades men det måste ha varit genom [MASKATM] [MASKA] hade kusiner som också läste där.
var uppväxt på[MASKATMAS] ned mot sjön.
[MASKATMA] vet inte vad ([MASK] föräldrar arbetade med men pappan var inte akademisk utbildad och var möjligen i byggbranschen. [MASKATM]uppgav att [MASKATMASKATMAS].
[MASKATMA].illfrågas om det är riktigt att hon träffade före det att Stig Engström kom in i hennes liv och hon uppgav att hon åtminstone visste vem det var. På fråga uppgav hon att hon inte vet något mer om utbildning. Hon känner till att han senare arbetade vid Skandia. Hon vet inte när han började arbeta där. Hon vet inte hur han fick jobbet där. [MASKATM] ippgav att det aldrig blev aktuellt att prata om detta. På fråga om var grafiker uppgav hon att det var han inte men han jobbade på samma avdelning som Stig Engström. Hon vet inte vad han hade för arbetsuppgifter.
[MASKATMA]
uppgav att de umgicks sporadiskt. Hon tror att paret/[MASKA] var hemma hos Engströms när Stig Engström fyllde 50 år. De åkte även på skidsemester till Tegelfjäll tillsammans 1987 vilke|[MASKATMA], isade foton från vid förra förhöret.[MASKATMASK] uppgav att Stig Engström inte kunde åka skidor och att var väldigt duktig på det.
På fråga uppga[MASKATM] att
fru heter [MASK]
uppmanas att berätta hur hennes förhållande till sett ut genom åren och hon uppgav att under hennes tidigare år umgicks hon inte alls med honom och[MASK] flyttade till [MASKATMA] och [MASKATM]ninns att hon var där och tittade på det nyfödda barnet
[MASKATM]
tillfrågas hur hon och förenades igen och hon kommer inte ihåg detta. Det kan ha varit Skandia som återförenade dem. [MASKATM] uppgav att det för henne är så ointressant så hon har svårt att plocka fram det ur minnet.
illfrågas vem av Stig Engström och som först kom till Skandia och hon uppgav att de är födda samma år och hon tror att de började på Skandia samtidigt men[MASKATM] har svårt att minnas.
På fråga på vilket sätt som kom in i Stig Engströms liv uppgav hon att det var genom Skandia eller genom skidåkningen.
[MASKATM] mbads tänka till hur hon efter skolan fick kontakt med och förhörsledaren menar att hon och [MASKATMASKATM] aft någon kontakt med varandra innan|[MASKATM] hälsade på hono
[MASKATM] nenar att det finns andra infallsvinklar i detta. På
ned mot sjön fanns sommarhus och det var en familj som hette som var goda vänner med[MASKATMA] föräldrar. [MASKA] hus låg mitt emot där bodde. [MASKATM] ar funderat men har svårt att komma ihåg exakt hur hon träffade och hon menar att det bara blir så helt plötsligt. [MASKATMA] spekulerar att hon och kanske pratade och att det då framkom att de gått i samma skola och att berättat att han arbetade på Skandia varpå hon kanske svarat att hennes man arbetar där. Detta är bara en hypotes från
sida.
På fråga uppgave
[MASKATM] att hon inte kommer ihåg om Stig Engström besök([MASKA] hem. Det var mer dem som var hos Engström [MASKATM] har ett foto där Stig Engström och[MASK] sitter i hammocken på [MASKATMAS] tillsammans med [MASKATMA] namma och det kan ha varit vid Midsommartid.
mor gick bort 1987. Hon tror att fotot var före mordet på Palme.
[MASKATMA]
uppgav att de umgicks sporadiskt. Hon tror att paret/[MASKA] var hemma hos Engströms när Stig Engström fyllde 50 år. De åkte även på skidsemester till Tegelfjäll tillsammans 1987 vilke|[MASKATMA], isade foton från vid förra förhöret.[MASKATMASK] uppgav att Stig Engström inte kunde åka skidor och att var väldigt duktig på det.
På fråga uppga[MASKATM] att
fru heter [MASK]
uppmanas att berätta hur hennes förhållande till sett ut genom åren och hon uppgav att under hennes tidigare år umgicks hon inte alls med honom och[MASK] flyttade till [MASKATMA] och [MASKATM]ninns att hon var där och tittade på det nyfödda barnet
[MASKATM]
tillfrågas hur hon och förenades igen och hon kommer inte ihåg detta. Det kan ha varit Skandia som återförenade dem. [MASKATM] uppgav att det för henne är så ointressant så hon har svårt att plocka fram det ur minnet.
illfrågas vem av Stig Engström och som först kom till Skandia och hon uppgav att de är födda samma år och hon tror att de började på Skandia samtidigt men[MASKATM] har svårt att minnas.
På fråga på vilket sätt som kom in i Stig Engströms liv uppgav hon att det var genom Skandia eller genom skidåkningen.
[MASKATM] mbads tänka till hur hon efter skolan fick kontakt med och förhörsledaren menar att hon och [MASKATMASKATM] aft någon kontakt med varandra innan|[MASKATM] hälsade på hono
[MASKATM] nenar att det finns andra infallsvinklar i detta. På
ned mot sjön fanns sommarhus och det var en familj som hette som var goda vänner med[MASKATMA] föräldrar. [MASKA] hus låg mitt emot där bodde. [MASKATM] ar funderat men har svårt att komma ihåg exakt hur hon träffade och hon menar att det bara blir så helt plötsligt. [MASKATMA] spekulerar att hon och kanske pratade och att det då framkom att de gått i samma skola och att berättat att han arbetade på Skandia varpå hon kanske svarat att hennes man arbetar där. Detta är bara en hypotes från
sida.
På fråga uppgave
[MASKATM] att hon inte kommer ihåg om Stig Engström besök([MASKA] hem. Det var mer dem som var hos Engström [MASKATM] har ett foto där Stig Engström och[MASK] sitter i hammocken på [MASKATMAS] tillsammans med [MASKATMA] namma och det kan ha varit vid Midsommartid.
mor gick bort 1987. Hon tror att fotot var före mordet på Palme.
före det att han gifte sig och hans
[MASKATMA]
uppgav att hon inte umgicks med och [MASKA] son är idag ca 49 år gammal.
På fråga uppgav
[MASKAT]
t hon inte har haft något förhållande på något sätt med
På fråga om hon träffade inte. När hon började träffa träffat henne före det.
när han bodde ensas
var han gift med
[MASKATMAS] det har hon
har aldrig
[MASKATMASK] mbads beskriva Stig Engströms relation med och hon uppgav att de
var vänner och bekanta. Hon tror inte att de kände varandra innan de började arbeta på Skandia. Hon tror inte att hade samma grafiska intresse som Stig Engström men å andra sidan vet inte
vad
| hade för position på avdelningen.
[MASKATMA]tillfrågas om hon vet hur Stig Engström hamnade på Skandia och hon uppgav att han tidigare arbetade vid Sveriges Radio. De två gifte sig i juni 1968 och förlovade sig i december 1967 och [MASKAT] är osäker på om Stig arbetade på Sverige Radio då.
tillfrågas hur hon träffade [MASKATMAS] och hon uppgav att det var så att
föräldrar spelade Bridge vilket gjorde att [MASKATM]-edan som barn blev "smittad" av spelet
[MASKATMASKAT]
några tjejkompisar som spelade Bridge med och en av tjejerna,
flyttade till Spanien och då fattades en spelare och då blev [MASKATM] tillfrågad om hon ville spela med dem. Det var då [MASKATMAS] och en till tjej, som hon inte minns namnet på, som spelade. Detta var runt 1964 och det var innan hon träffade Stig Engström. var då gift med
[MASKATMA]
Stillfrågas om hon känner igen en Bridgespelare vid namn [MASKA] [MASKATMAS] men det gör hon inte.
Det var [MASKAT] som förde ihop
och Stig Engström.
[MASKATMA] vill förtydliga en sak som skrivits i media angående Stig Engström och det är att hon och Stig Engström aldrig bott grannar med Det var gångavstånd mellan dem men de var inte nära grannar. En annan felaktig sak som tidningarna skrivit är att Stig och skulle vara bästa vänner men så var det inte.
[MASKATMA] illfrågas om
besökt Högfjällshotellet men det känner hon inte till. [MASKATMA] iar aldrig träffat henne där.
På fråga om Stig varit där uppgav hon att det har han inte. [MASKATMA] (änner inte till om varit där.
före det att han gifte sig och hans
[MASKATMA]
uppgav att hon inte umgicks med och [MASKA] son är idag ca 49 år gammal.
På fråga uppgav
[MASKAT]
t hon inte har haft något förhållande på något sätt med
På fråga om hon träffade inte. När hon började träffa träffat henne före det.
när han bodde ensas
var han gift med
[MASKATMAS] det har hon
har aldrig
[MASKATMASK] mbads beskriva Stig Engströms relation med och hon uppgav att de
var vänner och bekanta. Hon tror inte att de kände varandra innan de började arbeta på Skandia. Hon tror inte att hade samma grafiska intresse som Stig Engström men å andra sidan vet inte
vad
| hade för position på avdelningen.
[MASKATMA]tillfrågas om hon vet hur Stig Engström hamnade på Skandia och hon uppgav att han tidigare arbetade vid Sveriges Radio. De två gifte sig i juni 1968 och förlovade sig i december 1967 och [MASKAT] är osäker på om Stig arbetade på Sverige Radio då.
tillfrågas hur hon träffade [MASKATMAS] och hon uppgav att det var så att
föräldrar spelade Bridge vilket gjorde att [MASKATM]-edan som barn blev "smittad" av spelet
[MASKATMASKAT]
några tjejkompisar som spelade Bridge med och en av tjejerna,
flyttade till Spanien och då fattades en spelare och då blev [MASKATM] tillfrågad om hon ville spela med dem. Det var då [MASKATMAS] och en till tjej, som hon inte minns namnet på, som spelade. Detta var runt 1964 och det var innan hon träffade Stig Engström. var då gift med
[MASKATMA]
Stillfrågas om hon känner igen en Bridgespelare vid namn [MASKA] [MASKATMAS] men det gör hon inte.
Det var [MASKAT] som förde ihop
och Stig Engström.
[MASKATMA] vill förtydliga en sak som skrivits i media angående Stig Engström och det är att hon och Stig Engström aldrig bott grannar med Det var gångavstånd mellan dem men de var inte nära grannar. En annan felaktig sak som tidningarna skrivit är att Stig och skulle vara bästa vänner men så var det inte.
[MASKATMA] illfrågas om
besökt Högfjällshotellet men det känner hon inte till. [MASKATMA] iar aldrig träffat henne där.
På fråga om Stig varit där uppgav hon att det har han inte. [MASKATMA] (änner inte till om varit där.
[MASKATM] tillfrågas om eller besökte [MASK] fester i [MASKATM] men de har aldrig varit där. Inte heller Stig Engström har varit där'.
[MASKATMA] nformeras om att [MASKATMASKATM] är född samma år som| och att han även besökte Högfjällshotellet och|[MASKATM] illfrågas om hon känner igen namnet men det gör hon inte.
[MASKATM]
tillfrågas om hon känner igen namnet [MASKATMASK] och hon uppgav att han var chef på Skandia [MASKATM] har aldrig träffat honom. På fråga om hon känner till om han hade kontakt meq[MASK] uppgav hon att det känner hon inte till. Stig Engström har nämnt som varande chef på Skandia men inget utöver det.
illfrågas om hon känner igen en sekreterare på Skandia vid namn men det gör hon inte.
[MASKATM] informeras om att [MASKATMASKATM] bodde på [MASKATMA] och hon tillfrågas om hon varit där men det har hon inte. Hon känner inte till om varit där.
Namnet [MASKATMASKA] känner hon inte igen.
Namnet [MASKATMASKATM] från Täby känner hon inte igen.
illfrågas om det kan vara så att det är hon, genom sina kontakter, fått
och Stig Engström att börja arbeta på samma reklamavdelning på Skandia och detta med tanke på kopplingen mellan [MASKATMASKA] och och att umgicks med [MASKATMASKATM] som i sin tur har kopplingar till Skandia men
menar att detta är för långsökt och menar att så kan det inte vara.
uppgav att Stig Engström sökte sig till Skandia och han arbetade där när de två träffades.
Avslutningsvis tillfråga [MASKATMA])m det är något som hon vill berätta men det har hon inte.
Förhöret avslutas kl. 14.51.
Vid delgivning uppgay[MASKA] att Stig Engström var med till [MASKA]
[MASKATM] tillfrågas om eller besökte [MASK] fester i [MASKATM] men de har aldrig varit där. Inte heller Stig Engström har varit där'.
[MASKATMA] nformeras om att [MASKATMASKATM] är född samma år som| och att han även besökte Högfjällshotellet och|[MASKATM] illfrågas om hon känner igen namnet men det gör hon inte.
[MASKATM]
tillfrågas om hon känner igen namnet [MASKATMASK] och hon uppgav att han var chef på Skandia [MASKATM] har aldrig träffat honom. På fråga om hon känner till om han hade kontakt meq[MASK] uppgav hon att det känner hon inte till. Stig Engström har nämnt som varande chef på Skandia men inget utöver det.
illfrågas om hon känner igen en sekreterare på Skandia vid namn men det gör hon inte.
[MASKATM] informeras om att [MASKATMASKATM] bodde på [MASKATMA] och hon tillfrågas om hon varit där men det har hon inte. Hon känner inte till om varit där.
Namnet [MASKATMASKA] känner hon inte igen.
Namnet [MASKATMASKATM] från Täby känner hon inte igen.
illfrågas om det kan vara så att det är hon, genom sina kontakter, fått
och Stig Engström att börja arbeta på samma reklamavdelning på Skandia och detta med tanke på kopplingen mellan [MASKATMASKA] och och att umgicks med [MASKATMASKATM] som i sin tur har kopplingar till Skandia men
menar att detta är för långsökt och menar att så kan det inte vara.
uppgav att Stig Engström sökte sig till Skandia och han arbetade där när de två träffades.
Avslutningsvis tillfråga [MASKATMA])m det är något som hon vill berätta men det har hon inte.
Förhöret avslutas kl. 14.51.
Vid delgivning uppgay[MASKA] att Stig Engström var med till [MASKA]
Delgivning 2018-09-14. Undertecknad läste upp förhör per telefon oc/[MASKATMAS] godkände det efter anmärkning som finns som fotnot.
Sven-Åke Blombergsson
Delgivning 2018-09-14. Undertecknad läste upp förhör per telefon oc/[MASKATMAS] godkände det efter anmärkning som finns som fotnot.
Sven-Åke Blombergsson
Datum: 2018-11-15 10:03
Hörd person: Margareta Engström
Förhörsledare: Krinsp Sven-Åke Blombergsson,
krinsp Peter Steude
Övriga närvarande: Chefsåklagare Krister Petersson
Förhörsplats: Internationella åklagarkammaren, Hantverkargatan 25 A, Stockholm
Anledning till förhöret: Kompletterande förhör angående Stig Engström. Förhöret är nummer fem i ordningen.
Margareta har informerats om att förhöret spelas in på band och att förhöret skrivs ut i efterhand och att delar av förhöret kan komma att dokumenteras som dialogförhör.
Innan förhöret har Margareta informerats om yppandeförbudet och hon är sedan tidigare medveten om innebörden av detta.
Förhöret inleds med att Peter Steude informerar Margareta om de faktiska omständigheterna som finns i utredningsmaterialet och då angående fakta om brottet, vittnesiakttagelser, fakta om Stig, lördagen 1986-03-01
och Stigs egna uppgifter samt Stigs uppgifter kopplat till vittnen.
Krister Petersson vidimerar uppgifterna och informerar Margareta om att det inte går att åtala Stig eftersom denne är död.
Hon uppmanas att om hon har uppgifter som kan kasta ljus över utredningen så kan hon berätta det under förhöret.
Sven-Åke Blombergsson informerar Margareta om den hjälp som polismyndigheten kan erbjuda brottsoffer och vittnen.
Margareta tillfrågas om det är något som hon nu vill berätta med anledning av den information som hon fått om utredningsläget och hon uppgav att den informationen som hon tidigare lämnat i förhören står hon för och hon har inget annat att tillföra. Hon har sagt allt som hon kan komma ihåg.
Margareta ställer sig frågan om det nu var Stig som gjorde detta hur kunde han då känna till att Palme gick där ute?
Margareta menar att Stig inte heller gick med ett vapen och han hade inte något vapen hemma. Detta är hon helt säker på.
Om han hade ett vapen på Skandia kan hon inte veta. Margareta har svårt att förstå att Stig skulle kunna räkna ut att skjuta Palme.
Margareta informeras om att Stig kanske inte behövt räkna ut detta utan att det kanske var en slump att det inträffade.
Margareta tycker att det är obegripligt att Stig skulle ha gjort detta.
Margareta betonar att hon inte har någon mer information som berör detta.
Datum: 2018-11-15 10:03
Hörd person: Margareta Engström
Förhörsledare: Krinsp Sven-Åke Blombergsson,
krinsp Peter Steude
Övriga närvarande: Chefsåklagare Krister Petersson
Förhörsplats: Internationella åklagarkammaren, Hantverkargatan 25 A, Stockholm
Anledning till förhöret: Kompletterande förhör angående Stig Engström. Förhöret är nummer fem i ordningen.
Margareta har informerats om att förhöret spelas in på band och att förhöret skrivs ut i efterhand och att delar av förhöret kan komma att dokumenteras som dialogförhör.
Innan förhöret har Margareta informerats om yppandeförbudet och hon är sedan tidigare medveten om innebörden av detta.
Förhöret inleds med att Peter Steude informerar Margareta om de faktiska omständigheterna som finns i utredningsmaterialet och då angående fakta om brottet, vittnesiakttagelser, fakta om Stig, lördagen 1986-03-01
och Stigs egna uppgifter samt Stigs uppgifter kopplat till vittnen.
Krister Petersson vidimerar uppgifterna och informerar Margareta om att det inte går att åtala Stig eftersom denne är död.
Hon uppmanas att om hon har uppgifter som kan kasta ljus över utredningen så kan hon berätta det under förhöret.
Sven-Åke Blombergsson informerar Margareta om den hjälp som polismyndigheten kan erbjuda brottsoffer och vittnen.
Margareta tillfrågas om det är något som hon nu vill berätta med anledning av den information som hon fått om utredningsläget och hon uppgav att den informationen som hon tidigare lämnat i förhören står hon för och hon har inget annat att tillföra. Hon har sagt allt som hon kan komma ihåg.
Margareta ställer sig frågan om det nu var Stig som gjorde detta hur kunde han då känna till att Palme gick där ute?
Margareta menar att Stig inte heller gick med ett vapen och han hade inte något vapen hemma. Detta är hon helt säker på.
Om han hade ett vapen på Skandia kan hon inte veta. Margareta har svårt att förstå att Stig skulle kunna räkna ut att skjuta Palme.
Margareta informeras om att Stig kanske inte behövt räkna ut detta utan att det kanske var en slump att det inträffade.
Margareta tycker att det är obegripligt att Stig skulle ha gjort detta.
Margareta betonar att hon inte har någon mer information som berör detta.
Margareta tillfrågas om hon tidigare haft funderingar om Stig och utredningen men det har hon inte haft.
Hennes minnesbild av det som hände den kvällen var att Stig ringde hem och berättade att han var på väg hem men att Palme hade blivit skjuten.
Margareta satte då på radion och efter det att Stig kom hem vid 01:00
-tiden slog de på Tv:n.
Stig berättade att Lisbeth sagt "men ser ni inte att det är Olof Palme?”.
Stig berättade även då om sin rörelse in på Tunnelgatan.
Margareta tillfrågas om Stig på natten när han kom hem berättade om sina eventuella livräddande åtgärder på platsen och hon uppgav att det var två tjejer där som var undersköterskor och de hjälpte Olof Palme tror hon.
Margareta får en direkt fråga om hon har någon minnesbild av att Stig berättat att han vidtog några åtgärder för att hjälpa den skjutne mannen på gatan och hon uppgav att hon inte kommer ihåg detta nu men hon tror inte att han gjorde det för han hade inte sådana kunskaper.
Margareta informeras om att Stig uppgett för och vid Skandia att han diskuterat sin hjälpinsats med henne då han kom hem på natten.
Margareta uppgav att det är möjligt att han berörde detta men det är inget som hon idag kommer ihåg.
Om han skulle ha berättat att han gjorde hjärtmassage skulle hon ha kommit ihåg detta.
Margareta informeras om att Stig uppgett att han gått en förstahjälpen kurs på jobbet men det är inget som hon har hört.
Margareta informeras om att förhörsledarna förhört s fru, angående relationen mellan Stig och och och Margareta uppmanas att berätta om sin syn på relation.
Margareta uppgav att relationen inte var "jättepositiv” då de var olika som personer.
Hon tror att tyckte att Stig var jobbig och i synnerhet med .
De var inte bästa vänner. När de umgicks var det i samband med födelsedagar och då främst när fyllde år.
På fråga om kontakten upphörde mellan Stig och uppgav hon att det gjorde den inte.
visade att han inte gillade Stig men Margareta kan inte förklara på vilket sätt han visade det.
Margareta uppgav att anledningen till att hon och Stig skildes var att han höll på att .
Stig kunde övertala av henne och det gillade inte . På fråga när detta var uppgav hon att det var på 90-talet.
På fråga hur relationen var mellan och Stig före februari 1986 uppgav hon att den har varit 'halvdan" hela tiden. Stig förklarade aldrig anledningen till den dåliga relationen med
På fråga uppgav Margareta att hon inte har sett motiven på de vykort som skickade till Stig. I vart fall kommer hon inte ihåg dessa
Margareta informeras om att berättat att skickade vykort med solnedgångar till Stig och att det fanns en symbolik till det men det känner hon inte till.
Margareta tillfrågas om hon tidigare haft funderingar om Stig och utredningen men det har hon inte haft.
Hennes minnesbild av det som hände den kvällen var att Stig ringde hem och berättade att han var på väg hem men att Palme hade blivit skjuten.
Margareta satte då på radion och efter det att Stig kom hem vid 01:00
-tiden slog de på Tv:n.
Stig berättade att Lisbeth sagt "men ser ni inte att det är Olof Palme?”.
Stig berättade även då om sin rörelse in på Tunnelgatan.
Margareta tillfrågas om Stig på natten när han kom hem berättade om sina eventuella livräddande åtgärder på platsen och hon uppgav att det var två tjejer där som var undersköterskor och de hjälpte Olof Palme tror hon.
Margareta får en direkt fråga om hon har någon minnesbild av att Stig berättat att han vidtog några åtgärder för att hjälpa den skjutne mannen på gatan och hon uppgav att hon inte kommer ihåg detta nu men hon tror inte att han gjorde det för han hade inte sådana kunskaper.
Margareta informeras om att Stig uppgett för och vid Skandia att han diskuterat sin hjälpinsats med henne då han kom hem på natten.
Margareta uppgav att det är möjligt att han berörde detta men det är inget som hon idag kommer ihåg.
Om han skulle ha berättat att han gjorde hjärtmassage skulle hon ha kommit ihåg detta.
Margareta informeras om att Stig uppgett att han gått en förstahjälpen kurs på jobbet men det är inget som hon har hört.
Margareta informeras om att förhörsledarna förhört s fru, angående relationen mellan Stig och och och Margareta uppmanas att berätta om sin syn på relation.
Margareta uppgav att relationen inte var "jättepositiv” då de var olika som personer.
Hon tror att tyckte att Stig var jobbig och i synnerhet med .
De var inte bästa vänner. När de umgicks var det i samband med födelsedagar och då främst när fyllde år.
På fråga om kontakten upphörde mellan Stig och uppgav hon att det gjorde den inte.
visade att han inte gillade Stig men Margareta kan inte förklara på vilket sätt han visade det.
Margareta uppgav att anledningen till att hon och Stig skildes var att han höll på att .
Stig kunde övertala av henne och det gillade inte . På fråga när detta var uppgav hon att det var på 90-talet.
På fråga hur relationen var mellan och Stig före februari 1986 uppgav hon att den har varit 'halvdan" hela tiden. Stig förklarade aldrig anledningen till den dåliga relationen med
På fråga uppgav Margareta att hon inte har sett motiven på de vykort som skickade till Stig. I vart fall kommer hon inte ihåg dessa
Margareta informeras om att berättat att skickade vykort med solnedgångar till Stig och att det fanns en symbolik till det men det känner hon inte till.
Hon tillfrågas vad hon känner till om familjen men hon har aldrig hört talas om namnet.
Margareta tillfrågas hur relationen var mellan då hon kom in i bilden och hon uppgav att då var tillsammans med en kvinna vid namn och de två flyttade sedan till Bryssel i början av 70-talet så av den anledningen umgicks de inte så mycket.
Margareta vet inte hur länge de bodde i Bryssel.
Margareta tillfrågas hur deras ekonomi var under 80-talet och hon uppgav att den var "hyfsad" och det var då de byggde hus.
Det har han haft sedan barndomen. Stig har inte berättat detta och hon uppgav att han inte hade sådana insikter.
På fråga om Stig fick
Margareta tillfrågas om Stig var onykter när han kom hem på natten men det har hon inget minne av men hon har inga misstankar om att han skulle ha druckit en flaska whiskey denna kväll.
Margareta tillfrågas om hon idag minns vad Stig sade till henne i telefonen när han ringde henne från Skandia cirka klockan 23:45
och hon uppgav att Stig berättade att han varit på väg till tunnelbanan och hamnat vid platsen och att det var Palme som var skjuten.
Margareta sade åt Stig att han skulle skynda sig hem för att de skulle åka till Idre dagen
Margareta uppgav att de pratade med varandra tidigare under kvällen och det kan ha varit vid 20
-tiden.
Även då sade hon åt Stig att skynda sig hem för att packa. Det var Stig som ringde henne då. Stig berättade då att han var försenad.
Margareta informeras om att hon i tidigare förhör uppgett att de inte hade någon kontakt tidigare under kvällen men hon uppgav nu att det hade dem.
Margareta uppgav att hon inte är 100 % säker på att de hade kontakt tidigare under kvällen. Hon minns att hon var arg på Stig som arbetade över.
Hon tillfrågas vad hon känner till om familjen men hon har aldrig hört talas om namnet.
Margareta tillfrågas hur relationen var mellan då hon kom in i bilden och hon uppgav att då var tillsammans med en kvinna vid namn och de två flyttade sedan till Bryssel i början av 70-talet så av den anledningen umgicks de inte så mycket.
Margareta vet inte hur länge de bodde i Bryssel.
Margareta tillfrågas hur deras ekonomi var under 80-talet och hon uppgav att den var "hyfsad" och det var då de byggde hus.
Det har han haft sedan barndomen. Stig har inte berättat detta och hon uppgav att han inte hade sådana insikter.
På fråga om Stig fick
Margareta tillfrågas om Stig var onykter när han kom hem på natten men det har hon inget minne av men hon har inga misstankar om att han skulle ha druckit en flaska whiskey denna kväll.
Margareta tillfrågas om hon idag minns vad Stig sade till henne i telefonen när han ringde henne från Skandia cirka klockan 23:45
och hon uppgav att Stig berättade att han varit på väg till tunnelbanan och hamnat vid platsen och att det var Palme som var skjuten.
Margareta sade åt Stig att han skulle skynda sig hem för att de skulle åka till Idre dagen
Margareta uppgav att de pratade med varandra tidigare under kvällen och det kan ha varit vid 20
-tiden.
Även då sade hon åt Stig att skynda sig hem för att packa. Det var Stig som ringde henne då. Stig berättade då att han var försenad.
Margareta informeras om att hon i tidigare förhör uppgett att de inte hade någon kontakt tidigare under kvällen men hon uppgav nu att det hade dem.
Margareta uppgav att hon inte är 100 % säker på att de hade kontakt tidigare under kvällen. Hon minns att hon var arg på Stig som arbetade över.
Margareta tillfrågas om det kan vara så att hon åkte in till Stockholm för att hämta Stig denna natt men det har hon inte gjort.
Hon var vaken när Stig kom hem och hon satt uppe och väntade på honom för att höra vad han hade varit med om. Hon hade även hört om mordet på radion och det var före det att Stig kommit hem. Stig kom hem vid 01
-tiden.
Margareta tillfrågas hur Stig reagerade på det faktum att det var Palme som blivit skjuten och hon uppgav att han var allvarlig men grät inte. Han var inte upprörd. Margareta kommer inte ihåg mer.
På fråga vidhåller Margareta de uppgifter som hon tidigare lämnat att Stig uppgett för henne och familjen att han sprang efter skytten.
Margareta tillfrågas om de på natten pratade om vilken tid de skulle åka iväg till Idre och det gjorde de säkert.
Sedan blev det så att Stig dagen efter satte sig och ringde och hon visste inte då till vem.
Margareta har inget minne av att de redan på natten bestämde sig för att skjuta upp resan en dag. Det blev inte så viktigt att åka just då.
Margareta tillfrågas om Stig på lördagen berättade för henne vad han skulle eller måste göra som gjorde att de inte åkte iväg på lördagen.
Margareta vet bara att Stig satt i sin ateljé och ringde. Efteråt berättade Stig att han ringt till Svenska Dagbladet. Han ringde sedan till polisen men hon vet inte vilken tid.
Margareta ifrågasatte Stig med anledning av att resan sköts upp då en hel skiddag föll bort men Stig tyckte det var bra att de inte åkte just den dagen.
Margareta tillfrågas hur Stig var under veckan i Idre och hon uppgav att han var ovanligt lugn och de pratade inte särskilt mycket om mordet.
De åkte skidor i backarna, handlade och lagade mat och hade det trevligt. Hon upplever veckan som trevlig. Stig var inte på något sätt uppjagad och hon kände inte heller att han var annorlunda.
Margareta tillfrågas hur hon uppfattade Stig under lördagen 1986-03-01
och hon uppgav att Stig var mycket upptagen i telefon och var mest uppe i sin ateljé och ringde. Hon kommer inte ihåg hur dagen förflöt.
Margareta tillfrågas hur hon tänkte och kände när hon fick reda på att Stig kontaktat Svenska Dagbladet och hon uppgav att reportrarna ville komma ut till deras hem och då sade hon till Stig
"att hit kommer ingen journalist allra minst med en kamera”.
Hon ville inte att deras hus skulle hamna i pressen. Detta var hon väldigt bestämd om.
Margareta tillfrågas om det kan vara så att hon åkte in till Stockholm för att hämta Stig denna natt men det har hon inte gjort.
Hon var vaken när Stig kom hem och hon satt uppe och väntade på honom för att höra vad han hade varit med om. Hon hade även hört om mordet på radion och det var före det att Stig kommit hem. Stig kom hem vid 01
-tiden.
Margareta tillfrågas hur Stig reagerade på det faktum att det var Palme som blivit skjuten och hon uppgav att han var allvarlig men grät inte. Han var inte upprörd. Margareta kommer inte ihåg mer.
På fråga vidhåller Margareta de uppgifter som hon tidigare lämnat att Stig uppgett för henne och familjen att han sprang efter skytten.
Margareta tillfrågas om de på natten pratade om vilken tid de skulle åka iväg till Idre och det gjorde de säkert.
Sedan blev det så att Stig dagen efter satte sig och ringde och hon visste inte då till vem.
Margareta har inget minne av att de redan på natten bestämde sig för att skjuta upp resan en dag. Det blev inte så viktigt att åka just då.
Margareta tillfrågas om Stig på lördagen berättade för henne vad han skulle eller måste göra som gjorde att de inte åkte iväg på lördagen.
Margareta vet bara att Stig satt i sin ateljé och ringde. Efteråt berättade Stig att han ringt till Svenska Dagbladet. Han ringde sedan till polisen men hon vet inte vilken tid.
Margareta ifrågasatte Stig med anledning av att resan sköts upp då en hel skiddag föll bort men Stig tyckte det var bra att de inte åkte just den dagen.
Margareta tillfrågas hur Stig var under veckan i Idre och hon uppgav att han var ovanligt lugn och de pratade inte särskilt mycket om mordet.
De åkte skidor i backarna, handlade och lagade mat och hade det trevligt. Hon upplever veckan som trevlig. Stig var inte på något sätt uppjagad och hon kände inte heller att han var annorlunda.
Margareta tillfrågas hur hon uppfattade Stig under lördagen 1986-03-01
och hon uppgav att Stig var mycket upptagen i telefon och var mest uppe i sin ateljé och ringde. Hon kommer inte ihåg hur dagen förflöt.
Margareta tillfrågas hur hon tänkte och kände när hon fick reda på att Stig kontaktat Svenska Dagbladet och hon uppgav att reportrarna ville komma ut till deras hem och då sade hon till Stig
"att hit kommer ingen journalist allra minst med en kamera”.
Hon ville inte att deras hus skulle hamna i pressen. Detta var hon väldigt bestämd om.
På fråga uppgav Margareta att hon inte minns exakt hur bilresan var till Idre men hon tror att de lyssnade på radion och stannade någonstans för att fika eller äta. Hon vet inte var de stannade.
Margareta tillfrågas om hon sett Stig hantera något vapen hemma men det har hon inte gjort. Inte heller i något annat sammanhang.
På fråga uppgav Margareta att de inte hade något kassaskåp hemma i villan. Hon vet inte om Stig hade ett kassaskåp på jobbet. Hon har aldrig sett att Stig haft något hölster och inte heller någon ammunition.
På fråga uppgav Margareta att Stig hade 1 stycken handledsväska och den var brun. Han hade inte den så många år.
På fråga uppgav Margareta att de inte lämnade in kläder på kemtvätt.
Margareta har inget minne av att Stig bett henne tvätta kläder på lördagen 1986-03-01
.
Margareta tillfrågas vad anledningen var att Stig kontaktade Svenska Dagbladet och hon uppgav att Stig hade ett sjukligt behov av att bli bekräftad. Stig hade ingen bekant vid SvD.
Förhöret tar en paus klockan 11:23
.
Förhöret återupptas klockan 11:29
.
Margareta förevisas ett foto från SvD 1986-03-02
och hon uppmanas att se var fotot är taget.
Margareta uppgav att det kan vara från deras kök. Margareta känner igen bordsduken och hon menar att fotot är taget i deras kök. Hon kan dock inte minnas själva besöket. Hon kanske inte var hemma då. Hon har inget minne av att hon medvetet lämnat hemmet med anledning av att journalisten skulle komma dit.
Margareta informeras om att Stig var med i Rapport i april 1986 och hon tillfrågas om hon var medveten om att han skulle vara med i ett inslag men det kände hon inte till.
Margareta förevisas filmen som visas från en laptop.
Margareta har inget minne av att hon och Stig tittade på inslaget på kvällen då det sändes.
Margareta har ingen kännedom om att Stig intervjuades i tidningen Proletären i februari 1991.
Hon känner inte heller till att han intervjuades i tidningen Skydd och Säkerhet i
På fråga uppgav Margareta att hon inte minns exakt hur bilresan var till Idre men hon tror att de lyssnade på radion och stannade någonstans för att fika eller äta. Hon vet inte var de stannade.
Margareta tillfrågas om hon sett Stig hantera något vapen hemma men det har hon inte gjort. Inte heller i något annat sammanhang.
På fråga uppgav Margareta att de inte hade något kassaskåp hemma i villan. Hon vet inte om Stig hade ett kassaskåp på jobbet. Hon har aldrig sett att Stig haft något hölster och inte heller någon ammunition.
På fråga uppgav Margareta att Stig hade 1 stycken handledsväska och den var brun. Han hade inte den så många år.
På fråga uppgav Margareta att de inte lämnade in kläder på kemtvätt.
Margareta har inget minne av att Stig bett henne tvätta kläder på lördagen 1986-03-01
.
Margareta tillfrågas vad anledningen var att Stig kontaktade Svenska Dagbladet och hon uppgav att Stig hade ett sjukligt behov av att bli bekräftad. Stig hade ingen bekant vid SvD.
Förhöret tar en paus klockan 11:23
.
Förhöret återupptas klockan 11:29
.
Margareta förevisas ett foto från SvD 1986-03-02
och hon uppmanas att se var fotot är taget.
Margareta uppgav att det kan vara från deras kök. Margareta känner igen bordsduken och hon menar att fotot är taget i deras kök. Hon kan dock inte minnas själva besöket. Hon kanske inte var hemma då. Hon har inget minne av att hon medvetet lämnat hemmet med anledning av att journalisten skulle komma dit.
Margareta informeras om att Stig var med i Rapport i april 1986 och hon tillfrågas om hon var medveten om att han skulle vara med i ett inslag men det kände hon inte till.
Margareta förevisas filmen som visas från en laptop.
Margareta har inget minne av att hon och Stig tittade på inslaget på kvällen då det sändes.
Margareta har ingen kännedom om att Stig intervjuades i tidningen Proletären i februari 1991.
Hon känner inte heller till att han intervjuades i tidningen Skydd och Säkerhet i
maj 1992.
Hon tillfrågas om Stig visat henne någon tidning där han förekommer och hon uppgav "nej absolut inte”.
I förhöret
E63-07-A
som hölls med Margareta 2017-10-25
berättade hon att hon uppmanat att förstöra Stigs dator efter dennes bortgång.
Margareta tillfrågas om anledningen till denna uppmaning och hon uppgav att det i datorn fanns saker skrivet om vad Stig tyckte om henne. Det visste hon. .
Margareta tillfrågas hur hon vet att han skrev saker om henne och hon uppgav att det sade han troligtvis.
Margareta vet ingen person som tagit emot information från Stig som handlade om henne eller familjen.
Margareta har inget belägg för att Stig skrev brev om henne utan hon gissar detta.
I förhöret
E63-07
som hölls 2017-09-07
uppgav hon att Stig .
Margareta uppmanas att utveckla detta i dagens förhör.
Förhörsledaren läser upp stycket från förhöret.
Margareta]] uppgav att när de bodde på
Det var då hon ringde som var hemma hos dem.
Det var inga speciella omständigheter som utlöste detta utan det fanns i Stigs huvud.
Stig kunde föra
När de hade flyttat isär och bodde
Margareta tillfrågas vad hon minns från det sista samtalet med Stig och hon uppgav att hon inte kommer ihåg om hon pratat med Stig eller om hon hört detta men Stig hade för avsikt att åka ned till hade hus där.
Stig skulle åka ned dit för att fira midsommar hos en barndomsvän vid namn men
Margareta tillfrågas om hon vid något tillfälle var inne i Stigs lägenhet efter det att han gått bort och hon uppgav att hon var inne med och hämtade några glas som hon ansåg ha rätt till.
Hon var inte inblandad i dödsboet utan det var som tog hand om det.
maj 1992.
Hon tillfrågas om Stig visat henne någon tidning där han förekommer och hon uppgav "nej absolut inte”.
I förhöret
E63-07-A
som hölls med Margareta 2017-10-25
berättade hon att hon uppmanat att förstöra Stigs dator efter dennes bortgång.
Margareta tillfrågas om anledningen till denna uppmaning och hon uppgav att det i datorn fanns saker skrivet om vad Stig tyckte om henne. Det visste hon. .
Margareta tillfrågas hur hon vet att han skrev saker om henne och hon uppgav att det sade han troligtvis.
Margareta vet ingen person som tagit emot information från Stig som handlade om henne eller familjen.
Margareta har inget belägg för att Stig skrev brev om henne utan hon gissar detta.
I förhöret
E63-07
som hölls 2017-09-07
uppgav hon att Stig .
Margareta uppmanas att utveckla detta i dagens förhör.
Förhörsledaren läser upp stycket från förhöret.
Margareta]] uppgav att när de bodde på
Det var då hon ringde som var hemma hos dem.
Det var inga speciella omständigheter som utlöste detta utan det fanns i Stigs huvud.
Stig kunde föra
När de hade flyttat isär och bodde
Margareta tillfrågas vad hon minns från det sista samtalet med Stig och hon uppgav att hon inte kommer ihåg om hon pratat med Stig eller om hon hört detta men Stig hade för avsikt att åka ned till hade hus där.
Stig skulle åka ned dit för att fira midsommar hos en barndomsvän vid namn men
Margareta tillfrågas om hon vid något tillfälle var inne i Stigs lägenhet efter det att han gått bort och hon uppgav att hon var inne med och hämtade några glas som hon ansåg ha rätt till.
Hon var inte inblandad i dödsboet utan det var som tog hand om det.
Margareta tillfrågas om släkten som Stig bodde hos efter det att han kom från Indien och det var somrarna.
Syskonen hade i sin tur barn som var kusiner till Stig. De umgicks med kusinerna. Stig umgicks mycket med
Stig hade en moster vid namn . Där fanns även .
På fråga uppgav Margareta att hon inte känner till att Stig blev förhörd i tingsrätten och i hovrätten. Hon vet att han var på polisförhör men vet inte vad han där sagt.
På fråga uppgav Margareta att Stig var högerhänt.
Margareta informeras om att Stig förhördes 1986-04-25
och uppgav då följande i ett dialogförhör
E63-00-C
på sidan 21:
”F: Får jag bara fråga, du säger att du åkte på semester en vecka efteråt, vart åkte du då?
E: Jag åkte till Idre och var borta, vi skulle ju egentligen ha åkt med detsamma på lördagen, min hustru som tycker att allt som har med sånt här och göra är obehagligt hade i princip förbjudit mig att höra av mig till polisen med motiveringen att du har inget nytt att tillföra."
Margareta tillfrågas om det är riktigt det som Stig sade i förhöret och hon svarade ja på det.
Margareta tillfrågas vad hon anser att Stig redan hade tillfört utredningen och hon menar att det Stig berättat för henne hade hon själv bedömt att det redan var tillfört och att Stig redan berättat det för polisen.
Hon har aldrig haft en tanke på att Stig skulle kunna vara delaktig i mordet på något sätt.
Margareta tillfrågas om Stig på natten när han kom hem uttryckte något missnöje avseende polisens arbete men det kommer hon inte ihåg. Hon har senare hört att han var missbelåten.
Margareta informeras om att Stig berättat att han blivit ignorerad av en polis vid brottsplatsen efter det att Stig återvänt från gränden och det har hon hört Stig säga.
Hon vågar inte säga om Stig sade det redan första natten.
Hon minns att Stig pratat om att han tyckte att det tog lång tid innan polisen kom. Om han sade det till henne på natten eller dagen efter, 1986-03-01
, minns hon inte.
Margareta tillfrågas hur det var med Stigs brukande av glasögon och om hon kan ange när han började använda glasögon men det kan hon inte säga. Hon har sett att han har glasögon men hon kommer inte ihåg det.
Margareta uppgav att anledningen till att hon
Margareta tillfrågas om släkten som Stig bodde hos efter det att han kom från Indien och det var somrarna.
Syskonen hade i sin tur barn som var kusiner till Stig. De umgicks med kusinerna. Stig umgicks mycket med
Stig hade en moster vid namn . Där fanns även .
På fråga uppgav Margareta att hon inte känner till att Stig blev förhörd i tingsrätten och i hovrätten. Hon vet att han var på polisförhör men vet inte vad han där sagt.
På fråga uppgav Margareta att Stig var högerhänt.
Margareta informeras om att Stig förhördes 1986-04-25
och uppgav då följande i ett dialogförhör
E63-00-C
på sidan 21:
”F: Får jag bara fråga, du säger att du åkte på semester en vecka efteråt, vart åkte du då?
E: Jag åkte till Idre och var borta, vi skulle ju egentligen ha åkt med detsamma på lördagen, min hustru som tycker att allt som har med sånt här och göra är obehagligt hade i princip förbjudit mig att höra av mig till polisen med motiveringen att du har inget nytt att tillföra."
Margareta tillfrågas om det är riktigt det som Stig sade i förhöret och hon svarade ja på det.
Margareta tillfrågas vad hon anser att Stig redan hade tillfört utredningen och hon menar att det Stig berättat för henne hade hon själv bedömt att det redan var tillfört och att Stig redan berättat det för polisen.
Hon har aldrig haft en tanke på att Stig skulle kunna vara delaktig i mordet på något sätt.
Margareta tillfrågas om Stig på natten när han kom hem uttryckte något missnöje avseende polisens arbete men det kommer hon inte ihåg. Hon har senare hört att han var missbelåten.
Margareta informeras om att Stig berättat att han blivit ignorerad av en polis vid brottsplatsen efter det att Stig återvänt från gränden och det har hon hört Stig säga.
Hon vågar inte säga om Stig sade det redan första natten.
Hon minns att Stig pratat om att han tyckte att det tog lång tid innan polisen kom. Om han sade det till henne på natten eller dagen efter, 1986-03-01
, minns hon inte.
Margareta tillfrågas hur det var med Stigs brukande av glasögon och om hon kan ange när han började använda glasögon men det kan hon inte säga. Hon har sett att han har glasögon men hon kommer inte ihåg det.
Margareta uppgav att anledningen till att hon
inte minns glasögonen kan bero på att glasögonen hade metallbågar och gav därför inte något markant avtryck.
Avslutningsvis tillfrågas Margareta om det är något hon vill fråga om eller berätta med anledning av vad som sagts under förhöret och hon undrar vad som nu kommer att hända.
Hon informeras om att just nu finns det inte andra gärningsmän än Stig.
Detta innebär att han kan komma att hängas ut som gärningsman och att det är därför som Margareta nu fått chansen att berätta det hon vet.
Margareta uppgav att hon inte har något att berätta och hon tycker att allt är obegripligt.
Hon menar att hon själv inte har något att dölja och är lika angelägen som utredarna att man skall få tag på Palmes mördare men hon har svårt att ta till sig att det skulle vara Stig.
Förhöret avslutas klockan 12:17
2018-11-16
ringde Margareta till undertecknad för att berätta mer om Stigs släktingar.
Hon uppgav att Stig hade en kusin vid namn är gift med .
En annan kusin som Stig hade var .
Ytterligare en kusin vid namn som är gift med .
En kusin heter vars man inte lever idag.
En kusin heter som är gift med .
Margareta uppgav att kompisen som Stig skulle hälsa på i Kalmar heter i förnamn.
(Signatur)
Sven-Åke Blombergsson
Delgivning 2019-01-10
- Margareta Engström fick förhöret uppläst för sig vid ett personligt besök hemma hos henne. Närvarande var undertecknad och Peter Steude.
Margareta godkände förhöret utan anmärkningar.
(Signatur)
Sven-Åke Blombergsson
inte minns glasögonen kan bero på att glasögonen hade metallbågar och gav därför inte något markant avtryck.
Avslutningsvis tillfrågas Margareta om det är något hon vill fråga om eller berätta med anledning av vad som sagts under förhöret och hon undrar vad som nu kommer att hända.
Hon informeras om att just nu finns det inte andra gärningsmän än Stig.
Detta innebär att han kan komma att hängas ut som gärningsman och att det är därför som Margareta nu fått chansen att berätta det hon vet.
Margareta uppgav att hon inte har något att berätta och hon tycker att allt är obegripligt.
Hon menar att hon själv inte har något att dölja och är lika angelägen som utredarna att man skall få tag på Palmes mördare men hon har svårt att ta till sig att det skulle vara Stig.
Förhöret avslutas klockan 12:17
2018-11-16
ringde Margareta till undertecknad för att berätta mer om Stigs släktingar.
Hon uppgav att Stig hade en kusin vid namn är gift med .
En annan kusin som Stig hade var .
Ytterligare en kusin vid namn som är gift med .
En kusin heter vars man inte lever idag.
En kusin heter som är gift med .
Margareta uppgav att kompisen som Stig skulle hälsa på i Kalmar heter i förnamn.
(Signatur)
Sven-Åke Blombergsson
Delgivning 2019-01-10
- Margareta Engström fick förhöret uppläst för sig vid ett personligt besök hemma hos henne. Närvarande var undertecknad och Peter Steude.
Margareta godkände förhöret utan anmärkningar.
(Signatur)
Sven-Åke Blombergsson
E63-07-F
Polisen
Datum 2019-01-11
Dianenr (åberopas)
Polismyndigheten
Avdelningen för särskilda utredningar
Sven-Åke Blombergsson
Samtal med
2018-11-15
vid ett personligt besök 2019-01-10
.
Närvarande var undertecknad och krinsp Peter Steude.
Vid besöket tillfrågades vem är och hon uppgav att
man, den ni känna Stig Engström [MASKAT] år 1996). mycket med paret Engström.
[MASKAT] är och hon uppgav att
Indien och lärde där 11 [MASKATMASKA] Täby och de umgicks
[MASKAT] tillfrågades om hon hade några handskrivna brev efter Stig men det hade hon inte.
På fråga uppgav [MASKAT] att Stig blev kremerad liksom hans bror. Stigs föräldrar är kistbegravda.
[MASKAT] berättade om sitt gamla intresse för hästsport och vid samtalet om djur framkom att hon haft en katt som hette "Skruttan”.
S
fon
Sven-Åke Blombergsson Krinsp
E63-07-F
Polisen
Datum 2019-01-11
Dianenr (åberopas)
Polismyndigheten
Avdelningen för särskilda utredningar
Sven-Åke Blombergsson
Samtal med
2018-11-15
vid ett personligt besök 2019-01-10
.
Närvarande var undertecknad och krinsp Peter Steude.
Vid besöket tillfrågades vem är och hon uppgav att
man, den ni känna Stig Engström [MASKAT] år 1996). mycket med paret Engström.
[MASKAT] är och hon uppgav att
Indien och lärde där 11 [MASKATMASKA] Täby och de umgicks
[MASKAT] tillfrågades om hon hade några handskrivna brev efter Stig men det hade hon inte.
På fråga uppgav [MASKAT] att Stig blev kremerad liksom hans bror. Stigs föräldrar är kistbegravda.
[MASKAT] berättade om sitt gamla intresse för hästsport och vid samtalet om djur framkom att hon haft en katt som hette "Skruttan”.
S
fon
Sven-Åke Blombergsson Krinsp
E63-07-G
Förhör med Margareta Engström
Datum: 2019-05-28 12:43
Förhörsledare: Krinsp Sven-Åke Blombergsson, krinsp Peter Steude.
Förhörsplats: Den hördes bostad.
Anledning till förhöret: Kompletterande förhör angående Stig Engström.
Margareta Engström är informerad om yppandeförbudet och är införstådd av innebörden av det.
Margareta tillfrågas om hon vet när Stig Engström köpte sin första dator och hon uppgav att han köpte den när de bodde på och det kan ha varit i mitten av 80-talet. Hon minns att han fick hjälp med att få igång den.
På fråga uppgav Margareta att Stig huvudsakligen använde datorn i sitt yrke.
Hon tror att det var Stig som betalade datorn. Stig köpte ingen ny dator efter den första.
Margareta tror att det var samma dator som Stig hade när han flyttade in i lägenheten 1999.
På fråga uppgav Margareta att hon inte kommer ihåg Stigs mailadress. Hon var aldrig intresserad av Stigs dator.
Margareta har inte efter skilsmässan haft någon mailkonversation med Stig.
Hon kan inte minnas att hon skulle ha fått något mail från Stig.
Margareta har mailadressen
I lägenheten har hon Riksnet vilket hon fick genom bostadsrättsföreningen. Före det hade hon Bredbandsbolaget.
Margareta har inga andra mailadresser. När hon bodde på hade hon ingen mailadress.
Margareta har sedan 1 1/2 år tillbaka en ny dator. Den gamla tog Elgiganten hand om.
Margareta informeras om att åklagaren Krister Petersson beslutat om att ta hennes dator i beslag och att den kommer att speglas, kopieras. Hon informeras om att hon får tillbaka den inom kort.
Avslutningsvis tillfrågas Margareta om vem det var som hjälpte Stig med att installera datorn och hon uppgav att hon inte vet men det kan ha varit någon från Skandia.
Förhöret avslutas klockan 12:55
.
(Signatur)
E63-07-G
Förhör med Margareta Engström
Datum: 2019-05-28 12:43
Förhörsledare: Krinsp Sven-Åke Blombergsson, krinsp Peter Steude.
Förhörsplats: Den hördes bostad.
Anledning till förhöret: Kompletterande förhör angående Stig Engström.
Margareta Engström är informerad om yppandeförbudet och är införstådd av innebörden av det.
Margareta tillfrågas om hon vet när Stig Engström köpte sin första dator och hon uppgav att han köpte den när de bodde på och det kan ha varit i mitten av 80-talet. Hon minns att han fick hjälp med att få igång den.
På fråga uppgav Margareta att Stig huvudsakligen använde datorn i sitt yrke.
Hon tror att det var Stig som betalade datorn. Stig köpte ingen ny dator efter den första.
Margareta tror att det var samma dator som Stig hade när han flyttade in i lägenheten 1999.
På fråga uppgav Margareta att hon inte kommer ihåg Stigs mailadress. Hon var aldrig intresserad av Stigs dator.
Margareta har inte efter skilsmässan haft någon mailkonversation med Stig.
Hon kan inte minnas att hon skulle ha fått något mail från Stig.
Margareta har mailadressen
I lägenheten har hon Riksnet vilket hon fick genom bostadsrättsföreningen. Före det hade hon Bredbandsbolaget.
Margareta har inga andra mailadresser. När hon bodde på hade hon ingen mailadress.
Margareta har sedan 1 1/2 år tillbaka en ny dator. Den gamla tog Elgiganten hand om.
Margareta informeras om att åklagaren Krister Petersson beslutat om att ta hennes dator i beslag och att den kommer att speglas, kopieras. Hon informeras om att hon får tillbaka den inom kort.
Avslutningsvis tillfrågas Margareta om vem det var som hjälpte Stig med att installera datorn och hon uppgav att hon inte vet men det kan ha varit någon från Skandia.
Förhöret avslutas klockan 12:55
.
(Signatur)
DELGIVNING 2019-06-04 13:00
.
Närvarande: Peter Steude, Sven-Åke Blombergsson
Förhöret lästes upp för Margareta Engström i hennes bostad och hon godkände förhöret i dess helhet.
(Signatur)
Sven-Åke Blombergsson
DELGIVNING 2019-06-04 13:00
.
Närvarande: Peter Steude, Sven-Åke Blombergsson
Förhöret lästes upp för Margareta Engström i hennes bostad och hon godkände förhöret i dess helhet.
(Signatur)
Sven-Åke Blombergsson
Förhörsdatum: 2019-08-29 12:15
Hörd person: Margareta, Stig Engströms Exfru
Förhörsledare: Sven-Åke Blombergsson, Peter Steude
Plats för förhöret: Den hördes bostad
Anledning till förhöret: Kompletterande förhör angående Stig Engström. Förhöret är nummer sju i ordningen.
Margareta tillfrågas vad det var som hon ville berätta innan förhöret började och hon uppgav att hon vidhåller att hon aldrig haft en vetskap om vad Stig gjorde den kvällen. Hon var aldrig med honom.
Stig har berättat för henne att han var på den platsen där Olof Palme sköts.
Margareta uppgav att när allt började rullas upp kring Stig blev hon väldigt förvånad att han överhuvudtaget var påtänkt. Hon har aldrig haft någon misstanke åt det hållet och Stig serverade inte heller det till henne.
Margareta informeras om att det i tidigare förhör pratats om hennes mor och Margareta tillfrågas nu om hur familjen ser ut avseende sin fars första förhållande.
Margareta uppgav att hon har .
och de bodde där. De lever inte idag. De hade och han lever. Han har tidigare arbetat vid har ingen kontakt med honom men hon var på hans bröllop.
Margareta beskriver som en bra person som var och bodde i .
När gick i pension flyttade han till .
och har bäst kontakt med honom.
Margareta tillfrågas om hon har pratat med någon av dessa angående Stig och vad som har skrivits om honom och hon uppgav att sedan hon inte fick berätta något så har de inte pratat.
hade läst om Stig i tidningarna och tog då omedelbart kontakt med Margareta . ville att Margareta skulle komma ned till honom i men resan blev inte av då hon hade annat inbokat.
Margareta tillfrågas om Stigs kusiner vilket berörts i tidigare förhör. Hon tillfrågas om kusinen har något syskon och hon uppgav att hon inte vet.
Förhörsledaren nämner namnet och Margareta uppgav att det är . Han lever inte idag.
På fråga uppgav Margareta att kusinen .
Förhörsdatum: 2019-08-29 12:15
Hörd person: Margareta, Stig Engströms Exfru
Förhörsledare: Sven-Åke Blombergsson, Peter Steude
Plats för förhöret: Den hördes bostad
Anledning till förhöret: Kompletterande förhör angående Stig Engström. Förhöret är nummer sju i ordningen.
Margareta tillfrågas vad det var som hon ville berätta innan förhöret började och hon uppgav att hon vidhåller att hon aldrig haft en vetskap om vad Stig gjorde den kvällen. Hon var aldrig med honom.
Stig har berättat för henne att han var på den platsen där Olof Palme sköts.
Margareta uppgav att när allt började rullas upp kring Stig blev hon väldigt förvånad att han överhuvudtaget var påtänkt. Hon har aldrig haft någon misstanke åt det hållet och Stig serverade inte heller det till henne.
Margareta informeras om att det i tidigare förhör pratats om hennes mor och Margareta tillfrågas nu om hur familjen ser ut avseende sin fars första förhållande.
Margareta uppgav att hon har .
och de bodde där. De lever inte idag. De hade och han lever. Han har tidigare arbetat vid har ingen kontakt med honom men hon var på hans bröllop.
Margareta beskriver som en bra person som var och bodde i .
När gick i pension flyttade han till .
och har bäst kontakt med honom.
Margareta tillfrågas om hon har pratat med någon av dessa angående Stig och vad som har skrivits om honom och hon uppgav att sedan hon inte fick berätta något så har de inte pratat.
hade läst om Stig i tidningarna och tog då omedelbart kontakt med Margareta . ville att Margareta skulle komma ned till honom i men resan blev inte av då hon hade annat inbokat.
Margareta tillfrågas om Stigs kusiner vilket berörts i tidigare förhör. Hon tillfrågas om kusinen har något syskon och hon uppgav att hon inte vet.
Förhörsledaren nämner namnet och Margareta uppgav att det är . Han lever inte idag.
På fråga uppgav Margareta att kusinen .
Margareta tillfrågas om .
Margareta tillfrågas vem
.
Hon tror att fadern arbetade som .
Förhörsledaren frågade om han kan ha hetat och Margareta uppgav att det kan stämma.
Margareta tillfrågas om hon idag har någon kontakt med kusinbarnen men det har hon inte. Det är ingen som varit i kontakt med henne med anledning av vad som skrivits om Stig.
På fråga uppgav Margareta att . Hon vet inte säkert att de bor där idag.
Margareta tillfrågas på vilket sätt Stig åkte hem från jobbet om han slutade vid 17
-tiden och hon uppgav att han åkte buss från Jarlaplan.
Margareta uppgav att det fanns två sätt att åka hem på.
Det vanligaste för Stig var att han tog tunnelbanan till Mörby för att där ta bussen. Om Stig åkte buss från stan så åkte han nattbussen och den gick ända upp till Hägernäs. Sluttransporten hem var med buss från Mörby till .
Om Stig jobbade väldigt sent så åkte han nattbussen.
Margareta är osäker på årtalet men de ändrade avgången från Jarlaplan till Valhallavägen. Det var nattbuss 691 som gick. Hon informeras om att den avgick från Odenplan och det minns hon nu. Hon minns inte när bussen började gå på kvällen.
Margareta tillfrågas om Stig brukade åka nattbussen hem när han arbetade fram till klockan 21:00
men hon kan inte svara på det då hon inte vet tidtabellerna.
Margareta vet inte när dagbussen slutade gå. Det kan ha varit vid 23
-tiden.
Margareta har uppfattningen att Stig på mordnatten skulle ta tunnelbanan och inte nattbussen. Han kan då ha tagit nattbussen från Mörby.
Margareta tillfrågas om Stig vid något tillfälle blivit utsatt för ett brott när han har varit på väg hem från jobbet, exempelvis rån, men det är inget som hon hört talas om.
Margareta tillfrågas hur diskussionerna gick mellan henne och Stig på lördagens morgon med tanke på att resan till Idre sköts upp till på söndagen.
Margareta har lite svårt att minnas med tanke på tiden som gått men hon vet att han ringde. Hon vet inte till vem. Hon informeras om att Stig ringde till Svenska Dagbladet och till personal på Skandia.
Margareta uppgav att hon var irriterad över att de inte kom iväg på lördagen. Hon hade sett fram emot en veckas skidsemester. Hon visste inte då om hela veckan skulle bli inställd.
Hon minns att hon och Stig pratade om att åka på söndagen. Hon tillfrågas om hon var orolig över att resan skulle bli inställd och det var hon. Anledningen till det var att Stig var så engagerad och ringde. Hon var
Margareta tillfrågas om .
Margareta tillfrågas vem
.
Hon tror att fadern arbetade som .
Förhörsledaren frågade om han kan ha hetat och Margareta uppgav att det kan stämma.
Margareta tillfrågas om hon idag har någon kontakt med kusinbarnen men det har hon inte. Det är ingen som varit i kontakt med henne med anledning av vad som skrivits om Stig.
På fråga uppgav Margareta att . Hon vet inte säkert att de bor där idag.
Margareta tillfrågas på vilket sätt Stig åkte hem från jobbet om han slutade vid 17
-tiden och hon uppgav att han åkte buss från Jarlaplan.
Margareta uppgav att det fanns två sätt att åka hem på.
Det vanligaste för Stig var att han tog tunnelbanan till Mörby för att där ta bussen. Om Stig åkte buss från stan så åkte han nattbussen och den gick ända upp till Hägernäs. Sluttransporten hem var med buss från Mörby till .
Om Stig jobbade väldigt sent så åkte han nattbussen.
Margareta är osäker på årtalet men de ändrade avgången från Jarlaplan till Valhallavägen. Det var nattbuss 691 som gick. Hon informeras om att den avgick från Odenplan och det minns hon nu. Hon minns inte när bussen började gå på kvällen.
Margareta tillfrågas om Stig brukade åka nattbussen hem när han arbetade fram till klockan 21:00
men hon kan inte svara på det då hon inte vet tidtabellerna.
Margareta vet inte när dagbussen slutade gå. Det kan ha varit vid 23
-tiden.
Margareta har uppfattningen att Stig på mordnatten skulle ta tunnelbanan och inte nattbussen. Han kan då ha tagit nattbussen från Mörby.
Margareta tillfrågas om Stig vid något tillfälle blivit utsatt för ett brott när han har varit på väg hem från jobbet, exempelvis rån, men det är inget som hon hört talas om.
Margareta tillfrågas hur diskussionerna gick mellan henne och Stig på lördagens morgon med tanke på att resan till Idre sköts upp till på söndagen.
Margareta har lite svårt att minnas med tanke på tiden som gått men hon vet att han ringde. Hon vet inte till vem. Hon informeras om att Stig ringde till Svenska Dagbladet och till personal på Skandia.
Margareta uppgav att hon var irriterad över att de inte kom iväg på lördagen. Hon hade sett fram emot en veckas skidsemester. Hon visste inte då om hela veckan skulle bli inställd.
Hon minns att hon och Stig pratade om att åka på söndagen. Hon tillfrågas om hon var orolig över att resan skulle bli inställd och det var hon. Anledningen till det var att Stig var så engagerad och ringde. Hon var
inte närvarande under Stigs samtal och vet inte vad han pratade om annat än om att Palme var mördad.
Margareta har inget minne av att hon och Stig diskuterade att ställa in resan till Idre helt. Hon vet att de åkte på söndagen och det var hon som körde. De åkte hem på lördagen.
Margareta tillfrågas om hon är säker på att de åkte hem på lördagen men det är hon inte. Hon tillfrågas om de kan ha åkt hem tidigare under veckan och hon uppgav ”aldrig”. Det vet hon bestämt.
Margareta tillfrågas om hon eller Stig på något sätt har en koppling till Hedemora och hon uppgav att det har de inte.
Margareta tillfrågas om hon och Stig stannade till i Hedemora eller dess utkant på vägen till eller från Idre. Hon uppgav att det är möjligt. Hon menar att det är naturligt att göra en paus. På den tiden rökte de båda två. Hon har inget direkt minne av att de stannade i Hedemora.
Margareta informeras om att det finns en iakttagelse av en röd bil utanför Hedemora och att bilen var hemmahörande i Stockholm. Bilen stannade invid en sjö. Hon känner till att det finns en sjö där.
Detta har hon sett när hon vid flera tillfällen besökt . Det har hänt att hon stannat vid en sjö där. Hon vet inte vad sjön heter. Hon tillfrågas om hon vet var sjön ligger och hämtar sin bilatlas.
Margareta och förhörsledaren har letat fram Hedemora i bilatlasen och hon pekar ut sjön liggandes på vänster sida av vägen om man åker norrut. Hon minns inte hur det såg ut vid sjön
Margareta pekar på en sjö som ligger söder om Hedemora.
Margareta funderar på om det fanns en servering vid den platsen där hon brukade stanna. Hon minns inte riktigt.
Margareta förevisas ett foto över en sjö som ligger längs väg 70. Sjön heter Långtjärn. Hon informeras om att det är vid den sjön som iakttagelsen av den röda bilen gjordes.
Hon tittar på fotot och reagerar på att det är mycket träd på fotot vilket hon inte minns. Hon informeras om att iakttagelsen av den röda bilen gjordes ett par dagar efter mordet och att det då inte fanns någon skylt som visade att det fanns en sjö där och hon informeras om att sjön inte är synlig från vägen.
Margareta uppgav att då är det inte samma sjö. s bilatlas är från år 1981.
Margareta tillfrågas om hon på onsdagskvällen, 1986-03-05 20:00
ringde till polisen för att lämna tips.
Margareta blir förvånad över frågan och hon har aldrig ringt. Under deras vistelse i Idre var det ingen annan som besökte dom och ingen som lånade telefonen. Hon tillfrågas om hon ringt in ett tips 20 minuter senare men det har hon inte gjort.
På fråga uppgav Margareta att hon inte ringt till 90 000 och pratat med en präst senare samma kväll. Hon har aldrig ringt och pratat med en präst.
Margareta har aldrig varit i kontakt med polisen med koppling till mordet på Olof Palme.
inte närvarande under Stigs samtal och vet inte vad han pratade om annat än om att Palme var mördad.
Margareta har inget minne av att hon och Stig diskuterade att ställa in resan till Idre helt. Hon vet att de åkte på söndagen och det var hon som körde. De åkte hem på lördagen.
Margareta tillfrågas om hon är säker på att de åkte hem på lördagen men det är hon inte. Hon tillfrågas om de kan ha åkt hem tidigare under veckan och hon uppgav ”aldrig”. Det vet hon bestämt.
Margareta tillfrågas om hon eller Stig på något sätt har en koppling till Hedemora och hon uppgav att det har de inte.
Margareta tillfrågas om hon och Stig stannade till i Hedemora eller dess utkant på vägen till eller från Idre. Hon uppgav att det är möjligt. Hon menar att det är naturligt att göra en paus. På den tiden rökte de båda två. Hon har inget direkt minne av att de stannade i Hedemora.
Margareta informeras om att det finns en iakttagelse av en röd bil utanför Hedemora och att bilen var hemmahörande i Stockholm. Bilen stannade invid en sjö. Hon känner till att det finns en sjö där.
Detta har hon sett när hon vid flera tillfällen besökt . Det har hänt att hon stannat vid en sjö där. Hon vet inte vad sjön heter. Hon tillfrågas om hon vet var sjön ligger och hämtar sin bilatlas.
Margareta och förhörsledaren har letat fram Hedemora i bilatlasen och hon pekar ut sjön liggandes på vänster sida av vägen om man åker norrut. Hon minns inte hur det såg ut vid sjön
Margareta pekar på en sjö som ligger söder om Hedemora.
Margareta funderar på om det fanns en servering vid den platsen där hon brukade stanna. Hon minns inte riktigt.
Margareta förevisas ett foto över en sjö som ligger längs väg 70. Sjön heter Långtjärn. Hon informeras om att det är vid den sjön som iakttagelsen av den röda bilen gjordes.
Hon tittar på fotot och reagerar på att det är mycket träd på fotot vilket hon inte minns. Hon informeras om att iakttagelsen av den röda bilen gjordes ett par dagar efter mordet och att det då inte fanns någon skylt som visade att det fanns en sjö där och hon informeras om att sjön inte är synlig från vägen.
Margareta uppgav att då är det inte samma sjö. s bilatlas är från år 1981.
Margareta tillfrågas om hon på onsdagskvällen, 1986-03-05 20:00
ringde till polisen för att lämna tips.
Margareta blir förvånad över frågan och hon har aldrig ringt. Under deras vistelse i Idre var det ingen annan som besökte dom och ingen som lånade telefonen. Hon tillfrågas om hon ringt in ett tips 20 minuter senare men det har hon inte gjort.
På fråga uppgav Margareta att hon inte ringt till 90 000 och pratat med en präst senare samma kväll. Hon har aldrig ringt och pratat med en präst.
Margareta har aldrig varit i kontakt med polisen med koppling till mordet på Olof Palme.
Avslutningsvis tillfrågas Margareta om hon har något minne av hur mycket .
Hon har inget minne av det och hon har inga dokument kvar.
De hade ett .
De fick under byggnadstiden hjälp av Skandia. Hon minns inte hur.
.
Förhöret avslutas klockan 13:08
Avslutningsvis tillfrågas Margareta om hon har något minne av hur mycket .
Hon har inget minne av det och hon har inga dokument kvar.
De hade ett .
De fick under byggnadstiden hjälp av Skandia. Hon minns inte hur.
.
Förhöret avslutas klockan 13:08
Protokoll fört vid förhör med Röd söndagen 1986-03-02
med början klockan 16:15
.
Förhörsledare kriminalinspektörerna Christer H Sjöblom och Jan Svelin, KK 1.
Röd uppger sig inte sig inte ha gjort några som helst iakttagelser vid det aktuella tillfället på grund av det samtal som fördes med övriga i sällskapet och som helt fångade intresset.
Förhöret slut klockan 16:25
.
(Namnteckning)
Christer H Sjöblom
Förhör med Klering: INGRID Helen
Protokoll fört vid förhör med Röd söndagen 1986-03-02
med början klockan 16:15
.
Förhörsledare kriminalinspektörerna Christer H Sjöblom och Jan Svelin, KK 1.
Röd uppger sig inte sig inte ha gjort några som helst iakttagelser vid det aktuella tillfället på grund av det samtal som fördes med övriga i sällskapet och som helt fångade intresset.
Förhöret slut klockan 16:25
.
(Namnteckning)
Christer H Sjöblom
Förhör med Klering: INGRID Helen
Önskade påtala nedan nämnda telefonsamtal med Palme.
Med anledning av uppgifter kontaktades 1986-03-07 14:45
Sven Aspling per telefon.
Sven Aspling hade varit i kontakt med och önskade få påtala följande för polisens kännedom:
- De har sedan många år tillbaka tillbringat Påsken tillsammans och från och med 1970-1971
har de varit tillsammans under påsken med familjen Palme i Idre-fjäll.
Den aktuella mordkvällen 1986-02-28
hade Palme ringt upp Sven Aspling vid cirka 20:20-20:25
-tiden.
De hade samtalat lite allmänt bland annat om Alva Myrdahls begravning, partipolitik samt om börsen m.m.
Vid cirka 20:35
-tiden uppger Olof Palme i telefon till Sven Aspling att nu står Lisbeth med kläderna på och vi skall gå på bio och kort därefter avslutar de samtalet.
Anledning till att Aspling påtalar ovannämnda är eventuellt om telefonsamtalet kan ha varit avlyssnat av någon okänd som därigenom fick vetskap om att Palme skulle gå på bio.
Önskade påtala nedan nämnda telefonsamtal med Palme.
Med anledning av uppgifter kontaktades 1986-03-07 14:45
Sven Aspling per telefon.
Sven Aspling hade varit i kontakt med och önskade få påtala följande för polisens kännedom:
- De har sedan många år tillbaka tillbringat Påsken tillsammans och från och med 1970-1971
har de varit tillsammans under påsken med familjen Palme i Idre-fjäll.
Den aktuella mordkvällen 1986-02-28
hade Palme ringt upp Sven Aspling vid cirka 20:20-20:25
-tiden.
De hade samtalat lite allmänt bland annat om Alva Myrdahls begravning, partipolitik samt om börsen m.m.
Vid cirka 20:35
-tiden uppger Olof Palme i telefon till Sven Aspling att nu står Lisbeth med kläderna på och vi skall gå på bio och kort därefter avslutar de samtalet.
Anledning till att Aspling påtalar ovannämnda är eventuellt om telefonsamtalet kan ha varit avlyssnat av någon okänd som därigenom fick vetskap om att Palme skulle gå på bio.
Protokoll fört vid förhör med Alund, Åsa Lillemor -
, Selmedalsvägen 64, 3 tr. 126 55 Hägersten. Förhöret hållet på rikskriminalen fredagen den 17/2 1989 med början kl 14.40. Förhöret hållet av krinsp Alf Andersson utan tillgång av förhörsvittne.
Alund underrättas om att han skall höras med anledning av sitt medlemskap i klubben Ixen, dess medlemmar samt andra besökare, samt uppgifter i övrigt som kan ha betydelse i utredningen av mordet på Olof Palme.
Alund uppger att hon gick med i klubben Ixen endast för att hon var lite förtjust i Peter Molander. Hon löste ett medlemskort och fick därvid lämna namn och adress. Ålund minns ej storlek på medlemsavgiften. Alund har aldrig deltagit i spel och uppsökte endast vid högst sporadiska tillfällen.
Fredagen den 28/2 1986 hade Alund tillbringat kvällen hos en väninna. Vid okänd tidpunkt på natten hade Ålund tagit en sväng ensam i sin bil förbi klubben xen, Alund ve ingen tidpunkt när hon anlände och minns ej heller vem som släppte in henne efter att hon ringt på dörrklockan. Ålund vet att det är familjen PaUL Molander som ägde klubben och att de var någon av familjemedlemmarna som släppte in besökare.
När Ålund kom in på klubben fanns ingen hon kände där. Alund har inget minne av att någon ur familjen Malander var där och säkerligen
inte Peter Molander eftersom det var för hans skull hon tittade Oin på Oxen. På klubben var det upprörd stämning med anledning av
Ifyla e) » blenkellen anv5rds som ortsättn ng sabd
Protokoll fört vid förhör med Alund, Åsa Lillemor -
, Selmedalsvägen 64, 3 tr. 126 55 Hägersten. Förhöret hållet på rikskriminalen fredagen den 17/2 1989 med början kl 14.40. Förhöret hållet av krinsp Alf Andersson utan tillgång av förhörsvittne.
Alund underrättas om att han skall höras med anledning av sitt medlemskap i klubben Ixen, dess medlemmar samt andra besökare, samt uppgifter i övrigt som kan ha betydelse i utredningen av mordet på Olof Palme.
Alund uppger att hon gick med i klubben Ixen endast för att hon var lite förtjust i Peter Molander. Hon löste ett medlemskort och fick därvid lämna namn och adress. Ålund minns ej storlek på medlemsavgiften. Alund har aldrig deltagit i spel och uppsökte endast vid högst sporadiska tillfällen.
Fredagen den 28/2 1986 hade Alund tillbringat kvällen hos en väninna. Vid okänd tidpunkt på natten hade Ålund tagit en sväng ensam i sin bil förbi klubben xen, Alund ve ingen tidpunkt när hon anlände och minns ej heller vem som släppte in henne efter att hon ringt på dörrklockan. Ålund vet att det är familjen PaUL Molander som ägde klubben och att de var någon av familjemedlemmarna som släppte in besökare.
När Ålund kom in på klubben fanns ingen hon kände där. Alund har inget minne av att någon ur familjen Malander var där och säkerligen
inte Peter Molander eftersom det var för hans skull hon tittade Oin på Oxen. På klubben var det upprörd stämning med anledning av
Ifyla e) » blenkellen anv5rds som ortsättn ng sabd
Svelander, Åke 19 Tot
14 Postadresa (utdelning9ed1899 och orsadress), toleron ostaden fd tågvakt 15 Anon'ispiste egetagivare, poated:895 och telefon arbetat)
-
16 Uppslaget avsar
misstänkt person
17 Händelse (hort rubricering tex lakitagelse ay paraon, fordon, gods, skottlossning etc med angivanda av tio och plats)
Felaktigheter i 68-åringens uppgifter om tider för
fordon
gods
pendeltågen. 13 ! sak (anteckna forat bond persona yrke, namn. lodelaetio Balad. Paleon och arbetsgivare- okind persons in alder, signalement och kladsel -
Svelander har både läst och sett på TV att en 68-årig man från Östersund lämnat uppgifter om att han sett Christer Pettersson på pendeltågstationen i Märsta. Svelander har reagerat på vissa felaktigheter i de uppgifter som 68-åringen kommit med.
68-åringen har sagt att han åkt från Märsta vid 23.30-tiden. Svelander var tågvakt på pendeltåget som gick från Märsta 23.34 mordkvällen och är tidigare hörd ang detta. 68-åringen har vidare sagt att detta är det sista tåget från Märsta. Detta är fel, det sista tåget från Märsta mot Cst går 00.34.
68-åringen skall vidare ha sagt att det sista tåget från Stockholm mot Märsta stannar i Rotebro över natten och att man sedan får fortsätta mot Märsta med buss. Även detta är fel. sista tåget från Cst mot Märsta gårfrån Cst 00.46 och det går ända fram till Märsta.
Svelander uppgav också att han känner igen 68-åringens utseende. ev som pendeltågsresenär. Han har dock inget minne av att ha seti honom på tåget mordkvällen. Tillfrågad säger han dock att 68-åringen kan ha varit med utan att han lagt märke till detta.
19 Ovenstående uppslag
ken anknyla thit uppslag nr 21 xl anknyter till uppslag ni Z Registrerat: 23 Ärendot tilldelat
Spaningschef
Citr spaningachel
UD 10677-3 (Suelander
datum
|
24 Ferdigboabolat: datum
25 Spanchor: sign
Svelander, Åke 19 Tot
14 Postadresa (utdelning9ed1899 och orsadress), toleron ostaden fd tågvakt 15 Anon'ispiste egetagivare, poated:895 och telefon arbetat)
-
16 Uppslaget avsar
misstänkt person
17 Händelse (hort rubricering tex lakitagelse ay paraon, fordon, gods, skottlossning etc med angivanda av tio och plats)
Felaktigheter i 68-åringens uppgifter om tider för
fordon
gods
pendeltågen. 13 ! sak (anteckna forat bond persona yrke, namn. lodelaetio Balad. Paleon och arbetsgivare- okind persons in alder, signalement och kladsel -
Svelander har både läst och sett på TV att en 68-årig man från Östersund lämnat uppgifter om att han sett Christer Pettersson på pendeltågstationen i Märsta. Svelander har reagerat på vissa felaktigheter i de uppgifter som 68-åringen kommit med.
68-åringen har sagt att han åkt från Märsta vid 23.30-tiden. Svelander var tågvakt på pendeltåget som gick från Märsta 23.34 mordkvällen och är tidigare hörd ang detta. 68-åringen har vidare sagt att detta är det sista tåget från Märsta. Detta är fel, det sista tåget från Märsta mot Cst går 00.34.
68-åringen skall vidare ha sagt att det sista tåget från Stockholm mot Märsta stannar i Rotebro över natten och att man sedan får fortsätta mot Märsta med buss. Även detta är fel. sista tåget från Cst mot Märsta gårfrån Cst 00.46 och det går ända fram till Märsta.
Svelander uppgav också att han känner igen 68-åringens utseende. ev som pendeltågsresenär. Han har dock inget minne av att ha seti honom på tåget mordkvällen. Tillfrågad säger han dock att 68-åringen kan ha varit med utan att han lagt märke till detta.
19 Ovenstående uppslag
ken anknyla thit uppslag nr 21 xl anknyter till uppslag ni Z Registrerat: 23 Ärendot tilldelat
Spaningschef
Citr spaningachel
UD 10677-3 (Suelander
datum
|
24 Ferdigboabolat: datum
25 Spanchor: sign
Efter det att Piltz hade informerats omkring anledningen till förhöret uppgav han spontant, att han redan hade förhörts vid KK 1, tisdagen den ll mars 1986, av en Hörnell (?) eller Harnell (?) i anledning av ett tips som hade inkommit. Enligt detta skulle Piltz ha förekommit vid något bråk vad det avsåg buss 44 i Stockholm i närheten av platsen för mordet på statsminister Olof Palme. Piltz hade dock aldrig varit där, utan allt var helt felaktigt, menade han.
Piltz underrättades om, att det nu aktuella förhöret inte avsåg någon händelse där buss 44 skulle vara inblandad. I stället avsåg det alltså en helt annan händelse.
Efter det att Piltz uppmanats berätta vad han gjorde dagen för mordet på Palme, det vill säga fredagen den 28 februari 1986, uppgav han följande:
Under dagen den 28 februari 1986, arbetade han dagtidspass som polisman vid i ordinarie tur mellan klockan 06.00 till 14.00. Direkt därefter, det vill säga efter tjänstens slut, åkte han med den egna bilen med registreringsnummer till , för att sammanträffa med en bekant vid namn , som hade telefon , som han skulle hjälpa att föra dennes till en vi .
Därifrån åkte Piltz och till Piltz fästmö, , på adressen , och dit de kom någon gång vid 16-17.00-tiden, för att fika. Efter detta skjutsade Piltz
Efter det att Piltz hade informerats omkring anledningen till förhöret uppgav han spontant, att han redan hade förhörts vid KK 1, tisdagen den ll mars 1986, av en Hörnell (?) eller Harnell (?) i anledning av ett tips som hade inkommit. Enligt detta skulle Piltz ha förekommit vid något bråk vad det avsåg buss 44 i Stockholm i närheten av platsen för mordet på statsminister Olof Palme. Piltz hade dock aldrig varit där, utan allt var helt felaktigt, menade han.
Piltz underrättades om, att det nu aktuella förhöret inte avsåg någon händelse där buss 44 skulle vara inblandad. I stället avsåg det alltså en helt annan händelse.
Efter det att Piltz uppmanats berätta vad han gjorde dagen för mordet på Palme, det vill säga fredagen den 28 februari 1986, uppgav han följande:
Under dagen den 28 februari 1986, arbetade han dagtidspass som polisman vid i ordinarie tur mellan klockan 06.00 till 14.00. Direkt därefter, det vill säga efter tjänstens slut, åkte han med den egna bilen med registreringsnummer till , för att sammanträffa med en bekant vid namn , som hade telefon , som han skulle hjälpa att föra dennes till en vi .
Därifrån åkte Piltz och till Piltz fästmö, , på adressen , och dit de kom någon gång vid 16-17.00-tiden, för att fika. Efter detta skjutsade Piltz
tillbaka till hemmet på , eftersom dennes bil var kvar på verkstaden. Piltz återvände därpå till fästmön och klockan var då kanske 18.00-18.30. Därefter intog de måltid tillsammans.
Under hela kvällen, det vill säga fortfarande fredagen den 28 februari 1986, var Piltz och fästmön tillsammans i hennes lägenhet och han övernattade därtill hos henne. I sammanhanget förklarade därtill Piltz på särskilda frågor, att han bodde både i sin egen lägenhet och hos fästmön. Mestadels bodde han dock hos henne och hade av den anledningen de mesta tillhörigheterna i hennes lägenhet. Det innebar i klartext, förklarade han på fortsatta frågor, att han var hemma i och med det att han var i den sistnämnda lägenheten.
Piltz och fästmön tillbringade en normal hemmakväll aktuell dag och gick därmed till sängs och lade sig troligen vid 23.00-24.00-tiden. Till viss del berodde dock denna tid på den tidpunkt som televisionen slutade sända. Med detta menade Piltz, att de troligen gått och lagt sig efter det att TV-programmet avslutats. Vilket program som givits aktuell kväll, hade han dock ingen som helst aning om då han inte kunde erinra sig detta.
Nästföljande dag, det vill säga lördagen den 1 mars 1986, vid 10.30-tiden, skulle Piltz sammanträffa med sin advokat. Innan dess, troligen vid 09.00-tiden, ringde kamraten och omtalade, vad som hade hänt, det vill säga att statsminister Olof Palme hade mördats.
På direkt fråga till Piltz, förklarade han, att han var så gott som helst säker på att allt han hade sagt om sina förehavanden var korrekt och att det just gällde den 28 februari 1986. Som stöd för minnet hade han det förhållandet, att han aktuell dag hade arbetat sista arbetspasset före fridag och att han därmed skulle arbeta igen först från och med klockan 17.00, måndagen den 3 mars 1986.
Piltz delgavs det förhållandet, att han i enlighet med ett vittne skulle ha setts gå på en buss 43 på Birger Jarlsgatan i Stockholm vid Eriksbergsplan, eller Engelbrektsplan, eller Eriksbergsgatan, fredagen den 28 februari 1986, vid 23.35 -tiden, varvid han uppgav, att han aldrig varit på platsen den aktuella dagen och tidpunkten.
Även om Piltz spontana reaktion utmynnade i en frågan: - "Är vittnet från ?", fick han inget svar från förhörsledaren. När han särskilt tillfrågades omkring orsaken till frågeställningen, förklarade han, att han tänkte på det faktiska förhållandet att han hade stämt och att förhandling förekommit i målet den . Även om han inte kunde erinra sig i vilken sal förhandlingarna pågick, skedde de "direkt till vänster" vid ingång i byggnaden,
tillbaka till hemmet på , eftersom dennes bil var kvar på verkstaden. Piltz återvände därpå till fästmön och klockan var då kanske 18.00-18.30. Därefter intog de måltid tillsammans.
Under hela kvällen, det vill säga fortfarande fredagen den 28 februari 1986, var Piltz och fästmön tillsammans i hennes lägenhet och han övernattade därtill hos henne. I sammanhanget förklarade därtill Piltz på särskilda frågor, att han bodde både i sin egen lägenhet och hos fästmön. Mestadels bodde han dock hos henne och hade av den anledningen de mesta tillhörigheterna i hennes lägenhet. Det innebar i klartext, förklarade han på fortsatta frågor, att han var hemma i och med det att han var i den sistnämnda lägenheten.
Piltz och fästmön tillbringade en normal hemmakväll aktuell dag och gick därmed till sängs och lade sig troligen vid 23.00-24.00-tiden. Till viss del berodde dock denna tid på den tidpunkt som televisionen slutade sända. Med detta menade Piltz, att de troligen gått och lagt sig efter det att TV-programmet avslutats. Vilket program som givits aktuell kväll, hade han dock ingen som helst aning om då han inte kunde erinra sig detta.
Nästföljande dag, det vill säga lördagen den 1 mars 1986, vid 10.30-tiden, skulle Piltz sammanträffa med sin advokat. Innan dess, troligen vid 09.00-tiden, ringde kamraten och omtalade, vad som hade hänt, det vill säga att statsminister Olof Palme hade mördats.
På direkt fråga till Piltz, förklarade han, att han var så gott som helst säker på att allt han hade sagt om sina förehavanden var korrekt och att det just gällde den 28 februari 1986. Som stöd för minnet hade han det förhållandet, att han aktuell dag hade arbetat sista arbetspasset före fridag och att han därmed skulle arbeta igen först från och med klockan 17.00, måndagen den 3 mars 1986.
Piltz delgavs det förhållandet, att han i enlighet med ett vittne skulle ha setts gå på en buss 43 på Birger Jarlsgatan i Stockholm vid Eriksbergsplan, eller Engelbrektsplan, eller Eriksbergsgatan, fredagen den 28 februari 1986, vid 23.35 -tiden, varvid han uppgav, att han aldrig varit på platsen den aktuella dagen och tidpunkten.
Även om Piltz spontana reaktion utmynnade i en frågan: - "Är vittnet från ?", fick han inget svar från förhörsledaren. När han särskilt tillfrågades omkring orsaken till frågeställningen, förklarade han, att han tänkte på det faktiska förhållandet att han hade stämt och att förhandling förekommit i målet den . Även om han inte kunde erinra sig i vilken sal förhandlingarna pågick, skedde de "direkt till vänster" vid ingång i byggnaden,
svarade han på fråga från förhörsledaren.
I sammanhanget påpekade Piltz, att han över huvud taget inte brukade åka buss . I stället åkte han i egen bil . Inte heller hade han dagen innan, det vill säga torsdagen den 27 februari 1986, varit på den aktuella platsen vid den tid som angivits, eller vid någon annan tidpunkt.
Avslutningsvis underrättades Piltz om hur det aktuella vittnet identifierat honom som mannen vid bussen genom att närvara vid förhandling vid . I sammanhanget påpekade dock Piltz, att det bara hade varit journalister och TV-folk närvarande vid förhandlingarna. Totalt hade det kanske varit tjugo åhörare närvarande och bland dem var kanske tre eller fyra Piltz kamrater.
Genom förhörsledaren erbjöds Piltz omedelbart vittnesförhör med fästmön, för undvikande av att de skulle kunna ha någon kontakt med varandra innan förhöret. På grund av att hon dock skulle behöva hämtas från arbetsplatsen och förlora arbetsinkomst, ville han inte att så skulle ske. I förekommande fall fick hon kallas till förhör i sedvanlig ordning vid något senare tillfälle, menade han. När fredagen den 14 mars 1986 , fördes på tal som förhörsdag av fästmön, framförde han önskemål om hjälp med bilskjuts från hennes bostad till Säkerhetspolisens lokaler i Stockholm. Begäran villfors varvid det bestämdes att fästmön skulle skjutsas från bostaden klockan 10.00 , angiven dag.
Piltz fästmö, , är anställd som , på halvtid. Hon arbetade av den anledningen på eftermiddagarna och och var ledig på fredagar.
Förhöret avslutades klockan 12.50
Stockholm som ovan
JAS
svarade han på fråga från förhörsledaren.
I sammanhanget påpekade Piltz, att han över huvud taget inte brukade åka buss . I stället åkte han i egen bil . Inte heller hade han dagen innan, det vill säga torsdagen den 27 februari 1986, varit på den aktuella platsen vid den tid som angivits, eller vid någon annan tidpunkt.
Avslutningsvis underrättades Piltz om hur det aktuella vittnet identifierat honom som mannen vid bussen genom att närvara vid förhandling vid . I sammanhanget påpekade dock Piltz, att det bara hade varit journalister och TV-folk närvarande vid förhandlingarna. Totalt hade det kanske varit tjugo åhörare närvarande och bland dem var kanske tre eller fyra Piltz kamrater.
Genom förhörsledaren erbjöds Piltz omedelbart vittnesförhör med fästmön, för undvikande av att de skulle kunna ha någon kontakt med varandra innan förhöret. På grund av att hon dock skulle behöva hämtas från arbetsplatsen och förlora arbetsinkomst, ville han inte att så skulle ske. I förekommande fall fick hon kallas till förhör i sedvanlig ordning vid något senare tillfälle, menade han. När fredagen den 14 mars 1986 , fördes på tal som förhörsdag av fästmön, framförde han önskemål om hjälp med bilskjuts från hennes bostad till Säkerhetspolisens lokaler i Stockholm. Begäran villfors varvid det bestämdes att fästmön skulle skjutsas från bostaden klockan 10.00 , angiven dag.
Piltz fästmö, , är anställd som , på halvtid. Hon arbetade av den anledningen på eftermiddagarna och och var ledig på fredagar.
Förhöret avslutades klockan 12.50
Stockholm som ovan
JAS
Lennart Mauritzen ringer och berättar, att han genom häktade Jan Gunnar Lundberg, -
( 9-4 inskr. nr 2238 ) har hört att hans kompisar Sigge Cedergren och Reinhold Jansson kommit i bil på Tunnelgatan vid tiden för mordet på Olof Palme.
Cedergren och Jansson hade då blivit hindrade och inte kommit förbi en på Tunnelgatan anmärkningsvärt uppställd bil.
Mauritzon känner inte till om Cedergren o Jansson är hörda tidigare om detta. Cedergren o Jansson bor i Apotekshuset vid Tegnérgatan & Luntmakargatan i Stockholm.
Lennart Mauritzen ringer och berättar, att han genom häktade Jan Gunnar Lundberg, -
( 9-4 inskr. nr 2238 ) har hört att hans kompisar Sigge Cedergren och Reinhold Jansson kommit i bil på Tunnelgatan vid tiden för mordet på Olof Palme.
Cedergren och Jansson hade då blivit hindrade och inte kommit förbi en på Tunnelgatan anmärkningsvärt uppställd bil.
Mauritzon känner inte till om Cedergren o Jansson är hörda tidigare om detta. Cedergren o Jansson bor i Apotekshuset vid Tegnérgatan & Luntmakargatan i Stockholm.
Förhör hållet med Palme, MÅRTEN Olof född -
, anställd Riksförsäkringsverket, Adolf Fredriks Kyrkogata 8, 111 27 Stockholm, telefon .
Förhöret hållet 1986-04-16 21:15
i rikskriminalens lokaler.
Förhöret avslutades med rekonstruktion klockan 01:00
.
Förhörsledare krinsp Leif Bokström och Gunnar Hierner.
Mårten Palme delgavs att förhöret gällde hans och fästmöns planerade biobesök 1986-02-28
,där de även träffade Olof och Lisbeth Palme.
Förhöret avsåg även andra iakttagelser som han gjorde.
Angående biobesöket uppgav Mårten Palme följande:
Han arbetar på riksförsäkringsverket på Adolf Fredriks Kyrkogata. Han går ofta förbi biografen Grand på Sveavägen.
Han har då sett att filmen Bröderna Mozart visas där. Han har haft funderingar på att se filmen.
1986-02-27
var han på middag hos en familj på Lidingö. De pratade varmt om filmen Bröderna Mozart. Mårten nämnde ej vid detta tillfälle att han skulle gå och se filmen.
1986-02-28
vid 14
-tiden pratade han per telefon med sin fästmö.
Mårten är ej helt säker om det var han eller fästmön som ringde upp. Han tror att det var han själv som gjorde detta.
De bestämde sig preliminärt för att se filmen Bröderna Mozart, eventuellt skulle de i stället gå på filmen Mitt liv som hund.
Vid detta tillfälle nämndes aldrig att föräldrarna skulle gå med. Mårten hade överhuvudtaget ej pratat med Olof eller Lisbeth Palme om att gå på bio.
Vid cirka 17:15-tiden
, då han lämnade arbetsplatsen, sade han till sin arbetskamrat, Henrik Waldenström, att han skulle gå på bio och eventuellt se Bröderna Mozart.
Han nämnde aldrig föräldrarnas namn, då han vid detta tillfälle ej kände till att de funderat på att gå på bio.
Förhör hållet med Palme, MÅRTEN Olof född -
, anställd Riksförsäkringsverket, Adolf Fredriks Kyrkogata 8, 111 27 Stockholm, telefon .
Förhöret hållet 1986-04-16 21:15
i rikskriminalens lokaler.
Förhöret avslutades med rekonstruktion klockan 01:00
.
Förhörsledare krinsp Leif Bokström och Gunnar Hierner.
Mårten Palme delgavs att förhöret gällde hans och fästmöns planerade biobesök 1986-02-28
,där de även träffade Olof och Lisbeth Palme.
Förhöret avsåg även andra iakttagelser som han gjorde.
Angående biobesöket uppgav Mårten Palme följande:
Han arbetar på riksförsäkringsverket på Adolf Fredriks Kyrkogata. Han går ofta förbi biografen Grand på Sveavägen.
Han har då sett att filmen Bröderna Mozart visas där. Han har haft funderingar på att se filmen.
1986-02-27
var han på middag hos en familj på Lidingö. De pratade varmt om filmen Bröderna Mozart. Mårten nämnde ej vid detta tillfälle att han skulle gå och se filmen.
1986-02-28
vid 14
-tiden pratade han per telefon med sin fästmö.
Mårten är ej helt säker om det var han eller fästmön som ringde upp. Han tror att det var han själv som gjorde detta.
De bestämde sig preliminärt för att se filmen Bröderna Mozart, eventuellt skulle de i stället gå på filmen Mitt liv som hund.
Vid detta tillfälle nämndes aldrig att föräldrarna skulle gå med. Mårten hade överhuvudtaget ej pratat med Olof eller Lisbeth Palme om att gå på bio.
Vid cirka 17:15-tiden
, då han lämnade arbetsplatsen, sade han till sin arbetskamrat, Henrik Waldenström, att han skulle gå på bio och eventuellt se Bröderna Mozart.
Han nämnde aldrig föräldrarnas namn, då han vid detta tillfälle ej kände till att de funderat på att gå på bio.
Mårten gick ut bakvägen på sin arbetsplats och kom därvid ut på Wallingatan.
Han gick Holländargatan, Kammakargatan till höger och ner på Sveavägen. (Eventuellt genade han över kyrkogården.)
Han gick sedan Sveavägen fram till biografen, där han köpte två biljetter till 21
-föreställningen.
Vad Mårten kommer ihåg, var det ingen före honom vid biljettluckan. Några andra människor fanns i foajén vad han kan minnas.
Mårten kan ej erinra sig huruvida någon förföljde honom från arbetsplatsen och/eller ner till biografen. Han själv hade ingen känsla av att så var fallet.
Mårten kommer ihåg att han frågade vid biljettköpet, om han fick lämna tillbaka biljetterna med tanke på att han och fästmön ej bestämt sig 100-procentigt. Han fick då till svar att det skulle gå bra, om han gjorde detta före klockan 20:45
.
Mårten hade inte för avsikt att köpa fler biljetter än dessa två. Han hade - som nämnts - ej pratat med mor eller far om biobesöket.
Mårten uppger att han normalt ej igenkänns som son till Olof Palme.
Mårten gick Sveavägen fram till Rådmansgatan, där han tog T-banan, bytte vid T-Centralen och åkte till Karlaplan.
Eventuellt kan han ha gått från biografen Grand fram till Hötorget, men troligen gick han till Rådmansgatan. Mårten har ingen känsla av att någon förföljde honom till Karlaplan.
Då han kom fram till Karlaplan gick han upp till Fältöverstens Centrum.
Inne i centrum, mitt för Metro, mötte han en bekant vid namn Göran Engström (journalist på Expressen). vilken tidigare har varit gift med Anne Lindgren (anställd på TV).
De pratade om Alva Myrdahls begravning och Metropolitundersökningen. De pratade cirka 10 minuter men kom aldrig in och samtalade om något biobesök.
Mårten inlägger därvid att han varit på Alva Myrdahls begravning och suttit bakom fadern i kyrkan. Själv tror han, som nämnts, inte att många känner igen honom såsom Olof Palmes son.
Vid 17:45
-tiden gick han in på Metro och köpte filmjölk, gick sedan till bokhandeln och han tror klockan nu var strax före 18:00
,då affären höll på att stänga.
Mårten gick sedan till bostaden. Ingen följde efter honom. Klockan var då några minuter över 18.00
.
Mårten gick ut bakvägen på sin arbetsplats och kom därvid ut på Wallingatan.
Han gick Holländargatan, Kammakargatan till höger och ner på Sveavägen. (Eventuellt genade han över kyrkogården.)
Han gick sedan Sveavägen fram till biografen, där han köpte två biljetter till 21
-föreställningen.
Vad Mårten kommer ihåg, var det ingen före honom vid biljettluckan. Några andra människor fanns i foajén vad han kan minnas.
Mårten kan ej erinra sig huruvida någon förföljde honom från arbetsplatsen och/eller ner till biografen. Han själv hade ingen känsla av att så var fallet.
Mårten kommer ihåg att han frågade vid biljettköpet, om han fick lämna tillbaka biljetterna med tanke på att han och fästmön ej bestämt sig 100-procentigt. Han fick då till svar att det skulle gå bra, om han gjorde detta före klockan 20:45
.
Mårten hade inte för avsikt att köpa fler biljetter än dessa två. Han hade - som nämnts - ej pratat med mor eller far om biobesöket.
Mårten uppger att han normalt ej igenkänns som son till Olof Palme.
Mårten gick Sveavägen fram till Rådmansgatan, där han tog T-banan, bytte vid T-Centralen och åkte till Karlaplan.
Eventuellt kan han ha gått från biografen Grand fram till Hötorget, men troligen gick han till Rådmansgatan. Mårten har ingen känsla av att någon förföljde honom till Karlaplan.
Då han kom fram till Karlaplan gick han upp till Fältöverstens Centrum.
Inne i centrum, mitt för Metro, mötte han en bekant vid namn Göran Engström (journalist på Expressen). vilken tidigare har varit gift med Anne Lindgren (anställd på TV).
De pratade om Alva Myrdahls begravning och Metropolitundersökningen. De pratade cirka 10 minuter men kom aldrig in och samtalade om något biobesök.
Mårten inlägger därvid att han varit på Alva Myrdahls begravning och suttit bakom fadern i kyrkan. Själv tror han, som nämnts, inte att många känner igen honom såsom Olof Palmes son.
Vid 17:45
-tiden gick han in på Metro och köpte filmjölk, gick sedan till bokhandeln och han tror klockan nu var strax före 18:00
,då affären höll på att stänga.
Mårten gick sedan till bostaden. Ingen följde efter honom. Klockan var då några minuter över 18.00
.
Då han kom hem ringde han ganska omgående till sin fästmö, vilken talade om att Lisbeth Palme ringt vid 17
-tiden.
Hon hade frågat fästmön vad de skulle göra under kvällen. Mårten tror att fästmön nämnt något om att hon och Mårten skulle gå på "Bröderna Mozart" eller "Mitt liv som hund".
Fästmön hade uppgivit att det varit ett långt samtal, cirka 20 minuter.
Mårten sade till fästmön att han köpt två biljetter till 21
-föreställningen på Grand. De kom överens om att de skulle gå och se filmen och att de skulle träffas utanför biografen klockan 20:50
.
Efter samtalet bytte Mårten om för en joggingrunda på Djurgården.
Under tiden ringde fadern, Olof Palme, klockan var 18:30-18:40
.
Fadern sa att han var hemma i bostaden. Mårten hörde även mamma Lisbeth i bakgrunden.
Olof och Mårten pratade rent allmänt om metropolit-undersökningen och Mårtens uppsatsskrivning.
Olof sade även att han och Lisbeth tänkt gå och se "Mitt liv som hund". De hade tidigare pratat om det.
Mårten uppgav att han och fästmön skulle gå och se filmen "Bröderna Mozart". Olof sade då att han hade pratat med Lisbeth om den filmen också.
Eftersom Lisbeth tydligen hörde att Olof och Mårten pratade om Bröderna Mozart som fästmön och Mårten skulle se, hörde han Lisbeth kommentera detta i bakgrunden.
Olof sade då, ”vi får se om även vi går på Mozart och i så fall ses vi utanför biografen".
Samtalet varade cirka 15 minuter och Olof slutade med att han ska gå och sätta sig och äta.
Mårten fick intryck av att de skulle se den andra filmen "Mitt liv som hund". Mårten ringde upp fästmön och upplyste henne om, att föräldrarna eventuellt skulle gå med på samma film.
Därefter lämnade Mårten bostaden och sprang sin runda. Klockan är 19:15
.Han sprang Ladugårdsgärde, Djurgårdsbrunns Värdshus, vände och sprang tillbaka till bostaden.
Joggingrundan tar normalt cirka 30 minuter. Ingen person följde under hans joggingrunda efter honom eller liknande.
Klockan var cirka 19:50
då han kom hem till bostaden.
Efter en dusch åt han fil. Han såg på klockan på väggen att den var 20:38
och fick bråttom.
Armbandsuret hade sackat efter något. Mårten ringde därför fästmön som inte svarade, eftersom
Då han kom hem ringde han ganska omgående till sin fästmö, vilken talade om att Lisbeth Palme ringt vid 17
-tiden.
Hon hade frågat fästmön vad de skulle göra under kvällen. Mårten tror att fästmön nämnt något om att hon och Mårten skulle gå på "Bröderna Mozart" eller "Mitt liv som hund".
Fästmön hade uppgivit att det varit ett långt samtal, cirka 20 minuter.
Mårten sade till fästmön att han köpt två biljetter till 21
-föreställningen på Grand. De kom överens om att de skulle gå och se filmen och att de skulle träffas utanför biografen klockan 20:50
.
Efter samtalet bytte Mårten om för en joggingrunda på Djurgården.
Under tiden ringde fadern, Olof Palme, klockan var 18:30-18:40
.
Fadern sa att han var hemma i bostaden. Mårten hörde även mamma Lisbeth i bakgrunden.
Olof och Mårten pratade rent allmänt om metropolit-undersökningen och Mårtens uppsatsskrivning.
Olof sade även att han och Lisbeth tänkt gå och se "Mitt liv som hund". De hade tidigare pratat om det.
Mårten uppgav att han och fästmön skulle gå och se filmen "Bröderna Mozart". Olof sade då att han hade pratat med Lisbeth om den filmen också.
Eftersom Lisbeth tydligen hörde att Olof och Mårten pratade om Bröderna Mozart som fästmön och Mårten skulle se, hörde han Lisbeth kommentera detta i bakgrunden.
Olof sade då, ”vi får se om även vi går på Mozart och i så fall ses vi utanför biografen".
Samtalet varade cirka 15 minuter och Olof slutade med att han ska gå och sätta sig och äta.
Mårten fick intryck av att de skulle se den andra filmen "Mitt liv som hund". Mårten ringde upp fästmön och upplyste henne om, att föräldrarna eventuellt skulle gå med på samma film.
Därefter lämnade Mårten bostaden och sprang sin runda. Klockan är 19:15
.Han sprang Ladugårdsgärde, Djurgårdsbrunns Värdshus, vände och sprang tillbaka till bostaden.
Joggingrundan tar normalt cirka 30 minuter. Ingen person följde under hans joggingrunda efter honom eller liknande.
Klockan var cirka 19:50
då han kom hem till bostaden.
Efter en dusch åt han fil. Han såg på klockan på väggen att den var 20:38
och fick bråttom.
Armbandsuret hade sackat efter något. Mårten ringde därför fästmön som inte svarade, eftersom
hon troligen redan gått ner till biografen.
Mårten sprang sedan från bostaden till Karlaplan, där han tog T-banan till Östermalmstorg.
Han sprang sedan Birger Jarlsgatan, Stureplan, Kungsgatan, Sveavägen och fram till biografen Grand. (Eventuellt sprang han Brunkebergstunneln fram till Sveavägen.)
Han kom fram till biografen 20:55
,alltså 5 minuter försent.
Då han kom fram till biografen Grand, upptäckte han att 19
-föreställningen nyss slutat, varför mycket folk strömmade ut från biografen.
De första personer som Mårten träffade på, var en bekant flicka och hennes pojkvän. Flickans namn är Anette Klintfält och ska bo någonstans på Döbelnsgatan - hennes pojkvän känner Mårten endast som Thomas.
Mårten pratade en kort stund med dem om filmen. Mårten uppger att de troligen sett mor och far vid biografen.
Mårten uppger vidare att Lisbeth under samtalets gång kom fram mot dem men väntade ett stycke bakom Mårten tills han hade pratat färdigt, varför han tror att Anette kan ha sett mamman.
Lisbeth sade till Mårten att Olof stod i biljettkön.
Under tiden gick Mårten fram till en annan studiekamrat, Birgitta Magnusson, och hennes väninna. Båda hade varit och sett 19
-föreställningen.
Mårtens fästmö kom också fram och alla fyra ungdomarna pratade ett tag utanför biografsalongen på gatan.
Under tiden som de stod ute på gatan och samtalade, såg Mårten att Olof kom ut och gick och tittade på filmbilderna utanför på väggen.
Lisbeth hade troligen gått in och handlat någon chokladkaka.
Efter ett tag gick flickorna, Birgitta Magnusson och hennes väninna. Klockan var då cirka 21:07
.
Mårten och fästmön gick fram till Olof och Lisbeth - filmen skulle snart börja.
Mårten fick en chokladkaka av mamman och samtliga fyra gick in mot biografsalongen.
Mårten tror att under den korta stund som han pratade med mor och far tog han ett steg bakåt, varvid han knuffade till en man som han har en känsla av stod ensam och mycket nära honom.
Enligt Mårtens bedömning hade mannen ett utländskt utseende. Han hade svart, halvlångt krulligt hår. Mannen var
hon troligen redan gått ner till biografen.
Mårten sprang sedan från bostaden till Karlaplan, där han tog T-banan till Östermalmstorg.
Han sprang sedan Birger Jarlsgatan, Stureplan, Kungsgatan, Sveavägen och fram till biografen Grand. (Eventuellt sprang han Brunkebergstunneln fram till Sveavägen.)
Han kom fram till biografen 20:55
,alltså 5 minuter försent.
Då han kom fram till biografen Grand, upptäckte han att 19
-föreställningen nyss slutat, varför mycket folk strömmade ut från biografen.
De första personer som Mårten träffade på, var en bekant flicka och hennes pojkvän. Flickans namn är Anette Klintfält och ska bo någonstans på Döbelnsgatan - hennes pojkvän känner Mårten endast som Thomas.
Mårten pratade en kort stund med dem om filmen. Mårten uppger att de troligen sett mor och far vid biografen.
Mårten uppger vidare att Lisbeth under samtalets gång kom fram mot dem men väntade ett stycke bakom Mårten tills han hade pratat färdigt, varför han tror att Anette kan ha sett mamman.
Lisbeth sade till Mårten att Olof stod i biljettkön.
Under tiden gick Mårten fram till en annan studiekamrat, Birgitta Magnusson, och hennes väninna. Båda hade varit och sett 19
-föreställningen.
Mårtens fästmö kom också fram och alla fyra ungdomarna pratade ett tag utanför biografsalongen på gatan.
Under tiden som de stod ute på gatan och samtalade, såg Mårten att Olof kom ut och gick och tittade på filmbilderna utanför på väggen.
Lisbeth hade troligen gått in och handlat någon chokladkaka.
Efter ett tag gick flickorna, Birgitta Magnusson och hennes väninna. Klockan var då cirka 21:07
.
Mårten och fästmön gick fram till Olof och Lisbeth - filmen skulle snart börja.
Mårten fick en chokladkaka av mamman och samtliga fyra gick in mot biografsalongen.
Mårten tror att under den korta stund som han pratade med mor och far tog han ett steg bakåt, varvid han knuffade till en man som han har en känsla av stod ensam och mycket nära honom.
Enligt Mårtens bedömning hade mannen ett utländskt utseende. Han hade svart, halvlångt krulligt hår. Mannen var
klädd i en vinröd jacka, typ vildmarksjacka, med skinnkant på kapuschongen, skinnet var ljust.
Samtliga gick därefter raskt in på biografen och klockan var cirka 21:10
Mårten uppger att han och fästmön satt snett bakom föräldrarna, tre-fyra rader skiljde Mårten och fästmön från Olof och Lisbeth Palme.
Vad Mårten kommer ihåg är det en mindre gång framför bänkraden, där Olof och Lisbeth Palme satt.
Mårten såg föräldrarna ganska bra ifrån sin plats.
Mårten uppger även att då de kom in på biografen var ljuset fortfarande tänt i salongen.
På raden bakom Olof och Lisbeth Palme satt Björn Rosengren, som Lisbeth och Olof hälsade på.
Mårten såg även en bekant till honom själv, som heter John, han vet ej Johns efternamn. Han har träffat honom på Fårö någon gång. Mårten skall senare ta reda på mannens namn.
Mårten upptäckte inget onormalt under filmens gång som han reagerade över. Vad han kommer ihåg var biografen ganska fullsatt.
Efter filmens slut, dröjde de sig kvar något i salongen för att vänta in varandra, varför samtliga fyra kom ut senare från biografsalongen.
När de kom ut på gatan, gick de ganska omedelbart en bit till höger, cirka 10-20 meter.
Samtliga fyra blev stående utanför affären Bokcirkeln.
Mårten hade på biografen tagit med sig en tidningskrönika, vilken tar upp olika filmer.
Pappan lånade tidningen för att leta efter namnet på en viss skådespelerska.
Han gick därför fram till Bokcirkelns fönster som var upplyst; precis när han skulle titta i tidningen, slocknade ljuset i skyltfönstret. Mårten tror att klockan nu var 11:15-11:30
.
Ljuset slocknade vid tillfället för gott och något flämtande ljus förekom inte, utan det blev helt mörkt i skyltfönstret. (Vid rekonstruktionen släcktes lyset klockan 00:25
och enligt Mårten på samma sätt som under aktuell kväll.)
Mårten gick själv fram till skyltfönstret och tittade in för att se om det fanns någon i butiken.
Han vände sig även något till höger mot biografen Grand och upptäckte en man som stod utanför möbelaffärens skyltfönster.
klädd i en vinröd jacka, typ vildmarksjacka, med skinnkant på kapuschongen, skinnet var ljust.
Samtliga gick därefter raskt in på biografen och klockan var cirka 21:10
Mårten uppger att han och fästmön satt snett bakom föräldrarna, tre-fyra rader skiljde Mårten och fästmön från Olof och Lisbeth Palme.
Vad Mårten kommer ihåg är det en mindre gång framför bänkraden, där Olof och Lisbeth Palme satt.
Mårten såg föräldrarna ganska bra ifrån sin plats.
Mårten uppger även att då de kom in på biografen var ljuset fortfarande tänt i salongen.
På raden bakom Olof och Lisbeth Palme satt Björn Rosengren, som Lisbeth och Olof hälsade på.
Mårten såg även en bekant till honom själv, som heter John, han vet ej Johns efternamn. Han har träffat honom på Fårö någon gång. Mårten skall senare ta reda på mannens namn.
Mårten upptäckte inget onormalt under filmens gång som han reagerade över. Vad han kommer ihåg var biografen ganska fullsatt.
Efter filmens slut, dröjde de sig kvar något i salongen för att vänta in varandra, varför samtliga fyra kom ut senare från biografsalongen.
När de kom ut på gatan, gick de ganska omedelbart en bit till höger, cirka 10-20 meter.
Samtliga fyra blev stående utanför affären Bokcirkeln.
Mårten hade på biografen tagit med sig en tidningskrönika, vilken tar upp olika filmer.
Pappan lånade tidningen för att leta efter namnet på en viss skådespelerska.
Han gick därför fram till Bokcirkelns fönster som var upplyst; precis när han skulle titta i tidningen, slocknade ljuset i skyltfönstret. Mårten tror att klockan nu var 11:15-11:30
.
Ljuset slocknade vid tillfället för gott och något flämtande ljus förekom inte, utan det blev helt mörkt i skyltfönstret. (Vid rekonstruktionen släcktes lyset klockan 00:25
och enligt Mårten på samma sätt som under aktuell kväll.)
Mårten gick själv fram till skyltfönstret och tittade in för att se om det fanns någon i butiken.
Han vände sig även något till höger mot biografen Grand och upptäckte en man som stod utanför möbelaffärens skyltfönster.
Efter det att Mårten och fästmön passerat mannen vände de sig ej om för att se vart mannen tog vägen.
Mårten tror att föräldrarna då han och fästmön passerade mannen kommit fram till Kammakargatan.
Klockan var då närmare närmare 23:30
-tiden, men ej över.
Mårten Palme har för övrigt inget att tillföra utredningen i den aktuella delen varför det egentliga förhöret avslutas klockan 23:50
.
Stockholm 1986-04-16
Leif Bokström kriminalinspektör
Gunnar Hierner kriminalinspektör
Efter det att Mårten och fästmön passerat mannen vände de sig ej om för att se vart mannen tog vägen.
Mårten tror att föräldrarna då han och fästmön passerade mannen kommit fram till Kammakargatan.
Klockan var då närmare närmare 23:30
-tiden, men ej över.
Mårten Palme har för övrigt inget att tillföra utredningen i den aktuella delen varför det egentliga förhöret avslutas klockan 23:50
.
Stockholm 1986-04-16
Leif Bokström kriminalinspektör
Gunnar Hierner kriminalinspektör
RIKSKRIMINALEN Rotel C
PROMEMORIA 1986-04-18
REKONSTRUKTION 1986-04-17 00:10
Med vid rekonstruktionen var Mårten Palme, pint Tommy Lindström, krkom Rudolf Andersson, krinsp Leif Bokström, Gunnar Hierner, Lars Hammar och Sören Morberg.
Vi stannar mitt för ingången till biografen Grand på Sveavägen 45.
Mårten Palme beskriver att han träffade fröken Klintfeldt och hennes pojkvän Thomas något till höger och en bit ut på gångbanan.
Då paret går, kommer Lisbeth fram och talar om för Mårten att Olof står i foajén och köper biljetter.
Mårten går nu vidare fram och pratar med en studiekamrat vid namn Birgitta Magnusson och hennes bekant.
Dom blir stående en bit ut på gångbanan mitt för ingången. Även dom hade varit på 19
-föreställningen.
Mårtens fästmö kommer nu fram till sällskapet, hon hade varit inne i foajén och väntat på Mårten. Samtliga fyra står nu och samtalar.
Mårten ser nu Olof Palme komma ut på gångbanan, han går och tittar på affischerna söder om ingången.
Lisbeth Palme är vid detta tillfälle inne och handlar något till föreställningen.
Efter föreställningen då dom kommer ut på gångbanan går dom omedelbart till höger, cirka 10-20 meter och blir stående utanför Bokcirkeln.
Olof Palme som fått en filmtidning/krönika av Mårten, som han tagit inne på biografen, skall nu gå fram till det upplysta skyltfönstret till Bokcirkeln.
Omedelbart då han kommer fram för att titta i tidningen slocknar ljuset.
Samtliga tycker det var snopet, varför Mårten går fram och tittar in genom fönstret för att se om det fanns någon i lokalen.
Mårten ser nu en man som står norr om honom, sista fönstret närmast biografen till möbelaffären. Mannen är vänd med ansiktet in mot lokalen som är mörklagd.
Mårten och Olof tar nu några steg ut från husfasaden och samtliga fyra blir stående ganska långt upp på gångbanan.
Mårten och hans fästmö blir nu stående med ryggen mot biografen, något snett ut mot gatan.
Lisbeth och Olof står med ansiktena vända mot Mårten och fästmön.
RIKSKRIMINALEN Rotel C
PROMEMORIA 1986-04-18
REKONSTRUKTION 1986-04-17 00:10
Med vid rekonstruktionen var Mårten Palme, pint Tommy Lindström, krkom Rudolf Andersson, krinsp Leif Bokström, Gunnar Hierner, Lars Hammar och Sören Morberg.
Vi stannar mitt för ingången till biografen Grand på Sveavägen 45.
Mårten Palme beskriver att han träffade fröken Klintfeldt och hennes pojkvän Thomas något till höger och en bit ut på gångbanan.
Då paret går, kommer Lisbeth fram och talar om för Mårten att Olof står i foajén och köper biljetter.
Mårten går nu vidare fram och pratar med en studiekamrat vid namn Birgitta Magnusson och hennes bekant.
Dom blir stående en bit ut på gångbanan mitt för ingången. Även dom hade varit på 19
-föreställningen.
Mårtens fästmö kommer nu fram till sällskapet, hon hade varit inne i foajén och väntat på Mårten. Samtliga fyra står nu och samtalar.
Mårten ser nu Olof Palme komma ut på gångbanan, han går och tittar på affischerna söder om ingången.
Lisbeth Palme är vid detta tillfälle inne och handlar något till föreställningen.
Efter föreställningen då dom kommer ut på gångbanan går dom omedelbart till höger, cirka 10-20 meter och blir stående utanför Bokcirkeln.
Olof Palme som fått en filmtidning/krönika av Mårten, som han tagit inne på biografen, skall nu gå fram till det upplysta skyltfönstret till Bokcirkeln.
Omedelbart då han kommer fram för att titta i tidningen slocknar ljuset.
Samtliga tycker det var snopet, varför Mårten går fram och tittar in genom fönstret för att se om det fanns någon i lokalen.
Mårten ser nu en man som står norr om honom, sista fönstret närmast biografen till möbelaffären. Mannen är vänd med ansiktet in mot lokalen som är mörklagd.
Mårten och Olof tar nu några steg ut från husfasaden och samtliga fyra blir stående ganska långt upp på gångbanan.
Mårten och hans fästmö blir nu stående med ryggen mot biografen, något snett ut mot gatan.
Lisbeth och Olof står med ansiktena vända mot Mårten och fästmön.
Då Mårten sedan vänder sig om för att tillsammans med fästmön gå mot Odenplan, får han åter syn på mannen.
Då han passerar mannen börjar denne röra sig i riktning mot Kammakargatan och har blicken riktad mot föräldrarna.
Mannen tittar i "lugg / boxarblick".
Under rekonstruktionen slocknar ljuset i Bokcirkelns lokal. Klockan är 00:25
.
Stockholm 1986-04-18
(Namnteckning)
Leif Bokström
kriminalinspektör
(Namnteckning)
Gunnar Hierner
kriminalinspektör
Då Mårten sedan vänder sig om för att tillsammans med fästmön gå mot Odenplan, får han åter syn på mannen.
Då han passerar mannen börjar denne röra sig i riktning mot Kammakargatan och har blicken riktad mot föräldrarna.
Mannen tittar i "lugg / boxarblick".
Under rekonstruktionen slocknar ljuset i Bokcirkelns lokal. Klockan är 00:25
.
Stockholm 1986-04-18
(Namnteckning)
Leif Bokström
kriminalinspektör
(Namnteckning)
Gunnar Hierner
kriminalinspektör
ex: hallDunkter för tider och platser samt bedömning av uppgiftslēmnarons trovardighet och ev sprit- eller narkotik apåverkan
Löpande nr 4248_1 avsnitt M
Vid telefonsamtal med kvanst Kumla kansliavd uppgav P. Fransson att under 1983 satt en person vid namn Christer Pettersson på anstalten, denne Pettersson por -
satt "inne" för mozdförsökt och var enl Fransson fullkomligt galen.
ex: hallDunkter för tider och platser samt bedömning av uppgiftslēmnarons trovardighet och ev sprit- eller narkotik apåverkan
Löpande nr 4248_1 avsnitt M
Vid telefonsamtal med kvanst Kumla kansliavd uppgav P. Fransson att under 1983 satt en person vid namn Christer Pettersson på anstalten, denne Pettersson por -
satt "inne" för mozdförsökt och var enl Fransson fullkomligt galen.
- - FU 48 (70) -
Uppföljning av ärende E63
F = Förhörsledaren (FHL)
E = Stig Engström
FHL: Du är tidigare hörd som vittne i Palme-mordet vid flera tillfällen. Du arbetar på Skandia, försäkringsbolaget.
Vad har du för befattning där?
Stig Engström: Jag håller på med reklam och sales promotion som är försäljningsbefrämjande åtgärder, trycksaker och annat som är hjälpmedel för försäljare.
FHL: Den här kvällen, alltså den 1986-02-28
då arbetade du över vad jag förstår, på Skandia?
Stig Engström: Ja, jag arbetade över därför att jag skulle tillsammans med min hustru åka på en veckas vintersemester.
Jag hade lovat att ha en del saker färdiga, och trodde att jag skulle vara hemma vid åtta-tiden, men den här typen utav arbete är väldigt svår att beräkna.
När klockan närmade sig elva så började jag bli orolig för att inte hinna med sista tunnelbanetåget hem. Kvart över elva så lämnar jag mitt rum och lämnar in en del post som skall då tas om hand på måndagen. Jag tar mig trapporna ner och stämplar ut.
FHL: Får jag bryta där. Under den tidigare kvällen hade du varit på Skandia hela tiden, på ditt arbetsrum eller i huset?
- - FU 48 (70) -
Uppföljning av ärende E63
F = Förhörsledaren (FHL)
E = Stig Engström
FHL: Du är tidigare hörd som vittne i Palme-mordet vid flera tillfällen. Du arbetar på Skandia, försäkringsbolaget.
Vad har du för befattning där?
Stig Engström: Jag håller på med reklam och sales promotion som är försäljningsbefrämjande åtgärder, trycksaker och annat som är hjälpmedel för försäljare.
FHL: Den här kvällen, alltså den 1986-02-28
då arbetade du över vad jag förstår, på Skandia?
Stig Engström: Ja, jag arbetade över därför att jag skulle tillsammans med min hustru åka på en veckas vintersemester.
Jag hade lovat att ha en del saker färdiga, och trodde att jag skulle vara hemma vid åtta-tiden, men den här typen utav arbete är väldigt svår att beräkna.
När klockan närmade sig elva så började jag bli orolig för att inte hinna med sista tunnelbanetåget hem. Kvart över elva så lämnar jag mitt rum och lämnar in en del post som skall då tas om hand på måndagen. Jag tar mig trapporna ner och stämplar ut.
FHL: Får jag bryta där. Under den tidigare kvällen hade du varit på Skandia hela tiden, på ditt arbetsrum eller i huset?
- - FU 49 (70) -
Stig Engström: Inte på den tidigare kvällen.
FHL: Vad hade du gjort tidigare på kvällen? När började du arbeta?
Stig Engström: Du menar just den här kvällen?
FHL: Just det.
Stig Engström: Då har jag varit på mitt arbetsrum hela kvällen.
FHL: Det hade du varit?
Stig Engström: Ja.
FHL: Inte utanför huset någon gång?
Stig Engström: Nej.
FHL: Inte tittat ut genom något fönster, lagt märke till något?
Stig Engström: Nej. Jag har mitt rum som vätter mot Luntmakargatan 14, så jag har inget rum som vätter mot Sveavägen.
FHL: Jag förstår. De tidpunkter vi talar om, hakar du upp dem på stämpeluret eller är det löpande tidpunkter när du själv har tittat på klockan?
Stig Engström: Ja, jag vet att jag bör vara på väg när klockan är halv, och jag lämnar därför rummet 23:15
.
FHL: När är tåget som du planerar att åka med, när går det?
Stig Engström: Det går någon minut över halv.
FHL: Och du hade liksom, jag skall hinna med tåget?
Stig Engström: Ja.
FHL: Några minuter över halv, varifrån?
Stig Engström: Jag är tvungen och springa till tunnelbanenedgången vid Kungsgatan eftersom tunnelbanenedgången vid Tunnelgatan stänger relativt tidigt på eftermiddagen, någon gång vid sex, sju-tiden. Vid sju-tiden tror jag, sju, åtta-tiden.
FHL: Åker du sedan med tunnelbanan, vart?
Stig Engström: Jag åker med tunnelbanan till Hötorget och så byter jag till linje Mörby, jag bor i Täby.
FHL: Tar bussen ... Täby då?
Stig Engström: Ja.
FHL: Du går ner och stämplar ut, säger du, och det här har du naturligtvis kontrollerat efter den här händelsen?
- - FU 49 (70) -
Stig Engström: Inte på den tidigare kvällen.
FHL: Vad hade du gjort tidigare på kvällen? När började du arbeta?
Stig Engström: Du menar just den här kvällen?
FHL: Just det.
Stig Engström: Då har jag varit på mitt arbetsrum hela kvällen.
FHL: Det hade du varit?
Stig Engström: Ja.
FHL: Inte utanför huset någon gång?
Stig Engström: Nej.
FHL: Inte tittat ut genom något fönster, lagt märke till något?
Stig Engström: Nej. Jag har mitt rum som vätter mot Luntmakargatan 14, så jag har inget rum som vätter mot Sveavägen.
FHL: Jag förstår. De tidpunkter vi talar om, hakar du upp dem på stämpeluret eller är det löpande tidpunkter när du själv har tittat på klockan?
Stig Engström: Ja, jag vet att jag bör vara på väg när klockan är halv, och jag lämnar därför rummet 23:15
.
FHL: När är tåget som du planerar att åka med, när går det?
Stig Engström: Det går någon minut över halv.
FHL: Och du hade liksom, jag skall hinna med tåget?
Stig Engström: Ja.
FHL: Några minuter över halv, varifrån?
Stig Engström: Jag är tvungen och springa till tunnelbanenedgången vid Kungsgatan eftersom tunnelbanenedgången vid Tunnelgatan stänger relativt tidigt på eftermiddagen, någon gång vid sex, sju-tiden. Vid sju-tiden tror jag, sju, åtta-tiden.
FHL: Åker du sedan med tunnelbanan, vart?
Stig Engström: Jag åker med tunnelbanan till Hötorget och så byter jag till linje Mörby, jag bor i Täby.
FHL: Tar bussen ... Täby då?
Stig Engström: Ja.
FHL: Du går ner och stämplar ut, säger du, och det här har du naturligtvis kontrollerat efter den här händelsen?
- - FU 50 (70) -
Stig Engström: Ja.
FHL: Vad har du konstaterat?
Stig Engström: Jo, att jag har stämplat ut 23:20
,att det tar ungefär en tjugo, trettio sekunder för mig ifrån stämpelklockan och fram till den platsen utanför Götabanken där jag befann mig när jag hörde skottet.
Jag säger skottet därför att jag har själv bara uppfattat ett skott, som jag har i alla fall noterat mig till minnes.
FHL: Men du har kollat ditt stämpelkort, och där står det 23:20
?
Stig Engström: Ja det är riktigt.
FHL: Sen kommer du ut på gatan. Har du gjort några som helst observationer eller noteringar av förhållandet innan skottet?
Stig Engström: Ingenting som är direkt anmärkningsvärt, dessutom så är jag koncentrerad väldigt mycket på att hinna med mitt sista tunnelbanetåg. Jag har hängt upp mig väldigt mycket just på den saken.
FHL: Har du någon minnesbild av något förhållande före skottet?
Stig Engström: Ja jag såg en och annan människa på trottoaren.Referens behövs
Det brukar ju röra på sig lite granna ungefär vid den tidpunkten i Stockholm, det var ingenting som jag la märke till i detalj.
FHL: Men det är ingen som du har en minnesbild av typ det stod en blå bil, ja, någonting, är det någonting som du har en minnesbild av före skottet?
Stig Engström: Nej, jag la märke till att det stod en hel del bilar utmed kanten där, exakt var de var placerade det vet jag inte.Referens behövs
Jag har en mörk urtavla på min klocka så att jag hade lite svårigheter att se hur mycket klockan hade hunnit att bli.
Jag gjorde en sista koll för att se om jag skulle hinna med mitt tunnelbanetåg.
FHL: Vad jag förstår, så när du kommer ut, den bild du har utav gatulivet det är normalbilden?
Stig Engström: Det är normalbild.
FHL: Där finns bilar, där finns människor, men du kan inte peka ut att där fanns exempelvis någon viss person eller ett visst förhållande. Det var gatubilden som sådan?
- - FU 50 (70) -
Stig Engström: Ja.
FHL: Vad har du konstaterat?
Stig Engström: Jo, att jag har stämplat ut 23:20
,att det tar ungefär en tjugo, trettio sekunder för mig ifrån stämpelklockan och fram till den platsen utanför Götabanken där jag befann mig när jag hörde skottet.
Jag säger skottet därför att jag har själv bara uppfattat ett skott, som jag har i alla fall noterat mig till minnes.
FHL: Men du har kollat ditt stämpelkort, och där står det 23:20
?
Stig Engström: Ja det är riktigt.
FHL: Sen kommer du ut på gatan. Har du gjort några som helst observationer eller noteringar av förhållandet innan skottet?
Stig Engström: Ingenting som är direkt anmärkningsvärt, dessutom så är jag koncentrerad väldigt mycket på att hinna med mitt sista tunnelbanetåg. Jag har hängt upp mig väldigt mycket just på den saken.
FHL: Har du någon minnesbild av något förhållande före skottet?
Stig Engström: Ja jag såg en och annan människa på trottoaren.Referens behövs
Det brukar ju röra på sig lite granna ungefär vid den tidpunkten i Stockholm, det var ingenting som jag la märke till i detalj.
FHL: Men det är ingen som du har en minnesbild av typ det stod en blå bil, ja, någonting, är det någonting som du har en minnesbild av före skottet?
Stig Engström: Nej, jag la märke till att det stod en hel del bilar utmed kanten där, exakt var de var placerade det vet jag inte.Referens behövs
Jag har en mörk urtavla på min klocka så att jag hade lite svårigheter att se hur mycket klockan hade hunnit att bli.
Jag gjorde en sista koll för att se om jag skulle hinna med mitt tunnelbanetåg.
FHL: Vad jag förstår, så när du kommer ut, den bild du har utav gatulivet det är normalbilden?
Stig Engström: Det är normalbild.
FHL: Där finns bilar, där finns människor, men du kan inte peka ut att där fanns exempelvis någon viss person eller ett visst förhållande. Det var gatubilden som sådan?
- - FU 51 (70) -
Stig Engström: Ja det är riktigt.
FHL: Du hade bråttom till tåget, och tittar man på skissen här så nummer 44 (Sveavägen 44) ligger som du sa hur många meter ungefär ifrån korsningen?
Stig Engström: Ja den bör ju ligga 40 meter ungefär.
FHL: 40 meter, och du har lite bråttom säger du, för du skulle med tunnelbanan. Du beskriver din färd trottoaren fram som att du gå/sprang i din värld liksom?
Stig Engström: Ja det är riktigt.
FHL: Det var tunnelbanan som hägrade?
Stig Engström: Ja.
FHL: Under den vägen så tittade du på ditt armbandsur?
Stig Engström: Ja.
FHL: Och där vad jag förstått så fick du liksom titta lite ordentligt därför att du såg dåligt med hänsyn till att det är en svart urtavla. Det är riktigt?
Stig Engström: Ja, det är riktigt.
FHL: Du var liksom inte observerad för omgivningen?
Stig Engström: Inte speciellt.
FHL: Fanns det någonting som du observerade framöver?
Stig Engström: Ingenting som jag har noterat speciellt.
FHL: Observerade du den här Palme, eller det här sällskapet?
Stig Engström: Nej, de befann sig strax före.
FHL: Men det är ingenting som du har minnesbild av, att du såg?
Stig Engström: Nej.
FHL: Vad hände sedan? Berätta med egna ord.
Stig Engström: Jo när jag kommer i höjd med lilla filialkontoret, Götabankens, som ligger i Skandiahuset, i höjd med en hög trekantig reklampelare så hör jag ett ljud som jag uppfatta som en smällare. Ganska typisk smällare.
Väldigt vanligt mitt i centrala Stockholm är att man hör avgassmällar ifrån bilar och sådant. Lite oljud är man ju van vid i centrala Stockholm, därför så brydde jag mig inte om ljudet särskilt mycket i all den stund jag var också väldigt koncentrerad
- - FU 51 (70) -
Stig Engström: Ja det är riktigt.
FHL: Du hade bråttom till tåget, och tittar man på skissen här så nummer 44 (Sveavägen 44) ligger som du sa hur många meter ungefär ifrån korsningen?
Stig Engström: Ja den bör ju ligga 40 meter ungefär.
FHL: 40 meter, och du har lite bråttom säger du, för du skulle med tunnelbanan. Du beskriver din färd trottoaren fram som att du gå/sprang i din värld liksom?
Stig Engström: Ja det är riktigt.
FHL: Det var tunnelbanan som hägrade?
Stig Engström: Ja.
FHL: Under den vägen så tittade du på ditt armbandsur?
Stig Engström: Ja.
FHL: Och där vad jag förstått så fick du liksom titta lite ordentligt därför att du såg dåligt med hänsyn till att det är en svart urtavla. Det är riktigt?
Stig Engström: Ja, det är riktigt.
FHL: Du var liksom inte observerad för omgivningen?
Stig Engström: Inte speciellt.
FHL: Fanns det någonting som du observerade framöver?
Stig Engström: Ingenting som jag har noterat speciellt.
FHL: Observerade du den här Palme, eller det här sällskapet?
Stig Engström: Nej, de befann sig strax före.
FHL: Men det är ingenting som du har minnesbild av, att du såg?
Stig Engström: Nej.
FHL: Vad hände sedan? Berätta med egna ord.
Stig Engström: Jo när jag kommer i höjd med lilla filialkontoret, Götabankens, som ligger i Skandiahuset, i höjd med en hög trekantig reklampelare så hör jag ett ljud som jag uppfatta som en smällare. Ganska typisk smällare.
Väldigt vanligt mitt i centrala Stockholm är att man hör avgassmällar ifrån bilar och sådant. Lite oljud är man ju van vid i centrala Stockholm, därför så brydde jag mig inte om ljudet särskilt mycket i all den stund jag var också väldigt koncentrerad
- - FU 52 (70) -
Stig Engström: på min klocka. Det lät inte som ljudet från ett avgasrör.
Men det lät väldigt mycket likt ett ljud från en smällare. En liten snärtig historia. Ljudet kan jag, kommer jag väldigt väl ihåg för det var ljud ungefär som påminde om en smällare.
FHL: Vad hände sedan?
Stig Engström: Ja, jag fortsätter och lite gå/springer framåt och då ser jag en person som ligger på rygg med fötterna åt det hållet varifrån jag kommer.
Min första tanke är att det är någon ur det så kallade A-laget som har lagt sig i horisontalläge.
Jag är alltså egentligen beredd att springa förbi, med förhoppning att någon annan kan hjälpa till.
FHL: Men du har inte satt ihop smällaren med Palme som ligger där?
Stig Engström: Nej det tog nog några sekunder, i och med att jag ser att det inte är frågan om någon ur A-laget utan det är frågan om någonting betydligt allvarligare eftersom det hade börjat att rinna blod på trottoaren.
Ansiktet var ganska blodigt, så var min nästa tanke att någon, eller ett par knarkligor höll på att göra upp och mer eller mindre försöka utrota var det andra, det trodde jag därför att jag, det såg väldigt blodigt ut.
FHL: Vad var det för människor runt omkring?
Stig Engström: Ja jag upptäckte en dam som låg på knä, och hon låg då med ryggen ut mot Sveavägen. Hon vädjade både med ögonen och bad att någon skulle hjälpa till att skaffa en ambulans väldigt fort.
Hon såg behärskat chockad ut, men sprang ändå upp och ner vid tillfället trots att hon hade sagt att dom har skjutit mig också, säger den här damen som jag senare får veta är Lisbeth Palme.
Jag tänker att hon kan inte vara särskilt allvarligt skadad eftersom hon för sig ganska obehindrat upp och ner, och fram och tillbaka så fort det kommer någon person så började hon prata om ambulans igen.
I alla fall då är ju min första tanke att avbryta min färd mot tunnelbanan, och eftersom jag har gått
- - FU 52 (70) -
Stig Engström: på min klocka. Det lät inte som ljudet från ett avgasrör.
Men det lät väldigt mycket likt ett ljud från en smällare. En liten snärtig historia. Ljudet kan jag, kommer jag väldigt väl ihåg för det var ljud ungefär som påminde om en smällare.
FHL: Vad hände sedan?
Stig Engström: Ja, jag fortsätter och lite gå/springer framåt och då ser jag en person som ligger på rygg med fötterna åt det hållet varifrån jag kommer.
Min första tanke är att det är någon ur det så kallade A-laget som har lagt sig i horisontalläge.
Jag är alltså egentligen beredd att springa förbi, med förhoppning att någon annan kan hjälpa till.
FHL: Men du har inte satt ihop smällaren med Palme som ligger där?
Stig Engström: Nej det tog nog några sekunder, i och med att jag ser att det inte är frågan om någon ur A-laget utan det är frågan om någonting betydligt allvarligare eftersom det hade börjat att rinna blod på trottoaren.
Ansiktet var ganska blodigt, så var min nästa tanke att någon, eller ett par knarkligor höll på att göra upp och mer eller mindre försöka utrota var det andra, det trodde jag därför att jag, det såg väldigt blodigt ut.
FHL: Vad var det för människor runt omkring?
Stig Engström: Ja jag upptäckte en dam som låg på knä, och hon låg då med ryggen ut mot Sveavägen. Hon vädjade både med ögonen och bad att någon skulle hjälpa till att skaffa en ambulans väldigt fort.
Hon såg behärskat chockad ut, men sprang ändå upp och ner vid tillfället trots att hon hade sagt att dom har skjutit mig också, säger den här damen som jag senare får veta är Lisbeth Palme.
Jag tänker att hon kan inte vara särskilt allvarligt skadad eftersom hon för sig ganska obehindrat upp och ner, och fram och tillbaka så fort det kommer någon person så började hon prata om ambulans igen.
I alla fall då är ju min första tanke att avbryta min färd mot tunnelbanan, och eftersom jag har gått
- - FU 53 (70) -
Stig Engström: Röda Korsets förstahjälpenkurs och håller på med lite sån verksamhet på Skandia dessutom, med bulkuddar och sådant, så förstod jag att eftersom munnen var fylld med blod och det rann ur näsan, att så fort som möjligt försöka och få andningsvägarna klara.
Då har vi, ungefär samtidigt kommit fram tre stycken personer.
Jag har en ung flicka till vänster, och en ung grabb till höger. Flickan tar pulsen och vi två andra försöker och få den här personen som visade sig vara Olof Palme i framstupa sidoläge för att blodet skall kunna rinna undan.
FHL: När du kommer fram då är det bara Palme och hustrun Lisbeth som är där?
Stig Engström: Ja, och två till.
FHL: Och två till. Vad är det för några?
Stig Engström: Ja som jag minns det två unga personer, en ung flicka som är till vänster, och en ung man som är till höger. Flickan är mest koncentrerad på att försöka ta pulsen och säger att, ömsom kan jag uppfatta pulsen, och ömsom säger att nu kan jag inte känna pulsen.
FHL: Hur många meter enligt din uppfattning är du från denna plats där du hör skottet?
Stig Engström: Då är jag 20 meter ifrån.
FHL: Ser du Palme falla?
Stig Engström: Nej.
FHL: Det gör du inte?
Stig Engström: Nej.
FHL: Sen nästa fråga, vem var först framme vid platsen, var det du, var det den där unga flickan eller den unge mannen?
Stig Engström: Ja de båda fanns framme alldeles strax före jag kom fram. De fanns där så att säga.
FHL: Du gjorde en notering in över Tunnelgatan som du har berättat om tidigare. Vi skall närmare gå in på det. I vilket läge gör du det i förhållande till vad du hittills berättat?
Stig Engström: Det är bland det första jag gör eftersom jag funderar en liten kort stund vad det är jag skall företa mig, så tittar
- - FU 53 (70) -
Stig Engström: Röda Korsets förstahjälpenkurs och håller på med lite sån verksamhet på Skandia dessutom, med bulkuddar och sådant, så förstod jag att eftersom munnen var fylld med blod och det rann ur näsan, att så fort som möjligt försöka och få andningsvägarna klara.
Då har vi, ungefär samtidigt kommit fram tre stycken personer.
Jag har en ung flicka till vänster, och en ung grabb till höger. Flickan tar pulsen och vi två andra försöker och få den här personen som visade sig vara Olof Palme i framstupa sidoläge för att blodet skall kunna rinna undan.
FHL: När du kommer fram då är det bara Palme och hustrun Lisbeth som är där?
Stig Engström: Ja, och två till.
FHL: Och två till. Vad är det för några?
Stig Engström: Ja som jag minns det två unga personer, en ung flicka som är till vänster, och en ung man som är till höger. Flickan är mest koncentrerad på att försöka ta pulsen och säger att, ömsom kan jag uppfatta pulsen, och ömsom säger att nu kan jag inte känna pulsen.
FHL: Hur många meter enligt din uppfattning är du från denna plats där du hör skottet?
Stig Engström: Då är jag 20 meter ifrån.
FHL: Ser du Palme falla?
Stig Engström: Nej.
FHL: Det gör du inte?
Stig Engström: Nej.
FHL: Sen nästa fråga, vem var först framme vid platsen, var det du, var det den där unga flickan eller den unge mannen?
Stig Engström: Ja de båda fanns framme alldeles strax före jag kom fram. De fanns där så att säga.
FHL: Du gjorde en notering in över Tunnelgatan som du har berättat om tidigare. Vi skall närmare gå in på det. I vilket läge gör du det i förhållande till vad du hittills berättat?
Stig Engström: Det är bland det första jag gör eftersom jag funderar en liten kort stund vad det är jag skall företa mig, så tittar
- - FU 54 (70) -
Stig Engström: jag runt omkring, och när jag får blicken bort mot Luntmakargatan så ser jag siluetten utav en person som står alldeles stilla i en 5 - 6 sekunder, och tittar väldigt intresserat bort mot vårt håll där vi står, vid Sveavägen.
Han står så där förvånansvärt stilla och gissningsvis en 5 - 6 sekunder minst och tittar åt vårt håll.
FHL: Du säger utifrån den skiss som du har framför dig att mannen står i linje med Luntmakargatan, och han står sett från ditt håll till vänster om byggbarackerna i byggbarackernas slutända?
Stig Engström: Ja det är riktigt.
FHL: Du har sagt att du ser siluetten klart på mannen därför att det finns dels en ljus vägg på hörnet fastigheten Luntmakargatan nummer 14, alltså....... huset Skandia, samt att där finns en lampa som är då i bakgrunden. Är det riktigt?
Stig Engström: Ja det är riktigt.
FHL: Den här observationen har du under hela utredningstiden trott vara vittnet Lars (Lars Jeppsson) påpekar du, men du har sedermera haft samtal med en man på Skandia som har någon kontakt med vittnet Lars Jeppsson och du har fått klart för dig att det kan inte vara vittnet Lars Jeppsson.
Stig Engström: Det är inte riktigt rätt. Enligt honom så skulle vittnet Lars Jeppsson ha varit till vänster om baracken, men jag har talat med en tidningsreporter som är helt övertygad om att förhållandet är omvänt, vittnet Lars Jeppsson är till höger och mördaren har sprungit till vänster.
Därför vet jag inte om det är vittnet Lars Jeppsson eventuellt, eller om det eventuellt är mördaren jag har sett.
FHL: Vi kommer tillbaka till det.
Om jag förstår dig rätt, om vi skall försöka få lite klarare, du springer gatan eller trottoaren fram, halvspringer, du tittar på klockan, du hör en knall men blir väl lite desorienterad av det men gör inga noteringar om det.
Sen så kommer du fram till korsningen Tunnelgatan & Sveavägen, och då ligger det en man, och bredvid står en kvinna och de här två unga personerna har kommit fram
- - FU 54 (70) -
Stig Engström: jag runt omkring, och när jag får blicken bort mot Luntmakargatan så ser jag siluetten utav en person som står alldeles stilla i en 5 - 6 sekunder, och tittar väldigt intresserat bort mot vårt håll där vi står, vid Sveavägen.
Han står så där förvånansvärt stilla och gissningsvis en 5 - 6 sekunder minst och tittar åt vårt håll.
FHL: Du säger utifrån den skiss som du har framför dig att mannen står i linje med Luntmakargatan, och han står sett från ditt håll till vänster om byggbarackerna i byggbarackernas slutända?
Stig Engström: Ja det är riktigt.
FHL: Du har sagt att du ser siluetten klart på mannen därför att det finns dels en ljus vägg på hörnet fastigheten Luntmakargatan nummer 14, alltså....... huset Skandia, samt att där finns en lampa som är då i bakgrunden. Är det riktigt?
Stig Engström: Ja det är riktigt.
FHL: Den här observationen har du under hela utredningstiden trott vara vittnet Lars (Lars Jeppsson) påpekar du, men du har sedermera haft samtal med en man på Skandia som har någon kontakt med vittnet Lars Jeppsson och du har fått klart för dig att det kan inte vara vittnet Lars Jeppsson.
Stig Engström: Det är inte riktigt rätt. Enligt honom så skulle vittnet Lars Jeppsson ha varit till vänster om baracken, men jag har talat med en tidningsreporter som är helt övertygad om att förhållandet är omvänt, vittnet Lars Jeppsson är till höger och mördaren har sprungit till vänster.
Därför vet jag inte om det är vittnet Lars Jeppsson eventuellt, eller om det eventuellt är mördaren jag har sett.
FHL: Vi kommer tillbaka till det.
Om jag förstår dig rätt, om vi skall försöka få lite klarare, du springer gatan eller trottoaren fram, halvspringer, du tittar på klockan, du hör en knall men blir väl lite desorienterad av det men gör inga noteringar om det.
Sen så kommer du fram till korsningen Tunnelgatan & Sveavägen, och då ligger det en man, och bredvid står en kvinna och de här två unga personerna har kommit fram
- - FU 55 (70) -
FHL: ungefär kort före dig. Är det rätt?
Stig Engström: Ja, det är riktigt.
FHL: Vad börjar du att ägna dig åt när du kommer fram. Försök och ta det i någon ordning?
Stig Engström: Jag försöker först att bestämma mig för om jag skall fortsätta mot tunnelbanan, hur allvarligt det ser ut, och jag tittar mig lite granna runt omkring, medan jag håller på och försöker bestämma mig.
Det är vid det tillfället som jag kastar min blick bort mot Luntmakargatan.
FHL: Och ser då den här mannen?
Stig Engström: Ja, därefter så frågar jag den här damen som ligger på knä, Lisbeth, men som jag inte då kände igen, så säger jag, åt vilket håll. Hon pekar då, åt vilket håll sprang han för jag förstod då utav blodet att det hade varit ett skott.
Hon pekar bort mot tunneln på Tunnelgatan och så frågar jag henne, hur var han klädd. Jag tänkte det kunde vara bra och veta eftersom hon verkade lite granna virrig, att någon mer visste om de där sakerna. Efter en liten kort tvekan så säger hon till mig, mörkblå täckjacka.
Därefter så börjar vi och fundera på lite granna vad vi skall göra och med tanke på att blodflödet var så pass kraftigt, så var det nära till hands att tänka på andningsvägarna.
Att göra så mycket mera hade jag inte kunskaper till. Det var vad jag hjälpte till med just i det läget, framstupa sidoläge.
FHL: Har det kommit mer folk till platsen?
Stig Engström: Ja några stycken, inte så där väldigt många, men det står väl kanske fem, sex stycken personer någonting däromkring.
Sen, det jag lägger märke till också är ju en vit taxibil, och det är klart det är ju lätt och se dels för att den var ljus, och dels för att det är så pass ovanligt med vita taxibilar.
Jag ser en person som står precis i anslutning till dörren och håller någonting i (långt mellanrum i texten) handen som ser ut som en mikrofon. Förstår att det är någon som, en taxibil som hjälper till att tillkalla hjälp, ambulans och så vidare.
- - FU 55 (70) -
FHL: ungefär kort före dig. Är det rätt?
Stig Engström: Ja, det är riktigt.
FHL: Vad börjar du att ägna dig åt när du kommer fram. Försök och ta det i någon ordning?
Stig Engström: Jag försöker först att bestämma mig för om jag skall fortsätta mot tunnelbanan, hur allvarligt det ser ut, och jag tittar mig lite granna runt omkring, medan jag håller på och försöker bestämma mig.
Det är vid det tillfället som jag kastar min blick bort mot Luntmakargatan.
FHL: Och ser då den här mannen?
Stig Engström: Ja, därefter så frågar jag den här damen som ligger på knä, Lisbeth, men som jag inte då kände igen, så säger jag, åt vilket håll. Hon pekar då, åt vilket håll sprang han för jag förstod då utav blodet att det hade varit ett skott.
Hon pekar bort mot tunneln på Tunnelgatan och så frågar jag henne, hur var han klädd. Jag tänkte det kunde vara bra och veta eftersom hon verkade lite granna virrig, att någon mer visste om de där sakerna. Efter en liten kort tvekan så säger hon till mig, mörkblå täckjacka.
Därefter så börjar vi och fundera på lite granna vad vi skall göra och med tanke på att blodflödet var så pass kraftigt, så var det nära till hands att tänka på andningsvägarna.
Att göra så mycket mera hade jag inte kunskaper till. Det var vad jag hjälpte till med just i det läget, framstupa sidoläge.
FHL: Har det kommit mer folk till platsen?
Stig Engström: Ja några stycken, inte så där väldigt många, men det står väl kanske fem, sex stycken personer någonting däromkring.
Sen, det jag lägger märke till också är ju en vit taxibil, och det är klart det är ju lätt och se dels för att den var ljus, och dels för att det är så pass ovanligt med vita taxibilar.
Jag ser en person som står precis i anslutning till dörren och håller någonting i (långt mellanrum i texten) handen som ser ut som en mikrofon. Förstår att det är någon som, en taxibil som hjälper till att tillkalla hjälp, ambulans och så vidare.
- - FU 56 (70) -
FHL: Vad säger Lisbeth Palme, hon (mellanrum i texten) har talat om vägen, hon har talat om jackan. Vad säger hon mer?
Stig Engström: Ja hon, det enda jag har över huvud taget hört henne mera säga det är så fort det kommer någon mera till platsen så vädjar hon hela tiden efter att någon skall hjälpa till med ambulans. Jag får också den känslan av att hon är mest intresserad av att någonting händer, inte så där särskilt mycket vad det är som händer.
Det här med framstupa sidoläge fick jag uppfattningen att hon uppfattade väldigt positivt. Att saker över huvud taget hände, det var det som var nästan viktigast för henne.
FHL: Hon säger att hon själv har blivit skjuten, beskriver hon det på något vis?
Stig Engström: Ja hon säger, jag har blivit skjuten i ryggen, säger hon, men jag kunde inte se någonting på henne som tydde på att hon hade blivit skjuten. Hon var dessutom väldigt rörlig och hoppade upp och ner. Jag tog det som en ren inbillning ifrån hennes sida. Hon rörde sig väldigt lätt och fint.
FHL: Vad hände sedan?
Stig Engström: Ja det uppstod en stunds väntan och gissningsvis efter en, jag har försökt med hjälp av klocka att ungefär uppskatta tiden till ungefär tre och en halv minut någonting, så kommer det en vit polisbil med den här moderna nya designen.
Den parkerar ungefär uppe vid, det finns en salladsbar som heter M & M, ungefär 20 meter bort emot Kungsgatan. Den stannar till, om jag minns rätt, på trottoaren, trottoaren är väldigt bred.
Två stycken polismän går ut och de ställer sig framför sin polisbil. När Lisbeth upptäcker att de inte kommer bort till platsen som hon antagligen hade hoppats på, så springer hon bort till polisbilen och polismännen som står en meter framför sin bil, och upprepar sin vädjan om ambulans.
Jag hör inte exakt vad polismännen säger, men de säger ungefär som så att, lugn, lugn, någonting, det är redan ordnat. Lisbeth kommer tillbaka. Sen så går det väl, då har
- - FU 56 (70) -
FHL: Vad säger Lisbeth Palme, hon (mellanrum i texten) har talat om vägen, hon har talat om jackan. Vad säger hon mer?
Stig Engström: Ja hon, det enda jag har över huvud taget hört henne mera säga det är så fort det kommer någon mera till platsen så vädjar hon hela tiden efter att någon skall hjälpa till med ambulans. Jag får också den känslan av att hon är mest intresserad av att någonting händer, inte så där särskilt mycket vad det är som händer.
Det här med framstupa sidoläge fick jag uppfattningen att hon uppfattade väldigt positivt. Att saker över huvud taget hände, det var det som var nästan viktigast för henne.
FHL: Hon säger att hon själv har blivit skjuten, beskriver hon det på något vis?
Stig Engström: Ja hon säger, jag har blivit skjuten i ryggen, säger hon, men jag kunde inte se någonting på henne som tydde på att hon hade blivit skjuten. Hon var dessutom väldigt rörlig och hoppade upp och ner. Jag tog det som en ren inbillning ifrån hennes sida. Hon rörde sig väldigt lätt och fint.
FHL: Vad hände sedan?
Stig Engström: Ja det uppstod en stunds väntan och gissningsvis efter en, jag har försökt med hjälp av klocka att ungefär uppskatta tiden till ungefär tre och en halv minut någonting, så kommer det en vit polisbil med den här moderna nya designen.
Den parkerar ungefär uppe vid, det finns en salladsbar som heter M & M, ungefär 20 meter bort emot Kungsgatan. Den stannar till, om jag minns rätt, på trottoaren, trottoaren är väldigt bred.
Två stycken polismän går ut och de ställer sig framför sin polisbil. När Lisbeth upptäcker att de inte kommer bort till platsen som hon antagligen hade hoppats på, så springer hon bort till polisbilen och polismännen som står en meter framför sin bil, och upprepar sin vädjan om ambulans.
Jag hör inte exakt vad polismännen säger, men de säger ungefär som så att, lugn, lugn, någonting, det är redan ordnat. Lisbeth kommer tillbaka. Sen så går det väl, då har
- - FU 57 (70) -
Stig Engström: det väl gått ytterligare en halv minut då kommer en piketbil med ett antal konstaplar. De parkerar ungefär någonstans i närheten utav den här första polisbilen.
Jag hör hur det kommer ett antal polismän springande som medan de springer ropar, åt vilket håll, ropar de, medan de springer fram mot platsen för skottet.
Då eftersom jag är lite nerhukad så reser jag mig upp, och eftersom det är lite halvskumt som det är på natten så pekar jag med hela handen mot tunneln och så ropar jag, åt det hållet. Det har tydligen uppfattats för de springer Tunnelgatan ner.
När de här polismännen har hunnit ungefär i höjd med barackerna och nästan ända fram till Luntmakargatan så slår det mig att jag borde ju ha ropat någonting om den mörkblåa täckjackan.
Jag blir lite förträtad på mig själv att jag inte tänkte på att säga det samtidigt. Eftersom jag är rätt så snabb på att springa så beslutar jag mig för att försöka springa ifatt de här polismännen. När jag kommer till Luntmakargatan så ser jag inte tillstymmelsen till någon utav dem.
Då återvänder jag tillbaka till Sveavägen. Där har det kommit ytterligare lite människor, kanske 20 - 25 så där.
Det har bildats en ring runt personen på marken och de står och tittar intresserat neråt.
Jag har då inte så mycket och göra tycker jag själv på platsen, så jag skulle gå fram till en nyanländ ung polisman som just har stått och pratat med en ung kvinnlig polis, då tänkte jag bara säga att jag har varit här från början, om det är någonting så kan jag lämna namn och telefonnummer.
Just då så har det kommit fram en person för att till den här unga polisen lämna ett vittnesmål på en flyende mördare som han precis strax innan har sett. Lite granna förvånad blir jag hur signalementet på som han lämnar stämmer överens med det jag själv har på mig.
Jag tänker att, jaha det kan ju inte vara jag eftersom jag står en meter framför honom och han borde se hur jag ser ut, så jag tänker väl, det kan vara två personer med likvärdig utstyrsel. Det
- - FU 57 (70) -
Stig Engström: det väl gått ytterligare en halv minut då kommer en piketbil med ett antal konstaplar. De parkerar ungefär någonstans i närheten utav den här första polisbilen.
Jag hör hur det kommer ett antal polismän springande som medan de springer ropar, åt vilket håll, ropar de, medan de springer fram mot platsen för skottet.
Då eftersom jag är lite nerhukad så reser jag mig upp, och eftersom det är lite halvskumt som det är på natten så pekar jag med hela handen mot tunneln och så ropar jag, åt det hållet. Det har tydligen uppfattats för de springer Tunnelgatan ner.
När de här polismännen har hunnit ungefär i höjd med barackerna och nästan ända fram till Luntmakargatan så slår det mig att jag borde ju ha ropat någonting om den mörkblåa täckjackan.
Jag blir lite förträtad på mig själv att jag inte tänkte på att säga det samtidigt. Eftersom jag är rätt så snabb på att springa så beslutar jag mig för att försöka springa ifatt de här polismännen. När jag kommer till Luntmakargatan så ser jag inte tillstymmelsen till någon utav dem.
Då återvänder jag tillbaka till Sveavägen. Där har det kommit ytterligare lite människor, kanske 20 - 25 så där.
Det har bildats en ring runt personen på marken och de står och tittar intresserat neråt.
Jag har då inte så mycket och göra tycker jag själv på platsen, så jag skulle gå fram till en nyanländ ung polisman som just har stått och pratat med en ung kvinnlig polis, då tänkte jag bara säga att jag har varit här från början, om det är någonting så kan jag lämna namn och telefonnummer.
Just då så har det kommit fram en person för att till den här unga polisen lämna ett vittnesmål på en flyende mördare som han precis strax innan har sett. Lite granna förvånad blir jag hur signalementet på som han lämnar stämmer överens med det jag själv har på mig.
Jag tänker att, jaha det kan ju inte vara jag eftersom jag står en meter framför honom och han borde se hur jag ser ut, så jag tänker väl, det kan vara två personer med likvärdig utstyrsel. Det
- - FU 58 (70) -
Stig Engström: var ju dessutom den årstiden när man hade rock och keps och annat på sig.
Polismannen som just har tagit emot ett signalement som stämmer på mig har heller ingenting särskilt och lägga märke till trots att jag prata med honom sekunderna efteråt.
När jag då säger mitt ärende att jag kan lämna namn och telefon eftersom jag vet att folk väldigt ofta är rädda för att vara vittnen.
Det vet jag ju eftersom vi råkar ofta ut för sådana saker på försäkringsbolag, så säger den där unga polismannen att han har redan fått ett vittnesmål och behöver, det behövs inte mera.
Då tänker jag som så, ja då behövs inte jag här mera utan jag kan försöka ta mig hem. Då beslutar jag mig för att gå tillbaka till Skandia och receptionen för att ringa hem till min hustru och fråga när nattbussen går hem.
Jag hinner väl ungefär en fyra - fem meter när den här flickan som jag hade till vänster om mig i ursprungsskedet, när hon får syn på mig så kommer hon fram, och så säger hon. Vet du vem det är dom har skjutit, säger hon, när jag säger att, nej ingen aning då så säger hon så här, det är Olof Palme.
Jag minns de här orden väldigt tydligt så de är jag väldigt säker på, för jag säger nämligen, nej du skojar, säger jag till henne, varpå hon säger, nej du, säger hon, sånt skojar man inte om.
Då slår det mig att den här söta gumman som jag hade sett då tidigare på knä vid den skjutna personen skulle kunna tänkas vara Lisbeth, hon var ju så pass påklädd och jag har dessutom inte sett Lisbeth på nära håll tidigare. Det skulle kunna tänkas vara så, men riktigt övertygad var jag väl ändå inte när jag sedan promenerade tillbaka till Sveavägen 44 för att ringa hem och ta reda på nattbussen.
FHL: Det är först då som du får reda på att det är Olof Palme?
Stig Engström: Ja, det är först då jag får veta det.
FHL: Lisbeth Palme har inte sagt någonting?
Stig Engström: Inte vid ett enda tillfälle som jag har hört.
- - FU 58 (70) -
Stig Engström: var ju dessutom den årstiden när man hade rock och keps och annat på sig.
Polismannen som just har tagit emot ett signalement som stämmer på mig har heller ingenting särskilt och lägga märke till trots att jag prata med honom sekunderna efteråt.
När jag då säger mitt ärende att jag kan lämna namn och telefon eftersom jag vet att folk väldigt ofta är rädda för att vara vittnen.
Det vet jag ju eftersom vi råkar ofta ut för sådana saker på försäkringsbolag, så säger den där unga polismannen att han har redan fått ett vittnesmål och behöver, det behövs inte mera.
Då tänker jag som så, ja då behövs inte jag här mera utan jag kan försöka ta mig hem. Då beslutar jag mig för att gå tillbaka till Skandia och receptionen för att ringa hem till min hustru och fråga när nattbussen går hem.
Jag hinner väl ungefär en fyra - fem meter när den här flickan som jag hade till vänster om mig i ursprungsskedet, när hon får syn på mig så kommer hon fram, och så säger hon. Vet du vem det är dom har skjutit, säger hon, när jag säger att, nej ingen aning då så säger hon så här, det är Olof Palme.
Jag minns de här orden väldigt tydligt så de är jag väldigt säker på, för jag säger nämligen, nej du skojar, säger jag till henne, varpå hon säger, nej du, säger hon, sånt skojar man inte om.
Då slår det mig att den här söta gumman som jag hade sett då tidigare på knä vid den skjutna personen skulle kunna tänkas vara Lisbeth, hon var ju så pass påklädd och jag har dessutom inte sett Lisbeth på nära håll tidigare. Det skulle kunna tänkas vara så, men riktigt övertygad var jag väl ändå inte när jag sedan promenerade tillbaka till Sveavägen 44 för att ringa hem och ta reda på nattbussen.
FHL: Det är först då som du får reda på att det är Olof Palme?
Stig Engström: Ja, det är först då jag får veta det.
FHL: Lisbeth Palme har inte sagt någonting?
Stig Engström: Inte vid ett enda tillfälle som jag har hört.
- - FU 59 (70) -
FHL: Jag vill återvända till lite tider här. Har jag fattat dig rätt att tiden som du har beräknat från det du kommer ut ur nummer 44 fram till dess den liggande Palme, så har det gått cirka 20 sekunder?
Stig Engström: Ja om du räknar ända borta från Sveavägen 44 så bör det stämma.
FHL: Ifrån det du hör skottet fram till Palme så har det gått cirka 5-6 sekunder?
Stig Engström: Ja det stämmer.
FHL: Och du beräknar meterantalet till cirka 20?
Stig Engström: Ja det är riktigt.
FHL: Sen några sekunder där du är lite, skall vi säga...
Stig Engström: Tveksam.
FHL: Tveksam så ser du den här siluetten?
Stig Engström: Ja.
FHL: Den här siluetten som du ser, kan du på något vis beskriva den?
Stig Engström: Ja, jag har försökt att dels tänka mig en ålder, och det som jag bara kan utgå ifrån, jag är ju själv tecknare så att, utbildad tecknare så jag vet att vissa saker hör ihop med vissa åldrar. Själva kroppskonstitutionen.
Det jag då kom fram till var att det var en yngre person som hade någonting relativt fylligt på överkroppen.
Huvudet var också ganska fylligt. Det såg ut som ett kraftigt, inte precis lockigt hår men ändå fylligt hår på något sätt. Benen rätt så smala.
Åldern om jag skall gissa mellan 25 - 50, eller 75 år, det går ju inte att vara så där exakt när man ser något i siluett. Skulle jag snarare vilja placera den här siluetten i den yngre delen av den här skalan. så där en 25-30 någonstans.
FHL: Det är i alla fall inte en sån bild du har så att du skulle känna igen någon person?
Stig Engström: Nej jag har inte sett några detaljer utav ögon eller näsa eller någonting sådant.
- - FU 59 (70) -
FHL: Jag vill återvända till lite tider här. Har jag fattat dig rätt att tiden som du har beräknat från det du kommer ut ur nummer 44 fram till dess den liggande Palme, så har det gått cirka 20 sekunder?
Stig Engström: Ja om du räknar ända borta från Sveavägen 44 så bör det stämma.
FHL: Ifrån det du hör skottet fram till Palme så har det gått cirka 5-6 sekunder?
Stig Engström: Ja det stämmer.
FHL: Och du beräknar meterantalet till cirka 20?
Stig Engström: Ja det är riktigt.
FHL: Sen några sekunder där du är lite, skall vi säga...
Stig Engström: Tveksam.
FHL: Tveksam så ser du den här siluetten?
Stig Engström: Ja.
FHL: Den här siluetten som du ser, kan du på något vis beskriva den?
Stig Engström: Ja, jag har försökt att dels tänka mig en ålder, och det som jag bara kan utgå ifrån, jag är ju själv tecknare så att, utbildad tecknare så jag vet att vissa saker hör ihop med vissa åldrar. Själva kroppskonstitutionen.
Det jag då kom fram till var att det var en yngre person som hade någonting relativt fylligt på överkroppen.
Huvudet var också ganska fylligt. Det såg ut som ett kraftigt, inte precis lockigt hår men ändå fylligt hår på något sätt. Benen rätt så smala.
Åldern om jag skall gissa mellan 25 - 50, eller 75 år, det går ju inte att vara så där exakt när man ser något i siluett. Skulle jag snarare vilja placera den här siluetten i den yngre delen av den här skalan. så där en 25-30 någonstans.
FHL: Det är i alla fall inte en sån bild du har så att du skulle känna igen någon person?
Stig Engström: Nej jag har inte sett några detaljer utav ögon eller näsa eller någonting sådant.
- - FU 60 (70) -
FHL: Du har sett bild.....
--- sidbyte av kassetten ---
FHL: Du har sett bilder på vittnet Lars Jeppsson utgår jag ifrån i tidningen även vad beträffar klädesplagg och sånt där.
Stig Engström: Jag har inte sett några bilder på vittnet Lars Jeppsson, jag har ingen som helst uppfattning om honom.
FHL: Då skall vi visa det sedan. Under det att du är framme vid den här händelsen, det är ju lite folk där, det är Lisbeth Palme. Får du någon mer beskrivning av den som tror har skjutit än en mörkblå täckjacka?
Stig Engström: Nej det får jag inte.
FHL: Inget vittne som kommer fram utom det du berättar om det här som lämnas till polisen?
Stig Engström: Nej.
FHL: Efter att du hör skottet så har du cirka 20 meter fram till Palme. Du kan inte komma på någon annan person eller något förhållande som du lagt märke till, exempelvis vid Dekorima?
Stig Engström: Nej, jag halvspringer den där sträckan, och är förhållandevis koncentrerad på klockan.
FHL: När du ser den liggande mannen första gången, var befinner du dig då i förhållande till honom?
Stig Engström: Ungefär där alldeles vid fötterna på personen.
FHL: Det är först då som du noterar....
Stig Engström: Ja, någon meter innan. Jag var alltså inte beredd på att över huvud taget hitta någon liggande person, jag hade en väldigt klar uppfattning om att jag tyckte att smällen lät väldigt mycket som en påsksmäll eller någonting.
FHL: Jag vill gå tillbaka till den här siluetten. Din beskrivning av siluetten är det, du sa någonting, kraftigt på överkroppen. Vad jag förstår av beskrivningen så bör det rimligare vara en jacka på överkroppen. Jacka typ midje .... kanske en bit längre än att det är en rock.
Stig Engström: Ja jag får mera intryck av att det är en jacka än en rock.
- - FU 60 (70) -
FHL: Du har sett bild.....
--- sidbyte av kassetten ---
FHL: Du har sett bilder på vittnet Lars Jeppsson utgår jag ifrån i tidningen även vad beträffar klädesplagg och sånt där.
Stig Engström: Jag har inte sett några bilder på vittnet Lars Jeppsson, jag har ingen som helst uppfattning om honom.
FHL: Då skall vi visa det sedan. Under det att du är framme vid den här händelsen, det är ju lite folk där, det är Lisbeth Palme. Får du någon mer beskrivning av den som tror har skjutit än en mörkblå täckjacka?
Stig Engström: Nej det får jag inte.
FHL: Inget vittne som kommer fram utom det du berättar om det här som lämnas till polisen?
Stig Engström: Nej.
FHL: Efter att du hör skottet så har du cirka 20 meter fram till Palme. Du kan inte komma på någon annan person eller något förhållande som du lagt märke till, exempelvis vid Dekorima?
Stig Engström: Nej, jag halvspringer den där sträckan, och är förhållandevis koncentrerad på klockan.
FHL: När du ser den liggande mannen första gången, var befinner du dig då i förhållande till honom?
Stig Engström: Ungefär där alldeles vid fötterna på personen.
FHL: Det är först då som du noterar....
Stig Engström: Ja, någon meter innan. Jag var alltså inte beredd på att över huvud taget hitta någon liggande person, jag hade en väldigt klar uppfattning om att jag tyckte att smällen lät väldigt mycket som en påsksmäll eller någonting.
FHL: Jag vill gå tillbaka till den här siluetten. Din beskrivning av siluetten är det, du sa någonting, kraftigt på överkroppen. Vad jag förstår av beskrivningen så bör det rimligare vara en jacka på överkroppen. Jacka typ midje .... kanske en bit längre än att det är en rock.
Stig Engström: Ja jag får mera intryck av att det är en jacka än en rock.
- - FU 61 (70) -
FHL: Har du något intryck av färg?
Stig Engström: Nej det är bara svart som siluett och bakgrunden som är då lite granna aprikosrosa, det är alltså färgen på huset på Luntmakargatan 14.
FHL: Har du något intryck av huvudbonad?
Stig Engström: Det är väldigt svårt att säga om det var huvudbonad eller en kraftig frisyr, men jag vet att lite granna på grund av att jag uppfattade det mera som frisyr, så uppfatta jag som en yngre person.
FHL: Du la inte märke till om han bar på någonting?
Stig Engström: Jag kunde inte se om han höll i någonting. Jag var lite granna rädd för att personen eventuellt kunde vara skjuten, och eventuellt få för sig att skjuta tillbaka. Det var ju dels så långt avstånd och dels så trodde jag inte att det skulle komma något skott. Jag såg däremot ingenting i någon hand. Det ljusa var mera upptill på personen.
FHL: När du kommer tillbaka och får den här beskrivningen sedan från personen till polismannen, hur beskrivs då den tilltänkte mördaren?
Stig Engström: Ja han beskrivs då en mörk rock med keps, och med tunna glasögon. Jag tror inte att min handlovsväska var med vid det tillfället. Inte vad jag kan komma ihåg.
FHL: Själv, om jag har förstått det hela rätt, så hade du keps utan knäppe och öronlappar?
Stig Engström: Ja det är riktigt.
FHL: En rutig keps?
Stig Engström: Ja en mörk grå/svart-spräcklig.
FHL: Du hade vidare en mörk rock med eller utan bälte?
Stig Engström: Utan.
FHL: Hade du någon halsduk?
Stig Engström: Ja.
FHL: Är det den halsduk du har med i dag?
Stig Engström: Ja det är den jag har med i dag, den är i två blåa nyanser och en kanelfärgad mellanbit.
FHL: Det är en tvärrandig. Hade du rocken knäppt och halsduken
- - FU 61 (70) -
FHL: Har du något intryck av färg?
Stig Engström: Nej det är bara svart som siluett och bakgrunden som är då lite granna aprikosrosa, det är alltså färgen på huset på Luntmakargatan 14.
FHL: Har du något intryck av huvudbonad?
Stig Engström: Det är väldigt svårt att säga om det var huvudbonad eller en kraftig frisyr, men jag vet att lite granna på grund av att jag uppfattade det mera som frisyr, så uppfatta jag som en yngre person.
FHL: Du la inte märke till om han bar på någonting?
Stig Engström: Jag kunde inte se om han höll i någonting. Jag var lite granna rädd för att personen eventuellt kunde vara skjuten, och eventuellt få för sig att skjuta tillbaka. Det var ju dels så långt avstånd och dels så trodde jag inte att det skulle komma något skott. Jag såg däremot ingenting i någon hand. Det ljusa var mera upptill på personen.
FHL: När du kommer tillbaka och får den här beskrivningen sedan från personen till polismannen, hur beskrivs då den tilltänkte mördaren?
Stig Engström: Ja han beskrivs då en mörk rock med keps, och med tunna glasögon. Jag tror inte att min handlovsväska var med vid det tillfället. Inte vad jag kan komma ihåg.
FHL: Själv, om jag har förstått det hela rätt, så hade du keps utan knäppe och öronlappar?
Stig Engström: Ja det är riktigt.
FHL: En rutig keps?
Stig Engström: Ja en mörk grå/svart-spräcklig.
FHL: Du hade vidare en mörk rock med eller utan bälte?
Stig Engström: Utan.
FHL: Hade du någon halsduk?
Stig Engström: Ja.
FHL: Är det den halsduk du har med i dag?
Stig Engström: Ja det är den jag har med i dag, den är i två blåa nyanser och en kanelfärgad mellanbit.
FHL: Det är en tvärrandig. Hade du rocken knäppt och halsduken
- - FU 62 (70) -
FHL: ordentligt knuten, eller..
Stig Engström: Jag hade den knuten och instoppad, och rocken var knäppt.
FHL: Sen hade du mellangrå långbyxor?
Stig Engström: Ja jag hade svarta långbyxor.
FHL: Svarta långbyxor?
Stig Engström: Ja.
FHL: Sen hade du en handlovsväska?
Stig Engström: Ja.
FHL: Är det den som du har med dig här?
Stig Engström: Den ligger här framför ja.
FHL: Det är en brun ordinär handlovsväska med en storlek på 15 x 22 cm, med ett handband i ena gaveln.
Får jag fråga, du sprang alltså efter, som du säger, de här poliserna?
Stig Engström: Ja.
FHL: Hur långt springer du efter. Hur långt beger du dig?
Stig Engström: Till Luntmakargatan, jag står precis mitt i korsningen Luntmakargatan och Tunnelgatan. När jag står och tittar runt omkring och inte lyckas se skymten utav någon utav poliserna, så vänder jag och går tillbaka men då går jag på den södra biten av barackerna på Tunnelgatan tillbaka.
FHL: Så du står precis i själva korsningen och försöker och se vart de tog vägen?
Stig Engström: Ja.
FHL: Gör du några andra iakttagelser av person eller fordon då du försöker nå kontakt med poliserna på vägen till korsningen med Luntmakargatan eller på vägen tillbaka?
Stig Engström: Ja på vägen till Luntmakargatan så springer jag med en ganska bra hastighet och då är jag koncentrerad på den biten.
När jag kommer till Luntmakargatan så är jag väldigt förvånad över att det är så tomt där över huvud taget.
Sen när jag går tillbaka Tunnelgatan mot Sveavägen så märker jag att det har kommit rätt så mycket mera människor. Jag skulle väl uppskatta det till åtminstone 15 personer..
- - FU 62 (70) -
FHL: ordentligt knuten, eller..
Stig Engström: Jag hade den knuten och instoppad, och rocken var knäppt.
FHL: Sen hade du mellangrå långbyxor?
Stig Engström: Ja jag hade svarta långbyxor.
FHL: Svarta långbyxor?
Stig Engström: Ja.
FHL: Sen hade du en handlovsväska?
Stig Engström: Ja.
FHL: Är det den som du har med dig här?
Stig Engström: Den ligger här framför ja.
FHL: Det är en brun ordinär handlovsväska med en storlek på 15 x 22 cm, med ett handband i ena gaveln.
Får jag fråga, du sprang alltså efter, som du säger, de här poliserna?
Stig Engström: Ja.
FHL: Hur långt springer du efter. Hur långt beger du dig?
Stig Engström: Till Luntmakargatan, jag står precis mitt i korsningen Luntmakargatan och Tunnelgatan. När jag står och tittar runt omkring och inte lyckas se skymten utav någon utav poliserna, så vänder jag och går tillbaka men då går jag på den södra biten av barackerna på Tunnelgatan tillbaka.
FHL: Så du står precis i själva korsningen och försöker och se vart de tog vägen?
Stig Engström: Ja.
FHL: Gör du några andra iakttagelser av person eller fordon då du försöker nå kontakt med poliserna på vägen till korsningen med Luntmakargatan eller på vägen tillbaka?
Stig Engström: Ja på vägen till Luntmakargatan så springer jag med en ganska bra hastighet och då är jag koncentrerad på den biten.
När jag kommer till Luntmakargatan så är jag väldigt förvånad över att det är så tomt där över huvud taget.
Sen när jag går tillbaka Tunnelgatan mot Sveavägen så märker jag att det har kommit rätt så mycket mera människor. Jag skulle väl uppskatta det till åtminstone 15 personer..
- - FU 63 (70) -
FHL: Men på själva Luntmakargatan, ser du några människor eller bilar där i rörelse?
Stig Engström: Nej Luntmakargatan är ju väldigt mörk eftersom barackerna har gjort att man har varit tvungen att ta bort gatubelysningen. Det är ganska skumt, och jag har inte lagt märke till något speciellt.
FHL: Den här människan som vi beskriver i siluett, ser du till den personen?
Stig Engström: Nej det gör jag inte.
FHL: Efter vad jag förstår så har du cirka 15 - 16 sekunder efter att skottet avlossats som du har registrerat, så har du gjort iakttagelser av denne människa i siluett?
Stig Engström: Ja det bör stämma, med tiden fram och en liten kort orienteringsstund, så bör den tidpunkten stämma.
FHL: Har du någon uppfattning om vart den människan tar vägen?
Stig Engström: Nej, jag står och tittar väldigt, som jag tycker, väldigt länge eftersom personen står alldeles still en 5 - 6 sekunder någonting.
Det känns lite konstigt och bara stå och stirra på varandra, så jag sänker blicken för att titta på personen som ligger på marken och blöder, och så är jag nyfiken på den där personen där borta igen.
När jag då strax, med det samma efteråt tittar upp åt det hållet igen så är personen, alltså siluetten borta helt och hållet.
FHL: Får jag fråga, gjorde du innan denna iakttagelse någon iakttagelse Luntmakargatan väster ut, alltså tittade du in i gränden innan du la märke till den här siluettmänniskan. alltså i tidigare skede?
Stig Engström: Jag kan ju ha gjort någon liten svepande rörelse med ögonen, men då hade mina tankar övergått ifrån tunnelbanan och hinna med den till vad skall man göra i en sån här situation. Jag har ingenting som är så där direkt i detalj.
FHL: Du har i varje fall inte gjort någon iakttagelse som du kan minnas som ligger före siluettmänniskan här?
Stig Engström: Nej inte någonting som är anmärkningsvärt på något sätt.
- - FU 63 (70) -
FHL: Men på själva Luntmakargatan, ser du några människor eller bilar där i rörelse?
Stig Engström: Nej Luntmakargatan är ju väldigt mörk eftersom barackerna har gjort att man har varit tvungen att ta bort gatubelysningen. Det är ganska skumt, och jag har inte lagt märke till något speciellt.
FHL: Den här människan som vi beskriver i siluett, ser du till den personen?
Stig Engström: Nej det gör jag inte.
FHL: Efter vad jag förstår så har du cirka 15 - 16 sekunder efter att skottet avlossats som du har registrerat, så har du gjort iakttagelser av denne människa i siluett?
Stig Engström: Ja det bör stämma, med tiden fram och en liten kort orienteringsstund, så bör den tidpunkten stämma.
FHL: Har du någon uppfattning om vart den människan tar vägen?
Stig Engström: Nej, jag står och tittar väldigt, som jag tycker, väldigt länge eftersom personen står alldeles still en 5 - 6 sekunder någonting.
Det känns lite konstigt och bara stå och stirra på varandra, så jag sänker blicken för att titta på personen som ligger på marken och blöder, och så är jag nyfiken på den där personen där borta igen.
När jag då strax, med det samma efteråt tittar upp åt det hållet igen så är personen, alltså siluetten borta helt och hållet.
FHL: Får jag fråga, gjorde du innan denna iakttagelse någon iakttagelse Luntmakargatan väster ut, alltså tittade du in i gränden innan du la märke till den här siluettmänniskan. alltså i tidigare skede?
Stig Engström: Jag kan ju ha gjort någon liten svepande rörelse med ögonen, men då hade mina tankar övergått ifrån tunnelbanan och hinna med den till vad skall man göra i en sån här situation. Jag har ingenting som är så där direkt i detalj.
FHL: Du har i varje fall inte gjort någon iakttagelse som du kan minnas som ligger före siluettmänniskan här?
Stig Engström: Nej inte någonting som är anmärkningsvärt på något sätt.
- - FU 64 (70) -
FHL: Vi skall visa några fotografier, så vi stänger av bandspelaren under tiden. Du har nu fått titta på en fotosamling, och innan du vet syftet med att titta på den fotosamlingen så uttrycker du spontant att du är mest intresserad av foton som är benämnda E15 (E15 Lars Jeppsson) .
Du är också intresserad av foton som är benämnda E107-01 (E107-01 Helena Lähde) , men mest E15 (E15 Lars Jeppsson) .
Du tycker att det skulle vara den mest välliknande till siluetten vad jag förstår.
Stig Engström: Ja det är riktigt. Det stämmer väldigt bra överens med min bild utan siluetten.
FHL: När du sen får veta att vi också är intresserade av om du känner igen ytterligare personer bortsett från siluetten, så uttrycker du att E20 (E20-00 Karin Johansson) skulle kunna vara den flicka som är vid Palme när du kommer fram. Är det riktigt?
Stig Engström: Ja.
FHL: Du säger också beträffande E13 (E13-00 Anders Björkman) att när du kommer tillbaka till folksamlingen efter din språngmarsch efter poliserna så finns det en man som kan vara E13 (E13-00 Anders Björkman) som har kommit till platsen, och du benämner honom som att han var lite högljudd. Han hade också skägg, men du har minnesbild av att det skulle vara lite rödare. På vad sätt var han högljudd?
Stig Engström: Jag tyckte inte att han verkade riktigt nykter egentligen.
FHL: Vad sa han?
Stig Engström: Han upprepade samma sak hela tiden, och han sa, är det Palme, är det Palme, upprepade han gång på gång.
FHL: Gjorde du ingen notering då om det här med Palme, jag tänkte på den uppgiften du sedan fick av den där flickan?
Stig Engström: Nej jag tyckte han var märkbart berusad så att jag trodde det var mera ett samband med det.
FHL: Finns det någon ytterligare person i fotosamlingen som du kommer ihåg?
Stig Engström: Inte som jag skulle kunna känna mig säker på, och E20 (E20-00 Karin Johansson) , det jag minns utav henne var att det var en ung flicka, ljushårig och att hon var söt.
- - FU 64 (70) -
FHL: Vi skall visa några fotografier, så vi stänger av bandspelaren under tiden. Du har nu fått titta på en fotosamling, och innan du vet syftet med att titta på den fotosamlingen så uttrycker du spontant att du är mest intresserad av foton som är benämnda E15 (E15 Lars Jeppsson) .
Du är också intresserad av foton som är benämnda E107-01 (E107-01 Helena Lähde) , men mest E15 (E15 Lars Jeppsson) .
Du tycker att det skulle vara den mest välliknande till siluetten vad jag förstår.
Stig Engström: Ja det är riktigt. Det stämmer väldigt bra överens med min bild utan siluetten.
FHL: När du sen får veta att vi också är intresserade av om du känner igen ytterligare personer bortsett från siluetten, så uttrycker du att E20 (E20-00 Karin Johansson) skulle kunna vara den flicka som är vid Palme när du kommer fram. Är det riktigt?
Stig Engström: Ja.
FHL: Du säger också beträffande E13 (E13-00 Anders Björkman) att när du kommer tillbaka till folksamlingen efter din språngmarsch efter poliserna så finns det en man som kan vara E13 (E13-00 Anders Björkman) som har kommit till platsen, och du benämner honom som att han var lite högljudd. Han hade också skägg, men du har minnesbild av att det skulle vara lite rödare. På vad sätt var han högljudd?
Stig Engström: Jag tyckte inte att han verkade riktigt nykter egentligen.
FHL: Vad sa han?
Stig Engström: Han upprepade samma sak hela tiden, och han sa, är det Palme, är det Palme, upprepade han gång på gång.
FHL: Gjorde du ingen notering då om det här med Palme, jag tänkte på den uppgiften du sedan fick av den där flickan?
Stig Engström: Nej jag tyckte han var märkbart berusad så att jag trodde det var mera ett samband med det.
FHL: Finns det någon ytterligare person i fotosamlingen som du kommer ihåg?
Stig Engström: Inte som jag skulle kunna känna mig säker på, och E20 (E20-00 Karin Johansson) , det jag minns utav henne var att det var en ung flicka, ljushårig och att hon var söt.
- - FU 65 (70) -
FHL: Hör du jag vill gå tillbaka till det här som Lisbeth Palme sa, jag har blivit skjuten. Hon beskrev ingenting mer, utan det var bara en ren upplysning?
Stig Engström: Ja hon sa det liksom upprepat vid ett par tillfällen, och då så uttryckte hon sig, dom har skjutit mig också. Ett senare tillfälle så sa hon, dom har skjutit mig i ryggen.
FHL: Uttryckte hon sig på det sättet att hon sa dom?
Stig Engström: Ja det gjorde hon faktiskt.
FHL: Flertal?
Stig Engström: Ja, dom har skjutit mig också, dom har skjutit mig i ryggen. Varför jag kommer ihåg det på det sättet det var att jag tyckte hon var påfallande rörlig och såg oskadad ut för att ha blivit skjuten i ryggen.
FHL: Talades det någonting om vapnet när du, under den här händelsekedjan?
Stig Engström: Nej.
FHL: Det enda signalement som du fick på mördaren bortsett från till polismännen här, det var mörkblå täckjacka?
Stig Engström: Ja, och det var Lisbet som sa det, och hon, när jag frågade henne först riktningen, åt vilket håll han hade sprungit, då sa hon med en gång och pekade mot tunneln, men däremot när jag frågade om hur var han klädd, så tvekade hon lite, lite, en kort stund, en mycket kort stund, men hon tvekade ändå innan hon sa täckjacka, en mörkblå täckjacka.
Hon la till det där med mörkblå när hon sa täckjacka, mörkblå täckjacka.
FHL: Har du någonting ytterligare som du tycker skulle vara intressant för vår del att få kännedom om som vi inte har tänkt på att fråga?
Stig Engström: Ja det jag har tänkt på är de här med ett skott framifrån eller bakifrån, så ligger Olof Palme på rygg med huvudet i riktning mot Kungsgatan, beroende på åt vilket håll han har varit vänd när han har blivit skjuten.
Om han har fallit rakt utan att vända sig om i fallet, så bör han ju ha stått vänd i så fall med ryggen upp mot Kungsgatan till.
- - FU 65 (70) -
FHL: Hör du jag vill gå tillbaka till det här som Lisbeth Palme sa, jag har blivit skjuten. Hon beskrev ingenting mer, utan det var bara en ren upplysning?
Stig Engström: Ja hon sa det liksom upprepat vid ett par tillfällen, och då så uttryckte hon sig, dom har skjutit mig också. Ett senare tillfälle så sa hon, dom har skjutit mig i ryggen.
FHL: Uttryckte hon sig på det sättet att hon sa dom?
Stig Engström: Ja det gjorde hon faktiskt.
FHL: Flertal?
Stig Engström: Ja, dom har skjutit mig också, dom har skjutit mig i ryggen. Varför jag kommer ihåg det på det sättet det var att jag tyckte hon var påfallande rörlig och såg oskadad ut för att ha blivit skjuten i ryggen.
FHL: Talades det någonting om vapnet när du, under den här händelsekedjan?
Stig Engström: Nej.
FHL: Det enda signalement som du fick på mördaren bortsett från till polismännen här, det var mörkblå täckjacka?
Stig Engström: Ja, och det var Lisbet som sa det, och hon, när jag frågade henne först riktningen, åt vilket håll han hade sprungit, då sa hon med en gång och pekade mot tunneln, men däremot när jag frågade om hur var han klädd, så tvekade hon lite, lite, en kort stund, en mycket kort stund, men hon tvekade ändå innan hon sa täckjacka, en mörkblå täckjacka.
Hon la till det där med mörkblå när hon sa täckjacka, mörkblå täckjacka.
FHL: Har du någonting ytterligare som du tycker skulle vara intressant för vår del att få kännedom om som vi inte har tänkt på att fråga?
Stig Engström: Ja det jag har tänkt på är de här med ett skott framifrån eller bakifrån, så ligger Olof Palme på rygg med huvudet i riktning mot Kungsgatan, beroende på åt vilket håll han har varit vänd när han har blivit skjuten.
Om han har fallit rakt utan att vända sig om i fallet, så bör han ju ha stått vänd i så fall med ryggen upp mot Kungsgatan till.
- - FU 66 (70) -
Stig Engström: Dessutom så vet jag ju att ett skott där det går in ger ifrån sig ett förhållandevis litet hål medan där skottet går ut så blir det en ganska påfallande stor öppning.
Jag observerade inte massa blod i bröstet som det rätteligen skulle ha varit i så fall.
Jag uppfattade det som att den här personen hade blivit skjuten i munnen, det var hemskt mycket blod i mun och näsa. Munnen var öppen, ögonen var slutna, ansiktet var rätt så översköljt utav blod.
I övrigt såg jag inte så mycket blod annat än det som rann på trottoaren. Därför så var jag inte särskilt observant på den saken när vi flyttade över Palme i sidoläge, att det då skulle vara blod på ryggen var ju ganska naturligt eftersom det rann blod på trottoaren.
FHL: Du såg inga skador på ryggen när ni vände honom?
Stig Engström: Det var, han vände ju ryggen då, vi vände honom åt vänster så han kom då att ligga med ryggen ut mot Sveavägen, och Dekorima som är affären i hörnet, är ganska hyggligt upplyst, däremot så är det ju väldigt skuggigt ut mot Sveavägen, därför är det väldigt svårt och lägga märke till någonting på ryggen när han ligger vänd på det sättet.
FHL: Utifrån att du bara har hört en, som du säger, smällare, kan du ge mig någon rimlig förklaring till varför du inte hört skott nummer ett eller två?
Stig Engström: Nej jag kan inte göra det annat än jag vet jag har en granne som jagar älg och han säger så här, en som är ute och tjuvskjuter skall noga akta sig för att skjuta två skott ifall han råkar bomma det första.
Folk är inte så observanta på det första skottet medan man blir väldigt observant på skott nummer två.
Om det är så i mitt fall, eller om det är så att skotten har kommit med förhållandevis tät följd och att det är så att jag kan ha uppfattat det som skott med ekoeffekt.
Jag har i alla fall i min minnesbild bara klart för mig att jag har hört, som jag tydligt kan urskilja, ett skott, eller en smällare som jag uppfattar det som.
- - FU 66 (70) -
Stig Engström: Dessutom så vet jag ju att ett skott där det går in ger ifrån sig ett förhållandevis litet hål medan där skottet går ut så blir det en ganska påfallande stor öppning.
Jag observerade inte massa blod i bröstet som det rätteligen skulle ha varit i så fall.
Jag uppfattade det som att den här personen hade blivit skjuten i munnen, det var hemskt mycket blod i mun och näsa. Munnen var öppen, ögonen var slutna, ansiktet var rätt så översköljt utav blod.
I övrigt såg jag inte så mycket blod annat än det som rann på trottoaren. Därför så var jag inte särskilt observant på den saken när vi flyttade över Palme i sidoläge, att det då skulle vara blod på ryggen var ju ganska naturligt eftersom det rann blod på trottoaren.
FHL: Du såg inga skador på ryggen när ni vände honom?
Stig Engström: Det var, han vände ju ryggen då, vi vände honom åt vänster så han kom då att ligga med ryggen ut mot Sveavägen, och Dekorima som är affären i hörnet, är ganska hyggligt upplyst, däremot så är det ju väldigt skuggigt ut mot Sveavägen, därför är det väldigt svårt och lägga märke till någonting på ryggen när han ligger vänd på det sättet.
FHL: Utifrån att du bara har hört en, som du säger, smällare, kan du ge mig någon rimlig förklaring till varför du inte hört skott nummer ett eller två?
Stig Engström: Nej jag kan inte göra det annat än jag vet jag har en granne som jagar älg och han säger så här, en som är ute och tjuvskjuter skall noga akta sig för att skjuta två skott ifall han råkar bomma det första.
Folk är inte så observanta på det första skottet medan man blir väldigt observant på skott nummer två.
Om det är så i mitt fall, eller om det är så att skotten har kommit med förhållandevis tät följd och att det är så att jag kan ha uppfattat det som skott med ekoeffekt.
Jag har i alla fall i min minnesbild bara klart för mig att jag har hört, som jag tydligt kan urskilja, ett skott, eller en smällare som jag uppfattar det som.
- - FU 67 (70) -
FHL: En annan fråga, du hade de här stålbågade glasögonen på dig den här dagen när du kom?
Stig Engström: Ja.
FHL: Brukar du använda glasögon normalt?
Stig Engström: Inte på nära avstånd, och när jag arbetar eller läser, men när jag kör bil eller om jag skall känna igen folk på trottoaren på lite längre avstånd då har jag dem på mig.
FHL: Ytterligare en fråga och det är mer för att tillfredsställa för och pröva dig själv, du har figurerat i tidningar och i TV.
Stig Engström: Ja.
FHL: Där nämns, om det är du som har sagt det eller inte vet jag inte, men det nämns att du inte är hörd av polisen.
Stig Engström: Ja egentligen började det hela på det sättet att någon hade hört en lördag att det pågick någon typ av rekonstruktionsarbete i det här aktuella hörnet, och för mig var det då egentligen inte så konstigt eftersom jag tog för givet att det var på det sättet att det var så pass många poliser inkopplade att man behövde orientera sig hur det såg ut i det här området.
Jag var ju borta en vecka på skidsemester och när jag kom tillbaka så blev jag uppringd fem sex gånger ifrån kriminalen. Jag vet att vid de tillfällena så var någon eller några ganska dåligt orienterad i hur det såg ut.
Jag kan nämna ett exempel, jag sa att jag befann mig vid en annonspelare i höjd med Götabanken när jag hörde skottet, och att det skulle vara 20 meter som det skulle vara frågan om.
Då säger den här polisen ifrån kriminalen som ringer upp, men snälla nån det är ju mycket mer än 20 meter till Götabanken.
Då tänker väl den personen på Götabanken som ligger borta vid Sergels torg. Jag förstod att han inte visste hur det såg ut i det här hörnet.
Jag trodde att det var en rekonstruktion för inblandade poliser i det här fallet. Jag har en kollega, vi har gått på konstfackskola tillsammans, han är tecknare på Rapports tecknarstudio, jag blev lite nyfiken och tänkte att
- - FU 67 (70) -
FHL: En annan fråga, du hade de här stålbågade glasögonen på dig den här dagen när du kom?
Stig Engström: Ja.
FHL: Brukar du använda glasögon normalt?
Stig Engström: Inte på nära avstånd, och när jag arbetar eller läser, men när jag kör bil eller om jag skall känna igen folk på trottoaren på lite längre avstånd då har jag dem på mig.
FHL: Ytterligare en fråga och det är mer för att tillfredsställa för och pröva dig själv, du har figurerat i tidningar och i TV.
Stig Engström: Ja.
FHL: Där nämns, om det är du som har sagt det eller inte vet jag inte, men det nämns att du inte är hörd av polisen.
Stig Engström: Ja egentligen började det hela på det sättet att någon hade hört en lördag att det pågick någon typ av rekonstruktionsarbete i det här aktuella hörnet, och för mig var det då egentligen inte så konstigt eftersom jag tog för givet att det var på det sättet att det var så pass många poliser inkopplade att man behövde orientera sig hur det såg ut i det här området.
Jag var ju borta en vecka på skidsemester och när jag kom tillbaka så blev jag uppringd fem sex gånger ifrån kriminalen. Jag vet att vid de tillfällena så var någon eller några ganska dåligt orienterad i hur det såg ut.
Jag kan nämna ett exempel, jag sa att jag befann mig vid en annonspelare i höjd med Götabanken när jag hörde skottet, och att det skulle vara 20 meter som det skulle vara frågan om.
Då säger den här polisen ifrån kriminalen som ringer upp, men snälla nån det är ju mycket mer än 20 meter till Götabanken.
Då tänker väl den personen på Götabanken som ligger borta vid Sergels torg. Jag förstod att han inte visste hur det såg ut i det här hörnet.
Jag trodde att det var en rekonstruktion för inblandade poliser i det här fallet. Jag har en kollega, vi har gått på konstfackskola tillsammans, han är tecknare på Rapports tecknarstudio, jag blev lite nyfiken och tänkte att
- - FU 68 (70) -
Stig Engström: jag skulle bara höra mig för hur det var, om det var rekonstruktion för poliser eller om det var någonting i allmänheten.
Eftersom jag ändå var en utav de första på plats så tyckte jag att det var konstigt om det var på något annat sätt.
Man frågar en kollega på Rapport och sen, ja sen är karusellen igång så att säga för min del med massmedia.
Min förvåning var bara då att om det nu var en rekonstruktion om det var antingen gjort bara för poliser eller om man skulle ha någon utav de första vittnena så var jag lite förvånad över att inte jag var med bland dem. konstigare än så är det inte.
FHL: Vad jag förstår på dig så blev du lite trampad på tårna?
Stig Engström: Nej jag brydde mig inte särskilt mycket om vare sig det ena eller det andra, jag utgick egentligen ifrån att i och med att så pass många är inkopplade, att inte alla kan känna till sakerna i detalj, så tog jag det för ganska självklart att man var och tittade på platsen.
Det är klart att det gör man väl bäst om det är en aning avskärmat så att det kan gå till i lugn och ro.
FHL: Ytterligare en fråga, du säger att du är tecknare. Har du en sån minnesbild tror du så att du utifrån din kunskap med teckning skulle kunna ge en, din siluett?
Stig Engström: Ja.
FHL: Utan att ha den förvanskad.
Stig Engström: Ja.
FHL: Det kan du göra?
Stig Engström: Det skulle jag kunna göra.
FHL: Får jag bara fråga, du säger att du åkte på skidsemester en vecka efteråt, vart åkte du då?
Stig Engström: Jag åkte till Idre och var borta, vi skulle ju egentligen ha åkt med det samma på lördagen, min hustru som tycker att allt som har med sånt här och göra är obehagligt hade i princip förbjudit mig att höra av mig till polisen med motivering att du har inget nytt att tillföra. Då så när
- - FU 68 (70) -
Stig Engström: jag skulle bara höra mig för hur det var, om det var rekonstruktion för poliser eller om det var någonting i allmänheten.
Eftersom jag ändå var en utav de första på plats så tyckte jag att det var konstigt om det var på något annat sätt.
Man frågar en kollega på Rapport och sen, ja sen är karusellen igång så att säga för min del med massmedia.
Min förvåning var bara då att om det nu var en rekonstruktion om det var antingen gjort bara för poliser eller om man skulle ha någon utav de första vittnena så var jag lite förvånad över att inte jag var med bland dem. konstigare än så är det inte.
FHL: Vad jag förstår på dig så blev du lite trampad på tårna?
Stig Engström: Nej jag brydde mig inte särskilt mycket om vare sig det ena eller det andra, jag utgick egentligen ifrån att i och med att så pass många är inkopplade, att inte alla kan känna till sakerna i detalj, så tog jag det för ganska självklart att man var och tittade på platsen.
Det är klart att det gör man väl bäst om det är en aning avskärmat så att det kan gå till i lugn och ro.
FHL: Ytterligare en fråga, du säger att du är tecknare. Har du en sån minnesbild tror du så att du utifrån din kunskap med teckning skulle kunna ge en, din siluett?
Stig Engström: Ja.
FHL: Utan att ha den förvanskad.
Stig Engström: Ja.
FHL: Det kan du göra?
Stig Engström: Det skulle jag kunna göra.
FHL: Får jag bara fråga, du säger att du åkte på skidsemester en vecka efteråt, vart åkte du då?
Stig Engström: Jag åkte till Idre och var borta, vi skulle ju egentligen ha åkt med det samma på lördagen, min hustru som tycker att allt som har med sånt här och göra är obehagligt hade i princip förbjudit mig att höra av mig till polisen med motivering att du har inget nytt att tillföra. Då så när
- - FU 69 (70) -
Stig Engström: jag hörde den första presskonferensen som var på lördagen så sa jag, ja jag skall åtminstone ringa och ta bort ett onödigt signalement eftersom jag upptäckt att det stämde hemskt mycket med mig, medan däremot Lisbet hade sagt täckjacka.
Jag ville hjälpa till med att ta bort ett signalement, det verkade knepigt nog ändå.
Jag ringde på de numren som var angivna vid presskonferensen, det gick inte och komma fram, så jag ringde, eftersom jag har stockholmskatalogen hemma, så ringde jag växeln och växeln ordnade så att en person som inte fanns med på just de numren som fanns tillgänglig på ett annat nummer kunde få mina iakttagelser om signalement.
Jag talade om var jag kunde träffas och att jag skulle vara borta en vecka.
FHL: Kommer du ihåg hur det vittnet såg ut som berättade, tycktes berätta om dig, alltså utseendemässigt?
Stig Engström: Inte i detalj annat än att jag uppfattade det som en ung person, ja 25 - 30 någonting, och en ung polisman, en relativt kort ung polisman, också ung till åldern.
FHL: Får jag fråga, har du pratat med någon i bil, i något fordon efter denna händelse, ett fordon som har stått i närheten.
Någon som har suttit i något fordon?
Stig Engström: Nej, du menar den kvällen?
FHL: Ja.
Stig Engström: Nej det har jag inte gjort. Jag gick tillbaka, jag kan ta det kort, jag gick tillbaka och fick reda på nattbussen, det var hemskt gott om tid så jag kunde ta en kopp kaffe.
Sen promenerade jag Sveavägen bort till Odengatan, Odengatan upp till Odenplan i lugn och ro kan man säga, och nattbussen gick väl då tio minuter över tolv. Jag var hemma tio minuter i ett. Radioprogrammet ..... tio minuter över ett så då först var jag säker på den personen i fråga.
FHL: En sista fråga, när går sista tunnelbanetåget till Handen?
Stig Engström: Ja jag vet att man, att tågen börja, att tågen slutar och gå klockan tolv. Jag hade ingen, jag vet att jag bör dels
- - FU 69 (70) -
Stig Engström: jag hörde den första presskonferensen som var på lördagen så sa jag, ja jag skall åtminstone ringa och ta bort ett onödigt signalement eftersom jag upptäckt att det stämde hemskt mycket med mig, medan däremot Lisbet hade sagt täckjacka.
Jag ville hjälpa till med att ta bort ett signalement, det verkade knepigt nog ändå.
Jag ringde på de numren som var angivna vid presskonferensen, det gick inte och komma fram, så jag ringde, eftersom jag har stockholmskatalogen hemma, så ringde jag växeln och växeln ordnade så att en person som inte fanns med på just de numren som fanns tillgänglig på ett annat nummer kunde få mina iakttagelser om signalement.
Jag talade om var jag kunde träffas och att jag skulle vara borta en vecka.
FHL: Kommer du ihåg hur det vittnet såg ut som berättade, tycktes berätta om dig, alltså utseendemässigt?
Stig Engström: Inte i detalj annat än att jag uppfattade det som en ung person, ja 25 - 30 någonting, och en ung polisman, en relativt kort ung polisman, också ung till åldern.
FHL: Får jag fråga, har du pratat med någon i bil, i något fordon efter denna händelse, ett fordon som har stått i närheten.
Någon som har suttit i något fordon?
Stig Engström: Nej, du menar den kvällen?
FHL: Ja.
Stig Engström: Nej det har jag inte gjort. Jag gick tillbaka, jag kan ta det kort, jag gick tillbaka och fick reda på nattbussen, det var hemskt gott om tid så jag kunde ta en kopp kaffe.
Sen promenerade jag Sveavägen bort till Odengatan, Odengatan upp till Odenplan i lugn och ro kan man säga, och nattbussen gick väl då tio minuter över tolv. Jag var hemma tio minuter i ett. Radioprogrammet ..... tio minuter över ett så då först var jag säker på den personen i fråga.
FHL: En sista fråga, när går sista tunnelbanetåget till Handen?
Stig Engström: Ja jag vet att man, att tågen börja, att tågen slutar och gå klockan tolv. Jag hade ingen, jag vet att jag bör dels
- - FU 70 (70) -
med tanke på att jag skall först ta mig till Hötorget, och jag hade inte någon sån där minutschema men att jag bör ju vara med sista tåget som då i princip slutar att gå klockan tolv ifrån Mörby då.
Tar jag en halvtimme på mig så brukar det gå bra.
FHL: Om du icke har någonting ytterligare så sätter jag punkt.
Stig Engström: Då kan vi sätta punkt.
FHL: Förhöret avslutas klockan 10:20
.
Stockholm som ovan
Allan Bäckström
kriminalinspektör
Lars Jonsson
kriminalinspektör
I hörbara delar rätt avskrivet intygas:
(Namnteckning)
/ Ulla Perzohn /
- - FU 70 (70) -
med tanke på att jag skall först ta mig till Hötorget, och jag hade inte någon sån där minutschema men att jag bör ju vara med sista tåget som då i princip slutar att gå klockan tolv ifrån Mörby då.
Tar jag en halvtimme på mig så brukar det gå bra.
FHL: Om du icke har någonting ytterligare så sätter jag punkt.
Stig Engström: Då kan vi sätta punkt.
FHL: Förhöret avslutas klockan 10:20
.
Stockholm som ovan
Allan Bäckström
kriminalinspektör
Lars Jonsson
kriminalinspektör
I hörbara delar rätt avskrivet intygas:
(Namnteckning)
/ Ulla Perzohn /
F: Förhörsledaren FHL Eric Skoglund
H: Häggström Per Häggström
FHL Eric Skoglund: Skoglund kriminalen.
Per Häggström: Ja hejsan.
FHL Eric Skoglund: Hur mår du?
Per Häggström: Ja ganska bra.
FHL Eric Skoglund: Jag har tagit del av det här papperet som min chef Linder har tecknat ner efter samtal med dig.
Per Häggström Jaha du.
FHL Eric Skoglund: Och jag skall väl börja höra.... de där personerna. Den här Roland Bergström, vad är det för en filur. Kontrollmannen?
Per Häggström: Ja han är alltså, man har delat upp säkerhetsuppgiften här på olika sätt.
Den här Roland Bergström har hand om inpasseringskontrollen.
Vi har här på Skandia ungefär som ni, sådana här kort som vi sticker in i en läsare så kodar man.
Det där är ett personligt kort så man ser alltså när han då sticker in kort i olika apparaturer.
Sen skall det där ligga till grund för arbetstider och så. Den delen har han hand om.
Sen har vi en kille som har hand om själva nyckel... alltså låsning, alltså av lås, och han heter Peter Larsson.
Man har delat upp det så, varför vet jag inte. Jag tror att inpasseringskontrollen har mycket och göra med personalsidan.
F: Förhörsledaren FHL Eric Skoglund
H: Häggström Per Häggström
FHL Eric Skoglund: Skoglund kriminalen.
Per Häggström: Ja hejsan.
FHL Eric Skoglund: Hur mår du?
Per Häggström: Ja ganska bra.
FHL Eric Skoglund: Jag har tagit del av det här papperet som min chef Linder har tecknat ner efter samtal med dig.
Per Häggström Jaha du.
FHL Eric Skoglund: Och jag skall väl börja höra.... de där personerna. Den här Roland Bergström, vad är det för en filur. Kontrollmannen?
Per Häggström: Ja han är alltså, man har delat upp säkerhetsuppgiften här på olika sätt.
Den här Roland Bergström har hand om inpasseringskontrollen.
Vi har här på Skandia ungefär som ni, sådana här kort som vi sticker in i en läsare så kodar man.
Det där är ett personligt kort så man ser alltså när han då sticker in kort i olika apparaturer.
Sen skall det där ligga till grund för arbetstider och så. Den delen har han hand om.
Sen har vi en kille som har hand om själva nyckel... alltså låsning, alltså av lås, och han heter Peter Larsson.
Man har delat upp det så, varför vet jag inte. Jag tror att inpasseringskontrollen har mycket och göra med personalsidan.
H: Det är därför Roland har fått den biten.
F: Jag tänkte prata med Roland Bergström ser du om det här yttrandet från Engströms sida.
H: Om Palme...
F: Ja just det.
H: Ja visst ser du, visst skall du få göra det. Han har alltså anknytning 2301.
F: 2301.
H: Jag kan väl, säga lite mer vad han har sagt till mig då. Jag håller på och skriver ner allting, PM här om vad olika personer har sagt här. Du får det så småningom.
I alla fall, den här Roland det är en juste kille, han jobbar alltså på en säkerhetsbit här som han har i kombination med sin personaltjänst. Han jobbar på personalkontoret då.
Han får, det börjar med att på lördagen på morgonen så ringer den här Engström.
Då ville han exakt veta när han stämplade ut, då meddelade Bergström att det är ganska svårt, jag måste då åka in på lördagen och titta på datalistorna och allt sånt där.
Det ville han veta därför att det är polisen som vill veta det. Han måste få veta exakt när han stämplade ut. Han tycker det där är lite konstigt, han säger, okej det kan jag väl göra, men jag skall spela tennis och jag gör det i så fall efteråt.
Sen börja han lite grann på, jag kommer inte ihåg, tre samtal fick han under dagen från Engström, då han ivrigt då efterfrågade den här tidpunkten.
Under de här kontakterna så berättade då Engström vad han har upplevt kvällen innan.
Då reagera då Bergström för olika saker, säger han till mig att han reagerade över att när han, Bergström alltså kom in på Skandia och gör den här kontrollen mot datalistorna så snappar han direkt att Engström har för lite stämplingar så att säga.
På hans datalistor så kan han se att den här Engström då inte har använt kortet mer än två gånger under fredagen. Det är när han kommer till Skandia på morgonen klockan 08:10
, och när han går klockan 23:19
.
Det är kanske inte så underligt för en utomstående men för oss som jobbar i Skandia är det här mycket märkligt.
Varenda gång du skall ut här och käka lunch eller någonting så har vi de här inre skjutdörrarna i entrén, alltså innanför entrén som är låsta
H: Det är därför Roland har fått den biten.
F: Jag tänkte prata med Roland Bergström ser du om det här yttrandet från Engströms sida.
H: Om Palme...
F: Ja just det.
H: Ja visst ser du, visst skall du få göra det. Han har alltså anknytning 2301.
F: 2301.
H: Jag kan väl, säga lite mer vad han har sagt till mig då. Jag håller på och skriver ner allting, PM här om vad olika personer har sagt här. Du får det så småningom.
I alla fall, den här Roland det är en juste kille, han jobbar alltså på en säkerhetsbit här som han har i kombination med sin personaltjänst. Han jobbar på personalkontoret då.
Han får, det börjar med att på lördagen på morgonen så ringer den här Engström.
Då ville han exakt veta när han stämplade ut, då meddelade Bergström att det är ganska svårt, jag måste då åka in på lördagen och titta på datalistorna och allt sånt där.
Det ville han veta därför att det är polisen som vill veta det. Han måste få veta exakt när han stämplade ut. Han tycker det där är lite konstigt, han säger, okej det kan jag väl göra, men jag skall spela tennis och jag gör det i så fall efteråt.
Sen börja han lite grann på, jag kommer inte ihåg, tre samtal fick han under dagen från Engström, då han ivrigt då efterfrågade den här tidpunkten.
Under de här kontakterna så berättade då Engström vad han har upplevt kvällen innan.
Då reagera då Bergström för olika saker, säger han till mig att han reagerade över att när han, Bergström alltså kom in på Skandia och gör den här kontrollen mot datalistorna så snappar han direkt att Engström har för lite stämplingar så att säga.
På hans datalistor så kan han se att den här Engström då inte har använt kortet mer än två gånger under fredagen. Det är när han kommer till Skandia på morgonen klockan 08:10
, och när han går klockan 23:19
.
Det är kanske inte så underligt för en utomstående men för oss som jobbar i Skandia är det här mycket märkligt.
Varenda gång du skall ut här och käka lunch eller någonting så har vi de här inre skjutdörrarna i entrén, alltså innanför entrén som är låsta
H: det är på söndag han skall åka upp. Att det var bestämt så. Han tjatar om det där att han inte hinner packa, för de ringer från Oslo och vill veta den här tidpunkten.
F: För?
H: När han stämplade ut.
Oslo vet jag inte riktigt vad han, om Roland, det fick inte Roland heller klart för sig vilka det var i Oslo som ville veta det här, men Oslo var nämnt.
Så säger han en sak om Lisbeth Palme, att hon rusade ut i gatan flera gånger och viftade på bilar för att få stopp på någon som kunde hjälpa till.
Det här tycker ju han är lite märkligt bara för att det är ju bilar.... det är en taxichaufför bland annat, ja han reflektera i alla fall över detta.
Det gör han då inte riktigt förrän på söndag, Roland då, när han läser tydligen i Svenska Dagbladet, alltså veckan efter då, det är väl då han går ut i pressen.
I alla fall, då Engström uttala sig i tidningarna, då börjar han fundera över det här vad han själv har fått höra.
Sen så gick Roland och jag och tittade då på den här beryktade cykelvägen som vi säger.
F: Beryktade?
H: Cykelvägen, det finns ju alltså tyvärr ett ställe där man kan ta sig in i Skandia utan att larmet går, utan att man kommer med på TV-skärmen, om man har då en nyckel till ett cykelrum där anställda på Skandia då kan få ställa in sin cykel, de som cyklar till jobbet. Det där cykelrummet kan man knalla ut och in i.
F: Är det som talas om Luntmakargatan?
H: Just det. Det är ju då i anslutning till det som det här larmet går 22:35
.
F: Vad är det för adress på Luntmakargatan, nummer?
H: Nu skall vi se här, det är alltså alldeles intill min dörr här nere, ingången till det, det är garageinfarten som ligger precis i hörnan av Adolf Fredriks kyrkogata och Luntis (Luntmakargatan) .
Jag kommer inte ihåg numret men det är precis alltså i hörnan där. Det går ner en garagenedfart, där cyklar man också ner och halvvägs ner där så...
F: Men då måste man ha nyckel?
H: Ja man måste ha nyckel. Man kan, de flesta använder sig av ett kort, av sitt kort, men om man har en nyckel som, de som har jobbat länge kan ha, och som faktiskt också delas ut på
H: det är på söndag han skall åka upp. Att det var bestämt så. Han tjatar om det där att han inte hinner packa, för de ringer från Oslo och vill veta den här tidpunkten.
F: För?
H: När han stämplade ut.
Oslo vet jag inte riktigt vad han, om Roland, det fick inte Roland heller klart för sig vilka det var i Oslo som ville veta det här, men Oslo var nämnt.
Så säger han en sak om Lisbeth Palme, att hon rusade ut i gatan flera gånger och viftade på bilar för att få stopp på någon som kunde hjälpa till.
Det här tycker ju han är lite märkligt bara för att det är ju bilar.... det är en taxichaufför bland annat, ja han reflektera i alla fall över detta.
Det gör han då inte riktigt förrän på söndag, Roland då, när han läser tydligen i Svenska Dagbladet, alltså veckan efter då, det är väl då han går ut i pressen.
I alla fall, då Engström uttala sig i tidningarna, då börjar han fundera över det här vad han själv har fått höra.
Sen så gick Roland och jag och tittade då på den här beryktade cykelvägen som vi säger.
F: Beryktade?
H: Cykelvägen, det finns ju alltså tyvärr ett ställe där man kan ta sig in i Skandia utan att larmet går, utan att man kommer med på TV-skärmen, om man har då en nyckel till ett cykelrum där anställda på Skandia då kan få ställa in sin cykel, de som cyklar till jobbet. Det där cykelrummet kan man knalla ut och in i.
F: Är det som talas om Luntmakargatan?
H: Just det. Det är ju då i anslutning till det som det här larmet går 22:35
.
F: Vad är det för adress på Luntmakargatan, nummer?
H: Nu skall vi se här, det är alltså alldeles intill min dörr här nere, ingången till det, det är garageinfarten som ligger precis i hörnan av Adolf Fredriks kyrkogata och Luntis (Luntmakargatan) .
Jag kommer inte ihåg numret men det är precis alltså i hörnan där. Det går ner en garagenedfart, där cyklar man också ner och halvvägs ner där så...
F: Men då måste man ha nyckel?
H: Ja man måste ha nyckel. Man kan, de flesta använder sig av ett kort, av sitt kort, men om man har en nyckel som, de som har jobbat länge kan ha, och som faktiskt också delas ut på
H: samma avdelning som han jobbar på, kontorsservice. Så kommer man in och ut där utan att nattvakterna, utan att vakterna ser ...
F: Kan man kolla om han har en sån nyckel Engström?
H: Ja det var det som... vi har ju som du kanske hörde planer på att göra en liten förundersökning på torsdag kväll.
F: Det visste jag inte, men det är intressant ja.
H: Då tänker vi gå in i hans rum. Vi har försökt och välja dag här, den enda möjliga dagen är alltså på torsdag kväll. Då tänker vi gå in och göra en förundersökning kan vi kalla det för.
F: Mycket bra. När jag kommer ihåg det här så vet vi ju att mordet begicks 23:21-2?
H: Vet du det exakt?
F: Ja det sägs ju det här uppe.
H: Är det....
F: Åtminstone 23:21
kan man säga, då jämför man det med 23:19
.
H: Ja precis, det har vi också gjort.
F: Då frågar man sig givetvis direkt, kan stämpelklockorna gå fel?
H: Nej.
F: Det är kollat?
H: Ja de går rätt.
Sen har vi också ställt frågan hur mycket talade han med vakterna här nere i receptionen innan han lämnade lokalen.
Intressant är att till dem, jag har hört dem också, de säger att när han kom in igen chockad efter det här mordet då säger han att han var vid Götabanken när det small.
Jag vet att han sagt till er att han inte hör mer än ett skott därför att han är på väg ut genom dörrarna här på Sveavägen 44.
Vi har försökt och provgå det där och om man går rakt ut, man stämplar som han gjorde och bara knallar på och släpar stegen efter sig, fötterna efter sig, då har du gott om tid på en minut bort till Tunnelgatan.
Du är, inom minuten är du i korset, då släpade vi fötterna efter oss.
Om vi lägger till 30 sekunder för ett kort samtal om lite grann då har vi alltså 1:30 minut .
F: Då slutar vi på?
H: Då slutar vi på 23:20-30. Då har han alltså pratat bort en halv minut.
H: samma avdelning som han jobbar på, kontorsservice. Så kommer man in och ut där utan att nattvakterna, utan att vakterna ser ...
F: Kan man kolla om han har en sån nyckel Engström?
H: Ja det var det som... vi har ju som du kanske hörde planer på att göra en liten förundersökning på torsdag kväll.
F: Det visste jag inte, men det är intressant ja.
H: Då tänker vi gå in i hans rum. Vi har försökt och välja dag här, den enda möjliga dagen är alltså på torsdag kväll. Då tänker vi gå in och göra en förundersökning kan vi kalla det för.
F: Mycket bra. När jag kommer ihåg det här så vet vi ju att mordet begicks 23:21-2?
H: Vet du det exakt?
F: Ja det sägs ju det här uppe.
H: Är det....
F: Åtminstone 23:21
kan man säga, då jämför man det med 23:19
.
H: Ja precis, det har vi också gjort.
F: Då frågar man sig givetvis direkt, kan stämpelklockorna gå fel?
H: Nej.
F: Det är kollat?
H: Ja de går rätt.
Sen har vi också ställt frågan hur mycket talade han med vakterna här nere i receptionen innan han lämnade lokalen.
Intressant är att till dem, jag har hört dem också, de säger att när han kom in igen chockad efter det här mordet då säger han att han var vid Götabanken när det small.
Jag vet att han sagt till er att han inte hör mer än ett skott därför att han är på väg ut genom dörrarna här på Sveavägen 44.
Vi har försökt och provgå det där och om man går rakt ut, man stämplar som han gjorde och bara knallar på och släpar stegen efter sig, fötterna efter sig, då har du gott om tid på en minut bort till Tunnelgatan.
Du är, inom minuten är du i korset, då släpade vi fötterna efter oss.
Om vi lägger till 30 sekunder för ett kort samtal om lite grann då har vi alltså 1:30 minut .
F: Då slutar vi på?
H: Då slutar vi på 23:20-30. Då har han alltså pratat bort en halv minut.
F: Det kan stämma bra det.
H: Men sen måste man då svara på en hel del andra frågor, hur fasen han kan tima detta.
Det är det som vi har försökt och förklara genom den här, då räknar jag så här, han måste alltså ha haft en möjlighet att lämna Skandia.
Han måste ha haft en möjlighet att komma in i Skandia för att tima detta.
Då, om vi inte kan besvara den frågan så är det antingen så att det är helt oplanerat, det är bara att han stöter på dem. En galning alltså.
Sen får han för sig någonting och har då, alltså det är bara en tillfällighet.
Jag tror ju att det verkar lite mera planerat, det har i alla fall skett en viss övervakning ...
F: Är det någon som kan säga någonting om hans klädsel vid det här tillfället?
H: Ja det kan man visst göra. Vakterna har vi frågat om det.
Han var klädd i något blått, det är vad en säger här, halvlång rock, handväska och så hade han sin keps som han hade på vintrarna, säger de. Det är väl den där knäppta kepsen.
F: Det stämmer ju bra.
H:Ja det stämmer ganska bra.
De som vi har frågat, de som här när han gick, det var ju en tjej som heter Anette Kohut och en kille som heter Henry Olofsson.
De två satt i receptionen när han kom ner och gick ut.
Sen när han kommer tillbaks chockad efter, det bör vara ungefär vid 23:45
, då kommer han in igen då, då har Anette Kohut lämnat Skandia med bil från garaget under...
F: Vad har hon för bil, vet du det?
H: Nej, det är en ganska bra fråga, jag har, den tjejen får jag lite puls på faktiskt, jag får faktiskt lite puls på henne.
Hon lämnar, hon är den enda av vakterna som har bil och jag har inte tagit reda på vad hon har för bil, men hon lämnar Skandia Luntis Luntmakargatan norr ut, svänger in Kammakargatan mot Sveavägen då, och sen ut på Sveavägen och Sveavägen norr ut.
Hon bor på Östervägen 8 i Solna.
Hon säger att hon har blivit hörd av polisen tidigare om detta, vad hon såg på vägen och så vidare.
Faktum är att precis där hon har sin bil är också alldeles intill den dörr där larmet går 22:35
.
Den här flickan Anette Kohut hon är faktiskt ensam i receptionen när larmet går 22:35
. Hon gör ingenting åt det här
F: Det kan stämma bra det.
H: Men sen måste man då svara på en hel del andra frågor, hur fasen han kan tima detta.
Det är det som vi har försökt och förklara genom den här, då räknar jag så här, han måste alltså ha haft en möjlighet att lämna Skandia.
Han måste ha haft en möjlighet att komma in i Skandia för att tima detta.
Då, om vi inte kan besvara den frågan så är det antingen så att det är helt oplanerat, det är bara att han stöter på dem. En galning alltså.
Sen får han för sig någonting och har då, alltså det är bara en tillfällighet.
Jag tror ju att det verkar lite mera planerat, det har i alla fall skett en viss övervakning ...
F: Är det någon som kan säga någonting om hans klädsel vid det här tillfället?
H: Ja det kan man visst göra. Vakterna har vi frågat om det.
Han var klädd i något blått, det är vad en säger här, halvlång rock, handväska och så hade han sin keps som han hade på vintrarna, säger de. Det är väl den där knäppta kepsen.
F: Det stämmer ju bra.
H:Ja det stämmer ganska bra.
De som vi har frågat, de som här när han gick, det var ju en tjej som heter Anette Kohut och en kille som heter Henry Olofsson.
De två satt i receptionen när han kom ner och gick ut.
Sen när han kommer tillbaks chockad efter, det bör vara ungefär vid 23:45
, då kommer han in igen då, då har Anette Kohut lämnat Skandia med bil från garaget under...
F: Vad har hon för bil, vet du det?
H: Nej, det är en ganska bra fråga, jag har, den tjejen får jag lite puls på faktiskt, jag får faktiskt lite puls på henne.
Hon lämnar, hon är den enda av vakterna som har bil och jag har inte tagit reda på vad hon har för bil, men hon lämnar Skandia Luntis Luntmakargatan norr ut, svänger in Kammakargatan mot Sveavägen då, och sen ut på Sveavägen och Sveavägen norr ut.
Hon bor på Östervägen 8 i Solna.
Hon säger att hon har blivit hörd av polisen tidigare om detta, vad hon såg på vägen och så vidare.
Faktum är att precis där hon har sin bil är också alldeles intill den dörr där larmet går 22:35
.
Den här flickan Anette Kohut hon är faktiskt ensam i receptionen när larmet går 22:35
. Hon gör ingenting åt det här
H: larmet.
Det kom att stå sen öppet den där dörren och larmas till 23:22
som du har hört.
Det där ser du, det där har vi frågat de andra vakterna vad det kan bero på, de fattar inte det.
Hon skall alltså vidta vissa åtgärder men det gör hon inte, hon struntar i det.
F: Det var ju konstigt.
H: Ja, lite konstigare ändå blir det därför att när vi då hör en annan av de kvinnliga väktarna, hon som då när larmet går är ute på rondering uppe i huset, åtta trappor upp och inte hör det här larmet, och ser larmet då på datan.
Den, hon berättar att Stig Engström har varit ute och käkat, kommer in klockan strax efter nio, men det berättar inte den här Kohut för oss inte, fast hon har varit med då i receptionen.
Jag har frågat väldigt mycket om vilka som gått in, så säger hon inte det. Det får vi höra utav den andra att han har passerat in då strax efter nio igen.
F: Av....
H: Nej det hör vi av den här Anna-Lisa Gahn, det är alltså vakt nummer två.
Just det här att hon döljer, om man nu vill vara lite illasinnad, det skall man ju vara, men Kohut alltså hon gör ingenting åt larmet.
Hon berättar inte för oss att hon vet att han har varit ute klockan nio och återkommit, trots att vi är intresserad av den frågan.
Sen så händer någonting annat när vi frågar, när lämnade hon då Skandia. Hon lämnar Skandia vill hon säga då, klockan 23:35
.
När vi pratar med Anna-Lisa Gahn, då säger hon att jag återvände från min rond, som började klockan 21
, och återvände då klockan 23:25
tror hon.
Då var den här Kohut borta.
Det tycks som Anette Kohut vill fördröja, eller förlänga sin avresa så att säga från Skandia tio minuter ungefär.
Hon sitter nämligen och väntar på Henry Olofsson, hon sitter av hans tid så att säga åt honom. Hon skall egentligen sluta klockan 20:45
.
Sen är det en annan sak Skogis, det är så här, att den här Anette Kohut hon säger att hon har ryckt in och sitter kvar i stället för, och väntar då på Henry Olofsson som skall spela bridge, då har han frågat henne om hon kan stanna från 20:45
till han kommer då.
Ja, säger hon.
Så frågade vi då vem hon satt med sin ordinarie tid, hon jobba bara från 16:45-20:45
.
Då nämner hon att hon satt
H: larmet.
Det kom att stå sen öppet den där dörren och larmas till 23:22
som du har hört.
Det där ser du, det där har vi frågat de andra vakterna vad det kan bero på, de fattar inte det.
Hon skall alltså vidta vissa åtgärder men det gör hon inte, hon struntar i det.
F: Det var ju konstigt.
H: Ja, lite konstigare ändå blir det därför att när vi då hör en annan av de kvinnliga väktarna, hon som då när larmet går är ute på rondering uppe i huset, åtta trappor upp och inte hör det här larmet, och ser larmet då på datan.
Den, hon berättar att Stig Engström har varit ute och käkat, kommer in klockan strax efter nio, men det berättar inte den här Kohut för oss inte, fast hon har varit med då i receptionen.
Jag har frågat väldigt mycket om vilka som gått in, så säger hon inte det. Det får vi höra utav den andra att han har passerat in då strax efter nio igen.
F: Av....
H: Nej det hör vi av den här Anna-Lisa Gahn, det är alltså vakt nummer två.
Just det här att hon döljer, om man nu vill vara lite illasinnad, det skall man ju vara, men Kohut alltså hon gör ingenting åt larmet.
Hon berättar inte för oss att hon vet att han har varit ute klockan nio och återkommit, trots att vi är intresserad av den frågan.
Sen så händer någonting annat när vi frågar, när lämnade hon då Skandia. Hon lämnar Skandia vill hon säga då, klockan 23:35
.
När vi pratar med Anna-Lisa Gahn, då säger hon att jag återvände från min rond, som började klockan 21
, och återvände då klockan 23:25
tror hon.
Då var den här Kohut borta.
Det tycks som Anette Kohut vill fördröja, eller förlänga sin avresa så att säga från Skandia tio minuter ungefär.
Hon sitter nämligen och väntar på Henry Olofsson, hon sitter av hans tid så att säga åt honom. Hon skall egentligen sluta klockan 20:45
.
Sen är det en annan sak Skogis, det är så här, att den här Anette Kohut hon säger att hon har ryckt in och sitter kvar i stället för, och väntar då på Henry Olofsson som skall spela bridge, då har han frågat henne om hon kan stanna från 20:45
till han kommer då.
Ja, säger hon.
Så frågade vi då vem hon satt med sin ordinarie tid, hon jobba bara från 16:45-20:45
.
Då nämner hon att hon satt
H: tillsammans med flicka som heter Ann-Sofi Olofsson, inte släkt eller på något annat sätt med Henry Olofsson.
Hon säger, Anette, att hon satt från 16:45
på fredagen, till 20:45
med Ann-Sofi Olofsson.
Klockan 20:30
då kom Anna-Lisa Gahn som då jobbar normalt tillsammans med Henry Olofsson.
Anna-Lisa hon kom 20:30
och så gick hon på ronden 21:00
,och så blev då Anette ensam i receptionen.
Då har vi tagit kontakt med Ann-Sofi Olofsson för att få veta om hon har sett Engström komma utifrån och in. Det borde hon ha sett.
Vet du vad den Ann-Sofi säger till oss då, hon har inte varit på Skandia den här dagen.
Hon säger att hon har bett Anna-Lisa Gahn sitta från 16:45
och hon har påtalat detta felaktiga påstående för Anette, men Anette vidhåller att Ann-Sofi Olofsson var här i alla fall den här fredagen.
Ann-Sofi Olofsson vad gjorde hon då, jo hon åkte till Öst-Tyskland den här kvällen, klockan 19
.
F: Ojdå. Det ser grant ut.
H: Visst börjar det se grant ut. Då frågar vi, vad faen är det här, vem faen är Kohut, vad är det här efternamnet, vad är det för, är det något östnamn eller vad är det här.
Varför påstår hon så bestämt att Ann-Sofi Olofsson sitter med henne från 16:45
till 20:45
, när det i själva verket är så att Ann-Sofi har vidtalat Anna-Lisa Gahn att gå hela vägen för henne.
Du vet det är så jävla rörigt och det är så konstigt här. Det här borde man ju reda ut.
Då förstår du bakgrunden till varför man håller på och, håller på och reda ut för mig själv vad.... någonstans. Det här är inte enkelt.
F: Har du kollat ut som du nämner här?
H: Nej jag har inte gjort det. Det är någonting med henne som, ja....
F: Hon har blivit hörd sa du, av polisen?
H: Ja hon säger det själv, att hon har hörts tidigare, och hon har ett, hon säger så här till exempel, att jag tror att polisen har tagit fel på tidpunkten där för att jag skulle ha hört skottet.
Hon har alltså inte hört någonting 23:35
, så hon vill alltså förändra tidpunkten här. Det har hon påstått till
H: tillsammans med flicka som heter Ann-Sofi Olofsson, inte släkt eller på något annat sätt med Henry Olofsson.
Hon säger, Anette, att hon satt från 16:45
på fredagen, till 20:45
med Ann-Sofi Olofsson.
Klockan 20:30
då kom Anna-Lisa Gahn som då jobbar normalt tillsammans med Henry Olofsson.
Anna-Lisa hon kom 20:30
och så gick hon på ronden 21:00
,och så blev då Anette ensam i receptionen.
Då har vi tagit kontakt med Ann-Sofi Olofsson för att få veta om hon har sett Engström komma utifrån och in. Det borde hon ha sett.
Vet du vad den Ann-Sofi säger till oss då, hon har inte varit på Skandia den här dagen.
Hon säger att hon har bett Anna-Lisa Gahn sitta från 16:45
och hon har påtalat detta felaktiga påstående för Anette, men Anette vidhåller att Ann-Sofi Olofsson var här i alla fall den här fredagen.
Ann-Sofi Olofsson vad gjorde hon då, jo hon åkte till Öst-Tyskland den här kvällen, klockan 19
.
F: Ojdå. Det ser grant ut.
H: Visst börjar det se grant ut. Då frågar vi, vad faen är det här, vem faen är Kohut, vad är det här efternamnet, vad är det för, är det något östnamn eller vad är det här.
Varför påstår hon så bestämt att Ann-Sofi Olofsson sitter med henne från 16:45
till 20:45
, när det i själva verket är så att Ann-Sofi har vidtalat Anna-Lisa Gahn att gå hela vägen för henne.
Du vet det är så jävla rörigt och det är så konstigt här. Det här borde man ju reda ut.
Då förstår du bakgrunden till varför man håller på och, håller på och reda ut för mig själv vad.... någonstans. Det här är inte enkelt.
F: Har du kollat ut som du nämner här?
H: Nej jag har inte gjort det. Det är någonting med henne som, ja....
F: Hon har blivit hörd sa du, av polisen?
H: Ja hon säger det själv, att hon har hörts tidigare, och hon har ett, hon säger så här till exempel, att jag tror att polisen har tagit fel på tidpunkten där för att jag skulle ha hört skottet.
Hon har alltså inte hört någonting 23:35
, så hon vill alltså förändra tidpunkten här. Det har hon påstått till
H: den här kommissarien då som har hört henne.
Det är någonting med henne som får mig att fundera lite grann. Jag kan inte sätta fingret på det, men du vet hur det är. Man får en sån här känsla för olika saker.
Ibland säger hon för mycket, och ibland säger hon för lite. Hon är faktiskt den som hade bil här nere i garaget.
F: Jag skall kolla vilken bil hon har.
H: Det är den enda bilen som var här faktiskt, väktarna kommer ju gåendes, eller med tunnelbanan.
Vad tänkte jag säga, på torsdag så tänkte vi, om allting klaffar, om vi kan få fram nycklar och så där, så tänkte vi göra det här då efter arbetstid.
Det är klart om du har synpunkter på vad vi kan leta efter, vi tänkte leta efter nycklar förstås och sen leta efter bilder eller dokument. Du vet det här Mariehamn.
F: Mariehamn?
H: Ja, du vet att han har varit där också.
F: Nej det noteras ingenting här.
H: Nähä, nähä, man undrar ju var han var någonstans under sin semester.
F: Ja just det, det stämmer. Han var inne i en klädesaffär där ja, det stämmer. Han var alltså inte till Idre?
H: Det var ju tveksamt, man kom och förfråga sig i alla fall om han var det.
Sen kopplingen då till tryckeriet eller vad faen det var i Mariehamn på det här EAP.
Han är ju grafiker den där killen. Han är ju alltså, han är ju då utbildad sån där, hans rum är ju ett sånt här grafiskt tryckeri kan man säga.
F: Mörkrummet?
H: Ja just det. Därför tänkte vi hitta, se då om vi hitta några kopplingar till det, och sen letar vi efter vapenfett, eller vapendelar.
F: Vad har du för anknytning?
H: 2648.
F: 2648. Vi får hålla kontakt nu. Jag går själv på semester på fredag, men jag har en kollega som jag jobbar ihop med.
H: Jag också hör du.
F: Du också.
H: Jag går från, ja då måndag ...... 1986-07-14
.
H: den här kommissarien då som har hört henne.
Det är någonting med henne som får mig att fundera lite grann. Jag kan inte sätta fingret på det, men du vet hur det är. Man får en sån här känsla för olika saker.
Ibland säger hon för mycket, och ibland säger hon för lite. Hon är faktiskt den som hade bil här nere i garaget.
F: Jag skall kolla vilken bil hon har.
H: Det är den enda bilen som var här faktiskt, väktarna kommer ju gåendes, eller med tunnelbanan.
Vad tänkte jag säga, på torsdag så tänkte vi, om allting klaffar, om vi kan få fram nycklar och så där, så tänkte vi göra det här då efter arbetstid.
Det är klart om du har synpunkter på vad vi kan leta efter, vi tänkte leta efter nycklar förstås och sen leta efter bilder eller dokument. Du vet det här Mariehamn.
F: Mariehamn?
H: Ja, du vet att han har varit där också.
F: Nej det noteras ingenting här.
H: Nähä, nähä, man undrar ju var han var någonstans under sin semester.
F: Ja just det, det stämmer. Han var inne i en klädesaffär där ja, det stämmer. Han var alltså inte till Idre?
H: Det var ju tveksamt, man kom och förfråga sig i alla fall om han var det.
Sen kopplingen då till tryckeriet eller vad faen det var i Mariehamn på det här EAP.
Han är ju grafiker den där killen. Han är ju alltså, han är ju då utbildad sån där, hans rum är ju ett sånt här grafiskt tryckeri kan man säga.
F: Mörkrummet?
H: Ja just det. Därför tänkte vi hitta, se då om vi hitta några kopplingar till det, och sen letar vi efter vapenfett, eller vapendelar.
F: Vad har du för anknytning?
H: 2648.
F: 2648. Vi får hålla kontakt nu. Jag går själv på semester på fredag, men jag har en kollega som jag jobbar ihop med.
H: Jag också hör du.
F: Du också.
H: Jag går från, ja då måndag ...... 1986-07-14
.
ERSÄTTER SIDAN 10 I FÖRHÖRET MED PER HÄGGSTRÖM 1986-06-19
Sidan 10, sista sidan i förhöret utgår. Anledningen är att det saknar betydelse för ärendet.
ERSÄTTER SIDAN 10 I FÖRHÖRET MED PER HÄGGSTRÖM 1986-06-19
Sidan 10, sista sidan i förhöret utgår. Anledningen är att det saknar betydelse för ärendet.
Vittnesförhör hållet 1986-06-10
på KK 1med Securitasvakten Anna-Lisa Gahn, -
.
Anställd Securitas Östra Sverige AB, Stockholm, tel 13 10 40.
Förhörsledare är krinsp Eric Skoglund och Tor Petrell.
F: = Förhörsledaren (FHL)
G: = Anna-Lisa Gahn
FHL: Ja, avsikten med det här förhöret är att reda ut förhållandet 1986-02-28
på kvällen när du arbetade.
Anna-Lisa Gahn: Ja. Jag började och var på Securitas förmodligen 10 över 8, alltså 20:10
FHL: På kvällen eller på dan?
Anna-Lisa Gahn: På kvällen.
FHL: Du menar på Skandia?
Anna-Lisa Gahn: Ja, förlåt, på Skandia ja. Och hade förmodligen åkt in tidigt för att jag skulle handla och då kommer jag alltid lite tidigare, annars brukar jag vara 20 över 8.
Och när jag kom dit så kom Stig Engström in utifrån och sa att han skulle arbeta över. Det är väl honom ni vill höra om?
FHL: Mm.
Anna-Lisa Gahn: Och att han hade varit ute och ätit middag, han hade arbetat hela dagen och skulle fortsätta och arbeta hela kvällen på grund av att han skulle ha semester och skulle resa bort och han hade ett arbete som skulle vara färdigt.
När klockan var något efter 21 så gick jag ut på rond och och ronden sträckte sig då, alltså man åker upp på 8 trappor och sen går man runt i huset, släcker ner och ser efter att inga kranar att det inte är nånting och kollar över huvud taget.
Och nu är det så länge sen så jag kan inte säga om det var några fler kvar i huset, det brukar sitta folk och arbeta, men jag vet
Vittnesförhör hållet 1986-06-10
på KK 1med Securitasvakten Anna-Lisa Gahn, -
.
Anställd Securitas Östra Sverige AB, Stockholm, tel 13 10 40.
Förhörsledare är krinsp Eric Skoglund och Tor Petrell.
F: = Förhörsledaren (FHL)
G: = Anna-Lisa Gahn
FHL: Ja, avsikten med det här förhöret är att reda ut förhållandet 1986-02-28
på kvällen när du arbetade.
Anna-Lisa Gahn: Ja. Jag började och var på Securitas förmodligen 10 över 8, alltså 20:10
FHL: På kvällen eller på dan?
Anna-Lisa Gahn: På kvällen.
FHL: Du menar på Skandia?
Anna-Lisa Gahn: Ja, förlåt, på Skandia ja. Och hade förmodligen åkt in tidigt för att jag skulle handla och då kommer jag alltid lite tidigare, annars brukar jag vara 20 över 8.
Och när jag kom dit så kom Stig Engström in utifrån och sa att han skulle arbeta över. Det är väl honom ni vill höra om?
FHL: Mm.
Anna-Lisa Gahn: Och att han hade varit ute och ätit middag, han hade arbetat hela dagen och skulle fortsätta och arbeta hela kvällen på grund av att han skulle ha semester och skulle resa bort och han hade ett arbete som skulle vara färdigt.
När klockan var något efter 21 så gick jag ut på rond och och ronden sträckte sig då, alltså man åker upp på 8 trappor och sen går man runt i huset, släcker ner och ser efter att inga kranar att det inte är nånting och kollar över huvud taget.
Och nu är det så länge sen så jag kan inte säga om det var några fler kvar i huset, det brukar sitta folk och arbeta, men jag vet
G: Ja när han kom utifrån, ja.
F: Och då var klockan?
G: Ungefär 10 över 8 nånting sånt där..
F: 20 över 10 alltså?
G. Nej, över 8. 20:10
.Förlåt. 20:10
ungefär. Det är vad jag tror va'.
Jag kan inte exakt säga, men då kom han in och sa att jag ska arbeta för att jag ska ha semester.
F: Såg du honom något mer den kvällen?
G: Ja när han hade gått, jag såg inte när han gick ut, han hade gått ungefär 20 över 12 men då var jag fortfarande på rond.
Men sen såg jag, för då hade dom sett när han gick ut ser du, Henry och Anette, för det berättade dom för jag frågade väl kanske har Engström gått nu.
F: När du talade med Engström i receptionen vid 20:10
-tiden, berättade han någonting så här var han hade varit?
G: Ja, han skulle åka bort och åka ski.. nej, han bara sa att han hade ätit. Jag har varit och ätit och nu går jag och fortsätter och arbetar. Men inte var han hade varit, oh nej.
F: Jag vill fråga lite grand hur det går till när någon som arbetar i företaget t ex går ut och sen kommer igen. Är det någon form av stämpling med kort?
G: Ja, nej det tror jag inte. I så fall har dom stämpelklocka vet du, alltså dom har ett sånt där litet kort som man använder i kortläsare också när man går in.
Men Engström han använder inte kortläsaren utan han bankar på dörren vet du, så öppnar vi. Men det är sånt som vi egentligen inte alls får lov att göra, och det påpekade dom nu för oss också att vi får inte öppna så, utan dom ska använda för då registreras det i kortläsaren.
F: Är du säker på att det skedde så den här kvällen? Att han bankade på dörren?
G: Ja det gjorde, det vet jag att han gjorde.
F: Såg du att han gjorde det?
G. Ja om han bankade så tog han i dörren och vi såg honom och öppnade dörren och han går in va'.
F: Menar du nu den här händelsen 20:10
?
G: Ja då, det, då, jo då, det gjorde nog.
F: Då ryckte han eller bankade?
G: Ja just det och så öppnar man vet du.
F: Ja.
G: För han vill inte registrera.
F: Du sa att han brukade göra det, har du varit med om det förut?
G: Ja oh ja, oh ja. Han arbetar ganska mycket över på kvällarna och går ut och äter och kommer igen och drar i dörren.
F: Det är någonting du har varit med om och upplevt?
G: Jahadå.
F: Vid flera tillfällen?
G. Jodå. Det är inte bara han som gör för det är väl obekvämt att stå där och slå en kod som man kanske inte kommer ihåg och..
G: Ja när han kom utifrån, ja.
F: Och då var klockan?
G: Ungefär 10 över 8 nånting sånt där..
F: 20 över 10 alltså?
G. Nej, över 8. 20:10
.Förlåt. 20:10
ungefär. Det är vad jag tror va'.
Jag kan inte exakt säga, men då kom han in och sa att jag ska arbeta för att jag ska ha semester.
F: Såg du honom något mer den kvällen?
G: Ja när han hade gått, jag såg inte när han gick ut, han hade gått ungefär 20 över 12 men då var jag fortfarande på rond.
Men sen såg jag, för då hade dom sett när han gick ut ser du, Henry och Anette, för det berättade dom för jag frågade väl kanske har Engström gått nu.
F: När du talade med Engström i receptionen vid 20:10
-tiden, berättade han någonting så här var han hade varit?
G: Ja, han skulle åka bort och åka ski.. nej, han bara sa att han hade ätit. Jag har varit och ätit och nu går jag och fortsätter och arbetar. Men inte var han hade varit, oh nej.
F: Jag vill fråga lite grand hur det går till när någon som arbetar i företaget t ex går ut och sen kommer igen. Är det någon form av stämpling med kort?
G: Ja, nej det tror jag inte. I så fall har dom stämpelklocka vet du, alltså dom har ett sånt där litet kort som man använder i kortläsare också när man går in.
Men Engström han använder inte kortläsaren utan han bankar på dörren vet du, så öppnar vi. Men det är sånt som vi egentligen inte alls får lov att göra, och det påpekade dom nu för oss också att vi får inte öppna så, utan dom ska använda för då registreras det i kortläsaren.
F: Är du säker på att det skedde så den här kvällen? Att han bankade på dörren?
G: Ja det gjorde, det vet jag att han gjorde.
F: Såg du att han gjorde det?
G. Ja om han bankade så tog han i dörren och vi såg honom och öppnade dörren och han går in va'.
F: Menar du nu den här händelsen 20:10
?
G: Ja då, det, då, jo då, det gjorde nog.
F: Då ryckte han eller bankade?
G: Ja just det och så öppnar man vet du.
F: Ja.
G: För han vill inte registrera.
F: Du sa att han brukade göra det, har du varit med om det förut?
G: Ja oh ja, oh ja. Han arbetar ganska mycket över på kvällarna och går ut och äter och kommer igen och drar i dörren.
F: Det är någonting du har varit med om och upplevt?
G: Jahadå.
F: Vid flera tillfällen?
G. Jodå. Det är inte bara han som gör för det är väl obekvämt att stå där och slå en kod som man kanske inte kommer ihåg och..
F: När man går ut då? Är det samma sak där?
G: Nej då går man bara. Då är det ett vred på insidan av dörren som man bara öppnar, då går man bara rakt ut.
F: Du såg alltså inte Engström något mer den här kvällen?
G: Jo på natten sen.
F: Det gjorde du?
G: För att du vet att han kom ju tillbaka ungefär 20 i 12.
F: 23 och...
G: 40 ungefär, något så där.
Kommer tillbaka och säger det ligger en man skjuten, det är en man som har blivit skjuten där borta och dom säger att det är Olof Palme.
Nehej, sa jag, alltså det där kunde man ju inte tro på.
Sen så berättade han och då sa han det, ja jag kom precis, sa han, och jag hörde skottet sa han, jag trodde det var en avgasknall.
Och sen så sa han det att han hade varit framme då och tittat och berättade att det vällde fram blod ur munnen och det var lite så där.
Och sen så sa han, jag vet inte, sa han, med det var så likt Lisbeth Palme. Och så tyckte han att polisen var så väldigt brysk mot henne så där och ja. Och sen så sa han att han var hörd, han hade pratat med polisen och blivit hörd av dom.
F: Det sa han också?
G: Ja.
F: Och det var ganska precis 23:40
?
G: Jaa hör du du..
F: Tittade du på klockan?
G: Nej, alltså det är ungefär vad vi beräknade, jag tror att Henry tittade på klockan och noterade det för han trodde också att, han hade det minnet att han kom ungefär 23:40
.
F: Du menar Henry Olofsson?
G: Henry Olofsson, ja.
F: Har Henry Olofsson och du diskuterat det här förhållandet?
G: Hör du du vi satt och pratade om det sen.
F: Samma kväll?
G: Ja. Hur dags kom han, liksom så där, hur dags det kunde ha varit. Du vet att vi satt ju faktiskt och pratade till bekräftelsen kom på radio så blev vi väldigt upprörda, tyckte det var förskräckligt.
F: Var någonstans fanns du vid just den här episoden? När Stig Engström kom in och berättade just det här?
G: Då satt jag i receptionen, då var vi bägge två i receptionen.
F: Henry Olofsson ..
G: Och jag, ja. Anette Kovik hade gått innan jag kom tillbaka från ronden.
F: När kan du beräkna att hon har gått?
G: Du det vet jag inte för det får nog Henry svara på, men omkring något före halv 12 måste det ha varit, för jag måste ha varit ett per minuter i halv 12.
F: Du såg aldrig då när Stig Engström lämnade Skandiahuset?
G. Nej, nej det gjorde jag inte.
F: När man går ut då? Är det samma sak där?
G: Nej då går man bara. Då är det ett vred på insidan av dörren som man bara öppnar, då går man bara rakt ut.
F: Du såg alltså inte Engström något mer den här kvällen?
G: Jo på natten sen.
F: Det gjorde du?
G: För att du vet att han kom ju tillbaka ungefär 20 i 12.
F: 23 och...
G: 40 ungefär, något så där.
Kommer tillbaka och säger det ligger en man skjuten, det är en man som har blivit skjuten där borta och dom säger att det är Olof Palme.
Nehej, sa jag, alltså det där kunde man ju inte tro på.
Sen så berättade han och då sa han det, ja jag kom precis, sa han, och jag hörde skottet sa han, jag trodde det var en avgasknall.
Och sen så sa han det att han hade varit framme då och tittat och berättade att det vällde fram blod ur munnen och det var lite så där.
Och sen så sa han, jag vet inte, sa han, med det var så likt Lisbeth Palme. Och så tyckte han att polisen var så väldigt brysk mot henne så där och ja. Och sen så sa han att han var hörd, han hade pratat med polisen och blivit hörd av dom.
F: Det sa han också?
G: Ja.
F: Och det var ganska precis 23:40
?
G: Jaa hör du du..
F: Tittade du på klockan?
G: Nej, alltså det är ungefär vad vi beräknade, jag tror att Henry tittade på klockan och noterade det för han trodde också att, han hade det minnet att han kom ungefär 23:40
.
F: Du menar Henry Olofsson?
G: Henry Olofsson, ja.
F: Har Henry Olofsson och du diskuterat det här förhållandet?
G: Hör du du vi satt och pratade om det sen.
F: Samma kväll?
G: Ja. Hur dags kom han, liksom så där, hur dags det kunde ha varit. Du vet att vi satt ju faktiskt och pratade till bekräftelsen kom på radio så blev vi väldigt upprörda, tyckte det var förskräckligt.
F: Var någonstans fanns du vid just den här episoden? När Stig Engström kom in och berättade just det här?
G: Då satt jag i receptionen, då var vi bägge två i receptionen.
F: Henry Olofsson ..
G: Och jag, ja. Anette Kovik hade gått innan jag kom tillbaka från ronden.
F: När kan du beräkna att hon har gått?
G: Du det vet jag inte för det får nog Henry svara på, men omkring något före halv 12 måste det ha varit, för jag måste ha varit ett per minuter i halv 12.
F: Du såg aldrig då när Stig Engström lämnade Skandiahuset?
G. Nej, nej det gjorde jag inte.
G: Ja.
F: 20:11
och sen 23:40
.
G: Ja.
F: När han kom in här och berättade om det här om Olof Palme, i vilket tillstånd var han då?
G: Han var skakad.
F: Skakad?
G: Jaa, det var han.
F: Vad hade han för kläder?
G. Han hade väl en duffel på sig, en mörk nånting sånt där, ja, som man knäpper här med såna där konstiga knappar har jag för mig. Och sen hade han, han brukar väl ha en keps också, en rutig.
F: Vad var det för färg på den här duffeln?
G: Det vet... ....jag törs inte...... Jag har ju sett honom så många gånger, jag tror att den är beige-färgad.
F: Du säger med konstiga knappar, du menar..
G: Ja du vet såna där trägrejer.
F: Som liknar trä.
G: Ja just det som man trär.
F: Som man trär i en ögla?
G: Just det.
F: Då förstår jag. Och du tror att den var beige men du är inte säker?
G: Nej.
F: Vad hade han för byxor på sig?
G: ..........
F: Du pratade om hans rutiga keps.
G: Ja det tror jag en sån där uppvikt, det brukar han ha så han hade väl det den kvällen också, det var ju kallt.
F: Med öronlappar?
G: Ja, såna där man viker upp.
F: Vilken färg?
G: Ja den tror jag är brun och lite, om det är blå rutor på den, nej jag törs..du vet vad man minns dåligt (skratt).
F: Bär han glasögon, Stig Engström?
G: Ja.
F: Hade han dom på sig?
G: Det hade han säkert, det hade han säkert, det tror jag för det brukar han ha.
F: Såg du om han var blodig?
G: Nej det var han inte.
F: Inte på händerna och..?
G: Nej inte nånting sånt, nej nej.
F: Bar han på något? Typ väska eller liknande?
G: Ja.
F: 20:11
och sen 23:40
.
G: Ja.
F: När han kom in här och berättade om det här om Olof Palme, i vilket tillstånd var han då?
G: Han var skakad.
F: Skakad?
G: Jaa, det var han.
F: Vad hade han för kläder?
G. Han hade väl en duffel på sig, en mörk nånting sånt där, ja, som man knäpper här med såna där konstiga knappar har jag för mig. Och sen hade han, han brukar väl ha en keps också, en rutig.
F: Vad var det för färg på den här duffeln?
G: Det vet... ....jag törs inte...... Jag har ju sett honom så många gånger, jag tror att den är beige-färgad.
F: Du säger med konstiga knappar, du menar..
G: Ja du vet såna där trägrejer.
F: Som liknar trä.
G: Ja just det som man trär.
F: Som man trär i en ögla?
G: Just det.
F: Då förstår jag. Och du tror att den var beige men du är inte säker?
G: Nej.
F: Vad hade han för byxor på sig?
G: ..........
F: Du pratade om hans rutiga keps.
G: Ja det tror jag en sån där uppvikt, det brukar han ha så han hade väl det den kvällen också, det var ju kallt.
F: Med öronlappar?
G: Ja, såna där man viker upp.
F: Vilken färg?
G: Ja den tror jag är brun och lite, om det är blå rutor på den, nej jag törs..du vet vad man minns dåligt (skratt).
F: Bär han glasögon, Stig Engström?
G: Ja.
F: Hade han dom på sig?
G: Det hade han säkert, det hade han säkert, det tror jag för det brukar han ha.
F: Såg du om han var blodig?
G: Nej det var han inte.
F: Inte på händerna och..?
G: Nej inte nånting sånt, nej nej.
F: Bar han på något? Typ väska eller liknande?
G: Ja han hade väl, det brukar han också ha, en handledsväska och det hade han nog en, det brukar han ha. Men något annat bar han inte på.
F: Vad berättade han mer än du nu har berättat?
G: Jaa, han sa väl inte att han skulle åka hem, han hade missat sista tåget så han skulle ta nån buss från Odenplan så han ringde hem till sin fru antagligen.
F: Han ringde från receptionen?
G: Ja vi har en sån där kundtelefon som han ringde ifrån.
F: Hur länge var han i receptionen?
G: Ja en 10 minuter skulle jag tro ungefär, han var en stund. Det vart så kaotiskt alltihopa för att.
Jag försöker att erinra mig och vad han sa, men det var just det där att han tyckte att polisen hade varit så.. jo, han sa så här också att han var så liten den här mannen, han hade aldrig kunna urskilja att det var Olof Palme bara för att han var så, om han sa att han var vanställd i ansiktet eller så där att det vällde så mycket blod så man kunde inte se vem det var.
Och då sa han, han var så liten, och då sa jag på en gång att Olof Palme var väldigt liten, han var inte mycket längre än vad jag är. Och då sa han, ja jag har aldrig träffat honom.
F: Det sa han?
G: Mm. Han sa, jag har aldrig träffat Olof Palme. Det har inte jag heller men jag har sett honom på nåt, jag kom förbi när han hade haft valmöte i Solna Centrum därför så har jag sett att han var liten.
F: Jag tänkte på, du kom till ditt arbete 20:10
.
G: Ja ungefär.
F: Och då är det meningen att du ska jobba från 20:45
som du sa tidigare, till klockan?
G: 08:15
F: 08:15
. Hela natten då.
G: Ja.
F: Under den här kvällen skulle du tjänstgöra tillsammans med..?
G: Henry Olofsson.
F: Henry Olofsson.
G: Ja.
F: Men du sa tidigare innan vi satte på bandspelaren att han var och spelade bridge.
G: Ja jag tror att han var det för han brukar ju vara det.
F: Men i alla fall, han var ledig?
G: Ja.
F: Och i stället för honom så tjänstgjorde Annette Kovik?
G: Ja.
F: Och hon fanns alltså i receptionen då när du anlände 20:10
.
G: Ja det måste hon ha gjort, det måste hon ha gjort, det törs jag inte säga men det måste hon ha gjort.
F: Personalen som tjänstgjorde där fram till klockan 20:45
......... Ann Söder..
G: Nej, inte Ann Södergren. Ann-Sofi Olofsson
G: Ja han hade väl, det brukar han också ha, en handledsväska och det hade han nog en, det brukar han ha. Men något annat bar han inte på.
F: Vad berättade han mer än du nu har berättat?
G: Jaa, han sa väl inte att han skulle åka hem, han hade missat sista tåget så han skulle ta nån buss från Odenplan så han ringde hem till sin fru antagligen.
F: Han ringde från receptionen?
G: Ja vi har en sån där kundtelefon som han ringde ifrån.
F: Hur länge var han i receptionen?
G: Ja en 10 minuter skulle jag tro ungefär, han var en stund. Det vart så kaotiskt alltihopa för att.
Jag försöker att erinra mig och vad han sa, men det var just det där att han tyckte att polisen hade varit så.. jo, han sa så här också att han var så liten den här mannen, han hade aldrig kunna urskilja att det var Olof Palme bara för att han var så, om han sa att han var vanställd i ansiktet eller så där att det vällde så mycket blod så man kunde inte se vem det var.
Och då sa han, han var så liten, och då sa jag på en gång att Olof Palme var väldigt liten, han var inte mycket längre än vad jag är. Och då sa han, ja jag har aldrig träffat honom.
F: Det sa han?
G: Mm. Han sa, jag har aldrig träffat Olof Palme. Det har inte jag heller men jag har sett honom på nåt, jag kom förbi när han hade haft valmöte i Solna Centrum därför så har jag sett att han var liten.
F: Jag tänkte på, du kom till ditt arbete 20:10
.
G: Ja ungefär.
F: Och då är det meningen att du ska jobba från 20:45
som du sa tidigare, till klockan?
G: 08:15
F: 08:15
. Hela natten då.
G: Ja.
F: Under den här kvällen skulle du tjänstgöra tillsammans med..?
G: Henry Olofsson.
F: Henry Olofsson.
G: Ja.
F: Men du sa tidigare innan vi satte på bandspelaren att han var och spelade bridge.
G: Ja jag tror att han var det för han brukar ju vara det.
F: Men i alla fall, han var ledig?
G: Ja.
F: Och i stället för honom så tjänstgjorde Annette Kovik?
G: Ja.
F: Och hon fanns alltså i receptionen då när du anlände 20:10
.
G: Ja det måste hon ha gjort, det måste hon ha gjort, det törs jag inte säga men det måste hon ha gjort.
F: Personalen som tjänstgjorde där fram till klockan 20:45
......... Ann Söder..
G: Nej, inte Ann Södergren. Ann-Sofi Olofsson
F: Ann-Sofi Olofsson.
G: Mm. Jag tror det, men jag törs inte säga, jag törs inte säga vem var där, för det kan ha varit nån annan. För att, du vet, att det är så många olika som går på eftermiddagspasset så att det..
F: Du nämnde tidigare också att ni brukar turas om, ibland går du ronderingarna, ibland sitter du i receptionen.
G: Ja, du vet att det är så här, vi går, en börjar att gå och så går man då Sveavägen, stora huset och sen börjar nästa och gå dom andra husen, Luntmakargatan 18, Luntmakargatan 22, Luntmakargatan 14-16 och Tunnelgatan 5.
F: Den här aktuella kvällen så berättar du i alla fall att strax efter klockan 21
så började du din rondering på 8 trappor.
G: Ja och går ner.
F: .. våningsplanen ner i huset.
G: Ja oh ja. Och så går jag hela vägen ner.
F: När du då kom till det våningsplan, 1:a våningsplanet där Stig Engström har sitt kontor, var det någonting speciellt du observerade?
G: Nej. Inte nånting, ingenting.
F: Har han någon specialinredning på sitt kontor eller den lokal han disponerar?
G: Eeh hör du du, jag skulle kunna tro att han har det för att han håller på med reklam och sånt, så jag skulle kunna tro att han har nog skärmar du vet, jag vet inte vad sånt där heter, fotogrejer som han lyser i.
F: jag förstår, ett mörkrum.
G: Nej nej nej, inte alls mörkrum. Utan du vet man har man sticker in bilder och tittar i och sånt där.
F: Finns det någon anordning utanför hans lokal, dörren som talar att man inte får gå in där?
G: Nej det gör det inte, nej det gör det inte, oh nej.
F: Jag tänker på typ någon lampa som lyser rött.
G: Nej det finns inte. Det finns bara hans namn och hans foto utanför, det står Stig Engström och så hans foto.
F: Nu var det tänt i korridoren har du berättat?
G: Ja då oh ja, för du vet det är ju helt upptänt i vart enda rum där när vi kommer, det är ingen som släcker utan det går vi och gör. Och när jag visste att han var där så släckte jag inte.
F: Tänkte du på om det lyste under hans dörr?
G: Nej, nej nej och förmodligen gjorde det det men det vet jag inte.
F: Det är inget du reflekterade över?
G: Nej därför att jag visste att han var där, annars vet du om jag inte vet att han är där så släcker jag ner och så kommer han ut och säger var snäll och tänd igen, ifall jag släcker ner för honom då.
F: Då befinner du dig på en trappa och då berättar du att du ifrån en trappa såg ner i receptionen.
G: Ja det gör man och det är efter man har gått förbi Engström.
F: Vad gjorde du efter det att du hade gått förbi Engström? Gick du ner i receptionen då?
F: Ann-Sofi Olofsson.
G: Mm. Jag tror det, men jag törs inte säga, jag törs inte säga vem var där, för det kan ha varit nån annan. För att, du vet, att det är så många olika som går på eftermiddagspasset så att det..
F: Du nämnde tidigare också att ni brukar turas om, ibland går du ronderingarna, ibland sitter du i receptionen.
G: Ja, du vet att det är så här, vi går, en börjar att gå och så går man då Sveavägen, stora huset och sen börjar nästa och gå dom andra husen, Luntmakargatan 18, Luntmakargatan 22, Luntmakargatan 14-16 och Tunnelgatan 5.
F: Den här aktuella kvällen så berättar du i alla fall att strax efter klockan 21
så började du din rondering på 8 trappor.
G: Ja och går ner.
F: .. våningsplanen ner i huset.
G: Ja oh ja. Och så går jag hela vägen ner.
F: När du då kom till det våningsplan, 1:a våningsplanet där Stig Engström har sitt kontor, var det någonting speciellt du observerade?
G: Nej. Inte nånting, ingenting.
F: Har han någon specialinredning på sitt kontor eller den lokal han disponerar?
G: Eeh hör du du, jag skulle kunna tro att han har det för att han håller på med reklam och sånt, så jag skulle kunna tro att han har nog skärmar du vet, jag vet inte vad sånt där heter, fotogrejer som han lyser i.
F: jag förstår, ett mörkrum.
G: Nej nej nej, inte alls mörkrum. Utan du vet man har man sticker in bilder och tittar i och sånt där.
F: Finns det någon anordning utanför hans lokal, dörren som talar att man inte får gå in där?
G: Nej det gör det inte, nej det gör det inte, oh nej.
F: Jag tänker på typ någon lampa som lyser rött.
G: Nej det finns inte. Det finns bara hans namn och hans foto utanför, det står Stig Engström och så hans foto.
F: Nu var det tänt i korridoren har du berättat?
G: Ja då oh ja, för du vet det är ju helt upptänt i vart enda rum där när vi kommer, det är ingen som släcker utan det går vi och gör. Och när jag visste att han var där så släckte jag inte.
F: Tänkte du på om det lyste under hans dörr?
G: Nej, nej nej och förmodligen gjorde det det men det vet jag inte.
F: Det är inget du reflekterade över?
G: Nej därför att jag visste att han var där, annars vet du om jag inte vet att han är där så släcker jag ner och så kommer han ut och säger var snäll och tänd igen, ifall jag släcker ner för honom då.
F: Då befinner du dig på en trappa och då berättar du att du ifrån en trappa såg ner i receptionen.
G: Ja det gör man och det är efter man har gått förbi Engström.
F: Vad gjorde du efter det att du hade gått förbi Engström? Gick du ner i receptionen då?
G: Nej, jag gick inte ner, jag går inte ner då.
F: Vart tog du vägen då?
G: Då fortsatte jag att gå vet du, och sen har man då lokaler sån där bastu och så finns det, och så går man och låser en dörr, Sveavägen 48, som man låser då för att det är lokaler dom har där som dom får vara på kvällarna med träning och solarium och dom har sån där gymnastikhall och teknikhall.
F: Vad kan klockan ha varit ungefär när du befann dig just vid Engströms korridor?
G: Jaa du, ungefär runt 22:3?
.
F: Kom du tillbaka till den korridoren nåt mer under den kvällen?
G: Nej nej nej, inte nån gång. Utan sen går man vidare vet du genom alla dom där lokalerna, genom deras postavdelning.
F: Är lokalerna larmade på något sätt, jag tänkte på dörrar ut, ett sånt stort komplex..
G: Jahadå, alla dörrar, men du vet att det är ingen som kan gå ut genom några dörrar där längre utan dom är låsta med 7-tillhållarlås och det är bara vakten som har nyckel till det.
F: Jag tänkte just på 1986-02-28
.
G: Ja det var låst. S48, alltså Sveavägen 48 låste jag när jag kom ner då .........
F: Finns det dörrar som går ut mot gatan om man har 7-tillhållarnyckel?
G: Ja men det är det ingen som har. Maskinisten Se Hubert Falk har det.
F: Är dom larmade dom dörrarna också?
G: Ja det är dom, dom är larmade. Så att går någon igenom så ser vi det i receptionen och det skriver kortläsaren eller datan.
F: Den här kvällen då 1986-02-28
när du gick på ronderingen, var det någon dörr som utlöste ett larm?
G: Inte vad jag vet, för att jag har inte en aning om det, men det finns på..
F: Om..
G: Om det skulle vara så så finns det uppskrivet på datalista,
F: Men om en dörr larmar när du går ute .. (hostningar).. vad händer då?
G: Ja det händer inte så mycket förstår du, därför att vi vet ju inte, vi har visserligen TV-kameror på så att man ska titta vad det är, om den larmar så går man och tittar om det är någonting men då är det ju redan för sent.
F: Vem går och tittar?
G: Vi, någon i vakten vet du för att vi kallar på varandra, vi har ju kommunikationsradio.
F: Du bär alltså en kommunikationsradio?
G: Ja det gör jag, så ringer man Securitascentralen och så får man gå och stänga eller titta om det är någonting.
F: Något sådant hände alltså inte kvällen 1986-02-28
?
G: Ja tyvärr så hade det hänt det men det vet vi inte. Inte i ytterdörren men en dörr i källaren som går till garaget och där kan man gå ut nån grind och den dörren var inte larmad då, nu är den det.
F: Men det var ingen som meddelade dig att..
G: Nej, jag gick inte ner, jag går inte ner då.
F: Vart tog du vägen då?
G: Då fortsatte jag att gå vet du, och sen har man då lokaler sån där bastu och så finns det, och så går man och låser en dörr, Sveavägen 48, som man låser då för att det är lokaler dom har där som dom får vara på kvällarna med träning och solarium och dom har sån där gymnastikhall och teknikhall.
F: Vad kan klockan ha varit ungefär när du befann dig just vid Engströms korridor?
G: Jaa du, ungefär runt 22:3?
.
F: Kom du tillbaka till den korridoren nåt mer under den kvällen?
G: Nej nej nej, inte nån gång. Utan sen går man vidare vet du genom alla dom där lokalerna, genom deras postavdelning.
F: Är lokalerna larmade på något sätt, jag tänkte på dörrar ut, ett sånt stort komplex..
G: Jahadå, alla dörrar, men du vet att det är ingen som kan gå ut genom några dörrar där längre utan dom är låsta med 7-tillhållarlås och det är bara vakten som har nyckel till det.
F: Jag tänkte just på 1986-02-28
.
G: Ja det var låst. S48, alltså Sveavägen 48 låste jag när jag kom ner då .........
F: Finns det dörrar som går ut mot gatan om man har 7-tillhållarnyckel?
G: Ja men det är det ingen som har. Maskinisten Se Hubert Falk har det.
F: Är dom larmade dom dörrarna också?
G: Ja det är dom, dom är larmade. Så att går någon igenom så ser vi det i receptionen och det skriver kortläsaren eller datan.
F: Den här kvällen då 1986-02-28
när du gick på ronderingen, var det någon dörr som utlöste ett larm?
G: Inte vad jag vet, för att jag har inte en aning om det, men det finns på..
F: Om..
G: Om det skulle vara så så finns det uppskrivet på datalista,
F: Men om en dörr larmar när du går ute .. (hostningar).. vad händer då?
G: Ja det händer inte så mycket förstår du, därför att vi vet ju inte, vi har visserligen TV-kameror på så att man ska titta vad det är, om den larmar så går man och tittar om det är någonting men då är det ju redan för sent.
F: Vem går och tittar?
G: Vi, någon i vakten vet du för att vi kallar på varandra, vi har ju kommunikationsradio.
F: Du bär alltså en kommunikationsradio?
G: Ja det gör jag, så ringer man Securitascentralen och så får man gå och stänga eller titta om det är någonting.
F: Något sådant hände alltså inte kvällen 1986-02-28
?
G: Ja tyvärr så hade det hänt det men det vet vi inte. Inte i ytterdörren men en dörr i källaren som går till garaget och där kan man gå ut nån grind och den dörren var inte larmad då, nu är den det.
F: Men det var ingen som meddelade dig att..
G: Nej hon hade inte märkt det, Anette, att dörren stod öppen, den dörren stod öppen en timma.
Och jag tänkte väl inte på den mycket mer, du vet att jag kommer inte ihåg, för jag brukar reagera så mycket på sådant.
Och då borde jag gått upp och sagt till henne det, men det kan tänkas att den stod så att jag inte såg att den var öppen, du vet att den är inte helt..
F: När konstaterade ni det förhållandet att den hade stått öppen en timme?
G: Det hade dom när dom tittade på datalistan.
F: Vilka dom?
G: En han heter Hans-Olof OlssonReferens behövs
och sen våran kontaktman som heter..Referens behövs
F: Nu menar du den här dörren som är larmad? Den hade alltså stått..
G: En timme.
F: Detta registreras alltså på en data.
G: Ja.
F: Gick du förbi den dörren?
G: Jag går igenom den dörren och jag hade stängt den, så att det, jag återställde den 23:22
.
F: Det var du som gjorde det?
G: Ja helt klart.
F: Men då märkte du inte att den var öppen?
G: Förmodligen så har jag inte märkt det, men sen är det så förstår du att det finns en firma som heter La Carterie en affär som har sitt lager där nere vid den dörren, och som ofta, dom har tydligen nyckel och ställer upp den där dörren.
Han Olsson Referens behövs
brukade komma och frågade mig om det här, då sa jag det att det måste väl vara den La Carterie eftersom ingen reagerade, för då bryr vi oss inte om det för då vet vi att det är dom som är och behöver ha dörren öppen.
F: Du sa du återställde dörren 23:22
?
G: Mm. Det står på datalistan.
F: Det är alltså inget som du har gjort då medvetet.
G: Jo det kan jag mycket väl ha gjort, att dörren har stått öppen och jag kan bara ha tänkt att nu har La Carterie varit här och förbaskade slarv. Men jag vet inte.
F: Är det en dörr som måste låsas med nyckel?
G: Nej, den drar man igen. Och larmet sitter på låskolven.
F: Du sa du hade passerat genom dörren?
G: Ja det gör jag, ser du.
F: Under din rondering då.
G: Ja. Jag kommer du vet, jag går igenom yttre garaget och så går man igenom den dörren in i en korridor.
F: Vad händer när du öppnar dörren?
G: Vad som händer?
F: Ja.
G: Det händer väl ingenting.
F: Går intė larmet?
G: Net det är fördröjt larm, så att om dörren står mer än jag
G: Nej hon hade inte märkt det, Anette, att dörren stod öppen, den dörren stod öppen en timma.
Och jag tänkte väl inte på den mycket mer, du vet att jag kommer inte ihåg, för jag brukar reagera så mycket på sådant.
Och då borde jag gått upp och sagt till henne det, men det kan tänkas att den stod så att jag inte såg att den var öppen, du vet att den är inte helt..
F: När konstaterade ni det förhållandet att den hade stått öppen en timme?
G: Det hade dom när dom tittade på datalistan.
F: Vilka dom?
G: En han heter Hans-Olof OlssonReferens behövs
och sen våran kontaktman som heter..Referens behövs
F: Nu menar du den här dörren som är larmad? Den hade alltså stått..
G: En timme.
F: Detta registreras alltså på en data.
G: Ja.
F: Gick du förbi den dörren?
G: Jag går igenom den dörren och jag hade stängt den, så att det, jag återställde den 23:22
.
F: Det var du som gjorde det?
G: Ja helt klart.
F: Men då märkte du inte att den var öppen?
G: Förmodligen så har jag inte märkt det, men sen är det så förstår du att det finns en firma som heter La Carterie en affär som har sitt lager där nere vid den dörren, och som ofta, dom har tydligen nyckel och ställer upp den där dörren.
Han Olsson Referens behövs
brukade komma och frågade mig om det här, då sa jag det att det måste väl vara den La Carterie eftersom ingen reagerade, för då bryr vi oss inte om det för då vet vi att det är dom som är och behöver ha dörren öppen.
F: Du sa du återställde dörren 23:22
?
G: Mm. Det står på datalistan.
F: Det är alltså inget som du har gjort då medvetet.
G: Jo det kan jag mycket väl ha gjort, att dörren har stått öppen och jag kan bara ha tänkt att nu har La Carterie varit här och förbaskade slarv. Men jag vet inte.
F: Är det en dörr som måste låsas med nyckel?
G: Nej, den drar man igen. Och larmet sitter på låskolven.
F: Du sa du hade passerat genom dörren?
G: Ja det gör jag, ser du.
F: Under din rondering då.
G: Ja. Jag kommer du vet, jag går igenom yttre garaget och så går man igenom den dörren in i en korridor.
F: Vad händer när du öppnar dörren?
G: Vad som händer?
F: Ja.
G: Det händer väl ingenting.
F: Går intė larmet?
G: Net det är fördröjt larm, så att om dörren står mer än jag
G: tror, 6 minuter eller nånting sånt där.
F: Då går larmet?
G: Då går datorn upp.
F: Det talas om ett cykelstall för dom anställda.
G: Ja.
F: Är det samma dörr eller?
G: Nej oh nej, det är tidigare ser du. Så man kommer och går, det är så svårt att beskriva det där, genom cykelstallet ut i garageinfarten, du vet det är en utomhusnerfart till garaget och så går man igenom en liten dörr in i garageporten och in igenom garaget och fram till den här dörren.
Och där går det att gå ut vet du igenom, men man måste ha nyckel för att gå in.
F: Det går att gå ut utan nyckel, men nyckel krävs för att gå in?
G: Ja.
F: Och den dörren är olarmad?
G: Ja, den var då, nu är den inte det, nu är den larmad.
F: Men då kunde man ta sig ut där utan att det registrerades?
G: Ja. Och du vet att det vet ju inte vi om någon har gått igenom den dörren och ut, för det kan, du vet att det kan mycket väl ha suttit nån uppe och arbetat som inte jag kommer ihåg.
För att det gör det så ofta, det sitter människor där uppe vet du, jag känner igen dom, jag reagerar inte jag säger hej bara om dom går förbi. Och är det nån som jag inte känner så frågar jag vem dom är och kollar upp dom
F: En helt annan fråga, du vet inte när Stig Engström hade lämnat Skandia? för att gå ut och äta?
G: Nej. .........
F: .........
G: Och du vet att det är inte alls säkert att ....... för han går bara vet du förbi då, sen kommer han tillbaka.
F: När man kommer inifrån byggnaden så kan man alltså öppna dörren ut själv och ta sig ut?
G: Jaa, oh ja.
F: När man tar sig in i byggnaden och går in i receptionen...
G: Då ska man använda en kortläsare och ha kod, och går inte koden så är man inte behörig, men sen är det lite fel på det där ibland så det är inte alla även dom som är behöriga som kan komma in.
F: Genom att knacka eller ruska?
G: Ja just det man tar i dörren och rycker.
F: Då vet man...
G: Ja men du vet att vi känner ju, ja, vi känner ju dom.
F: Jag har inga fler frågor. Vill du ha bandet uppspelat eller godtar du det som det är.
G. Jag vet vad jag har sagt och jag står faktiskt för det med reservation för mitt dåliga minne.
Förhöret avslutas klockan 10:30
.
Stockholm som ovan
Eric Skoglund
Tor Petrell
G: tror, 6 minuter eller nånting sånt där.
F: Då går larmet?
G: Då går datorn upp.
F: Det talas om ett cykelstall för dom anställda.
G: Ja.
F: Är det samma dörr eller?
G: Nej oh nej, det är tidigare ser du. Så man kommer och går, det är så svårt att beskriva det där, genom cykelstallet ut i garageinfarten, du vet det är en utomhusnerfart till garaget och så går man igenom en liten dörr in i garageporten och in igenom garaget och fram till den här dörren.
Och där går det att gå ut vet du igenom, men man måste ha nyckel för att gå in.
F: Det går att gå ut utan nyckel, men nyckel krävs för att gå in?
G: Ja.
F: Och den dörren är olarmad?
G: Ja, den var då, nu är den inte det, nu är den larmad.
F: Men då kunde man ta sig ut där utan att det registrerades?
G: Ja. Och du vet att det vet ju inte vi om någon har gått igenom den dörren och ut, för det kan, du vet att det kan mycket väl ha suttit nån uppe och arbetat som inte jag kommer ihåg.
För att det gör det så ofta, det sitter människor där uppe vet du, jag känner igen dom, jag reagerar inte jag säger hej bara om dom går förbi. Och är det nån som jag inte känner så frågar jag vem dom är och kollar upp dom
F: En helt annan fråga, du vet inte när Stig Engström hade lämnat Skandia? för att gå ut och äta?
G: Nej. .........
F: .........
G: Och du vet att det är inte alls säkert att ....... för han går bara vet du förbi då, sen kommer han tillbaka.
F: När man kommer inifrån byggnaden så kan man alltså öppna dörren ut själv och ta sig ut?
G: Jaa, oh ja.
F: När man tar sig in i byggnaden och går in i receptionen...
G: Då ska man använda en kortläsare och ha kod, och går inte koden så är man inte behörig, men sen är det lite fel på det där ibland så det är inte alla även dom som är behöriga som kan komma in.
F: Genom att knacka eller ruska?
G: Ja just det man tar i dörren och rycker.
F: Då vet man...
G: Ja men du vet att vi känner ju, ja, vi känner ju dom.
F: Jag har inga fler frågor. Vill du ha bandet uppspelat eller godtar du det som det är.
G. Jag vet vad jag har sagt och jag står faktiskt för det med reservation för mitt dåliga minne.
Förhöret avslutas klockan 10:30
.
Stockholm som ovan
Eric Skoglund
Tor Petrell
Protokoll fört över vittnesförhör med Henry Olofsson född -
,
Boende , c/o Skinnstad, ej telefon.
Anställd Securitas, Skandiahuset Stockholm, tel: 08/7881373. eller 7882630.
Förhöret hållet torsdagen 1986-06-12 08:55
.
Förhörsledare krinsp Tor Petrell.
Henry Olofsson hörs upplysningsvis då om fredagen 1986-02-28
då han tjänstgjorde på Skandia.
F = Förhörsledare
O = Henry Olofsson
FHL Tor Petrell: Kan du då för mig berätta Henry Olofsson, minns du den här dagen, det är en fredag 1986-02-28
.
Henry Olofsson: Ja, jag minns den ganska väl. Men vad jag kommer ihåg är liksom från 23:40
ungefär.
FHL Tor Petrell: Ja, på natten då. När började du din tjänstgöring på Skandia?
Henry Olofsson: Jag börjar egentligen 20:45
men jag hade ringt och bett en flicka som heter Anette Kohut som jobbade på eftermiddagen att ta ett par timmar åt mig så jag kunde spela bridge då på kvällen. Och det gjorde hon. Och jag kom vid 23:00
-tiden ungefär.
FHL Tor Petrell: Vid 23:00
-tiden kommer du dit då.
Henry Olofsson: Ja, jag kom ..... 23:00
.
FHL Tor Petrell: Den här flickan Anette Kohut hon skulle alltså då sluta 20:45
.
Henry Olofsson: Ja, just det.
FHL Tor Petrell: När började hon sitt pass vet du det?
Henry Olofsson: Hon började 16:45
i så fall.
FHL Tor Petrell: Ja, och normalt är att hon slutar 20:45
.Men du tog kontakt med henne för att du ville ha några timmar ledigt och hon gick med på det.
Henry Olofsson: Ja, hon gick med..
FHL Tor Petrell: Så ditt första besök på Skandia den dagen det var alltså vid 23:00
-tiden när du kom dit då.
Protokoll fört över vittnesförhör med Henry Olofsson född -
,
Boende , c/o Skinnstad, ej telefon.
Anställd Securitas, Skandiahuset Stockholm, tel: 08/7881373. eller 7882630.
Förhöret hållet torsdagen 1986-06-12 08:55
.
Förhörsledare krinsp Tor Petrell.
Henry Olofsson hörs upplysningsvis då om fredagen 1986-02-28
då han tjänstgjorde på Skandia.
F = Förhörsledare
O = Henry Olofsson
FHL Tor Petrell: Kan du då för mig berätta Henry Olofsson, minns du den här dagen, det är en fredag 1986-02-28
.
Henry Olofsson: Ja, jag minns den ganska väl. Men vad jag kommer ihåg är liksom från 23:40
ungefär.
FHL Tor Petrell: Ja, på natten då. När började du din tjänstgöring på Skandia?
Henry Olofsson: Jag börjar egentligen 20:45
men jag hade ringt och bett en flicka som heter Anette Kohut som jobbade på eftermiddagen att ta ett par timmar åt mig så jag kunde spela bridge då på kvällen. Och det gjorde hon. Och jag kom vid 23:00
-tiden ungefär.
FHL Tor Petrell: Vid 23:00
-tiden kommer du dit då.
Henry Olofsson: Ja, jag kom ..... 23:00
.
FHL Tor Petrell: Den här flickan Anette Kohut hon skulle alltså då sluta 20:45
.
Henry Olofsson: Ja, just det.
FHL Tor Petrell: När började hon sitt pass vet du det?
Henry Olofsson: Hon började 16:45
i så fall.
FHL Tor Petrell: Ja, och normalt är att hon slutar 20:45
.Men du tog kontakt med henne för att du ville ha några timmar ledigt och hon gick med på det.
Henry Olofsson: Ja, hon gick med..
FHL Tor Petrell: Så ditt första besök på Skandia den dagen det var alltså vid 23:00
-tiden när du kom dit då.
Henry Olofsson: Stämmer.
FHL Tor Petrell: Vem satt i receptionen då?
Henry Olofsson: Det var Anette Kohut som satt där.
FHL Tor Petrell: Fanns det någon mer där?
Henry Olofsson: Inte just då när jag kom. Det var bara hon där.
FHL Tor Petrell: Ja. En annan fråga, du kanske inte vet, vem tjänstgjorde ihop med Anette Kohut på hennes ordinarie pass då? Fram till 20:45
.
Henry Olofsson: Ja, det vet jag faktiskt inte.
FHL Tor Petrell: Det vet du inte.
Henry Olofsson: Jag skulle, nej, jag vet inte alls.
FHL Tor Petrell: I alla fall när du kom klockan 23:00
då ungefär då var Anette Kohut ensam i receptionen.
Henry Olofsson: Ja, det stämmer.
FHL Tor Petrell: Vem jobbade hon ihop med eller vem skulle du jobba ihop med den kvällen?
Henry Olofsson: Jag skulle jobba ihop med Anna-Lisa Gahn.
FHL Tor Petrell: Ja, var någonstans var hon vet du det?
Henry Olofsson: Hon var ute på rondering och hon var troligtvis någonstans på våning ett eller på bottenplanet.
FHL Tor Petrell: Ja. Varför tror du det?
Henry Olofsson: Ja, dels för att ronderingen ska avslutas halv tolv 23:30
då och att jag har ett minne av att hon kom ner vid 23:15
, efter att jag hade bytt om och skulle avlösa Anette Kohut då. Så kom hon ner i receptionen någon vidare och så gick hon vidare. Det är ungefär normal rutin när det gäller tid och allting.
FHL Tor Petrell: Så ni turas om då efter vad jag förstår att rondera?
Henry Olofsson: Ja, just det.
FHL Tor Petrell: Någon ska sitta i receptionen och en går och ronderar?
Henry Olofsson: Ja, just det.
FHL Tor Petrell: Och ni är två som tjänstgör.
Henry Olofsson: Ja.
FHL Tor Petrell: När du kom till jobbet så gick du alltså och bytte om och sedan var klockan 23:15
då gick du upp för att avlösa Anette.
Henry Olofsson: Ja, jag gick bakom receptionen och bytte om då, Sedan gick jag in till, jag gick på toaletten, hämtade en kopp kaffe och så gick jag till receptionen och då var hon 23:15
ungefär.
Henry Olofsson: Stämmer.
FHL Tor Petrell: Vem satt i receptionen då?
Henry Olofsson: Det var Anette Kohut som satt där.
FHL Tor Petrell: Fanns det någon mer där?
Henry Olofsson: Inte just då när jag kom. Det var bara hon där.
FHL Tor Petrell: Ja. En annan fråga, du kanske inte vet, vem tjänstgjorde ihop med Anette Kohut på hennes ordinarie pass då? Fram till 20:45
.
Henry Olofsson: Ja, det vet jag faktiskt inte.
FHL Tor Petrell: Det vet du inte.
Henry Olofsson: Jag skulle, nej, jag vet inte alls.
FHL Tor Petrell: I alla fall när du kom klockan 23:00
då ungefär då var Anette Kohut ensam i receptionen.
Henry Olofsson: Ja, det stämmer.
FHL Tor Petrell: Vem jobbade hon ihop med eller vem skulle du jobba ihop med den kvällen?
Henry Olofsson: Jag skulle jobba ihop med Anna-Lisa Gahn.
FHL Tor Petrell: Ja, var någonstans var hon vet du det?
Henry Olofsson: Hon var ute på rondering och hon var troligtvis någonstans på våning ett eller på bottenplanet.
FHL Tor Petrell: Ja. Varför tror du det?
Henry Olofsson: Ja, dels för att ronderingen ska avslutas halv tolv 23:30
då och att jag har ett minne av att hon kom ner vid 23:15
, efter att jag hade bytt om och skulle avlösa Anette Kohut då. Så kom hon ner i receptionen någon vidare och så gick hon vidare. Det är ungefär normal rutin när det gäller tid och allting.
FHL Tor Petrell: Så ni turas om då efter vad jag förstår att rondera?
Henry Olofsson: Ja, just det.
FHL Tor Petrell: Någon ska sitta i receptionen och en går och ronderar?
Henry Olofsson: Ja, just det.
FHL Tor Petrell: Och ni är två som tjänstgör.
Henry Olofsson: Ja.
FHL Tor Petrell: När du kom till jobbet så gick du alltså och bytte om och sedan var klockan 23:15
då gick du upp för att avlösa Anette.
Henry Olofsson: Ja, jag gick bakom receptionen och bytte om då, Sedan gick jag in till, jag gick på toaletten, hämtade en kopp kaffe och så gick jag till receptionen och då var hon 23:15
ungefär.
FHL Tor Petrell: Ja, kan du berätta vad som hände därefter när Annette Kohut lämnade och..
Henry Olofsson: Ja, när jag kom dit då så bytte vi, gick hon och bytte om tror jag, hon brukar vara ganska snabb på det.
Sedan när hon gick ut igen i receptionen så pratade vi en liten stund. För hon skulle jobba på morgonen igen. Ja, frågade om hun ville komma lite senare eller någonting.
Och medan vi höll på prata där så kom Stig Engström.
FHL Tor Petrell: Mm, varifrån då?
Henry Olofsson: Innefrån huset, troligtvis från sitt rum då på en trappa.
Och, ja, jag har pratat med honom ganska mycket, frågade om han haft mycket att göra och då sade han att han hade slutfört ett jobb som var tvungen vara klart för han skulle på semester nästa vecka.
Sedan stod vi och pratade i ett par minuter. Och sedan ungefär 23:20
så skulle han gå iväg hem då för att ta sista T-banan hem.
Han bor tydligen utåt Mörby eller Danderyd någonting. Och tåget kommer på Centralen kvart i tolv.
FHL Tor Petrell: Ja, hur gjorde han när han kom ut, har ni några rutiner att de ska stämpla eller att de måste ha nyckel och låsa upp dörren eller någonting sådant?
Henry Olofsson: Nej, om han har stämplat ut så gjorde han det innan man kom ut till receptionen så att säga, så det är en sådan sak som vi inte såg om han gjorde eller inte.
FHL Tor Petrell: Det syns inte från receptionen?
Henry Olofsson: Nej, men troligtvis gjorde han det eftersom han skulle på semester.
FHL Tor Petrell: Ja, och efter det här lilla samtalet med honom så gick han därifrån.
Henry Olofsson: Ja, så önskade jag honom trevlig semester som man brukar göra.
FHL Tor Petrell: Och då var fortfarande Annette Kohut kvar?
Henry Olofsson: Det var hon.
FHL Tor Petrell: Hur kommer man ut där, är dörren låst från receptionen?
Henry Olofsson: Dörren är låst, ja, antingen så kan man öppna dörren åt dem när de går ut eller också har dom ett låsvred på dörren som de kan öppna själva.
FHL Tor Petrell: Ja. Efter att Stig Engström hade lämnat lokalen och huset vad hände sedan? Åkte Annette Kohut hem eller stannade hon kvar?
Henry Olofsson: Ja, hon stannade väl kvar en stund till och så pratade vi, omkring halvtolv ungefär skulle hon gå ner till garaget och
FHL Tor Petrell: Ja, kan du berätta vad som hände därefter när Annette Kohut lämnade och..
Henry Olofsson: Ja, när jag kom dit då så bytte vi, gick hon och bytte om tror jag, hon brukar vara ganska snabb på det.
Sedan när hon gick ut igen i receptionen så pratade vi en liten stund. För hon skulle jobba på morgonen igen. Ja, frågade om hun ville komma lite senare eller någonting.
Och medan vi höll på prata där så kom Stig Engström.
FHL Tor Petrell: Mm, varifrån då?
Henry Olofsson: Innefrån huset, troligtvis från sitt rum då på en trappa.
Och, ja, jag har pratat med honom ganska mycket, frågade om han haft mycket att göra och då sade han att han hade slutfört ett jobb som var tvungen vara klart för han skulle på semester nästa vecka.
Sedan stod vi och pratade i ett par minuter. Och sedan ungefär 23:20
så skulle han gå iväg hem då för att ta sista T-banan hem.
Han bor tydligen utåt Mörby eller Danderyd någonting. Och tåget kommer på Centralen kvart i tolv.
FHL Tor Petrell: Ja, hur gjorde han när han kom ut, har ni några rutiner att de ska stämpla eller att de måste ha nyckel och låsa upp dörren eller någonting sådant?
Henry Olofsson: Nej, om han har stämplat ut så gjorde han det innan man kom ut till receptionen så att säga, så det är en sådan sak som vi inte såg om han gjorde eller inte.
FHL Tor Petrell: Det syns inte från receptionen?
Henry Olofsson: Nej, men troligtvis gjorde han det eftersom han skulle på semester.
FHL Tor Petrell: Ja, och efter det här lilla samtalet med honom så gick han därifrån.
Henry Olofsson: Ja, så önskade jag honom trevlig semester som man brukar göra.
FHL Tor Petrell: Och då var fortfarande Annette Kohut kvar?
Henry Olofsson: Det var hon.
FHL Tor Petrell: Hur kommer man ut där, är dörren låst från receptionen?
Henry Olofsson: Dörren är låst, ja, antingen så kan man öppna dörren åt dem när de går ut eller också har dom ett låsvred på dörren som de kan öppna själva.
FHL Tor Petrell: Ja. Efter att Stig Engström hade lämnat lokalen och huset vad hände sedan? Åkte Annette Kohut hem eller stannade hon kvar?
Henry Olofsson: Ja, hon stannade väl kvar en stund till och så pratade vi, omkring halvtolv ungefär skulle hon gå ner till garaget och
Henry Olofsson: hämta sin bil och köra hem.
FHL Tor Petrell: Mm. Hur kommer man till garaget från receptionen?
Henry Olofsson: Det får man gå in i, ja, genom inre dörrarna till hisshallen och ta hissen en trappa ner och så gå en gång bort till, till yttre garaget som vi kallar det och där hade hon sin bil parkerad.
FHL Tor Petrell: Och det var vad hon gjorde då.
Henry Olofsson: Ja,..
FHL Tor Petrell: Sedan såg du inte henne något mer då?
Henry Olofsson: Nej, jag såg när hon körde ut då, det brukar man titta..
FHL Tor Petrell: Det ser du alltså från din plats i receptionen?
Henry Olofsson: Ja, just det, det finns kamera.
FHL Tor Petrell: Vad har hon för bil?
Henry Olofsson: Ja, jag är dålig på bilmärken, hon har en liten jag har för mig att hon sagt att hon har en liten Audi eller någonting, en blåfärgad sak.
FHL Tor Petrell: Blåfärgad.
Henry Olofsson: Jag vet inte vad det kan för modell på den.
FHL Tor Petrell: Är det en modern eller gammal bil?
Henry Olofsson: Jag tippar 3-4 år gammal. Kännetecken är väl, jag vet inte om det finns sollucka på den...
FHL Tor Petrell: Mm. Du observerade alltså när hon åkte ut från garaget då.
Henry Olofsson: Ja.
FHL Tor Petrell: Och dom här garagedörrarna dom stängs automatiskt.
Henry Olofsson: Ja.
FHL Tor Petrell: Åkte hon direkt då efter hon kom ut på gatan, åkte därifrån eller stannade hon på något sätt?
Henry Olofsson: Det såg jag faktiskt inte. Man har mest kameran riktad mot grindarna så man ser när de kör ut och sedan när de kommit ut på gatan så ser man dom inte.
FHL Tor Petrell: Jaha du ser i kamera, du ser i en monitor.
Henry Olofsson: Ja, just det en liten monitor.
FHL Tor Petrell: Du har alltså ingen visuell kontakt med henne, så du ser bilen själv genom något fönster?
Henry Olofsson: Nej, det har jag inte, utan det är på baksidan på Skandiahuset.
FHL Tor Petrell: Jaha. Och sedan?
Henry Olofsson: Ja, i samband med att hon gick iväg, åkte iväg så kom väl Anna-Lisa Gahn tillbaka då från sin rondering vad jag vet. Jag vet inte om det var direkt efter eller om det var ett par
Henry Olofsson: hämta sin bil och köra hem.
FHL Tor Petrell: Mm. Hur kommer man till garaget från receptionen?
Henry Olofsson: Det får man gå in i, ja, genom inre dörrarna till hisshallen och ta hissen en trappa ner och så gå en gång bort till, till yttre garaget som vi kallar det och där hade hon sin bil parkerad.
FHL Tor Petrell: Och det var vad hon gjorde då.
Henry Olofsson: Ja,..
FHL Tor Petrell: Sedan såg du inte henne något mer då?
Henry Olofsson: Nej, jag såg när hon körde ut då, det brukar man titta..
FHL Tor Petrell: Det ser du alltså från din plats i receptionen?
Henry Olofsson: Ja, just det, det finns kamera.
FHL Tor Petrell: Vad har hon för bil?
Henry Olofsson: Ja, jag är dålig på bilmärken, hon har en liten jag har för mig att hon sagt att hon har en liten Audi eller någonting, en blåfärgad sak.
FHL Tor Petrell: Blåfärgad.
Henry Olofsson: Jag vet inte vad det kan för modell på den.
FHL Tor Petrell: Är det en modern eller gammal bil?
Henry Olofsson: Jag tippar 3-4 år gammal. Kännetecken är väl, jag vet inte om det finns sollucka på den...
FHL Tor Petrell: Mm. Du observerade alltså när hon åkte ut från garaget då.
Henry Olofsson: Ja.
FHL Tor Petrell: Och dom här garagedörrarna dom stängs automatiskt.
Henry Olofsson: Ja.
FHL Tor Petrell: Åkte hon direkt då efter hon kom ut på gatan, åkte därifrån eller stannade hon på något sätt?
Henry Olofsson: Det såg jag faktiskt inte. Man har mest kameran riktad mot grindarna så man ser när de kör ut och sedan när de kommit ut på gatan så ser man dom inte.
FHL Tor Petrell: Jaha du ser i kamera, du ser i en monitor.
Henry Olofsson: Ja, just det en liten monitor.
FHL Tor Petrell: Du har alltså ingen visuell kontakt med henne, så du ser bilen själv genom något fönster?
Henry Olofsson: Nej, det har jag inte, utan det är på baksidan på Skandiahuset.
FHL Tor Petrell: Jaha. Och sedan?
Henry Olofsson: Ja, i samband med att hon gick iväg, åkte iväg så kom väl Anna-Lisa Gahn tillbaka då från sin rondering vad jag vet. Jag vet inte om det var direkt efter eller om det var ett par
Henry Olofsson: minuter senare men hon kom i alla fall ett par minuter efter halv tolv då tillbaka till receptionen.
FHL Tor Petrell: Hur vet du dom här tiderna tittade du på klockan?
Henry Olofsson: Ja, det gör man väl också, det är en sådan där regel så att säga, halvtolv ska vi vara klara för då är det den andres tur att gå ut på sin rondering så att säga.
Det är sådana där hålltider som vi har, så det kan slå fel på ett par minuter upp och ner men vi brukar hålla det här.
FHL Tor Petrell: Mm. Sedan kom Anna-Lisa Gahn och vad hände sedan?
Henry Olofsson: Ja. Jag antar att vi pratar ett par minuter och sedan tror jag att hon gick in och hämtade något slags kaffe eller någonting.
Sedan när hon kom tillbaka ut så dröjde det inte många minuter förrän Stig Engström kom tillbaka. Som jag tyckte i ett relativt chockat tillstånd.
FHL Tor Petrell: Ja, kan du berätta ingående om dina iakttagelser just vad beträffar detta?
Henry Olofsson: Ja, normalt sätt så brukar han till exempel använda sitt passerkort för att öppna ytterdörren för att ta sig in.
Nu så bultade han på dörren, inte kraftigt men man uppmärksammade att han var där ute och ville bli insläppt i alla fall. Han såg lite uppskrämd ut så vi släppte in honom.
Sedan kom han in, var väl lite osammanhängande och berättade att det var en man som hade blivit skjuten borta vid T-banegången vid Tunnelgatan.
Och att det var någon som sagt att det Olof Palme men det trodde han inte för att mannen ifråga var så liten och sedan att kvinnan som stod bredvid tyckte han inte liknade Lisbeth Palme.
Tyckte det var lite otroligt att han skulle kunna bli skjuten då. Men så sade han att det var en man som hade sagt att, han hade tydligen frågat den här mannen som påstått att det var Olof Palme att du skämtar väl, och då sade mannen att det här är ingenting man skämtar om.
Och sedan ville han låna telefonen och ringa hem till sin fru och meddela att han kommer försent hem då för han missade sista T-banan och skulle ta nattbuss hem.
Så stod vi och pratade några minuter och jag vet inte om vi frågade om han ville ha en taxi eller inte men han sade att han skulle ta nattbuss hem då. Så gick han ut.
Henry Olofsson: minuter senare men hon kom i alla fall ett par minuter efter halv tolv då tillbaka till receptionen.
FHL Tor Petrell: Hur vet du dom här tiderna tittade du på klockan?
Henry Olofsson: Ja, det gör man väl också, det är en sådan där regel så att säga, halvtolv ska vi vara klara för då är det den andres tur att gå ut på sin rondering så att säga.
Det är sådana där hålltider som vi har, så det kan slå fel på ett par minuter upp och ner men vi brukar hålla det här.
FHL Tor Petrell: Mm. Sedan kom Anna-Lisa Gahn och vad hände sedan?
Henry Olofsson: Ja. Jag antar att vi pratar ett par minuter och sedan tror jag att hon gick in och hämtade något slags kaffe eller någonting.
Sedan när hon kom tillbaka ut så dröjde det inte många minuter förrän Stig Engström kom tillbaka. Som jag tyckte i ett relativt chockat tillstånd.
FHL Tor Petrell: Ja, kan du berätta ingående om dina iakttagelser just vad beträffar detta?
Henry Olofsson: Ja, normalt sätt så brukar han till exempel använda sitt passerkort för att öppna ytterdörren för att ta sig in.
Nu så bultade han på dörren, inte kraftigt men man uppmärksammade att han var där ute och ville bli insläppt i alla fall. Han såg lite uppskrämd ut så vi släppte in honom.
Sedan kom han in, var väl lite osammanhängande och berättade att det var en man som hade blivit skjuten borta vid T-banegången vid Tunnelgatan.
Och att det var någon som sagt att det Olof Palme men det trodde han inte för att mannen ifråga var så liten och sedan att kvinnan som stod bredvid tyckte han inte liknade Lisbeth Palme.
Tyckte det var lite otroligt att han skulle kunna bli skjuten då. Men så sade han att det var en man som hade sagt att, han hade tydligen frågat den här mannen som påstått att det var Olof Palme att du skämtar väl, och då sade mannen att det här är ingenting man skämtar om.
Och sedan ville han låna telefonen och ringa hem till sin fru och meddela att han kommer försent hem då för han missade sista T-banan och skulle ta nattbuss hem.
Så stod vi och pratade några minuter och jag vet inte om vi frågade om han ville ha en taxi eller inte men han sade att han skulle ta nattbuss hem då. Så gick han ut.
FHL Tor Petrell: Kommer du ihåg vad han mer berättade om just det här när han kom in i receptionen. Hade han gjort någon åtgärd där ute eller på annat sätt hjälpt till på gatan då?
Henry Olofsson: Nej, vad jag kommer ihåg så fick jag intrycket av att han hade, först när han pratade att han hade tydligen gått fram och hjälpt till att vända den här mannen som hade blivit skjuten tillrätta, lagt honom på rygg så att säga.
Men senare när han, ett par minuter senare när han mer redlig så att säga så fick jag inte alls det intrycket, att han var en bit ifrån när det hände och han gick fram och tittade vem det var medan de personerna som tog hand om Olof Palme som hade blivit skjuten, hade vänt honom rätt och försökt ge konstgjord andning. Och, ja..
FHL Tor Petrell: Du fick det intrycket att han inte hade varit framme och vänt då?
Henry Olofsson: Nej, just det utan han var en bit ifrån när det hände och så hade han gått fram och tittat på vem det är. Det är en sådan sak som man gör automatiskt även om man inte är så intresserad av det.
FHL Tor Petrell: Vad berättade han mer? Hade han sett någon person eller någon gärningsman?
Henry Olofsson: Ingenting sådant sade han.
FHL Tor Petrell: Nej.
Henry Olofsson: Han hade nog när han började lugna ner sig mest bekymrad att han skulle ringa hem till sin fru och meddela att han skulle bli försenad hem då. Han såg väldigt, när han gick iväg sedan så tyckte jag han såg väldigt , vad ska jag säga, hjälplös ut, så jag tyckte inte han skulle gå och ta nattbussen, han såg inte ut att kunna klara sig dit för det första ... han var väldigt chockad.
FHL Tor Petrell: Mm. Så han var upprörd då när han kom in, du sade att han bultade på dörren och så.
Henry Olofsson: Ja.
FHL Tor Petrell: Och han var osammanhängande nämnde du, du menar han var, talade osammanhängande kanske eller..?
Henry Olofsson: Ja, det blir väl, man får en liten chock då så tänker man väl mer än man pratar så att säga, så man slänger ur sig lösryckta meningar och ord som inte passar ihop riktigt. Så han såg ut
FHL Tor Petrell: Kommer du ihåg vad han mer berättade om just det här när han kom in i receptionen. Hade han gjort någon åtgärd där ute eller på annat sätt hjälpt till på gatan då?
Henry Olofsson: Nej, vad jag kommer ihåg så fick jag intrycket av att han hade, först när han pratade att han hade tydligen gått fram och hjälpt till att vända den här mannen som hade blivit skjuten tillrätta, lagt honom på rygg så att säga.
Men senare när han, ett par minuter senare när han mer redlig så att säga så fick jag inte alls det intrycket, att han var en bit ifrån när det hände och han gick fram och tittade vem det var medan de personerna som tog hand om Olof Palme som hade blivit skjuten, hade vänt honom rätt och försökt ge konstgjord andning. Och, ja..
FHL Tor Petrell: Du fick det intrycket att han inte hade varit framme och vänt då?
Henry Olofsson: Nej, just det utan han var en bit ifrån när det hände och så hade han gått fram och tittat på vem det är. Det är en sådan sak som man gör automatiskt även om man inte är så intresserad av det.
FHL Tor Petrell: Vad berättade han mer? Hade han sett någon person eller någon gärningsman?
Henry Olofsson: Ingenting sådant sade han.
FHL Tor Petrell: Nej.
Henry Olofsson: Han hade nog när han började lugna ner sig mest bekymrad att han skulle ringa hem till sin fru och meddela att han skulle bli försenad hem då. Han såg väldigt, när han gick iväg sedan så tyckte jag han såg väldigt , vad ska jag säga, hjälplös ut, så jag tyckte inte han skulle gå och ta nattbussen, han såg inte ut att kunna klara sig dit för det första ... han var väldigt chockad.
FHL Tor Petrell: Mm. Så han var upprörd då när han kom in, du sade att han bultade på dörren och så.
Henry Olofsson: Ja.
FHL Tor Petrell: Och han var osammanhängande nämnde du, du menar han var, talade osammanhängande kanske eller..?
Henry Olofsson: Ja, det blir väl, man får en liten chock då så tänker man väl mer än man pratar så att säga, så man slänger ur sig lösryckta meningar och ord som inte passar ihop riktigt. Så han såg ut
Henry Olofsson: att ha varit med om någonting som han tyckte var ganska otäckt.
FHL Tor Petrell: Ja. Tänkte du på om Engström var blodig? Om han hade blod på händerna eller i ansiktet eller någonting sådant?
Henry Olofsson: Ja, första intrycket man fick att han varit framme och vänt på honom så tittade man honom då.
FHL Tor Petrell: Gjorde du det?
Henry Olofsson: Ja, jag tittade lite flyktigt på honom och tyckte inte att jag såg något blod på honom direkt. Så jag trodde bara att han hade pratat då. Så att han inte alls hade varit framme ..
FHL Tor Petrell: Så du observerade inget blod.
Henry Olofsson: Nej. Det är möjligt att han hade haft någonstans på kläderna men det var ingenting som jag uppmärksammade direkt inte.
FHL Tor Petrell: Nej, hur var han klädd?
Henry Olofsson: Ja, han var klädd i någon mörkblå jacka, jag vet inte om den var så kallad trekvartslång eller om den var midjekort. Men jag tippar att den var trekvartslång.
FHL Tor Petrell: Mm. Vad var det för slags jacka?
Henry Olofsson: Ja.
FHL Tor Petrell: Var det typ någon sådan där sportjacka eller var det en modern jacka eller var det så kallad gubbjacka?
Henry Olofsson: Ja,jag fick för mig att det var ingen modern täckjacka utan det kan varit en lite äldre sådan där gubbmodell som man kallar det för.
FHL Tor Petrell: Ja, någon typ slät jacka då?
Henry Olofsson: Ja. Inget speciellt.. Så brukar han ha keps också, jag vet inte om han hade det vid det här tillfället men eftersom det var vinter så antar jag att han hade det.
FHL Tor Petrell: Men det är inget du minns att han hade?
Henry Olofsson: Nej, det är liksom en sådan sak som man tänker på honom så tänker man på att han har keps. Brukar ha det på ..........
FHL Tor Petrell: Mm. Hade han någon slags väska av något slag?
Henry Olofsson: Ja, jag är inte riktigt säker men han brukar ha en sådan där liten handledsväska. Som man har lite,ja, plånbok och nycklar och någon anteckningsbok..
FHL Tor Petrell: Mm, du menar en sådan där med rem på.
Henry Olofsson: Ja just det, typ 15x10 cm ungefär i den storleken.
Henry Olofsson: att ha varit med om någonting som han tyckte var ganska otäckt.
FHL Tor Petrell: Ja. Tänkte du på om Engström var blodig? Om han hade blod på händerna eller i ansiktet eller någonting sådant?
Henry Olofsson: Ja, första intrycket man fick att han varit framme och vänt på honom så tittade man honom då.
FHL Tor Petrell: Gjorde du det?
Henry Olofsson: Ja, jag tittade lite flyktigt på honom och tyckte inte att jag såg något blod på honom direkt. Så jag trodde bara att han hade pratat då. Så att han inte alls hade varit framme ..
FHL Tor Petrell: Så du observerade inget blod.
Henry Olofsson: Nej. Det är möjligt att han hade haft någonstans på kläderna men det var ingenting som jag uppmärksammade direkt inte.
FHL Tor Petrell: Nej, hur var han klädd?
Henry Olofsson: Ja, han var klädd i någon mörkblå jacka, jag vet inte om den var så kallad trekvartslång eller om den var midjekort. Men jag tippar att den var trekvartslång.
FHL Tor Petrell: Mm. Vad var det för slags jacka?
Henry Olofsson: Ja.
FHL Tor Petrell: Var det typ någon sådan där sportjacka eller var det en modern jacka eller var det så kallad gubbjacka?
Henry Olofsson: Ja,jag fick för mig att det var ingen modern täckjacka utan det kan varit en lite äldre sådan där gubbmodell som man kallar det för.
FHL Tor Petrell: Ja, någon typ slät jacka då?
Henry Olofsson: Ja. Inget speciellt.. Så brukar han ha keps också, jag vet inte om han hade det vid det här tillfället men eftersom det var vinter så antar jag att han hade det.
FHL Tor Petrell: Men det är inget du minns att han hade?
Henry Olofsson: Nej, det är liksom en sådan sak som man tänker på honom så tänker man på att han har keps. Brukar ha det på ..........
FHL Tor Petrell: Mm. Hade han någon slags väska av något slag?
Henry Olofsson: Ja, jag är inte riktigt säker men han brukar ha en sådan där liten handledsväska. Som man har lite,ja, plånbok och nycklar och någon anteckningsbok..
FHL Tor Petrell: Mm, du menar en sådan där med rem på.
Henry Olofsson: Ja just det, typ 15x10 cm ungefär i den storleken.
FHL Tor Petrell: Vet du vilken färg?
Henry Olofsson: Jag antar att den är svart.
FHL Tor Petrell: Vad hade han för byxor på sig då, kommer du ihåg det, tänkte du på det?
Henry Olofsson: Nej, det är sådan där sak som man inte registrerar om det inte är extrema byxor på sig.
FHL Tor Petrell: Den här kepsen som du inte minns om du såg, den som du säger att han brukade ha, vad är det för slags keps?
Henry Olofsson: Ja, jag vet inte vad man kan kalla den, men det är väl en gammal ordinär kepsmodell så att säga. Gråaktig.
FHL Tor Petrell: Ja, är den olikfärgad, när jag tänker på keps så tänker jag direkt på en rutig, rutigt tyg.
Henry Olofsson: Ja.
FHL Tor Petrell: Kan du beskriva mönstret och sådant där, eller om den var flerfärgad eller om det var något speciellt?
Henry Olofsson: Ja, jag kan inte riktigt säga men jag kan tänka mig att den var mönstrad i fyrkanter med olika gråtoner i. Men det är ingenting som jag kommer ihåg från just det här tillfället. Det är bara sådan minnesbild man har att han brukar ha sådan keps.
FHL Tor Petrell: Kan du beskriva den mer, finns det exempelvis något skydd för öronen eller för ansiktet? Det finns ju olika kepsar, det finns ju kepsar som man har på sommaren och..
Henry Olofsson: Den som jag kommer att tänka på den hade nog öronlappar i alla fall, som man binder ovanpå.
FHL Tor Petrell: Ja någon ställningsanordning där.
Henry Olofsson: Ja, just det.
FHL Tor Petrell: Vad var klockan då Engström kom in då, när han bultade på dörren?
Henry Olofsson: Ungefär 23:4?
.
FHL Tor Petrell: Ja tittade du på klockan?
Henry Olofsson: Ja, jag tittade på klockan.
FHL Tor Petrell: När han kom in.
Henry Olofsson: Ja, jag tyckte det var lite konstigt att han kom tillbaka så pass sent efter då. Det var ungefär 20 minuter efter det att han hade gått iväg.
FHL Tor Petrell: Men sedan lämnade i alla fall Engström då Skandia och begav sig hemåt.
FHL Tor Petrell: Vet du vilken färg?
Henry Olofsson: Jag antar att den är svart.
FHL Tor Petrell: Vad hade han för byxor på sig då, kommer du ihåg det, tänkte du på det?
Henry Olofsson: Nej, det är sådan där sak som man inte registrerar om det inte är extrema byxor på sig.
FHL Tor Petrell: Den här kepsen som du inte minns om du såg, den som du säger att han brukade ha, vad är det för slags keps?
Henry Olofsson: Ja, jag vet inte vad man kan kalla den, men det är väl en gammal ordinär kepsmodell så att säga. Gråaktig.
FHL Tor Petrell: Ja, är den olikfärgad, när jag tänker på keps så tänker jag direkt på en rutig, rutigt tyg.
Henry Olofsson: Ja.
FHL Tor Petrell: Kan du beskriva mönstret och sådant där, eller om den var flerfärgad eller om det var något speciellt?
Henry Olofsson: Ja, jag kan inte riktigt säga men jag kan tänka mig att den var mönstrad i fyrkanter med olika gråtoner i. Men det är ingenting som jag kommer ihåg från just det här tillfället. Det är bara sådan minnesbild man har att han brukar ha sådan keps.
FHL Tor Petrell: Kan du beskriva den mer, finns det exempelvis något skydd för öronen eller för ansiktet? Det finns ju olika kepsar, det finns ju kepsar som man har på sommaren och..
Henry Olofsson: Den som jag kommer att tänka på den hade nog öronlappar i alla fall, som man binder ovanpå.
FHL Tor Petrell: Ja någon ställningsanordning där.
Henry Olofsson: Ja, just det.
FHL Tor Petrell: Vad var klockan då Engström kom in då, när han bultade på dörren?
Henry Olofsson: Ungefär 23:4?
.
FHL Tor Petrell: Ja tittade du på klockan?
Henry Olofsson: Ja, jag tittade på klockan.
FHL Tor Petrell: När han kom in.
Henry Olofsson: Ja, jag tyckte det var lite konstigt att han kom tillbaka så pass sent efter då. Det var ungefär 20 minuter efter det att han hade gått iväg.
FHL Tor Petrell: Men sedan lämnade i alla fall Engström då Skandia och begav sig hemåt.
Henry Olofsson: Ja.
FHL Tor Petrell: Var det något speciellt som hände då?
Henry Olofsson: Nej, efter att han hade gått så satt vi väl bara och pratade en stund om det här, att det kanske var Olof Palme som var skjuten och kopplade på radion då för att få lyssna på nyheterna. För de brukar sända extra när det är något speciellt.
Och sedan vid tolvtiden ungefär så tyckte jag det var dags att gå ut på min rondering då. Vilket jag gjorde också.
FHL Tor Petrell: Mm. Sedan hände inget mer speciellt då?
Henry Olofsson: Nej, inte i samband med det.
FHL Tor Petrell: Jag tänkte när ni sitter här i receptionen så har ni väl någon form av indikerings... för jag antar väl att en del dörrar och lokaler är larmade i huset.
Henry Olofsson: Ja, de flesta dörrarna är larmade. Alla ytterdörrar är larmade. Låsta för det mesta så här dags på dygnet.
FHL Tor Petrell: Mm. När du kom till din arbetsplats berättade då Annette Kohut om något larm? Att det hade larmats eller informerade hon dig om, för jag menar det är väl vanligt när man kommer att den man löser av informerar vad som har hänt under kvällen.
Henry Olofsson: Ja. Hon sade ingenting i den vägen i alla fall åt mig. Utan jag har tagit för vana när jag kommer att gå fram till panelen och titta vad det är för larm som ligger inne. Det kan ju vara sådana som de glömt bort eller..
FHL Tor Petrell: Vad menar du med larm som ligger inne..?
Henry Olofsson: Sådana dörrar som är uppställda och ger larm så att de indikerar att man ska gå och stänga dom.
FHL Tor Petrell: Ja, det fanns inget sådant när du kom?
Henry Olofsson: Det fanns nog ett par dörrar eller ett par larm som låg inne så att säga men det var nog ingen som jag tänkte var så där att man skulle åtgärda direkt så att säga.
FHL Tor Petrell: Nej. Kommer du ihåg var det var dom här dörrarna var, fanns i huset?
Henry Olofsson: Nej, inte exakt. Men jag har minne av i alla fall att den här så kallade gröna dörren som vi kallar den, vilket är dörren i garaget då som troligtvis var uppställd så att den gav larm.
Henry Olofsson: Ja.
FHL Tor Petrell: Var det något speciellt som hände då?
Henry Olofsson: Nej, efter att han hade gått så satt vi väl bara och pratade en stund om det här, att det kanske var Olof Palme som var skjuten och kopplade på radion då för att få lyssna på nyheterna. För de brukar sända extra när det är något speciellt.
Och sedan vid tolvtiden ungefär så tyckte jag det var dags att gå ut på min rondering då. Vilket jag gjorde också.
FHL Tor Petrell: Mm. Sedan hände inget mer speciellt då?
Henry Olofsson: Nej, inte i samband med det.
FHL Tor Petrell: Jag tänkte när ni sitter här i receptionen så har ni väl någon form av indikerings... för jag antar väl att en del dörrar och lokaler är larmade i huset.
Henry Olofsson: Ja, de flesta dörrarna är larmade. Alla ytterdörrar är larmade. Låsta för det mesta så här dags på dygnet.
FHL Tor Petrell: Mm. När du kom till din arbetsplats berättade då Annette Kohut om något larm? Att det hade larmats eller informerade hon dig om, för jag menar det är väl vanligt när man kommer att den man löser av informerar vad som har hänt under kvällen.
Henry Olofsson: Ja. Hon sade ingenting i den vägen i alla fall åt mig. Utan jag har tagit för vana när jag kommer att gå fram till panelen och titta vad det är för larm som ligger inne. Det kan ju vara sådana som de glömt bort eller..
FHL Tor Petrell: Vad menar du med larm som ligger inne..?
Henry Olofsson: Sådana dörrar som är uppställda och ger larm så att de indikerar att man ska gå och stänga dom.
FHL Tor Petrell: Ja, det fanns inget sådant när du kom?
Henry Olofsson: Det fanns nog ett par dörrar eller ett par larm som låg inne så att säga men det var nog ingen som jag tänkte var så där att man skulle åtgärda direkt så att säga.
FHL Tor Petrell: Nej. Kommer du ihåg var det var dom här dörrarna var, fanns i huset?
Henry Olofsson: Nej, inte exakt. Men jag har minne av i alla fall att den här så kallade gröna dörren som vi kallar den, vilket är dörren i garaget då som troligtvis var uppställd så att den gav larm.
Henry Olofsson: Men det är ganska normalt på fredagar eftersom affären La Carterie har ett lager där nere. Så att dom har egen nyckel som går från lagret, öppnar dörren och går upp i affären då.
FHL Tor Petrell: Mm, så de kan gå genom den gröna dörren?
Henry Olofsson: Ja, just det, det är bara det att vi måste släppa ner dom i garaget först. Den vägen kan dom inte komma ner själva.
FHL Tor Petrell: Nej. Gjorde ni någonting åt den där dörren sedan, har du något minne av det, den gröna dörren.
Henry Olofsson: Ja, jag antar att Anna-Lisa Gahn när hon gick sin rondering då, i slutet av den ett par minuter innan hon slutar gick igenom den gröna dörren så att säga och stängde den ifall den var öppen.
FHL Tor Petrell: Ja, och det måste hon ha gjort innan hon kom i receptionen då till dig?
Henry Olofsson: Ja, just det, efter halv tolv,ja ,just det.
FHL Tor Petrell: Ja, innan hon avslutade sin rondering.
Henry Olofsson: Ja, det är riktigt.
FHL Tor Petrell: Och hon, Anna-Lisa Gahn har inte berättat då om att hon kanske skulle fått något anrop från personen i receptionen om att hon skulle åtgärda någonting, exempelvis någon dörr som larmad?
Henry Olofsson: Nej, det har hon inte gjort.
FHL Tor Petrell: Det har hon inte gjort.
Henry Olofsson: Nej, för det brukar väl vara så att är det någon av dörrarna inom, speciellt den där gröna dörren, om den går upp så brukar man väl reagera på om man inte vet att de här människorna från La Carterie är nere i garaget. Då brukar man väl göra något åt det.
FHL Tor Petrell: Mm. Det här La Carterie du sade tidigare att dom hjälps ner garaget, kan vi gå in på dom detaljerna lite grann.
Henry Olofsson: Ja, de åker fram till den här garage..... på baksidan, på Luntmakargatan.
Och trycker på en signal som ger en indikering på larmpanelen och vi trycker upp den och kan prata med dom. Fråga vem det är. Brukar för det mesta säga att det är Lennart från La Carterie för det är han som äger affären, ja, så släpper vi ner honom då.
Henry Olofsson: Men det är ganska normalt på fredagar eftersom affären La Carterie har ett lager där nere. Så att dom har egen nyckel som går från lagret, öppnar dörren och går upp i affären då.
FHL Tor Petrell: Mm, så de kan gå genom den gröna dörren?
Henry Olofsson: Ja, just det, det är bara det att vi måste släppa ner dom i garaget först. Den vägen kan dom inte komma ner själva.
FHL Tor Petrell: Nej. Gjorde ni någonting åt den där dörren sedan, har du något minne av det, den gröna dörren.
Henry Olofsson: Ja, jag antar att Anna-Lisa Gahn när hon gick sin rondering då, i slutet av den ett par minuter innan hon slutar gick igenom den gröna dörren så att säga och stängde den ifall den var öppen.
FHL Tor Petrell: Ja, och det måste hon ha gjort innan hon kom i receptionen då till dig?
Henry Olofsson: Ja, just det, efter halv tolv,ja ,just det.
FHL Tor Petrell: Ja, innan hon avslutade sin rondering.
Henry Olofsson: Ja, det är riktigt.
FHL Tor Petrell: Och hon, Anna-Lisa Gahn har inte berättat då om att hon kanske skulle fått något anrop från personen i receptionen om att hon skulle åtgärda någonting, exempelvis någon dörr som larmad?
Henry Olofsson: Nej, det har hon inte gjort.
FHL Tor Petrell: Det har hon inte gjort.
Henry Olofsson: Nej, för det brukar väl vara så att är det någon av dörrarna inom, speciellt den där gröna dörren, om den går upp så brukar man väl reagera på om man inte vet att de här människorna från La Carterie är nere i garaget. Då brukar man väl göra något åt det.
FHL Tor Petrell: Mm. Det här La Carterie du sade tidigare att dom hjälps ner garaget, kan vi gå in på dom detaljerna lite grann.
Henry Olofsson: Ja, de åker fram till den här garage..... på baksidan, på Luntmakargatan.
Och trycker på en signal som ger en indikering på larmpanelen och vi trycker upp den och kan prata med dom. Fråga vem det är. Brukar för det mesta säga att det är Lennart från La Carterie för det är han som äger affären, ja, så släpper vi ner honom då.
FHL Tor Petrell: Sedan åker dom ner i garaget.
Henry Olofsson: Ja, just det.
FHL Tor Petrell: Vad händer där nere sedan, då ställer dom bilen naturligtvis men sedan tar dom sig vidare någonstans?
Henry Olofsson: Ja, de brukar för det mesta gå in i lagret, eller genom gröna dörren upp i affären.
FHL Tor Petrell: Ja. För att komma till affären så måste man passera den gröna dörren.
Henry Olofsson: Ja, just det.
FHL Tor Petrell: Och då kommer man in, då är man inne i Skandias lokaler kan man säga.
Henry Olofsson: Ja.
FHL Tor Petrell: Och sedan upp till affären då?
Henry Olofsson: Ja, jag vet inte exakt hur de gör men jag antar att de har något slags lager som är inne i Skandias lokaler då, i bottenplan.. eller övre källaren som det heter. Att dom har någon lokal som de använder som lager som är i förbindelse med affären då.
FHL Tor Petrell: Mm. När de ska ta sig ut därifrån hur gör dom då? När de kommer ner i garaget alltså då har de passerat den gröna dörren.
Henry Olofsson: Ja, då brukar dom bara sätta sig i sin bil och sedan åka ut. För garageport och garagegrind öppnas automatiskt.
FHL Tor Petrell: Det gör dom.
Henry Olofsson: Ja.
FHL Tor Petrell: När man kommer innefrån och ska ut.
Henry Olofsson: Ja, och de brukar väl för det mesta inte meddela när de åker ut utan de brukar bara åka ut.
FHL Tor Petrell: Vad finns det för ingångar till Skandia förutom receptionen och garaget?
Henry Olofsson: Det finns två ingångar från Sveavägen. Sveavägen 42 och en Sveavägen 48. Och sedan finns det på baksidan också, tre stycken dörrar. Luntmakargatan 19, 25 och 29.
FHL Tor Petrell: Mm. På Sveavägen, receptionen är den belägen på 42:an?
Henry Olofsson: Det är Sveavägen 44. Det är ungefär mitt på Skandiahuset.
FHL Tor Petrell: De här andra ingångarna kan man komma in i huset kvällstid?
Henry Olofsson: Det ska man inte efter, Sveavägen 48 kan man väl komma in till halv tio ungefär. Då ska den låsas. Men de andra dörrarna ska vara låsta vid ,ja, vid sextiden ungefär. Med ett sjutill-
FHL Tor Petrell: Sedan åker dom ner i garaget.
Henry Olofsson: Ja, just det.
FHL Tor Petrell: Vad händer där nere sedan, då ställer dom bilen naturligtvis men sedan tar dom sig vidare någonstans?
Henry Olofsson: Ja, de brukar för det mesta gå in i lagret, eller genom gröna dörren upp i affären.
FHL Tor Petrell: Ja. För att komma till affären så måste man passera den gröna dörren.
Henry Olofsson: Ja, just det.
FHL Tor Petrell: Och då kommer man in, då är man inne i Skandias lokaler kan man säga.
Henry Olofsson: Ja.
FHL Tor Petrell: Och sedan upp till affären då?
Henry Olofsson: Ja, jag vet inte exakt hur de gör men jag antar att de har något slags lager som är inne i Skandias lokaler då, i bottenplan.. eller övre källaren som det heter. Att dom har någon lokal som de använder som lager som är i förbindelse med affären då.
FHL Tor Petrell: Mm. När de ska ta sig ut därifrån hur gör dom då? När de kommer ner i garaget alltså då har de passerat den gröna dörren.
Henry Olofsson: Ja, då brukar dom bara sätta sig i sin bil och sedan åka ut. För garageport och garagegrind öppnas automatiskt.
FHL Tor Petrell: Det gör dom.
Henry Olofsson: Ja.
FHL Tor Petrell: När man kommer innefrån och ska ut.
Henry Olofsson: Ja, och de brukar väl för det mesta inte meddela när de åker ut utan de brukar bara åka ut.
FHL Tor Petrell: Vad finns det för ingångar till Skandia förutom receptionen och garaget?
Henry Olofsson: Det finns två ingångar från Sveavägen. Sveavägen 42 och en Sveavägen 48. Och sedan finns det på baksidan också, tre stycken dörrar. Luntmakargatan 19, 25 och 29.
FHL Tor Petrell: Mm. På Sveavägen, receptionen är den belägen på 42:an?
Henry Olofsson: Det är Sveavägen 44. Det är ungefär mitt på Skandiahuset.
FHL Tor Petrell: De här andra ingångarna kan man komma in i huset kvällstid?
Henry Olofsson: Det ska man inte efter, Sveavägen 48 kan man väl komma in till halv tio ungefär. Då ska den låsas. Men de andra dörrarna ska vara låsta vid ,ja, vid sextiden ungefär. Med ett sjutill-
Henry Olofsson: hållarlås som gör att man måste ha både sjutillhållarlås och den vanliga nyckeln för att komma in då. Eller sjutillhållarnyckel och passerkort.
FHL Tor Petrell: Mm. Är det personal som har den kombinationen?
Henry Olofsson: Ja, det finns nog en del som har sjutillhållarnyckeln i alla fall. Men den är nyligen bytt så jag tror inte att det är så många som har den. Jag antar att det är Eriksson som är chef för fastighetsavdelningen då och så några till som kan ha den.
FHL Tor Petrell: Mm. Kan Stig Engström ha nyckeln?
Henry Olofsson: Nja, han har troligtvis inte sjutillhållarnyckeln men han kan ha den andra nyckeln så att säga.
FHL Tor Petrell: Vad är det för nyckel?
Henry Olofsson: Ja, jag tror att det är en Assa nyckel. För han, den nyckeln som vi använder som huvudnyckel när vi går rondering går till de flesta lås i huset och den är väl den nyckeln han har i sin dörr då på en trappa.
FHL Tor Petrell: Mm. Jag har hört en uppgift om något cykelgarage där personalen ställer sina cyklar. Och det ska finnas någon dörr man kan ta sig igenom där då och komma ut på gatan.
Henry Olofsson: Ja, just det.
FHL Tor Petrell: Var ligger den någonstans?
Henry Olofsson: Cykelgaraget ligger i nedfarten mellan garagegrinden och garageporten.
FHL Tor Petrell: Ja, mellan där?
Henry Olofsson: Ja.
FHL Tor Petrell: Hur tar man sig in i cykelgaraget?
Henry Olofsson: Då måste man ha sitt passerkort och kod då för att kunna ta sig in.
FHL Tor Petrell: Det är ett kodlås?
Henry Olofsson: Ja.
FHL Tor Petrell: Registreras passeringen på något sätt?
Henry Olofsson: Nej, det gör den inte. Jo, det gör den väl så att den kommer upp på någon indikering hos själva passerkortssystemet men vi får ingen indikering på att det är någon som går in eller ut genom cykelgaraget.
FHL Tor Petrell: Nej. Sedan kommer man in i cykelgaraget då, vart tar man sig
Henry Olofsson: hållarlås som gör att man måste ha både sjutillhållarlås och den vanliga nyckeln för att komma in då. Eller sjutillhållarnyckel och passerkort.
FHL Tor Petrell: Mm. Är det personal som har den kombinationen?
Henry Olofsson: Ja, det finns nog en del som har sjutillhållarnyckeln i alla fall. Men den är nyligen bytt så jag tror inte att det är så många som har den. Jag antar att det är Eriksson som är chef för fastighetsavdelningen då och så några till som kan ha den.
FHL Tor Petrell: Mm. Kan Stig Engström ha nyckeln?
Henry Olofsson: Nja, han har troligtvis inte sjutillhållarnyckeln men han kan ha den andra nyckeln så att säga.
FHL Tor Petrell: Vad är det för nyckel?
Henry Olofsson: Ja, jag tror att det är en Assa nyckel. För han, den nyckeln som vi använder som huvudnyckel när vi går rondering går till de flesta lås i huset och den är väl den nyckeln han har i sin dörr då på en trappa.
FHL Tor Petrell: Mm. Jag har hört en uppgift om något cykelgarage där personalen ställer sina cyklar. Och det ska finnas någon dörr man kan ta sig igenom där då och komma ut på gatan.
Henry Olofsson: Ja, just det.
FHL Tor Petrell: Var ligger den någonstans?
Henry Olofsson: Cykelgaraget ligger i nedfarten mellan garagegrinden och garageporten.
FHL Tor Petrell: Ja, mellan där?
Henry Olofsson: Ja.
FHL Tor Petrell: Hur tar man sig in i cykelgaraget?
Henry Olofsson: Då måste man ha sitt passerkort och kod då för att kunna ta sig in.
FHL Tor Petrell: Det är ett kodlås?
Henry Olofsson: Ja.
FHL Tor Petrell: Registreras passeringen på något sätt?
Henry Olofsson: Nej, det gör den inte. Jo, det gör den väl så att den kommer upp på någon indikering hos själva passerkortssystemet men vi får ingen indikering på att det är någon som går in eller ut genom cykelgaraget.
FHL Tor Petrell: Nej. Sedan kommer man in i cykelgaraget då, vart tar man sig
FHL Tor Petrell: vidare sedan? Är det någon larmad dörr?
Henry Olofsson: Nej, det är det inte utan sedan är det väl bara i stort sett ..... tillgång till hela Skandiahuset i stort sett.
FHL Tor Petrell: Mm. Hur länge kan en dörr vara öppen då, en larmad dörr vara öppen innan larmet går?
Henry Olofsson: Det är lite olika beroende på vilken tid de har satt på larmet.
Men den här gröna dörren som jag pratade om, var det i alla fall fem minuters larmfördröjning på den. Den kan stå öppen fem minuter innan man får en indikering om att den är öppen.
Men som sagt i cykelgaragets dörr, den är inte larmad på något sätt.
FHL Tor Petrell: Har ni någon bevakning visuellt eller med tv-kamera på just cykeldörren om man säger så?
Henry Olofsson: Nej, .
Så har dom väl kommit in innanför garagegrindarna så kan dom om de har nyckel ta sig in eller så kan dom, det händer emellanåt att garage .... eller cykelgaragedörren då inte slår igen riktigt utan det är en sådan dörr som man är tvungen att stänga när man går sin rondering första ronden.
Så den kan vara öppen ett par timmar då på kvällen kanske.
FHL Tor Petrell: Du menar dörren mot gatan nej..?
Henry Olofsson: Nej, utan dörren från cykelgaraget ner i garagenedfarten och mellan garagegrinden .....
FHL Tor Petrell: Så om någan person öppnar dörren från cykelkällaren ut på gatan eller viseverse från gatan och går in i cykelkällaren så ni som sitter i receptionen ni har då inga möjligheter att se att någon gör det då. Det är inget som indikerar att dörren öppnas?
Henry Olofsson: Nu är det så att garagegrinden indikerar när de går igenom den eller när dom öppnar den, men då i februari så fanns det ingenting sådant.
Utan hade man en nyckel som passade till garagegrinden så kunde man gå in osedd om inte vi såg i kameran då och så kunde dom, ja, troligtvis använda samma nyckel till garaget då. Det är samma huvudnyckel vad jag kommer ihåg.
FHL Tor Petrell: Ja. och ingen indikering på vare sig garage eller cykeldörren i februari, den 28:e ?
Henry Olofsson: Nej, inte om de använde nyckel.
FHL Tor Petrell: Hur menar du då? Om de använder nyckel, hur ska dom annars..?
FHL Tor Petrell: vidare sedan? Är det någon larmad dörr?
Henry Olofsson: Nej, det är det inte utan sedan är det väl bara i stort sett ..... tillgång till hela Skandiahuset i stort sett.
FHL Tor Petrell: Mm. Hur länge kan en dörr vara öppen då, en larmad dörr vara öppen innan larmet går?
Henry Olofsson: Det är lite olika beroende på vilken tid de har satt på larmet.
Men den här gröna dörren som jag pratade om, var det i alla fall fem minuters larmfördröjning på den. Den kan stå öppen fem minuter innan man får en indikering om att den är öppen.
Men som sagt i cykelgaragets dörr, den är inte larmad på något sätt.
FHL Tor Petrell: Har ni någon bevakning visuellt eller med tv-kamera på just cykeldörren om man säger så?
Henry Olofsson: Nej, .
Så har dom väl kommit in innanför garagegrindarna så kan dom om de har nyckel ta sig in eller så kan dom, det händer emellanåt att garage .... eller cykelgaragedörren då inte slår igen riktigt utan det är en sådan dörr som man är tvungen att stänga när man går sin rondering första ronden.
Så den kan vara öppen ett par timmar då på kvällen kanske.
FHL Tor Petrell: Du menar dörren mot gatan nej..?
Henry Olofsson: Nej, utan dörren från cykelgaraget ner i garagenedfarten och mellan garagegrinden .....
FHL Tor Petrell: Så om någan person öppnar dörren från cykelkällaren ut på gatan eller viseverse från gatan och går in i cykelkällaren så ni som sitter i receptionen ni har då inga möjligheter att se att någon gör det då. Det är inget som indikerar att dörren öppnas?
Henry Olofsson: Nu är det så att garagegrinden indikerar när de går igenom den eller när dom öppnar den, men då i februari så fanns det ingenting sådant.
Utan hade man en nyckel som passade till garagegrinden så kunde man gå in osedd om inte vi såg i kameran då och så kunde dom, ja, troligtvis använda samma nyckel till garaget då. Det är samma huvudnyckel vad jag kommer ihåg.
FHL Tor Petrell: Ja. och ingen indikering på vare sig garage eller cykeldörren i februari, den 28:e ?
Henry Olofsson: Nej, inte om de använde nyckel.
FHL Tor Petrell: Hur menar du då? Om de använder nyckel, hur ska dom annars..?
Henry Olofsson: Dom kan använda passerkortet då för att ta sig in i cykelgaraget och då blir det indikering på själva passerkortssystemet.
FHL Tor Petrell: Jaha, men det är inget som ni ser receptionen?
Henry Olofsson: Nej, inget som vi ser. Inget sådant.
FHL Tor Petrell: Nehe. En avslutande fråga bara. Du säger att du hade tittat på klockan under de här olika episoderna du har berättat om.
Vet du om den här klockan gick rätt och vad var det för slags klocka?
Är det en klocka som sitter i receptionen då?
Henry Olofsson: Ja, för det mesta brukar man titta på den klockan som hänger på väggen då, och den är väl inte såvidare exakt, den kan nog vara en-två minuter både för sen och för tidig.
Men så har vi på larmpanelen då en klocka som är mer exakt då. Som i alla fall håller sig inom en minuts differans från riktiga tiden då.
Och vilken klocka man tittar på, vilken tid som det är man tittar på det vet jag inte men jag antar att man tittar på den på väggen. Den sitter ju bäst till där.
FHL Tor Petrell: Mm. Jag tänkte fråga en sak till, de här passerkorten du har pratat om, det fordras alltså att man ska kunna ta sig in genom en dörr?
Henry Olofsson: Ja, just det.
FHL Tor Petrell: Då får man alltså sticka in passerkortet i någon mottagar-... då?
Henry Olofsson: Ja, kortläsare. Och på vanlig arbetstid från sju eller halv åtta på morgonen till kl halv sex på kvällen då kan man ta sig in genom baksidan, Luntmakargatan 25 då.
Och även vid receptionen med kort och kod. Eller med enbart kort så att säga och sedan efter halv sex så måste man använda kort plus kod för att ta sig in.
FHL Tor Petrell: Om vi nu håller oss på kvällstid från klockan 18:00
och framåt då och man ska passera genom receptionen ...
vänt kassetten,
Sidan två av förhör med Henry Olofsson.
FHL Tor Petrell: Frågan ställdes då när man ska gå genom receptionen och ut från fastigheten efter klockan 18:00
behöver man då använda sitt passerkort?
Henry Olofsson: Dom kan använda passerkortet då för att ta sig in i cykelgaraget och då blir det indikering på själva passerkortssystemet.
FHL Tor Petrell: Jaha, men det är inget som ni ser receptionen?
Henry Olofsson: Nej, inget som vi ser. Inget sådant.
FHL Tor Petrell: Nehe. En avslutande fråga bara. Du säger att du hade tittat på klockan under de här olika episoderna du har berättat om.
Vet du om den här klockan gick rätt och vad var det för slags klocka?
Är det en klocka som sitter i receptionen då?
Henry Olofsson: Ja, för det mesta brukar man titta på den klockan som hänger på väggen då, och den är väl inte såvidare exakt, den kan nog vara en-två minuter både för sen och för tidig.
Men så har vi på larmpanelen då en klocka som är mer exakt då. Som i alla fall håller sig inom en minuts differans från riktiga tiden då.
Och vilken klocka man tittar på, vilken tid som det är man tittar på det vet jag inte men jag antar att man tittar på den på väggen. Den sitter ju bäst till där.
FHL Tor Petrell: Mm. Jag tänkte fråga en sak till, de här passerkorten du har pratat om, det fordras alltså att man ska kunna ta sig in genom en dörr?
Henry Olofsson: Ja, just det.
FHL Tor Petrell: Då får man alltså sticka in passerkortet i någon mottagar-... då?
Henry Olofsson: Ja, kortläsare. Och på vanlig arbetstid från sju eller halv åtta på morgonen till kl halv sex på kvällen då kan man ta sig in genom baksidan, Luntmakargatan 25 då.
Och även vid receptionen med kort och kod. Eller med enbart kort så att säga och sedan efter halv sex så måste man använda kort plus kod för att ta sig in.
FHL Tor Petrell: Om vi nu håller oss på kvällstid från klockan 18:00
och framåt då och man ska passera genom receptionen ...
vänt kassetten,
Sidan två av förhör med Henry Olofsson.
FHL Tor Petrell: Frågan ställdes då när man ska gå genom receptionen och ut från fastigheten efter klockan 18:00
behöver man då använda sitt passerkort?
Henry Olofsson: För att gå ut så behöver man inte använda passerkort. Då kan man gå rakt ut så att säga.
De inre dörrarna är ju, har rörelsedeckare som, om man går in i dess område så öppnas dörrarna och sedan är dom ute i receptionen. Sedan är det bara att gå ut genom ytterdörren. Med hjälp av låsvredet.
FHL Tor Petrell: Sedan när man kommer tillbaka och kliver in då från gatan på Skandia kvällstid hur tar man sig in då, använder man passerkortet då?
Henry Olofsson: Ja, normalt sätt så ska man använda passerkortet, och slå in sin kod och ta sig in då.
Men det blir väl så mycket, ofta att är det någon person som man känner igen så brukar man öppna dörren åt den personen och för det mesta brukar man väl inte göra någon anteckning om man vet att de varit inne förut och gått ut en stund och ätit eller någonting och så kommer tillbaka.
Det brukar man inte göra någon markering i den här liggaren som vi har utan då brukar man ja, för det mesta låta dom gå in utan ...
FHL Tor Petrell: Det är ganska vanligt det du berättar nu då, att göra så?
Henry Olofsson: Ja, kan vi säga att det blir hälften av fallen ungefär. Men då är det för det mesta en person som man känner ganska väl.
Jag kan ju inte säga hur de gjorde dom som hade eftermiddagspasset men man brukar väl göra så när man har jobbat ett par år så brukar man känna igen dom här som brukar jobba.
FHL Tor Petrell: Ja, krinsp E Skoglund har anslutit, har du några frågor?
S: Ja, jag skulle vilja fråga lite grann beträffande det här larmet som går 22:35
. Kan det vara så att Annette Kohut som har sin bil i garaget har utlöst det larmet, det är min fråga.
Henry Olofsson: Ja, möjligheten finns, jag är inte där som sagt, och hon kan ha lämnat receptionen för att gå ner till sin bil och hämtat någonting och då när hon går tillbaka och inte stänger dörren riktigt ordentligt så att den här fördröjningen på fem minuter ger ett larm. Det är fullt möjligt.
Krinsp Eric Skoglund: Så när du kommer till arbetsplatsen finns Kohut där då?
Henry Olofsson: Ja, det gör hon, hon sitter i receptionen.
Krinsp Eric Skoglund: Vem är hon tillsammans med?
Henry Olofsson: Hon sitter helt ensam där i receptionen.
Henry Olofsson: För att gå ut så behöver man inte använda passerkort. Då kan man gå rakt ut så att säga.
De inre dörrarna är ju, har rörelsedeckare som, om man går in i dess område så öppnas dörrarna och sedan är dom ute i receptionen. Sedan är det bara att gå ut genom ytterdörren. Med hjälp av låsvredet.
FHL Tor Petrell: Sedan när man kommer tillbaka och kliver in då från gatan på Skandia kvällstid hur tar man sig in då, använder man passerkortet då?
Henry Olofsson: Ja, normalt sätt så ska man använda passerkortet, och slå in sin kod och ta sig in då.
Men det blir väl så mycket, ofta att är det någon person som man känner igen så brukar man öppna dörren åt den personen och för det mesta brukar man väl inte göra någon anteckning om man vet att de varit inne förut och gått ut en stund och ätit eller någonting och så kommer tillbaka.
Det brukar man inte göra någon markering i den här liggaren som vi har utan då brukar man ja, för det mesta låta dom gå in utan ...
FHL Tor Petrell: Det är ganska vanligt det du berättar nu då, att göra så?
Henry Olofsson: Ja, kan vi säga att det blir hälften av fallen ungefär. Men då är det för det mesta en person som man känner ganska väl.
Jag kan ju inte säga hur de gjorde dom som hade eftermiddagspasset men man brukar väl göra så när man har jobbat ett par år så brukar man känna igen dom här som brukar jobba.
FHL Tor Petrell: Ja, krinsp E Skoglund har anslutit, har du några frågor?
S: Ja, jag skulle vilja fråga lite grann beträffande det här larmet som går 22:35
. Kan det vara så att Annette Kohut som har sin bil i garaget har utlöst det larmet, det är min fråga.
Henry Olofsson: Ja, möjligheten finns, jag är inte där som sagt, och hon kan ha lämnat receptionen för att gå ner till sin bil och hämtat någonting och då när hon går tillbaka och inte stänger dörren riktigt ordentligt så att den här fördröjningen på fem minuter ger ett larm. Det är fullt möjligt.
Krinsp Eric Skoglund: Så när du kommer till arbetsplatsen finns Kohut där då?
Henry Olofsson: Ja, det gör hon, hon sitter i receptionen.
Krinsp Eric Skoglund: Vem är hon tillsammans med?
Henry Olofsson: Hon sitter helt ensam där i receptionen.
Krinsp Eric Skoglund: Har hon haft något sällskap under kvällen utav arbetskamrater eller annan person?
Henry Olofsson: Ja, hon har haft sällskap av den personen som hon jobbar tillsammans med Anna-Lisa Gahn.
Krinsp Eric Skoglund: Ingen annan?
Henry Olofsson: Inte vad jag vet, nej.
Krinsp Eric Skoglund: Hon har inte sagt någonting?
Henry Olofsson: Nej, det har hon inte gjort.
Krinsp Eric Skoglund: Normalt är det alltså du som ska stå som kvittens på det här larmet, återställandet av larmet?
Henry Olofsson: Ja, just det. Jag skulle börja kvart i nio då men jag kom inte förrän klockan 23:00
ungefär.
Så normalt sätt skulle det varit jag som stått för kvittensen men eftersom det är hon som jobbar istället för mig så står hon för kvittensen.
Krinsp Eric Skoglund: En annan sak när jag satt och lyssnade här är att när vi pratade om den gröna dörren, och du säger att ni brukar hjälpa dom ner i garaget, firman som har....
Henry Olofsson: Ja.
Krinsp Eric Skoglund: Och då kommer en följdfråga från mig nämligen , hände någonting sådant där den här kvällen?
Henry Olofsson: Det vet jag faktiskt inte för jag fick ingen uppgift om att de från La Carterie var nere i garaget.
Men eftersom de inte åtgärdade larmet från den gröna dörren så antar jag att de visste om eller trodde att La Carterie var där nere och arbetade.
För är det inte La Carterie som är där nere och larmet går då går man ner och tittar vad det är för någonting.
Krinsp Eric Skoglund: ........... svar på det huruvida de den här kvällen begärt att komma ner i garaget med er hjälp.
Henry Olofsson: Ja, någon av dom personerna som satt då från kvart i fem på eftermiddagen till kvart i nio eller Annette Kohut då från den tiden kvart i nio tills jag kom.
Eller Anna-Lisa Gahn under den tiden, kvart i nio till jag kom. Det måste någon av dom veta om de släppt ner dom från La Carterie eller inte för det har inte jag någon aning om.
Och det var ingen som sade någonting att dom var nere i garaget när jag kom.
Krinsp Eric Skoglund: Tack jag har inga fler frågor.
FHL Tor Petrell: Inte jag heller.
Krinsp Eric Skoglund: Har hon haft något sällskap under kvällen utav arbetskamrater eller annan person?
Henry Olofsson: Ja, hon har haft sällskap av den personen som hon jobbar tillsammans med Anna-Lisa Gahn.
Krinsp Eric Skoglund: Ingen annan?
Henry Olofsson: Inte vad jag vet, nej.
Krinsp Eric Skoglund: Hon har inte sagt någonting?
Henry Olofsson: Nej, det har hon inte gjort.
Krinsp Eric Skoglund: Normalt är det alltså du som ska stå som kvittens på det här larmet, återställandet av larmet?
Henry Olofsson: Ja, just det. Jag skulle börja kvart i nio då men jag kom inte förrän klockan 23:00
ungefär.
Så normalt sätt skulle det varit jag som stått för kvittensen men eftersom det är hon som jobbar istället för mig så står hon för kvittensen.
Krinsp Eric Skoglund: En annan sak när jag satt och lyssnade här är att när vi pratade om den gröna dörren, och du säger att ni brukar hjälpa dom ner i garaget, firman som har....
Henry Olofsson: Ja.
Krinsp Eric Skoglund: Och då kommer en följdfråga från mig nämligen , hände någonting sådant där den här kvällen?
Henry Olofsson: Det vet jag faktiskt inte för jag fick ingen uppgift om att de från La Carterie var nere i garaget.
Men eftersom de inte åtgärdade larmet från den gröna dörren så antar jag att de visste om eller trodde att La Carterie var där nere och arbetade.
För är det inte La Carterie som är där nere och larmet går då går man ner och tittar vad det är för någonting.
Krinsp Eric Skoglund: ........... svar på det huruvida de den här kvällen begärt att komma ner i garaget med er hjälp.
Henry Olofsson: Ja, någon av dom personerna som satt då från kvart i fem på eftermiddagen till kvart i nio eller Annette Kohut då från den tiden kvart i nio tills jag kom.
Eller Anna-Lisa Gahn under den tiden, kvart i nio till jag kom. Det måste någon av dom veta om de släppt ner dom från La Carterie eller inte för det har inte jag någon aning om.
Och det var ingen som sade någonting att dom var nere i garaget när jag kom.
Krinsp Eric Skoglund: Tack jag har inga fler frågor.
FHL Tor Petrell: Inte jag heller.
Förhöret avslutas då klockan 09:35
Stockholm som ovan
(Namnteckning)
Tor Petrell
krinsp
I hörbara delar rätt avskrivet intygas:
(Namnteckning)
Ann-Mari Sjöblom
Förhöret avslutas då klockan 09:35
Stockholm som ovan
(Namnteckning)
Tor Petrell
krinsp
I hörbara delar rätt avskrivet intygas:
(Namnteckning)
Ann-Mari Sjöblom
Tilläggsförhör hållet 1986-06-12 10:05
med Henry Olofsson. Anställd Securitas.
Förhörsledare krinsp Skoglund och krinsp Petrell och som sakkunnig närvarar Per Häggström från Skandia.
Per Häggström ställer frågor efter data (maskat med tipex) vi har tillgång till.
F = Förhörsledare
0 = Olofsson
H = Häggström
H: Anledningen till att vi sitter här det är det att efter det tillfället du och jag talades vid så har vi studerat den här larmlistan mycket noggrant och vi skulle vilja ha svar på några av dom frågetecken som då dyker upp.
Frågorna ställer vi till dig därför att du kan det här, det är dina rutiner, det råkar bara bli så att blankt mellanrum cirka 20 bokstävers längd och då nämnde dom att du var här och då kan vi kanske passa på att räta ut en del av dom här frågetecken som vi tycker är svåra att förstå.
För det första skulle jag vilja fråga så här. Beträffande den dörr som vi har talat om du och jag och jag antar att du pratat med Skoglund och Petrell om den här dörren som har tydligen stått olarmad en stor del av kvällen här.
Vet du varför den stod olarmad?
O: Nej.
H: Varför den inte åtgärdades?
O: Nej, den här kvällen vet jag inte varför den stod öppen.
H: Blev du informerad om att det fanns en sådan här dörr när du kom till Skandia den här kvällen?
O: Nej, det vart jag inte. Utan jag gjorde som jag brukar göra går fram till panelen och tittar vilka som larmar
Vad det är som larmar?
H: Vad såg du då?
O: Bland annat den dörren då. Den som man lägger mest märke till då. Så var det väl ett par andra larmpunkter då som brukar larma som inte gick att återställa.
Tilläggsförhör hållet 1986-06-12 10:05
med Henry Olofsson. Anställd Securitas.
Förhörsledare krinsp Skoglund och krinsp Petrell och som sakkunnig närvarar Per Häggström från Skandia.
Per Häggström ställer frågor efter data (maskat med tipex) vi har tillgång till.
F = Förhörsledare
0 = Olofsson
H = Häggström
H: Anledningen till att vi sitter här det är det att efter det tillfället du och jag talades vid så har vi studerat den här larmlistan mycket noggrant och vi skulle vilja ha svar på några av dom frågetecken som då dyker upp.
Frågorna ställer vi till dig därför att du kan det här, det är dina rutiner, det råkar bara bli så att blankt mellanrum cirka 20 bokstävers längd och då nämnde dom att du var här och då kan vi kanske passa på att räta ut en del av dom här frågetecken som vi tycker är svåra att förstå.
För det första skulle jag vilja fråga så här. Beträffande den dörr som vi har talat om du och jag och jag antar att du pratat med Skoglund och Petrell om den här dörren som har tydligen stått olarmad en stor del av kvällen här.
Vet du varför den stod olarmad?
O: Nej.
H: Varför den inte åtgärdades?
O: Nej, den här kvällen vet jag inte varför den stod öppen.
H: Blev du informerad om att det fanns en sådan här dörr när du kom till Skandia den här kvällen?
O: Nej, det vart jag inte. Utan jag gjorde som jag brukar göra går fram till panelen och tittar vilka som larmar
Vad det är som larmar?
H: Vad såg du då?
O: Bland annat den dörren då. Den som man lägger mest märke till då. Så var det väl ett par andra larmpunkter då som brukar larma som inte gick att återställa.
H: Vad gjorde du då? När du såg det här.
0: Ja, vid den tidpunkten så visste jag ju att Anna-Lisa Gahn är på väg till källaren eller var nere i källaren.
H: Hur visste du det?
0: Jo, dels genom, eller främst var det väl ett antagande. Vi brukar normalt vara klara med ronden vid halv tolv då.
Hon var ungefär kvart över elva och jag vet inte om hon är inne i receptionen någon minut och pratade med mig eller inte och sedan gick vidare.
Men hon var i alla fall i den närmaste kvarten på väg ner i källaren för att stänga bland annat den här dörren och kolla igenom källaren då.
H: Vilken tid anlände du till Skandia?
O: Lite efter 23:00
.
H: Och vem träffade du, vilka träffade du av dina kollegor då?
0: Annette Kohut som jobbade istället för mig ett par timmar.
H: Jaha, och var satt hon då?
0: Hon satt i receptionen.
H: Och du kom den vägen.........
0: Ja, just det
H: ....... Det är Sveavägen 44. När träffade du sedan den här Anna-Lisa Gahn?
0: Ja, ungefär kvart över.
H: Så du hade varit där en kvart ..
0: Jag har inget exakt minne, ja, just det.
H: Talade du med Annette om den här larmade dörren och frågade varför hon inte hade åtgärdat den?
0: Nej, det gjorde jag inte. Eftersom hon inte meddelade mig något särskilt om den där dörren så antog jag att det inte var något speciellt med det utan att det var fullkomligt normalt. ........ att det var La Carterie som var nere i källaren.
H: Men du såg att den hade stått på länge?
0: Ja, en stund i alla fall. Jag vet inte exakt vilken tidpunkt det var.
H: .. 22.45
...
0: Ja, en halvtimme någonting. Det är just längden, att den stått öppen så länge det är en sådan sak som man inte tänker på så mycket eftersom det beror på hur länge La Mall:Maskar är där nere, om det är dom. Det kan vara öppet ett par timmar kanske medan de bär saker fram och tillbaka.
H: Den här dörren som talade om, det är ju en dörr som leder från La Mall:Maskar varuintag kan man säga till en Skandiadel av huset.
H: Vad gjorde du då? När du såg det här.
0: Ja, vid den tidpunkten så visste jag ju att Anna-Lisa Gahn är på väg till källaren eller var nere i källaren.
H: Hur visste du det?
0: Jo, dels genom, eller främst var det väl ett antagande. Vi brukar normalt vara klara med ronden vid halv tolv då.
Hon var ungefär kvart över elva och jag vet inte om hon är inne i receptionen någon minut och pratade med mig eller inte och sedan gick vidare.
Men hon var i alla fall i den närmaste kvarten på väg ner i källaren för att stänga bland annat den här dörren och kolla igenom källaren då.
H: Vilken tid anlände du till Skandia?
O: Lite efter 23:00
.
H: Och vem träffade du, vilka träffade du av dina kollegor då?
0: Annette Kohut som jobbade istället för mig ett par timmar.
H: Jaha, och var satt hon då?
0: Hon satt i receptionen.
H: Och du kom den vägen.........
0: Ja, just det
H: ....... Det är Sveavägen 44. När träffade du sedan den här Anna-Lisa Gahn?
0: Ja, ungefär kvart över.
H: Så du hade varit där en kvart ..
0: Jag har inget exakt minne, ja, just det.
H: Talade du med Annette om den här larmade dörren och frågade varför hon inte hade åtgärdat den?
0: Nej, det gjorde jag inte. Eftersom hon inte meddelade mig något särskilt om den där dörren så antog jag att det inte var något speciellt med det utan att det var fullkomligt normalt. ........ att det var La Carterie som var nere i källaren.
H: Men du såg att den hade stått på länge?
0: Ja, en stund i alla fall. Jag vet inte exakt vilken tidpunkt det var.
H: .. 22.45
...
0: Ja, en halvtimme någonting. Det är just längden, att den stått öppen så länge det är en sådan sak som man inte tänker på så mycket eftersom det beror på hur länge La Mall:Maskar är där nere, om det är dom. Det kan vara öppet ett par timmar kanske medan de bär saker fram och tillbaka.
H: Den här dörren som talade om, det är ju en dörr som leder från La Mall:Maskar varuintag kan man säga till en Skandiadel av huset.
H: Till en korridor.
O: MM.
H: Som avgränsar Skandia mot blankt avsnitt Vet du hur larmet fungerar där går larmet till dom när dörren öppnas?
0: Nej, utan det är fem minuters fördröjning på den dörren.
H: Varför har dom ........ så?
0: Det har jag ingen aning men det kan ju bero på att de inte vill att det ska ge larm så fort någon öppnar den där dörren och stänger den utan de vill ha lite fördröjd då genom att man för det mesta tar in bröd då till restaurangen den vägen och alla varutransporter upp till restaurangen på åtta trappor..... Så jag vet inte varför men det..
H: Så du menar att när man öppnar och stänger dörren inom fem minuter då blir det ingen markering här på listan.
0: Nej, det blir det inte.
H: Är det så med alla dom här larmen?
0: Nej. Utan det kan man sätta vilken tid man vill. Det är tydligen mycket varutransport genom den dörren så dom tyckte att fem minuter är en bra tid. Alla dom här ytterdörrarna och så är direktlarm så att säga, så fort dom öppnas så larmar dom. Men dom stängs och återställs här.
H: Stängs och återställs här.
0: Ja. just det.
F: Det är lite förvånande just att den här dörren med larmet står på. Borde det inte finnas en markering då till exempel om det är folk från det här företaget. Det måste ju, för att komma in där måste dom ju begära hjälp av er för att komma ner i källaren.
0: Ja, just det.
F: Och vem ska kunna svara på det? Den här hjälpen in så att säga.
0: Ja, det är väl tyvärr en sådan här sak som man bara gör en markering så att säga.
F: Får de kontakt med er i receptionen?
0: De får kontakt genom att trycka upp en ja, trycka in en knapp då vid garagegrinden som ger signal för att larma längre och som vi kvitterar och kan upprätta förbindelse med dem så vi kan prata med dom.
H: Till en korridor.
O: MM.
H: Som avgränsar Skandia mot blankt avsnitt Vet du hur larmet fungerar där går larmet till dom när dörren öppnas?
0: Nej, utan det är fem minuters fördröjning på den dörren.
H: Varför har dom ........ så?
0: Det har jag ingen aning men det kan ju bero på att de inte vill att det ska ge larm så fort någon öppnar den där dörren och stänger den utan de vill ha lite fördröjd då genom att man för det mesta tar in bröd då till restaurangen den vägen och alla varutransporter upp till restaurangen på åtta trappor..... Så jag vet inte varför men det..
H: Så du menar att när man öppnar och stänger dörren inom fem minuter då blir det ingen markering här på listan.
0: Nej, det blir det inte.
H: Är det så med alla dom här larmen?
0: Nej. Utan det kan man sätta vilken tid man vill. Det är tydligen mycket varutransport genom den dörren så dom tyckte att fem minuter är en bra tid. Alla dom här ytterdörrarna och så är direktlarm så att säga, så fort dom öppnas så larmar dom. Men dom stängs och återställs här.
H: Stängs och återställs här.
0: Ja. just det.
F: Det är lite förvånande just att den här dörren med larmet står på. Borde det inte finnas en markering då till exempel om det är folk från det här företaget. Det måste ju, för att komma in där måste dom ju begära hjälp av er för att komma ner i källaren.
0: Ja, just det.
F: Och vem ska kunna svara på det? Den här hjälpen in så att säga.
0: Ja, det är väl tyvärr en sådan här sak som man bara gör en markering så att säga.
F: Får de kontakt med er i receptionen?
0: De får kontakt genom att trycka upp en ja, trycka in en knapp då vid garagegrinden som ger signal för att larma längre och som vi kvitterar och kan upprätta förbindelse med dem så vi kan prata med dom.
O: återställer ....
H: Vad är det för nummer nu?
0: 135. Men när jag går min rond så att säga nu så är det den som sitter i receptionen som kvitterar med sin kod.
Den visar egentligen inte vem som går ronden, den visar bara den som sitter i receptionen och tar emot larmet. Det här kan ju vem som helst som jobbade som väktare på Securitas som satt i receptionen. Det kan man inte peka ut vem som har suttit så att säga.
H: Inte ens om det står som det gör 23:23
135 Henry 0.
0: Jo, just det. Då är det min kod så att säga, visar att jag satt i receptionen då.
H: Du satt i receptionen
0: Ja, just det.
H: Det här är alltså lite tidigare än april det här.
0: Ja.
H: Men det kanske fanns redan då?
0: Ja, det var någon gång i mars april
H: Skulle du ha slagit in, om du satt här skulle du då slagit in 111 Securitas?
0: den 28 februari.
H: Ja... Men du har dock slagit in 135 [[Henry Olofsson|Henry O}}den 28 februari.
0: Det har jag gjort, jaha. Ja, då måste vi fått det tidigare då.
H: Ja, skulle du under samma kväll ha växlat mellan 111 Securitas och 135 [[Henry Olofsson|Henry O}}?
0: Troligtvis inte.
H: Du skulle konsekvent ha skrivit [[Henry Olofsson|Henry O}}.
0: Ja, konsekvent, ja, just, 135 i så fall. Om jag hade fått det redan då.
H: Så det här tyder på att det är någon annan väktare som har kvitterat det där?
0: Ja, just det. Då måste det vara någon väktare som inte har fått ett eget kod så att säga.
H: Det är ju så att på de flesta larmorsakskoderna så står det i datalistan 111 Securitas utom när vi kommer ner till 23:23
då larmorsak har kvitterat eller kodat 135 [[Henry Olofsson|Henry O}}.
Och det är det vi pratar om. För att få klarhet i om [[Henry Olofsson|Henry}} då hade , om det är ditt första så att säga ingripande under kvällen. Om vi kallar det
O: återställer ....
H: Vad är det för nummer nu?
0: 135. Men när jag går min rond så att säga nu så är det den som sitter i receptionen som kvitterar med sin kod.
Den visar egentligen inte vem som går ronden, den visar bara den som sitter i receptionen och tar emot larmet. Det här kan ju vem som helst som jobbade som väktare på Securitas som satt i receptionen. Det kan man inte peka ut vem som har suttit så att säga.
H: Inte ens om det står som det gör 23:23
135 Henry 0.
0: Jo, just det. Då är det min kod så att säga, visar att jag satt i receptionen då.
H: Du satt i receptionen
0: Ja, just det.
H: Det här är alltså lite tidigare än april det här.
0: Ja.
H: Men det kanske fanns redan då?
0: Ja, det var någon gång i mars april
H: Skulle du ha slagit in, om du satt här skulle du då slagit in 111 Securitas?
0: den 28 februari.
H: Ja... Men du har dock slagit in 135 [[Henry Olofsson|Henry O}}den 28 februari.
0: Det har jag gjort, jaha. Ja, då måste vi fått det tidigare då.
H: Ja, skulle du under samma kväll ha växlat mellan 111 Securitas och 135 [[Henry Olofsson|Henry O}}?
0: Troligtvis inte.
H: Du skulle konsekvent ha skrivit [[Henry Olofsson|Henry O}}.
0: Ja, konsekvent, ja, just, 135 i så fall. Om jag hade fått det redan då.
H: Så det här tyder på att det är någon annan väktare som har kvitterat det där?
0: Ja, just det. Då måste det vara någon väktare som inte har fått ett eget kod så att säga.
H: Det är ju så att på de flesta larmorsakskoderna så står det i datalistan 111 Securitas utom när vi kommer ner till 23:23
då larmorsak har kvitterat eller kodat 135 [[Henry Olofsson|Henry O}}.
Och det är det vi pratar om. För att få klarhet i om [[Henry Olofsson|Henry}} då hade , om det är ditt första så att säga ingripande under kvällen. Om vi kallar det
H: för det. Kan man säga det att sannolikt är det så?
O: Att det är första larmet som jag ...
H: Åtgärdat.
0: Åtgärdat, kvitterat så att säga.
H: Och hade du suttit vid den här terminalen tidigare under kvällen så hade du säkerligen också skrivit 135?
0: Ja, det hade jag gjort.
H. Det hade du.
0: Ja.
H: Det betyder att någon annan har suttit vid terminalen och pekat in 111 Securitas.
0: Ja, det måste det vara i så fall.
H: Och vem har det varit då?
0: ....... Annette Kohut i sådana fall.
H: Är du säker på det?
0: Ja, eftersom jag har fått, kvitterat mig 135 så måste Anna-Lisa Gahn också i samma veva fått sitt tresiffriga kod som hon återställer med.
H: Mm. Kan du genom att titta på dom här två, nu visar jag, det finns inga beteckningar. Om vi tittar på datalistorna från 22.:35
.
Vi börjar då med dörrkontroll. Det står markerat med en pil på datalistan, och det är 22:35
larm. Det står Sveavägen 48 ök transportgång lastplats.
Kan du med ledning av de här noteringarna avgöra om Anna-Lisa Gahn eller har varit på rond vid den här tidpunkten eller på några särskilda platser i huset.
Kan du titta här på........
F: Då gör vi ett kort avbrott.
H: Kan man Henry med ledning av dessa listor påstå att det här larmet är ett resultat av en rondering, en rond som pågår?
0: Ja, alla larmen, de övriga larmen förutom det här med Sveavägen 48 ök transportgång lastplats, larm då som Anna-Lisa Gahn har gett upphov till under sin rondering.
Och att den här dörrkontrollen ... 48 transportgång lastplats kommer in mittemellan de där larmen så att säga det är ganska otroligt för hon skulle ha gått den vägen då, eftersom man även kontrollerar remsan vi går och drar, kan se att man har gått den normala vägen så att säga istället för att hoppa fram och tillbaka. Det är ganska tidsödande.
H: för det. Kan man säga det att sannolikt är det så?
O: Att det är första larmet som jag ...
H: Åtgärdat.
0: Åtgärdat, kvitterat så att säga.
H: Och hade du suttit vid den här terminalen tidigare under kvällen så hade du säkerligen också skrivit 135?
0: Ja, det hade jag gjort.
H. Det hade du.
0: Ja.
H: Det betyder att någon annan har suttit vid terminalen och pekat in 111 Securitas.
0: Ja, det måste det vara i så fall.
H: Och vem har det varit då?
0: ....... Annette Kohut i sådana fall.
H: Är du säker på det?
0: Ja, eftersom jag har fått, kvitterat mig 135 så måste Anna-Lisa Gahn också i samma veva fått sitt tresiffriga kod som hon återställer med.
H: Mm. Kan du genom att titta på dom här två, nu visar jag, det finns inga beteckningar. Om vi tittar på datalistorna från 22.:35
.
Vi börjar då med dörrkontroll. Det står markerat med en pil på datalistan, och det är 22:35
larm. Det står Sveavägen 48 ök transportgång lastplats.
Kan du med ledning av de här noteringarna avgöra om Anna-Lisa Gahn eller har varit på rond vid den här tidpunkten eller på några särskilda platser i huset.
Kan du titta här på........
F: Då gör vi ett kort avbrott.
H: Kan man Henry med ledning av dessa listor påstå att det här larmet är ett resultat av en rondering, en rond som pågår?
0: Ja, alla larmen, de övriga larmen förutom det här med Sveavägen 48 ök transportgång lastplats, larm då som Anna-Lisa Gahn har gett upphov till under sin rondering.
Och att den här dörrkontrollen ... 48 transportgång lastplats kommer in mittemellan de där larmen så att säga det är ganska otroligt för hon skulle ha gått den vägen då, eftersom man även kontrollerar remsan vi går och drar, kan se att man har gått den normala vägen så att säga istället för att hoppa fram och tillbaka. Det är ganska tidsödande.
H: Det är så Henry tror jag att den här dörren skall inte passeras i det här momentet så att säga?
0: Nej, utan den skall passeras då senare, ungefär, om man går i ett sträck ungefär 20 minuter senare än de andra larmen ger larm på.
F: Vad ger det för förklaring mina herrar?
0: Ja, att det är någon annan än den ronderande väktaren som har gått igenom den här dörrkontroll två då, Sveavägen 48 ök transport lastplats. Men det ger ju ingen indikering och vem det är som har gått igenom här.
H: Då frågar man vilka personer vet du idag fanns i byggnaden? Vilka känner du till?
0: Idag vet jag bara att i huset fanns det alltså Annette Kohut som satt troligtvis i receptionen och Anna-Lisa Gahn som var ute på rondering och enligt rykte då Stig Engström. Som jag inte själv har någon aning om han var där eller inte.
Men jag fick ingen uppgift om att någon annan person skulle ha varit inne under kvällen då.
H: Får jag komplettera med en fråga angående Engström. Du sade att du hade ingen aning och enligt rykte, men det är väl så att du har träffat Engström under kvällen..?
0: Ja, 23:15
cirka när han skulle gå ut då.
H: När han kom innefrån och skulle gå ut.
0: Ja. Och då förutsätter man ju att han varit inne i byggnaden och sedan var på väg hem.
H: Vet du när han anlände till byggnaden så att säga, före, sista tillfället innan han lämnade byggnaden?
O: Nej, ingen aning.
F: En fråga där. Eftersom vi har pratat om den här dörren där nere, och återgår, återkommer givetvis då, det är inte någon utifrån som har kommit in i huset utan den som utlöser larmet det är alltså någon som redan befinner sig i huset och går ut.
Det är alltså omöjligt att någon utifrån kan komma in utan att ni känner till det?
O: De kan ha kommit in genom antingen använt huvudnyckel och gått genom garageporten och sedan den vägen in eller att de blivit insläppta genom garage...... genom fört tagit kontakt med receptionen.
Men man har ingen chans att se om det är någon som har varit
H: Det är så Henry tror jag att den här dörren skall inte passeras i det här momentet så att säga?
0: Nej, utan den skall passeras då senare, ungefär, om man går i ett sträck ungefär 20 minuter senare än de andra larmen ger larm på.
F: Vad ger det för förklaring mina herrar?
0: Ja, att det är någon annan än den ronderande väktaren som har gått igenom den här dörrkontroll två då, Sveavägen 48 ök transport lastplats. Men det ger ju ingen indikering och vem det är som har gått igenom här.
H: Då frågar man vilka personer vet du idag fanns i byggnaden? Vilka känner du till?
0: Idag vet jag bara att i huset fanns det alltså Annette Kohut som satt troligtvis i receptionen och Anna-Lisa Gahn som var ute på rondering och enligt rykte då Stig Engström. Som jag inte själv har någon aning om han var där eller inte.
Men jag fick ingen uppgift om att någon annan person skulle ha varit inne under kvällen då.
H: Får jag komplettera med en fråga angående Engström. Du sade att du hade ingen aning och enligt rykte, men det är väl så att du har träffat Engström under kvällen..?
0: Ja, 23:15
cirka när han skulle gå ut då.
H: När han kom innefrån och skulle gå ut.
0: Ja. Och då förutsätter man ju att han varit inne i byggnaden och sedan var på väg hem.
H: Vet du när han anlände till byggnaden så att säga, före, sista tillfället innan han lämnade byggnaden?
O: Nej, ingen aning.
F: En fråga där. Eftersom vi har pratat om den här dörren där nere, och återgår, återkommer givetvis då, det är inte någon utifrån som har kommit in i huset utan den som utlöser larmet det är alltså någon som redan befinner sig i huset och går ut.
Det är alltså omöjligt att någon utifrån kan komma in utan att ni känner till det?
O: De kan ha kommit in genom antingen använt huvudnyckel och gått genom garageporten och sedan den vägen in eller att de blivit insläppta genom garage...... genom fört tagit kontakt med receptionen.
Men man har ingen chans att se om det är någon som har varit
O: inne i huset och sedan gått igenom den dörren och sedan ut eller om det är någon som har blivit insläppt eller gått in utifrån och sedan gått in genom den dörren.
H: Men Henry det är väl så att det måste vara en behörig person av en viss kaliber för att komma in på det sättet som du beskrev, det vill säga att man måste ha en slags huvudnyckel eller annan slags nyckel eller kort eller också veta att man ska trycka på den här knappen.
0: Ja.
H: För om inte jag minns fel så sitter det också ett sådant anrop vid den dörren?
0: Ja, det gör det också.
H: Det är inte så att det bara är på utsidan?
0: Nej, utan du har även ett anrop ..
H: Den dörren.
0: Bredvid den dörren samt en snabbtelefon också.
H: Just det. Så man kan nästan utesluta, för det borde väl också ha noterats av Annette om någon kom in på det sättet?
0: Du menar genom att ta kontakt med receptionen?
H: Ja.
0: Ja, det tycker man. Men det kan även vara så att det kan ha varit La Carterie genom att det är så pass vanligt att de kommer in och jobbar då på, speciellt på fredagskvällar. Men då måste dom ju ha tagit kontakt genom att ha tryckt på den här signalanordningen utanför garagegrinden.
H: Jag ska fråga en annan sak, är det så att du ibland har använt ett av våra kort som tjänstman, ni har ett kort tilldelat Securitas.
0: Ja, vi har ett receptionskort, såkallat som vi securitas vakter kan använda.
H: Just det. Vet du vem som hade det kortet den här kvällen?
0: Nej, det vet jag inte. Man antar att det fanns i vårt nyckelskåp då, för det brukade finnas där, inlåsta.
H: Vi kan säga det att det är tydligen på det sättet att Securitas har fått det tilldelat ett stycken passerkort då, ......kort eller hur man vill uttrycka det, för att göra det lite lättare att rondera. Och det är väl bara ett kort om jag har blivit rätt informerad.
0: Ja, vi har ett kort ......... väktare i receptionen då. Sedan har vi även ett passerkort till var och en av dom här ingångarna
O: inne i huset och sedan gått igenom den dörren och sedan ut eller om det är någon som har blivit insläppt eller gått in utifrån och sedan gått in genom den dörren.
H: Men Henry det är väl så att det måste vara en behörig person av en viss kaliber för att komma in på det sättet som du beskrev, det vill säga att man måste ha en slags huvudnyckel eller annan slags nyckel eller kort eller också veta att man ska trycka på den här knappen.
0: Ja.
H: För om inte jag minns fel så sitter det också ett sådant anrop vid den dörren?
0: Ja, det gör det också.
H: Det är inte så att det bara är på utsidan?
0: Nej, utan du har även ett anrop ..
H: Den dörren.
0: Bredvid den dörren samt en snabbtelefon också.
H: Just det. Så man kan nästan utesluta, för det borde väl också ha noterats av Annette om någon kom in på det sättet?
0: Du menar genom att ta kontakt med receptionen?
H: Ja.
0: Ja, det tycker man. Men det kan även vara så att det kan ha varit La Carterie genom att det är så pass vanligt att de kommer in och jobbar då på, speciellt på fredagskvällar. Men då måste dom ju ha tagit kontakt genom att ha tryckt på den här signalanordningen utanför garagegrinden.
H: Jag ska fråga en annan sak, är det så att du ibland har använt ett av våra kort som tjänstman, ni har ett kort tilldelat Securitas.
0: Ja, vi har ett receptionskort, såkallat som vi securitas vakter kan använda.
H: Just det. Vet du vem som hade det kortet den här kvällen?
0: Nej, det vet jag inte. Man antar att det fanns i vårt nyckelskåp då, för det brukade finnas där, inlåsta.
H: Vi kan säga det att det är tydligen på det sättet att Securitas har fått det tilldelat ett stycken passerkort då, ......kort eller hur man vill uttrycka det, för att göra det lite lättare att rondera. Och det är väl bara ett kort om jag har blivit rätt informerad.
0: Ja, vi har ett kort ......... väktare i receptionen då. Sedan har vi även ett passerkort till var och en av dom här ingångarna
O: till de andra fastigheterna som Skandia har runt omkring. Men vi har bara ett receptionskort. Med kod då..
H: Ja, just det med kod som ni använder. Och det kan man alltså läsa av när det kortet har använts på en särskild lista. Där varje kort identifieras... Kommer du ihåg om du använde kortet senare på natten?
O: Det kan jag inte säga på rak arm men troligtvis använde jag det inte.
För det är en sådan sak som man ytterst sällan gör. Jag vet inte om jag har använt det här kortet någon gång.
Det har man ingen större nytta av utan man har nyklar till alla dörrar där som vi går igenom, det är mycket snabbare för oss. Man är lite bekväm så man använder nycklar i sådana fall.
H: Mm. De här larmen som finns på de här listorna, är det något särskilt med dom larmen eftersom det måste antingen gått sex minuter eller fem minuter eller har man, har dom här dörrarna något speciellt system? Ett direktsystem då? ..... Vill du titta på vilka dörrar det är.
0: Ja, vissa av dom här dörrarna är direktlarmade så att säga, Och det är dom dörrar som leder utifrån gatan så att säga intill Skandiahuset typ Luntmakargatan 19 och 29. De är direktlarmade.
Men de här andra dörrarna typ Sveavägen 48 för transport, lastplats och Sveavägen 44 ... garage Beckers lager och sådant, det är sådana dörrar som det är fördröjning på genom att man under dagtid brukar transportera varor och så.
Men det är ju sådana dörrar också som är uppställda för det mesta innan vi går våran rond. Så när vi går våran rond första rondering så brukar man stänga igen dom dörrarna och larmet så att säga direkt. Så fort man har stängt dörren så ger det indikering att dörren är stängd.
H: Ett sådant här larm som har gått 07:02
och som har återställts 23:13
vad är det för skäl till att det dröjer nästan en hel arbetsdag innan det återställs. Finns det några praktiska hinder...
0: Nej. Jag har för mig att när man jobbar på eftermiddagarna och går så kallade låsningsronden vid, ja, kvart över fem - halv sex någonting så står det att vissa av dom här dörrarna skall dras igen, stängas till. ...... typ då Sveavägen 44, ök garage, Beckers lager bland annat och Sveavägen 42, ........
Och jag skulle kunna tänka mig att
O: till de andra fastigheterna som Skandia har runt omkring. Men vi har bara ett receptionskort. Med kod då..
H: Ja, just det med kod som ni använder. Och det kan man alltså läsa av när det kortet har använts på en särskild lista. Där varje kort identifieras... Kommer du ihåg om du använde kortet senare på natten?
O: Det kan jag inte säga på rak arm men troligtvis använde jag det inte.
För det är en sådan sak som man ytterst sällan gör. Jag vet inte om jag har använt det här kortet någon gång.
Det har man ingen större nytta av utan man har nyklar till alla dörrar där som vi går igenom, det är mycket snabbare för oss. Man är lite bekväm så man använder nycklar i sådana fall.
H: Mm. De här larmen som finns på de här listorna, är det något särskilt med dom larmen eftersom det måste antingen gått sex minuter eller fem minuter eller har man, har dom här dörrarna något speciellt system? Ett direktsystem då? ..... Vill du titta på vilka dörrar det är.
0: Ja, vissa av dom här dörrarna är direktlarmade så att säga, Och det är dom dörrar som leder utifrån gatan så att säga intill Skandiahuset typ Luntmakargatan 19 och 29. De är direktlarmade.
Men de här andra dörrarna typ Sveavägen 48 för transport, lastplats och Sveavägen 44 ... garage Beckers lager och sådant, det är sådana dörrar som det är fördröjning på genom att man under dagtid brukar transportera varor och så.
Men det är ju sådana dörrar också som är uppställda för det mesta innan vi går våran rond. Så när vi går våran rond första rondering så brukar man stänga igen dom dörrarna och larmet så att säga direkt. Så fort man har stängt dörren så ger det indikering att dörren är stängd.
H: Ett sådant här larm som har gått 07:02
och som har återställts 23:13
vad är det för skäl till att det dröjer nästan en hel arbetsdag innan det återställs. Finns det några praktiska hinder...
0: Nej. Jag har för mig att när man jobbar på eftermiddagarna och går så kallade låsningsronden vid, ja, kvart över fem - halv sex någonting så står det att vissa av dom här dörrarna skall dras igen, stängas till. ...... typ då Sveavägen 44, ök garage, Beckers lager bland annat och Sveavägen 42, ........
Och jag skulle kunna tänka mig att
O: samma sak gäller även för Sveavägen 48 transport, lastplats där nere.
Om man inte har gått den ronden så många gånger så kanske man glömmer bort att man ska stänga dom där eller inte vet om det helt enkelt.
Men att den stänger 23:13
är väl lite sent kanske.
H: Några frågor till bara. Hur lång tid innan den här fredagen hade ni bestämt du och Annette att hon skulle sitta kvar?
0: Jag ringde på fredagskvällen ungefär halv sex. Men då fick jag inte tag...
H: Samma dag?
0: Samma dag, ja.
Men då fick jag inte tag på henne utan hon var på väg från Skandia, Sveavägen 44 till Luntmakargatan 18, så jag fick ringa lite senare. men före klockan sex så hade jag avtal med henne.
Varför jag vill byta med henne det var att hon skulle börja jobba på Skandia och därigenom så fick hon som Securitasväktare inte jobba kvar på Skandia, Sveavägen 44.
För det är en princip som Securitas har att man inte får ...
H: Jobba på det företag...
0: Ja, just det. Och jag hade väl jobbat vissa mornar åt henne när hon jobbade på helgerna då, så hon tyckte att hon var skyldig mig ett par timmar som hon skulle arbeta igen nu. Och det var därigenom jag fick ledigt på kvällen då.
H: Hade du blivit kontaktad av någon annan väktare än Annette om att jobba just den här kvällen?
0: Du menar om jag varit i kontakt med någon så att jag skulle jobba?
H: Just den här kvällen?
0: Nej, utan det här var min ordinarie arbetsdag så att säga.
H: Mm. Men du hade inte blivit tillfrågad av någon annan väktare om att rycka in 16:45
?
0: Nej, det hade jag inte fått. Jo, förresten det var nog någon veck tidigare kanske.
Eller jag vet inte, det var väl i samma veva som Ann-Sofi Olofsson skulle åka iväg så att Anna-Lisa Gahn och jag jobbade hennes eftermiddagspass då, från kvart i fem till kvart i nio. Vissa kvällar då. För hon skulle kunna arbeta tillbaka dom till oss senare.
H: Hur lång tid innan gjordes det upp?
0: Ja, jag skulle tippa att det var kanske två veckor eller någonting.
O: samma sak gäller även för Sveavägen 48 transport, lastplats där nere.
Om man inte har gått den ronden så många gånger så kanske man glömmer bort att man ska stänga dom där eller inte vet om det helt enkelt.
Men att den stänger 23:13
är väl lite sent kanske.
H: Några frågor till bara. Hur lång tid innan den här fredagen hade ni bestämt du och Annette att hon skulle sitta kvar?
0: Jag ringde på fredagskvällen ungefär halv sex. Men då fick jag inte tag...
H: Samma dag?
0: Samma dag, ja.
Men då fick jag inte tag på henne utan hon var på väg från Skandia, Sveavägen 44 till Luntmakargatan 18, så jag fick ringa lite senare. men före klockan sex så hade jag avtal med henne.
Varför jag vill byta med henne det var att hon skulle börja jobba på Skandia och därigenom så fick hon som Securitasväktare inte jobba kvar på Skandia, Sveavägen 44.
För det är en princip som Securitas har att man inte får ...
H: Jobba på det företag...
0: Ja, just det. Och jag hade väl jobbat vissa mornar åt henne när hon jobbade på helgerna då, så hon tyckte att hon var skyldig mig ett par timmar som hon skulle arbeta igen nu. Och det var därigenom jag fick ledigt på kvällen då.
H: Hade du blivit kontaktad av någon annan väktare än Annette om att jobba just den här kvällen?
0: Du menar om jag varit i kontakt med någon så att jag skulle jobba?
H: Just den här kvällen?
0: Nej, utan det här var min ordinarie arbetsdag så att säga.
H: Mm. Men du hade inte blivit tillfrågad av någon annan väktare om att rycka in 16:45
?
0: Nej, det hade jag inte fått. Jo, förresten det var nog någon veck tidigare kanske.
Eller jag vet inte, det var väl i samma veva som Ann-Sofi Olofsson skulle åka iväg så att Anna-Lisa Gahn och jag jobbade hennes eftermiddagspass då, från kvart i fem till kvart i nio. Vissa kvällar då. För hon skulle kunna arbeta tillbaka dom till oss senare.
H: Hur lång tid innan gjordes det upp?
0: Ja, jag skulle tippa att det var kanske två veckor eller någonting.
F: För hon ville väl ha reda på.............. för hon skulle åka ner till Österrike, åka runt i Mellaneuropa.
H: Den här besöksjournalen känner du igen, det är ju två exemplar som heter 706, det är då en journal där man fyller i när man kommer och när man går som besökare eller väktare. Jag tänkte bara för ordningens skull fråga dig.
F: Vi gör ett kort avbrott här för byte av band.
H: För ordningens skull så vilja jag ställa frågan bara, för att få klarhet i det här när du var på plats och när du inte var på plats.
Du har skrivit i besöks jornalen för 1986-02-28
så har du skrivit inpassering 20:45
.
0: Mm. Det är en sådan sak som jag brukar göra när jag har bytt med någon som sitter kvar på mitt pass. Så skriver jag in den tiden jag skulle ha börjat vid så att säga, inte den tiden jag kommer.
H: Ja, just det. Men det finns ingen utpassering heller?
0: Nej, den utpasseringen brukar receptionspersonalen som Skandia har göra på vardagarna men på helgerna brukar det för det mesta inte skrivas in ..
H: Nehe. För Anna-Lisa Gahn hon hade varit duktig och skrivit ut sig här 08:15
.
0: Ja, mm, det är väl en sådan sak som man inte, jag brukar inte skriva ut mig själv utan jag brukar bara skriva in mig själv.
H: Men den noteringen den har du gjort sent på kvällen.
0: Ja just det, den gjorde jag när jag kom. Således vid ett par minuter efter 23:00
. Genom att det var mitt arbetspass så att säga men att hon hade jobbat åt mig.
H: Den här utredningen har ju säkert dom här herrarna påpekat är hemsk viktig. Är det nu riktigt så som vi har fått höra här att Annette har suttit kvar när du kom, det är inte så att hon har gått tidigare och att det är någon dribbel med Securitas arbetstider.
0: Nej.
H: Utan hon har suttit kvar hela tiden och du har mött henne i receptionen.
F: För hon ville väl ha reda på.............. för hon skulle åka ner till Österrike, åka runt i Mellaneuropa.
H: Den här besöksjournalen känner du igen, det är ju två exemplar som heter 706, det är då en journal där man fyller i när man kommer och när man går som besökare eller väktare. Jag tänkte bara för ordningens skull fråga dig.
F: Vi gör ett kort avbrott här för byte av band.
H: För ordningens skull så vilja jag ställa frågan bara, för att få klarhet i det här när du var på plats och när du inte var på plats.
Du har skrivit i besöks jornalen för 1986-02-28
så har du skrivit inpassering 20:45
.
0: Mm. Det är en sådan sak som jag brukar göra när jag har bytt med någon som sitter kvar på mitt pass. Så skriver jag in den tiden jag skulle ha börjat vid så att säga, inte den tiden jag kommer.
H: Ja, just det. Men det finns ingen utpassering heller?
0: Nej, den utpasseringen brukar receptionspersonalen som Skandia har göra på vardagarna men på helgerna brukar det för det mesta inte skrivas in ..
H: Nehe. För Anna-Lisa Gahn hon hade varit duktig och skrivit ut sig här 08:15
.
0: Ja, mm, det är väl en sådan sak som man inte, jag brukar inte skriva ut mig själv utan jag brukar bara skriva in mig själv.
H: Men den noteringen den har du gjort sent på kvällen.
0: Ja just det, den gjorde jag när jag kom. Således vid ett par minuter efter 23:00
. Genom att det var mitt arbetspass så att säga men att hon hade jobbat åt mig.
H: Den här utredningen har ju säkert dom här herrarna påpekat är hemsk viktig. Är det nu riktigt så som vi har fått höra här att Annette har suttit kvar när du kom, det är inte så att hon har gått tidigare och att det är någon dribbel med Securitas arbetstider.
0: Nej.
H: Utan hon har suttit kvar hela tiden och du har mött henne i receptionen.
0: Jag kan bara svara för att hon satt i receptionen när jag kom efter klockan 23:00
.
Vad hon gjort i mellantiden från kvart i nio när jag skulle börjat tills jag kom det har jag ingen aning om. Men jag antar att hon suttit..
H: När gick hon?
0: Hon gick vid halv tolv ungefär.
H: Och då är ditt svar på den allra första fråga egentligen, för det var den som det handlade om, om Annette nu går ut och tar sitt fordon i garaget där nere, då menar du att om hon passerar den här larmade dörren, det bör hon alltså göra.
0: Ja.
H: Så kan hon stänga den inom fem minuter ..
O: Så ska den inte larma.
H: Det ska den inte.
0: Nej.
H: Och sedan ska hon bara köra fram mot dörrarna och sedan öppnas dom.
0: Ja.
H: Hennes utpassering behöver inte nödvändigtvis hamna här som notering?
0: Nej, det gör den inte om den sker normalt så att säga. Utan det är bara att hon går igenom den gröna dörren, stänger den, tar sin bil och kör ut.
H: Det är väl så också att Engström s utpassering genom den yttre entredörren den påverkas inte heller på det här sättet.
0: Nej, inget sådant pass. Utan den dörren är..
H: Den är bevakad, den är inte larmad?
0: Nej, den är bevakad inte larmad. Sedan kan dom alltså, dom har en anropsknapp som de kan trycka på för att påkalla uppmärksamheten. Men inget larm eller någonting på den dörren. Det syns inte om den är stängd eller om den är öppen eller någonting. utan det är samma sak så att säga alarmet.
H: Och en sista fråga då. Om nu den här, det är tydligen så att den här dörren har gått upp eller stått öppen 22:35
, va?
O: Mm.
H: Det betyder alltså 22:30
om jag ska förstå det rätt.
0: Nej. Den öppnar 22:35
och larmet 22:41
tydligen enligt återställningen
0: Jag kan bara svara för att hon satt i receptionen när jag kom efter klockan 23:00
.
Vad hon gjort i mellantiden från kvart i nio när jag skulle börjat tills jag kom det har jag ingen aning om. Men jag antar att hon suttit..
H: När gick hon?
0: Hon gick vid halv tolv ungefär.
H: Och då är ditt svar på den allra första fråga egentligen, för det var den som det handlade om, om Annette nu går ut och tar sitt fordon i garaget där nere, då menar du att om hon passerar den här larmade dörren, det bör hon alltså göra.
0: Ja.
H: Så kan hon stänga den inom fem minuter ..
O: Så ska den inte larma.
H: Det ska den inte.
0: Nej.
H: Och sedan ska hon bara köra fram mot dörrarna och sedan öppnas dom.
0: Ja.
H: Hennes utpassering behöver inte nödvändigtvis hamna här som notering?
0: Nej, det gör den inte om den sker normalt så att säga. Utan det är bara att hon går igenom den gröna dörren, stänger den, tar sin bil och kör ut.
H: Det är väl så också att Engström s utpassering genom den yttre entredörren den påverkas inte heller på det här sättet.
0: Nej, inget sådant pass. Utan den dörren är..
H: Den är bevakad, den är inte larmad?
0: Nej, den är bevakad inte larmad. Sedan kan dom alltså, dom har en anropsknapp som de kan trycka på för att påkalla uppmärksamheten. Men inget larm eller någonting på den dörren. Det syns inte om den är stängd eller om den är öppen eller någonting. utan det är samma sak så att säga alarmet.
H: Och en sista fråga då. Om nu den här, det är tydligen så att den här dörren har gått upp eller stått öppen 22:35
, va?
O: Mm.
H: Det betyder alltså 22:30
om jag ska förstå det rätt.
0: Nej. Den öppnar 22:35
och larmet 22:41
tydligen enligt återställningen
O: här som skedde 23:22
.
H: Är det
0: Ja, 22:41
gav larmet från Sveavägen 48 transportgång och lastplats då.
Fast den hade öppnats 22:35
. En fördröjning på fem minuter då. Och sedan att det blev en minut till det beror på att det tar lite tid för att justera larmet.
H: Mm. Och vilken är din uppfattning om hur den här dörren har passerats, innefrån eller utefrån. Vad är mest sannolikt?
0: Ja, det har jag faktiskt ingen uppfattning om men..
H: ...du kan säga vad du tror själv med tanke på hur det fungerar..
0: Ja, jag skulle nästan förutsätta att den har passerats utefrån garaget av La Carterie om det hade varit dom, om jag vetat att de varit där nere.
Men om inte jag visste att det var dom så chansen att passera innefrån ut eller utefrån in dit är lika stor.
H: Då har jag inget mer att fråga om.
F: Inte jag heller.
Förhöret avslutas klockan 10:42
.
Stockholm som ovan
Eric Skoglund
Krinsp
I hörbara delar rätt avskrivet intygas:
(Namnteckning)
Ann-Mari Sjöblom
O: här som skedde 23:22
.
H: Är det
0: Ja, 22:41
gav larmet från Sveavägen 48 transportgång och lastplats då.
Fast den hade öppnats 22:35
. En fördröjning på fem minuter då. Och sedan att det blev en minut till det beror på att det tar lite tid för att justera larmet.
H: Mm. Och vilken är din uppfattning om hur den här dörren har passerats, innefrån eller utefrån. Vad är mest sannolikt?
0: Ja, det har jag faktiskt ingen uppfattning om men..
H: ...du kan säga vad du tror själv med tanke på hur det fungerar..
0: Ja, jag skulle nästan förutsätta att den har passerats utefrån garaget av La Carterie om det hade varit dom, om jag vetat att de varit där nere.
Men om inte jag visste att det var dom så chansen att passera innefrån ut eller utefrån in dit är lika stor.
H: Då har jag inget mer att fråga om.
F: Inte jag heller.
Förhöret avslutas klockan 10:42
.
Stockholm som ovan
Eric Skoglund
Krinsp
I hörbara delar rätt avskrivet intygas:
(Namnteckning)
Ann-Mari Sjöblom
Protokoll över förhör med Andersson, LILL Majvi Christina, -
, Industrivägen 9, 135 Ol Tyresö, tfn 08-7122018, anst HSB Svartviksslingan 57, Minneberg, Bromma tin OB-7853869. Förhöret hållet på arbetsplatsen 890612 med början kl 13.20. Förhörsledare: Krinsp Bengt Fredrikson och Tommy Andersson.
Före förhöret underrättades Andersson om att hon skall höras upplysningsvis angående sin kännedom om Algot Åsell och dennes bekantskap med Andersson mor, som avled 1981.
Andersson uppger att hennes mor Majvi Linder, 2714317
avliden 111413, under åren 1973 - 1981 varit nära bekant med Åsell och sammanbott med honom under större delen av denna tid. Från 1977 till sin död bodde han på Drabantstigen 2, Sollentuna. Under denna tid misshandlades hon vid ett flertal tillfällen av Åsell. Efter att ha gjort anmälan tog hon nästan alltid tillbaka den. Vid ett tillfälle dömdes dock AÅsell för misshandeln.
Vad Andersson känner till har AÅsell nästan aldrig arbetat utan mestadels levt på moderns pension och det hon fått i arv av sin mor, Åsell har också ljugit om nästan allt som går att ljuga om. Han har bl a försökt att tränga sig in i Anderssons lägenhet, då hon var på fest tillsammans med sin man. Barnvakten Anneli Wretling, Valstavägen 60, släppte dock inte in honom, trots att han uppgav sig vara polis.
Vid ett annat tillfälle har Åsell uppgivit att han var bosatt hos Anderssons bror, Dick Linder, på Vasavägen 26 Solna. (Linder bor numera Schultzvägen 30, Solna, tfn
08-850917, anst på Första Sparbankens huvudkontor.
Andersson har inte haft någon som helst kontakt med Åsell sedan moderns död 1981. Hon vet dock att han hade en bror eller halvbror vid namn Nisse Nilsson i Bromsta
tfn 0760-43327, 43293. Möjligen vet han eller hustrun Valborg någonting om Asell. Asellhade också en bekant som bodde i en lägenhet på Rotsunda Torg, varifrån man
frylis cj or Wenkellen anvends som larisállningsblad.
Protokoll över förhör med Andersson, LILL Majvi Christina, -
, Industrivägen 9, 135 Ol Tyresö, tfn 08-7122018, anst HSB Svartviksslingan 57, Minneberg, Bromma tin OB-7853869. Förhöret hållet på arbetsplatsen 890612 med början kl 13.20. Förhörsledare: Krinsp Bengt Fredrikson och Tommy Andersson.
Före förhöret underrättades Andersson om att hon skall höras upplysningsvis angående sin kännedom om Algot Åsell och dennes bekantskap med Andersson mor, som avled 1981.
Andersson uppger att hennes mor Majvi Linder, 2714317
avliden 111413, under åren 1973 - 1981 varit nära bekant med Åsell och sammanbott med honom under större delen av denna tid. Från 1977 till sin död bodde han på Drabantstigen 2, Sollentuna. Under denna tid misshandlades hon vid ett flertal tillfällen av Åsell. Efter att ha gjort anmälan tog hon nästan alltid tillbaka den. Vid ett tillfälle dömdes dock AÅsell för misshandeln.
Vad Andersson känner till har AÅsell nästan aldrig arbetat utan mestadels levt på moderns pension och det hon fått i arv av sin mor, Åsell har också ljugit om nästan allt som går att ljuga om. Han har bl a försökt att tränga sig in i Anderssons lägenhet, då hon var på fest tillsammans med sin man. Barnvakten Anneli Wretling, Valstavägen 60, släppte dock inte in honom, trots att han uppgav sig vara polis.
Vid ett annat tillfälle har Åsell uppgivit att han var bosatt hos Anderssons bror, Dick Linder, på Vasavägen 26 Solna. (Linder bor numera Schultzvägen 30, Solna, tfn
08-850917, anst på Första Sparbankens huvudkontor.
Andersson har inte haft någon som helst kontakt med Åsell sedan moderns död 1981. Hon vet dock att han hade en bror eller halvbror vid namn Nisse Nilsson i Bromsta
tfn 0760-43327, 43293. Möjligen vet han eller hustrun Valborg någonting om Asell. Asellhade också en bekant som bodde i en lägenhet på Rotsunda Torg, varifrån man
frylis cj or Wenkellen anvends som larisállningsblad.
F:
A:
F:
Jag förstår dig. Det är alltså ingen omöjlighet med andr
A: att ni kan ha varit i dom här utrymmena - ? Nehej. -Och kanske då utlöst någon form av larm på något sätt? Nej, jag fattar inte vad vi skulle kunna ha utlöst för larm. De där måste jag få mera klarlagt för mig, vilken dörr skulle vara larmad. För då kan jag svara på om vi kan ha gjort det eller om vi inte har gjort det. Ja, då kan vi säga att vi återkommer om de kanske? A. A. Jaa.
F: Då vill jag fråga dig, gjorde du själv några iakttagelser beträffande tidpunkten kring det här mordet på statsminister Palme?
A: Neej, för jag såg inte statsministern och har jag gjort de då kanske man har reagerat i och med att de är inte långt ifrån.
F: Neej:
A: Och sen hade vi en granne från där vi bodde förut som var inne här. Ja, straxt före. För hon var på väg med hem som bor på
F: Jah
A: Hur fick du själv vetskap om mordet? A. De fick jag veta på radion klockan 07.00 morgonen därefter.
F: På så vis.
A: Däremot att nånting hände. För att jag sa till här "de var hemskt vad dom kör", sa jag. För då kom de tre bilar nerför Sveavägen och då trodde jag de var såna här avgasbangar.
F: Mm.
A: Så jag bara kommenterade de helt ytligt.
F: Jah
A: A. Men sen då när vi körde runt upp hem då var det avspärrat, då sa jag "de var nog nån som vart skjuten här" eller nånting i den stilen.
F:
Mm.
A: Men sen räknar man väl kanske inte med att det var statsministern. För de hörde vi först på radion på morgonen.
F: En avslutande fråg
a, kan du då höra med
och med den om dom har något minne av den här aktuella kvällen?
F:
A:
F:
Jag förstår dig. Det är alltså ingen omöjlighet med andr
A: att ni kan ha varit i dom här utrymmena - ? Nehej. -Och kanske då utlöst någon form av larm på något sätt? Nej, jag fattar inte vad vi skulle kunna ha utlöst för larm. De där måste jag få mera klarlagt för mig, vilken dörr skulle vara larmad. För då kan jag svara på om vi kan ha gjort det eller om vi inte har gjort det. Ja, då kan vi säga att vi återkommer om de kanske? A. A. Jaa.
F: Då vill jag fråga dig, gjorde du själv några iakttagelser beträffande tidpunkten kring det här mordet på statsminister Palme?
A: Neej, för jag såg inte statsministern och har jag gjort de då kanske man har reagerat i och med att de är inte långt ifrån.
F: Neej:
A: Och sen hade vi en granne från där vi bodde förut som var inne här. Ja, straxt före. För hon var på väg med hem som bor på
F: Jah
A: Hur fick du själv vetskap om mordet? A. De fick jag veta på radion klockan 07.00 morgonen därefter.
F: På så vis.
A: Däremot att nånting hände. För att jag sa till här "de var hemskt vad dom kör", sa jag. För då kom de tre bilar nerför Sveavägen och då trodde jag de var såna här avgasbangar.
F: Mm.
A: Så jag bara kommenterade de helt ytligt.
F: Jah
A: A. Men sen då när vi körde runt upp hem då var det avspärrat, då sa jag "de var nog nån som vart skjuten här" eller nånting i den stilen.
F:
Mm.
A: Men sen räknar man väl kanske inte med att det var statsministern. För de hörde vi först på radion på morgonen.
F: En avslutande fråg
a, kan du då höra med
och med den om dom har något minne av den här aktuella kvällen?
Avsnitt
Löpande nr
EAD
9976-1-A
RIKSPOLISSTYRELSEN RKP-A2
Vittnesförhör med butiksinnehavarentfnarbetstelefon (Förhöret hållet per telefon onsdagen den 20 oktober med början klockan 09.20.
Förhörsledare: Ann-Sofia Jonsson.är underrättad om att han skall höras angående sina iakttagelser natten då Olof Palme mördades.
bekräftaruppgifter om att han,och en anställd,
fanns i butiken. Man arbetade från tidig morgon till cirka 01.30 den 1 mars. Därefter åkte dom tre gemensamt hem i samma bil.skjutsade hemButiksdörren som vetter ut mot Sveavägen 44 var låst under kvällen. Till och från befanns sig Lennarti skyltfönstret till butiken La Carterie, eftersom han höll på med påskskyltning. Man hade monterat två stycken 2500-watts strålkastare i skyltfönstret vilket gjorde att det var nästan omöjligt att se ut. Det var som att titta in i en spegel.besök i affären av en väninna,och
nnet påför närvarande okänt. Dessa knackade på rutan vid 22-tiden. Dom var då på väg tillskulle följamot hemadressen. Hon följde henne till rulltrappan vid David Bagares gata. Där stod dom en stund och samtalade. Efteråt har man kommit fram till att detta måste ha rört sig om cirka fem minuter innan mordet. ocHhade inte gjort några iakttagelser, inte sett något onormalt. Dom hade skilts åt och hade sedan förmodligen gått tillbaka till affären.minns i vart fall att hon var inne i affären två gånger samma kväll.
Lennarthar för sig att han hörde två smällar men uppfattade dessa som avgassmällar. Först hörde han smällarna, tittade upp och såg i samband med detta
21,-93 HQ
Avsnitt
Löpande nr
EAD
9976-1-A
RIKSPOLISSTYRELSEN RKP-A2
Vittnesförhör med butiksinnehavarentfnarbetstelefon (Förhöret hållet per telefon onsdagen den 20 oktober med början klockan 09.20.
Förhörsledare: Ann-Sofia Jonsson.är underrättad om att han skall höras angående sina iakttagelser natten då Olof Palme mördades.
bekräftaruppgifter om att han,och en anställd,
fanns i butiken. Man arbetade från tidig morgon till cirka 01.30 den 1 mars. Därefter åkte dom tre gemensamt hem i samma bil.skjutsade hemButiksdörren som vetter ut mot Sveavägen 44 var låst under kvällen. Till och från befanns sig Lennarti skyltfönstret till butiken La Carterie, eftersom han höll på med påskskyltning. Man hade monterat två stycken 2500-watts strålkastare i skyltfönstret vilket gjorde att det var nästan omöjligt att se ut. Det var som att titta in i en spegel.besök i affären av en väninna,och
nnet påför närvarande okänt. Dessa knackade på rutan vid 22-tiden. Dom var då på väg tillskulle följamot hemadressen. Hon följde henne till rulltrappan vid David Bagares gata. Där stod dom en stund och samtalade. Efteråt har man kommit fram till att detta måste ha rört sig om cirka fem minuter innan mordet. ocHhade inte gjort några iakttagelser, inte sett något onormalt. Dom hade skilts åt och hade sedan förmodligen gått tillbaka till affären.minns i vart fall att hon var inne i affären två gånger samma kväll.
Lennarthar för sig att han hörde två smällar men uppfattade dessa som avgassmällar. Först hörde han smällarna, tittade upp och såg i samband med detta
21,-93 HQ
en bil som i hög fart framfördes på Sveavägen i riktning mot Norrtull. Han drog därför slutsatsen att det var denna bil som avgassmällt. Bilen var av okänt fabrikat, okänd färg. Det var en större bil, typ amerikanare, en vanlig personbil, ingen lastbil eller liknande.
B
Lennartminns inte omvar inne i affären när han hörde smällarna, möjligen stod hon strax innanför dörren.tillfrågas om han gjort några iakttagelser denna kväll, men säger att han inte sett något onormalt.brukar gå ut på Sveavägen för rökpaus. Han minns inte vilka tidpunkter han gjort det under denna kväll, men i vart fall har han inte reagerat för något onormalt.tillfrågas om det brukar röra sig underliga personer i omgivningen eller i affären, men kan inte dra sig till minnes någon. Han berättar om en yngre man i 25-årsåldern, ljus med kopparärrig hy, som brukade komma in och försöka stjäla kassan, men detta förlägger han längre fram i tiden, efter mordet.
Angående affärens lager så ligger detta i samma byggnad.tillfrågas om det finns möjlighet för människor att ta sig in på baksidan av Skandia-huset, och berättar då att det finns en garageport som är bevakad av väktare. När man kör in i garaget så hålls portarna öppna en stund efter, vilket kan ge möjlighet för människor att smita in.har dock aldrig hört att någon obehörig vistats i lokaliteterna. Han har aldrig träffat på någon. Inte heller uteliggare som har smitit in och försökt sova där. Området är TV-bevakat.
Hztillfrågas om det är någonting ytterligare han har att tillägga som kan föra utredningen framåt, några funderingar han haft, och frågar då om Christer Pettersson-ärendet är helt avfört. I samband med detta nämner han, att under 1982 eller 1983 såldeett företag till en man vid namnNär det i samband med Christer Petterssons rättegång skrivits om en/namnteckning och huruvida dennaskulle ha skrivit namnteckningen eller ej, slåsav likheten med namnteckningen i tidningen och namnteckning på det kontrakt som tecknades i samband med försäljningen av företaget.menar att dessa båda är identiskt lika. Med anledning av detta tog han kontakt med polisen i först med en man som han känner, men hänvisades senare till en annan polisman. Till denna polisman överlämnade han troligtvis originalet över kontraktet som skrivits mellanochHan undrar nu om dessa uppgifter finns med i utredningen. (hade vidare försökt nå Christer Petterssons försvarsadvokat men fått veta att denna var på semester.
en bil som i hög fart framfördes på Sveavägen i riktning mot Norrtull. Han drog därför slutsatsen att det var denna bil som avgassmällt. Bilen var av okänt fabrikat, okänd färg. Det var en större bil, typ amerikanare, en vanlig personbil, ingen lastbil eller liknande.
B
Lennartminns inte omvar inne i affären när han hörde smällarna, möjligen stod hon strax innanför dörren.tillfrågas om han gjort några iakttagelser denna kväll, men säger att han inte sett något onormalt.brukar gå ut på Sveavägen för rökpaus. Han minns inte vilka tidpunkter han gjort det under denna kväll, men i vart fall har han inte reagerat för något onormalt.tillfrågas om det brukar röra sig underliga personer i omgivningen eller i affären, men kan inte dra sig till minnes någon. Han berättar om en yngre man i 25-årsåldern, ljus med kopparärrig hy, som brukade komma in och försöka stjäla kassan, men detta förlägger han längre fram i tiden, efter mordet.
Angående affärens lager så ligger detta i samma byggnad.tillfrågas om det finns möjlighet för människor att ta sig in på baksidan av Skandia-huset, och berättar då att det finns en garageport som är bevakad av väktare. När man kör in i garaget så hålls portarna öppna en stund efter, vilket kan ge möjlighet för människor att smita in.har dock aldrig hört att någon obehörig vistats i lokaliteterna. Han har aldrig träffat på någon. Inte heller uteliggare som har smitit in och försökt sova där. Området är TV-bevakat.
Hztillfrågas om det är någonting ytterligare han har att tillägga som kan föra utredningen framåt, några funderingar han haft, och frågar då om Christer Pettersson-ärendet är helt avfört. I samband med detta nämner han, att under 1982 eller 1983 såldeett företag till en man vid namnNär det i samband med Christer Petterssons rättegång skrivits om en/namnteckning och huruvida dennaskulle ha skrivit namnteckningen eller ej, slåsav likheten med namnteckningen i tidningen och namnteckning på det kontrakt som tecknades i samband med försäljningen av företaget.menar att dessa båda är identiskt lika. Med anledning av detta tog han kontakt med polisen i först med en man som han känner, men hänvisades senare till en annan polisman. Till denna polisman överlämnade han troligtvis originalet över kontraktet som skrivits mellanochHan undrar nu om dessa uppgifter finns med i utredningen. (hade vidare försökt nå Christer Petterssons försvarsadvokat men fått veta att denna var på semester.
vet attdrev butiken han köpte avi cirka två år. Därefter gick den i konkurs ochmedflyttade tillån dom tidigare kom ifrån. Därefter flyt
skilde sig och är sedan några år omgift.tror att han kan plocka fram identitet på dennaom det hlir nödvändigt
Förhöret slut klockan 09.50.
Ann-Sofia Jonsson Krinsp.
Utskriftsdatum 1993-10-25/EÅ
Förhöret uppläst och godkänt 93-10-27 /AJ
vet attdrev butiken han köpte avi cirka två år. Därefter gick den i konkurs ochmedflyttade tillån dom tidigare kom ifrån. Därefter flyt
skilde sig och är sedan några år omgift.tror att han kan plocka fram identitet på dennaom det hlir nödvändigt
Förhöret slut klockan 09.50.
Ann-Sofia Jonsson Krinsp.
Utskriftsdatum 1993-10-25/EÅ
Förhöret uppläst och godkänt 93-10-27 /AJ
kl 12.30 besöktes ovan Spinxars för samtal. Spinnars uppgav att han kvällen den 28/2-36 befann sig på adressen Kung tans vä€35 i Rotebro. goren till lägenheten är Krister Pette son. f. -
Spinnars hade anlänt till adressen vid 21.60-tiden för att bevaka lägenheten medans Pettersson var borta psa att Pettersson hade taj pa i vort sina nycklar. När Pettersson åter anlände till sin läsenhet vid 01.06-tilen lämnade Spinnars lägenheter och begav sig adressen Gillbostråket 53 , i Hotebro, Sninnars Jode på adres en vid den tiden eftersom ägaren satt inne på Säterssjukhus. įgaren till lägenheten heter Ofstad i efternamn. Vad han heter i förrann kann ej Spinrars komma ihåg. Spina's hade kommit till sin lägenhet strax efter 01,66-tiŪen den 1/3-86 och vid 05.C-tiden samma morgon hade han slagit på sin xadi. och då fått reda på att Olof Palm: blivit mördad. Varför spinnars skulle kunna vara mis tänkt tycker han är konstigt. Det enda han kan tillegga är att han brukar bli våldsam när 12x1 dricker sprit och "Naxx då händer det att han "klarar till någon kompis men att han skulle göra nåera grövre våldsbrott skulle vara uteslutet.
Cevercoglia
Göran Westman
86-03000 setEkonomitryck Blanketten 6140
spaningschel Regislator
kl 12.30 besöktes ovan Spinxars för samtal. Spinnars uppgav att han kvällen den 28/2-36 befann sig på adressen Kung tans vä€35 i Rotebro. goren till lägenheten är Krister Pette son. f. -
Spinnars hade anlänt till adressen vid 21.60-tiden för att bevaka lägenheten medans Pettersson var borta psa att Pettersson hade taj pa i vort sina nycklar. När Pettersson åter anlände till sin läsenhet vid 01.06-tilen lämnade Spinnars lägenheter och begav sig adressen Gillbostråket 53 , i Hotebro, Sninnars Jode på adres en vid den tiden eftersom ägaren satt inne på Säterssjukhus. įgaren till lägenheten heter Ofstad i efternamn. Vad han heter i förrann kann ej Spinrars komma ihåg. Spina's hade kommit till sin lägenhet strax efter 01,66-tiŪen den 1/3-86 och vid 05.C-tiden samma morgon hade han slagit på sin xadi. och då fått reda på att Olof Palm: blivit mördad. Varför spinnars skulle kunna vara mis tänkt tycker han är konstigt. Det enda han kan tillegga är att han brukar bli våldsam när 12x1 dricker sprit och "Naxx då händer det att han "klarar till någon kompis men att han skulle göra nåera grövre våldsbrott skulle vara uteslutet.
Cevercoglia
Göran Westman
86-03000 setEkonomitryck Blanketten 6140
spaningschel Regislator
Sid. 1 (32)
SAMTAL med Anders Larsson 1987-08-25 klockan 09:30 på Mornington Hotel.
Förhörsledare: Krinsp Kent Rasmusson och krinsp Sören Morberg
L = Anders Larsson
FR = Förhörsledare = FHL Kent Rasmusson
FM = Förhörsledare = FHL Sören Morberg
FHL Kent Rasmusson: Vi skall börja att tala om högerorganisationer som har angripit Olof Palme och socialdemokratin på olika sätt.
Anders Larsson: Det kan man ju få lov att göra. Det kan vara godtagbart, att man diskuterar t ex. Stiftelsen Contra hade en mycket otäck piltavla på Palme 1985, t ex. Jag menar, där låg det en smaklöshet, man går över gränsen.
FHL Kent Rasmusson: Förekom det i grupperingarna, som bland balterna bl a, att de pratade om våld?
Anders Larsson: Nej, absolut inte.
Du förstår att balterna, som jag kände dem, det var en del i strukturen. Det var pengar från etablissemanget.
Min bästa samarbetspartner var socialdemokratisk för Estniska Socialdemokraterna. De har inget statsbidrag. Olof Palme bjöds in.
Det var då jag liksom började ändra uppfattning i positiv riktning, 1980 när Olof Palme stod och talade för balterna, och sedan så, jag menar, inte i de grupperna jag rörde mig. Jag har väldigt svårt att tänka mig det.
FHL Kent Rasmusson: Jag har litet papper här som vi ska titta på.
Anders Larsson: Om jag glömmer bort någonting så är. det inte medvetet. Jag mår inte bra. De som känner mig litet grand vet det.
De här breven jag har skrivit. Det är ju den här verksamheten, får man ju inte skriva det, Tore Forsberg på SÄK som jag kontaktade.
Sid. 1 (32)
SAMTAL med Anders Larsson 1987-08-25 klockan 09:30 på Mornington Hotel.
Förhörsledare: Krinsp Kent Rasmusson och krinsp Sören Morberg
L = Anders Larsson
FR = Förhörsledare = FHL Kent Rasmusson
FM = Förhörsledare = FHL Sören Morberg
FHL Kent Rasmusson: Vi skall börja att tala om högerorganisationer som har angripit Olof Palme och socialdemokratin på olika sätt.
Anders Larsson: Det kan man ju få lov att göra. Det kan vara godtagbart, att man diskuterar t ex. Stiftelsen Contra hade en mycket otäck piltavla på Palme 1985, t ex. Jag menar, där låg det en smaklöshet, man går över gränsen.
FHL Kent Rasmusson: Förekom det i grupperingarna, som bland balterna bl a, att de pratade om våld?
Anders Larsson: Nej, absolut inte.
Du förstår att balterna, som jag kände dem, det var en del i strukturen. Det var pengar från etablissemanget.
Min bästa samarbetspartner var socialdemokratisk för Estniska Socialdemokraterna. De har inget statsbidrag. Olof Palme bjöds in.
Det var då jag liksom började ändra uppfattning i positiv riktning, 1980 när Olof Palme stod och talade för balterna, och sedan så, jag menar, inte i de grupperna jag rörde mig. Jag har väldigt svårt att tänka mig det.
FHL Kent Rasmusson: Jag har litet papper här som vi ska titta på.
Anders Larsson: Om jag glömmer bort någonting så är. det inte medvetet. Jag mår inte bra. De som känner mig litet grand vet det.
De här breven jag har skrivit. Det är ju den här verksamheten, får man ju inte skriva det, Tore Forsberg på SÄK som jag kontaktade.
FHL Kent Rasmusson: Har ni haft kontakt nyligen ni två?
Anders Larsson: Nej, jag ringde i våras när jag hade läst Dagens Nyheter och sade, den här är för djävlig, det handlar ju om mig. Han sade, ta det lungt och gå till en läkare men sedan sade han, du kan 'ringa till någon som heter Redborg eller något, polischef eller något sådant där.
FHL Kent Rasmusson: Inge Reneborg?
Anders Larsson: Ja, just, det. Jag ringde dit och då sade de att han var på Statshälsan, så jag gav dem mitt telefonnummer. Gick sedan ner och började dricka igen, ville förtränga det hela.
FHL Kent Rasmusson: det var den här skrivelsen jag pratade om innan. Den var till regeringen och statsminister Olof Palme. 1984 tror jag den är ivägskickad.
Anders Larsson: Nej, det måste vara 1985 eller 1986.
FHL Kent Rasmusson: Jaha. Känner du igen det?
Anders Larsson: Från Teologiska Anti-. Vad står det där?
FHL Kent Rasmusson: Projekt-. Väldigt dålig kopia det här.
Anders Larsson: Det här har alltså jag skrivit mfl. Det här är en sak som jag, ja-, Står där någonting om något högerextremistiskt?
FHL Kent Rasmusson: Nej, men jag pratade om att det var en skrivelse som gav sken av att hade skrivit det här.
Anders Larsson: Det är alltså, där är en felaktig. Det här är en virrighet, ett misstag, ja ett stort misstag. Jag måste erkänna detta. Jag har gjort misstag och omdömeslösheter men inga-. Var går gränsen? Jag har-,
FHL Kent Rasmusson: Har ni haft kontakt nyligen ni två?
Anders Larsson: Nej, jag ringde i våras när jag hade läst Dagens Nyheter och sade, den här är för djävlig, det handlar ju om mig. Han sade, ta det lungt och gå till en läkare men sedan sade han, du kan 'ringa till någon som heter Redborg eller något, polischef eller något sådant där.
FHL Kent Rasmusson: Inge Reneborg?
Anders Larsson: Ja, just, det. Jag ringde dit och då sade de att han var på Statshälsan, så jag gav dem mitt telefonnummer. Gick sedan ner och började dricka igen, ville förtränga det hela.
FHL Kent Rasmusson: det var den här skrivelsen jag pratade om innan. Den var till regeringen och statsminister Olof Palme. 1984 tror jag den är ivägskickad.
Anders Larsson: Nej, det måste vara 1985 eller 1986.
FHL Kent Rasmusson: Jaha. Känner du igen det?
Anders Larsson: Från Teologiska Anti-. Vad står det där?
FHL Kent Rasmusson: Projekt-. Väldigt dålig kopia det här.
Anders Larsson: Det här har alltså jag skrivit mfl. Det här är en sak som jag, ja-, Står där någonting om något högerextremistiskt?
FHL Kent Rasmusson: Nej, men jag pratade om att det var en skrivelse som gav sken av att hade skrivit det här.
Anders Larsson: Det är alltså, där är en felaktig. Det här är en virrighet, ett misstag, ja ett stort misstag. Jag måste erkänna detta. Jag har gjort misstag och omdömeslösheter men inga-. Var går gränsen? Jag har-,
FHL Kent Rasmusson: Inga medvetna förfalskningar menar du?
Anders Larsson: Nej, det har gått i hastigheten.
FHL Kent Rasmusson: Nu tittar vi på den här skrivelsen. 'En skrivelse 1986-- där har skrivit under.
Anders Larsson: Det är den här hemska saken. Jag har alltså olovligen satt hans visitkort där och skrivit de här sakerna.
FHL Kent Rasmusson: Du har lagt till ett stycke nere på sidan och hans visitkort är inkopierat.
Anders Larsson: Ja, det här är som om det var under rusets inverkan.
FHL Kent Rasmusson: Vad är anledningen till att du gjorde det här?
Anders Larsson: Det har bara skickats till mottagaren.
FHL Kent Rasmusson: Vem var mottagaren?
Anders Larsson: Det måste ha varit regeringskansliet.
FHL Kent Rasmusson: Var det för att få mer trovärdighet, då du satte in hans visitkort där?
Anders Larsson: Ja, det här hemskt. Det är där som polisen eller pressen har fått det ifrån.
FHL Kent Rasmusson: Men som jag uppfattar det här, skrev han de här intygen om att du skulle använda det på Baltiska Kommittén.
Anders Larsson: Det var för räkning.
FHL Kent Rasmusson: För och Baltiska Kommittén, för att du tyckte de hade avskedat dig på felaktiga grunder?
Anders Larsson: Ja, det kan diskuteras.
FHL Kent Rasmusson: Inga medvetna förfalskningar menar du?
Anders Larsson: Nej, det har gått i hastigheten.
FHL Kent Rasmusson: Nu tittar vi på den här skrivelsen. 'En skrivelse 1986-- där har skrivit under.
Anders Larsson: Det är den här hemska saken. Jag har alltså olovligen satt hans visitkort där och skrivit de här sakerna.
FHL Kent Rasmusson: Du har lagt till ett stycke nere på sidan och hans visitkort är inkopierat.
Anders Larsson: Ja, det här är som om det var under rusets inverkan.
FHL Kent Rasmusson: Vad är anledningen till att du gjorde det här?
Anders Larsson: Det har bara skickats till mottagaren.
FHL Kent Rasmusson: Vem var mottagaren?
Anders Larsson: Det måste ha varit regeringskansliet.
FHL Kent Rasmusson: Var det för att få mer trovärdighet, då du satte in hans visitkort där?
Anders Larsson: Ja, det här hemskt. Det är där som polisen eller pressen har fått det ifrån.
FHL Kent Rasmusson: Men som jag uppfattar det här, skrev han de här intygen om att du skulle använda det på Baltiska Kommittén.
Anders Larsson: Det var för räkning.
FHL Kent Rasmusson: För och Baltiska Kommittén, för att du tyckte de hade avskedat dig på felaktiga grunder?
Anders Larsson: Ja, det kan diskuteras.
FHL Kent Rasmusson: Jo, idag, men då ville du ha ett, intyg om att de hade fel. Deras skäl var felaktiga. Så uppfattade det som. Det var därför han skrev det här "sundhetsintyget". Det står att du är nyanserad, balanserad och att du inte har några problem?
Anders Larsson: Ja, det är delvis felaktigt. Senare använde jag intyget på ett felaktigt sätt.
FHL Kent Rasmusson: Det använde du efteråt?
Anders Larsson: Ja, just det.
FHL Kent Rasmusson: När kan det ha varit du skickade in det här till regeringen?
Anders Larsson: Det har varit i februari månad, i samband med det här idiotiska Palme-brevet.
FHL Kent Rasmusson: Vi har det här. Det är det här brevet du pratar om?
Anders Larsson: Ja.
FHL Kent Rasmusson: Det var för att du skulle bli mer trovärdig, den här skrivelsen?
Anders Larsson: Sanningen är den att när jag läste det här så tänkte jag, det här är inte bra, det ska stå Olof Palme där.
Så jag skulle lacka över Doktor Död, så jag började lacka över och så strök jag under. Det är det som är det viktiga.
Då tänkte jag någonting om-. Jag hade för mig att Olof Palme skulle komma till Ystad. Jag ska lämna information om det här jubileet, som ska bli på sommaren i nästa etapp, så att säga.
Jag tänker, det här är rörigt men så tänker jag, och sedan lackar jag bara det första. Det är det som är den stora lyckan.
FHL Kent Rasmusson: Du lackade Doktor?
Anders Larsson: Doktor, ja just det. Eftersom ni kan ta reda på sanningen, är det lika bra jag säger som det är, och det är detta som är min olycka.
Jag har långt efteråt, när det börjat pratas om de här sakerna, sagt att jag skickade någon sorts varning till Olof Palme eller något sådant.
Det var en efterkonstruktion. Det är det ingen som tror men det är en efterkonstruktion, efterhandskonstruktion.
FHL Kent Rasmusson: Jo, idag, men då ville du ha ett, intyg om att de hade fel. Deras skäl var felaktiga. Så uppfattade det som. Det var därför han skrev det här "sundhetsintyget". Det står att du är nyanserad, balanserad och att du inte har några problem?
Anders Larsson: Ja, det är delvis felaktigt. Senare använde jag intyget på ett felaktigt sätt.
FHL Kent Rasmusson: Det använde du efteråt?
Anders Larsson: Ja, just det.
FHL Kent Rasmusson: När kan det ha varit du skickade in det här till regeringen?
Anders Larsson: Det har varit i februari månad, i samband med det här idiotiska Palme-brevet.
FHL Kent Rasmusson: Vi har det här. Det är det här brevet du pratar om?
Anders Larsson: Ja.
FHL Kent Rasmusson: Det var för att du skulle bli mer trovärdig, den här skrivelsen?
Anders Larsson: Sanningen är den att när jag läste det här så tänkte jag, det här är inte bra, det ska stå Olof Palme där.
Så jag skulle lacka över Doktor Död, så jag började lacka över och så strök jag under. Det är det som är det viktiga.
Då tänkte jag någonting om-. Jag hade för mig att Olof Palme skulle komma till Ystad. Jag ska lämna information om det här jubileet, som ska bli på sommaren i nästa etapp, så att säga.
Jag tänker, det här är rörigt men så tänker jag, och sedan lackar jag bara det första. Det är det som är den stora lyckan.
FHL Kent Rasmusson: Du lackade Doktor?
Anders Larsson: Doktor, ja just det. Eftersom ni kan ta reda på sanningen, är det lika bra jag säger som det är, och det är detta som är min olycka.
Jag har långt efteråt, när det börjat pratas om de här sakerna, sagt att jag skickade någon sorts varning till Olof Palme eller något sådant.
Det var en efterkonstruktion. Det är det ingen som tror men det är en efterkonstruktion, efterhandskonstruktion.
FHL Kent Rasmusson: När kan det, ha varit? Var det precis efter mordet, det du nämnde?
Anders Larsson: Nej, det var väl när det blev aktuellt på sommaren, då det diskuterades och började pratas om hotbilder.
Jag kan berätta:
Det kom ner en person på som sade; jag har hört från polisrummet, han är polisfotograf, att Honduras är inblandat.
När det då började klicka till hos mig, att då är de här WACL-extremisterna, WACL är de här utbrytarna som jag har bekämpat.
Då skriver jag ihop en tvåsidig grej och skickar till Palme-rummet om de här sakerna.
Då är jag helt övertygad om att svenska nazister av något slag, eller högerextremister, i samarbete med sådana här dödsskvadroner som skjuter folk i ryggen och håller på, alltså internationella vapenputtar.
FHL Kent Rasmusson: Men du hade inga belägg då för att de hade ett samarbete. Du har ju studerat dem tidigare. Fanns det någonting som visade på ett samarbete över gränserna?
Anders Larsson: Ja, jag vet att vissa, de här och hade nära kontakter.
Jag vet att i Latinamerika finns det den här utbrytargruppen WACL, antikommunistiska grupper, som har nära samarbete med de här som skjuter och mördar, dödsskvadroner och liknande.
FHL Kent Rasmusson: Finns det ett samarbete upp hit till Norden?
Anders Larsson: Det tror jag säkert. Nordiska Rikspartiet har haft och Nationale. Folkepartiet har varit på konferenser och sådana där saker, hos dem.
FHL Kent Rasmusson: Var de inbjudna till WACL:s allmänna konferens?
FHL Kent Rasmusson: När kan det, ha varit? Var det precis efter mordet, det du nämnde?
Anders Larsson: Nej, det var väl när det blev aktuellt på sommaren, då det diskuterades och började pratas om hotbilder.
Jag kan berätta:
Det kom ner en person på som sade; jag har hört från polisrummet, han är polisfotograf, att Honduras är inblandat.
När det då började klicka till hos mig, att då är de här WACL-extremisterna, WACL är de här utbrytarna som jag har bekämpat.
Då skriver jag ihop en tvåsidig grej och skickar till Palme-rummet om de här sakerna.
Då är jag helt övertygad om att svenska nazister av något slag, eller högerextremister, i samarbete med sådana här dödsskvadroner som skjuter folk i ryggen och håller på, alltså internationella vapenputtar.
FHL Kent Rasmusson: Men du hade inga belägg då för att de hade ett samarbete. Du har ju studerat dem tidigare. Fanns det någonting som visade på ett samarbete över gränserna?
Anders Larsson: Ja, jag vet att vissa, de här och hade nära kontakter.
Jag vet att i Latinamerika finns det den här utbrytargruppen WACL, antikommunistiska grupper, som har nära samarbete med de här som skjuter och mördar, dödsskvadroner och liknande.
FHL Kent Rasmusson: Finns det ett samarbete upp hit till Norden?
Anders Larsson: Det tror jag säkert. Nordiska Rikspartiet har haft och Nationale. Folkepartiet har varit på konferenser och sådana där saker, hos dem.
FHL Kent Rasmusson: Var de inbjudna till WACL:s allmänna konferens?
Anders Larsson: De var det en gång.
Det var det som var den stora skandalen och då skickade jag för att åka och hjälpa till att bekämpa.
Jag har skrivit ett stort protokoll om de här sakerna och då fick jag det intrycket att de hatade mig, för det gjorde de också, naturligtvis.
Jag anses som den store, farlige som kämpade mot dem.
FHL Kent Rasmusson: Om du nu hade känt till eller trott dig känna till vilka som kan ha legat bakom en sådan här sak, skulle du våga tala om det för oss överhuvudtaget?
Anders Larsson: Naturligtvis, absolut. Dessutom, som jag sade till någon, pengarna är ju inte föraktliga.
FHL Kent Rasmusson: Nej, precis.
Anders Larsson: Hade jag vetat men det är detta att, OK, jag har varit litet upp och ned psykiskt. Annars skriver vi inte sådana här grejor. Min egen mor har fått hjärtinfarkt efter det här.
FHL Kent Rasmusson: Efter det här som stod i tidningarna?
Anders Larsson: Ja. Det beskrivs i Ystads Allehanda precis så man kan känna igen vem det är och det tror man ju.
Ungefär som när han, vad heter han, Tor? Denne som skrev i Aftonbladet att jag skulle säga, att blod ska flyta och sådana här saker. Det är helt absurda grejor, det någon har hittat på eller stora saker som ska hända eller någonting sådant där, men det är illa nog med den här.
FHL Kent Rasmusson: Det skrivs faktiskt rent konkret, om ett telefonsamtal till dig den 1 mars på morgonen, då ringer.
Anders Larsson: Ja, just det, det har det gjort. Då ringer det är på morgonen någon gång, för då hade han sett det här med Palme-mordet.
FHL Kent Rasmusson: Det är den 1 mars vi pratar om?
Anders Larsson: De var det en gång.
Det var det som var den stora skandalen och då skickade jag för att åka och hjälpa till att bekämpa.
Jag har skrivit ett stort protokoll om de här sakerna och då fick jag det intrycket att de hatade mig, för det gjorde de också, naturligtvis.
Jag anses som den store, farlige som kämpade mot dem.
FHL Kent Rasmusson: Om du nu hade känt till eller trott dig känna till vilka som kan ha legat bakom en sådan här sak, skulle du våga tala om det för oss överhuvudtaget?
Anders Larsson: Naturligtvis, absolut. Dessutom, som jag sade till någon, pengarna är ju inte föraktliga.
FHL Kent Rasmusson: Nej, precis.
Anders Larsson: Hade jag vetat men det är detta att, OK, jag har varit litet upp och ned psykiskt. Annars skriver vi inte sådana här grejor. Min egen mor har fått hjärtinfarkt efter det här.
FHL Kent Rasmusson: Efter det här som stod i tidningarna?
Anders Larsson: Ja. Det beskrivs i Ystads Allehanda precis så man kan känna igen vem det är och det tror man ju.
Ungefär som när han, vad heter han, Tor? Denne som skrev i Aftonbladet att jag skulle säga, att blod ska flyta och sådana här saker. Det är helt absurda grejor, det någon har hittat på eller stora saker som ska hända eller någonting sådant där, men det är illa nog med den här.
FHL Kent Rasmusson: Det skrivs faktiskt rent konkret, om ett telefonsamtal till dig den 1 mars på morgonen, då ringer.
Anders Larsson: Ja, just det, det har det gjort. Då ringer det är på morgonen någon gång, för då hade han sett det här med Palme-mordet.
FHL Kent Rasmusson: Det är den 1 mars vi pratar om?
Anders Larsson: Ja. Han pratade om att Palme var mördad och jag trodde det var ett skämt av något slag. Han hade fått reda på det via radion. Så säger han; det är väl för att du har gått och pratat om Olof Palme som generalsekreterare. Tänk om det har varit orsaken till det hela.
Jag tänkte att han skämtar på något sätt och jag blev väldigt orolig. Jag tänkte, det här med generalsekreterare har jag sagt högst till själv och till n. Aldrig till någon i utlandet.
FHL Kent Rasmusson: När på morgonen kom det här samtalet, kommer du ihåg det?
Anders Larsson: Det minns jag inte riktigt men det var väl vid 6 - 7-tiden.
FHL Kent Rasmusson: Får du morgontidning själv, hem till bostaden?
Anders Larsson: Ja.
FHL Kent Rasmusson: Hade du hunnit att läsa den då?
Anders Larsson: Nej.
FHL Kent Rasmusson: Det var innan du hade klivit upp på morgonen som samtalet kom?
Anders Larsson: Ja.
FHL Kent Rasmusson: Då får vi samtidigt ställa samma fråga som vi ställt till andra:
- Vad gjorde du själv fredagen 1986-02-28 på kvällen?
Anders Larsson: Jag kan tala om exakt vad jag gjorde, här har jag rätt. Jag var hemma och låg i min säng samt hade ett telefonsamtal med en som heter halva natten.
Hon ringde upp mig, lustigt nog av en slump. Vi pratade om en exillitauer, flyktinglitauer, som jag hade tagit hand om litet grand innan. Den där som simmade iland utanför Öland.
Jag hade bett att hon skulle hjälpa till med någon sorts tolkning, så hon ringde upp mig.
Anders Larsson: Ja. Han pratade om att Palme var mördad och jag trodde det var ett skämt av något slag. Han hade fått reda på det via radion. Så säger han; det är väl för att du har gått och pratat om Olof Palme som generalsekreterare. Tänk om det har varit orsaken till det hela.
Jag tänkte att han skämtar på något sätt och jag blev väldigt orolig. Jag tänkte, det här med generalsekreterare har jag sagt högst till själv och till n. Aldrig till någon i utlandet.
FHL Kent Rasmusson: När på morgonen kom det här samtalet, kommer du ihåg det?
Anders Larsson: Det minns jag inte riktigt men det var väl vid 6 - 7-tiden.
FHL Kent Rasmusson: Får du morgontidning själv, hem till bostaden?
Anders Larsson: Ja.
FHL Kent Rasmusson: Hade du hunnit att läsa den då?
Anders Larsson: Nej.
FHL Kent Rasmusson: Det var innan du hade klivit upp på morgonen som samtalet kom?
Anders Larsson: Ja.
FHL Kent Rasmusson: Då får vi samtidigt ställa samma fråga som vi ställt till andra:
- Vad gjorde du själv fredagen 1986-02-28 på kvällen?
Anders Larsson: Jag kan tala om exakt vad jag gjorde, här har jag rätt. Jag var hemma och låg i min säng samt hade ett telefonsamtal med en som heter halva natten.
Hon ringde upp mig, lustigt nog av en slump. Vi pratade om en exillitauer, flyktinglitauer, som jag hade tagit hand om litet grand innan. Den där som simmade iland utanför Öland.
Jag hade bett att hon skulle hjälpa till med någon sorts tolkning, så hon ringde upp mig.
FHL Kent Rasmusson: Vad jobbar hon med?
Anders Larsson: Hon är väl lärare på och sådana där saker.
FHL Kent Rasmusson: Här i Stockholm?
Anders Larsson: Ja.
Jag sade till henne, när jag ringde nästa dag på skoj, att det var ju väl att vi satt och pratade i telefonen vid den tiden.
FHL Kent Rasmusson: Kommer du ihåg ungefär när hon ringde, eller var det du som ringde?
Anders Larsson: Nej, det var hon som ringde, hem till mig.
FHL Kent Rasmusson: Kommer du ihåg ungefär när?
Anders Larsson: Det var väl, det är det mest lustiga, under tre kvart. Alltså, samma tid som mordet ägde rum.
FHL Kent Rasmusson: Vet du när mordet ägde rum, kommer du ihåg det?
Anders Larsson: Vid 11-tiden var det väl. Det måste ha varit efter biobesöket, så först kvart över 11 eller något sådant. Det var ju biobesök det var frågan om.
FHL Kent Rasmusson: Bor det någon mer i den här lägenheten där du bor idag?
Anders Larsson: Ja, det bor en dam men hon är 86 år gammal.
FHL Kent Rasmusson: Finns hon där idag?
Anders Larsson: Ja. Det är ett konstigt förhållande. Hon säger i och för sig att hon vet att jag var hemma, för det var samma dag som hennes lektor dog. Det kommer hon särskilt ihåg, säger hon.
FHL Kent Rasmusson: Vad jobbar hon med?
Anders Larsson: Hon är väl lärare på och sådana där saker.
FHL Kent Rasmusson: Här i Stockholm?
Anders Larsson: Ja.
Jag sade till henne, när jag ringde nästa dag på skoj, att det var ju väl att vi satt och pratade i telefonen vid den tiden.
FHL Kent Rasmusson: Kommer du ihåg ungefär när hon ringde, eller var det du som ringde?
Anders Larsson: Nej, det var hon som ringde, hem till mig.
FHL Kent Rasmusson: Kommer du ihåg ungefär när?
Anders Larsson: Det var väl, det är det mest lustiga, under tre kvart. Alltså, samma tid som mordet ägde rum.
FHL Kent Rasmusson: Vet du när mordet ägde rum, kommer du ihåg det?
Anders Larsson: Vid 11-tiden var det väl. Det måste ha varit efter biobesöket, så först kvart över 11 eller något sådant. Det var ju biobesök det var frågan om.
FHL Kent Rasmusson: Bor det någon mer i den här lägenheten där du bor idag?
Anders Larsson: Ja, det bor en dam men hon är 86 år gammal.
FHL Kent Rasmusson: Finns hon där idag?
Anders Larsson: Ja. Det är ett konstigt förhållande. Hon säger i och för sig att hon vet att jag var hemma, för det var samma dag som hennes lektor dog. Det kommer hon särskilt ihåg, säger hon.
FHL Kent Rasmusson: Det finns någonting som heter Demokratisk Aktion i Jönköping?
Anders Larsson: Ja. Jag var där för Baltiska Kommitténs räkning och delade ut blad vid några konferenser. Det är riktigt.
FHL Kent Rasmusson: Vad är det, vad står de för?
Anders Larsson: Det får man väl säga är en ganska konservativ grupp. Skälet till att jag åkte ner, var för att resan var betald och man fick bo på Ramada, ett fint hotell. Jag tyckte det var kul. Jag satt inte ens alltid och hörde på föredragen och satt inte med i utskotten. Jag delade ut broschyrer åt Baltiska Kommittén. Jag tror tom att var med de första gångerna. Jag var inte med de senaste åren. Det blev mer en avkoppling på en lördag - söndag. En ganska betydelselös grupp.
Det är ganska kul att du frågar den frågan. Den här som ni känner till, han ringde upp. Han ringer och terroriserar och ska vara polis. Jag vet inte vilken avdelning han är på men han är i alla fall inte på SÄK.
FHL Kent Rasmusson: Vad gäller det?
Anders Larsson: Han räknade upp den här listan och sade, att det var så komprometterande av att Demokratiska Aktioner, en ganska överdriven rörelse.
FHL Kent Rasmusson: Ja. Vad är deras syfte?
Anders Larsson: Det är att de ska få prestigen, den lokala gruppen, att det kommer folk och håller föredrag och så de lokala tidningarna. Det förekommer litet kristet inflytande och en kristen uppfattning. En gång när det var på ett vanligt hotell, åkte jag inte dit. Jag tyckte inte det var skoj. Vi vill bo på Ramadahotellet.
---
FHL Kent Rasmusson: Det finns någonting som heter Demokratisk Aktion i Jönköping?
Anders Larsson: Ja. Jag var där för Baltiska Kommitténs räkning och delade ut blad vid några konferenser. Det är riktigt.
FHL Kent Rasmusson: Vad är det, vad står de för?
Anders Larsson: Det får man väl säga är en ganska konservativ grupp. Skälet till att jag åkte ner, var för att resan var betald och man fick bo på Ramada, ett fint hotell. Jag tyckte det var kul. Jag satt inte ens alltid och hörde på föredragen och satt inte med i utskotten. Jag delade ut broschyrer åt Baltiska Kommittén. Jag tror tom att var med de första gångerna. Jag var inte med de senaste åren. Det blev mer en avkoppling på en lördag - söndag. En ganska betydelselös grupp.
Det är ganska kul att du frågar den frågan. Den här som ni känner till, han ringde upp. Han ringer och terroriserar och ska vara polis. Jag vet inte vilken avdelning han är på men han är i alla fall inte på SÄK.
FHL Kent Rasmusson: Vad gäller det?
Anders Larsson: Han räknade upp den här listan och sade, att det var så komprometterande av att Demokratiska Aktioner, en ganska överdriven rörelse.
FHL Kent Rasmusson: Ja. Vad är deras syfte?
Anders Larsson: Det är att de ska få prestigen, den lokala gruppen, att det kommer folk och håller föredrag och så de lokala tidningarna. Det förekommer litet kristet inflytande och en kristen uppfattning. En gång när det var på ett vanligt hotell, åkte jag inte dit. Jag tyckte inte det var skoj. Vi vill bo på Ramadahotellet.
---
FHL Kent Rasmusson: När var det du var där, var det 1975 eller var det senare?
Anders Larsson: Jag har varit där några gånger.
FHL Kent Rasmusson: Flera gånger?
Anders Larsson: Tillsammans med polisassistenten, eller inspektören var med och körde dit några gånger.
FHL Kent Rasmusson: Vad hette han i förnamn?
Anders Larsson: . Han var ganska känd på sin tid.
FHL Kent Rasmusson: Så ni åkte ner it. Vad kallas de här mötena för, eller de som deltog i mötena, var det något gruppnamn ni använde?
Anders Larsson: Ja, Ramada-konferenser.
FHL Kent Rasmusson: Bildades det något arbetsutskott, särskilda grupper?
Anders Larsson: Jag var aldrig med i.någon grupp. Det är möjligt att de hade någon som organisationsgrupp där nere.
FHL Kent Rasmusson: Du vet inte vilka som ingick där?
Anders Larsson: En , ordförande naturligtvis. Jag tror att det är ganska snälla, beskedliga, litet borgerliga människor som träffas.
FHL Kent Rasmusson: De som håller föredrag, vilka är det?
Anders Larsson: Det är väl folk som har skrivit i sådana här borgerliga ämnen. Men att påstå att jag skulle ha hållit föredrag! Jag kan inte minnas att jag hållit något föredrag, därför jag har inte haft någonting att hålla föredrag om. I så fall skulle det ha varit om Baltiska kommittén.
FHL Kent Rasmusson: När var det du var där, var det 1975 eller var det senare?
Anders Larsson: Jag har varit där några gånger.
FHL Kent Rasmusson: Flera gånger?
Anders Larsson: Tillsammans med polisassistenten, eller inspektören var med och körde dit några gånger.
FHL Kent Rasmusson: Vad hette han i förnamn?
Anders Larsson: . Han var ganska känd på sin tid.
FHL Kent Rasmusson: Så ni åkte ner it. Vad kallas de här mötena för, eller de som deltog i mötena, var det något gruppnamn ni använde?
Anders Larsson: Ja, Ramada-konferenser.
FHL Kent Rasmusson: Bildades det något arbetsutskott, särskilda grupper?
Anders Larsson: Jag var aldrig med i.någon grupp. Det är möjligt att de hade någon som organisationsgrupp där nere.
FHL Kent Rasmusson: Du vet inte vilka som ingick där?
Anders Larsson: En , ordförande naturligtvis. Jag tror att det är ganska snälla, beskedliga, litet borgerliga människor som träffas.
FHL Kent Rasmusson: De som håller föredrag, vilka är det?
Anders Larsson: Det är väl folk som har skrivit i sådana här borgerliga ämnen. Men att påstå att jag skulle ha hållit föredrag! Jag kan inte minnas att jag hållit något föredrag, därför jag har inte haft någonting att hålla föredrag om. I så fall skulle det ha varit om Baltiska kommittén.
FHL Sören Morberg: Efter mordet en tid, då läste du som alla andra tidningarna och kanske också såg att en 33-åring (Viktor Gunnarsson) var aktuell då?
Anders Larsson: Ja.
FHL Sören Morberg: Vet du något mer om denne 33-åring?
Anders Larsson: Det enda jag vet är att en massa journalister har frågat mig, om jag kände någon som hette (Viktor Gunnarsson) eller träffat.
Jag vet inte hur ansiktet ser ut. Eller också var, det som rinde första gången. Då har jag sagt som sanningen är, att det har jag inte och jag vet inte.
FHL Kent Rasmusson: Du har aldrig sett kortet av honom i tidningarna?
Anders Larsson: Nej. Det har varit Aftonbladet som har velat koppla ihop oss och sagt att vi varit tillsammans.
FHL Kent Rasmusson: Kände du till något som hette Independent News?
Anders Larsson: Nej. Annars känner jag till väldigt mycket men inte hur mycket som helst.
FHL Kent Rasmusson: EAP, hade de några representanter på de här mötena?
Anders Larsson: Nej.
FHL Kent Rasmusson: Ville de komma dit, till Jönköping?
Anders Larsson: Det tror jag inte, det vet jag inte och det känner jag inte till. De var pro-sovjetiska fram till 1980. Sedan slog de om.
FHL Kent Rasmusson: Konverterade?
Anders Larsson: Ja, på något sätt.
FHL Sören Morberg: Efter mordet en tid, då läste du som alla andra tidningarna och kanske också såg att en 33-åring (Viktor Gunnarsson) var aktuell då?
Anders Larsson: Ja.
FHL Sören Morberg: Vet du något mer om denne 33-åring?
Anders Larsson: Det enda jag vet är att en massa journalister har frågat mig, om jag kände någon som hette (Viktor Gunnarsson) eller träffat.
Jag vet inte hur ansiktet ser ut. Eller också var, det som rinde första gången. Då har jag sagt som sanningen är, att det har jag inte och jag vet inte.
FHL Kent Rasmusson: Du har aldrig sett kortet av honom i tidningarna?
Anders Larsson: Nej. Det har varit Aftonbladet som har velat koppla ihop oss och sagt att vi varit tillsammans.
FHL Kent Rasmusson: Kände du till något som hette Independent News?
Anders Larsson: Nej. Annars känner jag till väldigt mycket men inte hur mycket som helst.
FHL Kent Rasmusson: EAP, hade de några representanter på de här mötena?
Anders Larsson: Nej.
FHL Kent Rasmusson: Ville de komma dit, till Jönköping?
Anders Larsson: Det tror jag inte, det vet jag inte och det känner jag inte till. De var pro-sovjetiska fram till 1980. Sedan slog de om.
FHL Kent Rasmusson: Konverterade?
Anders Larsson: Ja, på något sätt.
Anders Larsson: Snälla någon, hur-?
FHL Sören Morberg: Det är i all välmening jag säger det.
FHL Kent Rasmusson: Det är klart, att det här har då drabbat dig.
Anders Larsson: Ja, det är klart, det som min mor sade, det är du själv som har skrivit de här historierna.
FHL Kent Rasmusson: Du sade att du hade varit på något möte där hade blivit inbjuden av Nya Tisdagsklubben?
Anders Larsson: Ja, hade ensam inbjudits tillsammans med Medborgarrättsrörelsen, en massa folk och jag tyckte att det mötet blev väldigt extremt, om jag får säga så.
FHL Kent Rasmusson: Hur kom det sig att det blev extremt, det mötet?
Anders Larsson: Det var väl för att EAP kom in liksom och applåderade och folk ställde sig upp.
FHL Kent Rasmusson: Kommer du ihåg när det mötet var?
Anders Larsson: Det var någon gång i början av december.
FHL Kent Rasmusson: 1985?
Anders Larsson: Ja.
FHL Kent Rasmusson: Kommer du ihåg var mötet var någonstans?
Anders Larsson: Jag har dåligt minne på det här. Jag tror det var på Vasa Gymnasium.
FHL Kent Rasmusson: Sedan var det ett möte i mars. Var du på det också, på Skeppsholmen?
Anders Larsson: Nej. Vem hade ordnat det?
Anders Larsson: Snälla någon, hur-?
FHL Sören Morberg: Det är i all välmening jag säger det.
FHL Kent Rasmusson: Det är klart, att det här har då drabbat dig.
Anders Larsson: Ja, det är klart, det som min mor sade, det är du själv som har skrivit de här historierna.
FHL Kent Rasmusson: Du sade att du hade varit på något möte där hade blivit inbjuden av Nya Tisdagsklubben?
Anders Larsson: Ja, hade ensam inbjudits tillsammans med Medborgarrättsrörelsen, en massa folk och jag tyckte att det mötet blev väldigt extremt, om jag får säga så.
FHL Kent Rasmusson: Hur kom det sig att det blev extremt, det mötet?
Anders Larsson: Det var väl för att EAP kom in liksom och applåderade och folk ställde sig upp.
FHL Kent Rasmusson: Kommer du ihåg när det mötet var?
Anders Larsson: Det var någon gång i början av december.
FHL Kent Rasmusson: 1985?
Anders Larsson: Ja.
FHL Kent Rasmusson: Kommer du ihåg var mötet var någonstans?
Anders Larsson: Jag har dåligt minne på det här. Jag tror det var på Vasa Gymnasium.
FHL Kent Rasmusson: Sedan var det ett möte i mars. Var du på det också, på Skeppsholmen?
Anders Larsson: Nej. Vem hade ordnat det?
Anders Larsson: Ja, i förståelse mellan religioner och liknande.
Var inne liksom i en religiös period men inte någon högerreligiös utan mer låt oss säga, åt mitten socialdemokratiska hållet. Jag tillbringade mina dagar på som är .
I samband med några andra papper, jag kommer inte ihåg detaljerna, det är nu efteråt väldigt virrigt, så hittade jag, det har jag inte sett förr, det här med att Olof Palme hade anknytning till Ystad.
Sedan skulle de ha en festival där på sommaren och då hade jag någon tanke om att, tänk om han kunde komma ner och tala eller någonting sådant där.
I och för sig kan det verka virrigt ur er synpunkt, med en sådan där tanke som jag då hade. Sedan tänkte jag inte på detta.
Jo, det hade stått i någon tidning att jag hade varit på Alva Myrdals begravning och gudstjänst i Storkyrkan.
FHL Kent Rasmusson: Begravningen?
Anders Larsson: Ja, det är alldeles riktigt, jag var på den. Jag var alltså väldigt fascinerad av Alva Myrdals arbete för nedrustning och tyckte det passade in i de tankegångar som jag hade.
Det har t ex stått, att jag skulle ha följt efter Olof Palme.
Jag såg Olof Palme tillsammans med andra kändisar som var där, det är alldeles riktigt, men jag följde inte efter honom. Jag såg en person som är en högerkille.
FHL Kent Rasmusson: Vem var det?
Anders Larsson: En som heter . Han står mycket till höger.
FHL Kent Rasmusson: Hur karaktäriserar du honom som höger?
Anders Larsson: Han är väl med i de här BSS och sådant där. Det tycker inte jag är något vidare.
FHL Kent Rasmusson: Det skulle vara någon slags extremist då?
Anders Larsson: Ja, jag säger min syn på det.
Anders Larsson: Ja, i förståelse mellan religioner och liknande.
Var inne liksom i en religiös period men inte någon högerreligiös utan mer låt oss säga, åt mitten socialdemokratiska hållet. Jag tillbringade mina dagar på som är .
I samband med några andra papper, jag kommer inte ihåg detaljerna, det är nu efteråt väldigt virrigt, så hittade jag, det har jag inte sett förr, det här med att Olof Palme hade anknytning till Ystad.
Sedan skulle de ha en festival där på sommaren och då hade jag någon tanke om att, tänk om han kunde komma ner och tala eller någonting sådant där.
I och för sig kan det verka virrigt ur er synpunkt, med en sådan där tanke som jag då hade. Sedan tänkte jag inte på detta.
Jo, det hade stått i någon tidning att jag hade varit på Alva Myrdals begravning och gudstjänst i Storkyrkan.
FHL Kent Rasmusson: Begravningen?
Anders Larsson: Ja, det är alldeles riktigt, jag var på den. Jag var alltså väldigt fascinerad av Alva Myrdals arbete för nedrustning och tyckte det passade in i de tankegångar som jag hade.
Det har t ex stått, att jag skulle ha följt efter Olof Palme.
Jag såg Olof Palme tillsammans med andra kändisar som var där, det är alldeles riktigt, men jag följde inte efter honom. Jag såg en person som är en högerkille.
FHL Kent Rasmusson: Vem var det?
Anders Larsson: En som heter . Han står mycket till höger.
FHL Kent Rasmusson: Hur karaktäriserar du honom som höger?
Anders Larsson: Han är väl med i de här BSS och sådant där. Det tycker inte jag är något vidare.
FHL Kent Rasmusson: Det skulle vara någon slags extremist då?
Anders Larsson: Ja, jag säger min syn på det.
FHL Kent Rasmusson: Han var också på begravningen?
Anders Larsson: Ja, han hade gått med i tåget också. Jag var inte där för att titta, jag var där för att lyssna på vad de sade om Alva Myrdahl.
Efter mordet kommmenterade jag, att Palme' verkade inte ha någon bevakning vid minneshögtiden.
FHL Kent Rasmusson: Varifrån kommer du från början, är det Ystad?
Anders Larsson: Jag är född i Helsingborg och uppvuxen i Ystad, ja. Fadern var köpman och finsk konsul. Sedan har jag bott i Stockholm sedan 60-talet.
FHL Kent Rasmusson: Vad har du för utbildning och vad har du sysslat med?
Anders Larsson: Det är mycket misslyckat, så att säga. Jag trodde att ni visste allting sådant där men ni vill ha det bekräftat av mig?
FHL Kent Rasmusson: Jag tänkte att du kunde berätta det själv. Det är bättre.
Anders Larsson: Jag låg inkallad i militärtjänst på ett malajkompani, samma expedition som Ulf Adelsohn för övrigt.
Sedan gick jag på handelshögskola i några år, och det var inte så bra. Sedan sysslade jag med det här Demokratisk Allians och, faktiskt under flera år, med exilbalter, tog kontakt med exilbalter genom
FHL Kent Rasmusson: Hur kom idén upp angående Demokratisk Allians? Hur kom den upp överhuvudtaget?
Anders Larsson: Det var professor i och med att jag kommit i kontakt med exilbalter. Jag hade alltid varit intresserad av flyktingar från östeuropa. Han var ju en ledande person, auktoritet och professor, och då blev det en inspiration. Då såg vi det på det här viset, som att var västvärldens demokrati som stod mot Sovjet.
FHL Kent Rasmusson: Han var också på begravningen?
Anders Larsson: Ja, han hade gått med i tåget också. Jag var inte där för att titta, jag var där för att lyssna på vad de sade om Alva Myrdahl.
Efter mordet kommmenterade jag, att Palme' verkade inte ha någon bevakning vid minneshögtiden.
FHL Kent Rasmusson: Varifrån kommer du från början, är det Ystad?
Anders Larsson: Jag är född i Helsingborg och uppvuxen i Ystad, ja. Fadern var köpman och finsk konsul. Sedan har jag bott i Stockholm sedan 60-talet.
FHL Kent Rasmusson: Vad har du för utbildning och vad har du sysslat med?
Anders Larsson: Det är mycket misslyckat, så att säga. Jag trodde att ni visste allting sådant där men ni vill ha det bekräftat av mig?
FHL Kent Rasmusson: Jag tänkte att du kunde berätta det själv. Det är bättre.
Anders Larsson: Jag låg inkallad i militärtjänst på ett malajkompani, samma expedition som Ulf Adelsohn för övrigt.
Sedan gick jag på handelshögskola i några år, och det var inte så bra. Sedan sysslade jag med det här Demokratisk Allians och, faktiskt under flera år, med exilbalter, tog kontakt med exilbalter genom
FHL Kent Rasmusson: Hur kom idén upp angående Demokratisk Allians? Hur kom den upp överhuvudtaget?
Anders Larsson: Det var professor i och med att jag kommit i kontakt med exilbalter. Jag hade alltid varit intresserad av flyktingar från östeuropa. Han var ju en ledande person, auktoritet och professor, och då blev det en inspiration. Då såg vi det på det här viset, som att var västvärldens demokrati som stod mot Sovjet.
FHL Kent Rasmusson: Vad tycker du var skillnaden mellan Demokratisk Allians och Contra?
Anders Larsson: Jag anser att man skulle vara tvärpolitisk. Man ska inte angripa socialdemokratin, att vara antisocialistisk t ex i princip.
Det kan intressera, jag vet att det var väldigt mycket poliser som köpte märken och sådant där och hade på den tiden, proamerikanska. Det innebär att man är extremist, så att man tycker om Amerika.
FHL Kent Rasmusson: Vad hände med Contra efter Demokratisk Allians-tiden?
Anders Larsson: De har fortsatt.
FHL Kent Rasmusson: Och för din del, från 1976?
Anders Larsson: Jag började att arbeta hos på Baltiska Institutet för Baltiska Kommittén.
Där kom jag in med anknytning till det här s k World Anti Communist League som det har skrivits om.
Min enda uppgift när jag var med där, det att jag blev ut-. sänd till sist för att försöka bekämpa sådant här extremistinflytande från höger, nynazistgrupper och sådana saker.
FHL Kent Rasmusson: I WACL?
Anders Larsson: Ja, det var den enda insatsen. Jag hade ingen befattning eller något sådant.
FHL Kent Rasmusson: Så du var inte med och startade upp WACL i Sverige, utan det var som startade upp det?
Anders Larsson: Ja, just det och
FHL Kent Rasmusson: Har du fått någon ekonomisk kompensation för att du jobbade för WACL de sista åren?
Anders Larsson: Nej, det har jag inte. Vid något tillfälle när de hade konferenser betalade de resan men jag fick betalning av Baltiska Kommittén. Jag hade s k arkivarbete efter läkarintyg.
FHL Kent Rasmusson: Vad tycker du var skillnaden mellan Demokratisk Allians och Contra?
Anders Larsson: Jag anser att man skulle vara tvärpolitisk. Man ska inte angripa socialdemokratin, att vara antisocialistisk t ex i princip.
Det kan intressera, jag vet att det var väldigt mycket poliser som köpte märken och sådant där och hade på den tiden, proamerikanska. Det innebär att man är extremist, så att man tycker om Amerika.
FHL Kent Rasmusson: Vad hände med Contra efter Demokratisk Allians-tiden?
Anders Larsson: De har fortsatt.
FHL Kent Rasmusson: Och för din del, från 1976?
Anders Larsson: Jag började att arbeta hos på Baltiska Institutet för Baltiska Kommittén.
Där kom jag in med anknytning till det här s k World Anti Communist League som det har skrivits om.
Min enda uppgift när jag var med där, det att jag blev ut-. sänd till sist för att försöka bekämpa sådant här extremistinflytande från höger, nynazistgrupper och sådana saker.
FHL Kent Rasmusson: I WACL?
Anders Larsson: Ja, det var den enda insatsen. Jag hade ingen befattning eller något sådant.
FHL Kent Rasmusson: Så du var inte med och startade upp WACL i Sverige, utan det var som startade upp det?
Anders Larsson: Ja, just det och
FHL Kent Rasmusson: Har du fått någon ekonomisk kompensation för att du jobbade för WACL de sista åren?
Anders Larsson: Nej, det har jag inte. Vid något tillfälle när de hade konferenser betalade de resan men jag fick betalning av Baltiska Kommittén. Jag hade s k arkivarbete efter läkarintyg.
FHL Kent Rasmusson: Vad gjorde du hos Baltiska Kommittén, var det arkivarbete eller var det arbete för WACL?
Anders Larsson: Nej, det mesta jag gjorde var att rätta.
WACL har ingen verksamhet i Sverige utan, vad jag gjorde i Baltiska Kommittén, det var kollektbrev, redigera ansökningar och sådana saker. Det var inte mycket.
WACL är en pseudo-organisation men det är alldeles riktigt, jag ägnade någon tid åt undersökande av nazister och blev litet specialist på det här med nazism, fascism och sådant, tycker jag själv.
FHL Sören Morberg: Pseudo-organisation sade du?
Anders Larsson: WACL, ja.
FHL Sören Morberg: Gäller det utanför Sverige?
Anders Larsson: Ja, jag betraktar det så. Jag kan tala om att när det här om högerextremister kom i tidningarna, när det gällde mig, för alla visste ju vem det var, i maj - juni så skrev i Falukuriren, att han inte godkänner den beteckningen. Han har samarbetat med mig hela tiden mot nynazismen och jag har försett honom med uppgifter och sådana saker. Min syster är gift i en judisk familj och sådana där saker.
FHL Kent Rasmusson: Det var -1976. Hur länge jobbade du kvar hos Baltiska Kommittén eller hos balterna?
Anders Larsson: Till 1985 - 1986, men det blev konflikter av olika slag. Ni kanske har pratat med redan?
FHL Kent Rasmusson: Ja.
Anders Larsson: Han har ju sina bestämda åsikter, naturligtvis.
FHL Kent Rasmusson: Ja.
FHL Kent Rasmusson: Vad gjorde du hos Baltiska Kommittén, var det arkivarbete eller var det arbete för WACL?
Anders Larsson: Nej, det mesta jag gjorde var att rätta.
WACL har ingen verksamhet i Sverige utan, vad jag gjorde i Baltiska Kommittén, det var kollektbrev, redigera ansökningar och sådana saker. Det var inte mycket.
WACL är en pseudo-organisation men det är alldeles riktigt, jag ägnade någon tid åt undersökande av nazister och blev litet specialist på det här med nazism, fascism och sådant, tycker jag själv.
FHL Sören Morberg: Pseudo-organisation sade du?
Anders Larsson: WACL, ja.
FHL Sören Morberg: Gäller det utanför Sverige?
Anders Larsson: Ja, jag betraktar det så. Jag kan tala om att när det här om högerextremister kom i tidningarna, när det gällde mig, för alla visste ju vem det var, i maj - juni så skrev i Falukuriren, att han inte godkänner den beteckningen. Han har samarbetat med mig hela tiden mot nynazismen och jag har försett honom med uppgifter och sådana saker. Min syster är gift i en judisk familj och sådana där saker.
FHL Kent Rasmusson: Det var -1976. Hur länge jobbade du kvar hos Baltiska Kommittén eller hos balterna?
Anders Larsson: Till 1985 - 1986, men det blev konflikter av olika slag. Ni kanske har pratat med redan?
FHL Kent Rasmusson: Ja.
Anders Larsson: Han har ju sina bestämda åsikter, naturligtvis.
FHL Kent Rasmusson: Ja.
Anders Larsson: Det vet ni ju. Han har väl inte helt fel, naturligtvis. Har ni talat med också?
FHL Kent Rasmusson: Nej, det har vi inte gjort.
Kontakten med hur uppstod den?
Anders Larsson: Jag kan nog säga meddetsamma, jag trodde att det var en sak som jag vill betona från början.
Fast det kanske ni inte kommer att tro, aldrig någonsin.
Jag förstod ju längre fram att han hade några sådana här hemliga inom krigsorganisationen, på något sätt, har jag frågat eller han har sagt något till mig angående sitt arbete.
Kanske har han nämnt att Gösta Bohman var en bra person, men det beror på att var moderat, eller högermoderat, själv. Han har även talat om att han varit på kungamiddag någon gång.
FHL Sören Morberg: Hur kom ni i kontakt?
Anders Larsson: Det var han som sökte sig till Baltiska Kommittén.
FHL Sören Morberg: När var detta?
Anders Larsson: Det kan ha varit under Demokratisk Allians-tiden. Vi kom att träffas och talas vid.
FHL Sören Morberg: Var brukade ni träffas?
Anders Larsson: På Wimpies Bar eller kinarestauranger. Någon gång på hans arbetsplats men där ville han ej bli störd.
FHL Sören Morberg: Träffades ni även på din arbetsplats, Baltiska Kommittén?
Anders Larsson: Ja, dit kom han oftast.
FHL Sören Morberg: Vem var det som tog kontakt?
Anders Larsson: Det var han. Han är värdekonservativ, det är synd om honom.
Anders Larsson: Det vet ni ju. Han har väl inte helt fel, naturligtvis. Har ni talat med också?
FHL Kent Rasmusson: Nej, det har vi inte gjort.
Kontakten med hur uppstod den?
Anders Larsson: Jag kan nog säga meddetsamma, jag trodde att det var en sak som jag vill betona från början.
Fast det kanske ni inte kommer att tro, aldrig någonsin.
Jag förstod ju längre fram att han hade några sådana här hemliga inom krigsorganisationen, på något sätt, har jag frågat eller han har sagt något till mig angående sitt arbete.
Kanske har han nämnt att Gösta Bohman var en bra person, men det beror på att var moderat, eller högermoderat, själv. Han har även talat om att han varit på kungamiddag någon gång.
FHL Sören Morberg: Hur kom ni i kontakt?
Anders Larsson: Det var han som sökte sig till Baltiska Kommittén.
FHL Sören Morberg: När var detta?
Anders Larsson: Det kan ha varit under Demokratisk Allians-tiden. Vi kom att träffas och talas vid.
FHL Sören Morberg: Var brukade ni träffas?
Anders Larsson: På Wimpies Bar eller kinarestauranger. Någon gång på hans arbetsplats men där ville han ej bli störd.
FHL Sören Morberg: Träffades ni även på din arbetsplats, Baltiska Kommittén?
Anders Larsson: Ja, dit kom han oftast.
FHL Sören Morberg: Vem var det som tog kontakt?
Anders Larsson: Det var han. Han är värdekonservativ, det är synd om honom.
FHL Sören Morberg: Hur då?
Anders Larsson: Jag var ju med i WACL och jobbade med att få bort dem ur organisationen, vilket lyckades.
var chef och representant. Det hände att jag var med ut på konferenser runt om i världen, men det var nöjesresor. Jag fungerade som sekreterare och fick skriva maskin., Jag skrev bl a protokoll.
FHL Sören Morberg: Vilka länder fick du besöka?
Anders Larsson: Schweiz, Belgien, USA och Taiwan. Jag måste, även påpeka att WACL har fått för stora proportioner i Palme-utredningen.
FHL Sören Morberg: Syftar du på tidningsartiklar?
Anders Larsson: Nej och ja. Tidningarna har mycket poliskontakter och bl a SvD har en lektor vid polishögskolan, som är med i WACL.
FHL Sören Morberg: Menar du att lämnar uppgifter till SvD?
Anders Larsson: Nej, jag menar att poliser lämnar uppgifter till tidningarna. Varför jag var att han var med i WACL och har gjort många resor genom dem.
FHL Sören Morberg: Hände något speciellt nere i Belgien under det senaste mötet inom WACL?
Anders Larsson: Du verkar mycket initierad. Jag var där och bl a krävde att den kanadensiska deltagargruppen skulle uteslutas pga att de givit ut antisemitiska flygblad. Det var inte populärt. Jag blev betraktad som en bråkstake.
var också engagerad i WACL. Han arbetar på .
FHL Sören Morberg: Hur då?
Anders Larsson: Jag var ju med i WACL och jobbade med att få bort dem ur organisationen, vilket lyckades.
var chef och representant. Det hände att jag var med ut på konferenser runt om i världen, men det var nöjesresor. Jag fungerade som sekreterare och fick skriva maskin., Jag skrev bl a protokoll.
FHL Sören Morberg: Vilka länder fick du besöka?
Anders Larsson: Schweiz, Belgien, USA och Taiwan. Jag måste, även påpeka att WACL har fått för stora proportioner i Palme-utredningen.
FHL Sören Morberg: Syftar du på tidningsartiklar?
Anders Larsson: Nej och ja. Tidningarna har mycket poliskontakter och bl a SvD har en lektor vid polishögskolan, som är med i WACL.
FHL Sören Morberg: Menar du att lämnar uppgifter till SvD?
Anders Larsson: Nej, jag menar att poliser lämnar uppgifter till tidningarna. Varför jag var att han var med i WACL och har gjort många resor genom dem.
FHL Sören Morberg: Hände något speciellt nere i Belgien under det senaste mötet inom WACL?
Anders Larsson: Du verkar mycket initierad. Jag var där och bl a krävde att den kanadensiska deltagargruppen skulle uteslutas pga att de givit ut antisemitiska flygblad. Det var inte populärt. Jag blev betraktad som en bråkstake.
var också engagerad i WACL. Han arbetar på .
FHL Sören Morberg: Vem är
Anders Larsson: Han har en antiproletär inställning. När WACL bildades i Sverige så fick jag en del inbjudningar till olika länder. Jag var inte intresserad av att åka på alla resor, varför jag gav en del biljetter som han blev mycket glad över. Han var yngre och tyckte om att resa.
Han var med i Demokratisk Allians fram till 1971 och vi lärde känna varandra mycket väl. Efter 1971 har han varit lärare och allt möjligt men inte med i någon organisation, mer än WACL, vad jag vet.
FHL Sören Morberg: Kan du berätta, hur du har upplevt s berättelser i tidningarna?
Anders Larsson: Jag har varit nere och beredd att ta livet av mig två gånger.
Jag har sedan januari 1987 druckit 75 cl vodka varje dag. Jag har en enormt dålig livssituation, jag är slut och utkastad överallt. Jag lever på sparade- och av min mor lånade pengar.
De som inte känner mig tror att jag är inblandad i Palme-mordet. Det är fullständigt fel. Om jag känt till något så skulle jag ha talat om detta, inte minst för de utlovade 5 miljonerna. En som fortfarande stöder mig är
FHL Sören Morberg: Är det helt uteslutet att du skulle kunna få kontakt med en organisation som eventuellt kan ligga bakom mordet?
Anders Larsson: trodde att jag inte var inblandad men väl hade kännedom om vad som skulle komma att hända. Han har helt trott på min roll som insatt i de extremistiska krafterna, vilket jag har överdrivit.
Vad jag känner till, så fanns det ingen organisation som var beredd att tillgripa våld. Så fort man kom in på våld eller illegala saker så höll man mig utanför detta.
Bl a. inom Demokratisk Allians där man hade illegala radiosändare och några kastade brandbomber mot FNL-kontor. Ingen hade sagt något till mig, för de visste att jag hade motsatt mig detta.
FHL Sören Morberg: Vem är
Anders Larsson: Han har en antiproletär inställning. När WACL bildades i Sverige så fick jag en del inbjudningar till olika länder. Jag var inte intresserad av att åka på alla resor, varför jag gav en del biljetter som han blev mycket glad över. Han var yngre och tyckte om att resa.
Han var med i Demokratisk Allians fram till 1971 och vi lärde känna varandra mycket väl. Efter 1971 har han varit lärare och allt möjligt men inte med i någon organisation, mer än WACL, vad jag vet.
FHL Sören Morberg: Kan du berätta, hur du har upplevt s berättelser i tidningarna?
Anders Larsson: Jag har varit nere och beredd att ta livet av mig två gånger.
Jag har sedan januari 1987 druckit 75 cl vodka varje dag. Jag har en enormt dålig livssituation, jag är slut och utkastad överallt. Jag lever på sparade- och av min mor lånade pengar.
De som inte känner mig tror att jag är inblandad i Palme-mordet. Det är fullständigt fel. Om jag känt till något så skulle jag ha talat om detta, inte minst för de utlovade 5 miljonerna. En som fortfarande stöder mig är
FHL Sören Morberg: Är det helt uteslutet att du skulle kunna få kontakt med en organisation som eventuellt kan ligga bakom mordet?
Anders Larsson: trodde att jag inte var inblandad men väl hade kännedom om vad som skulle komma att hända. Han har helt trott på min roll som insatt i de extremistiska krafterna, vilket jag har överdrivit.
Vad jag känner till, så fanns det ingen organisation som var beredd att tillgripa våld. Så fort man kom in på våld eller illegala saker så höll man mig utanför detta.
Bl a. inom Demokratisk Allians där man hade illegala radiosändare och några kastade brandbomber mot FNL-kontor. Ingen hade sagt något till mig, för de visste att jag hade motsatt mig detta.
Anders Larsson: Våren 1986 ringde till mig och sade att man har sett tillsammans med en som heter, hans dödsfiende som heter . Då var det det han ville koppla ihop. Det var första gången jag hörde namnet överhuvudtaget.
FHL Kent Rasmusson: Har du träffat
Anders Larsson: Nej, det har jag inte.
FHL Kent Rasmusson: Du vill gärna se kort på honom?
Anders Larsson: Ja. Å andra sidan brukar jag ju -.
Så mycket folk kommer inte till Baltiska Kommittén.
Den Demokratiska Allians-tiden, då var det mycket folk, fram till 1976, men dan var det en ganska dammig, gammal kommitté med 70 - 80 års gubbar. Det var nästan bara som då och då kom upp, det kom aldrig några ungdomar upp.
FHL Kent Rasmusson: Kan du ryska?
Anders Larsson: Nej..
FHL Kent Rasmusson: Och , han säger du är en person som har ganska mycket uppgifter?
Anders Larsson: Ja, han samlar dem. Var han har fått dem ifrån vet jag inte men jag tror han odlar poliskontakter som lämnar ut dem. Ja, och så journalistkontakter, naturligtvis.
FHL Kent Rasmusson: Vem är
Anders Larsson: Det är alltså en mycket känd exilbalt, . Han är visst förhörd av polisen.
FHL Kent Rasmusson: Men för dig en god vän?
Anders Larsson: Det är en kontakt som jag ibland har varit inunder. Han står litet högre. Han intervjuas ständigt i tidningarna och så där. En liberal och seriös person.
Anders Larsson: Våren 1986 ringde till mig och sade att man har sett tillsammans med en som heter, hans dödsfiende som heter . Då var det det han ville koppla ihop. Det var första gången jag hörde namnet överhuvudtaget.
FHL Kent Rasmusson: Har du träffat
Anders Larsson: Nej, det har jag inte.
FHL Kent Rasmusson: Du vill gärna se kort på honom?
Anders Larsson: Ja. Å andra sidan brukar jag ju -.
Så mycket folk kommer inte till Baltiska Kommittén.
Den Demokratiska Allians-tiden, då var det mycket folk, fram till 1976, men dan var det en ganska dammig, gammal kommitté med 70 - 80 års gubbar. Det var nästan bara som då och då kom upp, det kom aldrig några ungdomar upp.
FHL Kent Rasmusson: Kan du ryska?
Anders Larsson: Nej..
FHL Kent Rasmusson: Och , han säger du är en person som har ganska mycket uppgifter?
Anders Larsson: Ja, han samlar dem. Var han har fått dem ifrån vet jag inte men jag tror han odlar poliskontakter som lämnar ut dem. Ja, och så journalistkontakter, naturligtvis.
FHL Kent Rasmusson: Vem är
Anders Larsson: Det är alltså en mycket känd exilbalt, . Han är visst förhörd av polisen.
FHL Kent Rasmusson: Men för dig en god vän?
Anders Larsson: Det är en kontakt som jag ibland har varit inunder. Han står litet högre. Han intervjuas ständigt i tidningarna och så där. En liberal och seriös person.
FHL Kent Rasmusson: Den här jugoslaven,
Anders Larsson: Ja, honom hade jag kontakt med fram till 1984 eller 1985. Det är en bra, hygglig man tror jag. '
FHL Kent Rasmusson: Vad sysslar han med?
Anders Larsson: Han är förtidspensionerad. Han har gett ut två böcker, åker omkring på resor och sådant där i olika försvarsföreningar.
FHL Kent Rasmusson: Vad går böckerna ut på?
Anders Larsson: Det är att Sovjet utgör en fara för Sverige, infiltration, spionage och sådant. Det står inget originellt, andra skriver sådant också.
FHL Kent Rasmusson: Vem är
Anders Larsson:
FHL Kent Rasmusson: Ja.
Anders Larsson: Det vet jag däremot inte. Tyvärr är det inte så mycket kvinnor som har rört sig i de här kretsarna.
FHL Kent Rasmusson: Jag tar bara litet namn ur det här PM:et.
Anders Larsson: Ja.
FHL Kent Rasmusson:
Anders Larsson: Nej. Jag kanske har hört namnet någonstans men det är ingen som jag känner.
FHL Kent Rasmusson:
FHL Kent Rasmusson: Den här jugoslaven,
Anders Larsson: Ja, honom hade jag kontakt med fram till 1984 eller 1985. Det är en bra, hygglig man tror jag. '
FHL Kent Rasmusson: Vad sysslar han med?
Anders Larsson: Han är förtidspensionerad. Han har gett ut två böcker, åker omkring på resor och sådant där i olika försvarsföreningar.
FHL Kent Rasmusson: Vad går böckerna ut på?
Anders Larsson: Det är att Sovjet utgör en fara för Sverige, infiltration, spionage och sådant. Det står inget originellt, andra skriver sådant också.
FHL Kent Rasmusson: Vem är
Anders Larsson:
FHL Kent Rasmusson: Ja.
Anders Larsson: Det vet jag däremot inte. Tyvärr är det inte så mycket kvinnor som har rört sig i de här kretsarna.
FHL Kent Rasmusson: Jag tar bara litet namn ur det här PM:et.
Anders Larsson: Ja.
FHL Kent Rasmusson:
Anders Larsson: Nej. Jag kanske har hört namnet någonstans men det är ingen som jag känner.
FHL Kent Rasmusson:
Anders Larsson: Ja, det får jag lov att säga, att och jag vi hade goda, personliga kontakter redan 1976. Han hör till dem som kom upp, vi var ute och körde bil och sådana där saker. Jag deltog inte i de två olika kommittéer som han hade. Det fick han köra med själv men han var trevlig och tyckte att jag var intressant, ungefär på samma sätt som tyckte. Jag skulle kanske ha nämnt det här spontant men jag kom inte att tänka på det.
FHL Sören Morberg: Du säger så här, att de tycker du är intressant. Är det samma sak där, att du kanske någon gång har lagt till litet grand eller gjort dig mer intressant än vad du är, när du har känt att du märker deras intresse för din person?
Anders Larsson: Ja, helt klart. Jag var ju vanlig simpel arkivarbetare och försökte väl göra mig kanske märkvärdigare, vissa saker. Man ledde saker och gjorde saker som man inte, ja, överdrivit litet grand.
FHL Sören Morberg: Känner du det som en belastning, att du jobbar vid ett arkiv eller att du känner att du har misslyckats?
Anders Larsson: Ja, det är så lustigt. Jag förstår att har sagt att jag bara jobbar med WACL.
Jag kan nästan förstå det på din röst, att han har sagt en sådan sak men han alltså, kommittén fick inte göra vissa saker. Det skulle vara så strikt, det skulle vara så begränsat, fick inte göra det, fick inte göra det och då satt man och forskade om de här nazisterna istället, litet grand, och skickade PM.
Det största problemet för mig är att jag liksom har trasslat till min tillvaro totalt och sedan det här med balterna liksom skars bort, så har jag inte haft något fotfäste.
FHL Kent Rasmusson: Den här nya Tisdagsklubben, har du varit med där?
Anders Larsson: Ja, det har jag, litet grand. Det är riktigt, jag har varit med där men det var mest en klubb för, 6 - 7 herrar träffades, eller 3 herrar och 3 damer. Det var en som hette gammal antinazist, sedan var det som tog över igen inom de stora grejorna. Det var hon som ordnade det här stora mötet, som jag inte alls var särskilt förtjust i.
Anders Larsson: Ja, det får jag lov att säga, att och jag vi hade goda, personliga kontakter redan 1976. Han hör till dem som kom upp, vi var ute och körde bil och sådana där saker. Jag deltog inte i de två olika kommittéer som han hade. Det fick han köra med själv men han var trevlig och tyckte att jag var intressant, ungefär på samma sätt som tyckte. Jag skulle kanske ha nämnt det här spontant men jag kom inte att tänka på det.
FHL Sören Morberg: Du säger så här, att de tycker du är intressant. Är det samma sak där, att du kanske någon gång har lagt till litet grand eller gjort dig mer intressant än vad du är, när du har känt att du märker deras intresse för din person?
Anders Larsson: Ja, helt klart. Jag var ju vanlig simpel arkivarbetare och försökte väl göra mig kanske märkvärdigare, vissa saker. Man ledde saker och gjorde saker som man inte, ja, överdrivit litet grand.
FHL Sören Morberg: Känner du det som en belastning, att du jobbar vid ett arkiv eller att du känner att du har misslyckats?
Anders Larsson: Ja, det är så lustigt. Jag förstår att har sagt att jag bara jobbar med WACL.
Jag kan nästan förstå det på din röst, att han har sagt en sådan sak men han alltså, kommittén fick inte göra vissa saker. Det skulle vara så strikt, det skulle vara så begränsat, fick inte göra det, fick inte göra det och då satt man och forskade om de här nazisterna istället, litet grand, och skickade PM.
Det största problemet för mig är att jag liksom har trasslat till min tillvaro totalt och sedan det här med balterna liksom skars bort, så har jag inte haft något fotfäste.
FHL Kent Rasmusson: Den här nya Tisdagsklubben, har du varit med där?
Anders Larsson: Ja, det har jag, litet grand. Det är riktigt, jag har varit med där men det var mest en klubb för, 6 - 7 herrar träffades, eller 3 herrar och 3 damer. Det var en som hette gammal antinazist, sedan var det som tog över igen inom de stora grejorna. Det var hon som ordnade det här stora mötet, som jag inte alls var särskilt förtjust i.
FHL Sören Morberg: fanns?
Anders Larsson: Ja.
FHL Sören Morberg: Vad hette han igen, han som ledde den?
Anders Larsson: Det var
FHL Kent Rasmusson: Var det han som ville starta upp det eller var det din idé?
Anders Larsson: Vilket då?
FHL Kent Rasmusson: De här småföretagen.
Anders Larsson: Nej, nej, nej. Jag har inte varit intresserad av det här med inrikespolitik särskilt mycket.
FHL Kent Rasmusson: Det står att du anmält för Säpo men Säpo vill inte befatta sig med saken?
Anders Larsson: Jag skulle ha anmält
FHL Kent Rasmusson: Ja.
Anders Larsson: Säger det?
FHL Kent Rasmusson: Nej. Enligt dig själv, så har en bror i Sovjet, på tjejens sida.
Anders Larsson: Ja, det är riktigt. Det är de där sakerna jag skrev. Det gick ut en skrivelse, det är ingenting till regeringen.
FHL Kent Rasmusson: Nej. Stämmer det att du har gjort det i anmälan?
Anders Larsson: Jag vet inte om man anmäler till Säpo, man skickar in en massa brev. När man bara skickar brev, olika saker, iakttagelser man gör. De är mycket vana att ta emot olika skrivelser av privata personer. Mer eller mindre dåraktiga saker som man får där.
FHL Sören Morberg: fanns?
Anders Larsson: Ja.
FHL Sören Morberg: Vad hette han igen, han som ledde den?
Anders Larsson: Det var
FHL Kent Rasmusson: Var det han som ville starta upp det eller var det din idé?
Anders Larsson: Vilket då?
FHL Kent Rasmusson: De här småföretagen.
Anders Larsson: Nej, nej, nej. Jag har inte varit intresserad av det här med inrikespolitik särskilt mycket.
FHL Kent Rasmusson: Det står att du anmält för Säpo men Säpo vill inte befatta sig med saken?
Anders Larsson: Jag skulle ha anmält
FHL Kent Rasmusson: Ja.
Anders Larsson: Säger det?
FHL Kent Rasmusson: Nej. Enligt dig själv, så har en bror i Sovjet, på tjejens sida.
Anders Larsson: Ja, det är riktigt. Det är de där sakerna jag skrev. Det gick ut en skrivelse, det är ingenting till regeringen.
FHL Kent Rasmusson: Nej. Stämmer det att du har gjort det i anmälan?
Anders Larsson: Jag vet inte om man anmäler till Säpo, man skickar in en massa brev. När man bara skickar brev, olika saker, iakttagelser man gör. De är mycket vana att ta emot olika skrivelser av privata personer. Mer eller mindre dåraktiga saker som man får där.
FHL Kent Rasmusson: Vem var
Anders Larsson:
FHL Kent Rasmusson: Ja.
Anders Larsson: En kommunistisk riksdagsman.
FHL Kent Rasmusson: Och
Anders Larsson: Det var en person som skänkte en del pengar till Demokratisk Allians 1971.
Konstigt att du frågar faktiskt, för det är bara i ett sammanhang sum jag har använt det namnet.
FHL Kent Rasmusson: När var det?
Anders Larsson: Det var när han hade tagit emot Iraks ambassadör i Riksdagshuset.
FHL Kent Rasmusson: Några dagar före mordet?
Anders Larsson: Ja. Du vet att det här brevet jag skickade till det måste vara det. Jag har dåligt minne, jag har väldigt dåligt minne, jag kan inte komma ihåg.
OK, . Ja, han får man väl säga är riktigt höger. Inga åsikter som man kan godta alls men intressant person. Han stödde en del finansiellt någon gång på 70-talet och har ringt sedan någon gång.' Han var, ja, litet skum av sig.
FHL Sören Morberg: Var han gift med någon japansk flicka?
Anders Larsson: En japanska, ja.
FHL Kent Rasmusson: Hur då menar du, "skum"?
FHL Kent Rasmusson: Vem var
Anders Larsson:
FHL Kent Rasmusson: Ja.
Anders Larsson: En kommunistisk riksdagsman.
FHL Kent Rasmusson: Och
Anders Larsson: Det var en person som skänkte en del pengar till Demokratisk Allians 1971.
Konstigt att du frågar faktiskt, för det är bara i ett sammanhang sum jag har använt det namnet.
FHL Kent Rasmusson: När var det?
Anders Larsson: Det var när han hade tagit emot Iraks ambassadör i Riksdagshuset.
FHL Kent Rasmusson: Några dagar före mordet?
Anders Larsson: Ja. Du vet att det här brevet jag skickade till det måste vara det. Jag har dåligt minne, jag har väldigt dåligt minne, jag kan inte komma ihåg.
OK, . Ja, han får man väl säga är riktigt höger. Inga åsikter som man kan godta alls men intressant person. Han stödde en del finansiellt någon gång på 70-talet och har ringt sedan någon gång.' Han var, ja, litet skum av sig.
FHL Sören Morberg: Var han gift med någon japansk flicka?
Anders Larsson: En japanska, ja.
FHL Kent Rasmusson: Hur då menar du, "skum"?
Protokoll fört vid förhör med krinsp Birger Holmström, anst. Stockholms polisdistrikt, Narkotikarateln, tfn: 769 5720.
Förhöret hållet på kriminalavdelningen 1988-08-30 09:20
.
Förhörsledare: Krinsp Thure Nässén utan tillgång till förhörsvittne.
Holmström underrättades om att han skulle höras angående sina arbetsuppgifter om var han befann sig och eventuella iakttagelser 1986-02-28
,det vill säga den dag då Olof Palme mördades.
Holmström uppgav:
Den aktuella dagen påbörjade han sin tjänstgöring klockan 16:00
. Han tjänstgjorde vid tillfället samt tjänstgör fortfarande på narkotikaroteln.
Vad han nu kan erinra sig arbetade han vid den här tidpunkten tillsammans med Margareta Eklund och Jörgen Söderholm samt eventuellt någon ytterligare person. Vem, kan han dock icke komma ihåg.
Vid tjänstgöringens början "gick de igenom vad som hänt" och hade bland andra kontakt med personal i TK-rummet, eftersom de en längre tid spanat mot en misstänkt "narkotikalangare" vid namn Sigvard Cedergren och som vid tillfället bodde på Tegnérgatan 16 i Stockholm.
Efter genomgången åkte Holmström ut till sitt "objekt" och klockan hade väl börjat närma sig 17:00
när han lämnade roteln.
Han disponerade tjänstebil men kunde icke erinra sig vilken bil det var och ej heller reg.nr på densamma.
Protokoll fört vid förhör med krinsp Birger Holmström, anst. Stockholms polisdistrikt, Narkotikarateln, tfn: 769 5720.
Förhöret hållet på kriminalavdelningen 1988-08-30 09:20
.
Förhörsledare: Krinsp Thure Nässén utan tillgång till förhörsvittne.
Holmström underrättades om att han skulle höras angående sina arbetsuppgifter om var han befann sig och eventuella iakttagelser 1986-02-28
,det vill säga den dag då Olof Palme mördades.
Holmström uppgav:
Den aktuella dagen påbörjade han sin tjänstgöring klockan 16:00
. Han tjänstgjorde vid tillfället samt tjänstgör fortfarande på narkotikaroteln.
Vad han nu kan erinra sig arbetade han vid den här tidpunkten tillsammans med Margareta Eklund och Jörgen Söderholm samt eventuellt någon ytterligare person. Vem, kan han dock icke komma ihåg.
Vid tjänstgöringens början "gick de igenom vad som hänt" och hade bland andra kontakt med personal i TK-rummet, eftersom de en längre tid spanat mot en misstänkt "narkotikalangare" vid namn Sigvard Cedergren och som vid tillfället bodde på Tegnérgatan 16 i Stockholm.
Efter genomgången åkte Holmström ut till sitt "objekt" och klockan hade väl börjat närma sig 17:00
när han lämnade roteln.
Han disponerade tjänstebil men kunde icke erinra sig vilken bil det var och ej heller reg.nr på densamma.
Holmströms arbetsuppgifter var som många gånger tidigare att sitta i närheten av "objektets" bostad för att därifrån kunna lämna information till de övriga spanarna om "vad som var på gång".
För att kunna utföra spaningarna på ett meningsfyllt sätt hade de tillgång till lokaler varifrån de kunde spana. Dessa lokaler tillhörde ett Finansbolag och var belägna mitt emot "objektets" bostad.
Han uppgav vidare att han befann sig i dessa lokaler ända fram till 22
-tiden när han tillsammans med de övriga avbröt spaningarna.
Här tillfrågades Holmström om han vid något tillfälle lämnade lokalerna för att t.ex äta eller dricka kaffe.
På detta svarade Holmström att det gjorde han icke eftersom de genom Finansbolagets försorg erhöll kaffe och bröd och detta gällde även kvällstid.
Han tillfrågades vidare om han av någon annan anledning vid något tillfälle lämnade sin "spaningsplats", men detta höll han för otroligt eftersom det var mycket lugnt utanför objektets bostad den aktuella kvällen.
Vad han kunde erinra sig nu befann sig den misstänkte icke i bostaden och detta var väl, som han säger, orsaken till att det icke var något spring i lägenheten.
På fråga om han och hans kollegor någon gång under kvällen använde sig av sina "polisradioapparater" uppgav han, att det gjorde vi säkert, även om det inte var något viktigt vi hade att säga till varandra, så "testade" vi dem för att höra "att allt fungerade".
Därefter uppgav han följande:
- Eftersom det var så lugnt på platsen så har jag för mig att vi, d.v.s Margareta Eklund, Jörgen Söderholm och jag beslöt oss för att avbryta spaningarna och åka till roteln.
Vad jag kommer ihåg nu så "sammanstrålade" vi inne på roteln och där gick igenom vad som hänt och eftersom vi genom samtal med personal i TK-rummet även fick den informationen att allt var tyst och stilla, beslöt vi oss för att avbryta spaningarna för natten.
Holmströms arbetsuppgifter var som många gånger tidigare att sitta i närheten av "objektets" bostad för att därifrån kunna lämna information till de övriga spanarna om "vad som var på gång".
För att kunna utföra spaningarna på ett meningsfyllt sätt hade de tillgång till lokaler varifrån de kunde spana. Dessa lokaler tillhörde ett Finansbolag och var belägna mitt emot "objektets" bostad.
Han uppgav vidare att han befann sig i dessa lokaler ända fram till 22
-tiden när han tillsammans med de övriga avbröt spaningarna.
Här tillfrågades Holmström om han vid något tillfälle lämnade lokalerna för att t.ex äta eller dricka kaffe.
På detta svarade Holmström att det gjorde han icke eftersom de genom Finansbolagets försorg erhöll kaffe och bröd och detta gällde även kvällstid.
Han tillfrågades vidare om han av någon annan anledning vid något tillfälle lämnade sin "spaningsplats", men detta höll han för otroligt eftersom det var mycket lugnt utanför objektets bostad den aktuella kvällen.
Vad han kunde erinra sig nu befann sig den misstänkte icke i bostaden och detta var väl, som han säger, orsaken till att det icke var något spring i lägenheten.
På fråga om han och hans kollegor någon gång under kvällen använde sig av sina "polisradioapparater" uppgav han, att det gjorde vi säkert, även om det inte var något viktigt vi hade att säga till varandra, så "testade" vi dem för att höra "att allt fungerade".
Därefter uppgav han följande:
- Eftersom det var så lugnt på platsen så har jag för mig att vi, d.v.s Margareta Eklund, Jörgen Söderholm och jag beslöt oss för att avbryta spaningarna och åka till roteln.
Vad jag kommer ihåg nu så "sammanstrålade" vi inne på roteln och där gick igenom vad som hänt och eftersom vi genom samtal med personal i TK-rummet även fick den informationen att allt var tyst och stilla, beslöt vi oss för att avbryta spaningarna för natten.
Vidare tillade han; och jag har för mig att jag lämnade roteln strax före 23:00
och åkte hem.
Tillfrågad om sina kläder den aktuella kvällen uppgav han att han troligen hade blå midjekort täckjacka samt blå manchesterbyxor.
Därefter tillfrågades han om han under sin tid på observationsplatsen gjort några iakttagelser beträffande fordon eller personer som kunde "kopplas" till mordet på statsministern uppgav han att så icke var fallet och skulle någon eller några ha uppträtt "konstigt" så skulle han säkert ha observerat detta och gjort anteckningar.
Därefter avslutades förhöret sedan han godkänt det nedtecknade som han lämnade utan anmärkning eller tillägg.
Förhöret avslutades klockan 10:25
.
Stockholm som ovan
Thure Nässén
krinsp
Vidare tillade han; och jag har för mig att jag lämnade roteln strax före 23:00
och åkte hem.
Tillfrågad om sina kläder den aktuella kvällen uppgav han att han troligen hade blå midjekort täckjacka samt blå manchesterbyxor.
Därefter tillfrågades han om han under sin tid på observationsplatsen gjort några iakttagelser beträffande fordon eller personer som kunde "kopplas" till mordet på statsministern uppgav han att så icke var fallet och skulle någon eller några ha uppträtt "konstigt" så skulle han säkert ha observerat detta och gjort anteckningar.
Därefter avslutades förhöret sedan han godkänt det nedtecknade som han lämnade utan anmärkning eller tillägg.
Förhöret avslutades klockan 10:25
.
Stockholm som ovan
Thure Nässén
krinsp
grovre brormål
07 avenil
DA 6 Angnde nr
D
telefon
Tuppgiftslamnare tc Hernamn och fOrnama
Stockholm 02 Arbetscher
RIGA2 03 uppräljald av
Krinsp. Ingvar Kjellvås 09 Brott med vilkeluppalten har samman
Mordet på llof Palme 10 T90%
04 Fonsaltningsblad
797
OS
06
[ Utskriftsdatum 1988-10-08
Forhosspro1
Pinmamnria
GS
Protokoll fört vid förhör med, AXBERG, YVONNE Viola Birgitta, -
lor Urmakarvägen 4, 817 03 Hamrångefjärden, trn 0297-20217. Anställd Gävle lasarett, tfn 026-12 96 01. Förhöret hållet i den hördes bostad, onsdagen den 5 oktober 1988 med början kl Förhörsledare: krinsp. Thure Nässen och krinsp. Ingvar Kjellvås. Förhörsvittne: ej tillgängligt. Sandupptagning.
Axberg skall höras i anledning av att hon har haft hand om Ulf Spinnars, genom
skyddskonsulenten i Sollentuna.
Yvonne har haft hand om Spinnars under så kallad frivård. Detta har skett mellan åren 81-, -82 fram till hösten -86. Vårdperioderna har varit olika långa, men de har skett med jämna mellanrum. Yvonne tillfrågas om Spinnars haft några kompisar med sig under hans vårdtid hos henne. Hon drar sig då till minnes och säger att han brukade ha kompisar med sig, bland annat en kille vid namn Christer, okänt efternamn. Spinnars hade kallat Christer för Torpeden. Vidare hade Spinnars en kompis till, som Yvonne inte kan säga namnet på.
Vad Yvonne kommer ihåg idag, har Christer varit här, tre/fyra gånger. När det detta
skett tidsmässigt, kan hon inte säga, men det är både före och efter händelsen, når Spinnars och Christer Pettersson misshandlade en polis, ute i Sollentuna. Detta
har Spinnars berättat för Yvonne. Händelsen med den misshandlade polisen, inträffade 861109. Vidare har Spinnars berättat för Yvonne att han blivit osams med Christer, vid ett tillfälle i samband med ett annat lägenhetsinbrott. De hade då slagits med kniv, men har senare blivit sams.
APS 463 2.1-4 88-01 25 000 set ALLF 400 8004 Ektomitryck Blanketten 3008
Tylls el om blankellen anviirids 9om fortsättningsjad.
Ex 1: Till originalpärm (i nr-följd)
grovre brormål
07 avenil
DA 6 Angnde nr
D
telefon
Tuppgiftslamnare tc Hernamn och fOrnama
Stockholm 02 Arbetscher
RIGA2 03 uppräljald av
Krinsp. Ingvar Kjellvås 09 Brott med vilkeluppalten har samman
Mordet på llof Palme 10 T90%
04 Fonsaltningsblad
797
OS
06
[ Utskriftsdatum 1988-10-08
Forhosspro1
Pinmamnria
GS
Protokoll fört vid förhör med, AXBERG, YVONNE Viola Birgitta, -
lor Urmakarvägen 4, 817 03 Hamrångefjärden, trn 0297-20217. Anställd Gävle lasarett, tfn 026-12 96 01. Förhöret hållet i den hördes bostad, onsdagen den 5 oktober 1988 med början kl Förhörsledare: krinsp. Thure Nässen och krinsp. Ingvar Kjellvås. Förhörsvittne: ej tillgängligt. Sandupptagning.
Axberg skall höras i anledning av att hon har haft hand om Ulf Spinnars, genom
skyddskonsulenten i Sollentuna.
Yvonne har haft hand om Spinnars under så kallad frivård. Detta har skett mellan åren 81-, -82 fram till hösten -86. Vårdperioderna har varit olika långa, men de har skett med jämna mellanrum. Yvonne tillfrågas om Spinnars haft några kompisar med sig under hans vårdtid hos henne. Hon drar sig då till minnes och säger att han brukade ha kompisar med sig, bland annat en kille vid namn Christer, okänt efternamn. Spinnars hade kallat Christer för Torpeden. Vidare hade Spinnars en kompis till, som Yvonne inte kan säga namnet på.
Vad Yvonne kommer ihåg idag, har Christer varit här, tre/fyra gånger. När det detta
skett tidsmässigt, kan hon inte säga, men det är både före och efter händelsen, når Spinnars och Christer Pettersson misshandlade en polis, ute i Sollentuna. Detta
har Spinnars berättat för Yvonne. Händelsen med den misshandlade polisen, inträffade 861109. Vidare har Spinnars berättat för Yvonne att han blivit osams med Christer, vid ett tillfälle i samband med ett annat lägenhetsinbrott. De hade då slagits med kniv, men har senare blivit sams.
APS 463 2.1-4 88-01 25 000 set ALLF 400 8004 Ektomitryck Blanketten 3008
Tylls el om blankellen anviirids 9om fortsättningsjad.
Ex 1: Till originalpärm (i nr-följd)
Stockholm
i grövre brormál
07 Avsnitt
08 Lopande ar
02 Arbetsenhet
KD 10408-ZA
04 FA11Tuppgiftslamnare (ettemamn och tornamn)
ningsbind
RK-AZ 3 Uppsalakid av
ICIO Krins Nässen a9 Dront med vilkel upgillen hör samm un
Mordet på Olof Palme 10 sak
OS
16
Ulskrittsdatum
Forherspool
Promemoria
181013/GT
Protokoll fört vid förhör med KJELLSTRÖM, Lars /Lasse/ Berne f. -
, bor Häggviksvägen 11, 191 50 Sollentuna, tfn: 18 - 96 B7 91, egen företagare under bostadsadressen. Förhöret hållet den 11 oktober 1988 med början kl. 13.50 i rikskriminalens lokaler, Kungsholmsgatan 37, 7 tr, Stockholm Förhörsledare: Krinsp Thure Nässén och Tommy Andersson utan tillgång till förhörsvittne.
Kjellström underrättades om att hans namn "dykt upp" under utredningen av mordet på statsminister Olof Palme och att vi av den anledningen ville ställa några frågor angående hans förehavanden vid tiden för mordet samt var han var född, vad han arbetat med och var han varit bosatt under de gångna åren.
Lasse, som vi kallar honom
för i fortsättningen, berättade följande:
Jag är född i Eksjö i Småland, men flyttade redan 1957 eller -58 till Tumba utanför Stockholm. Jag bodde tillsammans med mina föräldrar där och redan efter ett år flyttade vi till Sollentuna.
Inom Sollentuna bodde jag på olika platser, bl a Häggvik, Rotebro, Edsberg och åter i Rotebro. Där bodde jag fram till år 1981, då jag flyttade till min nuvarande bostad på Häggviksvägen 11. Där bodde även min f.d hustru och våra två söner fram till den 15 januari 1986, då min hustru begärde skilsmässa och flyttade därifrån tillsammans med våra två söner. De bosatte sig från detta datum på Klasrovägen i Sollentuna, kan ej erinra mig gatunumret.
RPS 463.2.1-48B-01 25 000 set ALLF 400 B 004 Exonomitryck Blanketter BODS
Lasse tillfrågades här om han hade några släktingar kvar i Småland, som han umgicks med. Han uppgav att han rätt ofta brukade hälsa på två av sina mostrar som bor i Jönköping och Nässjö. På fråga om han då brukade "lägga sig till"
med någon dialekt när han befinner sig hos släkten, så uppger han att det är O klart man "faller in" i deras dialekt och den har jag väl "med mig" när jag kommer hem till Sollentuna också, men den försvinner ju så småningom.
Ex 1: Till enginalparm in nr. 1ald)
• Hylls 9 om Mankellen används som fortsalin ngeblad
Stockholm
i grövre brormál
07 Avsnitt
08 Lopande ar
02 Arbetsenhet
KD 10408-ZA
04 FA11Tuppgiftslamnare (ettemamn och tornamn)
ningsbind
RK-AZ 3 Uppsalakid av
ICIO Krins Nässen a9 Dront med vilkel upgillen hör samm un
Mordet på Olof Palme 10 sak
OS
16
Ulskrittsdatum
Forherspool
Promemoria
181013/GT
Protokoll fört vid förhör med KJELLSTRÖM, Lars /Lasse/ Berne f. -
, bor Häggviksvägen 11, 191 50 Sollentuna, tfn: 18 - 96 B7 91, egen företagare under bostadsadressen. Förhöret hållet den 11 oktober 1988 med början kl. 13.50 i rikskriminalens lokaler, Kungsholmsgatan 37, 7 tr, Stockholm Förhörsledare: Krinsp Thure Nässén och Tommy Andersson utan tillgång till förhörsvittne.
Kjellström underrättades om att hans namn "dykt upp" under utredningen av mordet på statsminister Olof Palme och att vi av den anledningen ville ställa några frågor angående hans förehavanden vid tiden för mordet samt var han var född, vad han arbetat med och var han varit bosatt under de gångna åren.
Lasse, som vi kallar honom
för i fortsättningen, berättade följande:
Jag är född i Eksjö i Småland, men flyttade redan 1957 eller -58 till Tumba utanför Stockholm. Jag bodde tillsammans med mina föräldrar där och redan efter ett år flyttade vi till Sollentuna.
Inom Sollentuna bodde jag på olika platser, bl a Häggvik, Rotebro, Edsberg och åter i Rotebro. Där bodde jag fram till år 1981, då jag flyttade till min nuvarande bostad på Häggviksvägen 11. Där bodde även min f.d hustru och våra två söner fram till den 15 januari 1986, då min hustru begärde skilsmässa och flyttade därifrån tillsammans med våra två söner. De bosatte sig från detta datum på Klasrovägen i Sollentuna, kan ej erinra mig gatunumret.
RPS 463.2.1-48B-01 25 000 set ALLF 400 B 004 Exonomitryck Blanketter BODS
Lasse tillfrågades här om han hade några släktingar kvar i Småland, som han umgicks med. Han uppgav att han rätt ofta brukade hälsa på två av sina mostrar som bor i Jönköping och Nässjö. På fråga om han då brukade "lägga sig till"
med någon dialekt när han befinner sig hos släkten, så uppger han att det är O klart man "faller in" i deras dialekt och den har jag väl "med mig" när jag kommer hem till Sollentuna också, men den försvinner ju så småningom.
Ex 1: Till enginalparm in nr. 1ald)
• Hylls 9 om Mankellen används som fortsalin ngeblad
Protokoll fört vid telefonförhör med, BRAA, SIGRID, por -
. Bor Häggviskvägen 11, 191 50 Sollentuna, tfn 18-96 87 91., för närvarande mammmaledig. Förhöret hållet den 11 oktober 1988 med början kl 16.15. Förhörsledare: krinsp Thure Nässén.
Fru Braa underrättades om att hennes sambos namn Lars Kjellström, dykt upp i samband med utredningen av mordet på Olof Palme och att han hörts om sina förehavanden den 28 februari 1986.
Vid förhöret hade Lars bland annat hänvisat till att han eventuellt, pratat med henne i telefon nång gång under kvällen.
Sigrid, som hon kallas fortsättningsvis, uppgav följande: Den aktuella veckan i februari 1986, det vill säga den vecka flof Palme mördades, så befann hon sig i Gesunda tillsammans med handikappade barn, som hon arbetade med vid den tiden. Hon var där, för att åka skidor med barnen.
lagney Vid den här tidpunkten bodde hon annars i en egen/1 Sollentuna, men hade börjat sällskapa med Lasse. De bodde dock ej ihop, som hon säger, utan Lasse bodde i den villa, som han hyrde av Sollentuna kommun och där han fortfarande bor, fast nu tillsammans med henne och deras sex månader gamla son.
Tillfrågad om hon den 28 februari 1986 kan erinra sig, om hon talat med Lasse, uppgav hon följande: Jag ringde honom säkert på kvällen och tillägger att vi var ju nykära, vid den tidpunkten och lite svartsjuk var jag också, så vi hördes nog på telefon. På
Ilyels ej om blanketten används som foris 5lningsblad
Protokoll fört vid telefonförhör med, BRAA, SIGRID, por -
. Bor Häggviskvägen 11, 191 50 Sollentuna, tfn 18-96 87 91., för närvarande mammmaledig. Förhöret hållet den 11 oktober 1988 med början kl 16.15. Förhörsledare: krinsp Thure Nässén.
Fru Braa underrättades om att hennes sambos namn Lars Kjellström, dykt upp i samband med utredningen av mordet på Olof Palme och att han hörts om sina förehavanden den 28 februari 1986.
Vid förhöret hade Lars bland annat hänvisat till att han eventuellt, pratat med henne i telefon nång gång under kvällen.
Sigrid, som hon kallas fortsättningsvis, uppgav följande: Den aktuella veckan i februari 1986, det vill säga den vecka flof Palme mördades, så befann hon sig i Gesunda tillsammans med handikappade barn, som hon arbetade med vid den tiden. Hon var där, för att åka skidor med barnen.
lagney Vid den här tidpunkten bodde hon annars i en egen/1 Sollentuna, men hade börjat sällskapa med Lasse. De bodde dock ej ihop, som hon säger, utan Lasse bodde i den villa, som han hyrde av Sollentuna kommun och där han fortfarande bor, fast nu tillsammans med henne och deras sex månader gamla son.
Tillfrågad om hon den 28 februari 1986 kan erinra sig, om hon talat med Lasse, uppgav hon följande: Jag ringde honom säkert på kvällen och tillägger att vi var ju nykära, vid den tidpunkten och lite svartsjuk var jag också, så vi hördes nog på telefon. På
Ilyels ej om blanketten används som foris 5lningsblad
Protokoll fört vid förhör med, KJELLSTRÖM, LARS LASSE/ Berne, -
. for Häggviksvägen 11, 191 50 Sollentuna, Tfn 03-96 87 91. Egen företagare under bostadsadressen. Förhöret hållet i Kjellströms bostad den 12 oktober 1988 med början kl 18.45. Förhörsledare: krinsp Thure Nässén. Förhörsvittne: Sigrid Braa (sambo med den hörde
Anledningen till förhöret , är att någon ringt till Kjellströms bostad och under samtalet framfört hot, om att hans hus skulle sprängas i luften och att Kjellström vidarebefodrat dessa uppgifter till undertecknad.
Kjellström uppger följande:
Själv tog han icke emot samtalet, utan det varhans sambos syster som var hemma och svarade i telefonen. Hennes namn är Vigdis Braa, hon träffas på tfn 08-96 98 72.
Hon var vid tillfället barnvakt åt paret Kjellströms sex månader gamle son. Enligt vad Lasse fått sig berättat av Vigdis, hade mannen ej omtalat vad han hette, utan omedelbart frågat om Lasse var hemma. Vigdis hade uppgivit att så icke var fallet. Mannen hade då framfört följande hälsning till Lasse: "hälsa honom att han inte skall springa omkring och prata skit, för då kommer hans hus att sprängas i luften." Därefter hade mannen lagt på luren och vad Lasse kunde erinra sig, så hade samtalet kommit någon gång mitt på dagen.
Sedan Lasse fått detta berättat för sig, hade han ringt till sin styvbroder och frågat om denne sökt honom under dagen. Denne hade då förnekat detta. Anledningen till att Lasse misstänkte att det var denne som ringt, berodde på att deras relationer, inte var de bästa. Lasse tillägger att styvbrodern är lite underlig och att han kan få sådana idéer för sig.
• Hylta ej om blanketten anwenda som (otsattnangsblad
Ex 1: Till originalpärm (i ne-följd)
Protokoll fört vid förhör med, KJELLSTRÖM, LARS LASSE/ Berne, -
. for Häggviksvägen 11, 191 50 Sollentuna, Tfn 03-96 87 91. Egen företagare under bostadsadressen. Förhöret hållet i Kjellströms bostad den 12 oktober 1988 med början kl 18.45. Förhörsledare: krinsp Thure Nässén. Förhörsvittne: Sigrid Braa (sambo med den hörde
Anledningen till förhöret , är att någon ringt till Kjellströms bostad och under samtalet framfört hot, om att hans hus skulle sprängas i luften och att Kjellström vidarebefodrat dessa uppgifter till undertecknad.
Kjellström uppger följande:
Själv tog han icke emot samtalet, utan det varhans sambos syster som var hemma och svarade i telefonen. Hennes namn är Vigdis Braa, hon träffas på tfn 08-96 98 72.
Hon var vid tillfället barnvakt åt paret Kjellströms sex månader gamle son. Enligt vad Lasse fått sig berättat av Vigdis, hade mannen ej omtalat vad han hette, utan omedelbart frågat om Lasse var hemma. Vigdis hade uppgivit att så icke var fallet. Mannen hade då framfört följande hälsning till Lasse: "hälsa honom att han inte skall springa omkring och prata skit, för då kommer hans hus att sprängas i luften." Därefter hade mannen lagt på luren och vad Lasse kunde erinra sig, så hade samtalet kommit någon gång mitt på dagen.
Sedan Lasse fått detta berättat för sig, hade han ringt till sin styvbroder och frågat om denne sökt honom under dagen. Denne hade då förnekat detta. Anledningen till att Lasse misstänkte att det var denne som ringt, berodde på att deras relationer, inte var de bästa. Lasse tillägger att styvbrodern är lite underlig och att han kan få sådana idéer för sig.
• Hylta ej om blanketten anwenda som (otsattnangsblad
Ex 1: Till originalpärm (i ne-följd)
Protokoll fört vid förhör med Widen) öv Lilian Henrietta Elisabeth, fd -
, bor Johannesfredsvägen 61 4 tr, 161 31 Bromma, tfn 18-260434. Anställning Länsstyrelsen, försvarscnheten, Hanverkargatan 25 Stockholm, tfn 08-7855328. Förhöret hållet tisdagen den 22 november 1988 i den hördes bostad med början klockan 10.45. Förhörsledare krinsp
var Kjellvås och krinsp Ture Nässén. Förhörsvittne ej tillgängligt. Bandupptagning.
Widenlöv informeras om att hon skall höras i anledning av hennes kontakter med Krister Pettersson i utredningen om mordet på Olof Palme.
Lilian berättar att hon kom i kontakt med RFHL 1967. Hon hade då engagerat sig socialt i ungdomar. Pga detta blev hon ansedd som en expert på RFHL och blev då tilldelad Krister Pettersson som första patient någon gång hösten 1967. Samtidigt hade hon hand om en flicka i samma ålder. Vad denna flicka heter kommer hon dock inte ihåg idag.
Första kontakten med Krister fick hon på Karolinska sjukhuset då hon hälsade på honom i samband med att han stulit sin pappas bil. Han hade fått tydligen några små blessyrer i samband med att han körde bilen i diket.
Från denna tid och framåt hade Lilian god kontakt med Kristers mamma. De talades vid mycket per telefon. Numera är mamman död sedan flera år tillbaka.
B1 a besökte Lilian Krister på fängelse i Uppsala 1968. Detta gjorde hon tillsammans med Kristers familj.
Kontakten fortsatte sedan några gånger per år genom att dom träffades på olika ställen. Vidare hade dom brev- och telefonkontakt med jämna mellanrum. Breven
Wyrsel om blanketten används som fortsaliningsblad
Ex 1: Till originalpärm (i ns-i#ljd)
Protokoll fört vid förhör med Widen) öv Lilian Henrietta Elisabeth, fd -
, bor Johannesfredsvägen 61 4 tr, 161 31 Bromma, tfn 18-260434. Anställning Länsstyrelsen, försvarscnheten, Hanverkargatan 25 Stockholm, tfn 08-7855328. Förhöret hållet tisdagen den 22 november 1988 i den hördes bostad med början klockan 10.45. Förhörsledare krinsp
var Kjellvås och krinsp Ture Nässén. Förhörsvittne ej tillgängligt. Bandupptagning.
Widenlöv informeras om att hon skall höras i anledning av hennes kontakter med Krister Pettersson i utredningen om mordet på Olof Palme.
Lilian berättar att hon kom i kontakt med RFHL 1967. Hon hade då engagerat sig socialt i ungdomar. Pga detta blev hon ansedd som en expert på RFHL och blev då tilldelad Krister Pettersson som första patient någon gång hösten 1967. Samtidigt hade hon hand om en flicka i samma ålder. Vad denna flicka heter kommer hon dock inte ihåg idag.
Första kontakten med Krister fick hon på Karolinska sjukhuset då hon hälsade på honom i samband med att han stulit sin pappas bil. Han hade fått tydligen några små blessyrer i samband med att han körde bilen i diket.
Från denna tid och framåt hade Lilian god kontakt med Kristers mamma. De talades vid mycket per telefon. Numera är mamman död sedan flera år tillbaka.
B1 a besökte Lilian Krister på fängelse i Uppsala 1968. Detta gjorde hon tillsammans med Kristers familj.
Kontakten fortsatte sedan några gånger per år genom att dom träffades på olika ställen. Vidare hade dom brev- och telefonkontakt med jämna mellanrum. Breven
Wyrsel om blanketten används som fortsaliningsblad
Ex 1: Till originalpärm (i ns-i#ljd)
Protokoll över förhör hållet med herr ulf Håkan SPINNARS, f. -
. Spinnars, som saknar bostad och arbete, avtjänar för närvarande straff och är genom kriminalvårdens försorg placerad på allmänna häktet, avd. 7:2, i Stockholm, fram till den 29 november 1988 då han skall friges. Förhöret hållet på allmänna häktet i Stockholm, avd. 7:2, med början kl 19.40 måndagen den 21 november 1988. Förhörsledare: Krinsp Tommy Andersson utan tillgång till förhörsvittne.
Spinnars höres upplysningsvis och då bland annat om sin egen och annans persons vistelse vid tiden för mordet på Glof Palme, samt göranden och iakttagelser i samband därmed vid tiden före och efter mordet.
Förhöret hålles som komplement till förhör från den 17 november 1988.
Spinnars underrättas om anledningen till förhöret.
Inledningsvis uppgav Spinnars att han har tänkt mycket på vad han sade vid förhöret den 17 november 1988. Det han sagt lämnar honom ingen ro och han ångrar i dag att han öppnat sig på det sätt han gjort. Spinnars är rädd för följderna om Krister Pettersson får läsa vad han sagt om honom. Detta föranledde Spinnars att be polisen att de vid ett eventuellt förhör med Krister Pettersson skall vara mycket försiktiga med att delge denne vad Spinnars sagt och då särskilt de omdömen Spinnars gjort om Krister Pettersson.
Spinnars menar att Krister Petterson inte är en person att leka med då han är påverkad och beväpnad med exempelvis kniv. Pettersson skulle nog bli "tokig" även i nyktert tillstånd om han fick reda på vad Spinnars har sagt. Även om Spinnars
som han själv uttrycker det känner sig som en "golbög" vidhåller han
nu
ofylls al am banketten använda sam lartadttningsb ba
Ex 1: Till originalpärm (in roljd)
Protokoll över förhör hållet med herr ulf Håkan SPINNARS, f. -
. Spinnars, som saknar bostad och arbete, avtjänar för närvarande straff och är genom kriminalvårdens försorg placerad på allmänna häktet, avd. 7:2, i Stockholm, fram till den 29 november 1988 då han skall friges. Förhöret hållet på allmänna häktet i Stockholm, avd. 7:2, med början kl 19.40 måndagen den 21 november 1988. Förhörsledare: Krinsp Tommy Andersson utan tillgång till förhörsvittne.
Spinnars höres upplysningsvis och då bland annat om sin egen och annans persons vistelse vid tiden för mordet på Glof Palme, samt göranden och iakttagelser i samband därmed vid tiden före och efter mordet.
Förhöret hålles som komplement till förhör från den 17 november 1988.
Spinnars underrättas om anledningen till förhöret.
Inledningsvis uppgav Spinnars att han har tänkt mycket på vad han sade vid förhöret den 17 november 1988. Det han sagt lämnar honom ingen ro och han ångrar i dag att han öppnat sig på det sätt han gjort. Spinnars är rädd för följderna om Krister Pettersson får läsa vad han sagt om honom. Detta föranledde Spinnars att be polisen att de vid ett eventuellt förhör med Krister Pettersson skall vara mycket försiktiga med att delge denne vad Spinnars sagt och då särskilt de omdömen Spinnars gjort om Krister Pettersson.
Spinnars menar att Krister Petterson inte är en person att leka med då han är påverkad och beväpnad med exempelvis kniv. Pettersson skulle nog bli "tokig" även i nyktert tillstånd om han fick reda på vad Spinnars har sagt. Även om Spinnars
som han själv uttrycker det känner sig som en "golbög" vidhåller han
nu
ofylls al am banketten använda sam lartadttningsb ba
Ex 1: Till originalpärm (in roljd)
Protokoll fört över förhör med ekonomi - biträdet TOREN, Astrid f. -
, bor Västmannagotan 86, nb, 113 26 Stockholm, tin: 18-33 8 64, Anställning: Sabbatsbergs
bostadshotell, Dalagatan 9 C, Stockholm, tfn: 03-319225. Förhöret hållet i rikskriminalens lokaler fredagen den 2 december 1986 med början klockan 12.45. Förhörsledare: Krinsp Ingvar Kjellvås och Thure Nässén Förhörsvittne: Ej tillgängligt Bandupptagning
Torén informeras om att hon skall höras i anledning av att hon är bekant med Christer Pettersson och det ingår i utredningen på mordet på Olof Palme.
Torén kommer hädanefter att kallas för
Astrid i förhöret.
Astrid berättar att hon träffade Christer då han var 22 år. Det var på söder och de båda började på att umgås. Hon upplevde Christer om väldigt skötsam, prydlig och rejäl.
De började på att sällskapa. Efter cirka ett halvår åkte Astrid till England och de brevväxlade under tiden.
Under tiden hon var i England hamnade Christer i Katrineholm på Karsudden. Detta på grund av att han hade blivit dömd till sjukhusvård för ett brott. Vad detta brott är vill Astrid att vi ska ta reda på i Christers papper.
Christer hade berättat för Astrid att det som han hade blivit dömd för hade skett i hastigt mod. Denna förklaring godtog Astrid. Hela händelsen inträffade omkring 1969/71.
gylis ej om blanketten används som to 119 ottningsbolas
Ex 1: Till originalpärm (i nr-följd)
Protokoll fört över förhör med ekonomi - biträdet TOREN, Astrid f. -
, bor Västmannagotan 86, nb, 113 26 Stockholm, tin: 18-33 8 64, Anställning: Sabbatsbergs
bostadshotell, Dalagatan 9 C, Stockholm, tfn: 03-319225. Förhöret hållet i rikskriminalens lokaler fredagen den 2 december 1986 med början klockan 12.45. Förhörsledare: Krinsp Ingvar Kjellvås och Thure Nässén Förhörsvittne: Ej tillgängligt Bandupptagning
Torén informeras om att hon skall höras i anledning av att hon är bekant med Christer Pettersson och det ingår i utredningen på mordet på Olof Palme.
Torén kommer hädanefter att kallas för
Astrid i förhöret.
Astrid berättar att hon träffade Christer då han var 22 år. Det var på söder och de båda började på att umgås. Hon upplevde Christer om väldigt skötsam, prydlig och rejäl.
De började på att sällskapa. Efter cirka ett halvår åkte Astrid till England och de brevväxlade under tiden.
Under tiden hon var i England hamnade Christer i Katrineholm på Karsudden. Detta på grund av att han hade blivit dömd till sjukhusvård för ett brott. Vad detta brott är vill Astrid att vi ska ta reda på i Christers papper.
Christer hade berättat för Astrid att det som han hade blivit dömd för hade skett i hastigt mod. Denna förklaring godtog Astrid. Hela händelsen inträffade omkring 1969/71.
gylis ej om blanketten används som to 119 ottningsbolas
Ex 1: Till originalpärm (i nr-följd)
Protokoll fört vid förhör med sjukpensionären HURKER, Bernt Olov Preben f. -
, bor Höstgatan 26, 3 tr., 162 37 Hägersten, tfn: 18 - 19 31 25. Förhöret hållet i rikskriminalens lokaler den 13 december 1988 med början kl. 11.50. Förhörsledare: Krinsp Thure Nässén Förhörsvittne: Ej tillgängligt
Hörker, som i fortsättningen kommer att kallas för Olle, underrättades om att förhöret är ett kompletteringsförhör med anledning av att han hördes den 7 december 1988. Han underrättades vidare om att förhöret ingår i utredningen kring mordet på Olof Palme.
Olle tillfrågades i vilket samband som Christer började prata om Bombmannen i samband med diskussionerna kring mordet på Olof Palme. Han uppger då att det i samband med att de intagna läste dagens tidningar så spekulerades det mycket om eventuell gärningsman. Diskussionerna kunde vara ganska ivriga bland de intagna och Olle säger att man hade väl både den ena och den andra åsikten om vem som kunde vara gärningsman. Hans personliga uppfattning är att det var en ensamvarg som kunde ligga bakom mordet,
I samband med dessa diskussioner var även Christer närvarande. Under dessa diskussioner började han bland annat att prata om den så kallade Bombmannen och jämförde då den så kallade popstjärnan som skulle ha suttit anhållen eller varit misstänkt för mordet. Christer ansåg nämligen att den så kallade popstjärnan var lika illa behand).ad av de rättsvårdande myndigheterna som Bombmannen hade blivit. Christer deltog dock icke i dessa spekulationer utan Olle säger att han höll sig avvaktande och hade inga åsikter om vem som kunde vara den skyldige.
Olle tillfrågas nu av vilken anledning det pratades eller viskades om att Christer eventuellt skulle känna till någonting om mordet.
. 11y116 e jam blanke:ter används som brts Slin ng ba
Ex 1: Til orginalpärm (in fold)
Protokoll fört vid förhör med sjukpensionären HURKER, Bernt Olov Preben f. -
, bor Höstgatan 26, 3 tr., 162 37 Hägersten, tfn: 18 - 19 31 25. Förhöret hållet i rikskriminalens lokaler den 13 december 1988 med början kl. 11.50. Förhörsledare: Krinsp Thure Nässén Förhörsvittne: Ej tillgängligt
Hörker, som i fortsättningen kommer att kallas för Olle, underrättades om att förhöret är ett kompletteringsförhör med anledning av att han hördes den 7 december 1988. Han underrättades vidare om att förhöret ingår i utredningen kring mordet på Olof Palme.
Olle tillfrågades i vilket samband som Christer började prata om Bombmannen i samband med diskussionerna kring mordet på Olof Palme. Han uppger då att det i samband med att de intagna läste dagens tidningar så spekulerades det mycket om eventuell gärningsman. Diskussionerna kunde vara ganska ivriga bland de intagna och Olle säger att man hade väl både den ena och den andra åsikten om vem som kunde vara gärningsman. Hans personliga uppfattning är att det var en ensamvarg som kunde ligga bakom mordet,
I samband med dessa diskussioner var även Christer närvarande. Under dessa diskussioner började han bland annat att prata om den så kallade Bombmannen och jämförde då den så kallade popstjärnan som skulle ha suttit anhållen eller varit misstänkt för mordet. Christer ansåg nämligen att den så kallade popstjärnan var lika illa behand).ad av de rättsvårdande myndigheterna som Bombmannen hade blivit. Christer deltog dock icke i dessa spekulationer utan Olle säger att han höll sig avvaktande och hade inga åsikter om vem som kunde vara den skyldige.
Olle tillfrågas nu av vilken anledning det pratades eller viskades om att Christer eventuellt skulle känna till någonting om mordet.
. 11y116 e jam blanke:ter används som brts Slin ng ba
Ex 1: Til orginalpärm (in fold)
Protokoll fört vid förhör med PETTERSSON, Carl Gustav Christer f. -
, bor Kung Hans Väg 35 A, 2 tr., 191 76 Sollentuna, tfn: 08 - 754 84 53. Titel: Pensionär. Förhöret hållet i rikskriminalens cotel A-2:s lokaler, Kungsholmsgatan 37, Stockholm, 1988-12-14, med början kl. 09.25. Christer Petterson har hämtats till förhör efter beslut av chefsåklagare Anders Hel.in. Förhörsledare: Krkom Jerker Söderblom och krinsp Ingvar Kjellvås. Förhöret indikteras på band.
Christer Pettersson delges misstanke om mordet på Olof Palme samt mordförsök på statsministerns hustru Lisbeth Palme. Gärningarna ägde rum i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan i Stockholms kommun den 28 februari 1986, klockan 23.21.
Christer Pettersson underrättas även om rätten till biträde av försvarare, men säger att han för närvarande icke önskar ha något biträde av advokat och kommer så inte att ha förrän om han blir anhållen så kommer han att begära advokat.
Beträffande Christer Petterssons inställning till brottsmisstankarna så förnekar han att han skulle ha utfört de delgivna gärningarna.
Det har varit korta avbrott i förhöret med anledning till Christes inställning till att han icke önskar biträde av advokat och Anders Herlin och Christer Pettersson har haft ett kort samtal och under detta beslöts att Christer Pettersson begär försvarare och den kommer att utses av rätten.
Idylls el om blanketten
Protokoll fört vid förhör med PETTERSSON, Carl Gustav Christer f. -
, bor Kung Hans Väg 35 A, 2 tr., 191 76 Sollentuna, tfn: 08 - 754 84 53. Titel: Pensionär. Förhöret hållet i rikskriminalens cotel A-2:s lokaler, Kungsholmsgatan 37, Stockholm, 1988-12-14, med början kl. 09.25. Christer Petterson har hämtats till förhör efter beslut av chefsåklagare Anders Hel.in. Förhörsledare: Krkom Jerker Söderblom och krinsp Ingvar Kjellvås. Förhöret indikteras på band.
Christer Pettersson delges misstanke om mordet på Olof Palme samt mordförsök på statsministerns hustru Lisbeth Palme. Gärningarna ägde rum i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan i Stockholms kommun den 28 februari 1986, klockan 23.21.
Christer Pettersson underrättas även om rätten till biträde av försvarare, men säger att han för närvarande icke önskar ha något biträde av advokat och kommer så inte att ha förrän om han blir anhållen så kommer han att begära advokat.
Beträffande Christer Petterssons inställning till brottsmisstankarna så förnekar han att han skulle ha utfört de delgivna gärningarna.
Det har varit korta avbrott i förhöret med anledning till Christes inställning till att han icke önskar biträde av advokat och Anders Herlin och Christer Pettersson har haft ett kort samtal och under detta beslöts att Christer Pettersson begär försvarare och den kommer att utses av rätten.
Idylls el om blanketten
Protokoll över konfrontationsförhör med Palme Mårten Olof, född -
, boende Stockholm, tfn .
Konfrontationen hållen i KKT:s lokaler i Stockholms polisdistrikt, onsdagen 1988-12-14 15:15
.
Konfrontationsledare krinsp Lars Hamrén.
Biträde vid konfrontationen är krinsp Håkan Ström och närvarande vid konfrontationsförhöret är advokat Arne Liljeros.
Mårten Palme underrättades om att han skulle höras i ett sk konfrontationsförhör i samband med att han förevisas en grupp bestående av 12 (tolv) män.
Syfte med konfrontationen är att se om Mårten Palme känner igen någon av de förevisade männen såsom varande den man han observerade efter bioföreställningen på biografen Grand 1986-02-28
strax söder om biografen.
Mannen i fråga som Mårten Palme observerade hade då stått och tittat in i ett skyltfönster till en möbelaffär.
K = Konfrontationsledaren
P = Palme Mårten
L = Liljeros
K: Ja Mårten då öppnar vi luckan här och vi sätter igång själva konfrontationen, du förevisas nu en grupp av 12 personer numrerade från 1 till 12. Ska du tala rakt in i bandspelaren här vad du tycker och tänker och känner.
P: Det är svårt. Jag tycker alla hade den ansiktsformen jag mindes mer eller mindre, fyrkantigt ansikte.
K: Ska vi börja med nummer 1 kanske, kan vi prata bara om honom här.
P: Det är den munnen, smala läppar i och för sig, kanske inte, ja, ja det är det. Jag vet inte. Inte direkt att jag känner igen honom.
K: Nummer 2.
P: Jag jag tycker det kanske mindre. Han är för på något sätt, jag tycker inte
Protokoll över konfrontationsförhör med Palme Mårten Olof, född -
, boende Stockholm, tfn .
Konfrontationen hållen i KKT:s lokaler i Stockholms polisdistrikt, onsdagen 1988-12-14 15:15
.
Konfrontationsledare krinsp Lars Hamrén.
Biträde vid konfrontationen är krinsp Håkan Ström och närvarande vid konfrontationsförhöret är advokat Arne Liljeros.
Mårten Palme underrättades om att han skulle höras i ett sk konfrontationsförhör i samband med att han förevisas en grupp bestående av 12 (tolv) män.
Syfte med konfrontationen är att se om Mårten Palme känner igen någon av de förevisade männen såsom varande den man han observerade efter bioföreställningen på biografen Grand 1986-02-28
strax söder om biografen.
Mannen i fråga som Mårten Palme observerade hade då stått och tittat in i ett skyltfönster till en möbelaffär.
K = Konfrontationsledaren
P = Palme Mårten
L = Liljeros
K: Ja Mårten då öppnar vi luckan här och vi sätter igång själva konfrontationen, du förevisas nu en grupp av 12 personer numrerade från 1 till 12. Ska du tala rakt in i bandspelaren här vad du tycker och tänker och känner.
P: Det är svårt. Jag tycker alla hade den ansiktsformen jag mindes mer eller mindre, fyrkantigt ansikte.
K: Ska vi börja med nummer 1 kanske, kan vi prata bara om honom här.
P: Det är den munnen, smala läppar i och för sig, kanske inte, ja, ja det är det. Jag vet inte. Inte direkt att jag känner igen honom.
K: Nummer 2.
P: Jag jag tycker det kanske mindre. Han är för på något sätt, jag tycker inte
P: på natten.
L: Hade vederbörande huvudbonad eller inte?
P: Ja jag tror att han hade någon slags huvudbonad.
K: Har advokaten någon mera fråga?
L: Nej tack.
K: Då avslutar vi konfrontationen klockan 15:32
.
Stockholm som ovan
Stockholm
(Namnteckning)
Lars Hamrén
krinsp
P: på natten.
L: Hade vederbörande huvudbonad eller inte?
P: Ja jag tror att han hade någon slags huvudbonad.
K: Har advokaten någon mera fråga?
L: Nej tack.
K: Då avslutar vi konfrontationen klockan 15:32
.
Stockholm som ovan
Stockholm
(Namnteckning)
Lars Hamrén
krinsp
Protokoll över förhör med Olsson, Björn Anders -
Boende kung Häns väg 35 i Sollentuna tfn 08-7546354, Förhöret hållet i Olssons bostad den 14 December 1988 vid 18.50 av Krinsp Ulf Norlin och Krinsp Alf Andersson Förhörsvittne ej tillgängligt.
Olsson underrättades om anledningen till förhöret varefter han uppgav följande: Att han flyttade vill adressen 1983 och då så smått att umgås med Crister. Han Uppger att deras samvaro var väldigt sporadisk och sträckte sig till en eller två ggr i månaden. Han säger vidare att han hade stor respekt för Christer pga hans humör och mest när han var berusad. Han uppger att Christer var den person som betämde i Sollentuna centrum och beskriver en gång då Christer hade stulit ett utbetalningskort som han tvingat Olsson att skriva under samt tagit Olssons KK som leg. Olsson hade inte tordats att säga ifrån eftersom Christer varit tuff och burdus vid tillfället. Olsson uppger at
han den februari 1986 varit ensam i sin bostad och supit samt spelat stereo. Han hade den 1 mars fått reda på att Palme blivit mördad genom att lyssna på radion. Sedan hade han läst tidningen och funderat en del angående mordet. Olsson hade sedan tagit kontakt med Christer en av arbetsdagarna i veckan efter mordet. Han hade besökt Christer i hans bostad, de hade då samtalat om mordet och Christer skall då ha uppgivit att han blivit hörd om det. Han hade vidare sagt att han varitdär just då. Olsson vet ej vad han menat med detta. Olsson har aldrig hört Christer prata om skjutvapen, eller illa om Palme. Olssen uppger att Christer pratat mer Religion än Poletik. Olsson uppger att han är rädd för Christer och vill ej att han skall få reda på vad han sagt. Förhöret slut kl 19.40 Stockholm dag som ovan
iuf Noli
Ulf Norlin.
Tillägg: På särskild fråga uppgav Olsson att han var säker på att han inte träffat Christer den 1 mars 1986,
- lys om Wandctton använde som fortsättningstad.
Ex 1: Till original pärm (i pr-följd)
Protokoll över förhör med Olsson, Björn Anders -
Boende kung Häns väg 35 i Sollentuna tfn 08-7546354, Förhöret hållet i Olssons bostad den 14 December 1988 vid 18.50 av Krinsp Ulf Norlin och Krinsp Alf Andersson Förhörsvittne ej tillgängligt.
Olsson underrättades om anledningen till förhöret varefter han uppgav följande: Att han flyttade vill adressen 1983 och då så smått att umgås med Crister. Han Uppger att deras samvaro var väldigt sporadisk och sträckte sig till en eller två ggr i månaden. Han säger vidare att han hade stor respekt för Christer pga hans humör och mest när han var berusad. Han uppger att Christer var den person som betämde i Sollentuna centrum och beskriver en gång då Christer hade stulit ett utbetalningskort som han tvingat Olsson att skriva under samt tagit Olssons KK som leg. Olsson hade inte tordats att säga ifrån eftersom Christer varit tuff och burdus vid tillfället. Olsson uppger at
han den februari 1986 varit ensam i sin bostad och supit samt spelat stereo. Han hade den 1 mars fått reda på att Palme blivit mördad genom att lyssna på radion. Sedan hade han läst tidningen och funderat en del angående mordet. Olsson hade sedan tagit kontakt med Christer en av arbetsdagarna i veckan efter mordet. Han hade besökt Christer i hans bostad, de hade då samtalat om mordet och Christer skall då ha uppgivit att han blivit hörd om det. Han hade vidare sagt att han varitdär just då. Olsson vet ej vad han menat med detta. Olsson har aldrig hört Christer prata om skjutvapen, eller illa om Palme. Olssen uppger att Christer pratat mer Religion än Poletik. Olsson uppger att han är rädd för Christer och vill ej att han skall få reda på vad han sagt. Förhöret slut kl 19.40 Stockholm dag som ovan
iuf Noli
Ulf Norlin.
Tillägg: På särskild fråga uppgav Olsson att han var säker på att han inte träffat Christer den 1 mars 1986,
- lys om Wandctton använde som fortsättningstad.
Ex 1: Till original pärm (i pr-följd)
Protokoll fört vid förhör med taxiföraren KJELLSTRÖM, Lars Berne f. -
, bor Häggviksvägen 11, 191 50 Sollentuna, tfn: 08 - 96 87 91. Anställning: Egen företagare under bostadsadressen. Förhöret hållet i den hördes bostad onsdagen den 14 december 1988 med början kl. 19.55. Förhörsledare: Krinsp Thure Nässén och Thomas Carlsson. Övriga närvarande: Sigrid Braa, "sambo' med den hörde.
Xjellström kommer att fortsättningsvis i förhöret att kallas för Lasse.
Lasse har under dagen hört av sig vid flera tillfällen till Palmeutredningen. Hans kontakt med krinsp Mössén, vilken tidigare har hört honom i ärendet. Lasse vor angelägen att få komplettera till tidigare förhör gjorda under 1988.
Lasse uppger följande: Under tiden för Palmemordet, februari/mars 1986, hade Spinnars sin adress
hos Lasse. Spinnars bodde dock hos Christer Pettersson under adress Kung Hans Väg 35 i Sollentuna. Att Spinnars hade sin adress hos Lasse berodde på att Christer snodde Spinnars utbetalningar. Tidpunkten för Spinnars c/o-adress hos Lasse var vintern 1985/86 till sommaren (maj, juni) 1986.
Lasse berättar om en händelse som inträffade omkring en månad till månader efter mordet på Olof Palme. Det var en kväll som Spinnars besökte Lasse bostaden. Att det var kväll, kommer Lasse ihåg och säger att han arbetade under tiden på dagarna. Därför måste det ha varit på kvällen. Lasse var vid till. fället ensam hemma då Spinnars kom på besök. Vid den aktuella kvällen var Spinnars påverkad av troligtvis alkohol.
Hyls Ci Din Nonkellonan vinds som fortsanningsblea
Ex 1: Till originalpärm ti nr-följd)
Protokoll fört vid förhör med taxiföraren KJELLSTRÖM, Lars Berne f. -
, bor Häggviksvägen 11, 191 50 Sollentuna, tfn: 08 - 96 87 91. Anställning: Egen företagare under bostadsadressen. Förhöret hållet i den hördes bostad onsdagen den 14 december 1988 med början kl. 19.55. Förhörsledare: Krinsp Thure Nässén och Thomas Carlsson. Övriga närvarande: Sigrid Braa, "sambo' med den hörde.
Xjellström kommer att fortsättningsvis i förhöret att kallas för Lasse.
Lasse har under dagen hört av sig vid flera tillfällen till Palmeutredningen. Hans kontakt med krinsp Mössén, vilken tidigare har hört honom i ärendet. Lasse vor angelägen att få komplettera till tidigare förhör gjorda under 1988.
Lasse uppger följande: Under tiden för Palmemordet, februari/mars 1986, hade Spinnars sin adress
hos Lasse. Spinnars bodde dock hos Christer Pettersson under adress Kung Hans Väg 35 i Sollentuna. Att Spinnars hade sin adress hos Lasse berodde på att Christer snodde Spinnars utbetalningar. Tidpunkten för Spinnars c/o-adress hos Lasse var vintern 1985/86 till sommaren (maj, juni) 1986.
Lasse berättar om en händelse som inträffade omkring en månad till månader efter mordet på Olof Palme. Det var en kväll som Spinnars besökte Lasse bostaden. Att det var kväll, kommer Lasse ihåg och säger att han arbetade under tiden på dagarna. Därför måste det ha varit på kvällen. Lasse var vid till. fället ensam hemma då Spinnars kom på besök. Vid den aktuella kvällen var Spinnars påverkad av troligtvis alkohol.
Hyls Ci Din Nonkellonan vinds som fortsanningsblea
Ex 1: Till originalpärm ti nr-följd)
i grövre brottmål
07 Avril
06 Lepantlar
KD 10405-6
04 rorl991Uppgiltelämnare lefternamn och tornamn)
Steckshels). 02 Arbelgenhet
RK-A2 o 3 Uppränata, evº
Telefon Krkom Söderholm 09 Broll med vilkel vnpgliten hor som man
Mordet på Olof Palme 10 sak
ningsblad
.5
-06
Uskridtsdatum B81215/CT
Förhors Prot
Plamemarla
Protokoll vid förhör med pensionären PETTERSSON, Carl Gustav Christer f. -
. Förhöret hållet i rikskriminalens rotel A-2:s lokaler 1988-12-15 med början klockan 11.01. Förhörsledare: Krkom Jerker Söderblom och krinsp Ingvar Kjellvås. Pettersson biträdes under förhöret av adv. Arne Liljeros. Förhöret indikteras på band.
Pettersson underrättas om att förhöret kommer att avse komplettering beträffande mordet på statsminister Olof Palme och han underrättades vidare om att de delgivna misstankarna mot honon kvarstår.
Inledningsvis så upplyses Christer om att beträffande förhören i går, den 14 december, så har det framkommit att några uppgifter kan tyda på att Christer inte har lämnat riktiga uppgifter och att han beredes möjlighet att inledningsvis i detta förhör, om han är medveten om oriktiga uppgifter, att ändra på dessa.
Christer säger på detta att han är på ett mycket övertygande sätt, att han icke på någon punkt har lämnat någon oriktig uppgift. Han tillägger att det är icke med avsikt som han har i så fall förfarit med någon oriktig uppgift.
Beträffande de lämnade uppgifterna i går så säger han att han är till hundra procent säker på att hela hans berättelse är riktig.
RPS 463 2.1-4 88-01 2000 set ALLF 400 8 004 Ekonomifryek Blanketten B008
Beträffande personerna som han hade mött på Oxen, den 28 februari 1986, så rekapituleras att han känt igen_Sigge Cedergren, mannen med det ljusa håret, som han vid fotokonfrontation erinrar sig heter Reine samt Sigge Cedergrens
197918 ej om blan kelien anvands som fortsättningsblad
Ex 1: Till originalparm (inflid}
i grövre brottmål
07 Avril
06 Lepantlar
KD 10405-6
04 rorl991Uppgiltelämnare lefternamn och tornamn)
Steckshels). 02 Arbelgenhet
RK-A2 o 3 Uppränata, evº
Telefon Krkom Söderholm 09 Broll med vilkel vnpgliten hor som man
Mordet på Olof Palme 10 sak
ningsblad
.5
-06
Uskridtsdatum B81215/CT
Förhors Prot
Plamemarla
Protokoll vid förhör med pensionären PETTERSSON, Carl Gustav Christer f. -
. Förhöret hållet i rikskriminalens rotel A-2:s lokaler 1988-12-15 med början klockan 11.01. Förhörsledare: Krkom Jerker Söderblom och krinsp Ingvar Kjellvås. Pettersson biträdes under förhöret av adv. Arne Liljeros. Förhöret indikteras på band.
Pettersson underrättas om att förhöret kommer att avse komplettering beträffande mordet på statsminister Olof Palme och han underrättades vidare om att de delgivna misstankarna mot honon kvarstår.
Inledningsvis så upplyses Christer om att beträffande förhören i går, den 14 december, så har det framkommit att några uppgifter kan tyda på att Christer inte har lämnat riktiga uppgifter och att han beredes möjlighet att inledningsvis i detta förhör, om han är medveten om oriktiga uppgifter, att ändra på dessa.
Christer säger på detta att han är på ett mycket övertygande sätt, att han icke på någon punkt har lämnat någon oriktig uppgift. Han tillägger att det är icke med avsikt som han har i så fall förfarit med någon oriktig uppgift.
Beträffande de lämnade uppgifterna i går så säger han att han är till hundra procent säker på att hela hans berättelse är riktig.
RPS 463 2.1-4 88-01 2000 set ALLF 400 8 004 Ekonomifryek Blanketten B008
Beträffande personerna som han hade mött på Oxen, den 28 februari 1986, så rekapituleras att han känt igen_Sigge Cedergren, mannen med det ljusa håret, som han vid fotokonfrontation erinrar sig heter Reine samt Sigge Cedergrens
197918 ej om blan kelien anvands som fortsättningsblad
Ex 1: Till originalparm (inflid}
Arbetsenhet
09 Plats för tortursstämpel 03 Uppgiftsmottagare 04 telefon
05 datum
08 klockan Krinsp A Bäckström
860305 1800 10 Brott med vilket uppslaget hör gamman
11 Spaningsuppslaget lämnat Palme
vid personligt besok 1 per telefon
par brav 12 Uppgiftslämnarens efternamn och alla förnamn (i rått följd, tilltalsnamnet markeras)
] F-ar-manſ -dag] -Rr Glantz, Nils Stefan
-
13 Yrka/titet
14 Postadress (utdelningsadress och ortsadress), telefon bostaden Stud
Trevebovägen 36, Åkersberga tfn 0764/61836 15 Arbetsplats (arbetsgivare, postadress och telefon arbetet)
STI, Bältgatan klass 4 HV Husbyggnadsteknik 16 Uppslaget avser
17 Händelse (kort rubricering t ex lakttagelse av person, fordon, gods, skottlossning etc med angivande av tid
och plats) misstänkt person
fordon
OPRA -
gods
78 T sak. (anteckna fórst kind persons yrke, namn, födelsetid, bostad, telefon [MASKATMASKAT] ! Berefter buriga sakuppgifter med angivande av
berört fordons reg nr, fabrikat, typ, ársmodell, farg mm samt annat gods m ev haltpunkter för tider och platser samt bedömning av uppgittslämnarens 1
eller narkotikapáverkan)
Glans uppger att han fredagen den 28.2 1986 under kvällen vistades på tudentkåren bakom Mc Donald på Sveavägen tillsammans med Göran Israelsson, Trevbovägen 26, Åkersberga tfn 0764/23350 samt Kenneth Ersson Andvägen 23, Åkersberga tfn 0764/22208 tillika med en flicka med okänt namn och boende i Sockholm vän med Israelsson, Vid omkring 23-tiden
tog de
en taxibil för färd mot Kungsgatan. Vad han kommer ihåg stannade de vid rött ljus och taxichauffören såg en liggande man uch gjorde en u-sväng vid Tunnelgatan så att han kom i närheten av den liggande
De hoppade ur allesammans och Israelsson rusade fram till den på rygg liggande mannen. Han kan inte säga åt vilket håll huvudet pekade. Han vände mannen med andras hjälp i framstupa/sidoläge samt tog pulsen. Han kände den svagt. Han såg att det rann för mycket blod ur munnen och lyckades få ut detta och började mun mot munmetoden. Samtidig hade en flicka senare identifierad som Anna Hagen kommit till platsen och började med hjärtmassage. De höll på med detta i vad Glans beräknar ca 2 min varefter ambulans kom till platsen och förde bort Palme,
mannen.
Han säger vidare att han under färden dit eller i samband med stoppet icke såg någonting som kan gagna utredningen. Han har även diskuterat med sina kamrater och ingen av dem heller har sagt att de sett eller lagt märke till något som kan sättas i samband med brottet,
Vid förhöret överlämnas tin nr till Hagen på he, nes begäran.
kan anknyta till uppslag nr
21
860305 Spaningschef Bitr spaningschef Registrator signatur Signatur
Signatur AL 24 Färdigbearbetat: datum
| 25 Spanchaf: sign
anknyter till uppslag ni 22 Registrerat: 23 Arendet tilldelat
Signatur
datum
signatur
Med feta linjer avgränsade avsnitt Ex 1: Till originalpärm (i nr-följd)
Arbetsenhet
09 Plats för tortursstämpel 03 Uppgiftsmottagare 04 telefon
05 datum
08 klockan Krinsp A Bäckström
860305 1800 10 Brott med vilket uppslaget hör gamman
11 Spaningsuppslaget lämnat Palme
vid personligt besok 1 per telefon
par brav 12 Uppgiftslämnarens efternamn och alla förnamn (i rått följd, tilltalsnamnet markeras)
] F-ar-manſ -dag] -Rr Glantz, Nils Stefan
-
13 Yrka/titet
14 Postadress (utdelningsadress och ortsadress), telefon bostaden Stud
Trevebovägen 36, Åkersberga tfn 0764/61836 15 Arbetsplats (arbetsgivare, postadress och telefon arbetet)
STI, Bältgatan klass 4 HV Husbyggnadsteknik 16 Uppslaget avser
17 Händelse (kort rubricering t ex lakttagelse av person, fordon, gods, skottlossning etc med angivande av tid
och plats) misstänkt person
fordon
OPRA -
gods
78 T sak. (anteckna fórst kind persons yrke, namn, födelsetid, bostad, telefon [MASKATMASKAT] ! Berefter buriga sakuppgifter med angivande av
berört fordons reg nr, fabrikat, typ, ársmodell, farg mm samt annat gods m ev haltpunkter för tider och platser samt bedömning av uppgittslämnarens 1
eller narkotikapáverkan)
Glans uppger att han fredagen den 28.2 1986 under kvällen vistades på tudentkåren bakom Mc Donald på Sveavägen tillsammans med Göran Israelsson, Trevbovägen 26, Åkersberga tfn 0764/23350 samt Kenneth Ersson Andvägen 23, Åkersberga tfn 0764/22208 tillika med en flicka med okänt namn och boende i Sockholm vän med Israelsson, Vid omkring 23-tiden
tog de
en taxibil för färd mot Kungsgatan. Vad han kommer ihåg stannade de vid rött ljus och taxichauffören såg en liggande man uch gjorde en u-sväng vid Tunnelgatan så att han kom i närheten av den liggande
De hoppade ur allesammans och Israelsson rusade fram till den på rygg liggande mannen. Han kan inte säga åt vilket håll huvudet pekade. Han vände mannen med andras hjälp i framstupa/sidoläge samt tog pulsen. Han kände den svagt. Han såg att det rann för mycket blod ur munnen och lyckades få ut detta och började mun mot munmetoden. Samtidig hade en flicka senare identifierad som Anna Hagen kommit till platsen och började med hjärtmassage. De höll på med detta i vad Glans beräknar ca 2 min varefter ambulans kom till platsen och förde bort Palme,
mannen.
Han säger vidare att han under färden dit eller i samband med stoppet icke såg någonting som kan gagna utredningen. Han har även diskuterat med sina kamrater och ingen av dem heller har sagt att de sett eller lagt märke till något som kan sättas i samband med brottet,
Vid förhöret överlämnas tin nr till Hagen på he, nes begäran.
kan anknyta till uppslag nr
21
860305 Spaningschef Bitr spaningschef Registrator signatur Signatur
Signatur AL 24 Färdigbearbetat: datum
| 25 Spanchaf: sign
anknyter till uppslag ni 22 Registrerat: 23 Arendet tilldelat
Signatur
datum
signatur
Med feta linjer avgränsade avsnitt Ex 1: Till originalpärm (i nr-följd)
i grövre 02 Arbetsenhet
09 Plats för förtursstämpel 03 Uppgiftsmottagare
04 telefon
05 datum
08 klockan Krinsp A Bäckström
860305 10 Brott med vilket uppslaget hôr samman
11 Spaningsuppslaget lámnat
vid personPalme
ligt besök n per telefon
per brgy 12 Uppgiftslämnarens efternamn och alla förnamn (i rátt följd, tilltalsnamnet markeras)
F-ar-mans -dag 1-nr Ersson, Anders Kenneth
-
13 Yrke/titel
14 Postadress (utdelningsadress och ortsadress), telefon bostaden Timmerman
Andvägen 23, Åkersberga tfn 0764/22208 15 Arbetsplats (arbetsgivare, postadress och telefon arbetet)
ei anträffbar dagtid 16 Oppslaget avser
17 Händelse (kort rubricoring t ex lakttagalso av person, fordon, gods, skottlossning etc med angivande av tid
och plats) misstänkt person
1 fordon
gods 18 ! sak. (anteckna först land pernons yrke, namn, födelsetid, bostad, telefon och arbetsgivare – okind PSS
berort fordons reg nr, fabrikat, typ, áramodell, färg mm samt annat gods med noggrann beskrivning. b ev hallpunkter for tider och platsar samt bedömning av uppgiftslämnarens trovärdighet och ev sprit[MASKA] signalement och kladsel -
uppgitter med angivande ay rkan
Ersson berättar i enlighet med sin kamrat Nils Stefan Glantz. De kom i taxi Sveavägen fram uch vid Tunnelgatan gjorde taxiföraren en u-sväng och stannade bredvid den liggande mannen. Sällskapet hoppade ur och lade mannen i frmastupa/sidoläge. Ersson för sin iel fick ta hand om Lisbet Palme eller kvinnan han kände icke igen personerna- för att de andra inlle kunna genomföra livräddande åtgärder. Snart anlände polis och ambulans och tog hand om det hela, Själv fick han ägna sig en stund åt att trösta den kvinna de hade med sig vid nann Lena i förnamn.
s
Han säger på fråga att han icke lagt märke till någonting som kan sättas i samband med brottet och har därför inte hört av sig.
OMRI
860305 Spaningschef Bitr spaningschef | Registrator signatur Signatur
Signatur
kan anknyta till uppslag nr
21
E E17-7
RT
anknyter till uppslag nr 22 Registrerat: 23 Arendat tilldelat
Signatur
datum
signatur
24 Färdigbearbetat: datum
25 Spanchet: sign
Med feta linjer avgränsade avsnitt
i grövre 02 Arbetsenhet
09 Plats för förtursstämpel 03 Uppgiftsmottagare
04 telefon
05 datum
08 klockan Krinsp A Bäckström
860305 10 Brott med vilket uppslaget hôr samman
11 Spaningsuppslaget lámnat
vid personPalme
ligt besök n per telefon
per brgy 12 Uppgiftslämnarens efternamn och alla förnamn (i rátt följd, tilltalsnamnet markeras)
F-ar-mans -dag 1-nr Ersson, Anders Kenneth
-
13 Yrke/titel
14 Postadress (utdelningsadress och ortsadress), telefon bostaden Timmerman
Andvägen 23, Åkersberga tfn 0764/22208 15 Arbetsplats (arbetsgivare, postadress och telefon arbetet)
ei anträffbar dagtid 16 Oppslaget avser
17 Händelse (kort rubricoring t ex lakttagalso av person, fordon, gods, skottlossning etc med angivande av tid
och plats) misstänkt person
1 fordon
gods 18 ! sak. (anteckna först land pernons yrke, namn, födelsetid, bostad, telefon och arbetsgivare – okind PSS
berort fordons reg nr, fabrikat, typ, áramodell, färg mm samt annat gods med noggrann beskrivning. b ev hallpunkter for tider och platsar samt bedömning av uppgiftslämnarens trovärdighet och ev sprit[MASKA] signalement och kladsel -
uppgitter med angivande ay rkan
Ersson berättar i enlighet med sin kamrat Nils Stefan Glantz. De kom i taxi Sveavägen fram uch vid Tunnelgatan gjorde taxiföraren en u-sväng och stannade bredvid den liggande mannen. Sällskapet hoppade ur och lade mannen i frmastupa/sidoläge. Ersson för sin iel fick ta hand om Lisbet Palme eller kvinnan han kände icke igen personerna- för att de andra inlle kunna genomföra livräddande åtgärder. Snart anlände polis och ambulans och tog hand om det hela, Själv fick han ägna sig en stund åt att trösta den kvinna de hade med sig vid nann Lena i förnamn.
s
Han säger på fråga att han icke lagt märke till någonting som kan sättas i samband med brottet och har därför inte hört av sig.
OMRI
860305 Spaningschef Bitr spaningschef | Registrator signatur Signatur
Signatur
kan anknyta till uppslag nr
21
E E17-7
RT
anknyter till uppslag nr 22 Registrerat: 23 Arendat tilldelat
Signatur
datum
signatur
24 Färdigbearbetat: datum
25 Spanchet: sign
Med feta linjer avgränsade avsnitt
Hotel Birger Jarl: Evetuellt interessanta personer som har bott på hotellet
under aktuella tidenAVGÅNG 86-02-25 86-02-2686-02-25 86-02-25
86-02-2686-02-2686-02-2786-02-28
86-03-0186-02-27
86-02-2886-02-24
86-02-27
Hotell BrunnenSamtal med personal kl 11.45,inget av intresse framkom Central HotellEnl portiern har kollegor varit på platsen ca 13.15 denna dag. Bergenstråles Hotell: kl 14.35, enl ägaren har ingen med sign. varit på hotellt. Berglunds pensionat: Kl 14..45., enl ägaren har ingen med sign. varit på hotellet
under aktuella tiden86032
APS 463.1.2spaningschefens
Hotel Birger Jarl: Evetuellt interessanta personer som har bott på hotellet
under aktuella tidenAVGÅNG 86-02-25 86-02-2686-02-25 86-02-25
86-02-2686-02-2686-02-2786-02-28
86-03-0186-02-27
86-02-2886-02-24
86-02-27
Hotell BrunnenSamtal med personal kl 11.45,inget av intresse framkom Central HotellEnl portiern har kollegor varit på platsen ca 13.15 denna dag. Bergenstråles Hotell: kl 14.35, enl ägaren har ingen med sign. varit på hotellt. Berglunds pensionat: Kl 14..45., enl ägaren har ingen med sign. varit på hotellet
under aktuella tiden86032
APS 463.1.2spaningschefens
Fredagen 1986-02-28
var Lindselius tillsammans med Mikael Tåhlin på biografen Grand och såg Bröderna Mozart på sjuföreställningen.
När filmen var slut gick Lindselius och Tåhlin från biografen och ut på Sveavägen.
De gick Sveavägen i nordlig riktning. Klockan var omkring 20:40
.
Strax innan Tegnérgatan, möter de Olof och Lisbeth Palme.
Makarna Palme går Sveavägen i sydlig riktning.
Varken Lindselius eller Tåhlin lägger märke till några personer i makarna Palmes närhet.
De verkar vara ensamma och går och pratar med varandra.
Varken Lindselius eller Tåhlin har noterat något speciellt i samband med mötet med makarna Palme.
Fredagen 1986-02-28
var Lindselius tillsammans med Mikael Tåhlin på biografen Grand och såg Bröderna Mozart på sjuföreställningen.
När filmen var slut gick Lindselius och Tåhlin från biografen och ut på Sveavägen.
De gick Sveavägen i nordlig riktning. Klockan var omkring 20:40
.
Strax innan Tegnérgatan, möter de Olof och Lisbeth Palme.
Makarna Palme går Sveavägen i sydlig riktning.
Varken Lindselius eller Tåhlin lägger märke till några personer i makarna Palmes närhet.
De verkar vara ensamma och går och pratar med varandra.
Varken Lindselius eller Tåhlin har noterat något speciellt i samband med mötet med makarna Palme.
Ulrika berättar att hon tillsammans med Susanne Karlsson besökt biografen Rialto som också ligger på Sveavägen.
Biografen ligger på andra sidan i förhållande till Grand, och något längre ner mot Sveaplan. Filmen slutade någon gång kring klockan 23
tror Ulrika.
På sin gångväg in mot stan så gick flickorna över Sveavägen för att besöka Mac Donalds. Mac Donalds ligger i korsningen Sveavägen & Odengatan.
Flickorna blev kvar inne på Mac Donalds fem - tio minuter. Vad klockan var då de lämnade Mac Donald's är osäkert, men klockan var en bit över 23:00
.
Ulrika berättar att hon och Susanne gick på den högra gångbanan i riktning mot Sergels torg, på Sveavägen.
De två flickorna gick och tittade i olika skyltfönster. De tänkte inte på om de såg något ovanligt.
Ulrika berättar att då de promenerade mot Sergels torg så kom de fram till Grand, biografen Grand. Där stannade hon och Susanne till en liten stund och pratade bland annat om att Ulrika tidigare sett filmen Mozart.
Hon kan inte säga om filmen vid det här läget var slut, men hon drar sig dock till minnes att utanför biografen fanns ett antal människor som prata med varandra plus att det fanns människor inne i foajén till biografen. Dessa verkade också samtala med varandra. Med anledning av dessa
Ulrika berättar att hon tillsammans med Susanne Karlsson besökt biografen Rialto som också ligger på Sveavägen.
Biografen ligger på andra sidan i förhållande till Grand, och något längre ner mot Sveaplan. Filmen slutade någon gång kring klockan 23
tror Ulrika.
På sin gångväg in mot stan så gick flickorna över Sveavägen för att besöka Mac Donalds. Mac Donalds ligger i korsningen Sveavägen & Odengatan.
Flickorna blev kvar inne på Mac Donalds fem - tio minuter. Vad klockan var då de lämnade Mac Donald's är osäkert, men klockan var en bit över 23:00
.
Ulrika berättar att hon och Susanne gick på den högra gångbanan i riktning mot Sergels torg, på Sveavägen.
De två flickorna gick och tittade i olika skyltfönster. De tänkte inte på om de såg något ovanligt.
Ulrika berättar att då de promenerade mot Sergels torg så kom de fram till Grand, biografen Grand. Där stannade hon och Susanne till en liten stund och pratade bland annat om att Ulrika tidigare sett filmen Mozart.
Hon kan inte säga om filmen vid det här läget var slut, men hon drar sig dock till minnes att utanför biografen fanns ett antal människor som prata med varandra plus att det fanns människor inne i foajén till biografen. Dessa verkade också samtala med varandra. Med anledning av dessa
F: Fick du då höra någonting speciellt?
R: Nej inte direkt, men när vi kom över så hade det kommit dom där två tjejerna så var det någon kille. Om vi hade kunnat hjälpa till eller så där, men då skulle vi kanske bara varit i vägen.
F: Såg du någon person i täckjacka?
R: Nej det tänkte jag inte på.
Hon berättar rent spontant att hon tror att gärningsmannen, Palmes mördare, sprang upp på den högra sidan av Tunnelgatan då han försvann in i gränden.
Ulrika tillfrågas vidare om hon möjligtvis såg gärningsmannen eller någon person springa upp för trapporna, till detta säger hon nej, och att hon även tänkte på att detta kanske är en galning så han skjuter mot oss.
Hon säger även att det var becksvart och mörkt ute så man ej heller kunde se något.
F: I vilket läge fick du reda på att det var Palme som blivit skjuten?
R: Det var när [Lisbeth Palme]] själv sa att "ser ni inte att det är min Palme som har blivit skjuten".
F: Hon sa det för personerna runt omkring?
R: Ja, till ambulansförarna och poliserna.
F: Förhöret slut klockan 09:28
.
Som ovan
Inge Uvemo
krinsp
Seth Jansson
krinsp
F: Fick du då höra någonting speciellt?
R: Nej inte direkt, men när vi kom över så hade det kommit dom där två tjejerna så var det någon kille. Om vi hade kunnat hjälpa till eller så där, men då skulle vi kanske bara varit i vägen.
F: Såg du någon person i täckjacka?
R: Nej det tänkte jag inte på.
Hon berättar rent spontant att hon tror att gärningsmannen, Palmes mördare, sprang upp på den högra sidan av Tunnelgatan då han försvann in i gränden.
Ulrika tillfrågas vidare om hon möjligtvis såg gärningsmannen eller någon person springa upp för trapporna, till detta säger hon nej, och att hon även tänkte på att detta kanske är en galning så han skjuter mot oss.
Hon säger även att det var becksvart och mörkt ute så man ej heller kunde se något.
F: I vilket läge fick du reda på att det var Palme som blivit skjuten?
R: Det var när [Lisbeth Palme]] själv sa att "ser ni inte att det är min Palme som har blivit skjuten".
F: Hon sa det för personerna runt omkring?
R: Ja, till ambulansförarna och poliserna.
F: Förhöret slut klockan 09:28
.
Som ovan
Inge Uvemo
krinsp
Seth Jansson
krinsp
RYTTESTÅL, ULRIKA Maria 1 (3)
-
Uppslag: E1096
Tegnergatan
GRAND biograf
Kammakargatan
SVEAVÄGEN
Luntmakargatan
Adolf Fredriks Kyrkogata
122,7 meter
Trappor
Tunnelgatan
David Bagares Gata
Malmskillnadsgatan
Olofsgatan
Apelbergsgatan
Kungsgatan
REKONSTRUKTION angående mordet på statsminister OLOF PALME
Skissen visar vittnets Plats då iakttagelserna gjordes.
Skala 1:2000.
Stockholm i tekniska roteln
(Namnteckning)
W. Lange
RYTTESTÅL, ULRIKA Maria 1 (3)
-
Uppslag: E1096
Tegnergatan
GRAND biograf
Kammakargatan
SVEAVÄGEN
Luntmakargatan
Adolf Fredriks Kyrkogata
122,7 meter
Trappor
Tunnelgatan
David Bagares Gata
Malmskillnadsgatan
Olofsgatan
Apelbergsgatan
Kungsgatan
REKONSTRUKTION angående mordet på statsminister OLOF PALME
Skissen visar vittnets Plats då iakttagelserna gjordes.
Skala 1:2000.
Stockholm i tekniska roteln
(Namnteckning)
W. Lange
När TELL tillfrågades av förhörsledaren huruvuda han vid tidpunkten för den uppstådda vattenläckan på, förvarade några reservnycklar - eller andra nycklar - till sin lägenhet vid arbetsplatsen,s, svarade han, att så inte var fallet.
Förhöret avslutat klockan 16.16
Utsagan har icke genomlästs och godkänts.
JAS
Delgivning: TELL delgavs protokollet 871124 vid personligt besök hos förhörsledaren vid RPS/Säk. Han hade då ingen erinran att göra mot innehållet.
o
8/5-90 Hao
122
När TELL tillfrågades av förhörsledaren huruvuda han vid tidpunkten för den uppstådda vattenläckan på, förvarade några reservnycklar - eller andra nycklar - till sin lägenhet vid arbetsplatsen,s, svarade han, att så inte var fallet.
Förhöret avslutat klockan 16.16
Utsagan har icke genomlästs och godkänts.
JAS
Delgivning: TELL delgavs protokollet 871124 vid personligt besök hos förhörsledaren vid RPS/Säk. Han hade då ingen erinran att göra mot innehållet.
o
8/5-90 Hao
122
Protokoll fört vid förhör med köpmannen ÖSTLING, KARL Gustav,Bor. Anställd. Förhöret hållet den 19 juli 1988 i Östlings bostad med början klockan 2230. Förhörsledare krinsp Ingvar Kjellvås och Lennart Gustafsson. Förhörsvittne krinsp Stellan Akerbring. Bor. Förhörsvittnet har påkallats av Östling.
Östling informeras om att han skall höras med anledning av att ett vykort beslagtogs hans bostad i samband med tullens husrannsakan.
Östling uppger att han inte har någon aning om vad det är för ett slags vykort förhörsledaren pratar om. Förhörsledaren kommer nu att läsa upp texten på detta kort: Svinet på den andra sidan låter sig fortfarande förfäras av fantombilden. När järnvägsspåret blir allt hetare. Sätt dig snarast i förbindelse med Enskedemannen.
Östling uppger att när han har hört texten läsas upp säger att det säger honom ingenting. För att kunna klarlägga ytterligare vill han se vykortet. Östling uppger att det måste vara något slags missförstånd. Och han säger återigen att skall han kunna komma ihåg det måste han se framsidan.
Östling vill höra texten återigen läsas upp. Förhörsledaren läser upp det för Östling. Efter det att förhörsledaren läst texten återigen kan fortfarande inte östling förstå någonting av det hela. Förhörsledaren berättar nu för Östling vad vykortets framsida föreställer, nämligen en sugga med sex-åtta bröst. Östling börjar då på att komma ihåg vad det hela rör sig om. Han
Protokoll fört vid förhör med köpmannen ÖSTLING, KARL Gustav,Bor. Anställd. Förhöret hållet den 19 juli 1988 i Östlings bostad med början klockan 2230. Förhörsledare krinsp Ingvar Kjellvås och Lennart Gustafsson. Förhörsvittne krinsp Stellan Akerbring. Bor. Förhörsvittnet har påkallats av Östling.
Östling informeras om att han skall höras med anledning av att ett vykort beslagtogs hans bostad i samband med tullens husrannsakan.
Östling uppger att han inte har någon aning om vad det är för ett slags vykort förhörsledaren pratar om. Förhörsledaren kommer nu att läsa upp texten på detta kort: Svinet på den andra sidan låter sig fortfarande förfäras av fantombilden. När järnvägsspåret blir allt hetare. Sätt dig snarast i förbindelse med Enskedemannen.
Östling uppger att när han har hört texten läsas upp säger att det säger honom ingenting. För att kunna klarlägga ytterligare vill han se vykortet. Östling uppger att det måste vara något slags missförstånd. Och han säger återigen att skall han kunna komma ihåg det måste han se framsidan.
Östling vill höra texten återigen läsas upp. Förhörsledaren läser upp det för Östling. Efter det att förhörsledaren läst texten återigen kan fortfarande inte östling förstå någonting av det hela. Förhörsledaren berättar nu för Östling vad vykortets framsida föreställer, nämligen en sugga med sex-åtta bröst. Östling börjar då på att komma ihåg vad det hela rör sig om. Han
frågar då hur länge vykortet har varit i våran kännedom. Och det hela måste vara ett stort missförstånd. Ock Östling säger att det vykort som kommit till dom senaste tre månaderna.
Förhörsledaren upplyser nu Östling om att kortet är avstämplat i Stockholm Hammarby den 10/6 1988. Östling säger då att han vet vem som har skickat vykortet och att det hela är en, ja anka. Den som skickat brevet är en man vid namn. Därvidtill yrket.skall bo på.
Östling tillfrågas om anledningen till attskickat detta brev till honom. Östling svarar då att det har ingenting med Palmeutredningen att göra. Östling tillfrågas om vad ordet fantombilden betyder i brevet. Östling säger då att det får jag frågaom för att en följd av den allmänna situationen i samhället. Och att det är en följd av dom sista två årens händelser i Sverige.
Östling tillfrågas hur pass väl han känner. Han säger då attär en gammal skolkamrat och god vän. Och är det fortfarande. De håller kontakt med varandra, både oregelbundet och regelbundet. Bla skickar dom julkort till varandra. Östling tillfrågas omhar skickat något liknande vykort. Östling säger då att han inte fått något kort/brev frånsom rör Palmeutredningen. Östling tillägger här att vykortet som han är hörd om idag har ingenting med Palmeutredningen att göra.
Östling tillfrågas om han kände till att brevet/vykortet var beslagtaget. Östling svarar
car då att han inte visste om det pga att vid husrannsakan beslagtogs så stort antal punkter att han hade svårt att överblicka detta.
Dastling är nu absolut säker på att han vet vilket vykort förhörsledarna pratar om och får han se det hela är han övertygad om att han kommer att känna igen det. Östling tillfrågas om han har varit i kontakt medefter det att han fått vykortet. Han säger då att han har varit i kontakt med
frågar då hur länge vykortet har varit i våran kännedom. Och det hela måste vara ett stort missförstånd. Ock Östling säger att det vykort som kommit till dom senaste tre månaderna.
Förhörsledaren upplyser nu Östling om att kortet är avstämplat i Stockholm Hammarby den 10/6 1988. Östling säger då att han vet vem som har skickat vykortet och att det hela är en, ja anka. Den som skickat brevet är en man vid namn. Därvidtill yrket.skall bo på.
Östling tillfrågas om anledningen till attskickat detta brev till honom. Östling svarar då att det har ingenting med Palmeutredningen att göra. Östling tillfrågas om vad ordet fantombilden betyder i brevet. Östling säger då att det får jag frågaom för att en följd av den allmänna situationen i samhället. Och att det är en följd av dom sista två årens händelser i Sverige.
Östling tillfrågas hur pass väl han känner. Han säger då attär en gammal skolkamrat och god vän. Och är det fortfarande. De håller kontakt med varandra, både oregelbundet och regelbundet. Bla skickar dom julkort till varandra. Östling tillfrågas omhar skickat något liknande vykort. Östling säger då att han inte fått något kort/brev frånsom rör Palmeutredningen. Östling tillägger här att vykortet som han är hörd om idag har ingenting med Palmeutredningen att göra.
Östling tillfrågas om han kände till att brevet/vykortet var beslagtaget. Östling svarar
car då att han inte visste om det pga att vid husrannsakan beslagtogs så stort antal punkter att han hade svårt att överblicka detta.
Dastling är nu absolut säker på att han vet vilket vykort förhörsledarna pratar om och får han se det hela är han övertygad om att han kommer att känna igen det. Östling tillfrågas om han har varit i kontakt medefter det att han fått vykortet. Han säger då att han har varit i kontakt med
tidens händelser kring hans person.
Östling tillfrågas om han har tänkt någonting på textens innehåll. Textens innehåll kunde han inte alls förstå. Han skickar själv udda vykort. Dock ej med motsvarande text.
östling tillfrågas om orsaken till att han kunde förstå att det var Almgren som skickat vykortet. Han säger då att med hjälp av framsidan och dess motiv och underskriften Enskedemannen kunde han förstå att det varsom skickat vykortet. Östling tillfrågas nu varbefinner sig nu. Han säger då att det kan han inte svara på för att han har oregelbunden arbetstid och arbetsplatser. Senast han träffade honom var för cirka en vecka sedan ibostad iF: Förhörsledaren O: Östling
F: Jag frågar dig Kalle, du har hört vad jag har dikterat in på bandet här
vill du bandet uppspelat. Ö: No sir, för helvete. F: Du godkänner bandet som det är? Ö: Yes sir.
Då avslutar vi förhöret klockan 2308.
Stockholm den 19 juli 1988.
Inque pellens
Ingvar Kjellvås Krinsp
tidens händelser kring hans person.
Östling tillfrågas om han har tänkt någonting på textens innehåll. Textens innehåll kunde han inte alls förstå. Han skickar själv udda vykort. Dock ej med motsvarande text.
östling tillfrågas om orsaken till att han kunde förstå att det var Almgren som skickat vykortet. Han säger då att med hjälp av framsidan och dess motiv och underskriften Enskedemannen kunde han förstå att det varsom skickat vykortet. Östling tillfrågas nu varbefinner sig nu. Han säger då att det kan han inte svara på för att han har oregelbunden arbetstid och arbetsplatser. Senast han träffade honom var för cirka en vecka sedan ibostad iF: Förhörsledaren O: Östling
F: Jag frågar dig Kalle, du har hört vad jag har dikterat in på bandet här
vill du bandet uppspelat. Ö: No sir, för helvete. F: Du godkänner bandet som det är? Ö: Yes sir.
Då avslutar vi förhöret klockan 2308.
Stockholm den 19 juli 1988.
Inque pellens
Ingvar Kjellvås Krinsp
Protokoll över förhör med PALME, Mårten f. -
,
boende Stockholm, tfn: .
Förhöret hållet i Palmegruppens lokaler Kungsholmsgatan 37, onsdagen 1988-08-17 14:10
.
Förhörsledare: Krinsp Lars Hamrén.
Närvarande vid förhöret är också åklagare Jörgen Almblad.
Förhöret hålles med anledning av att Mårten Palme vill lämna vissa uppgifter i samband med att en bild har publicerats i någon av kvällstidningarna.
F = Förhörsledare
M = Mårten Palme
F: Ja, Mårten då får jag be dig att du berättar om de här uppgifterna som du vill lämna till oss. Du kan prata högt och tydligt så att det går in på bandspelaren?
M: Ja. Jo, jag såg den här bilden och, ja, bakgrund är ju den.. jag såg ju en person som stod vid den här möbelaffären och som stod och tittade in i skyltfönstret ..
och sen när vi skildes åt så gick .. jag gick ner mot, andra hållet på Sveavägen så tittar den här mannen upp och följde efter och jag lämnade ett vittnesmål redan första, bara några timmar efter och på natten då..
och sen gjorde jag en sån här Fantombild och förhördes då...
och det var ju några grejor i alla fall som jag försökte komma ihåg.. jag lade inte märke till den här kanske, .. jag tittade på den här personen i alla fall och tyckte jag kom ihåg utseendet något så där,
så jag sa, har försökt, har sett massa bilder och har försökt erinra mig en massa egenskaper i utseendet av han då har man då försökt att.
Då speciellt när jag gjorde den här fantombilden så fick man ju försöka att ta ut de här egenskaperna man la märke till och jag kommer ihåg att redan i första förhöret så sa jag
Protokoll över förhör med PALME, Mårten f. -
,
boende Stockholm, tfn: .
Förhöret hållet i Palmegruppens lokaler Kungsholmsgatan 37, onsdagen 1988-08-17 14:10
.
Förhörsledare: Krinsp Lars Hamrén.
Närvarande vid förhöret är också åklagare Jörgen Almblad.
Förhöret hålles med anledning av att Mårten Palme vill lämna vissa uppgifter i samband med att en bild har publicerats i någon av kvällstidningarna.
F = Förhörsledare
M = Mårten Palme
F: Ja, Mårten då får jag be dig att du berättar om de här uppgifterna som du vill lämna till oss. Du kan prata högt och tydligt så att det går in på bandspelaren?
M: Ja. Jo, jag såg den här bilden och, ja, bakgrund är ju den.. jag såg ju en person som stod vid den här möbelaffären och som stod och tittade in i skyltfönstret ..
och sen när vi skildes åt så gick .. jag gick ner mot, andra hållet på Sveavägen så tittar den här mannen upp och följde efter och jag lämnade ett vittnesmål redan första, bara några timmar efter och på natten då..
och sen gjorde jag en sån här Fantombild och förhördes då...
och det var ju några grejor i alla fall som jag försökte komma ihåg.. jag lade inte märke till den här kanske, .. jag tittade på den här personen i alla fall och tyckte jag kom ihåg utseendet något så där,
så jag sa, har försökt, har sett massa bilder och har försökt erinra mig en massa egenskaper i utseendet av han då har man då försökt att.
Då speciellt när jag gjorde den här fantombilden så fick man ju försöka att ta ut de här egenskaperna man la märke till och jag kommer ihåg att redan i första förhöret så sa jag
F: Får återgå till den här bilden i tidningen, när du såg den här, vad tänkte och kände du då, när du såg den här bilden i tidningen, rent spontant?
M: Ja, jag hajade nog till. Jag är inte riktigt på det här med kurder och sånt där, för jag tyckte att den här personen jag såg var.. inte såg särskilt, det var ingen sån här påfallande svartmuskig man men när jag fick se den där i tidningen så tyckte jag att.. så hajade jag till.
J: Det var... fick upp den här ...
M: Nä, jag såg den på löpsedeln, det var på hela.. det var då jag hajade till.
J: Och då stod det samtidigt på löpsedeln nånting om att det här är Olof Palmes mördare eller....
M: Ja...
J: Kommer du ihåg om det var texten... föreställde bilden...
M: Nä, det var nog texten. Jag såg det på väldigt långt håll, kommer jag ihåg. Då gick jag närmare...
F: Sen tittade du på bilden givetvis?
M: Ja, och då tyckte jag att.. blev förskräckt..
F: Men den bilden såg väl ut som.... såg väl rätt kurdlik ut om man säger så.
M: Nja.
F: Svartmuskig.
M: Ja, han hade ju mustasch och skägg så där, men jag tyckte inte att själva den här, t.ex. den här Jindi som alltid uttalar sig, han är ju väldigt mörkt utseende kan man säga, jag tycker inte den här var så mörk så där.
F: Den här mannen då i bokhandeln, om du får berätta, du fick inte den känslan då.
M: Att han var påfallande mörk? Nej.
F: Nej. Att han över huvud taget skulle vara utlänning?
M: Nej. Nej.
J: Har du sett ett par, några bilder som kan visa...
M: Ja. Jag kommer ihåg att jag tyckte att en av de bilderna var ganska..
J: Vad är det för bild...
F: Vi stänger av den här för att hämta lite bilder.
F: Får återgå till den här bilden i tidningen, när du såg den här, vad tänkte och kände du då, när du såg den här bilden i tidningen, rent spontant?
M: Ja, jag hajade nog till. Jag är inte riktigt på det här med kurder och sånt där, för jag tyckte att den här personen jag såg var.. inte såg särskilt, det var ingen sån här påfallande svartmuskig man men när jag fick se den där i tidningen så tyckte jag att.. så hajade jag till.
J: Det var... fick upp den här ...
M: Nä, jag såg den på löpsedeln, det var på hela.. det var då jag hajade till.
J: Och då stod det samtidigt på löpsedeln nånting om att det här är Olof Palmes mördare eller....
M: Ja...
J: Kommer du ihåg om det var texten... föreställde bilden...
M: Nä, det var nog texten. Jag såg det på väldigt långt håll, kommer jag ihåg. Då gick jag närmare...
F: Sen tittade du på bilden givetvis?
M: Ja, och då tyckte jag att.. blev förskräckt..
F: Men den bilden såg väl ut som.... såg väl rätt kurdlik ut om man säger så.
M: Nja.
F: Svartmuskig.
M: Ja, han hade ju mustasch och skägg så där, men jag tyckte inte att själva den här, t.ex. den här Jindi som alltid uttalar sig, han är ju väldigt mörkt utseende kan man säga, jag tycker inte den här var så mörk så där.
F: Den här mannen då i bokhandeln, om du får berätta, du fick inte den känslan då.
M: Att han var påfallande mörk? Nej.
F: Nej. Att han över huvud taget skulle vara utlänning?
M: Nej. Nej.
J: Har du sett ett par, några bilder som kan visa...
M: Ja. Jag kommer ihåg att jag tyckte att en av de bilderna var ganska..
J: Vad är det för bild...
F: Vi stänger av den här för att hämta lite bilder.
F: Då avslutas förhöret, klockan 14:45
.
Stockholm som ovan
Lars Hamrén
krinsp
F: Då avslutas förhöret, klockan 14:45
.
Stockholm som ovan
Lars Hamrén
krinsp
Se bifogad bild på Erdogan Sarikaya vilken publicerades i tidningen Aftonbladet söndagen 1988-07-31
.
Se bifogad bild på Erdogan Sarikaya vilken publicerades i tidningen Aftonbladet söndagen 1988-07-31
.
AFTONBLADET
SÖNDAG 1988-07-31
EXTRA
Han sköt Olof Palme
SIDORNA 6-7
Foto:
AFTONBLADET
SÖNDAG 1988-07-31
EXTRA
Han sköt Olof Palme
SIDORNA 6-7
Foto:
Protokoll fört vid förhör med pensionären SPINNARS, Ulf Håkan f. -
, för närvarande bostadslös, men övernattandes hos Erling Ofstad, Gillbostråket 53 A, 191 73 Rotebro, tfn 08754 15 B3. Förhöret hållet på förhörsrum 1, RK-AZ, polishuset i Stockholm, med början kl. 11.10, lördagen den 17 december 1988. Förhörsledare: Krinsp Tommy Andersson och Torsten Stålnacke, utan tillgång till förhörsvittne.
Spinnars underrättades om att han skall höras kompletterande gällande egen och annan persons vistelse vid tiden för mordet på Olof Palme, samt göranden och iakttagelser i samband därmed vid tiden före och efter mordet.
Inledningsvis uppgav Spinnars att han är mycket orolig och nervös över den uppkomna situationen. Spinnars känner sig som en tjallare, något som han tycker är olustigt.
Spinnars känner också stor oro över en eventuell framtida rättegång där han kan komma att kallas som vittne. Angående denna sak upplystes han av förhörsledarna om att vittnesmål är en medborgerlig plikt och om vad därmed är förenligt.
I sak uppgav Spinnars att han kom hem till Christer Petterssons lägenhet mellan klockan 18 och 20, och då troligen mellan klockan 19 och 20, på kvällen då Olof Palme mördades. I övrigt, gällande tiden före nämnt klockslag denna dag, har Spinnars inget att tillföra det han sagt i tidigare förhör.
Då Spinnars kom hem till Christers bostad - eller om de nu möjligen anlände
11911s el om blankenen anvende som fortsattningsbad.
Ex 1: Till originalpärm (i nr-tolje)
Protokoll fört vid förhör med pensionären SPINNARS, Ulf Håkan f. -
, för närvarande bostadslös, men övernattandes hos Erling Ofstad, Gillbostråket 53 A, 191 73 Rotebro, tfn 08754 15 B3. Förhöret hållet på förhörsrum 1, RK-AZ, polishuset i Stockholm, med början kl. 11.10, lördagen den 17 december 1988. Förhörsledare: Krinsp Tommy Andersson och Torsten Stålnacke, utan tillgång till förhörsvittne.
Spinnars underrättades om att han skall höras kompletterande gällande egen och annan persons vistelse vid tiden för mordet på Olof Palme, samt göranden och iakttagelser i samband därmed vid tiden före och efter mordet.
Inledningsvis uppgav Spinnars att han är mycket orolig och nervös över den uppkomna situationen. Spinnars känner sig som en tjallare, något som han tycker är olustigt.
Spinnars känner också stor oro över en eventuell framtida rättegång där han kan komma att kallas som vittne. Angående denna sak upplystes han av förhörsledarna om att vittnesmål är en medborgerlig plikt och om vad därmed är förenligt.
I sak uppgav Spinnars att han kom hem till Christer Petterssons lägenhet mellan klockan 18 och 20, och då troligen mellan klockan 19 och 20, på kvällen då Olof Palme mördades. I övrigt, gällande tiden före nämnt klockslag denna dag, har Spinnars inget att tillföra det han sagt i tidigare förhör.
Då Spinnars kom hem till Christers bostad - eller om de nu möjligen anlände
11911s el om blankenen anvende som fortsattningsbad.
Ex 1: Till originalpärm (i nr-tolje)
Protokoll fört vid förhör med BIRKSTRAND, Risto lori f. -
, boende under adress Drabantstigen 1, 1 tr., 191 79 Sollentuna, tfn: 754 63 34. Förhöret hållet i bostaden, söndagen den 18 december 1998 med början kl.13.31. Förhörsledare: Krinsp Bengt Ödmark och krinsy Alf Andersson.
Birkstrand är införstådd med att förhöret avser hans bekantskap med Christer Pettersson.
Birkstrand uppger inledningsvis att han tidigare bodde på Rotebrovägen 3. Han lärde känna Christer Pettersson för åtta till ni. år sedan, då de fick kontakt i Centrum, vid en parkbänk, då Christer Pettersson inledde ett samtal med Birkstrand.
Birkstrand uppger att han är pingstvần men att han har inte samma uppfattning som Christer Pettersson. Visserligen vet Birkstrand att Christer läser bibeln, men Birkstrand vill inte beteckna Christer som religiös.
Christer Pettersson beskrives av Birkstrand som en dubbelnatur. Han kan vara väldigt god och givmild, t.ex bjuda på mət när någon är hundrig, men han kan också vid vissa tillfällen vara synnerligen "ond". Dessa "onda" tillfällen kommer tydligast i dagen när Christer Pettersson har knarkat och Birkstrand menar att han under stundom kan få så kallade "snedtändningar". Birkstrand har vid ett tillfälle blivit sparkad och slagen av Christer. Detta hände för cirka fyra år sedan i Birkstrands egen lägenhet. Christer hade då kommit upp i lägenheten och skulle ta sig en narkotikoinjektion och Birkstrand sade då åt honom att han inte fick knarka i lägenheten. Efter det så flög Christer Pettersson på honom.
O
Birkstrand uppger att han anser att Christer Pettersson är en mycket intelligent person, med ganska stora kunskaper.
- Ifylls ej om blanketten anvonds som fortsattningsblad
Ex 1: Till originalpām (i nr-flid)
Protokoll fört vid förhör med BIRKSTRAND, Risto lori f. -
, boende under adress Drabantstigen 1, 1 tr., 191 79 Sollentuna, tfn: 754 63 34. Förhöret hållet i bostaden, söndagen den 18 december 1998 med början kl.13.31. Förhörsledare: Krinsp Bengt Ödmark och krinsy Alf Andersson.
Birkstrand är införstådd med att förhöret avser hans bekantskap med Christer Pettersson.
Birkstrand uppger inledningsvis att han tidigare bodde på Rotebrovägen 3. Han lärde känna Christer Pettersson för åtta till ni. år sedan, då de fick kontakt i Centrum, vid en parkbänk, då Christer Pettersson inledde ett samtal med Birkstrand.
Birkstrand uppger att han är pingstvần men att han har inte samma uppfattning som Christer Pettersson. Visserligen vet Birkstrand att Christer läser bibeln, men Birkstrand vill inte beteckna Christer som religiös.
Christer Pettersson beskrives av Birkstrand som en dubbelnatur. Han kan vara väldigt god och givmild, t.ex bjuda på mət när någon är hundrig, men han kan också vid vissa tillfällen vara synnerligen "ond". Dessa "onda" tillfällen kommer tydligast i dagen när Christer Pettersson har knarkat och Birkstrand menar att han under stundom kan få så kallade "snedtändningar". Birkstrand har vid ett tillfälle blivit sparkad och slagen av Christer. Detta hände för cirka fyra år sedan i Birkstrands egen lägenhet. Christer hade då kommit upp i lägenheten och skulle ta sig en narkotikoinjektion och Birkstrand sade då åt honom att han inte fick knarka i lägenheten. Efter det så flög Christer Pettersson på honom.
O
Birkstrand uppger att han anser att Christer Pettersson är en mycket intelligent person, med ganska stora kunskaper.
- Ifylls ej om blanketten anvonds som fortsattningsblad
Ex 1: Till originalpām (i nr-flid)
Protokoll över förhör med gruppledare Birgit Inga-Lill Myhrberg, fd -
bor Jägargatan 14, 641 31 Katrineholm, tfn 0150-517 18. Anställning Dagcentret Hasselbacken, Tulpanvägen 5, 641 51 Katrineholm, tfn 0151-565 30. Förhöret hållet i Myhrbergs lägenhet söndagen den 18 december 1988 med början klockan 19.20. Förhörsledare krinsp Tommy Andersson och krinsp Bengt Fredriksson utan tillgång till förhörsvittne.
Fru Myhrberg delgavs att hon skall höras såsom f d sammanboende med Christer Pettersson. Förhöret är ett komplement till det som hölls den 24 november 1988.
Inledningsvis tillfrågades Myhrberg hur hon så direkt efter mordet kunde komma att misstänka att Christer Pettersson var gärningsmannen, då hon är intresserad av politiska och samhällsinriktade frågor och av den anledningen kanske istället skulle ha sett politiska motiv bakom dådet. Angående detta uppgav fru Myhrberg, att hon direkt när hon fick höra talas om mordet kom att tänka på Christer Pettersson och då trots att han är att betrakta som missbrukare och ordinär brottsling och av henne känd som en person som företrädesvis använder sig av stick- och skärvapen såsom exempelvis knivar. Myhrberg kan utöver vad hon sagt i tidigare förhör inte med logiskt resonemang redogöra för sin starka och tidiga misstanke, men anger att Christer Pettersson är en mycket komplex person som på nästan ingen tid alls kan ändras från lugn och harmonisk till vansinnigt ilsk.
Då Myhrberg strax efter mordet ringde till Christer Pettersson och frågade om han var gärningsmannen kunde Myhrberg inte märka att Christer Pettersson visade någon särskild reaktion, vad avser känslor som exempelvis glädje eller sorg over mordet. I sammanhanget uppgav Myhrberg också att om det var såsom stod i tidningarna, att Christer gråtit över Palmes foto,så stämmer inte det alls med hans beteende. Har Christer gjort så .ligger det något annat bakom, vad med Myhrberg menar att dan måste veta något om mordet.
Hylts el om blanketten använda som ionlaattningsblad
Ex 1: Till originalpärm (i nr-töld)
Protokoll över förhör med gruppledare Birgit Inga-Lill Myhrberg, fd -
bor Jägargatan 14, 641 31 Katrineholm, tfn 0150-517 18. Anställning Dagcentret Hasselbacken, Tulpanvägen 5, 641 51 Katrineholm, tfn 0151-565 30. Förhöret hållet i Myhrbergs lägenhet söndagen den 18 december 1988 med början klockan 19.20. Förhörsledare krinsp Tommy Andersson och krinsp Bengt Fredriksson utan tillgång till förhörsvittne.
Fru Myhrberg delgavs att hon skall höras såsom f d sammanboende med Christer Pettersson. Förhöret är ett komplement till det som hölls den 24 november 1988.
Inledningsvis tillfrågades Myhrberg hur hon så direkt efter mordet kunde komma att misstänka att Christer Pettersson var gärningsmannen, då hon är intresserad av politiska och samhällsinriktade frågor och av den anledningen kanske istället skulle ha sett politiska motiv bakom dådet. Angående detta uppgav fru Myhrberg, att hon direkt när hon fick höra talas om mordet kom att tänka på Christer Pettersson och då trots att han är att betrakta som missbrukare och ordinär brottsling och av henne känd som en person som företrädesvis använder sig av stick- och skärvapen såsom exempelvis knivar. Myhrberg kan utöver vad hon sagt i tidigare förhör inte med logiskt resonemang redogöra för sin starka och tidiga misstanke, men anger att Christer Pettersson är en mycket komplex person som på nästan ingen tid alls kan ändras från lugn och harmonisk till vansinnigt ilsk.
Då Myhrberg strax efter mordet ringde till Christer Pettersson och frågade om han var gärningsmannen kunde Myhrberg inte märka att Christer Pettersson visade någon särskild reaktion, vad avser känslor som exempelvis glädje eller sorg over mordet. I sammanhanget uppgav Myhrberg också att om det var såsom stod i tidningarna, att Christer gråtit över Palmes foto,så stämmer inte det alls med hans beteende. Har Christer gjort så .ligger det något annat bakom, vad med Myhrberg menar att dan måste veta något om mordet.
Hylts el om blanketten använda som ionlaattningsblad
Ex 1: Till originalpärm (i nr-töld)
Protokoll fört vid förhör med, hemsamariten HEDBERG, Evert Anders född -
. Bor S:t Eriksplan 17, 2tr. 112 31 Stockholm, tfn saknas. Anställd Socialförvaltningen Botkyrka kommun, okänt tfn.nr. Hedberg bor för närvarande under adress Risnäs, Gursebyn, PL 5317, 971 00 Härnösand, tfn 0611-40404. Förhöret är ett telfonförhör, hållet den 22 januari 1989 med början klockan 12.40. Förhörsledare: krinsp Thure Nässén.
Hedberg underrättas om att förhöret är ett kompletteringsförhör till det förhör som hölls den 4 januari 1989 samt att förhöret ingår i utredningen/förundersökningen av mordet på stat sininister Olof Palme.
Hedberg kommer fortsättningsvis i förhöret att kallas för Evert Anders.
Evert Anders tillfrågas nu om han diskuterat politik med Christer Pettersson
vid dennes besök uppe i Risnäs, sommaren 1986. Evert Anders uppger att han och Christer icke pratade politik vid hans besök uppe i sommarbostaden. Däremot diskuterade de, i samband med bilfärden mellan Risnäs och Härnösand, bland annat att barnen hade det svårt i dagens samhälle. Evert Anders fick den uppfattningen att Christer tyckte synd om barnen, som skulle växa upp i det samhälle som levde i för närvarande. Några andra diskussioner hade de icke under den aktuella färden. Han tillfrågades vidare om de diskuterat Palmes politik, vid den här resan. Någon sådan diskussion hade de icke haft. På fråga om de diskuterat Palmemordet någonting, så uppger Evert Anders att ingen sådan diskussion hade förekonmit.
O
Protokoll fört vid förhör med, hemsamariten HEDBERG, Evert Anders född -
. Bor S:t Eriksplan 17, 2tr. 112 31 Stockholm, tfn saknas. Anställd Socialförvaltningen Botkyrka kommun, okänt tfn.nr. Hedberg bor för närvarande under adress Risnäs, Gursebyn, PL 5317, 971 00 Härnösand, tfn 0611-40404. Förhöret är ett telfonförhör, hållet den 22 januari 1989 med början klockan 12.40. Förhörsledare: krinsp Thure Nässén.
Hedberg underrättas om att förhöret är ett kompletteringsförhör till det förhör som hölls den 4 januari 1989 samt att förhöret ingår i utredningen/förundersökningen av mordet på stat sininister Olof Palme.
Hedberg kommer fortsättningsvis i förhöret att kallas för Evert Anders.
Evert Anders tillfrågas nu om han diskuterat politik med Christer Pettersson
vid dennes besök uppe i Risnäs, sommaren 1986. Evert Anders uppger att han och Christer icke pratade politik vid hans besök uppe i sommarbostaden. Däremot diskuterade de, i samband med bilfärden mellan Risnäs och Härnösand, bland annat att barnen hade det svårt i dagens samhälle. Evert Anders fick den uppfattningen att Christer tyckte synd om barnen, som skulle växa upp i det samhälle som levde i för närvarande. Några andra diskussioner hade de icke under den aktuella färden. Han tillfrågades vidare om de diskuterat Palmes politik, vid den här resan. Någon sådan diskussion hade de icke haft. På fråga om de diskuterat Palmemordet någonting, så uppger Evert Anders att ingen sådan diskussion hade förekonmit.
O
Protokoll fört vid förhär med, missbrukskonsulent WILOW, CHRISTINA Margareta rd -
. Boende Drabantvägen 17, Järfälla, tfn 0758-12907 anst Socialförv. Sollentuna kommun, tfn 08-92 11 6B. Förhöret hållet i rikskriminalens lokaler 1989-11-24 med början kl 10.35. Förhörsledare: krinsp Kent Rasmusson.
Före förhöret underrättades Wilew om att hon skulle höras om sina kontakter med Christer Pettersson och om eventuella iakttagelser som kan ha betydelse för Palmeutredningen.
Willow berättade att hon fram till maj 1988 arbetade som socialsekreterare, vid kontoret i Rotebro.
Hon fick ta över Christer Pettersson från sin tidigare handläggare Sigun Nilsson, enär denne ej längre vågade han kvar Pettersson som klient. Anledningen till detta var Petterssons allmänna uppträdande mot henne som kulminerade i en incident 1986-07-31. Pettersson ringde och begärde ett bistånd till hyran för sin lägenhet. Han underrättades av Nilsson om det avslag, som han tidigare hade erhållit och att det beslutet kvarstod. Pettersson blev mycket aggressiv och hotfull i telefon och slängde på luren. Efter en kort stund kom han in till receptionen på socialkontoret i Rotebro. Han var mycket aggressiv, tog en stol och slängde den genom en fönsterruta inne på expeditionen, varefter han försvann ut.
Nilsson undvek att träffa Pettersson efter detta och 1986-1991 tog Maud Nyberg, socialsekreterare, över Pettersson, men delegerade uppdraget till Christina Wilow strax därpå.
Efter det första mötet med Pettersson, hade Wilow fått veta att han kände Gatt hon ej var rädd för honom och han uppskattade detta.
Itylls e, om banketlen används som fortsaimingsblad
Ex 1: Till originalpärm (i nr-toud)
Protokoll fört vid förhär med, missbrukskonsulent WILOW, CHRISTINA Margareta rd -
. Boende Drabantvägen 17, Järfälla, tfn 0758-12907 anst Socialförv. Sollentuna kommun, tfn 08-92 11 6B. Förhöret hållet i rikskriminalens lokaler 1989-11-24 med början kl 10.35. Förhörsledare: krinsp Kent Rasmusson.
Före förhöret underrättades Wilew om att hon skulle höras om sina kontakter med Christer Pettersson och om eventuella iakttagelser som kan ha betydelse för Palmeutredningen.
Willow berättade att hon fram till maj 1988 arbetade som socialsekreterare, vid kontoret i Rotebro.
Hon fick ta över Christer Pettersson från sin tidigare handläggare Sigun Nilsson, enär denne ej längre vågade han kvar Pettersson som klient. Anledningen till detta var Petterssons allmänna uppträdande mot henne som kulminerade i en incident 1986-07-31. Pettersson ringde och begärde ett bistånd till hyran för sin lägenhet. Han underrättades av Nilsson om det avslag, som han tidigare hade erhållit och att det beslutet kvarstod. Pettersson blev mycket aggressiv och hotfull i telefon och slängde på luren. Efter en kort stund kom han in till receptionen på socialkontoret i Rotebro. Han var mycket aggressiv, tog en stol och slängde den genom en fönsterruta inne på expeditionen, varefter han försvann ut.
Nilsson undvek att träffa Pettersson efter detta och 1986-1991 tog Maud Nyberg, socialsekreterare, över Pettersson, men delegerade uppdraget till Christina Wilow strax därpå.
Efter det första mötet med Pettersson, hade Wilow fått veta att han kände Gatt hon ej var rädd för honom och han uppskattade detta.
Itylls e, om banketlen används som fortsaimingsblad
Ex 1: Till originalpärm (i nr-toud)
Stockholm
i grövre brottmål
7 IV.111
OB La pande nr
2
02 Aras'1$enhal
ID
10406 - 1
Uppgiftslaninare (elternamn och romana)
04 Fonisalningsbled
RK-A2 03 Upprettet d) av
telelon krinse T Andersson 09 Brott med vilket uppsillan har samman
Mordet på Olof Palme 10 sak
05
OC
TUIskrittsdalem
890206/GT
Fomdrspr01
Promemorit
Protokoll fört över förhör med SP INNARS,
ulf Håkan f. -
, med adress Gillbostråket 53 A, c/o Ofstad, 191 70 Rotebro, trn: 08 754 15 83. Spinnars är för närvarande arbetslös och har ansökt om sjukpension. Förhöret hållet på förhörsrum inom RX-A2:s lokaler på Kungsholmsgatan 37, Stockholm, med början klockan 12.45, torsdagen den 2 februari 1989. Förhörsledare: Krinsp Tommy Andersson och Ingvar Kjellvås. Förhörsvittne: Krkom Jerker Söderblom.
Spinnars underrättas om att han skall höras upplysningsvis i utredningen om mordet på Olof Palme, i egenskap av kamrat till den för gärningen misstänkte Christer Pettersson och då bl.a om förhållandena om dennes hemkomst på mordnatten.
Förhöret är ett komplement till tidigare förhör.
Inledningsvis erinras Spinnars om vikten av att ärligt svara på frågorna, säga allt; även rykten, men då ange att det är fråga om sådana.
Angående Christer Petterssons eventuella avsaknad av port och lägenhetsnycklar på kvällen den 26 februari 1986, uppgav Spinnars att han ej är säker på att det var så att Pettersson saknade sådana. Den tyngsta anledningen att han låg i Petterssons lägenhet hela fredagskvällen torde ha varit att han blivit lovad amfetamin av denne.
RPS 22.1-4 88-08 25 opo set ALLF 400 8 OSS Ekonomitryck Blanketten 8336
Spinnars vet dock att Petterssen skulle upprätta, eller redan hade upprättat, ett hyreskontrakt gällande uthyrning av sin lägenhet till Stickan" i UpplandsVäsby. Nämnde "Stickan" hade redan fått lägenhetsnycklarna.
Hylis ei om blanketten anyands som fortsättningsblad.
Ex 1: Till originalpärm (i nr-töljd)
Stockholm
i grövre brottmål
7 IV.111
OB La pande nr
2
02 Aras'1$enhal
ID
10406 - 1
Uppgiftslaninare (elternamn och romana)
04 Fonisalningsbled
RK-A2 03 Upprettet d) av
telelon krinse T Andersson 09 Brott med vilket uppsillan har samman
Mordet på Olof Palme 10 sak
05
OC
TUIskrittsdalem
890206/GT
Fomdrspr01
Promemorit
Protokoll fört över förhör med SP INNARS,
ulf Håkan f. -
, med adress Gillbostråket 53 A, c/o Ofstad, 191 70 Rotebro, trn: 08 754 15 83. Spinnars är för närvarande arbetslös och har ansökt om sjukpension. Förhöret hållet på förhörsrum inom RX-A2:s lokaler på Kungsholmsgatan 37, Stockholm, med början klockan 12.45, torsdagen den 2 februari 1989. Förhörsledare: Krinsp Tommy Andersson och Ingvar Kjellvås. Förhörsvittne: Krkom Jerker Söderblom.
Spinnars underrättas om att han skall höras upplysningsvis i utredningen om mordet på Olof Palme, i egenskap av kamrat till den för gärningen misstänkte Christer Pettersson och då bl.a om förhållandena om dennes hemkomst på mordnatten.
Förhöret är ett komplement till tidigare förhör.
Inledningsvis erinras Spinnars om vikten av att ärligt svara på frågorna, säga allt; även rykten, men då ange att det är fråga om sådana.
Angående Christer Petterssons eventuella avsaknad av port och lägenhetsnycklar på kvällen den 26 februari 1986, uppgav Spinnars att han ej är säker på att det var så att Pettersson saknade sådana. Den tyngsta anledningen att han låg i Petterssons lägenhet hela fredagskvällen torde ha varit att han blivit lovad amfetamin av denne.
RPS 22.1-4 88-08 25 opo set ALLF 400 8 OSS Ekonomitryck Blanketten 8336
Spinnars vet dock att Petterssen skulle upprätta, eller redan hade upprättat, ett hyreskontrakt gällande uthyrning av sin lägenhet till Stickan" i UpplandsVäsby. Nämnde "Stickan" hade redan fått lägenhetsnycklarna.
Hylis ei om blanketten anyands som fortsättningsblad.
Ex 1: Till originalpärm (i nr-töljd)
Protokoll över förhör med egna företagaren i Mobiltelefonbranschen, WALLIN, Per Sune f. -
, Pontonjärgatan 35, 3 tr., 112 37 Stockholm. Arbetsplats: Mobiltelcenter AB, Fjärdhundragatan 58, 199 31 Enköping, tfn: 0171 - 206 20. Förhöret hållet på förhörsrum inom RK-A2:s lokaler på Kungsholmsgatan 37 i Stockholm, med början klockan 19.00, fredagen den 3 februari 1989. Förhörsledare: Krinsp Tommy Andersson utan tillgång till förhörsvittne.
Wallin underrättades om att han skall föras i utredningen or mordet på Olof Palme, då han enligt uppgift avtjänat straff på Tillberga kriminalvårdsanstalt samtidigt som den man nu häktad som misstänks för gärningen.
Efter att ha underrättats om förhörsanledningen, uppgav Wallin spontant att han direkt vet vem som avses. En person vars namn han ej minns; som var otäck, flaxig, knarkare, ryckig och fladdrig i rörelserna och som Wallin definitivt tror vara i stånd att ha ut fört mordet.
Wallin befann sig på Tillberga anstalten under en period av två månader runt mars 1985, dömd bl.a för hälerier och olaga vapeninnehav. Den för mordet på Olof Palme misstänkte kom till Tillberga efter Wallin och "muckade" före, om han nu minns rätt.
Wallin uppgav att han under deras gentensamma fängelsevistelse varit rädd för Pettersson även om han inte hör någon konkret anledning därtill, då det mer var genom sitt uppträdande och sin utstrålning som Pettersson gjorde ett intryck av att vara farlig.
!!yils ei om bankallen används som fortsningsblad.
Ex 1: Till originalnaim (i nr-följd)
Protokoll över förhör med egna företagaren i Mobiltelefonbranschen, WALLIN, Per Sune f. -
, Pontonjärgatan 35, 3 tr., 112 37 Stockholm. Arbetsplats: Mobiltelcenter AB, Fjärdhundragatan 58, 199 31 Enköping, tfn: 0171 - 206 20. Förhöret hållet på förhörsrum inom RK-A2:s lokaler på Kungsholmsgatan 37 i Stockholm, med början klockan 19.00, fredagen den 3 februari 1989. Förhörsledare: Krinsp Tommy Andersson utan tillgång till förhörsvittne.
Wallin underrättades om att han skall föras i utredningen or mordet på Olof Palme, då han enligt uppgift avtjänat straff på Tillberga kriminalvårdsanstalt samtidigt som den man nu häktad som misstänks för gärningen.
Efter att ha underrättats om förhörsanledningen, uppgav Wallin spontant att han direkt vet vem som avses. En person vars namn han ej minns; som var otäck, flaxig, knarkare, ryckig och fladdrig i rörelserna och som Wallin definitivt tror vara i stånd att ha ut fört mordet.
Wallin befann sig på Tillberga anstalten under en period av två månader runt mars 1985, dömd bl.a för hälerier och olaga vapeninnehav. Den för mordet på Olof Palme misstänkte kom till Tillberga efter Wallin och "muckade" före, om han nu minns rätt.
Wallin uppgav att han under deras gentensamma fängelsevistelse varit rädd för Pettersson även om han inte hör någon konkret anledning därtill, då det mer var genom sitt uppträdande och sin utstrålning som Pettersson gjorde ett intryck av att vara farlig.
!!yils ei om bankallen används som fortsningsblad.
Ex 1: Till originalnaim (i nr-följd)
PROTOKOLL fört vid förhör med projektassistent Monica Tärnåsen , -
tfn
Anställd
Stockholm, tfn
Förhöret hållet i rikskriminalens lokaler, tisdagen 1989-02-07 14:00
Förhörsledare: Kriminalinspektör Stellan Söderman,rikskriminalen
Förhörsvittne: Ej tillgängligt
Tärnåsen informeras om att hon höres i anledning av pågående förundersökning beträffande mordet på Olof Palme
Tärnåsen skall närmast höras i anledning av hennes arbetsuppgifter fredagen 1986-02-28
Tärnåsen var vid denna tidpunkt anställd inom Stockholms polisdistrikt med placering på tredje vaktdistriktet.
Tärnåsen tjänstgjorde under sin alterneringstjänstgöring vid narkotikaroteln i Stockholm.
Efter avslutad alternering och efter det att hon blivit placerad på tredje vaktdistriktet så blev hon vid årsskiftet 1985/1986 inkommenderad till narkotikaroteln för speciella uppgifter.
Hon skulle främst ingå i en specialgrupp som skulle i Stockholm. Inriktningen kom att läggas främst på . Även andra objekt blev sedermera aktuella.
Tillfrågad om vilka andra befattningshavare hon regelmässigt arbetade tillsammans med, uppger hon att dessa var , , , , och
Anknytning:
A11408 (PM TJÄNSTGÖRING KOM/KSN. PM KOKAIN + SOLNAÄRENDET. ANKNYTNING KE10413)
KE10413 (Spaningar mot Sigvard Cedergren, spelklubben Oxen på Oxtorgsgränd 2. Spaningspersonal. Fordon. Bärbar radio, spaningsrapporter)
PROTOKOLL fört vid förhör med projektassistent Monica Tärnåsen , -
tfn
Anställd
Stockholm, tfn
Förhöret hållet i rikskriminalens lokaler, tisdagen 1989-02-07 14:00
Förhörsledare: Kriminalinspektör Stellan Söderman,rikskriminalen
Förhörsvittne: Ej tillgängligt
Tärnåsen informeras om att hon höres i anledning av pågående förundersökning beträffande mordet på Olof Palme
Tärnåsen skall närmast höras i anledning av hennes arbetsuppgifter fredagen 1986-02-28
Tärnåsen var vid denna tidpunkt anställd inom Stockholms polisdistrikt med placering på tredje vaktdistriktet.
Tärnåsen tjänstgjorde under sin alterneringstjänstgöring vid narkotikaroteln i Stockholm.
Efter avslutad alternering och efter det att hon blivit placerad på tredje vaktdistriktet så blev hon vid årsskiftet 1985/1986 inkommenderad till narkotikaroteln för speciella uppgifter.
Hon skulle främst ingå i en specialgrupp som skulle i Stockholm. Inriktningen kom att läggas främst på . Även andra objekt blev sedermera aktuella.
Tillfrågad om vilka andra befattningshavare hon regelmässigt arbetade tillsammans med, uppger hon att dessa var , , , , och
Anknytning:
A11408 (PM TJÄNSTGÖRING KOM/KSN. PM KOKAIN + SOLNAÄRENDET. ANKNYTNING KE10413)
KE10413 (Spaningar mot Sigvard Cedergren, spelklubben Oxen på Oxtorgsgränd 2. Spaningspersonal. Fordon. Bärbar radio, spaningsrapporter)
Fredagen 1986-02-28
så tjänstgjorde Tärnåsen sannolikt mellan klockan 17:00-01:00
.Detta alltså enligt den planerade listan.
Enligt hennes minnesbild så anlände hon till KSN:s lokaler någon gång vid 17:00
-tiden på kvällen och träffade då övriga kollegor.
Man hade därefter genomgång av arbetet och som hon minns det, så begav man sig vid 21:00
-tiden till där man skulle .
Tärnåsen tillfrågas om hon den här kvällen besökte TK-rummet eller kan ha någon uppfattning om vem som satt där, men uppger att så ej är fallet.
Beträffande färden ut till så tror Tärnåsen att hon och åkte med .
Vilken bil han disponerade vid det här tillfället minns hon inte säkert, men uppger att han ofta använde sig av en Volkswagen Passat. Det var alltså ett Polisverket tillhörigt civilt fordon.
Under kvällen kom Tärnåsen att arbeta tillsammans med . Dom vistas inne på där dom .
Denna typ av har dom bedrivit vid både tidigare och senare tillfällen, varför situationen i sig inte var speciell.
Tärnåsen kan inte erinra sig att något speciellt inträffade på den här kvällen. Hon har inget minne av att dom lämnade lokalen under någon period för att exempelvis .
Någon gång vid 23:30
-tiden så tror Tärnåsen att hon och lämnade lokalen och sammanträffade med någonstans på gatan utanför. Då de klev in i hans tjänstefordon så sade han att Palme var skjuten.
Både Tärnåsen och ställde sig något tvivlande till den här uppgiften, men enligt vad Tärnåsen minns, så slog man på rundradion i bilen och fick då via riksnyheterna höra samma besked.
I samband med det här så var det någon i gruppen som anmälde gruppen till ledningscentralen och ställde den till förfogande. Man fick någon typ av
Fredagen 1986-02-28
så tjänstgjorde Tärnåsen sannolikt mellan klockan 17:00-01:00
.Detta alltså enligt den planerade listan.
Enligt hennes minnesbild så anlände hon till KSN:s lokaler någon gång vid 17:00
-tiden på kvällen och träffade då övriga kollegor.
Man hade därefter genomgång av arbetet och som hon minns det, så begav man sig vid 21:00
-tiden till där man skulle .
Tärnåsen tillfrågas om hon den här kvällen besökte TK-rummet eller kan ha någon uppfattning om vem som satt där, men uppger att så ej är fallet.
Beträffande färden ut till så tror Tärnåsen att hon och åkte med .
Vilken bil han disponerade vid det här tillfället minns hon inte säkert, men uppger att han ofta använde sig av en Volkswagen Passat. Det var alltså ett Polisverket tillhörigt civilt fordon.
Under kvällen kom Tärnåsen att arbeta tillsammans med . Dom vistas inne på där dom .
Denna typ av har dom bedrivit vid både tidigare och senare tillfällen, varför situationen i sig inte var speciell.
Tärnåsen kan inte erinra sig att något speciellt inträffade på den här kvällen. Hon har inget minne av att dom lämnade lokalen under någon period för att exempelvis .
Någon gång vid 23:30
-tiden så tror Tärnåsen att hon och lämnade lokalen och sammanträffade med någonstans på gatan utanför. Då de klev in i hans tjänstefordon så sade han att Palme var skjuten.
Både Tärnåsen och ställde sig något tvivlande till den här uppgiften, men enligt vad Tärnåsen minns, så slog man på rundradion i bilen och fick då via riksnyheterna höra samma besked.
I samband med det här så var det någon i gruppen som anmälde gruppen till ledningscentralen och ställde den till förfogande. Man fick någon typ av
besked om att bege sig ner till Sergelarkaden där man skulle samlas.
Tärnåsen
kan inte erinra sig vilken väg man körde ner till Sergelarkaden. Hon är inte heller helt säker på exakt var någonstans man kom att stanna nere i city.
Beträffande gruppens ianspråkstagande så har
Tärnåsen
inget minne av att någon annan än Hans Brolin blev ianspråkstagen för att deltaga i något tillslag på en klubb.
Vilken klubb eller vad adressen var minns inte
Tärnåsen .
Tärnåsen
har inget minne av att dom sammanträffade med några andra kollegor, civila eller uniformerade, nere i city.
Beträffande aktiviteterna efter denna tidpunkt så har hon ett minne av att man snurrade runt en del nere i city innan man begav sig till
Café Opera för att där försöka att .
Detta i anledning av att dom personer som tidigare vistats på Söderhallen ofta åkte till Café Opera efter att man stängt den lokalen.
Tärnåsen uppskattar tidpunkten för ankomsten till Café Opera till cirka 01:00
. Man parkerade då fordonet någonstans på Arsenalsgatan i närheten av Operan.
Tärnåsen och Carina Sahlin gick in på Café Opera medans stannade kvar utanför i fordonet.
Eventuellt kan också narkotikarotelns vinröda buss av märket Chevrolet ha funnits på platsen.
Huruvida man träffade på några av de aktuella
inne på Café Opera den här kvällen kan Tärnåsen inte minnas.
Hon minns dock att musiken tystnade och att stämningen blev aningen dämpad på Café Opera , detta sannolikt i anledning av att nyheten om mordet på Olof Palme hade spridit sig.
Eventuellt kan det också vara så, att man stängde tidigare i anledning av detta.
Efter uppskattningsvis en timme, så lämnade Tärnåsen och Carina Sahlin och blev hemskjutsade.
Tärnåsen minns att Brolin skjutsade hem henne till hennes dåvarande bostad på i Stockholm.
Huruvida Carina Sahlin var med på denna färd, det
besked om att bege sig ner till Sergelarkaden där man skulle samlas.
Tärnåsen
kan inte erinra sig vilken väg man körde ner till Sergelarkaden. Hon är inte heller helt säker på exakt var någonstans man kom att stanna nere i city.
Beträffande gruppens ianspråkstagande så har
Tärnåsen
inget minne av att någon annan än Hans Brolin blev ianspråkstagen för att deltaga i något tillslag på en klubb.
Vilken klubb eller vad adressen var minns inte
Tärnåsen .
Tärnåsen
har inget minne av att dom sammanträffade med några andra kollegor, civila eller uniformerade, nere i city.
Beträffande aktiviteterna efter denna tidpunkt så har hon ett minne av att man snurrade runt en del nere i city innan man begav sig till
Café Opera för att där försöka att .
Detta i anledning av att dom personer som tidigare vistats på Söderhallen ofta åkte till Café Opera efter att man stängt den lokalen.
Tärnåsen uppskattar tidpunkten för ankomsten till Café Opera till cirka 01:00
. Man parkerade då fordonet någonstans på Arsenalsgatan i närheten av Operan.
Tärnåsen och Carina Sahlin gick in på Café Opera medans stannade kvar utanför i fordonet.
Eventuellt kan också narkotikarotelns vinröda buss av märket Chevrolet ha funnits på platsen.
Huruvida man träffade på några av de aktuella
inne på Café Opera den här kvällen kan Tärnåsen inte minnas.
Hon minns dock att musiken tystnade och att stämningen blev aningen dämpad på Café Opera , detta sannolikt i anledning av att nyheten om mordet på Olof Palme hade spridit sig.
Eventuellt kan det också vara så, att man stängde tidigare i anledning av detta.
Efter uppskattningsvis en timme, så lämnade Tärnåsen och Carina Sahlin och blev hemskjutsade.
Tärnåsen minns att Brolin skjutsade hem henne till hennes dåvarande bostad på i Stockholm.
Huruvida Carina Sahlin var med på denna färd, det
minns inte Tärnåsen .
Tärnåsen tillfrågas om hon har någon minnesbild av att man från skulle ha åkt upp i de centrala delarna och eventuellt skulle ha passerat mordplatsen på Sveavägen.
Hon uppger sig ej ha något minne av detta. Hon har inte heller tidigare under kvällen något minne av att hon skulle ha passerat förbi vid mordplatsen.
Detta skulle i så fall ha skett innan man begav sig till vid 01:00
-tiden.
Tärnåsen tillfrågas om hon har talat med andra kollegor på KSN om händelsen i efterhand.
Hon uppger att så givetvis är fallet. Hon har dock inte hört någon säga att dom varit i närheten av mordplatsen eller gjort några speciella iakttagelser i samband med att brottet inträffade.
På fråga angående klädsel, så uppger Tärnåsen att hon inte alls kan minnas vad hon bar denna kväll. Detsamma gäller för
.
Den hörda är 170 cm lång, smal kroppsbyggnad, ljusblont kortklippt hår.
Tärnåsen uppger att de tidsangivelser hon lämnat kan vara felaktiga.
Hon uppger att det är ytterst svårt att minnas exakta tidpunkter då den här typen av arbetsuppgifter utfördes vid så många olika tillfällen.
Hon tror dock att de uppgivna tidsintervallerna är någorlunda riktiga.
Förhöret avslutat klockan 14:40
.
Den hörda har åhört indikteringen av förhöret och godkänner detta i befintligt skick,
Stockholm som ovan
Stellan Söderman
Krinsp
/sb
minns inte Tärnåsen .
Tärnåsen tillfrågas om hon har någon minnesbild av att man från skulle ha åkt upp i de centrala delarna och eventuellt skulle ha passerat mordplatsen på Sveavägen.
Hon uppger sig ej ha något minne av detta. Hon har inte heller tidigare under kvällen något minne av att hon skulle ha passerat förbi vid mordplatsen.
Detta skulle i så fall ha skett innan man begav sig till vid 01:00
-tiden.
Tärnåsen tillfrågas om hon har talat med andra kollegor på KSN om händelsen i efterhand.
Hon uppger att så givetvis är fallet. Hon har dock inte hört någon säga att dom varit i närheten av mordplatsen eller gjort några speciella iakttagelser i samband med att brottet inträffade.
På fråga angående klädsel, så uppger Tärnåsen att hon inte alls kan minnas vad hon bar denna kväll. Detsamma gäller för
.
Den hörda är 170 cm lång, smal kroppsbyggnad, ljusblont kortklippt hår.
Tärnåsen uppger att de tidsangivelser hon lämnat kan vara felaktiga.
Hon uppger att det är ytterst svårt att minnas exakta tidpunkter då den här typen av arbetsuppgifter utfördes vid så många olika tillfällen.
Hon tror dock att de uppgivna tidsintervallerna är någorlunda riktiga.
Förhöret avslutat klockan 14:40
.
Den hörda har åhört indikteringen av förhöret och godkänner detta i befintligt skick,
Stockholm som ovan
Stellan Söderman
Krinsp
/sb
Rhird
Protokoll fört vid förhör med vaktmästaren Björn Anders Olsson, fd -
, boende Kung kans väg 35, 1 tr, 191 76 Sollentuna, tfn 08-754 63 54. Olsson är arbetslös sedan den 1 december 1988. Tidigare var han anställd vid skolkontoret i Sollentuna kommun, tfn 92 10 00. Detta var ett beredskapsarbete. Han höres i sin bostad måndagen den 20 decem er 1988 med början klockan 12.45. Förhörsledare krinsp Per Gustavsson och krinsp Inge Uvemo Rk A2. Inga övriga närvarande. Bandupptagning.
Han höres i Palmeutredningen.
Olsson informeras vidare om att anledningen till förhöret är Olssons bekantskap med grannen Krister Pettersson.
Olsson berättar att han flyttade in i fastigheten under våren 1983. Krister Pettersson bodde då redan på Kung kans väg 35, 2 tr i Sollentuna. Olsson var inte tidigare bekant med Krister Pettersson men säger att han lärde känna honom kort efter det att han flyttat till adressen. Det var bl a i samband med att Olsson besökte socialkontoret i Sollentuna som han kom i kontakt med Krister Pettersson i receptionen.
Olsson träffade också Krister Pettersson flera gånger i trapphuset och han säger att man då morsade på varandra som grannar brukar göra. Efter en tid så började dom umgås lite grann privat och Olsson blev bl a hembjuden till Krister Petterssons bostad. Krister bodde i lägenheten rakt ovanför Olsson.
Vid besöken i Kristers bostad har de båda druckit öl och sprit. Olsson säger att han inte besökte Krister så ofta utan det var väl mera sporadiska besök han @jorde. Dock var Krister Pettersson oftare hos Olsson än vise versa. För det mesta var Krister Pettersson berusad, vilket Olsson inte var. Själv tyckte han att
Ex 1: Till ariginal pärm (i ne-följd)
• Fyls u on blankellen används som fortsitingsbad
Rhird
Protokoll fört vid förhör med vaktmästaren Björn Anders Olsson, fd -
, boende Kung kans väg 35, 1 tr, 191 76 Sollentuna, tfn 08-754 63 54. Olsson är arbetslös sedan den 1 december 1988. Tidigare var han anställd vid skolkontoret i Sollentuna kommun, tfn 92 10 00. Detta var ett beredskapsarbete. Han höres i sin bostad måndagen den 20 decem er 1988 med början klockan 12.45. Förhörsledare krinsp Per Gustavsson och krinsp Inge Uvemo Rk A2. Inga övriga närvarande. Bandupptagning.
Han höres i Palmeutredningen.
Olsson informeras vidare om att anledningen till förhöret är Olssons bekantskap med grannen Krister Pettersson.
Olsson berättar att han flyttade in i fastigheten under våren 1983. Krister Pettersson bodde då redan på Kung kans väg 35, 2 tr i Sollentuna. Olsson var inte tidigare bekant med Krister Pettersson men säger att han lärde känna honom kort efter det att han flyttat till adressen. Det var bl a i samband med att Olsson besökte socialkontoret i Sollentuna som han kom i kontakt med Krister Pettersson i receptionen.
Olsson träffade också Krister Pettersson flera gånger i trapphuset och han säger att man då morsade på varandra som grannar brukar göra. Efter en tid så började dom umgås lite grann privat och Olsson blev bl a hembjuden till Krister Petterssons bostad. Krister bodde i lägenheten rakt ovanför Olsson.
Vid besöken i Kristers bostad har de båda druckit öl och sprit. Olsson säger att han inte besökte Krister så ofta utan det var väl mera sporadiska besök han @jorde. Dock var Krister Pettersson oftare hos Olsson än vise versa. För det mesta var Krister Pettersson berusad, vilket Olsson inte var. Själv tyckte han att
Ex 1: Till ariginal pärm (i ne-följd)
• Fyls u on blankellen används som fortsitingsbad
UTREDNINGSANTECKNINGAR
Tisdagen den 28 december 1988 ringde undertecknad till fru Inga-Lill Myhrberg,
född -
, för att erhålla en vägbeskrivning till en person som skall höras i ärendet.
kom, som resultat av förhör två dagar innan,
I samband med telefonsamtalet fra följande:
Fru Myhrberg är nu säker på att det var påsken 1986, som hon hade besök av Christer Pettersson under former hon beskrivit i förhör. Detta kan fru Myhrberg nu säga, då hen hittat en dikt som Christer skrivit under besöket ifråga och som är dagtecknad långfredagen -86. Fru Myhrberg ställer dikten till utredningens förfogande om polisen så önskar.
Under nämnd hel, lämnade Christer två till tre par byxor (jeans) till fru Myhrberg i syfte att få dem tvättade och lagade. Byxorna har Myhrberg senare
sivit bort till Eva Bäckfors och Rolf Johansson, boendes i Högsjö, Billsbro
som ligger åt Vingåkershållet från Katrineholm räknat. Paret har tfn 0151-31059. Fru Myhrberg tror att hon gav bort byxorna under 1987 och uppger att hon skall taga reda på vad som hänt med dem.
Under påskhelgen -86, var Christer Pettersson klädd i en blå jacka och han bar också en blå halsduk. Någon huvudbonad kan fru Myhrberg ej minnas att han hade och hon uppger också att han aldrig, såsom hon minns, brukar ha någon sådan.
Fru Myhrberg kommer ihåg att Christer ibland haft ett par silverbågade glasögon, vilka han dock aldrig använde då de var ute, varför hon tror att det var läsglasögon. Såsom fru Myhrberg nu minns, så har Christer Pettersson bra
syn.
Hyllis ej om blanketten anyards som fortelliningsbladi
Ex 1: Till originalpärm (i nr-fold)
UTREDNINGSANTECKNINGAR
Tisdagen den 28 december 1988 ringde undertecknad till fru Inga-Lill Myhrberg,
född -
, för att erhålla en vägbeskrivning till en person som skall höras i ärendet.
kom, som resultat av förhör två dagar innan,
I samband med telefonsamtalet fra följande:
Fru Myhrberg är nu säker på att det var påsken 1986, som hon hade besök av Christer Pettersson under former hon beskrivit i förhör. Detta kan fru Myhrberg nu säga, då hen hittat en dikt som Christer skrivit under besöket ifråga och som är dagtecknad långfredagen -86. Fru Myhrberg ställer dikten till utredningens förfogande om polisen så önskar.
Under nämnd hel, lämnade Christer två till tre par byxor (jeans) till fru Myhrberg i syfte att få dem tvättade och lagade. Byxorna har Myhrberg senare
sivit bort till Eva Bäckfors och Rolf Johansson, boendes i Högsjö, Billsbro
som ligger åt Vingåkershållet från Katrineholm räknat. Paret har tfn 0151-31059. Fru Myhrberg tror att hon gav bort byxorna under 1987 och uppger att hon skall taga reda på vad som hänt med dem.
Under påskhelgen -86, var Christer Pettersson klädd i en blå jacka och han bar också en blå halsduk. Någon huvudbonad kan fru Myhrberg ej minnas att han hade och hon uppger också att han aldrig, såsom hon minns, brukar ha någon sådan.
Fru Myhrberg kommer ihåg att Christer ibland haft ett par silverbågade glasögon, vilka han dock aldrig använde då de var ute, varför hon tror att det var läsglasögon. Såsom fru Myhrberg nu minns, så har Christer Pettersson bra
syn.
Hyllis ej om blanketten anyards som fortelliningsbladi
Ex 1: Till originalpärm (i nr-fold)
Angående Petterssons utseende under påskhelgen -86, uppgav fru Myhrberg att han hade rätt långt hår dock ej ner till axlarna. Med rätt stor säkerhet kan fru Myhrberg säga att han inte hade någon mustasch, även om nu fru Myhrberg minns att han ibland haft sådan. När hon nu tänker sig Christer Petterssons person framför sig, ser hon dock en man utan mustasch.
På eftermiddagen samma dag ringde fru Myhrberg själv och bad krinsp Thure Nässén, meddela undertecknad att Pettersson under nämnd påskhelg, kvarlämnat elit 20-tal foton, med Katrineholms Tingshus som motiv, på en byrå i fru Myhrbergs lägenhet.
Fru Myhrberg meddelade också att Christer efter mordet förändrat sitt beteende, på så sätt att han börjat dricka sprit istället för att som tidigare knarka i mindre mängd.
Före mordet var det lite stil på Pettersson och det gick då att föra mer djuplodande och allvarliga samtal med honom. Efter mordet tycker fru Myhrberg att Christer uppträtt mer förvirrat, vilket kan bero på hans ökade alkoholkonsumtion.
Då Christer Pettersson kom hem till fru Myhrberg på skärtorsdagen 1986, ville han uppleva hur de umgåtts i gamla tider - under de perioder de haft ett bra förhållande, och bland annat ville han ha stekt kyckling, något som de ofta ätit tillsammans som festmat.
Stockholm den 21 december 1988
Tadean Tommy Andersson/krinsp.
srytis ej om blanketten används som fortsattningsbled.
Ex 1: Till originalpärm (i nr-följd)
Angående Petterssons utseende under påskhelgen -86, uppgav fru Myhrberg att han hade rätt långt hår dock ej ner till axlarna. Med rätt stor säkerhet kan fru Myhrberg säga att han inte hade någon mustasch, även om nu fru Myhrberg minns att han ibland haft sådan. När hon nu tänker sig Christer Petterssons person framför sig, ser hon dock en man utan mustasch.
På eftermiddagen samma dag ringde fru Myhrberg själv och bad krinsp Thure Nässén, meddela undertecknad att Pettersson under nämnd påskhelg, kvarlämnat elit 20-tal foton, med Katrineholms Tingshus som motiv, på en byrå i fru Myhrbergs lägenhet.
Fru Myhrberg meddelade också att Christer efter mordet förändrat sitt beteende, på så sätt att han börjat dricka sprit istället för att som tidigare knarka i mindre mängd.
Före mordet var det lite stil på Pettersson och det gick då att föra mer djuplodande och allvarliga samtal med honom. Efter mordet tycker fru Myhrberg att Christer uppträtt mer förvirrat, vilket kan bero på hans ökade alkoholkonsumtion.
Då Christer Pettersson kom hem till fru Myhrberg på skärtorsdagen 1986, ville han uppleva hur de umgåtts i gamla tider - under de perioder de haft ett bra förhållande, och bland annat ville han ha stekt kyckling, något som de ofta ätit tillsammans som festmat.
Stockholm den 21 december 1988
Tadean Tommy Andersson/krinsp.
srytis ej om blanketten används som fortsattningsbled.
Ex 1: Till originalpärm (i nr-följd)
Phord
Protokoll fört vid förhör med, WIDING, ANNIKKI Marja-Liisa, född -
. Hemmahörande Bygatan 46, nb tfn 08-35 73 24. Postnummer 191 46. Förhöret är hållet på RK-A2, onsdageni den 21 december 1988 med början kl 09.01. Förhörsledare:krinsp Torsten Stålnacke. Förhörsvittne: krinsp Thomas Carlsson.
Annikki Widing kallas fortsättningsvis i förhöret för A.
A är finsk medborgare och talar dålig svenska.
A upplyses om att det kommit till våran kännedom genom förhör och genom hörsägen att A har upplysningar att lämna i mordutredningen på Olof Palme. Inledningsvis ombedes A lämna upplysningarna förutsättningslöst utan inledande frågor.
A berättar att hon känner den som gripits såsom misstänkt för mordet på llof Palme. Han heter Christer Pettersson och bodde tidigare granne med A, på Kung Hans väg 35. A tror dock inte att Christer är skyldig till mordet. Spinnars är den som förorsakat händelseutvecklingen, så att Christer Pettersson blivit sittande. Spinnars och Christer är osams sedan våren 1988. Christer är den som tagit avstånd från Spinnars av okänd anledning. A beskriver sin bekantskap med Christer, nämligen att den är ytlig. Christer har vid något tillfälle lånat pengar av A och återlämnat dem genom brevlådan. A är bekant med Spinnars genom kretsen som samlas i Sollentuna Centrum, där de konsumerar alkoholhaltiga drycker. A har inte träffat Spinnars sedan våren 1988, eftersom han tillsammans med sin samb. Jan Backlund, brutit sig ur kretsen och börjat leva en nykter tillvaro. Spinnars har försökt tilltvinga sig ett besök hos A efter våren 1988, men ej blivit insläppt. Vidare så har Spinnars direkt efter mordet. på lof Palme. spridit rykten om att Christer Pettersson begått mordet på Llof Palme. A har inga övriga spontana upplysningar att lämna beträffande moreet.
Ex 1: Till originalpārm (innoföljd)
Ils el nra ambaelen används som forsilningsblad
Phord
Protokoll fört vid förhör med, WIDING, ANNIKKI Marja-Liisa, född -
. Hemmahörande Bygatan 46, nb tfn 08-35 73 24. Postnummer 191 46. Förhöret är hållet på RK-A2, onsdageni den 21 december 1988 med början kl 09.01. Förhörsledare:krinsp Torsten Stålnacke. Förhörsvittne: krinsp Thomas Carlsson.
Annikki Widing kallas fortsättningsvis i förhöret för A.
A är finsk medborgare och talar dålig svenska.
A upplyses om att det kommit till våran kännedom genom förhör och genom hörsägen att A har upplysningar att lämna i mordutredningen på Olof Palme. Inledningsvis ombedes A lämna upplysningarna förutsättningslöst utan inledande frågor.
A berättar att hon känner den som gripits såsom misstänkt för mordet på llof Palme. Han heter Christer Pettersson och bodde tidigare granne med A, på Kung Hans väg 35. A tror dock inte att Christer är skyldig till mordet. Spinnars är den som förorsakat händelseutvecklingen, så att Christer Pettersson blivit sittande. Spinnars och Christer är osams sedan våren 1988. Christer är den som tagit avstånd från Spinnars av okänd anledning. A beskriver sin bekantskap med Christer, nämligen att den är ytlig. Christer har vid något tillfälle lånat pengar av A och återlämnat dem genom brevlådan. A är bekant med Spinnars genom kretsen som samlas i Sollentuna Centrum, där de konsumerar alkoholhaltiga drycker. A har inte träffat Spinnars sedan våren 1988, eftersom han tillsammans med sin samb. Jan Backlund, brutit sig ur kretsen och börjat leva en nykter tillvaro. Spinnars har försökt tilltvinga sig ett besök hos A efter våren 1988, men ej blivit insläppt. Vidare så har Spinnars direkt efter mordet. på lof Palme. spridit rykten om att Christer Pettersson begått mordet på Llof Palme. A har inga övriga spontana upplysningar att lämna beträffande moreet.
Ex 1: Till originalpārm (innoföljd)
Ils el nra ambaelen används som forsilningsblad
A beskriver sina gemensamma bekanta med Spinnars och Christer Petteron på följande vis. Alla som ingår i "A-laget", som brukar träffas i Sollentuna Centrum, ingår i hennes bekantskapskrets. A kan inte namnge någon speciellt närstående i deras bakantskapskrets. Vare sig A eller hennes sambo Jan Backlund, umgicks under missbruksperioden med någon speciell utanför Sollentuna Centrum.
Vid tidpunkten för mordet på llof Palme, nämligen den 28 februari 1986, bodde Christer Pettersson och A på "samma adress, nämligen Kung Hans väg 35, i tre års tid. A och Jan Backlund flyttade till adressen antingen i januari 1985 eller 1986. Christer Pettersson bedde på andra våningen medan A och Jan bodde på första våningsplanet. Under sommaren 1988 flyttade A och Jan till nuvarande adress på Bygatan 46 i Sollentuna. A:s våning på Kung Hans väg 35 har ingen kontakt med markplanet, vare sig på fastighetens fram eller baksida. Lägenhetens storlek är på 1 rum och kök. Köket är beläget på fastighetens framsida, nämligen mot parkeringen och ingången till Kung Hans väg 35. Sovrummet ligger på motsatta sidan, alltså mot fastighetens baksida. Mellan köket och sovrummet finns lägenhetens toalett, badrum och en del garderober. En liten korridor sammanbinder köket med sovrummet, även kallad för vardagsrummet.
A beskriver följande om hennes och Jans förehavanden mordkvällen, alltså den 28 februari 1986.
Vid denna tidpunkt saknade både A och Jan arbete. De har för vana att lägga sig ganska sent om kvällarna, ungefär vid 24.01 01.10-tiden. Både A och Jan fördrev kvällarna med att titta på TV och videofilmer. A har inget speciellt minne av just den aktuella kvällen, då Olof Palme blev mördad.
Under kvällen den 28 februari 1986 hade A och Jan besök av en kamrat från n Märsta, som heter Peter Nilssun, numera avliden. A är något osäker på om alkoholhaltiga drycker konsumerades den kvällen, det sannolika är att sällskapet berusade sig, eftersom de befann sig mitt i en missbruksperiod. Vidare så kan A inte upplysa om när Peter Nilsson lämnade deras bostad, hon har således ingen hållpunkt.
11ye el om banketten används som forlateningsbiad
Ex 1: Till om sinal pärm (i nr-loid)
A beskriver sina gemensamma bekanta med Spinnars och Christer Petteron på följande vis. Alla som ingår i "A-laget", som brukar träffas i Sollentuna Centrum, ingår i hennes bekantskapskrets. A kan inte namnge någon speciellt närstående i deras bakantskapskrets. Vare sig A eller hennes sambo Jan Backlund, umgicks under missbruksperioden med någon speciell utanför Sollentuna Centrum.
Vid tidpunkten för mordet på llof Palme, nämligen den 28 februari 1986, bodde Christer Pettersson och A på "samma adress, nämligen Kung Hans väg 35, i tre års tid. A och Jan Backlund flyttade till adressen antingen i januari 1985 eller 1986. Christer Pettersson bedde på andra våningen medan A och Jan bodde på första våningsplanet. Under sommaren 1988 flyttade A och Jan till nuvarande adress på Bygatan 46 i Sollentuna. A:s våning på Kung Hans väg 35 har ingen kontakt med markplanet, vare sig på fastighetens fram eller baksida. Lägenhetens storlek är på 1 rum och kök. Köket är beläget på fastighetens framsida, nämligen mot parkeringen och ingången till Kung Hans väg 35. Sovrummet ligger på motsatta sidan, alltså mot fastighetens baksida. Mellan köket och sovrummet finns lägenhetens toalett, badrum och en del garderober. En liten korridor sammanbinder köket med sovrummet, även kallad för vardagsrummet.
A beskriver följande om hennes och Jans förehavanden mordkvällen, alltså den 28 februari 1986.
Vid denna tidpunkt saknade både A och Jan arbete. De har för vana att lägga sig ganska sent om kvällarna, ungefär vid 24.01 01.10-tiden. Både A och Jan fördrev kvällarna med att titta på TV och videofilmer. A har inget speciellt minne av just den aktuella kvällen, då Olof Palme blev mördad.
Under kvällen den 28 februari 1986 hade A och Jan besök av en kamrat från n Märsta, som heter Peter Nilssun, numera avliden. A är något osäker på om alkoholhaltiga drycker konsumerades den kvällen, det sannolika är att sällskapet berusade sig, eftersom de befann sig mitt i en missbruksperiod. Vidare så kan A inte upplysa om när Peter Nilsson lämnade deras bostad, hon har således ingen hållpunkt.
11ye el om banketten används som forlateningsbiad
Ex 1: Till om sinal pärm (i nr-loid)
Protokoll fört vid vittnesförhör med lokalvårdare BACKLUND, Jan Thomas f. -
, Bygatan 46, 191 46 Sollentuna, tfn: 08 35 73 24. Anställning: TCO-skolan, Edsviken, Förhöret hållet på rum 713, rikskriminalens lokaler i polishuset, Stockholm, med början kl. 09.15 den 2t december 1988. Förhörsledare: Krinsp Tommy Andersson Förhörsvittne: Ej tillgängligt
Backlund informerades om att förhöret avser eventuella händelser på kvällen eller natten då Olof Palme mördades och då främst händelser omkring hans dåvarande bostad.
På fråga uppgav Backlund att han minns då Olof Palme mördades av den anledningen att han på morgonen, dagen efter händelsen, blev uppringd i sin dåvarande bostad, belägen på Kung Hans Väg 35, 1 tr., Rotebro, våningsplanet under Christer Pettersson, av den nu avlidne kamraten Peter Nilsson, som berättade att man på radio sagt att Olof Palme var skjuten.
Vid tillfället befann sig även Backlunds "sambo" Anso Widing i bostaden. Backlund vill minnas att tiden var någon gång i februari 1986.
Backlund minns att han inte varit hemma många dagar då mordet skedde, enär han "muckat" från ett straff den 2 februari 1986.
Backlund och Anso hade vid denna tid alkoholprobler, men hade ej tagit någon riktig fylla efter det att Backlund muckat".
Med tanke på det faktum att Backlund, då Peter Nilsson ringde på morgonen efter mordet, var kraftigt bakrusig efter alkoholförtäring kvällen innan, vill
tytis ei om Slanketlen använda som fortsavingsblad
Protokoll fört vid vittnesförhör med lokalvårdare BACKLUND, Jan Thomas f. -
, Bygatan 46, 191 46 Sollentuna, tfn: 08 35 73 24. Anställning: TCO-skolan, Edsviken, Förhöret hållet på rum 713, rikskriminalens lokaler i polishuset, Stockholm, med början kl. 09.15 den 2t december 1988. Förhörsledare: Krinsp Tommy Andersson Förhörsvittne: Ej tillgängligt
Backlund informerades om att förhöret avser eventuella händelser på kvällen eller natten då Olof Palme mördades och då främst händelser omkring hans dåvarande bostad.
På fråga uppgav Backlund att han minns då Olof Palme mördades av den anledningen att han på morgonen, dagen efter händelsen, blev uppringd i sin dåvarande bostad, belägen på Kung Hans Väg 35, 1 tr., Rotebro, våningsplanet under Christer Pettersson, av den nu avlidne kamraten Peter Nilsson, som berättade att man på radio sagt att Olof Palme var skjuten.
Vid tillfället befann sig även Backlunds "sambo" Anso Widing i bostaden. Backlund vill minnas att tiden var någon gång i februari 1986.
Backlund minns att han inte varit hemma många dagar då mordet skedde, enär han "muckat" från ett straff den 2 februari 1986.
Backlund och Anso hade vid denna tid alkoholprobler, men hade ej tagit någon riktig fylla efter det att Backlund muckat".
Med tanke på det faktum att Backlund, då Peter Nilsson ringde på morgonen efter mordet, var kraftigt bakrusig efter alkoholförtäring kvällen innan, vill
tytis ei om Slanketlen använda som fortsavingsblad
i grövre brottmål
07 Vitt
06 Lopondr
-
. Ayoelenhet
10729
04
Uppgiftslamnare (externamn oca famamo)
For:11 ninggblad
RKA2 3 uppréttata av
telefon Krinsp K Rasmusson og Brott ined vilket upppilten har samman
Palmemordet 10 gak
05
06
Utskrillsdatum
Х
Farhorsprol
Promomoris
881222
Protokolll för vid förhör 1988-12-21 med
början kl 11.45 i den hördes bostad, Dahlberg, SONJA Gunilla fd -
Kärrstugan 2496, 643 00 Vingåker, tfn 015133001, saknar anst. Förhörsledare: Krinsp k Rasmusson Förhörsvittne: Pa Klas Lotterberg.
Dahlberg upplystes om att hon hördes upplysningsvis i anledning av vad som publicerats i tidningen Aftonbladet söndagen den 18 dec 1988, samt om hennes bekantskap med Christer Pettersson.
Dahlberg uppgav att hon sedan början av 70-talet känt Pettersson. Hon blev bekant med honom genom sin dåvarande man, Eje Dahlberg, vilken var arbetskamrat med Pettersson på SXF i Katrineholm. Pettersson besökte makarna sporadiskt i hemmet och ofta tillsammans med Inga Lill Myhrberg, med vilken han var sarrimanboende. Vid ett av dessa besök berättade Pettersson spontant om hur han hade dödat en man med bajonett. Han uttryckte händelsen som att ha skett under stark ilska. Han hade för en gång skull bemödat sig om att köpa en julklapp till sin systere k. När han var på våg till en busshållplats på Kungsgatan iakttog han hur ett par män trakasserade en kvinna i busskön. Han hade kommenterat detta varvid en av männen hade sparkat till den påse i vilken Pettersson förvarade julklappen. Han hade jagat ifatt mannen och stuckit ner honom med en bajonett. Det var i en normal samtalston som han berättade detta. 1974 flyttade makrana Dahlberg till nuvarande adress. De hade en del sporadiska besök av Pettersson, vilken oftast var på rymmen. Eje och Pettersson förde långa bibel tolkningssamtal. Ejes föräldrar var Johovas vittnen vilket hade präglat Eje. I slutet av 1970- talet blev Pettersson internerad. Han beklagade ej sig över domen, tvärt om konstaterade han att han nog gjort sig förtjänt av straffet. Makarna besökte honom 1980 på Kumla anstalten. 1982 muckade Pettersson och han blev hämtad av makarna. Han var mycket irreterad över att han ej fick gå på det exakta klockslag som man angivit.
RPS 463.2 1-1 28-01 25 000 set ALLF 4005 004 Ekonomitysk Flanketten 8008
Hylls ej om blanketten wands som forsáttningsblad
Ex 1: Till originalpärm (i nr-följd)
i grövre brottmål
07 Vitt
06 Lopondr
-
. Ayoelenhet
10729
04
Uppgiftslamnare (externamn oca famamo)
For:11 ninggblad
RKA2 3 uppréttata av
telefon Krinsp K Rasmusson og Brott ined vilket upppilten har samman
Palmemordet 10 gak
05
06
Utskrillsdatum
Х
Farhorsprol
Promomoris
881222
Protokolll för vid förhör 1988-12-21 med
början kl 11.45 i den hördes bostad, Dahlberg, SONJA Gunilla fd -
Kärrstugan 2496, 643 00 Vingåker, tfn 015133001, saknar anst. Förhörsledare: Krinsp k Rasmusson Förhörsvittne: Pa Klas Lotterberg.
Dahlberg upplystes om att hon hördes upplysningsvis i anledning av vad som publicerats i tidningen Aftonbladet söndagen den 18 dec 1988, samt om hennes bekantskap med Christer Pettersson.
Dahlberg uppgav att hon sedan början av 70-talet känt Pettersson. Hon blev bekant med honom genom sin dåvarande man, Eje Dahlberg, vilken var arbetskamrat med Pettersson på SXF i Katrineholm. Pettersson besökte makarna sporadiskt i hemmet och ofta tillsammans med Inga Lill Myhrberg, med vilken han var sarrimanboende. Vid ett av dessa besök berättade Pettersson spontant om hur han hade dödat en man med bajonett. Han uttryckte händelsen som att ha skett under stark ilska. Han hade för en gång skull bemödat sig om att köpa en julklapp till sin systere k. När han var på våg till en busshållplats på Kungsgatan iakttog han hur ett par män trakasserade en kvinna i busskön. Han hade kommenterat detta varvid en av männen hade sparkat till den påse i vilken Pettersson förvarade julklappen. Han hade jagat ifatt mannen och stuckit ner honom med en bajonett. Det var i en normal samtalston som han berättade detta. 1974 flyttade makrana Dahlberg till nuvarande adress. De hade en del sporadiska besök av Pettersson, vilken oftast var på rymmen. Eje och Pettersson förde långa bibel tolkningssamtal. Ejes föräldrar var Johovas vittnen vilket hade präglat Eje. I slutet av 1970- talet blev Pettersson internerad. Han beklagade ej sig över domen, tvärt om konstaterade han att han nog gjort sig förtjänt av straffet. Makarna besökte honom 1980 på Kumla anstalten. 1982 muckade Pettersson och han blev hämtad av makarna. Han var mycket irreterad över att han ej fick gå på det exakta klockslag som man angivit.
RPS 463.2 1-1 28-01 25 000 set ALLF 4005 004 Ekonomitysk Flanketten 8008
Hylls ej om blanketten wands som forsáttningsblad
Ex 1: Till originalpärm (i nr-följd)
i grövre broumál
07 Avenit
08 Lopende ng
KD 10715-A
Stockholm 12 Arbeiser.net RK/A2 03 L'#raial(d) ay
tellon Krinsp Kåkan Ström 7912 09 Brull med vilknt uppgiftcn hor summan Mordet på Olof Palme 10 sak
Uppgifte mnare lefternamn och förnamn)
04 Fortsatt
ningsblad
DS
Tuiskrisdatum
Förthåre sot
Pramemarla
Protokoll fört vid förhör med pensionären Stenholm, ARNE Viktor född -
boende Kavallerigatan 89, nb, 194 33 Upplands Väsby, tfn 0760-89685. Förhöret är hållet den 22/12 19888 ned början kl. 13.20. Förhörsplats: Den hördes bostad. Förhörsledare: Kringp Håkan Ström Förhörgvittne: Kring Lars Hamrén
Före förhörets början informerades Stenholm on, att detta avsåg en uppföljning av tips som Stenholm ringt in. Stenholms förnamn är där felaktigt.
Stenholn uppgav att han under 11 års tid bodde under adress Malmvägen 21.
Den 1/2 1985 flyttade Stenholm till adressen Rotebrovägen 41. Stenholm är sedan en längre tid tillbaka bekant med en person vid namn Risto, okänt ^
i övrigt. Vid okänt datum hösten 1985 var Risto i sällskap, ned en person vid nann Christer i Stenholms lägenhet, Stenholm hade aldrig tidigare träffat Christer, Stenholm gav Risto 1 000:- att köpa sprit för. Han ordnade även med taxi, Risto och Christer försvann från lägenheten, Risto återkom senare och omtalade att han blivit nekad inköp på grund av alkoholpåverkan. Han hade då gett pengarna till Christer, för att denne skulle handla. Christer hade dock tagit pengarna och försvunnit.
RPS 163 2.14 8801 25 606 AVI ALLE 400 004 Ekonomitryck Blankeltan 1008
Vid okänd tidpunkt, efter månadsskiftet februari-mars 1986, hade Christer kommit hem till Stenholm vid 23-24-tiden, Christer hade varit panikslagen. Han var barfota och saknade nycklarna till sin lägenhet. Han hade dock jacka på sig. Christer var nyckter. Han berättade att 3 polisbilar jagade honom, Han sprang mellan lägenhetens olika fönster och tittade ut. Christer fick en sup. På morgontimmarna började Stenholm föra mordet på Olof Palme på tal. Christer hade sagt: "Den där djäveln". Detta i ett nedlåtande tonfall. Något ytterligare nämndes ej. Christer lämna de Stenholms lägenhet vid 5-6-tiden på morgonen, sedan han fått en skruvmejsel. Varför Christer kom just till Stenholm, kan denne ej ange. Händelsen inträffade kort efter Palmemordet.
Ifylls
antnik 106 98
KJ 10405-E +H
om blanketien används som fortsättningsblad.
Ex 1: Tiii originalpärm (i nr-tölid)
i grövre broumál
07 Avenit
08 Lopende ng
KD 10715-A
Stockholm 12 Arbeiser.net RK/A2 03 L'#raial(d) ay
tellon Krinsp Kåkan Ström 7912 09 Brull med vilknt uppgiftcn hor summan Mordet på Olof Palme 10 sak
Uppgifte mnare lefternamn och förnamn)
04 Fortsatt
ningsblad
DS
Tuiskrisdatum
Förthåre sot
Pramemarla
Protokoll fört vid förhör med pensionären Stenholm, ARNE Viktor född -
boende Kavallerigatan 89, nb, 194 33 Upplands Väsby, tfn 0760-89685. Förhöret är hållet den 22/12 19888 ned början kl. 13.20. Förhörsplats: Den hördes bostad. Förhörsledare: Kringp Håkan Ström Förhörgvittne: Kring Lars Hamrén
Före förhörets början informerades Stenholm on, att detta avsåg en uppföljning av tips som Stenholm ringt in. Stenholms förnamn är där felaktigt.
Stenholn uppgav att han under 11 års tid bodde under adress Malmvägen 21.
Den 1/2 1985 flyttade Stenholm till adressen Rotebrovägen 41. Stenholm är sedan en längre tid tillbaka bekant med en person vid namn Risto, okänt ^
i övrigt. Vid okänt datum hösten 1985 var Risto i sällskap, ned en person vid nann Christer i Stenholms lägenhet, Stenholm hade aldrig tidigare träffat Christer, Stenholm gav Risto 1 000:- att köpa sprit för. Han ordnade även med taxi, Risto och Christer försvann från lägenheten, Risto återkom senare och omtalade att han blivit nekad inköp på grund av alkoholpåverkan. Han hade då gett pengarna till Christer, för att denne skulle handla. Christer hade dock tagit pengarna och försvunnit.
RPS 163 2.14 8801 25 606 AVI ALLE 400 004 Ekonomitryck Blankeltan 1008
Vid okänd tidpunkt, efter månadsskiftet februari-mars 1986, hade Christer kommit hem till Stenholm vid 23-24-tiden, Christer hade varit panikslagen. Han var barfota och saknade nycklarna till sin lägenhet. Han hade dock jacka på sig. Christer var nyckter. Han berättade att 3 polisbilar jagade honom, Han sprang mellan lägenhetens olika fönster och tittade ut. Christer fick en sup. På morgontimmarna började Stenholm föra mordet på Olof Palme på tal. Christer hade sagt: "Den där djäveln". Detta i ett nedlåtande tonfall. Något ytterligare nämndes ej. Christer lämna de Stenholms lägenhet vid 5-6-tiden på morgonen, sedan han fått en skruvmejsel. Varför Christer kom just till Stenholm, kan denne ej ange. Händelsen inträffade kort efter Palmemordet.
Ifylls
antnik 106 98
KJ 10405-E +H
om blanketien används som fortsättningsblad.
Ex 1: Tiii originalpärm (i nr-tölid)
i grövre brattmál
07 Aventut
Os Lopande na
Steckholm 02 Arbetsenhet
KD 106814
04 Fortsä11Logilalamnare (etternamn och fram)
inggblad
RK-A2 03 Uppraday
telefon: Krinsp Torsten Stålnacke 99 Brott med vilkel upogillen hor 9animan
Mordet på Olof Palme 10 sak
05
06
U19knisdatum 1988-12-26
GS
Förhörsprot
Promemoria
Protokoll fört vid förhör med, THOREN, Signe ASTRID, född -
. Hemmahörande Västmannagatan 86, nb, 113 26 Stockholm, tfn 08-33 80 64. Förhöret är hållet på RK-A2, torsdagen den 22 december 1988 med början kl 17.00. Förhörsledare: krinsp Torsten Stålnacke och kring Thure Nässén.
Astrid Thorén kalls fortsättningsvis för A i förhöret.
A underrättas om att hon skall höras i anledning av mordet på Olof Palme samt hennes bekantskap med Christer Pettersson.
Inledningsvis kartlägges A:s bekantskap med Christer Pettersson.
A träffade Christer första gången 1969, på Tjäshovsgatan i Stockholm. A träffade honum av en händelse i trapphuset, då hon passerade en lägenhet med öppen dörr. Christer Pettersson satt innanför och ropade på A som precis passerade. A var i sällskap med en manlig bekant som hon inte kan erinra sig namnet på. Mötet resulterade i att Christer slog följe med A och dennes bekant. Sällskapet var intakt under hela kvällen. A och Christer växlade telefonnummer och adress, innan de skildes åt.
A fortsatte att träffa Christer ett par gånger i veckan fram till 1970, då Christer greps såsom misstänkt för bajonettmordet i Stockholm. Christer dömdes senare för mordet. Under den tid Christer avtjänade straff, bland annat vård på Karsuddens sjukhus, upphölls kontakten mellan honom och A brevledes.
RPS 463 2.1.485-01 25 000 aeI ALLF 400 0 004 Ekonomitryck takettan 2000
A hade tillfälligt arbete på hotell Flamingo i Solna 1971. Därifrån kontaktade hon Christer telefonledes, varpå ett möte avtalades på hotell Flamingo. Mötet betraktades av A som ytligt, eftersom det framgick att Christer nyttjade
lysis el om blanketten används som fortsattninggblad
Ex 1: Till originalpärm (i nr-töljd)
i grövre brattmál
07 Aventut
Os Lopande na
Steckholm 02 Arbetsenhet
KD 106814
04 Fortsä11Logilalamnare (etternamn och fram)
inggblad
RK-A2 03 Uppraday
telefon: Krinsp Torsten Stålnacke 99 Brott med vilkel upogillen hor 9animan
Mordet på Olof Palme 10 sak
05
06
U19knisdatum 1988-12-26
GS
Förhörsprot
Promemoria
Protokoll fört vid förhör med, THOREN, Signe ASTRID, född -
. Hemmahörande Västmannagatan 86, nb, 113 26 Stockholm, tfn 08-33 80 64. Förhöret är hållet på RK-A2, torsdagen den 22 december 1988 med början kl 17.00. Förhörsledare: krinsp Torsten Stålnacke och kring Thure Nässén.
Astrid Thorén kalls fortsättningsvis för A i förhöret.
A underrättas om att hon skall höras i anledning av mordet på Olof Palme samt hennes bekantskap med Christer Pettersson.
Inledningsvis kartlägges A:s bekantskap med Christer Pettersson.
A träffade Christer första gången 1969, på Tjäshovsgatan i Stockholm. A träffade honum av en händelse i trapphuset, då hon passerade en lägenhet med öppen dörr. Christer Pettersson satt innanför och ropade på A som precis passerade. A var i sällskap med en manlig bekant som hon inte kan erinra sig namnet på. Mötet resulterade i att Christer slog följe med A och dennes bekant. Sällskapet var intakt under hela kvällen. A och Christer växlade telefonnummer och adress, innan de skildes åt.
A fortsatte att träffa Christer ett par gånger i veckan fram till 1970, då Christer greps såsom misstänkt för bajonettmordet i Stockholm. Christer dömdes senare för mordet. Under den tid Christer avtjänade straff, bland annat vård på Karsuddens sjukhus, upphölls kontakten mellan honom och A brevledes.
RPS 463 2.1.485-01 25 000 aeI ALLF 400 0 004 Ekonomitryck takettan 2000
A hade tillfälligt arbete på hotell Flamingo i Solna 1971. Därifrån kontaktade hon Christer telefonledes, varpå ett möte avtalades på hotell Flamingo. Mötet betraktades av A som ytligt, eftersom det framgick att Christer nyttjade
lysis el om blanketten används som fortsattninggblad
Ex 1: Till originalpärm (i nr-töljd)
Protokoll fört vid förhör med, pensionären GUSTAVSSON, STIG Göte, -
. Boende Kung Hans väg 35 A, 2 tr. lägenhetsnr 351, 191 76 Sollentuna, tfn 08-754 62 48.
torsdagen Han höres i sin bostad ardaget den 22 december 1988 med början kl 12.05. Förhörsledare: krinsp Per Gustavsson och krinsp Inge Ovemo/RK-A2. Inga övriga närvarande. Bandupptagning.
Han höres i Palmeutredningen.
Gustavsson informeras vidare om att han skall höras närmare, angående hans granne Christer Pettersson.
Gustavsson berättar att han 1983 tillbringade en kortare tid på ett alkoholisthem som heter Kyllingeholm. Han sökte dit frivilligt eftersom han vid tillfället saknade bostad. Gustavsson menar att han inte hade några alkoholproblem vid den här tiden, utan den stora anledningen till att han sökte till behandlingshemmet, var som sagt att han saknade bostad. Samma år fick han via Socialen i Sollentuna, hjälp med att skaffa en lägenheten på Kung Hans väg 35A i Sollentuna. I denna lägenhet bor Gustavsson fortfarande.
Innan han flyttade in i lägenheten, blev han varnad av en kvinnlig socialassistent på kontoret i Sollentuna. Gustavsson kommer idag inte ihåg namnet på kvinnan, men uppger att hon varnade honom för att flytta in på adressen, eftersom han då skulle komma att bo granne med en torped. Själv förstod Gustavsson inte vad kvinnan menade, eftersom han inte visste vad ordet torped innebar. Gustavsson menar att han dock var i behov av tak över huvudet, så att han flyttade in på adressen.
tyyls cj om blanketten anyenda som fortsatiningablad
Protokoll fört vid förhör med, pensionären GUSTAVSSON, STIG Göte, -
. Boende Kung Hans väg 35 A, 2 tr. lägenhetsnr 351, 191 76 Sollentuna, tfn 08-754 62 48.
torsdagen Han höres i sin bostad ardaget den 22 december 1988 med början kl 12.05. Förhörsledare: krinsp Per Gustavsson och krinsp Inge Ovemo/RK-A2. Inga övriga närvarande. Bandupptagning.
Han höres i Palmeutredningen.
Gustavsson informeras vidare om att han skall höras närmare, angående hans granne Christer Pettersson.
Gustavsson berättar att han 1983 tillbringade en kortare tid på ett alkoholisthem som heter Kyllingeholm. Han sökte dit frivilligt eftersom han vid tillfället saknade bostad. Gustavsson menar att han inte hade några alkoholproblem vid den här tiden, utan den stora anledningen till att han sökte till behandlingshemmet, var som sagt att han saknade bostad. Samma år fick han via Socialen i Sollentuna, hjälp med att skaffa en lägenheten på Kung Hans väg 35A i Sollentuna. I denna lägenhet bor Gustavsson fortfarande.
Innan han flyttade in i lägenheten, blev han varnad av en kvinnlig socialassistent på kontoret i Sollentuna. Gustavsson kommer idag inte ihåg namnet på kvinnan, men uppger att hon varnade honom för att flytta in på adressen, eftersom han då skulle komma att bo granne med en torped. Själv förstod Gustavsson inte vad kvinnan menade, eftersom han inte visste vad ordet torped innebar. Gustavsson menar att han dock var i behov av tak över huvudet, så att han flyttade in på adressen.
tyyls cj om blanketten anyenda som fortsatiningablad
TILL LÄNSPOLISMÄSTAREN
Hans Holmér
STOCHOLMS POLISDISTRIKT
SKRIFTLIG BERÄTTELSE RÖRANDE MORDET PÅ STATSMINISTER OLOF PALME
A14205-3-C
Fredagen 1986-02-28
cirka klockan 23:23
Pikétgrupp SHA 3230:
Pinsp. Kjell Östling, pa:na Leif Svensson, Jan Hermansson, Claes Djurfeldt, Klas Gedda samt undertecknad blev utav SBC (SamBandsCentralen) klockan 23:23
dag som ovan beordrade från Beridarbansgatan till korsningen Sveavägen & Tunnelgatan i anledning av "skottlossning och man skjuten".
Cirka 20-30 sekunder senare anländer patrullen till brottsplatsen.
I samband med framkörningen Sveavägen fram, iakttager vi Pkom Gösta Söderströms fordon som också är på väg till platsen, och kommer in från Kungsgatan strax framför oss.
Framkomna till adressen ser vi offret liggandes på gångbanan kraftigt blödandes, samt en man och två kvinnor som försöker någon form av första hjälp.
Emellan denna plats samt uppställningsplatsen för bussen, befinner sig en kvinna, som senare skulle visa sig vara identisk med fru Lisbeth Palme.
Vidare finnes ytterligare 2-3 personer närvarande runt omkring den skottskadade.
Undertecknad får utav pinsp. Kjell Östling order att undersöka vad som skett varvid kontakt tages med kringstående vittnen.
Dessa uppger för patrull
Jan Hermansson & Claes Djurfeldt samt
Klas Gedda & undertecknad (Wikström), att gärningsmannen springandes försvunnit från platsen upp emot Luntmakaregatan, samt att han haft ett vittne strax efter sig.
Gärningsmannen beskrevs enligt följande:
Mansperson med mörkt hår, iklädd en mörkblå jacka alternativt rock samt bärandes någon form av keps som huvudbonad. Eventuellt skulle även gärningsmannen bära på en mindre väska.
Patrullerna upptager förföljandet Tunnelgatan fram och möter i korsningen med Luntmakargatan vittnen som omtalar att "bara för några sekunder sedan passerade två personer springandes som sedan försvann uppför trapporna mot Malmskillnadsgatan."
TILL LÄNSPOLISMÄSTAREN
Hans Holmér
STOCHOLMS POLISDISTRIKT
SKRIFTLIG BERÄTTELSE RÖRANDE MORDET PÅ STATSMINISTER OLOF PALME
A14205-3-C
Fredagen 1986-02-28
cirka klockan 23:23
Pikétgrupp SHA 3230:
Pinsp. Kjell Östling, pa:na Leif Svensson, Jan Hermansson, Claes Djurfeldt, Klas Gedda samt undertecknad blev utav SBC (SamBandsCentralen) klockan 23:23
dag som ovan beordrade från Beridarbansgatan till korsningen Sveavägen & Tunnelgatan i anledning av "skottlossning och man skjuten".
Cirka 20-30 sekunder senare anländer patrullen till brottsplatsen.
I samband med framkörningen Sveavägen fram, iakttager vi Pkom Gösta Söderströms fordon som också är på väg till platsen, och kommer in från Kungsgatan strax framför oss.
Framkomna till adressen ser vi offret liggandes på gångbanan kraftigt blödandes, samt en man och två kvinnor som försöker någon form av första hjälp.
Emellan denna plats samt uppställningsplatsen för bussen, befinner sig en kvinna, som senare skulle visa sig vara identisk med fru Lisbeth Palme.
Vidare finnes ytterligare 2-3 personer närvarande runt omkring den skottskadade.
Undertecknad får utav pinsp. Kjell Östling order att undersöka vad som skett varvid kontakt tages med kringstående vittnen.
Dessa uppger för patrull
Jan Hermansson & Claes Djurfeldt samt
Klas Gedda & undertecknad (Wikström), att gärningsmannen springandes försvunnit från platsen upp emot Luntmakaregatan, samt att han haft ett vittne strax efter sig.
Gärningsmannen beskrevs enligt följande:
Mansperson med mörkt hår, iklädd en mörkblå jacka alternativt rock samt bärandes någon form av keps som huvudbonad. Eventuellt skulle även gärningsmannen bära på en mindre väska.
Patrullerna upptager förföljandet Tunnelgatan fram och möter i korsningen med Luntmakargatan vittnen som omtalar att "bara för några sekunder sedan passerade två personer springandes som sedan försvann uppför trapporna mot Malmskillnadsgatan."
I korsningen med sistnämnda gata och Tunnelgatan, delar patrullerna på sig så att och Claes Gedda beger sig bort över Johannesplan och därstädes varande byggarbetsplats, samt patrullen Hermansson & Claes Djurfeldt beger sig David Bagares gata ned mot Regeringsgatan, (se separat berättelse).
Anledningen till att underteckad valde denna väg är dels beroende på möjligheterna att gömma sig på byggarbetsplatsen, dels att taga sig tillflykt in på Johannes kyrka och kyrkogård, ett handlande som tidigare varit aktuellt i samband med gripandet av Lars-Inge Svartenbrandt och Benny Lilja.
Vi fann emellertid inga spår här, utan bort emot Johannesgatan och Drivhusgränd, där patrullen mötte ett ungt par som omtalade att man gått Johannesgatan upp, och ej iakttagit några springande personer, ej heller någon med nämnda signalement,
De fann därför för gott att fortsätta Drivhusgränd ned mot Regeringsgatan. Då inga personer som stämde in på signalementet kunde iakttagas på Regeringsgatan, fortsatte därför patrullen ned trapporna mot Snickarbacken, och sedan ut mot Birger Jarlsgatan.
Mycket folk var i rörelse på sistnämnda gata dock ingen som kunde stämma in på den eftersökte
Tisdagen 1986-03-04
, delgavs undertecknad uppgiften att
- "en taxichaufför sett en mansperson, identisk med den efterspanade gärningsmannen, komma ned för trapporna vid Snickarbacken, för att sedan hoppa in i en bil och försvinna från platsen.
- Några sekunder senare skall en polispatrull bestående av två man kommit springandes samma väg ned mot Snickarbacken."
I anledning av det sistnämnda kan det inte uteslutas att det varit undertecknads patrull som varit på platsen, men det måste samtidigt understrykas att vi tyvärr inte kunnat iakttaga något som kan sättas i direkt samband med mordet på statsministern, utan att här förelegat ett tidsglapp på cirka 15 sekunder.
Patrullen vände så tillbaka och fortsatte sökandet in på Smala Gränd och bort emot David Bagares gata.
I korsningen av sistnämnda gator sammanträffade så patrullen med en av gatukontorets parkeringsövervakningsfordon och dess besättning om två kvinnor.
De omtalade att man befunnit sig på platsen under de sista minuterna, men ej kunnat iakttaga någon med sagda signalement, ej heller två springande manspersoner.
Patrullen sökte därefter alla restauranger, alla portar, alla klubbar och hotell, i ett område avgränsat av gatorna: Engelbrektsgatan - Kungsgatan - Malmskillnadsgatan - Kungstensgatan och ned till Birger Jarlsgatan igen.
Av ovan sagda kan det därför med gott fog antagas att gärningsmannens flyktväg varit följande: Tunnelgatan över Malmskillnadsgatan, David Bagares gata ned till Regeringsgatan, sedan norrut bort emot Snickarbacken.
Ned sistnämnda trappor och sedan in i ett väntande flyktfordon.
I övrigt se bif. skiss/karta över området.
Stockholm 1986-03-05
(Namnteckning)
Peter Wikström, pa
OCP / VD 3
I korsningen med sistnämnda gata och Tunnelgatan, delar patrullerna på sig så att och Claes Gedda beger sig bort över Johannesplan och därstädes varande byggarbetsplats, samt patrullen Hermansson & Claes Djurfeldt beger sig David Bagares gata ned mot Regeringsgatan, (se separat berättelse).
Anledningen till att underteckad valde denna väg är dels beroende på möjligheterna att gömma sig på byggarbetsplatsen, dels att taga sig tillflykt in på Johannes kyrka och kyrkogård, ett handlande som tidigare varit aktuellt i samband med gripandet av Lars-Inge Svartenbrandt och Benny Lilja.
Vi fann emellertid inga spår här, utan bort emot Johannesgatan och Drivhusgränd, där patrullen mötte ett ungt par som omtalade att man gått Johannesgatan upp, och ej iakttagit några springande personer, ej heller någon med nämnda signalement,
De fann därför för gott att fortsätta Drivhusgränd ned mot Regeringsgatan. Då inga personer som stämde in på signalementet kunde iakttagas på Regeringsgatan, fortsatte därför patrullen ned trapporna mot Snickarbacken, och sedan ut mot Birger Jarlsgatan.
Mycket folk var i rörelse på sistnämnda gata dock ingen som kunde stämma in på den eftersökte
Tisdagen 1986-03-04
, delgavs undertecknad uppgiften att
- "en taxichaufför sett en mansperson, identisk med den efterspanade gärningsmannen, komma ned för trapporna vid Snickarbacken, för att sedan hoppa in i en bil och försvinna från platsen.
- Några sekunder senare skall en polispatrull bestående av två man kommit springandes samma väg ned mot Snickarbacken."
I anledning av det sistnämnda kan det inte uteslutas att det varit undertecknads patrull som varit på platsen, men det måste samtidigt understrykas att vi tyvärr inte kunnat iakttaga något som kan sättas i direkt samband med mordet på statsministern, utan att här förelegat ett tidsglapp på cirka 15 sekunder.
Patrullen vände så tillbaka och fortsatte sökandet in på Smala Gränd och bort emot David Bagares gata.
I korsningen av sistnämnda gator sammanträffade så patrullen med en av gatukontorets parkeringsövervakningsfordon och dess besättning om två kvinnor.
De omtalade att man befunnit sig på platsen under de sista minuterna, men ej kunnat iakttaga någon med sagda signalement, ej heller två springande manspersoner.
Patrullen sökte därefter alla restauranger, alla portar, alla klubbar och hotell, i ett område avgränsat av gatorna: Engelbrektsgatan - Kungsgatan - Malmskillnadsgatan - Kungstensgatan och ned till Birger Jarlsgatan igen.
Av ovan sagda kan det därför med gott fog antagas att gärningsmannens flyktväg varit följande: Tunnelgatan över Malmskillnadsgatan, David Bagares gata ned till Regeringsgatan, sedan norrut bort emot Snickarbacken.
Ned sistnämnda trappor och sedan in i ett väntande flyktfordon.
I övrigt se bif. skiss/karta över området.
Stockholm 1986-03-05
(Namnteckning)
Peter Wikström, pa
OCP / VD 3
Protokoll fört vid förhör med, vårdare AGNETA Maria ADELHOLT, -
. Boende Kerstinbodagatan 7A, 3tr. 541 51 Katrineholm, tfn 0150-51438. För närvarande arbetslös samt sjukskriven. Förhöret hållet i Adelholts bostad den 23 december 1988 med början kl 12.10. Förhörsledare: krinsp Tuve Johansson. Förhörsvittne: krinsp Lennart Gustavsson.
Adelholt underrättad om att hon skall höras med anledning av att vara bekant till Christer Pettersson.
Adelholt tillfrågad om och hur och när hon träffade Christer första gången. Adelholt svarar att hon sommaren 1984, begav sig ut till sina bekanta Eje och Sonja Dahlberg, boende i Åsteråker. Hos Eje och Sonja Dahlberg i Österåker, fanns vid denna tidpunkt även Christer Pettersson. Christer hade Adelholt träffat vid ett tidigare tillfälle och detta var i Katrineholm, då han lämnade en skuld som Sonja Dahlberg hade till Adelholt.
Efter det att Adelholt och Christer bekantat sig med varandra i Österåker, så kom det sig så att de träffades i stort sett dagligen därefter. Christer flyttade ner till Katrineholm och pendlade sedan bitvis upp till Stockholm. Christer hade inget jobb vid denna tidpunkt och missbrukade sprit och amfetamin.
Även Adelholt var under denna tid inne
en missbruksperiod.
Adelholt uppfattade Christer såsom varande trevlig, artig och intelligent. Han hade som hon säger, talets gåva. han pratade mycket och ofta och verkade ha någonting att säga, när han väl pratade.
• Hylls el om blanketten används som larisattningsblad
Ex 1: Till originalpärm (in rföljd)
Protokoll fört vid förhör med, vårdare AGNETA Maria ADELHOLT, -
. Boende Kerstinbodagatan 7A, 3tr. 541 51 Katrineholm, tfn 0150-51438. För närvarande arbetslös samt sjukskriven. Förhöret hållet i Adelholts bostad den 23 december 1988 med början kl 12.10. Förhörsledare: krinsp Tuve Johansson. Förhörsvittne: krinsp Lennart Gustavsson.
Adelholt underrättad om att hon skall höras med anledning av att vara bekant till Christer Pettersson.
Adelholt tillfrågad om och hur och när hon träffade Christer första gången. Adelholt svarar att hon sommaren 1984, begav sig ut till sina bekanta Eje och Sonja Dahlberg, boende i Åsteråker. Hos Eje och Sonja Dahlberg i Österåker, fanns vid denna tidpunkt även Christer Pettersson. Christer hade Adelholt träffat vid ett tidigare tillfälle och detta var i Katrineholm, då han lämnade en skuld som Sonja Dahlberg hade till Adelholt.
Efter det att Adelholt och Christer bekantat sig med varandra i Österåker, så kom det sig så att de träffades i stort sett dagligen därefter. Christer flyttade ner till Katrineholm och pendlade sedan bitvis upp till Stockholm. Christer hade inget jobb vid denna tidpunkt och missbrukade sprit och amfetamin.
Även Adelholt var under denna tid inne
en missbruksperiod.
Adelholt uppfattade Christer såsom varande trevlig, artig och intelligent. Han hade som hon säger, talets gåva. han pratade mycket och ofta och verkade ha någonting att säga, när han väl pratade.
• Hylls el om blanketten används som larisattningsblad
Ex 1: Till originalpärm (in rföljd)
i grövre brottmål
07 Asrit
10 Lapanda ni
KD
10759
Seleton
Tuppgiftslamnare ichernamn och finans
Stockholm 02 Arbeisenhet
RK-M2 03 Upprattat(d) av
Krins, T ANdersson 09 Brett mod vilket uppgiften hör samman
Mordet på Olof Palme 10
04 Forsattningsblad
7:24
05
06
Utskrittsdatum
881228/CT
Х
Fathers Dro1
Promcmoris
sak
Protokoll fört vid förhör med sjukpensionären_ OFSTAD, Erling f. -
, Gillbostråket 53 A, 191 70 Rotebro, tfn: 08 754 15 83. Förhöret hållet på Dagcentret i Rotebro Centrum, tisdagen den 27 december 1988 med början kl. 12.45. Förhörsledare: Krinsp Tommy Andersson och Bengt Ödmark, utan tillgång till förhörsvittne.
Ofstad underrättades om att han skall höras såsom kamrat till Christer Pettersson.
Angående den nu uppkomna situationen, med Christer Pettersson häktad såsom misstänkt för att ha mördat llof Palme, uppgav Ofstad att Christer Pettersson vid något tillfälle berättat att han varit inne i Stockholms City under mordkvällen. Under den tid som Christer Pettersson befunnit sig inne i Stockholms City hade Ulf Spinnars legat i Christer Petterssons lägenhet i Rotebro fram till dess att denne kommit hem vid 23.00-24.00 tiden.
Christer Pettersson har också berättat för Ofstad att Spinnars hört's i ärendet och då sagt att Christer Pettersson återkom till lägenheten först vid 01tiden eller däromkring. Christer Pettersson, som ansåg Spinnars tidsangivelse helt felaktig, tyckte att det var dumt av denne att inte kunna hålla rätt på nånting då uppgiften i sig skulle kunna medföra att Christer Pettersson blev misstänkt.
RPS 463.2.1-4 98-01 25 000 set ALLF 200 8 004 Ekonomityck Blanketten 8008
Vid samma tillfälle som det som relaterats ovan, sade Christer Pettersson också att han och Spinnars varit kraftigt oeniga om när Christer Pettersson kommit hem på merdkvällen. De hade grälat om saken: en dispyt som dock måste ha varit av tillfällig karaktär, då Ofstad vet att de umgåtts mycket även efteråt.
• Ifylis ej om blenketten används eam forlattningsbled.
Ex 1: Till originalpärm (i or-följd)
i grövre brottmål
07 Asrit
10 Lapanda ni
KD
10759
Seleton
Tuppgiftslamnare ichernamn och finans
Stockholm 02 Arbeisenhet
RK-M2 03 Upprattat(d) av
Krins, T ANdersson 09 Brett mod vilket uppgiften hör samman
Mordet på Olof Palme 10
04 Forsattningsblad
7:24
05
06
Utskrittsdatum
881228/CT
Х
Fathers Dro1
Promcmoris
sak
Protokoll fört vid förhör med sjukpensionären_ OFSTAD, Erling f. -
, Gillbostråket 53 A, 191 70 Rotebro, tfn: 08 754 15 83. Förhöret hållet på Dagcentret i Rotebro Centrum, tisdagen den 27 december 1988 med början kl. 12.45. Förhörsledare: Krinsp Tommy Andersson och Bengt Ödmark, utan tillgång till förhörsvittne.
Ofstad underrättades om att han skall höras såsom kamrat till Christer Pettersson.
Angående den nu uppkomna situationen, med Christer Pettersson häktad såsom misstänkt för att ha mördat llof Palme, uppgav Ofstad att Christer Pettersson vid något tillfälle berättat att han varit inne i Stockholms City under mordkvällen. Under den tid som Christer Pettersson befunnit sig inne i Stockholms City hade Ulf Spinnars legat i Christer Petterssons lägenhet i Rotebro fram till dess att denne kommit hem vid 23.00-24.00 tiden.
Christer Pettersson har också berättat för Ofstad att Spinnars hört's i ärendet och då sagt att Christer Pettersson återkom till lägenheten först vid 01tiden eller däromkring. Christer Pettersson, som ansåg Spinnars tidsangivelse helt felaktig, tyckte att det var dumt av denne att inte kunna hålla rätt på nånting då uppgiften i sig skulle kunna medföra att Christer Pettersson blev misstänkt.
RPS 463.2.1-4 98-01 25 000 set ALLF 200 8 004 Ekonomityck Blanketten 8008
Vid samma tillfälle som det som relaterats ovan, sade Christer Pettersson också att han och Spinnars varit kraftigt oeniga om när Christer Pettersson kommit hem på merdkvällen. De hade grälat om saken: en dispyt som dock måste ha varit av tillfällig karaktär, då Ofstad vet att de umgåtts mycket även efteråt.
• Ifylis ej om blenketten används eam forlattningsbled.
Ex 1: Till originalpärm (i or-följd)
Protokoll fört vid vittnes förhör med assistent MALM, Sigrid Lovisaf. -
. Boende Holmbodavägen 17, 191 77 Sollentuna, tfn: 754 09 27. Arbetsplats: Skogsindustrier, Villagatan 1 114 32 Stockholm, tfn: 789 29 47. Förhöret hållet tisdagen den 27 december 1988 med början klockan 13.00. Förhöret hållet i Malms bostad på Holmbodavägen 17 i Sollentuna. Förhörsledare: Krinsp Lennart Gustavsson Förhörsvittne: Krinsp Tuve Johansson
Inledning
Malm är delgiven att hon skall höras upplysningsvis gällande de uppgifter som hon telefonledes har lämnat till RK-A2, daterat den 20 december 1988.
Fru Malm berättar att hon under 1988, vid väldigt många tillfällen har åkt pendeltåget till och från stationen Rotebro. Vid ett flertal tillfällen, fru Malm säger ungefär tio till tjugo gånger, har hon lagt märke till en man som hon har sett på perrongen på stationen i Rotebro. Malm har lagt märke till den här mannen p.g.a att han avviker från andra människor. Mannen har vid samtliga tillfällen varit ensam och då varit berusad. Malm har sett mannen vid olika tillfällen då hon kommit till pendeltåget och även när hon har åkt därifrån.
Vid de tilfällen när hon har sett mannen så har det varit i anslutning till stationen på Rotebro och företrädesvis då på perrongen.
Malm säger att hon lägger märke till den här mannen därför att han går oharmoniskt och väcker uppmärksamhet med sin gångstil. Malm säger att de gånger som hon har sett mannen ifråga, så har personen varit påverkad. Hon kan dock inte säga om det varit av alkohol eller någon annan drog.
I1ylis ej om blankellen används sem fortsattningsblad
Ex 1: Til originalpārm (i nr-F#ljd)
Protokoll fört vid vittnes förhör med assistent MALM, Sigrid Lovisaf. -
. Boende Holmbodavägen 17, 191 77 Sollentuna, tfn: 754 09 27. Arbetsplats: Skogsindustrier, Villagatan 1 114 32 Stockholm, tfn: 789 29 47. Förhöret hållet tisdagen den 27 december 1988 med början klockan 13.00. Förhöret hållet i Malms bostad på Holmbodavägen 17 i Sollentuna. Förhörsledare: Krinsp Lennart Gustavsson Förhörsvittne: Krinsp Tuve Johansson
Inledning
Malm är delgiven att hon skall höras upplysningsvis gällande de uppgifter som hon telefonledes har lämnat till RK-A2, daterat den 20 december 1988.
Fru Malm berättar att hon under 1988, vid väldigt många tillfällen har åkt pendeltåget till och från stationen Rotebro. Vid ett flertal tillfällen, fru Malm säger ungefär tio till tjugo gånger, har hon lagt märke till en man som hon har sett på perrongen på stationen i Rotebro. Malm har lagt märke till den här mannen p.g.a att han avviker från andra människor. Mannen har vid samtliga tillfällen varit ensam och då varit berusad. Malm har sett mannen vid olika tillfällen då hon kommit till pendeltåget och även när hon har åkt därifrån.
Vid de tilfällen när hon har sett mannen så har det varit i anslutning till stationen på Rotebro och företrädesvis då på perrongen.
Malm säger att hon lägger märke till den här mannen därför att han går oharmoniskt och väcker uppmärksamhet med sin gångstil. Malm säger att de gånger som hon har sett mannen ifråga, så har personen varit påverkad. Hon kan dock inte säga om det varit av alkohol eller någon annan drog.
I1ylis ej om blankellen används sem fortsattningsblad
Ex 1: Til originalpārm (i nr-F#ljd)
i grövre brottmåt
O vanitt
.8 Lopande a
KD 10715-B
Stockholm 02 Arbciscant RK/A2 . 3 Uprattatlday
telelon Krinsp Håkan Ström 7912 9 Brett med vilket uppgiften hor samman Mordet på Olof Palme 10 sak
14 Fortsatt
uppgift om nare (clicrnamn och lonom
ningsbled
05
06
Utskriftsdatum
FO.hashiro
Promemorh
Protokoll fört vid förhör med pensionären Stenholm. ARNE Viktor född -
boende Kavallerigatan 89, nb, 194 33 Upplands Väsby, tfn 0760-89685. Förhöret är hållet den 27/12 1988 med början kl. 13.30. Förhörsplats: Den hördes bostad, Förhörsledare: Krinsp Håkan Ström: Förhörsvittne: Krinsp Lars Hamrén.
Stenholm hade per telefon meddelat att han hade kompletterande upplysningar till det ärende han tidigare förhörts om.
Med hjälp av en almanacka uppgav Stenholm att Christer hade kommit hem till honom vid 23-24-tiden den 4 eller 5 mars 1986. Stenholm är dock osäker på detta. I övrigt vad som hände vid besöket har Stenholm inget att tillägga i förhållande till tidigare förhör.
Stenholm berättade att vid okänt datum på våren 1986 hade Christer passerat utanför Stenholms bostad. Christer hade frågat om han fick komma in. Christer blev insläppt. Stenholm hade dock ingen sprit hemma. I övrigt har Stenbolm ej haft något samröre med Christer. Han har dock sett honom på avstånd vid några tillfällen.
Vid förhörstillfället var Stenholm nykter. Han hade ej druckit alkohol på tre dagar.
Förhöret avslutat klockan 14.00. stbckholm dag som ovan
RPS 483 2.1-4 88-01 20 000 se ALLF 400 u 004 Ekonomitryck Blanketten 80e
kart Ström, krinsp
• Hylls ej om blanketter enviade som lortssningsblad
Ex 1: Till originalpärm (i nrfod)
i grövre brottmåt
O vanitt
.8 Lopande a
KD 10715-B
Stockholm 02 Arbciscant RK/A2 . 3 Uprattatlday
telelon Krinsp Håkan Ström 7912 9 Brett med vilket uppgiften hor samman Mordet på Olof Palme 10 sak
14 Fortsatt
uppgift om nare (clicrnamn och lonom
ningsbled
05
06
Utskriftsdatum
FO.hashiro
Promemorh
Protokoll fört vid förhör med pensionären Stenholm. ARNE Viktor född -
boende Kavallerigatan 89, nb, 194 33 Upplands Väsby, tfn 0760-89685. Förhöret är hållet den 27/12 1988 med början kl. 13.30. Förhörsplats: Den hördes bostad, Förhörsledare: Krinsp Håkan Ström: Förhörsvittne: Krinsp Lars Hamrén.
Stenholm hade per telefon meddelat att han hade kompletterande upplysningar till det ärende han tidigare förhörts om.
Med hjälp av en almanacka uppgav Stenholm att Christer hade kommit hem till honom vid 23-24-tiden den 4 eller 5 mars 1986. Stenholm är dock osäker på detta. I övrigt vad som hände vid besöket har Stenholm inget att tillägga i förhållande till tidigare förhör.
Stenholm berättade att vid okänt datum på våren 1986 hade Christer passerat utanför Stenholms bostad. Christer hade frågat om han fick komma in. Christer blev insläppt. Stenholm hade dock ingen sprit hemma. I övrigt har Stenbolm ej haft något samröre med Christer. Han har dock sett honom på avstånd vid några tillfällen.
Vid förhörstillfället var Stenholm nykter. Han hade ej druckit alkohol på tre dagar.
Förhöret avslutat klockan 14.00. stbckholm dag som ovan
RPS 483 2.1-4 88-01 20 000 se ALLF 400 u 004 Ekonomitryck Blanketten 80e
kart Ström, krinsp
• Hylls ej om blanketter enviade som lortssningsblad
Ex 1: Till originalpärm (i nrfod)
Protokoll fört vid förhör med sjukpensionären BERG, Leif Vilhelm f. -
, Hammarbyvägen 54, nb., 194 36 Upplands Väsby, tfn: 0760 705 26. Förhöret hållet i Bergs bostad med början kl. 11.00, tisdagen den 27 december 1988. Förhörsledare: Krinsp Tommy Andersson och Bengt Ödmark, utan tillgång till förhörsvittne.
Berg underrättas om att anledningen till förhöret är hans bekantskap med den i ärendet häktade Christer Pettersson samt ett "tips" som Berg lämnat till inspektör Ulvsten i Märsta pd, gällande Christer Petterssons kraftiga amfetaminmissbruk. Tipset som är nedtecknat på ett spaningsuppslag, narkotikaärenden, är dagtecknat 1986=03=25.
I sak uppgav Berg att han kom i kontakt med Christer Pettersson troligen 1984 och då genom deras gemensamma bekant Ulf Spinnars, som Berg känt och umgåtts med sedan mitten på 1970-talet.
Under hösten 1985 och fram till årsskiftet 1985/86 hade Berg, som vid den tiden bodde på Hagvägen i Upplands Väsby, Spinnars inneboende hos sig. Detta upphörde i och med att Spinnars vid ett tillfälle misshandlade Berg, som efter detta flyttade hem till sin mor i Skokloster, då han inte längre tordes bo kvar i sin lägenhet.
Efter att i början eller mitten av februari 1986 ha flyttat från moderns bostad i Skokloster till ett inackorderingshem, beläget på Kavallerigatan i Upplands Väsby, kom Berg så småningom att flytta till sin nuvarande lägenhet.
Under hösten och vintern 1985. då han hade Spinnars inneboende hos sig, levde de båda liksom Christer Pettersson - i ett kraftigt narkotikamissbruk.
ifriis ej om Dien kellen anvende som fortsaaingsblad
Ex 1: Til
Protokoll fört vid förhör med sjukpensionären BERG, Leif Vilhelm f. -
, Hammarbyvägen 54, nb., 194 36 Upplands Väsby, tfn: 0760 705 26. Förhöret hållet i Bergs bostad med början kl. 11.00, tisdagen den 27 december 1988. Förhörsledare: Krinsp Tommy Andersson och Bengt Ödmark, utan tillgång till förhörsvittne.
Berg underrättas om att anledningen till förhöret är hans bekantskap med den i ärendet häktade Christer Pettersson samt ett "tips" som Berg lämnat till inspektör Ulvsten i Märsta pd, gällande Christer Petterssons kraftiga amfetaminmissbruk. Tipset som är nedtecknat på ett spaningsuppslag, narkotikaärenden, är dagtecknat 1986=03=25.
I sak uppgav Berg att han kom i kontakt med Christer Pettersson troligen 1984 och då genom deras gemensamma bekant Ulf Spinnars, som Berg känt och umgåtts med sedan mitten på 1970-talet.
Under hösten 1985 och fram till årsskiftet 1985/86 hade Berg, som vid den tiden bodde på Hagvägen i Upplands Väsby, Spinnars inneboende hos sig. Detta upphörde i och med att Spinnars vid ett tillfälle misshandlade Berg, som efter detta flyttade hem till sin mor i Skokloster, då han inte längre tordes bo kvar i sin lägenhet.
Efter att i början eller mitten av februari 1986 ha flyttat från moderns bostad i Skokloster till ett inackorderingshem, beläget på Kavallerigatan i Upplands Väsby, kom Berg så småningom att flytta till sin nuvarande lägenhet.
Under hösten och vintern 1985. då han hade Spinnars inneboende hos sig, levde de båda liksom Christer Pettersson - i ett kraftigt narkotikamissbruk.
ifriis ej om Dien kellen anvende som fortsaaingsblad
Ex 1: Til
Protokoll fört vid vittnesförhör med WIKANDER, Lars Eric f, -
, Solängsvägen 96, 191 54 Sollentuna, tưn: 08 - 754 61 04. Anställd såsom platsförmedlare, Arbetsförinedlingen Sollentuna, tfn 08 - 352650. förhöret hållet på rikskriminalen onsdagen den 28 december 1988 med början klockan 14.25. Förhörsledare: Krinsp Roger Jansson, RK. Förhörsvittne: Ej tillgängligt.
Vikander har inledningsvis upplysts om att han höres med anledning av utredningen angående mordet på Olof Palme. Wikander har vidare underrättats om att han höres upplysningsvis, främst beträffande sina kontakter med den i utredningen misstänkte Christer Pettersson, då denne vid ett flertal til.). - fällen enligt uppgift varit i kontakt med Wikander i dennes egenskap, av platsförmedlare på Arbetsförmedlingen i Sollentuna.
Som framgår av ovan är Wikander anställd såsom platsförmedlare på Arbetsförmedlingen i Sollentuna. I egenskap av sådan kom han att för första gången komma i kontakt med Pettersson i november månad 1985. Under förhöret har Wikander tillgång till Petterssons akt och han kan av denna utläsa att denna första kontakt ägde rum 85-11-13. Wikander uppger beträffande denna första kontakt att han dessförinnan hade studerat Petterssons akt och därvid dragit slutsatsen att Pettersson sannolikt skulle komma att bli tämligen svårplacerad på arbetsmarknaden. För varje daganteckning i nämnda akt är handläggarens
Wikanders första intryck av Pettersson var, oaktat den uppfattning han fått efter att ha studerat Petterssons akt, att Pettersson ändock föreföll att vilja ha hjälp med att söka jobb.
Hylls ej om blankellen används som fortslunin 9sblad.
Ex1: Till original aim in r-följd)
Protokoll fört vid vittnesförhör med WIKANDER, Lars Eric f, -
, Solängsvägen 96, 191 54 Sollentuna, tưn: 08 - 754 61 04. Anställd såsom platsförmedlare, Arbetsförinedlingen Sollentuna, tfn 08 - 352650. förhöret hållet på rikskriminalen onsdagen den 28 december 1988 med början klockan 14.25. Förhörsledare: Krinsp Roger Jansson, RK. Förhörsvittne: Ej tillgängligt.
Vikander har inledningsvis upplysts om att han höres med anledning av utredningen angående mordet på Olof Palme. Wikander har vidare underrättats om att han höres upplysningsvis, främst beträffande sina kontakter med den i utredningen misstänkte Christer Pettersson, då denne vid ett flertal til.). - fällen enligt uppgift varit i kontakt med Wikander i dennes egenskap, av platsförmedlare på Arbetsförmedlingen i Sollentuna.
Som framgår av ovan är Wikander anställd såsom platsförmedlare på Arbetsförmedlingen i Sollentuna. I egenskap av sådan kom han att för första gången komma i kontakt med Pettersson i november månad 1985. Under förhöret har Wikander tillgång till Petterssons akt och han kan av denna utläsa att denna första kontakt ägde rum 85-11-13. Wikander uppger beträffande denna första kontakt att han dessförinnan hade studerat Petterssons akt och därvid dragit slutsatsen att Pettersson sannolikt skulle komma att bli tämligen svårplacerad på arbetsmarknaden. För varje daganteckning i nämnda akt är handläggarens
Wikanders första intryck av Pettersson var, oaktat den uppfattning han fått efter att ha studerat Petterssons akt, att Pettersson ändock föreföll att vilja ha hjälp med att söka jobb.
Hylls ej om blankellen används som fortslunin 9sblad.
Ex1: Till original aim in r-följd)
Protokoll fört vid förhör med,
hemsamariten HEDBERG, EVER1 Anders född -
. Bor S:t Eriksplan 17, 2 tr. 112 31 Stockholm, ej telefon. Anställd Socialförvaltningen Botkyrka, okänt tfn. nr. Hedberg vistas för närvarande under adress RisnäsGursö, Pl 5317, 871 01 Härnösand, tfn 0611-40404. Förhöret hållet i Hedbergs tillfälliga bostad Risnäs Gursö, den 28 december 1988, med början klockan 18.05. Förhörsledare: krinsp Thure Nässén och krins Thomas Carlsson. Förhörsvittne: ej tillgängligt. Bandupptagning.
Hedberg underrättas om att förhöret gäller ett av honom inringt tips, angående Christer Pettersson. Uppslaget har beteckningen ko 10690 och är daterat 881219.
Hedberg berättar om den aktuella händelsen, som enligt honom inträffade sammaren -87, han tror att det är i början av juli månad, nämnda år. Hedberg är lite osäker på och säger att händelsen kan eventuellt ha inträffat vid samma tidpunkt år 1986.
Hedberg berättar vidare att Harry Mikkalinna och hans familj, tillsammans med en person vid namin Christer Pettersson, kom helt överraskande och hälsade på vid den tidigare nämnda tidpunkten. Hedberg uppger vidare att sällskapet var på väg mot Kramfors. Hedberg kommer fortsättningsvis i förhöret att kallas för Evert.
Eryals ej om blanketten används som fortelinin 9sblad,
Ex 1: Till
Protokoll fört vid förhör med,
hemsamariten HEDBERG, EVER1 Anders född -
. Bor S:t Eriksplan 17, 2 tr. 112 31 Stockholm, ej telefon. Anställd Socialförvaltningen Botkyrka, okänt tfn. nr. Hedberg vistas för närvarande under adress RisnäsGursö, Pl 5317, 871 01 Härnösand, tfn 0611-40404. Förhöret hållet i Hedbergs tillfälliga bostad Risnäs Gursö, den 28 december 1988, med början klockan 18.05. Förhörsledare: krinsp Thure Nässén och krins Thomas Carlsson. Förhörsvittne: ej tillgängligt. Bandupptagning.
Hedberg underrättas om att förhöret gäller ett av honom inringt tips, angående Christer Pettersson. Uppslaget har beteckningen ko 10690 och är daterat 881219.
Hedberg berättar om den aktuella händelsen, som enligt honom inträffade sammaren -87, han tror att det är i början av juli månad, nämnda år. Hedberg är lite osäker på och säger att händelsen kan eventuellt ha inträffat vid samma tidpunkt år 1986.
Hedberg berättar vidare att Harry Mikkalinna och hans familj, tillsammans med en person vid namin Christer Pettersson, kom helt överraskande och hälsade på vid den tidigare nämnda tidpunkten. Hedberg uppger vidare att sällskapet var på väg mot Kramfors. Hedberg kommer fortsättningsvis i förhöret att kallas för Evert.
Eryals ej om blanketten används som fortelinin 9sblad,
Ex 1: Till
Stockholm
i grävre brottet
7 Avsnitt
OB LOpanden
62 Artelsenhet
KD 10785
Uppgiftslånare leternamn och 10-Ramn)
04 Foalsattningsblad
RK-A2 3 Lipprattato) av
Icon Krinsp Jansson 09 Brott med vilket uppgitten hör samman
Mordet på Olof Palme 10 sak
05
05
Utskriftsdatum
Forhorsprol
sro memoria
890102/GI
Protokoll fört vid vittnesförhör med MALMGREN, Håkan Olof f. -
. Polarisvägen 7 A, 175 60 Järfälla, tfn: 08 - 38 80 68. Anställd såsom kontorschef, Arbetsförmedlingen i Upplands Väsby, tfn: 0760 931 85. Förhöret hållet på rikskriminalen fredagen den 31 december 1988 med början klockan 09.15. Förhörsledare: Krinsp Roger Jansson, RK-A Förhörsvittne: Ej tillgängligt.
Malmgren har inledningsvis upplysts om att han höres med anledning av utredningen angående mordet på blof Palme. Malmgren har vidare upplysts om att han höres upplysningsvis och att förhöret avser att utreda uppgifter beträffande den i utredningen misstänkte Christer Pettersson, vilken Malmgren, i egenskap av tjänsteman på Arbetsförmedlingen i Sollentuna kommit ha med att göra under början av 1986.
Som framgår av ovan tjänstgjorde Malmgren tidigare på Arbetsförmedlingen i Sollentuna. Han tjänstgjorde där från oktober 1983 till och med april månad 1986 såsom biträdande kontorschef. Dessförinnan hade han tjänstgjort där som arbetsförmedlare. I maj månad 1986 började Malmgren såsom kontorschef på arbetsförmedlingen i Upplands Väsby.
RPS 4632.1-488-01 25 000 se ALLE 400 R 004 Ekonomityok Blanketten 2008
Malmgren uppger sig mycket väl veta vem Christer Pettersson är. Att Christer Pettersson är den som tidningar och massmedia kallar "41-åringen" och är den som nu misstänks för mordet på Olof Palme, fick Malmgren reda på redan samma dag som ingripandet mot Pettersson gjordes. Malmgren var denna dag på ett sammanträde på Arbetsförmedlingens kontor i Sollentuna och då detta sammanträde avslutats var personalen på kontoret medvetna om vem den misstänkte
ANUNS UD 10105-9 (HANDLINGAR BOŠN AF)
Ifysis el om blanketten används som fortsattningsblad
Ex 1: Til originalnaim (i nr-fija)
Stockholm
i grävre brottet
7 Avsnitt
OB LOpanden
62 Artelsenhet
KD 10785
Uppgiftslånare leternamn och 10-Ramn)
04 Foalsattningsblad
RK-A2 3 Lipprattato) av
Icon Krinsp Jansson 09 Brott med vilket uppgitten hör samman
Mordet på Olof Palme 10 sak
05
05
Utskriftsdatum
Forhorsprol
sro memoria
890102/GI
Protokoll fört vid vittnesförhör med MALMGREN, Håkan Olof f. -
. Polarisvägen 7 A, 175 60 Järfälla, tfn: 08 - 38 80 68. Anställd såsom kontorschef, Arbetsförmedlingen i Upplands Väsby, tfn: 0760 931 85. Förhöret hållet på rikskriminalen fredagen den 31 december 1988 med början klockan 09.15. Förhörsledare: Krinsp Roger Jansson, RK-A Förhörsvittne: Ej tillgängligt.
Malmgren har inledningsvis upplysts om att han höres med anledning av utredningen angående mordet på blof Palme. Malmgren har vidare upplysts om att han höres upplysningsvis och att förhöret avser att utreda uppgifter beträffande den i utredningen misstänkte Christer Pettersson, vilken Malmgren, i egenskap av tjänsteman på Arbetsförmedlingen i Sollentuna kommit ha med att göra under början av 1986.
Som framgår av ovan tjänstgjorde Malmgren tidigare på Arbetsförmedlingen i Sollentuna. Han tjänstgjorde där från oktober 1983 till och med april månad 1986 såsom biträdande kontorschef. Dessförinnan hade han tjänstgjort där som arbetsförmedlare. I maj månad 1986 började Malmgren såsom kontorschef på arbetsförmedlingen i Upplands Väsby.
RPS 4632.1-488-01 25 000 se ALLE 400 R 004 Ekonomityok Blanketten 2008
Malmgren uppger sig mycket väl veta vem Christer Pettersson är. Att Christer Pettersson är den som tidningar och massmedia kallar "41-åringen" och är den som nu misstänks för mordet på Olof Palme, fick Malmgren reda på redan samma dag som ingripandet mot Pettersson gjordes. Malmgren var denna dag på ett sammanträde på Arbetsförmedlingens kontor i Sollentuna och då detta sammanträde avslutats var personalen på kontoret medvetna om vem den misstänkte
ANUNS UD 10105-9 (HANDLINGAR BOŠN AF)
Ifysis el om blanketten används som fortsattningsblad
Ex 1: Til originalnaim (i nr-fija)
Protokoll fört vid förhör med pensionären PETTERSSON, Carl Gustav Christer f. -
. Förhöret hållet på kriminal. vårdsanstalten Österåker i Akersberga 1988-12-30 med början klockan 12.30. Förhörsledare: Krinsp Jerker Söderblom och krinsp Ingvar Kjellvås. Pettersson biträdes under förhör av advokat Arne Liljeros. Föghöret indikteras på band.
Förhöret avser komplettering till tidigare förhör angående mordet på statsminister Olof Palme samt mordförsök på fru Lisbeth Palme.
Pettersson underrättas om att de delgivna misstankarna mot honom kvarstår.
att han icke utfört de delgivna
Pettersson vidhåller som ti gärningarna.
Petterssan, som fortsättningsvis under förhöret kommer att kallas vid förnamnet Christer, underrättas om att vi inledningsvis ska redovisa utredningsläget beträffande de utredningsåtgärder som påkallats av honom.
Christer underrättas inledningsvis om att inget nytt förhör har hållits med Ingalill Myhrberg sedan vi sist redovisade för Christer om hennes förhörsuppgifter.
Christer har påkallat förhör med henne för att få klargjort att han sympatiserar med socialdemokraterna, samt att han var en "Palmevän".
Nytt förhör kommer att hållas med Myhrberg, bl.a då gällande Christers begäran att styrka Erlanders autograf i hans pass.
Protokoll fört vid förhör med pensionären PETTERSSON, Carl Gustav Christer f. -
. Förhöret hållet på kriminal. vårdsanstalten Österåker i Akersberga 1988-12-30 med början klockan 12.30. Förhörsledare: Krinsp Jerker Söderblom och krinsp Ingvar Kjellvås. Pettersson biträdes under förhör av advokat Arne Liljeros. Föghöret indikteras på band.
Förhöret avser komplettering till tidigare förhör angående mordet på statsminister Olof Palme samt mordförsök på fru Lisbeth Palme.
Pettersson underrättas om att de delgivna misstankarna mot honom kvarstår.
att han icke utfört de delgivna
Pettersson vidhåller som ti gärningarna.
Petterssan, som fortsättningsvis under förhöret kommer att kallas vid förnamnet Christer, underrättas om att vi inledningsvis ska redovisa utredningsläget beträffande de utredningsåtgärder som påkallats av honom.
Christer underrättas inledningsvis om att inget nytt förhör har hållits med Ingalill Myhrberg sedan vi sist redovisade för Christer om hennes förhörsuppgifter.
Christer har påkallat förhör med henne för att få klargjort att han sympatiserar med socialdemokraterna, samt att han var en "Palmevän".
Nytt förhör kommer att hållas med Myhrberg, bl.a då gällande Christers begäran att styrka Erlanders autograf i hans pass.
Tillägg till förhör med:
MAL M. Sigrid Lovisa f. -
Avseende förhör hållet tisdagen den 27 december 1988 med början klockan 13.00.
Dag som ovan, klockan 13.11 lästes förhörsprotokollet upp för Malm via telefon. Hon godkände detta med följande påpekanden:
På sidan 2, står att den högra dörren_till pendeltågsstationen var stängd. 5å var ej fallet utan mannen får inte upp dörren på grund av sitt tillstånd (alkoholpåverkan). Malm tillägger också att mannen blev inte arg för att han inte fick upp dörren utan han var allmänt på dåligt humör.
Den bild han sett på mannen i tidningen på arbetsplatsen hade han sett den 21 december 1998. Tidningen var Huvudstabladet från Helsingfors. Hon är osäker på tidningens datering men det var den senaste de fått. Tidningen fanns på informationsavdelningen.
Förda anteckningar lästes upp för Malm och godkändes.
Pelancer
Johansson
Kykom
- Idylis ei om blanketten används som for settningsblad
Ex 1: Till originalpärm (i nir-följd)
Tillägg till förhör med:
MAL M. Sigrid Lovisa f. -
Avseende förhör hållet tisdagen den 27 december 1988 med början klockan 13.00.
Dag som ovan, klockan 13.11 lästes förhörsprotokollet upp för Malm via telefon. Hon godkände detta med följande påpekanden:
På sidan 2, står att den högra dörren_till pendeltågsstationen var stängd. 5å var ej fallet utan mannen får inte upp dörren på grund av sitt tillstånd (alkoholpåverkan). Malm tillägger också att mannen blev inte arg för att han inte fick upp dörren utan han var allmänt på dåligt humör.
Den bild han sett på mannen i tidningen på arbetsplatsen hade han sett den 21 december 1998. Tidningen var Huvudstabladet från Helsingfors. Hon är osäker på tidningens datering men det var den senaste de fått. Tidningen fanns på informationsavdelningen.
Förda anteckningar lästes upp för Malm och godkändes.
Pelancer
Johansson
Kykom
- Idylis ei om blanketten används som for settningsblad
Ex 1: Till originalpärm (i nir-följd)
Myhrberg, Ingalill Birgit, f -
, med adress Jägaregatan 14, ,641 31 Katrineholm, tfn 0150-517 18. Anst: Dagcentret Hasselbacken, Tulpanvägen 9, 641 50 Katrineholm, tfn 0150-565 30.
Förhöret hållet i Myhrbergs bostad måndagen den 2 jan 1989, med början klockan 16.2.
Förhörsledare: Krinsp Tommy Andersson och Gunnar Johansson utan tillgång till förhörsvittne.
Fru Myhrwerg delgavs att hon skall höras såsom före detta fästmö till Christer Pettersson. Förhöret är ett komplement till tidigare förhör och delvis begärt av Pettersson.
Inledningsvis ombads fru Myhrberg att berätta något om Christer Petterssons förhållande till religion. Angående detta uppgav hon att han var intresserad av kyrkor och att han hade mer än ordinära kunskaper om bibeln, ur vilken han ur vissa kapitel kunde citera hela stycken.
Christer Petterssons farfar var aktiv inom frikyrkan - troligen pingstvän, Christers far var hårt uppfostrad vad gäller ordning och uppförande men hade inte anammat sin fars religiositet. Inte heller Christers mor var religiös.
Såsom komplement till tidigare frågor gällande Christer Petterssosns klädsel uppgav fru Myhrwerg att hon aldrig har sett honom i mössa enligt vad hon nu kan minnas. Däremot figurerar en blå halsduk någonstans i hennes medvetande. Frågor om när, var och hur kan hon dock ej besvara.
stytis ej om blanketten används som fortsättningsblad
Ex 1: Till originalpärm (i nr-följd)
Myhrberg, Ingalill Birgit, f -
, med adress Jägaregatan 14, ,641 31 Katrineholm, tfn 0150-517 18. Anst: Dagcentret Hasselbacken, Tulpanvägen 9, 641 50 Katrineholm, tfn 0150-565 30.
Förhöret hållet i Myhrbergs bostad måndagen den 2 jan 1989, med början klockan 16.2.
Förhörsledare: Krinsp Tommy Andersson och Gunnar Johansson utan tillgång till förhörsvittne.
Fru Myhrwerg delgavs att hon skall höras såsom före detta fästmö till Christer Pettersson. Förhöret är ett komplement till tidigare förhör och delvis begärt av Pettersson.
Inledningsvis ombads fru Myhrberg att berätta något om Christer Petterssons förhållande till religion. Angående detta uppgav hon att han var intresserad av kyrkor och att han hade mer än ordinära kunskaper om bibeln, ur vilken han ur vissa kapitel kunde citera hela stycken.
Christer Petterssons farfar var aktiv inom frikyrkan - troligen pingstvän, Christers far var hårt uppfostrad vad gäller ordning och uppförande men hade inte anammat sin fars religiositet. Inte heller Christers mor var religiös.
Såsom komplement till tidigare frågor gällande Christer Petterssosns klädsel uppgav fru Myhrwerg att hon aldrig har sett honom i mössa enligt vad hon nu kan minnas. Däremot figurerar en blå halsduk någonstans i hennes medvetande. Frågor om när, var och hur kan hon dock ej besvara.
stytis ej om blanketten används som fortsättningsblad
Ex 1: Till originalpärm (i nr-följd)
föe fru Myhrberg tycker att hon borde komma ihåg ifall Christer hade någon relation till skulpturen, då ju även han var intagen på sjukhuset ifråga just de åren och därför borde ha ett intresse av att diskutera tillverkaren och vem det var. Någon sådan diskussion kan dock inte fru Myhrberg påminna sig.
Förhöret slut klockan 17.30 dag som ovan. Uppläst och godkänt.
Tennheleo
Lucas
Tommy Andersson
llylis elom blankellen används som forsatiningsblad
Ex 1: Till originalparm (i nr-följd)
föe fru Myhrberg tycker att hon borde komma ihåg ifall Christer hade någon relation till skulpturen, då ju även han var intagen på sjukhuset ifråga just de åren och därför borde ha ett intresse av att diskutera tillverkaren och vem det var. Någon sådan diskussion kan dock inte fru Myhrberg påminna sig.
Förhöret slut klockan 17.30 dag som ovan. Uppläst och godkänt.
Tennheleo
Lucas
Tommy Andersson
llylis elom blankellen används som forsatiningsblad
Ex 1: Till originalparm (i nr-följd)
PROTOKOLL
över förhör med, fredagen den 30/9 1985 13. 1014.20 på kriminalafdelningen. Förhöret av krinsp Alf Andersson utan tillgång av förhörsyittne.underrättades om att han skulle höras i utredningen om mordet på Olof Palme och att förhöret grundade sig på attvarit aktuell 1 terroristutredningen 1977, inxux den s k Krösher-ligan.uppger sig vara införstådd med anledningen till förhöret och har hela tiden väntat sig bli förhörd med anledning av sin "terrorist-stämpel"uppger att hans inblandning i Radio 88 endast grundade sig på hans tekniska intresse.och andra inblandade var närmast anarkister som hade roligt genom att leka katt och råtta med myndigheterna som jagade deras illegala radiosändare.kom sent in i radio 88.tog avstånd från det hela den dag han sammanfördes med Jsom ville attskulle gö några tekniska finesser för "Folkets fängelses" räkning. Den antyddes att gnon prominent skulle kidnappas och detta brott ingick icke ihumanistiska tänkesätt.uppger att Radio 88 och den gemenskap som bildats mellan "medlem marna splittrades.har endast kontakt medochLanser attär en vanlig välartad medborgare som han har en del gemensamt.startade en elektronikfirma och lelt te direktör och sprang på krogen så att firman gick i konkurs.har mest sociala kontakter medoch detta är endast mer sporadiskt.har endast etterst små kontakter medbor i Uppsala och är en god familjefar.läste bl a fysik under fängels i sitt yrke.kommer snart att doktorer
PROTOKOLL
över förhör med, fredagen den 30/9 1985 13. 1014.20 på kriminalafdelningen. Förhöret av krinsp Alf Andersson utan tillgång av förhörsyittne.underrättades om att han skulle höras i utredningen om mordet på Olof Palme och att förhöret grundade sig på attvarit aktuell 1 terroristutredningen 1977, inxux den s k Krösher-ligan.uppger sig vara införstådd med anledningen till förhöret och har hela tiden väntat sig bli förhörd med anledning av sin "terrorist-stämpel"uppger att hans inblandning i Radio 88 endast grundade sig på hans tekniska intresse.och andra inblandade var närmast anarkister som hade roligt genom att leka katt och råtta med myndigheterna som jagade deras illegala radiosändare.kom sent in i radio 88.tog avstånd från det hela den dag han sammanfördes med Jsom ville attskulle gö några tekniska finesser för "Folkets fängelses" räkning. Den antyddes att gnon prominent skulle kidnappas och detta brott ingick icke ihumanistiska tänkesätt.uppger att Radio 88 och den gemenskap som bildats mellan "medlem marna splittrades.har endast kontakt medochLanser attär en vanlig välartad medborgare som han har en del gemensamt.startade en elektronikfirma och lelt te direktör och sprang på krogen så att firman gick i konkurs.har mest sociala kontakter medoch detta är endast mer sporadiskt.har endast etterst små kontakter medbor i Uppsala och är en god familjefar.läste bl a fysik under fängels i sitt yrke.kommer snart att doktorer
forts.uppger att han är ingenjör och anställd vid KTH.
Vid förfrågan om vadgjorde när Palme mördades uppgeratt han var ensam hemma i sin bostad. Vid en okänd tidpunkt innan TV-programme slutat för dagen ringdeoch talade om att han hört på radio Stock holm att Palme blivit mördad på Sveavägen.är av uppfattningen attkörde taxi mordnatten.förväntade sig att det skulle bli någon extra nyhetsutsändning på TV och följde programmet till slut men ingenting meddelades om mordet.gick ej till vila utan lyssnade på radion och fick då bekräftelse på vadhört på Rgdio Stockholm.
Vid genomgång av de namn som finns i terroristu tredningen sägerhan kände ett få tal och de flesta såg han först vid rättegången.
Beträffandeuppgeratt han av en ren till fällighet träffade henne för en tid sedan.hjälpte henne att starta en bil som hade urladdat batteri.hartsviter"av terroristërendet och är psykist nedgången sedan dess.uppger att hans poditiska uppfattning ligger till vänster om VPK.uppger att han högakatade Palme som en framstående vänsterpolitiker,har ingen aning om vem eller vilka som ligger bakom mordet på Palme. Förhöret delgiget efter anteckningar och godkänt. Sthlm som, ovan
Du hlunni
ALT Anderssonhar långt brunaktigt rufsigt helskägg och har haft detta intakt långt innan Palme mördades.
АА
forts.uppger att han är ingenjör och anställd vid KTH.
Vid förfrågan om vadgjorde när Palme mördades uppgeratt han var ensam hemma i sin bostad. Vid en okänd tidpunkt innan TV-programme slutat för dagen ringdeoch talade om att han hört på radio Stock holm att Palme blivit mördad på Sveavägen.är av uppfattningen attkörde taxi mordnatten.förväntade sig att det skulle bli någon extra nyhetsutsändning på TV och följde programmet till slut men ingenting meddelades om mordet.gick ej till vila utan lyssnade på radion och fick då bekräftelse på vadhört på Rgdio Stockholm.
Vid genomgång av de namn som finns i terroristu tredningen sägerhan kände ett få tal och de flesta såg han först vid rättegången.
Beträffandeuppgeratt han av en ren till fällighet träffade henne för en tid sedan.hjälpte henne att starta en bil som hade urladdat batteri.hartsviter"av terroristërendet och är psykist nedgången sedan dess.uppger att hans poditiska uppfattning ligger till vänster om VPK.uppger att han högakatade Palme som en framstående vänsterpolitiker,har ingen aning om vem eller vilka som ligger bakom mordet på Palme. Förhöret delgiget efter anteckningar och godkänt. Sthlm som, ovan
Du hlunni
ALT Anderssonhar långt brunaktigt rufsigt helskägg och har haft detta intakt långt innan Palme mördades.
АА
är själv hörd i Palmeutredningen enär han förekommer på uppslag U 8214. Efter förhöret hartänkt on han kumat lämna någon uppgift som kunde vara till nytta i bordspaningarna med vägledning av att han känner till förhållanden från terroristutredningen år 1977.uppger att han medverkade i Radio 88 som tekniskt kunnigeumgicks vid denna tid med en man som heterEn kväll på 70-talet i samband med att Radio 88 pågick komhem till sin bostadsadress efter att ha varit ute och druckit sprit. Närkom till sin port blev han gripne och införd i en bil och blev utfrågad av falska polisen,var ej involverad i Radio 88 eller annan kriminell verksamhet och förekom icke i utreningen om terrorism över huvud tzget.tpor att det var israeliska säkerhetstjänsten Moss som låg bakom ingripandet.anser att polisen bör höraså att korrekta uppgifter erhålles.vill även tala om att det fanns en engelsk journalist som hetersom sannolikt var högerextrem och nystisk enligtuppfattniminns även att det fanns en mystisk person som ej blev känd i utredningen som heter eller kallas föruppger att det finns länkningar mellan personer i terrorutredningen 1977 och det mord son förövades på en arabisk man i Lillehammer i Norge. Polisen bör undersöka personkemin i detta mord contra terroristutredningen.vill även ange att högerextremisterna fick sina vapen, evad (kan förmoda från en läkare som finns namngiven i terroristutredningen enär han stora vapenarsenal togs i beslag.0000000
är själv hörd i Palmeutredningen enär han förekommer på uppslag U 8214. Efter förhöret hartänkt on han kumat lämna någon uppgift som kunde vara till nytta i bordspaningarna med vägledning av att han känner till förhållanden från terroristutredningen år 1977.uppger att han medverkade i Radio 88 som tekniskt kunnigeumgicks vid denna tid med en man som heterEn kväll på 70-talet i samband med att Radio 88 pågick komhem till sin bostadsadress efter att ha varit ute och druckit sprit. Närkom till sin port blev han gripne och införd i en bil och blev utfrågad av falska polisen,var ej involverad i Radio 88 eller annan kriminell verksamhet och förekom icke i utreningen om terrorism över huvud tzget.tpor att det var israeliska säkerhetstjänsten Moss som låg bakom ingripandet.anser att polisen bör höraså att korrekta uppgifter erhålles.vill även tala om att det fanns en engelsk journalist som hetersom sannolikt var högerextrem och nystisk enligtuppfattniminns även att det fanns en mystisk person som ej blev känd i utredningen som heter eller kallas föruppger att det finns länkningar mellan personer i terrorutredningen 1977 och det mord son förövades på en arabisk man i Lillehammer i Norge. Polisen bör undersöka personkemin i detta mord contra terroristutredningen.vill även ange att högerextremisterna fick sina vapen, evad (kan förmoda från en läkare som finns namngiven i terroristutredningen enär han stora vapenarsenal togs i beslag.0000000
Slagning beträffande:Stockholm
CKR
Behörighet saknas
CBR
Fordon saknas
PBR
Förekommer ej
ASP
Förekommer ej
ISP
Sign:77APE
Innehar pass
Förekommer med adress som ovan. Skild.
NPN Innehar ej vapen enl. Sthlms pd.
Slagning beträffande:Stockholm
CKR
Behörighet saknas
CBR
Fordon saknas
PBR
Förekommer ej
ASP
Förekommer ej
ISP
Sign:77APE
Innehar pass
Förekommer med adress som ovan. Skild.
NPN Innehar ej vapen enl. Sthlms pd.
PROTOKOLL
över förhör med byggnadssnickarenhållet på rikskriminalen fredagen den 30 september 1988 med början kl. 11.05. Delgivet godkänt och slut kl. 12.00. Förhöret hållet av krinsp Alf Andersson utan tillgång av förhörsvittne.
somunderrättades om att förhöret ingår i utredningen av mordet på Olofsamröre med de personer som ingick i terroristutredningen 1977 där det bl a planerats att taga dåvarande invandrarministern Anna-Greta Leijon som gisslan.säger sig vara införstådd med anledningen till förhöret och uppger att han endast var ytterst begränsat delaktig i brottsligheten och ite än İNTE i dag har full vetskap om vad som var sant och riktigt.uppger att det alltsedan terroristhandlingarna avslöjades år 1977 har ingenting av sådan karaktär av intresse förevarit i den krets som
vistas.hade under den tid som var aktuell i terroristutredningeninneboende i sin lägenhet som består av fyra rum.ochvar de som låg bakom bomben not Mac Donalds och dömdes för detta brott._var även hörd i detta samt i övrigt i utredningen om Radio 88 därvar behjälplig med radioutrustningen.uppger atthar jhaft en elektronicfirma påi Stockholm som gått i konkurs.har alkoholproblem.ochumgås ej längre.blev retad påenär detne smet från en stor telefonräkning när han flyttade frånDet är flera år sedanhade något egentligt sammanträffande medBeträffandeuppgeratt denne är konstruktör/uppfinnare/
PROTOKOLL
över förhör med byggnadssnickarenhållet på rikskriminalen fredagen den 30 september 1988 med början kl. 11.05. Delgivet godkänt och slut kl. 12.00. Förhöret hållet av krinsp Alf Andersson utan tillgång av förhörsvittne.
somunderrättades om att förhöret ingår i utredningen av mordet på Olofsamröre med de personer som ingick i terroristutredningen 1977 där det bl a planerats att taga dåvarande invandrarministern Anna-Greta Leijon som gisslan.säger sig vara införstådd med anledningen till förhöret och uppger att han endast var ytterst begränsat delaktig i brottsligheten och ite än İNTE i dag har full vetskap om vad som var sant och riktigt.uppger att det alltsedan terroristhandlingarna avslöjades år 1977 har ingenting av sådan karaktär av intresse förevarit i den krets som
vistas.hade under den tid som var aktuell i terroristutredningeninneboende i sin lägenhet som består av fyra rum.ochvar de som låg bakom bomben not Mac Donalds och dömdes för detta brott._var även hörd i detta samt i övrigt i utredningen om Radio 88 därvar behjälplig med radioutrustningen.uppger atthar jhaft en elektronicfirma påi Stockholm som gått i konkurs.har alkoholproblem.ochumgås ej längre.blev retad påenär detne smet från en stor telefonräkning när han flyttade frånDet är flera år sedanhade något egentligt sammanträffande medBeträffandeuppgeratt denne är konstruktör/uppfinnare/
forts.har hört attintresserat sig för samernas välfärd och att dett numera upptarpolitiska intressen. Beträffandeuppgeratt han har mycket gemensamt med denne. De har bl a en lokal tillsammans påi den fastighet därbor.har sin snickarutrustning mm i lokalen.uppger attär anställd vid Kungl Tekniska Högskolan (KTH)är av uppfattningen attej hyser några extrema politiska intressen. Det som förde ini terroristsammanhang var hans intresse av radioteknik och icke politik.tror sig veta attej har några kontakter med andra personer som förekommer i terroristutredningen.delges namn ur utredningen och påminner sig då atttalat om att han hjälpt |att starta en bil som hade dåligt batteri. Det var troligen vintern 87-88.uppger att han har sin dagbok kyar från -86. Dagboken ger ej besked om vadgjorde den 28/2 1986.är dock näst intill säker på att han kördet taxi den natten och vill minnas att han passetat mordplatsen kott innan mordet hände.körde Sveavägen norrut.har icke märkt något särskilt.fick veta om mordet via "Radio Stockholm" på natten.säger sig vara av meningen att det var denna radiostation har lyssnat på.vet att han var ute aktuell natt ivart fall.uppger sig icke vara särskilt politisk intresserad och deltog ej i val 1988.säger sig vara ansluten fackligt till syndikalisteterna, Politis anser sigdela den uppfattning om medmänsklighet som Olof Palme företr de.anser att de som var svenskar inom Radio 88 hade Olof Palmes synsä på omvärlden.anser att det var vettvillingensom förd in dem på terroristisk verksamhet.uppger att det icke finns någon gru för terroristverksamhet i Sverige enär det inte finns någon förtryckande diktatur eller förd politik i övrigt som föder terrorism.
forts.har hört attintresserat sig för samernas välfärd och att dett numera upptarpolitiska intressen. Beträffandeuppgeratt han har mycket gemensamt med denne. De har bl a en lokal tillsammans påi den fastighet därbor.har sin snickarutrustning mm i lokalen.uppger attär anställd vid Kungl Tekniska Högskolan (KTH)är av uppfattningen attej hyser några extrema politiska intressen. Det som förde ini terroristsammanhang var hans intresse av radioteknik och icke politik.tror sig veta attej har några kontakter med andra personer som förekommer i terroristutredningen.delges namn ur utredningen och påminner sig då atttalat om att han hjälpt |att starta en bil som hade dåligt batteri. Det var troligen vintern 87-88.uppger att han har sin dagbok kyar från -86. Dagboken ger ej besked om vadgjorde den 28/2 1986.är dock näst intill säker på att han kördet taxi den natten och vill minnas att han passetat mordplatsen kott innan mordet hände.körde Sveavägen norrut.har icke märkt något särskilt.fick veta om mordet via "Radio Stockholm" på natten.säger sig vara av meningen att det var denna radiostation har lyssnat på.vet att han var ute aktuell natt ivart fall.uppger sig icke vara särskilt politisk intresserad och deltog ej i val 1988.säger sig vara ansluten fackligt till syndikalisteterna, Politis anser sigdela den uppfattning om medmänsklighet som Olof Palme företr de.anser att de som var svenskar inom Radio 88 hade Olof Palmes synsä på omvärlden.anser att det var vettvillingensom förd in dem på terroristisk verksamhet.uppger att det icke finns någon gru för terroristverksamhet i Sverige enär det inte finns någon förtryckande diktatur eller förd politik i övrigt som föder terrorism.
Protokoll fört vid förhör med tjänstemannen vid socialförvaltningen Lars Olof Pettri Lind, ro -
, med uppgiven adress Hagvägen 2, 191 47 Sollentuna eller Box 153, 191 23 Sollentuna, tfn 19-96 96 45. (Lind har yrkesförbud från socialförvaltningen). Förhöret hållet måndagen den 2 januari 1989 ed början klockan 13.00. När ande vid förhöret är advokat Peter Altin. Förhörsledare krinsp Bengt İdmark och krinsp Ila Eriksson.
Lind underrättad om att han skall höras upplysningsvis om sin bekantskap med
den för Palme=mordet misstänkte och häktade Christer Pettersson.
Lind uppger att han känner Pettersson. Dom bor båda i Sollentuna. Han brukar träffa Pettersson i Edsbergsparken och dricka en öl. Under sommaren som förflutit har dessa sammanträffanden ej skett så många gånger som under 1983-84 då dom träffades mer frekvent, Lind hänvisar till sitt politiska engagemang som skäl till varför han ej träffat Pettersson så ofta under senare tid och anledningen till att han inte kan vara ute mycket.
Lind flyttade till Edsberg under 1983 eller 1984 och det var som sagt under denna tid som han flyktigt kom att känna Pettersson. Lind förklarar detta så att han understundom brukar besöka nämnda park för att koppla av med en öl och föra samtal med dem som brukade besöka parken. Anledningen till att Lind brukade prata mest med Pettersson var att han ansåg Pettersson vara en tämligen intelligent person och Lind vill definitivt inte definiera Pettersson som A-lagare.
Lind tillfrågas om sitt kontroversiella politiska engagemang och om detta var ett av samtalsämnena mellan honom och Pettersson, varefter lind uppger att Pettersson ej över huvud taget är politiskt intresserad. Lind vet inte heller
Sylfs ej om blanketten används som orsáttningsblad
Ex 1: Till originalpärm (i nr-fold)
Protokoll fört vid förhör med tjänstemannen vid socialförvaltningen Lars Olof Pettri Lind, ro -
, med uppgiven adress Hagvägen 2, 191 47 Sollentuna eller Box 153, 191 23 Sollentuna, tfn 19-96 96 45. (Lind har yrkesförbud från socialförvaltningen). Förhöret hållet måndagen den 2 januari 1989 ed början klockan 13.00. När ande vid förhöret är advokat Peter Altin. Förhörsledare krinsp Bengt İdmark och krinsp Ila Eriksson.
Lind underrättad om att han skall höras upplysningsvis om sin bekantskap med
den för Palme=mordet misstänkte och häktade Christer Pettersson.
Lind uppger att han känner Pettersson. Dom bor båda i Sollentuna. Han brukar träffa Pettersson i Edsbergsparken och dricka en öl. Under sommaren som förflutit har dessa sammanträffanden ej skett så många gånger som under 1983-84 då dom träffades mer frekvent, Lind hänvisar till sitt politiska engagemang som skäl till varför han ej träffat Pettersson så ofta under senare tid och anledningen till att han inte kan vara ute mycket.
Lind flyttade till Edsberg under 1983 eller 1984 och det var som sagt under denna tid som han flyktigt kom att känna Pettersson. Lind förklarar detta så att han understundom brukar besöka nämnda park för att koppla av med en öl och föra samtal med dem som brukade besöka parken. Anledningen till att Lind brukade prata mest med Pettersson var att han ansåg Pettersson vara en tämligen intelligent person och Lind vill definitivt inte definiera Pettersson som A-lagare.
Lind tillfrågas om sitt kontroversiella politiska engagemang och om detta var ett av samtalsämnena mellan honom och Pettersson, varefter lind uppger att Pettersson ej över huvud taget är politiskt intresserad. Lind vet inte heller
Sylfs ej om blanketten används som orsáttningsblad
Ex 1: Till originalpärm (i nr-fold)
grövre brottmål
07 Avsnill
08 Lopande nr
KD
10405-K
Tuppgiftslämnare (cflernamn och förnamn)
Stockholm 02 Acbetsenhet.
RK-A2 03 Upprullald av
telefon Krkon Söderblom og Broll mer vilkel oppgitten hor samman
Mordet på Olof Palme 1 sak
04 Forsåll
ningsblad
05
06
Utskriftsdatum
890103/GT
Förhörsprot
Promc norite
Protokoll fört vid förhör med pensionären PETTERSSON, Carl Gustav Christer f. -
. Förhöret hållel på kriminalvårdsanstalten Österåker i Akersberga, 1989-C1-03, med början klockan 11.20. Förhörsledare: Krkom Jerker Söderblom och krinsp Ingvar Kjellvås. Pettersson biträdes under förhöret av advokat Arne Liljeros. Fürhöret indikteras på band.
Förhöret avser komplettering till tidigare förhör angående mordet på statsminister Olof Palme samt mordförsök på fru Lisbeth Palme.
Pettersson underrättas om att de delgivna misstankarna mot honom kvarstår.
Pettersson vidhåller att han icke utfört de delgivna gärningarna. Christer vill ha fört till protokollet "jag har icke mördat statsminister Olof Palme och icke försökt mörda fru Lisbeth Palme, så sant jag heter Christer Pettersson".
Pettersson kommer fortsättningsvis i förhöret att kallas vid förnamnet Christer.
Christer underrättas om att inledningsvis så skall vi även i detta förhör redovisa de utredningsåtgärder som påkallats av honom.
RPS 163 2.1-0 18-01 26 000 SCL ALLF 400 n04 Ekonomitryck Blanketten B00B
Redovisningen gäller enbart de åtgärder där det skett någon form av uppföljning. Sista förhöret avbröts i samband med att förhörsledaren redovisade förhör som hållits med polismän som hörde Christer den 28 maj 1986.
Nylis ei om blanketten används som fortslingsblad
Ex 1: Till originalpärm (i nr-följd)
grövre brottmål
07 Avsnill
08 Lopande nr
KD
10405-K
Tuppgiftslämnare (cflernamn och förnamn)
Stockholm 02 Acbetsenhet.
RK-A2 03 Upprullald av
telefon Krkon Söderblom og Broll mer vilkel oppgitten hor samman
Mordet på Olof Palme 1 sak
04 Forsåll
ningsblad
05
06
Utskriftsdatum
890103/GT
Förhörsprot
Promc norite
Protokoll fört vid förhör med pensionären PETTERSSON, Carl Gustav Christer f. -
. Förhöret hållel på kriminalvårdsanstalten Österåker i Akersberga, 1989-C1-03, med början klockan 11.20. Förhörsledare: Krkom Jerker Söderblom och krinsp Ingvar Kjellvås. Pettersson biträdes under förhöret av advokat Arne Liljeros. Fürhöret indikteras på band.
Förhöret avser komplettering till tidigare förhör angående mordet på statsminister Olof Palme samt mordförsök på fru Lisbeth Palme.
Pettersson underrättas om att de delgivna misstankarna mot honom kvarstår.
Pettersson vidhåller att han icke utfört de delgivna gärningarna. Christer vill ha fört till protokollet "jag har icke mördat statsminister Olof Palme och icke försökt mörda fru Lisbeth Palme, så sant jag heter Christer Pettersson".
Pettersson kommer fortsättningsvis i förhöret att kallas vid förnamnet Christer.
Christer underrättas om att inledningsvis så skall vi även i detta förhör redovisa de utredningsåtgärder som påkallats av honom.
RPS 163 2.1-0 18-01 26 000 SCL ALLF 400 n04 Ekonomitryck Blanketten B00B
Redovisningen gäller enbart de åtgärder där det skett någon form av uppföljning. Sista förhöret avbröts i samband med att förhörsledaren redovisade förhör som hållits med polismän som hörde Christer den 28 maj 1986.
Nylis ei om blanketten används som fortslingsblad
Ex 1: Till originalpärm (i nr-följd)
i grövre brotimet
07 Avsnitt
08 Lande nr
KD 10813
i Lippgiftslilmrore (efternamn och foremn)
Stockholm 12 Arbeisen het RK A-2 13 Liporattal(d) ay
telefon Krinspinge üveng O Brolt nad vilket uppgiften har samman* Mordet på Olof Palme 11 I *ak
14 Forisatt
ningablad
05
06
UI 9*rillsdatum
Förhörsprot
Promemorie 1989-01-06 EA
Protkoll fört vid förhör med KÖZBER, Waldemar Alojzy, född -
. Boende Kung Hans väg 57A, 191 76 Sollentuna, tfn. 18-7547968. Kozber är arbetsös sedan tre år tillbaka. Förhöret hållet tisdagen den 3 januari 1989 med början klockan 11.45. Förhörsplats: RK A-2 lokaler på Kungsholmsgatan 37 i Stockholm. Förhörsledare: Krinsp Inge Uvemo och Tuve Johansson. Inga övriga närvarande. Bandupptagning.
Kozber höres i Palmeutredningen.
Kozber informerades vidare om att anledningen till förhöret är kozbers bekantskap med Christer Pettersson.
Waldemar Kozber kommer fortsättningsvis att kallas Waldemar.
Waldemar berättar att han flyttade till Sverige 1971. Han kom då från Polen som var hemlandet. Anledningen till att han flyttade till Sverige var att hans mamma något tidigare emigrerat till Sverige och han flyttade till henne.
RPS 483 2.1-489-01 25 000 set ALLF 400 B 9D4 Ekonomiley Blanketten 2018
På adressen Kung Hans väg S7A i Sollentuna, har han bott sedan året 1983 eller 1994. Han har dock bott på denna adress hela tiden och bor där fortfarande. På fråga om han bor själv eller delar lägenheten med någon, så uppger han att han bor helt ensam. Han har dock haft besök av en polsk kamrat där i cirka 10 dagar men denne bor ej längre hos honom. Det omtalade besöket ägde rum i december, från idag sett cirka 3-4 veckor sedan.
O ANUN=10754-4 (koll. kondole ausb.), 10742-A (holl. rötland)
Hylls ej om bankeiten används som torliiningsblad
Ex 1: Till originalpärm (i nr-följd)
i grövre brotimet
07 Avsnitt
08 Lande nr
KD 10813
i Lippgiftslilmrore (efternamn och foremn)
Stockholm 12 Arbeisen het RK A-2 13 Liporattal(d) ay
telefon Krinspinge üveng O Brolt nad vilket uppgiften har samman* Mordet på Olof Palme 11 I *ak
14 Forisatt
ningablad
05
06
UI 9*rillsdatum
Förhörsprot
Promemorie 1989-01-06 EA
Protkoll fört vid förhör med KÖZBER, Waldemar Alojzy, född -
. Boende Kung Hans väg 57A, 191 76 Sollentuna, tfn. 18-7547968. Kozber är arbetsös sedan tre år tillbaka. Förhöret hållet tisdagen den 3 januari 1989 med början klockan 11.45. Förhörsplats: RK A-2 lokaler på Kungsholmsgatan 37 i Stockholm. Förhörsledare: Krinsp Inge Uvemo och Tuve Johansson. Inga övriga närvarande. Bandupptagning.
Kozber höres i Palmeutredningen.
Kozber informerades vidare om att anledningen till förhöret är kozbers bekantskap med Christer Pettersson.
Waldemar Kozber kommer fortsättningsvis att kallas Waldemar.
Waldemar berättar att han flyttade till Sverige 1971. Han kom då från Polen som var hemlandet. Anledningen till att han flyttade till Sverige var att hans mamma något tidigare emigrerat till Sverige och han flyttade till henne.
RPS 483 2.1-489-01 25 000 set ALLF 400 B 9D4 Ekonomiley Blanketten 2018
På adressen Kung Hans väg S7A i Sollentuna, har han bott sedan året 1983 eller 1994. Han har dock bott på denna adress hela tiden och bor där fortfarande. På fråga om han bor själv eller delar lägenheten med någon, så uppger han att han bor helt ensam. Han har dock haft besök av en polsk kamrat där i cirka 10 dagar men denne bor ej längre hos honom. Det omtalade besöket ägde rum i december, från idag sett cirka 3-4 veckor sedan.
O ANUN=10754-4 (koll. kondole ausb.), 10742-A (holl. rötland)
Hylls ej om bankeiten används som torliiningsblad
Ex 1: Till originalpärm (i nr-följd)
Protokoll fört vid förhör med, KARLSSON, LARS Göran Valter, -
. Stenbäcksgatan 16. Box 12, 598 00 Vimmerby, tfn 0492-155 01. Förtidspensionär sedan slutet av 70talet.
Förhöret hållet på Stenbäckens sjukhem i Vimmerby, onsdagen den 4 januari 1989 med början klockan 09.45. Förhörsledare: krinsp Roger Jansson, Rikskriminalen. Förhörsvittne: ej tillgängligt.
Karlsson har inledningsvis upplysts, om att han höres med anledning av utredning angående mordet på Olof Palme. Karlsson har vidare underrättats om att han höres upplysningsvis, främst beträffande den i utredningen misstänkte Christer Pettersson, vilken Karlsson enligt uppgift varit i kontakt med under 1987.
Karlsson uppger att han första gången kom i kontakt med Christer Pettersson, troligen under 1987. Karlsson uppger i detta sammanhang att han vid denna tid, nyttjade ett läkemedel vid namn Nozinan. Till följd av denna medicinering, var Karlsson vid denna tid tämligen apatisk och som han själv uttrycker det "saknade egen vilja". Av samma anledning hade Karlsson tämligen svårt med tidsbegreppen. Karlsson uppger sig dock ha ett mycket gott minne, varför han väl kommer ihåg vad han företagit sig, men möjligen har svårt att precisera tider.
Karlsson vill minnas att han någon gång i mars eller april 1987, blev utskriven från Danderyds sjukhus. Han hade då lyckats erhålla en egen lägenhet, med adress Stationsvägen 6. i Roslags Näsby, Täby. Karlsson uppger att han, då han hade bott i denna lägenhet i möjligen två eller tre månaders tid, en
- atys ei om banketton används som fortsättningsblad
Ex 1: Till orginal arm (i nr folid)
Protokoll fört vid förhör med, KARLSSON, LARS Göran Valter, -
. Stenbäcksgatan 16. Box 12, 598 00 Vimmerby, tfn 0492-155 01. Förtidspensionär sedan slutet av 70talet.
Förhöret hållet på Stenbäckens sjukhem i Vimmerby, onsdagen den 4 januari 1989 med början klockan 09.45. Förhörsledare: krinsp Roger Jansson, Rikskriminalen. Förhörsvittne: ej tillgängligt.
Karlsson har inledningsvis upplysts, om att han höres med anledning av utredning angående mordet på Olof Palme. Karlsson har vidare underrättats om att han höres upplysningsvis, främst beträffande den i utredningen misstänkte Christer Pettersson, vilken Karlsson enligt uppgift varit i kontakt med under 1987.
Karlsson uppger att han första gången kom i kontakt med Christer Pettersson, troligen under 1987. Karlsson uppger i detta sammanhang att han vid denna tid, nyttjade ett läkemedel vid namn Nozinan. Till följd av denna medicinering, var Karlsson vid denna tid tämligen apatisk och som han själv uttrycker det "saknade egen vilja". Av samma anledning hade Karlsson tämligen svårt med tidsbegreppen. Karlsson uppger sig dock ha ett mycket gott minne, varför han väl kommer ihåg vad han företagit sig, men möjligen har svårt att precisera tider.
Karlsson vill minnas att han någon gång i mars eller april 1987, blev utskriven från Danderyds sjukhus. Han hade då lyckats erhålla en egen lägenhet, med adress Stationsvägen 6. i Roslags Näsby, Täby. Karlsson uppger att han, då han hade bott i denna lägenhet i möjligen två eller tre månaders tid, en
- atys ei om banketton används som fortsättningsblad
Ex 1: Till orginal arm (i nr folid)
Protokoll fört vid förhör med hemsamariten Hedberg, Evert Anders, fd -
, bor Sankt Eriksplan 17, 2tr, 112 31 Stockholm, ej tfn. Anställd socialförvaltningen Botkyrka, okänt telefonnummer. Hedberg vistas förnärvarande under adress Ris näs. Gussjö byn, pl 5317, 871 00 Härnösand, tfn 0611-40404. Förhöret är ett telefonförhör hållet den 4 januari 1999 med början klockan 10.45. Förhörsledare krinsp Thure Nässén.
Hedberg underrättades om att förhöret är en komplettering till det förhär som hölls den 28 december 1988. Förhöret ingår i utredningen av mordet på statsminister Olof Palme.
har beteckningen k 10690.
Hedberg tillfrågades om han i dag kan erinra sig hur Christer var klädd vid sin ankomst till hans och Ankis stuga uppe i Risnäs endera sommaren 1986 eller 1997.
var
Hedberg uppger nu att det med all sannolikhet har varit sommaren 1986 som Christer och familjen Sandberg kom på besök. Han grundar sin uppfattning på att det sommaren 86 på att hans och Ankis son Ludvig då var mycket liten. Sonen är ju född i februari månad detta år och Hedberg kommer ihåg att besöket ägde rum när sonen endast var "ett litet knyte". Vid ankomsten var Christer troligen iförd jeans, mörka till färgen, troligen mörkblåa. Han har även för sig att han hade någonting mörkt, endera jacka eller tröja på överkroppen.
Hedberg tillfrågades vidare om han kunde erinra sig hur Christer såg
Protokoll fört vid förhör med hemsamariten Hedberg, Evert Anders, fd -
, bor Sankt Eriksplan 17, 2tr, 112 31 Stockholm, ej tfn. Anställd socialförvaltningen Botkyrka, okänt telefonnummer. Hedberg vistas förnärvarande under adress Ris näs. Gussjö byn, pl 5317, 871 00 Härnösand, tfn 0611-40404. Förhöret är ett telefonförhör hållet den 4 januari 1999 med början klockan 10.45. Förhörsledare krinsp Thure Nässén.
Hedberg underrättades om att förhöret är en komplettering till det förhär som hölls den 28 december 1988. Förhöret ingår i utredningen av mordet på statsminister Olof Palme.
har beteckningen k 10690.
Hedberg tillfrågades om han i dag kan erinra sig hur Christer var klädd vid sin ankomst till hans och Ankis stuga uppe i Risnäs endera sommaren 1986 eller 1997.
var
Hedberg uppger nu att det med all sannolikhet har varit sommaren 1986 som Christer och familjen Sandberg kom på besök. Han grundar sin uppfattning på att det sommaren 86 på att hans och Ankis son Ludvig då var mycket liten. Sonen är ju född i februari månad detta år och Hedberg kommer ihåg att besöket ägde rum när sonen endast var "ett litet knyte". Vid ankomsten var Christer troligen iförd jeans, mörka till färgen, troligen mörkblåa. Han har även för sig att han hade någonting mörkt, endera jacka eller tröja på överkroppen.
Hedberg tillfrågades vidare om han kunde erinra sig hur Christer såg
Protokoll fört vid förhör med diversearb. Holmqvist, ANDERS Holger född -
Skjutbanevägen 34 191 41 Sollentuna tfn 08/356447. Adress till föräldrahemmet. Holmqvist är arbetslös. Han höres onsdagen den 4 januari 1989 med början kl 11.21 i RKA2:s lokaler på Kungsholmsgatan 37 i Stockholm. Förhörsledare: Krinsp Inge UVemo och Tuve Johansson. Inga övriga närvarande. Bandupptagning.
Hågge Holmqvist höres i Palmeutredningen.
Holmqvist informeras vidare om att anledningen till förhöret är Holmqvists bekantskap med krister Pettersson.
Anders Holger Holmqvist uppger att han kallas Hågge och han kommer att kallas HÅgge i förhöret.
Hågge uppger att han bor hemma hos sina föräldrar. Han flyttade hem senast 1987 då han frigavs från Håga-anstalten.
Hågge uppger att han känt Krister Pettersson i ca 5 år. De träffades första gången i Sollentuna centrum och han menar att det kan ha varit kring år 1984 till 1985. Bekantskapen har vuxit med tiden som gått och idag menar Hågge att han känner Krister Pettersson bra.
Hågge beskriver Krister Pettersson så som att han såg ut året -84 - AS, som han ser ut idag raggarfrissa och en liten pröjsare. Hågge tror att hans bekantskap med Krister Pettersson knöts via Ulf Spinnars. Spinnars känner HÅgge sedan gammalt.
tys et om blanketten enyande som farila Sliningsblad
Ex 1: Till
Protokoll fört vid förhör med diversearb. Holmqvist, ANDERS Holger född -
Skjutbanevägen 34 191 41 Sollentuna tfn 08/356447. Adress till föräldrahemmet. Holmqvist är arbetslös. Han höres onsdagen den 4 januari 1989 med början kl 11.21 i RKA2:s lokaler på Kungsholmsgatan 37 i Stockholm. Förhörsledare: Krinsp Inge UVemo och Tuve Johansson. Inga övriga närvarande. Bandupptagning.
Hågge Holmqvist höres i Palmeutredningen.
Holmqvist informeras vidare om att anledningen till förhöret är Holmqvists bekantskap med krister Pettersson.
Anders Holger Holmqvist uppger att han kallas Hågge och han kommer att kallas HÅgge i förhöret.
Hågge uppger att han bor hemma hos sina föräldrar. Han flyttade hem senast 1987 då han frigavs från Håga-anstalten.
Hågge uppger att han känt Krister Pettersson i ca 5 år. De träffades första gången i Sollentuna centrum och han menar att det kan ha varit kring år 1984 till 1985. Bekantskapen har vuxit med tiden som gått och idag menar Hågge att han känner Krister Pettersson bra.
Hågge beskriver Krister Pettersson så som att han såg ut året -84 - AS, som han ser ut idag raggarfrissa och en liten pröjsare. Hågge tror att hans bekantskap med Krister Pettersson knöts via Ulf Spinnars. Spinnars känner HÅgge sedan gammalt.
tys et om blanketten enyande som farila Sliningsblad
Ex 1: Till
Protokoll fört vid förhör med ANDERSSON, Beata Lucia f. -
, boende Kung Hans Väg 17, 191 76 Sollentuna, tfn: 08 - 754 58 07. Deltidsarbetande som lagerarbetare vid OBS, Rotebro, tfn: 08 - 754 01 48. Förhöret hållet tisdagen den 10 januari 1989 med början klockan 19.47. Förhörsplats är Stig Gustavssons bostad, Kung Hans Väg 35, Sollentuna. Förhörsledare: Krinsp Håkan Ström
Före förhörets början informerades Andersson om att detta avsåg hennes eventuella kännedom om den så kallade 41-åringen, vilken för närvarande år häktad för mordet på Olof Palme.
Inbördes relationer
Andersson uppgav att hon i augusti månad 1983 flyttade till sin nuvarande bostadsadress tillsammans med sin blivande man Bror Andersson. De gifte sig den 29 augusti 1987. Vigseln var borgerlig. Christer Pettersson och Stig. Gustavsson skrev under vissa papper i samband med vigseln.
Andersson uppger att hon blev bekant med Stig Gustavsson efter det att hon bott cirka ett år på den nuvarande adressen. I mellan tre och fyra års tid så har hon känt Christer Pettersson. Han kallas för Petter. enär det i början av bekantskapen endast stod Petter på namnskylten utanför dörren. Av Andersson fick Christer Pettersson en katt vid namn Måns, vilken vid överlämnandet var åtta månader gammal. I dag är Måns fyra år gammal.
Första gången Andersson träffade Christer Pettersen var hemma hos Stig Gustavsson.
ANK: 10 10824
! * Ifylls om den katten används som fortsitioingsbed
Ко ј0 чо5
KD Ex 1. Tēli
Protokoll fört vid förhör med ANDERSSON, Beata Lucia f. -
, boende Kung Hans Väg 17, 191 76 Sollentuna, tfn: 08 - 754 58 07. Deltidsarbetande som lagerarbetare vid OBS, Rotebro, tfn: 08 - 754 01 48. Förhöret hållet tisdagen den 10 januari 1989 med början klockan 19.47. Förhörsplats är Stig Gustavssons bostad, Kung Hans Väg 35, Sollentuna. Förhörsledare: Krinsp Håkan Ström
Före förhörets början informerades Andersson om att detta avsåg hennes eventuella kännedom om den så kallade 41-åringen, vilken för närvarande år häktad för mordet på Olof Palme.
Inbördes relationer
Andersson uppgav att hon i augusti månad 1983 flyttade till sin nuvarande bostadsadress tillsammans med sin blivande man Bror Andersson. De gifte sig den 29 augusti 1987. Vigseln var borgerlig. Christer Pettersson och Stig. Gustavsson skrev under vissa papper i samband med vigseln.
Andersson uppger att hon blev bekant med Stig Gustavsson efter det att hon bott cirka ett år på den nuvarande adressen. I mellan tre och fyra års tid så har hon känt Christer Pettersson. Han kallas för Petter. enär det i början av bekantskapen endast stod Petter på namnskylten utanför dörren. Av Andersson fick Christer Pettersson en katt vid namn Måns, vilken vid överlämnandet var åtta månader gammal. I dag är Måns fyra år gammal.
Första gången Andersson träffade Christer Pettersen var hemma hos Stig Gustavsson.
ANK: 10 10824
! * Ifylls om den katten används som fortsitioingsbed
Ко ј0 чо5
KD Ex 1. Tēli
Protokoll fört vid förhör med, ARTECA-HERNANDEZ, José Juan, -
. Löparstigen B, c/o Lundkvist, 933 00 Arvids juar, 0960-115 04, adress i Spanien Apartado 10592, 380 BO Santa Cruz, Teneriff, tfn 01934-22 22 36 83. Förhöret hållet onsdagen den 11 januari 1989 med början klockan 12.00. Förhörsledare: krinsp Bengt Ödmark och krinsp Gunnar Johansson. Förhörsplats Lokalanstalten Ersboda i Umeå.
Artega underrättad om att han skall häras upplysningsvis, om sin bekantskap med Christer Pettersson.
Tillfrågad om sina personalia, uppger Artega att han född på Teneriffa. Han har huvuddelen av sin släkt i Venezuela, det vill säga mor, morfar, morbror, moster och kusiner. Han har däremot ingen kontakt med sin far. Under uppväxttiden pendlade han mellan Venezuela och Spanien tillsammans med sin familj. Han har undergått utbildning i England under 21 år och kom efter Englandsutbildningen år 1971 till Sverige. Efter 1971 har han pendlat mellan Venezuela, Spanien och Sverige. Efter 1976 har Artega vistats på olika orter i Sverige, som är Hässleholm, Arvidsjaur och piteå. Han har uppehållit sig illegalt i landet. Beträffande antällningar uppger Artega att han inte haft någon anställning av betydelse.
1975 eller 1976 gifte han sig med Monica Willén, som då bodde i Linköping och fortfarande bor på denna ort. Giftemålet varade ett år och Willén är numera omgift.
Tillfrågad om hur många gånger Artega suttit i fängelse i Sverige, uppger han
Idylls en om blanketten används som fod sttningabled.
Ex 1: Till
Protokoll fört vid förhör med, ARTECA-HERNANDEZ, José Juan, -
. Löparstigen B, c/o Lundkvist, 933 00 Arvids juar, 0960-115 04, adress i Spanien Apartado 10592, 380 BO Santa Cruz, Teneriff, tfn 01934-22 22 36 83. Förhöret hållet onsdagen den 11 januari 1989 med början klockan 12.00. Förhörsledare: krinsp Bengt Ödmark och krinsp Gunnar Johansson. Förhörsplats Lokalanstalten Ersboda i Umeå.
Artega underrättad om att han skall häras upplysningsvis, om sin bekantskap med Christer Pettersson.
Tillfrågad om sina personalia, uppger Artega att han född på Teneriffa. Han har huvuddelen av sin släkt i Venezuela, det vill säga mor, morfar, morbror, moster och kusiner. Han har däremot ingen kontakt med sin far. Under uppväxttiden pendlade han mellan Venezuela och Spanien tillsammans med sin familj. Han har undergått utbildning i England under 21 år och kom efter Englandsutbildningen år 1971 till Sverige. Efter 1971 har han pendlat mellan Venezuela, Spanien och Sverige. Efter 1976 har Artega vistats på olika orter i Sverige, som är Hässleholm, Arvidsjaur och piteå. Han har uppehållit sig illegalt i landet. Beträffande antällningar uppger Artega att han inte haft någon anställning av betydelse.
1975 eller 1976 gifte han sig med Monica Willén, som då bodde i Linköping och fortfarande bor på denna ort. Giftemålet varade ett år och Willén är numera omgift.
Tillfrågad om hur många gånger Artega suttit i fängelse i Sverige, uppger han
Idylls en om blanketten används som fod sttningabled.
Ex 1: Till
Protokoll fört vid förhör med, jur, stud. AARRAS RAUDASVIRTA, Virpi KRISTINA, född -
, Galoppgatan 72A, 194 30 Upplands Väsby, tfn: 0760-70422. Aarras, som för närvarande har tjänstledigt för studier vid Stockholms Universitet, har under flera år arbetat som assistent vid Täby Kriminalvårdsanstalt. Förhöret hållet i den hördes bostad med början klockan 08.45, torsdagen den 12 januari 1989. Förhörsledare: krinsp Tommy Andersson utan tillgång till förhörsvittne.
Aarras underrättades om att hon skall höras i egenskap av Christer Petterssons assistent, under hans vistelse på Täby Kriminalvårdsanstalt, hösten 1986.
Inledningsvis uppgav Aarras att en assistents arbetsuppgifter på en kriminalvårdsanstalt, bland annat består i att vara sambandsman mellan den intagne och olika myndigheter och privatpersoner. Det är exempelvis assistenten som inför den intagnes frigivning försöker att ordna bostad och arbete åt honom. Vidare ombesörjer en assistent en rad andra ting, som den intagne genom situation själv är förhindrad eller har svårigheter med att utföra.
I sak uppgav Aarras att hon mindes Christer Pettersson, då han var mycket olik alla andra interner hon träffat. Det som främst skilde honom från andra personer i likartade omständigheter var främst hans hat till myndigheter och dess personal, hans hela tiden latent liggande aggressivitet, samt det att han var en sådan ensamvarg, som till skillnad mot andra interner inte ville någonting, vad beträffar att exempelvis ordna för sig inför frigivningen.
fylls com tankellen anvinds som do Silningsblad
Ex 1: Till original pärm (nr-fold)
Protokoll fört vid förhör med, jur, stud. AARRAS RAUDASVIRTA, Virpi KRISTINA, född -
, Galoppgatan 72A, 194 30 Upplands Väsby, tfn: 0760-70422. Aarras, som för närvarande har tjänstledigt för studier vid Stockholms Universitet, har under flera år arbetat som assistent vid Täby Kriminalvårdsanstalt. Förhöret hållet i den hördes bostad med början klockan 08.45, torsdagen den 12 januari 1989. Förhörsledare: krinsp Tommy Andersson utan tillgång till förhörsvittne.
Aarras underrättades om att hon skall höras i egenskap av Christer Petterssons assistent, under hans vistelse på Täby Kriminalvårdsanstalt, hösten 1986.
Inledningsvis uppgav Aarras att en assistents arbetsuppgifter på en kriminalvårdsanstalt, bland annat består i att vara sambandsman mellan den intagne och olika myndigheter och privatpersoner. Det är exempelvis assistenten som inför den intagnes frigivning försöker att ordna bostad och arbete åt honom. Vidare ombesörjer en assistent en rad andra ting, som den intagne genom situation själv är förhindrad eller har svårigheter med att utföra.
I sak uppgav Aarras att hon mindes Christer Pettersson, då han var mycket olik alla andra interner hon träffat. Det som främst skilde honom från andra personer i likartade omständigheter var främst hans hat till myndigheter och dess personal, hans hela tiden latent liggande aggressivitet, samt det att han var en sådan ensamvarg, som till skillnad mot andra interner inte ville någonting, vad beträffar att exempelvis ordna för sig inför frigivningen.
fylls com tankellen anvinds som do Silningsblad
Ex 1: Till original pärm (nr-fold)
DA-21183-07
2019-12-18
DA-21183Eftersöka tidigare ägare till inlämnad walkie talkie.
Undertecknad var i kontakt med Lottavid Post och Telestyrelsen, PTS, den 30 oktober 2019, för att få hjälp att efterforska ägaren till inlämnad Walkie Talkie. Lotta lämnade ett skriftligt svar den 4 november 2019 (se mail). Lotta hänvisade också vidare till Lars-Erik08-, som idag kontaktades av undertecknad. Han kunde inte ge ett direkt svar utan hänvisade till Ulf 070-Vid samtal med Ulf samma dag uppgav han efter att ha fått information om aktuell walkie talkie att det inte går att söka rätt på den tidigare ägaren då det på walkie talkien inte finns något anropsnummer.
SHBM
Sven-Åke Blombergsson
DA-21183-07
2019-12-18
DA-21183Eftersöka tidigare ägare till inlämnad walkie talkie.
Undertecknad var i kontakt med Lottavid Post och Telestyrelsen, PTS, den 30 oktober 2019, för att få hjälp att efterforska ägaren till inlämnad Walkie Talkie. Lotta lämnade ett skriftligt svar den 4 november 2019 (se mail). Lotta hänvisade också vidare till Lars-Erik08-, som idag kontaktades av undertecknad. Han kunde inte ge ett direkt svar utan hänvisade till Ulf 070-Vid samtal med Ulf samma dag uppgav han efter att ha fått information om aktuell walkie talkie att det inte går att söka rätt på den tidigare ägaren då det på walkie talkien inte finns något anropsnummer.
SHBM
Sven-Åke Blombergsson
Sven Ake Blombergsson Från:Lotta <Lotta.@pts.se> Skickat:
'aen 4 november 2019 09:45 Till:
Sven Ake Blombergsson Ämne:
SV: Förfrågan arkiv
Hej hej,
Lite kort vad jag har luskat fram.
RI 3018/83 är ett typgodkännandenummer som tillverkaren av Walki Talkien fick av Televerket eftersom ali radioutrustning var tvungna att bli godkända av Televerket innan de togs i bruk. Ri= Radiolaboratoriet och 3018 är produktens godkännande nummer. Det betyder att alla de Walkie Talkies av samma typ fick det numret. 83 står för året de godkändes.
Vi har inget register kvar från den tiden men radion var ju tillståndspliktig så det borde finnas en ansökan och ett tillstånd på den. När PTS bildades 1992 och övertog verksamheten från Televerket så tog man inte med något arkiv utan det lämnades kvar på Televerket. Allting var ju i pappersform då. Det vi tror är att det arkivet borde finnas i riksarkivet nu. Frågan är bara hur det har arkiverats, om man kan söka per tjänst eller om man måste gå per år. En fördel är ju att det i så fall "bara" är knappt tre år som man måste söka på. Vi är även lite osäkra på hur själva ansökan såg ut och om man var tvungen att uppge serienummer på radion man sökte tillstånd för. En som kanske skulle kunna svara och kanske ge lite mer information är en pensionerad PTS/televerkare som heter Lars-ErikJag har inte hans nummer men jag vet att han bor iEtt annat långskott vi har är att ni kanske skulle kunna prata lite med någon på radioamatörföreningen som finns på tekniska museet. Radioamatörer är ju oftast "radionördar" och har koll på det mesta.
Krya på dig!
Mvh LottaFrån: sven-ake.blombergsson@polisen.se <sven-ake.blombergsson@polisen.se> Skickat: den 30 oktober 2019 13:59 Till:Lotta <Lotta:@pts.se> Ämne: SV: Förfrågan arkiv
Toppen!
Stort tack så länge.
Från:Lotta Dpts.se Skickat: den 30 oktober 2019 12:06 Till: Sven Åke Blombergsson Ämne: SV: Förfrågan arkiv
Hej Sven-Åke, Tack för informationen, jag ska luska lite med våra gamla televerksjobbare som finns kvar på myndigheten för att se om någon har en aning om vart det kan finnas information. Jag återkommer så snart jag vet lite mer.
1
Sven Ake Blombergsson Från:Lotta <Lotta.@pts.se> Skickat:
'aen 4 november 2019 09:45 Till:
Sven Ake Blombergsson Ämne:
SV: Förfrågan arkiv
Hej hej,
Lite kort vad jag har luskat fram.
RI 3018/83 är ett typgodkännandenummer som tillverkaren av Walki Talkien fick av Televerket eftersom ali radioutrustning var tvungna att bli godkända av Televerket innan de togs i bruk. Ri= Radiolaboratoriet och 3018 är produktens godkännande nummer. Det betyder att alla de Walkie Talkies av samma typ fick det numret. 83 står för året de godkändes.
Vi har inget register kvar från den tiden men radion var ju tillståndspliktig så det borde finnas en ansökan och ett tillstånd på den. När PTS bildades 1992 och övertog verksamheten från Televerket så tog man inte med något arkiv utan det lämnades kvar på Televerket. Allting var ju i pappersform då. Det vi tror är att det arkivet borde finnas i riksarkivet nu. Frågan är bara hur det har arkiverats, om man kan söka per tjänst eller om man måste gå per år. En fördel är ju att det i så fall "bara" är knappt tre år som man måste söka på. Vi är även lite osäkra på hur själva ansökan såg ut och om man var tvungen att uppge serienummer på radion man sökte tillstånd för. En som kanske skulle kunna svara och kanske ge lite mer information är en pensionerad PTS/televerkare som heter Lars-ErikJag har inte hans nummer men jag vet att han bor iEtt annat långskott vi har är att ni kanske skulle kunna prata lite med någon på radioamatörföreningen som finns på tekniska museet. Radioamatörer är ju oftast "radionördar" och har koll på det mesta.
Krya på dig!
Mvh LottaFrån: sven-ake.blombergsson@polisen.se <sven-ake.blombergsson@polisen.se> Skickat: den 30 oktober 2019 13:59 Till:Lotta <Lotta:@pts.se> Ämne: SV: Förfrågan arkiv
Toppen!
Stort tack så länge.
Från:Lotta Dpts.se Skickat: den 30 oktober 2019 12:06 Till: Sven Åke Blombergsson Ämne: SV: Förfrågan arkiv
Hej Sven-Åke, Tack för informationen, jag ska luska lite med våra gamla televerksjobbare som finns kvar på myndigheten för att se om någon har en aning om vart det kan finnas information. Jag återkommer så snart jag vet lite mer.
1
Mvh / Lotta
Från: sven-ake.blombergsson@polisen.se <sven-ake.blombergsson@polisen.se> Skickat: den 30 oktober 2019 11:44 Till:Lotta <lottaC> Kopia: hans.melander@polisen.se Ämne: Förfrågan arkiv
Hej Lotta,
Skickar enligt ö.k. per telefon idag bakgrundsinformation och vad vi eftersöker.
Jag har varit i kontakt med privatpersonen Åke070/, som är kunnig på äldre Walkie Talkie och tillstånd m.m. Han i sin tur har pratat med dig och han gav mig dina kontaktuppgifter.
Vi inom Palmegruppen har fått in en Walkie Talkie med serienummer 8516813 och som är märkt med Televerket nr RI 3018/83. Radion hittades enligt uppgift i centrala Stockholm dagarna efter mordet på Olof Palme och vi eftersöker nu mer information om den. Om jag förstod Åke rätt så fick varje Walkie Talkie ett tillstånd som är kopplad till en unik radio. Även en speciell anropssignal skall ha tilldelats. Det var även så att varje modell av Walkie Talkie som skulle brukas i Sverige måste bli godkänd av Televerket. Åke trodde att det måste finnas ett tillståndsarkiv med information. Åke hade även talat med en kvinna vid namnsom arbetar som registrator hos er.
Åke trodde att den nu aktuella Walkie Talkien var från 1983. Olof Palme mördades den 28/2 1986.
Jag hoppas att ni kan få fram uppgifter om Walkie Talkien och vi är intresserade av alla uppgifter som går att få fram; typ vem/vilka har köpt in den? Vem/vilka har nyttjat den? Vem/vilka stod för tillståndet? När togs den i bruk och när upphörde ett eventuellt tillstånd? Om ni inte har några uppgifter hos er är vi tacksamma för information om hur vi i så fall kan gå vidare. Jag har idag pratat med Åkeoch det är ok från honom att ni kontaktar honom om ni har några frågor om hur rutinerna kring licenser/tillstånd och så var förr.
Med vänlig hälsning
Sven-Åke Blombergsson Nationella Operativa Avdelningen Utredningsenheten/Palmegruppen 0761-010-563 64 62
2
Mvh / Lotta
Från: sven-ake.blombergsson@polisen.se <sven-ake.blombergsson@polisen.se> Skickat: den 30 oktober 2019 11:44 Till:Lotta <lottaC> Kopia: hans.melander@polisen.se Ämne: Förfrågan arkiv
Hej Lotta,
Skickar enligt ö.k. per telefon idag bakgrundsinformation och vad vi eftersöker.
Jag har varit i kontakt med privatpersonen Åke070/, som är kunnig på äldre Walkie Talkie och tillstånd m.m. Han i sin tur har pratat med dig och han gav mig dina kontaktuppgifter.
Vi inom Palmegruppen har fått in en Walkie Talkie med serienummer 8516813 och som är märkt med Televerket nr RI 3018/83. Radion hittades enligt uppgift i centrala Stockholm dagarna efter mordet på Olof Palme och vi eftersöker nu mer information om den. Om jag förstod Åke rätt så fick varje Walkie Talkie ett tillstånd som är kopplad till en unik radio. Även en speciell anropssignal skall ha tilldelats. Det var även så att varje modell av Walkie Talkie som skulle brukas i Sverige måste bli godkänd av Televerket. Åke trodde att det måste finnas ett tillståndsarkiv med information. Åke hade även talat med en kvinna vid namnsom arbetar som registrator hos er.
Åke trodde att den nu aktuella Walkie Talkien var från 1983. Olof Palme mördades den 28/2 1986.
Jag hoppas att ni kan få fram uppgifter om Walkie Talkien och vi är intresserade av alla uppgifter som går att få fram; typ vem/vilka har köpt in den? Vem/vilka har nyttjat den? Vem/vilka stod för tillståndet? När togs den i bruk och när upphörde ett eventuellt tillstånd? Om ni inte har några uppgifter hos er är vi tacksamma för information om hur vi i så fall kan gå vidare. Jag har idag pratat med Åkeoch det är ok från honom att ni kontaktar honom om ni har några frågor om hur rutinerna kring licenser/tillstånd och så var förr.
Med vänlig hälsning
Sven-Åke Blombergsson Nationella Operativa Avdelningen Utredningsenheten/Palmegruppen 0761-010-563 64 62
2
"Händelse" i närheten av mordplatsen 1986-02-28 vid 22:00-tiden.
1986-02-28
besökte UL restaurang Monte Carlo i hörnet Sveavägen & Kungsgatan.
Han anlände till restaurangen vid 21:30
-tiden och gick därifrån vid 22:00
-tiden.
Anledningen till att han lämnade stället var att han "fick en konstig känsla i kroppen".
Han tänkte istället bege sig till ett diskotek som ligger på Kammakargatan.
UL minns inte vad diskoteket heter, men uppgav att det ligger i närheten av Holländargatan.
UL gick med rask takt mot stället och när han precis hade avvikit från Sveavägen och kommit in en bit på Kammakargatan så hörde han en busvissling.
När han hörde visslingen så liksom "kände han någonting i kroppen" att visslingen var som en signal till någon.
Han vänder sig om och fick då se en kille stående på andra sidan trottoaren på Kammakargatan.
Killen var cirka 25-35 år, cirka 185-195 cm lång, kraftig kroppsbyggnad, rak och något spetsig näsa, stickad mössa på huvudet, jacka i okänd färg. Såg svensk ut.
UL menade att det liksom såg ut som om mannen inte var fri i handen och att mannen kunde ha burit på någonting, typ väska.
Samtidigt som han vände sig om mot denne kille så såg han en man bakom sig. Denne gick väldigt sakta och UL fick uppfattningen att mannen liksom väntade på någonting. UL fick känslan att denne skulle passa ett klockslag.
När UL såg denne person fick han en obehaglig känsla i kroppen. Mannen hade ett otäckt utseende och UL menade att han aldrig skulle glömma denne mans utseende. Han kan inte närmare förklara känslan han fick.
Mannen var cirka 30 år, 180 cm lång, mustasch, stickad mössa på huvudet, ljusbrun rock som nådde en bit nedanför knäna. Mannen hade händerna i rockfickan och UL vill minnas att det hängde ned ett skärp från rocken. Rocken var knäppt och i ljust brun färg, normal kroppsbyggnad. Gav ett intryck av att vara mörk.
Mannen liknade den civilklädde spanaren i mössa och mustasch i tv-serien "Spanarna på Hill Street".
UL fortsatte mot diskoteket och hörde att mannen i mustaschen vandrade efter honom och sedan vidare in på Saltmätargatan.
Beträffande den andre mannen med svenskt utseende är UL mera osäker på om denne följde efter.
Tilläggas skall att mannen i TV-serien kallas för "BELKER".
Busvisslingen han hört hade inte gjorts av någon av dessa båda personer utan den kom från Sveavägen och då troligen från andra sidan gatan.
"Händelse" i närheten av mordplatsen 1986-02-28 vid 22:00-tiden.
1986-02-28
besökte UL restaurang Monte Carlo i hörnet Sveavägen & Kungsgatan.
Han anlände till restaurangen vid 21:30
-tiden och gick därifrån vid 22:00
-tiden.
Anledningen till att han lämnade stället var att han "fick en konstig känsla i kroppen".
Han tänkte istället bege sig till ett diskotek som ligger på Kammakargatan.
UL minns inte vad diskoteket heter, men uppgav att det ligger i närheten av Holländargatan.
UL gick med rask takt mot stället och när han precis hade avvikit från Sveavägen och kommit in en bit på Kammakargatan så hörde han en busvissling.
När han hörde visslingen så liksom "kände han någonting i kroppen" att visslingen var som en signal till någon.
Han vänder sig om och fick då se en kille stående på andra sidan trottoaren på Kammakargatan.
Killen var cirka 25-35 år, cirka 185-195 cm lång, kraftig kroppsbyggnad, rak och något spetsig näsa, stickad mössa på huvudet, jacka i okänd färg. Såg svensk ut.
UL menade att det liksom såg ut som om mannen inte var fri i handen och att mannen kunde ha burit på någonting, typ väska.
Samtidigt som han vände sig om mot denne kille så såg han en man bakom sig. Denne gick väldigt sakta och UL fick uppfattningen att mannen liksom väntade på någonting. UL fick känslan att denne skulle passa ett klockslag.
När UL såg denne person fick han en obehaglig känsla i kroppen. Mannen hade ett otäckt utseende och UL menade att han aldrig skulle glömma denne mans utseende. Han kan inte närmare förklara känslan han fick.
Mannen var cirka 30 år, 180 cm lång, mustasch, stickad mössa på huvudet, ljusbrun rock som nådde en bit nedanför knäna. Mannen hade händerna i rockfickan och UL vill minnas att det hängde ned ett skärp från rocken. Rocken var knäppt och i ljust brun färg, normal kroppsbyggnad. Gav ett intryck av att vara mörk.
Mannen liknade den civilklädde spanaren i mössa och mustasch i tv-serien "Spanarna på Hill Street".
UL fortsatte mot diskoteket och hörde att mannen i mustaschen vandrade efter honom och sedan vidare in på Saltmätargatan.
Beträffande den andre mannen med svenskt utseende är UL mera osäker på om denne följde efter.
Tilläggas skall att mannen i TV-serien kallas för "BELKER".
Busvisslingen han hört hade inte gjorts av någon av dessa båda personer utan den kom från Sveavägen och då troligen från andra sidan gatan.
Besökt biografen Grand 1986-02-28
. Såg samma föreställning som paret Palme.
Anneli Pihlgren uppgav följande:
Under vecka 9 besökte Pihlgren bekanta i Stockholm. Tillsammans med en väninna gick hon till Grand den 1986-02-28
för att se 21-föreställningen av "Bröderna Mozart".
När hon stod i biljettkön så såg hon att paret Palme också var där. Hon såg aldrig dessa i salongen senare. Inte heller efter filmens slut vid 23-tiden såg hon till paret Palme.
Pihlgren vill minnas att hon och hennes väninna satt i mitten av biosalongen. Kan inte närmare precisera nummer.
Efter filmens slut så frågade Pihlgren en man som stod utanför biografen vad klockan var.
Mannen stod vänd mot entrén men det såg inte ut som om denne tittade efter något speciellt.
Mannen svarade "sådant har jag inte tid med i kväll". Pihlgren blev förvånad över svaret och sa "va". Mannen upprepade då sitt svar.
Mannen stod i sällskap med två andra män. Samtliga var snyggt klädda. Pihlgren kommer inte ihåg något signalement på den aktuelle mannens sällskap. Männen stod och småpratade med varandra.
Pihlgren frågade en annan man som kom ut från biografen vad klockan var och fick till svar att den var 23:15
.
Pihlgren skildes därefter från väninnan då hon skulle gå på en teaterföreställning på teater Sputnik på Döbelnsgatan.
Denna föreställning började klockan 24:00
.
Pihlgren och hennes väninna har inte observerat något anmärkningsvärt i samband med biobesöket.
När nämnda teaterföreställning var slut klockan 24:45
så gick Pihlgren till T-banan, Rådmansgatan, för att åka till Midsommarkransen där hon bodde under Stockholmsbesöket.
Hon mötte många polisbilar på väg till tunnelbanan men hon visste inte vad som hade hänt förrän nästa dag då hon hörde om mordet på radion.
Hon har inte observerat något speciellt i samband med teaterbesöket.
SIGNALEMENT på den man hon frågat vad klockan var: ca 30-40 år, cirka 185 cm lång. mörkt normallångt hår, ordinär kroppsbyggnad, snyggt klädd (kan inte precisera), vet inte om han hade skäggväxt eller ej, eventuellt en mörk hatt på huvudet.
Pihlgren skulle inte känna igen mannen om hon fick se denne igen.
Besökt biografen Grand 1986-02-28
. Såg samma föreställning som paret Palme.
Anneli Pihlgren uppgav följande:
Under vecka 9 besökte Pihlgren bekanta i Stockholm. Tillsammans med en väninna gick hon till Grand den 1986-02-28
för att se 21-föreställningen av "Bröderna Mozart".
När hon stod i biljettkön så såg hon att paret Palme också var där. Hon såg aldrig dessa i salongen senare. Inte heller efter filmens slut vid 23-tiden såg hon till paret Palme.
Pihlgren vill minnas att hon och hennes väninna satt i mitten av biosalongen. Kan inte närmare precisera nummer.
Efter filmens slut så frågade Pihlgren en man som stod utanför biografen vad klockan var.
Mannen stod vänd mot entrén men det såg inte ut som om denne tittade efter något speciellt.
Mannen svarade "sådant har jag inte tid med i kväll". Pihlgren blev förvånad över svaret och sa "va". Mannen upprepade då sitt svar.
Mannen stod i sällskap med två andra män. Samtliga var snyggt klädda. Pihlgren kommer inte ihåg något signalement på den aktuelle mannens sällskap. Männen stod och småpratade med varandra.
Pihlgren frågade en annan man som kom ut från biografen vad klockan var och fick till svar att den var 23:15
.
Pihlgren skildes därefter från väninnan då hon skulle gå på en teaterföreställning på teater Sputnik på Döbelnsgatan.
Denna föreställning började klockan 24:00
.
Pihlgren och hennes väninna har inte observerat något anmärkningsvärt i samband med biobesöket.
När nämnda teaterföreställning var slut klockan 24:45
så gick Pihlgren till T-banan, Rådmansgatan, för att åka till Midsommarkransen där hon bodde under Stockholmsbesöket.
Hon mötte många polisbilar på väg till tunnelbanan men hon visste inte vad som hade hänt förrän nästa dag då hon hörde om mordet på radion.
Hon har inte observerat något speciellt i samband med teaterbesöket.
SIGNALEMENT på den man hon frågat vad klockan var: ca 30-40 år, cirka 185 cm lång. mörkt normallångt hår, ordinär kroppsbyggnad, snyggt klädd (kan inte precisera), vet inte om han hade skäggväxt eller ej, eventuellt en mörk hatt på huvudet.
Pihlgren skulle inte känna igen mannen om hon fick se denne igen.
Protokoll fört vid vittnesförhör med Jonny Wiklund,
Förhöret hölls i Wiklunds bostad,
Förhöret påbörjades 1987-09-09 09:40
.
Förhörsledare krinsp Thore Wiberg och krinsp Jerker Söderblom.
Inledningsvis informerades Jonny Wiklund att förhöret avser kompletteringar avseende iakttagelser som han gjort fredagen 1986-02-28
i närheten av Tunnelgatan & Sveavägen i Stockholms centrala delar.
Wiklund tillfrågades inledningsvis hur många gånger han har haft kontakt med polisen med anledning av ovan sagda. Han berättade då att han har hörts två gånger per telefon i ärendet och att han också deltagit i en fotokonfrontation senare under 1986.
Om händelsen i sig som utspelade sig fredagen 1986-02-28
uppgav han följande. Han hade den aktuella dagen arbetat och kommit hem strax efter 14:00
. Wiklund säger här att han arbetar 3-skift på sin arbetsplats
Under förhörets gång tar Wiklund fram en almanacka där han kan konstatera att han fredagen 1986-02-28
mellan klockan 07:00-14:00
.
Någon gång under eftermiddagens lopp får Wiklund besked av sin hustru per telefon att hon ämnar gå på bio tillsammans med dottern Anna den fredagskvällen.
Wiklund lovar då att han skall köra hustrun in till city efter det att hon kommit hem till bostaden i Nacka. Han säger här att hustrun normalt brukar komma hem till bostaden efter arbetet någon gång vid 17:30
-tiden. Han säger således att det troligtvis också var så den här aktuella fredagskvällen.
Efter hemkomsten hade hustrun gjort sig iordning för direkt avfärd till Stockholm, och Wiklund tror således att man kom in till city och Målargatan närmare bestämt vid klockan 18
-tiden.
Wiklund har här svårt att exakt precisera närmare tidpunkt. Han menar att han kommer fram till 18 utifrån beräkning av hustruns hemkomst till bostaden.
Anledningen till att färden kom att gå till Målargatan är att hustrun är i , d vs den och att de har sin lokal på aktuell adress.
På adressen hade han och hustrun sammanstrålat med dottern Anna.
Wiklund hade bara hälsat på dottern varefter han själv begivit sig hem till Nacka igen.
De hade då avtalat att Wiklund skulle komma och hämta hustrun och dottern efter det att de sett filmen som de planerat att gå på.
Wiklund kan här inte påminna sig vilken film som de bestämt sig för att titta på, men han vet att det var 21-föreställningen som varit aktuell och att biografen skulle ligga på Kungsgatan.
Kan anknyta till: A9594
Protokoll fört vid vittnesförhör med Jonny Wiklund,
Förhöret hölls i Wiklunds bostad,
Förhöret påbörjades 1987-09-09 09:40
.
Förhörsledare krinsp Thore Wiberg och krinsp Jerker Söderblom.
Inledningsvis informerades Jonny Wiklund att förhöret avser kompletteringar avseende iakttagelser som han gjort fredagen 1986-02-28
i närheten av Tunnelgatan & Sveavägen i Stockholms centrala delar.
Wiklund tillfrågades inledningsvis hur många gånger han har haft kontakt med polisen med anledning av ovan sagda. Han berättade då att han har hörts två gånger per telefon i ärendet och att han också deltagit i en fotokonfrontation senare under 1986.
Om händelsen i sig som utspelade sig fredagen 1986-02-28
uppgav han följande. Han hade den aktuella dagen arbetat och kommit hem strax efter 14:00
. Wiklund säger här att han arbetar 3-skift på sin arbetsplats
Under förhörets gång tar Wiklund fram en almanacka där han kan konstatera att han fredagen 1986-02-28
mellan klockan 07:00-14:00
.
Någon gång under eftermiddagens lopp får Wiklund besked av sin hustru per telefon att hon ämnar gå på bio tillsammans med dottern Anna den fredagskvällen.
Wiklund lovar då att han skall köra hustrun in till city efter det att hon kommit hem till bostaden i Nacka. Han säger här att hustrun normalt brukar komma hem till bostaden efter arbetet någon gång vid 17:30
-tiden. Han säger således att det troligtvis också var så den här aktuella fredagskvällen.
Efter hemkomsten hade hustrun gjort sig iordning för direkt avfärd till Stockholm, och Wiklund tror således att man kom in till city och Målargatan närmare bestämt vid klockan 18
-tiden.
Wiklund har här svårt att exakt precisera närmare tidpunkt. Han menar att han kommer fram till 18 utifrån beräkning av hustruns hemkomst till bostaden.
Anledningen till att färden kom att gå till Målargatan är att hustrun är i , d vs den och att de har sin lokal på aktuell adress.
På adressen hade han och hustrun sammanstrålat med dottern Anna.
Wiklund hade bara hälsat på dottern varefter han själv begivit sig hem till Nacka igen.
De hade då avtalat att Wiklund skulle komma och hämta hustrun och dottern efter det att de sett filmen som de planerat att gå på.
Wiklund kan här inte påminna sig vilken film som de bestämt sig för att titta på, men han vet att det var 21-föreställningen som varit aktuell och att biografen skulle ligga på Kungsgatan.
Kan anknyta till: A9594
I sammanhanget säger Wiklund här, att arrangemanget att han brukar åka in för att hämta hustrun inte är något ovanligt utan det är ofta förekommande eftersom hustrun och dottern känner viss osäkerhet i samband med vistelse i Stockholms centralare del under kvällstid.
Wiklund svarar här på direkt fråga att han vid den aktuella tidpunkten disponerade sin egen personbil en Saab 99, brun av 1980 års modell.
Han har ingen direkt minnesbild av vad han gjorde efter hemkomsten till bostaden, som han beräknar ägde rum någon gång vid 18:45
-tiden. Han säger att han kanske har städat och pysslat i hemmet och kanske också tittat på något tv-program. Han kan dock inte påminna sig något program han sett eller så.
Wiklund berättar därefter att han någon gång före 23:00
, han har här svårt att exakt erinra sig tidpunkten, fått telefonsamtal från sin hustru som då kommit tillbaks till Målargatan .
Hustrun hade då velat att Wiklund skulle komma till City och fullfölja sitt åtagande att hämta dem.
Wiklund uppskattar att han bör ha haft 15 minuters resväg in till Målargatan ifrån sin bostad. Han berättar att han körde mot Stockholms city och kom in via tunneln som mynnar ut på Sveavägen för vidare färd ner mot Tunnelgatan.
Vad Wiklund kan erinra sig så hade han inget rött ljus i samband med att han passerade korsningen Sveavägen & Kungsgatan, utan blev först stående för rödljus i samband med vänstersvängen in mot Tunnelgatan.
Han berättar här att han var första bil s a s som skulle få köra efter det att det blev grönt ljus.
Han bedömer att han endast fått stå för rödljus ett par sekunder innan det kom att slå om till grönt.
I samband med att han påbörjade vänstersvängen ner mot Tunnelgatan observerade han tre fotgängare som passerade korsningen Sveavägen & Tunnelgatan i riktning norr ut.
Han fick den uppfattningen att de här personerna inte hade något samröre ned varandra utan de var s a s helt fristående från varandra. Han hade heller inte några problem med att s a s låta dem komma över utan det hela fungerade friktionsfritt.
Efter det att han kommit in på Tunnelgatan får han syn på ett fordon som s a s dubbelparkerat.
Med detta menar Wiklund att fordonet ställt sig i princip mitt i körbanan och således mer eller mindre hindrat hans egen framfart.
Han kunde vidare konstatera att fordonet i fråga hade bromsljusen tända. Han vill beskriva att fordonet befann sig närmare korsningen med Olofsgatan än till korsningen med Sveavägen utifrån Tunnelgatan betraktat.
I samma stund som Wiklund planerade att försöka ta sig förbi fordonet som dubbelparkerat öppnades bakdörren och ur steg en man.
Mannen gick rakt emot Wiklund för att vika av, från Wiklunds håll betraktat, till höger och upp på trottoaren på Tunnelgatan.
Mannen hade stigit ur fordonets vänstra bakdörr och Wiklund bedömer att han befunnit sig cirka 2 meter från dörren när s a s mannen steg ur densamma.
I sammanhanget säger Wiklund här, att arrangemanget att han brukar åka in för att hämta hustrun inte är något ovanligt utan det är ofta förekommande eftersom hustrun och dottern känner viss osäkerhet i samband med vistelse i Stockholms centralare del under kvällstid.
Wiklund svarar här på direkt fråga att han vid den aktuella tidpunkten disponerade sin egen personbil en Saab 99, brun av 1980 års modell.
Han har ingen direkt minnesbild av vad han gjorde efter hemkomsten till bostaden, som han beräknar ägde rum någon gång vid 18:45
-tiden. Han säger att han kanske har städat och pysslat i hemmet och kanske också tittat på något tv-program. Han kan dock inte påminna sig något program han sett eller så.
Wiklund berättar därefter att han någon gång före 23:00
, han har här svårt att exakt erinra sig tidpunkten, fått telefonsamtal från sin hustru som då kommit tillbaks till Målargatan .
Hustrun hade då velat att Wiklund skulle komma till City och fullfölja sitt åtagande att hämta dem.
Wiklund uppskattar att han bör ha haft 15 minuters resväg in till Målargatan ifrån sin bostad. Han berättar att han körde mot Stockholms city och kom in via tunneln som mynnar ut på Sveavägen för vidare färd ner mot Tunnelgatan.
Vad Wiklund kan erinra sig så hade han inget rött ljus i samband med att han passerade korsningen Sveavägen & Kungsgatan, utan blev först stående för rödljus i samband med vänstersvängen in mot Tunnelgatan.
Han berättar här att han var första bil s a s som skulle få köra efter det att det blev grönt ljus.
Han bedömer att han endast fått stå för rödljus ett par sekunder innan det kom att slå om till grönt.
I samband med att han påbörjade vänstersvängen ner mot Tunnelgatan observerade han tre fotgängare som passerade korsningen Sveavägen & Tunnelgatan i riktning norr ut.
Han fick den uppfattningen att de här personerna inte hade något samröre ned varandra utan de var s a s helt fristående från varandra. Han hade heller inte några problem med att s a s låta dem komma över utan det hela fungerade friktionsfritt.
Efter det att han kommit in på Tunnelgatan får han syn på ett fordon som s a s dubbelparkerat.
Med detta menar Wiklund att fordonet ställt sig i princip mitt i körbanan och således mer eller mindre hindrat hans egen framfart.
Han kunde vidare konstatera att fordonet i fråga hade bromsljusen tända. Han vill beskriva att fordonet befann sig närmare korsningen med Olofsgatan än till korsningen med Sveavägen utifrån Tunnelgatan betraktat.
I samma stund som Wiklund planerade att försöka ta sig förbi fordonet som dubbelparkerat öppnades bakdörren och ur steg en man.
Mannen gick rakt emot Wiklund för att vika av, från Wiklunds håll betraktat, till höger och upp på trottoaren på Tunnelgatan.
Mannen hade stigit ur fordonets vänstra bakdörr och Wiklund bedömer att han befunnit sig cirka 2 meter från dörren när s a s mannen steg ur densamma.
I samband med detta fick Wiklund stoppa sitt eget fordon och s a s vänta in den ovan beskrivna situationen.
Därefter kunde han omedelbart påbörja den tidigare tänkta omkörningen av det framförvarande fordonet.
I samband med att han passerade detta såg han att kupébelysningen var tänd och han är helt övertygad om att det fanns två personer i framsätet och han har också en spontan känsla av att det funnits ytterligare en person i fordonets baksäte.
Wiklund vill här inte närmare binda sig med 100% säkerhet, men hans spontana reaktion var dock att det fanns ytterligare en person i baksätet.
Vad det gäller könen på dessa personer i fordonet är han övertygad om att de som satt i fram var män, men kan av naturliga skäl inte närmare precisera personen i baksätet. Vad det gäller beskrivning och annat av fordon och personer i bilen kommer vi att beskriva dessa i ett senare skede av förhöret.
På särskild fråga till Wiklund om han iakttar fordonet, som ovan beskrivits, efter det att han passerat detta framkom följande. Wiklund säger att han inte gjorde några kontroller i sin egen backspegel efter det att han passerat fordonet och kan således inte närmare redogöra för vad som hände med det ovan beskrivna fordonet.
Wiklund kom därefter att köra Tunnelgatan för att svänga in Drottninggatan, vidare Apelbergsgatan in på Målargatan.
När Wiklund gled upp utanför Målargatan stod redan hans hustru och dotter och väntade på honom.
De både kom att stiga in i hans fordon med hustrun i framsätet och dottern i baksätet. Man påbörjade därefter direkt färden tillbaks ut på Kungsgatan för vidare färd mot Sveavägen.
I korsningen Kungsgatan & Sveavägen fick Wiklund stanna för rött ljus.
Han har här en spontan minnesbild av att han vid det tillfället kom att titta på den digitala klockan som är belägen på fastigheten där Ströms herrekipering är inrymd.
Han vill minnas att han uppfattat att klockan då var 23:15
.
I det här skedet av förhöret har det diskuterats kring Wiklunds minnesbilder av just den här aktuella tidpunkten.
Han menar att han nu, så här lång tid efteråt, har svårt att verkligen med exakthet uttala sig på minuter när, när det gäller det exakta klockslaget.
Han vill dock framhålla det ovan sagda att hans spontana minnesbild är att klockan var omkring 23:15
.
Han utesluter således inte att den kan ha varit 23:16
, 23:17
, 23:18
eller 23:19
.
Wiklund svängde därefter vänster Sveavägen för färd norr ut. Han hade därefter avsett att upprepa den tidigare ovan beskrivna vänstersvängen ner på Tunnelgatan och därifrån för vidare färd över Norra Bantorget till dotterns bostad på .
I samband med att Wiklund närmar sig korsningen Sveavägen & Tunnelgatan slår ljussignalen om till rött.
Wiklund är, i likhet med förra gången, första bil vid rödljuset och får således stå där "röd-perioden".
Under väntetiden vid ljussignalen får Wiklund syn på den person som han tidigare beskrivit stigit ur det dubbelparkerade fordonet.
Denne person står precis i hörnet av Tunnelgatan & Sveavägen invid husfasaderna.
Wiklund ser hur mannen koncentrerat tittar ner mot Sveavägen i riktning norr ut.
Wiklund har också den minnesbilden att mannen s a s lutar sig mot husfasaden och att han haft vänster arm bakom kroppen.
I samband med detta fick Wiklund stoppa sitt eget fordon och s a s vänta in den ovan beskrivna situationen.
Därefter kunde han omedelbart påbörja den tidigare tänkta omkörningen av det framförvarande fordonet.
I samband med att han passerade detta såg han att kupébelysningen var tänd och han är helt övertygad om att det fanns två personer i framsätet och han har också en spontan känsla av att det funnits ytterligare en person i fordonets baksäte.
Wiklund vill här inte närmare binda sig med 100% säkerhet, men hans spontana reaktion var dock att det fanns ytterligare en person i baksätet.
Vad det gäller könen på dessa personer i fordonet är han övertygad om att de som satt i fram var män, men kan av naturliga skäl inte närmare precisera personen i baksätet. Vad det gäller beskrivning och annat av fordon och personer i bilen kommer vi att beskriva dessa i ett senare skede av förhöret.
På särskild fråga till Wiklund om han iakttar fordonet, som ovan beskrivits, efter det att han passerat detta framkom följande. Wiklund säger att han inte gjorde några kontroller i sin egen backspegel efter det att han passerat fordonet och kan således inte närmare redogöra för vad som hände med det ovan beskrivna fordonet.
Wiklund kom därefter att köra Tunnelgatan för att svänga in Drottninggatan, vidare Apelbergsgatan in på Målargatan.
När Wiklund gled upp utanför Målargatan stod redan hans hustru och dotter och väntade på honom.
De både kom att stiga in i hans fordon med hustrun i framsätet och dottern i baksätet. Man påbörjade därefter direkt färden tillbaks ut på Kungsgatan för vidare färd mot Sveavägen.
I korsningen Kungsgatan & Sveavägen fick Wiklund stanna för rött ljus.
Han har här en spontan minnesbild av att han vid det tillfället kom att titta på den digitala klockan som är belägen på fastigheten där Ströms herrekipering är inrymd.
Han vill minnas att han uppfattat att klockan då var 23:15
.
I det här skedet av förhöret har det diskuterats kring Wiklunds minnesbilder av just den här aktuella tidpunkten.
Han menar att han nu, så här lång tid efteråt, har svårt att verkligen med exakthet uttala sig på minuter när, när det gäller det exakta klockslaget.
Han vill dock framhålla det ovan sagda att hans spontana minnesbild är att klockan var omkring 23:15
.
Han utesluter således inte att den kan ha varit 23:16
, 23:17
, 23:18
eller 23:19
.
Wiklund svängde därefter vänster Sveavägen för färd norr ut. Han hade därefter avsett att upprepa den tidigare ovan beskrivna vänstersvängen ner på Tunnelgatan och därifrån för vidare färd över Norra Bantorget till dotterns bostad på .
I samband med att Wiklund närmar sig korsningen Sveavägen & Tunnelgatan slår ljussignalen om till rött.
Wiklund är, i likhet med förra gången, första bil vid rödljuset och får således stå där "röd-perioden".
Under väntetiden vid ljussignalen får Wiklund syn på den person som han tidigare beskrivit stigit ur det dubbelparkerade fordonet.
Denne person står precis i hörnet av Tunnelgatan & Sveavägen invid husfasaderna.
Wiklund ser hur mannen koncentrerat tittar ner mot Sveavägen i riktning norr ut.
Wiklund har också den minnesbilden att mannen s a s lutar sig mot husfasaden och att han haft vänster arm bakom kroppen.
På särskild fråga säger Wiklund här att han inte kommenterade den här mannen med hustrun och dottern utan han tänkte på honom bara för sig själv.
Han bedömer att det nu har förflutit 4-5 minuter sedan han såg personen ifråga stiga ur fordonet.
Kanske det var det som gjorde att han blev s a s varse personen igen, eftersom han fortfarande s a s befann sig kvar i anslutning till platsen där han lämnat fordonet.
En annan bidragande orsak till att Wiklund kom att titta närmare på den här personen var ju den att han var minst sagt lite irriterad över personens sätt att kasta upp en dörr utan att se sig om för bakomvarande trafik.
I samband med att Wiklund får grönt ljus och påbörjar vänstersvängen släpper han kontakten med den ovan beskrivna personen.
Han kör sedan Tunnelgatan ner mot Norra Bantorget.
På fråga till Wiklund huruvida han på Tunnelgatan observerade det tidigare beskrivna fordonet framkommer följande.
Han säger spontant och direkt att fordonet inte stod kvar när han kom körande den här gången.
I det här skedet får då Wiklund ta del av sin tidigare förhörsutsaga ifrån 1986-03-05
där det står enligt följande.
- "När han passerade den plats han tidigare sett bilen noterade han att den stod kvar".
Utifrån detta blir Wiklund något brydd över hur det verkligen förhöll sig med detta.
Han menar om då fordonet stått kvar vid den här tidpunkten måste det ha intagit en s a s mer normal placering, dvs parkerat ordentligt och således inte direkt varit i hans ögonfång.
Om nu fordonet skulle ha stått kvar på gatan så blir hans nästa reflektion att det skulle ha förflyttat sig längre ner mot Norra Bantorget i sådana fall.
Men som framgått ovan har Wiklund väldigt svårt att här närmare med exakthet redogöra för förhållandet i sig.
Han kan följdaktligen inte heller uttala sig huruvida han sett några personer i det ovan beskrivna fordonet i samband med att han eventuellt passerat det en andra gång.
Wiklund kommer sedan att köra hem dottern till dennas bostad varefter han och hustrun omgående påbörjar hemfärden till Nacka och deras bostad därstädes.
Han vill uppskatta själva körsträckan i tid till omkring en halvtimme, fyrtio minuter. Omedelbart efter hemkomsten går de och lägger sig.
Han får höra talas om mordet på Olof Palme först dagen efter och efter hand mognar den ovan beskrivna händelsen inom honom, att den eventuellt kan ha något samröre med mordet.
Han berättar om sina iakttagelser för hustrun och hon tycker att det är ju så många som ringer så varför ska inte även maken ringa och meddela sina iakttagelser till polisen. Han kommer att göra detta efter ett par dagar, som han minns det. (Av tillgängliga handlingar framgår att tipset
EAD622-00
kommer in 1986-03-04 16:45
).
Under förhörets gång har Wiklund funderat på det tidigare beskrivna telefonsamtalet hem till honom från hustrun om hämtning vid Målargatan .
Han utesluter nu inte att det var bestämt redan när de skiljdes, i samband med ditfärden, att hämtning skulle ske någon gång strax efter klockan 23:00
. Han vill dock inte uttala sig med exakthet om detta förhållande utan vill konfirmera det ovan beskrivna med sin hustru innan han s a s spikar det hela.
På särskild fråga säger Wiklund här att han inte kommenterade den här mannen med hustrun och dottern utan han tänkte på honom bara för sig själv.
Han bedömer att det nu har förflutit 4-5 minuter sedan han såg personen ifråga stiga ur fordonet.
Kanske det var det som gjorde att han blev s a s varse personen igen, eftersom han fortfarande s a s befann sig kvar i anslutning till platsen där han lämnat fordonet.
En annan bidragande orsak till att Wiklund kom att titta närmare på den här personen var ju den att han var minst sagt lite irriterad över personens sätt att kasta upp en dörr utan att se sig om för bakomvarande trafik.
I samband med att Wiklund får grönt ljus och påbörjar vänstersvängen släpper han kontakten med den ovan beskrivna personen.
Han kör sedan Tunnelgatan ner mot Norra Bantorget.
På fråga till Wiklund huruvida han på Tunnelgatan observerade det tidigare beskrivna fordonet framkommer följande.
Han säger spontant och direkt att fordonet inte stod kvar när han kom körande den här gången.
I det här skedet får då Wiklund ta del av sin tidigare förhörsutsaga ifrån 1986-03-05
där det står enligt följande.
- "När han passerade den plats han tidigare sett bilen noterade han att den stod kvar".
Utifrån detta blir Wiklund något brydd över hur det verkligen förhöll sig med detta.
Han menar om då fordonet stått kvar vid den här tidpunkten måste det ha intagit en s a s mer normal placering, dvs parkerat ordentligt och således inte direkt varit i hans ögonfång.
Om nu fordonet skulle ha stått kvar på gatan så blir hans nästa reflektion att det skulle ha förflyttat sig längre ner mot Norra Bantorget i sådana fall.
Men som framgått ovan har Wiklund väldigt svårt att här närmare med exakthet redogöra för förhållandet i sig.
Han kan följdaktligen inte heller uttala sig huruvida han sett några personer i det ovan beskrivna fordonet i samband med att han eventuellt passerat det en andra gång.
Wiklund kommer sedan att köra hem dottern till dennas bostad varefter han och hustrun omgående påbörjar hemfärden till Nacka och deras bostad därstädes.
Han vill uppskatta själva körsträckan i tid till omkring en halvtimme, fyrtio minuter. Omedelbart efter hemkomsten går de och lägger sig.
Han får höra talas om mordet på Olof Palme först dagen efter och efter hand mognar den ovan beskrivna händelsen inom honom, att den eventuellt kan ha något samröre med mordet.
Han berättar om sina iakttagelser för hustrun och hon tycker att det är ju så många som ringer så varför ska inte även maken ringa och meddela sina iakttagelser till polisen. Han kommer att göra detta efter ett par dagar, som han minns det. (Av tillgängliga handlingar framgår att tipset
EAD622-00
kommer in 1986-03-04 16:45
).
Under förhörets gång har Wiklund funderat på det tidigare beskrivna telefonsamtalet hem till honom från hustrun om hämtning vid Målargatan .
Han utesluter nu inte att det var bestämt redan när de skiljdes, i samband med ditfärden, att hämtning skulle ske någon gång strax efter klockan 23:00
. Han vill dock inte uttala sig med exakthet om detta förhållande utan vill konfirmera det ovan beskrivna med sin hustru innan han s a s spikar det hela.
Förhöret kommer nu att övergå till att Wiklund skall ånyo försöka beskriva dels fordonet och den person han kom att iaktta den här fredagskvällen 1986-02-28
.
Beträffande fordonet uppgav Wiklund fortfarande att han inte kan precisera fordonet ifråga till något fabrikat.
Han har endast ett mycket starkt intryck av att fordonet hade ett avhugget bakparti. Med detta vill han då närmast beskriva det liknande det som VW Golf har.
Vidare har han nu en starkare minnesbild av färgen än han hade vid föregående förhörstillfällen. Han säger idag att färgen var röd, nästan klarröd.
Det har då påtalats för Wiklund vad han tidigare uppgivit om färg, då det talats om möjlig färg så som varande grön. Oaktat denna information tycker han att hans minnesbild idag är att fordonet var rött.
Vidare vill han fortfarande hävda att fordonet var av mellanmodell och dit klassar han sitt eget fordon, dvs Saab 99 och Volvo-bilar.
Beträffande mannen som Wiklund observerade i hörnet Tunnelgatan Sveavägen lämnar han följande beskrivning.
Han uppskattade mannens ålder till cirka 35 år, cirka 180 cm lång, med ett vältränat, mjukt, kattliknande rörelseschema i samband med promenaden ifrån fordonet.
Beträffande kroppsbyggnad, kraftig dock ej atletiskt byggd.
Han hade sett att mannen inte bar någon huvudbonad utan han hade svart rakt hår kammat framåt, vidare att håret täckte öronen.
I ansiktet hade mannen haft en svart mustasch, vilket gav ett ganska lustigt intryck.
Wiklund uppfattade att mustaschen inte riktigt korresponderade till mannens ljusa hy i övrigt.
På fråga till Wiklund om han närmare kan placera mannen s a s utifrån nationalitet eller ursprung framkom följande.
Han vill hävda att mannen kommit ifrån antingen Grekland eller Turkiet. På fråga uppgav Wiklund att han dagligen kommer i kontakt med invandrare ifrån just dessa länder och även annorstädes ifrån.
Beträffande mannens klädsel har Wiklund vagare minnesbilder. Han vill egentligen bara med exakthet påstå att han minns att mannen burit en kort midjejacka, vidare att klädseln i dess helhet var mörkare än rådande belysning vid platsen.
Beträffande de tidigare omtalade männen i fordonet på Tunnelgatan kan Wiklund överhuvud taget inte lämna någon närmare beskrivning än att de varit två män i vuxen ålder.
Wiklunds kommentar angående den fotokonfrontation han deltog i fredagen 1986-12-05
blir att den person han då kom att peka ut mycket väl överensstämde med typen av människa han sett i korsningen Sveavägen & Tunnelgatan.
Han gör också det tillägget att hans kusin, boende i överensstämmer vad avser ansiktsform med den ovan omtalade personen i gatukorsningen.
Han säger vidare att han inte har något emot att delta i en förnyad fotokonfrontation emedan han vid föregående tillfälle upplevde situationen som sådan mycket stressande.
förklarar att han åhört indikteringen av förhörsutsagan och att han godkänner densamma i befintligt skick.
Förhöret avslutades därefter klockan 11:38
.
Nacka som ovan
Krinsp Thore Wiberg
Förhöret kommer nu att övergå till att Wiklund skall ånyo försöka beskriva dels fordonet och den person han kom att iaktta den här fredagskvällen 1986-02-28
.
Beträffande fordonet uppgav Wiklund fortfarande att han inte kan precisera fordonet ifråga till något fabrikat.
Han har endast ett mycket starkt intryck av att fordonet hade ett avhugget bakparti. Med detta vill han då närmast beskriva det liknande det som VW Golf har.
Vidare har han nu en starkare minnesbild av färgen än han hade vid föregående förhörstillfällen. Han säger idag att färgen var röd, nästan klarröd.
Det har då påtalats för Wiklund vad han tidigare uppgivit om färg, då det talats om möjlig färg så som varande grön. Oaktat denna information tycker han att hans minnesbild idag är att fordonet var rött.
Vidare vill han fortfarande hävda att fordonet var av mellanmodell och dit klassar han sitt eget fordon, dvs Saab 99 och Volvo-bilar.
Beträffande mannen som Wiklund observerade i hörnet Tunnelgatan Sveavägen lämnar han följande beskrivning.
Han uppskattade mannens ålder till cirka 35 år, cirka 180 cm lång, med ett vältränat, mjukt, kattliknande rörelseschema i samband med promenaden ifrån fordonet.
Beträffande kroppsbyggnad, kraftig dock ej atletiskt byggd.
Han hade sett att mannen inte bar någon huvudbonad utan han hade svart rakt hår kammat framåt, vidare att håret täckte öronen.
I ansiktet hade mannen haft en svart mustasch, vilket gav ett ganska lustigt intryck.
Wiklund uppfattade att mustaschen inte riktigt korresponderade till mannens ljusa hy i övrigt.
På fråga till Wiklund om han närmare kan placera mannen s a s utifrån nationalitet eller ursprung framkom följande.
Han vill hävda att mannen kommit ifrån antingen Grekland eller Turkiet. På fråga uppgav Wiklund att han dagligen kommer i kontakt med invandrare ifrån just dessa länder och även annorstädes ifrån.
Beträffande mannens klädsel har Wiklund vagare minnesbilder. Han vill egentligen bara med exakthet påstå att han minns att mannen burit en kort midjejacka, vidare att klädseln i dess helhet var mörkare än rådande belysning vid platsen.
Beträffande de tidigare omtalade männen i fordonet på Tunnelgatan kan Wiklund överhuvud taget inte lämna någon närmare beskrivning än att de varit två män i vuxen ålder.
Wiklunds kommentar angående den fotokonfrontation han deltog i fredagen 1986-12-05
blir att den person han då kom att peka ut mycket väl överensstämde med typen av människa han sett i korsningen Sveavägen & Tunnelgatan.
Han gör också det tillägget att hans kusin, boende i överensstämmer vad avser ansiktsform med den ovan omtalade personen i gatukorsningen.
Han säger vidare att han inte har något emot att delta i en förnyad fotokonfrontation emedan han vid föregående tillfälle upplevde situationen som sådan mycket stressande.
förklarar att han åhört indikteringen av förhörsutsagan och att han godkänner densamma i befintligt skick.
Förhöret avslutades därefter klockan 11:38
.
Nacka som ovan
Krinsp Thore Wiberg
Protokoll över förhör med ELISABETH Lynn Ramsay,-
boende
Förhöret är hållet i Ramsays bostad, söndagen 1987-10-04 17:30.
Förhörsledare: Krinsp Ulf Norlin och krkom Rune Bengtsson.
Bandupptagning.
Förhörsledare = F = FHL Norlin
B = Krkom Rune Bengtsson Kriminalkommissarie
R = Elisabeth Ramsay = Ramsay
Ramsay hörs angående uppgifterna varför hon finns i Veges VG:s Victor Gunnarsson adressbok.
FHL Norlin: Den här mannen vi pratar om. Du säger, du känner inte igen honom över huvud taget då?
Ramsay: Absolut inte.
FHL Norlin: Absolut inte.
Ramsay: Nej.
FHL Norlin: Nehej. Men då (ohörbart) alltså ditt -.
Ramsay: Jaha, just det. Jag är kanske väldigt utåtriktad till sättet och jag träffar folk och jag är mycket vänlig och jag säger: "Vi får -, vi -."
Jag tycker att det är en snäll människa och så ger jag mitt telefonnummer, den lilla lappen som jag har.
Jag är amerikanska, som du vet, och vi är mycket friare av oss.
FHL Norlin: Men hur kan du då veta att det är en snäll och trevlig människa om du inte -?
Ramsay: Jag vet inte. Jag -, man kanske är lite för impulsiv ibland. Det vet jag inte. Jag kan inte säga varken ja eller nej om den människan, eftersom jag har inte den ringaste (ohörbart) i minnet om den -.
FHL Norlin: Så du delar inte bara ut visitkort till höger och vänster, utan du vet vilka det är du delar ut till i alla fall - ?
Ramsay: Jaaha, jag vet inte om jag ska -. Om jag är oförsiktig. Jag kanske ger till för många.
Anknytning: HG 3011:9
Protokoll över förhör med ELISABETH Lynn Ramsay,-
boende
Förhöret är hållet i Ramsays bostad, söndagen 1987-10-04 17:30.
Förhörsledare: Krinsp Ulf Norlin och krkom Rune Bengtsson.
Bandupptagning.
Förhörsledare = F = FHL Norlin
B = Krkom Rune Bengtsson Kriminalkommissarie
R = Elisabeth Ramsay = Ramsay
Ramsay hörs angående uppgifterna varför hon finns i Veges VG:s Victor Gunnarsson adressbok.
FHL Norlin: Den här mannen vi pratar om. Du säger, du känner inte igen honom över huvud taget då?
Ramsay: Absolut inte.
FHL Norlin: Absolut inte.
Ramsay: Nej.
FHL Norlin: Nehej. Men då (ohörbart) alltså ditt -.
Ramsay: Jaha, just det. Jag är kanske väldigt utåtriktad till sättet och jag träffar folk och jag är mycket vänlig och jag säger: "Vi får -, vi -."
Jag tycker att det är en snäll människa och så ger jag mitt telefonnummer, den lilla lappen som jag har.
Jag är amerikanska, som du vet, och vi är mycket friare av oss.
FHL Norlin: Men hur kan du då veta att det är en snäll och trevlig människa om du inte -?
Ramsay: Jag vet inte. Jag -, man kanske är lite för impulsiv ibland. Det vet jag inte. Jag kan inte säga varken ja eller nej om den människan, eftersom jag har inte den ringaste (ohörbart) i minnet om den -.
FHL Norlin: Så du delar inte bara ut visitkort till höger och vänster, utan du vet vilka det är du delar ut till i alla fall - ?
Ramsay: Jaaha, jag vet inte om jag ska -. Om jag är oförsiktig. Jag kanske ger till för många.
Anknytning: HG 3011:9
A14208-1
Protokoll över förhör med Christer Eriksson, -
, boende
Anställd vid Brandkåren, Upplands Väsby, tfn 0760-837 50.
Förhöret är hållet vid Sollentuna brandstation, Bommervägen 1 i Sollentuna onsdagen 1987-12-16 14:15.
Förhörsledare: Krinsp Inge Uvemo och Per Gustavsson.
Indikterat på band.
Christer Eriksson underrättades om att han skulle höras som vittne beträffande sina iakttagelser 1986-02-28 vid korsningen Sveavägen & Tunnelgatan i Stockholm.
Christer Eriksson säger att han tjänstgjorde som vårdare i ambulans A 951 från Sollentuna tillsammans med kollegan Peter Andersson.
De hade tidigare under kvällen haft en transport till S:t Görans sjukhus.
När man var klara vid S:t Görans sjukhus så meddelade man detta samtidigt som man uppgav att man tänkte ta vägen genom Stockholms city tillbaka till Sollentuna.
Man åkte mot Humlegården och Stureplan och vidare in på Kungsgatan.
Han säger att när man befann sig cirka 50 till 100 meter från korsningen Kungsgatan & Sveavägen så såg han en polisbuss, större polispiket komma med blåljusen påslagna ifrån Sergels torg.
Han säger att polisbussen kom från det håll där den så kallade obelisken finns och passerade över gatukorsningen och vidare Sveavägen ner i riktning mot Tunnelgatan.
Själva fortsatte de i ambulansen Kungsgatan upp mot Sveavägen.
När de kom fram till korsningen hade de rött ljus. Vid grönt sken så svängde man höger och åkte ner mot Tunnelgatan.
Han såg då att piketbussen hade parkerat vid Sveavägen & Tunnelgatan.
Han säger att de åkte sakta ner mot platsen och strax efter det att dom precis hade passerat polisbussen så blev de stoppade av en person.
Han säger att han inte är säker på detta, men han tror att det var så.
De stannade i alla fall ambulansen och Christer Eriksson såg när han tittade ut att det låg en man på gatan. Christer Eriksson såg också att en person höll på med upplivningsförsök.
880104
(Signatur)
A14208-1
Protokoll över förhör med Christer Eriksson, -
, boende
Anställd vid Brandkåren, Upplands Väsby, tfn 0760-837 50.
Förhöret är hållet vid Sollentuna brandstation, Bommervägen 1 i Sollentuna onsdagen 1987-12-16 14:15.
Förhörsledare: Krinsp Inge Uvemo och Per Gustavsson.
Indikterat på band.
Christer Eriksson underrättades om att han skulle höras som vittne beträffande sina iakttagelser 1986-02-28 vid korsningen Sveavägen & Tunnelgatan i Stockholm.
Christer Eriksson säger att han tjänstgjorde som vårdare i ambulans A 951 från Sollentuna tillsammans med kollegan Peter Andersson.
De hade tidigare under kvällen haft en transport till S:t Görans sjukhus.
När man var klara vid S:t Görans sjukhus så meddelade man detta samtidigt som man uppgav att man tänkte ta vägen genom Stockholms city tillbaka till Sollentuna.
Man åkte mot Humlegården och Stureplan och vidare in på Kungsgatan.
Han säger att när man befann sig cirka 50 till 100 meter från korsningen Kungsgatan & Sveavägen så såg han en polisbuss, större polispiket komma med blåljusen påslagna ifrån Sergels torg.
Han säger att polisbussen kom från det håll där den så kallade obelisken finns och passerade över gatukorsningen och vidare Sveavägen ner i riktning mot Tunnelgatan.
Själva fortsatte de i ambulansen Kungsgatan upp mot Sveavägen.
När de kom fram till korsningen hade de rött ljus. Vid grönt sken så svängde man höger och åkte ner mot Tunnelgatan.
Han såg då att piketbussen hade parkerat vid Sveavägen & Tunnelgatan.
Han säger att de åkte sakta ner mot platsen och strax efter det att dom precis hade passerat polisbussen så blev de stoppade av en person.
Han säger att han inte är säker på detta, men han tror att det var så.
De stannade i alla fall ambulansen och Christer Eriksson såg när han tittade ut att det låg en man på gatan. Christer Eriksson såg också att en person höll på med upplivningsförsök.
880104
(Signatur)
Eftersom Christer Eriksson vid tillfället var vårdare så rusade han ur ambulansen och fram till mannen på gatan.
Han såg då att den yngre killen (Jmfr. Stefan Glantz) höll på med mun-mot-mun-metoden. Killen var alldeles blodig på jacka, ansikte och hår.
Christer Eriksson visste inte vid detta tillfälle vem den skadade mannen var och sade till killen som höll på med upplivningsförsök att försöka vara lite försiktig. Han menade på att risken för AIDS finns ju. Kort efter kom Peter Andersson fram med syrgas och sug och en bår.
Christer Eriksson frågade vad som hänt och fick reda på att mannen på gatan var skjuten.
Någon han vet inte vem - sade att gärningsmannen hade sprungit uppför några trappor. Man pekade också i denna riktning.
Enligt vittnena på platsen hade gärningsmannen varit mörkklädd, eventuellt i någon mörk rock.
Christer Eriksson satte på en så kallad svalgtub och försökte få in syrgas i den skadade mannens lungor. Offret började då blöda ännu mer och blodet rann ur mun och näsa.
Han såg också en kvinna på platsen som verkade hysterisk.
Kvinnan skrek:
- "Ni ser väl vem det är! Det är Olof Palme!"
Christer Eriksson säger att han då tittade upp mot kvinnan och kände igen henne som Lisbeth Palme. Han tittade då ner på offret och såg att det var Olof Palme.
Man klippte upp skjortan på Olof Palme för att se skadorna. Christer Eriksson såg då ett litet hål omedelbart till höger om mittlinjen i bröstkorgen. Hålet var litet och Christer Eriksson trodde att Olof Palme hade blivit skjuten framifrån.
Man lade Olof Palme på båren för att föra honom till sjukhus.
I samband med att man höll på att lyfta in båren i ambulansen, så såg han att det från Norra Bantorgets håll och vid Tunnelgatan kom en annan ambulans.
Ambulansen parkerade snett i närheten av deras ambulans och ur klev en man (Kenneth Lavrell) och en kvinna (Maria Degerman) .
Han säger att det var ambulans 912 från Sabbatsbergs sjukhus som kommit. Han ropade på killen i ambulansen att följa med i skåpet tillsammans med honom till sjukhuset.
Christer Eriksson och den andre ambulanskillen (Kenneth Lavrell) åkte sedan i det så kallade skåpet i ambulansen och fortsatte under färden med upplivningsförsök.
Han säger att någon - han tror att det är poliserna - satte in Lisbeth Palme i framsätet tillsammans med föraren Peter Andersson.
Eftersom Christer Eriksson vid tillfället var vårdare så rusade han ur ambulansen och fram till mannen på gatan.
Han såg då att den yngre killen (Jmfr. Stefan Glantz) höll på med mun-mot-mun-metoden. Killen var alldeles blodig på jacka, ansikte och hår.
Christer Eriksson visste inte vid detta tillfälle vem den skadade mannen var och sade till killen som höll på med upplivningsförsök att försöka vara lite försiktig. Han menade på att risken för AIDS finns ju. Kort efter kom Peter Andersson fram med syrgas och sug och en bår.
Christer Eriksson frågade vad som hänt och fick reda på att mannen på gatan var skjuten.
Någon han vet inte vem - sade att gärningsmannen hade sprungit uppför några trappor. Man pekade också i denna riktning.
Enligt vittnena på platsen hade gärningsmannen varit mörkklädd, eventuellt i någon mörk rock.
Christer Eriksson satte på en så kallad svalgtub och försökte få in syrgas i den skadade mannens lungor. Offret började då blöda ännu mer och blodet rann ur mun och näsa.
Han såg också en kvinna på platsen som verkade hysterisk.
Kvinnan skrek:
- "Ni ser väl vem det är! Det är Olof Palme!"
Christer Eriksson säger att han då tittade upp mot kvinnan och kände igen henne som Lisbeth Palme. Han tittade då ner på offret och såg att det var Olof Palme.
Man klippte upp skjortan på Olof Palme för att se skadorna. Christer Eriksson såg då ett litet hål omedelbart till höger om mittlinjen i bröstkorgen. Hålet var litet och Christer Eriksson trodde att Olof Palme hade blivit skjuten framifrån.
Man lade Olof Palme på båren för att föra honom till sjukhus.
I samband med att man höll på att lyfta in båren i ambulansen, så såg han att det från Norra Bantorgets håll och vid Tunnelgatan kom en annan ambulans.
Ambulansen parkerade snett i närheten av deras ambulans och ur klev en man (Kenneth Lavrell) och en kvinna (Maria Degerman) .
Han säger att det var ambulans 912 från Sabbatsbergs sjukhus som kommit. Han ropade på killen i ambulansen att följa med i skåpet tillsammans med honom till sjukhuset.
Christer Eriksson och den andre ambulanskillen (Kenneth Lavrell) åkte sedan i det så kallade skåpet i ambulansen och fortsatte under färden med upplivningsförsök.
Han säger att någon - han tror att det är poliserna - satte in Lisbeth Palme i framsätet tillsammans med föraren Peter Andersson.
De åkte med blåljus och sirén Sveavägen norrut och vidare vänster upp på Odengatan mot Odenplan fram till Dalagatan och vidare till Sabbatsbergs sjukhus.
När man kom till Sabbatsbergs sjukhus såg han senare den andra kvinnan (Eva Lantz) från ambulansen från Sabbatsbergs sjukhus. Han känner inte till hennes namn. Han förmodar att hon åkte efter dem.
Christer Eriksson säger att när dom först anlänt till platsen så uppskattar han att antalet personer runt offret var ett tiotal. Han menar då att detta är inklusive poliser.
Han vill minnas att det fanns två poliser på platsen och att han också hörde något allmänt mummel runt omkring sig att eventuella poliser skulle ha förföljt gärningsmannen.
Lisbeth Palme hade inte sagt någonting om någon gärningsman utan hon hade varit allmänt hysterisk. Han säger att Peter Andersson hade vissa problem att köra ambulansen till sjukhus då han hade Lisbeth Palme bredvid sig i framsätet.
Christer Eriksson säger att han aldrig tittade på klockan när de anlände till brottsplatsen. Han uppskattar att man stannade kvar där i cirka två till fyra minuter.
Förhöret avslutas klockan 14:40.
Förhöret är intalat i efterhand med stöd av anteckningar.
Stockholm, dag som ovan
Inge Uvemo Krinsp
Per Gustavsson Krinsp
1987-12-30 AW/4040
De åkte med blåljus och sirén Sveavägen norrut och vidare vänster upp på Odengatan mot Odenplan fram till Dalagatan och vidare till Sabbatsbergs sjukhus.
När man kom till Sabbatsbergs sjukhus såg han senare den andra kvinnan (Eva Lantz) från ambulansen från Sabbatsbergs sjukhus. Han känner inte till hennes namn. Han förmodar att hon åkte efter dem.
Christer Eriksson säger att när dom först anlänt till platsen så uppskattar han att antalet personer runt offret var ett tiotal. Han menar då att detta är inklusive poliser.
Han vill minnas att det fanns två poliser på platsen och att han också hörde något allmänt mummel runt omkring sig att eventuella poliser skulle ha förföljt gärningsmannen.
Lisbeth Palme hade inte sagt någonting om någon gärningsman utan hon hade varit allmänt hysterisk. Han säger att Peter Andersson hade vissa problem att köra ambulansen till sjukhus då han hade Lisbeth Palme bredvid sig i framsätet.
Christer Eriksson säger att han aldrig tittade på klockan när de anlände till brottsplatsen. Han uppskattar att man stannade kvar där i cirka två till fyra minuter.
Förhöret avslutas klockan 14:40.
Förhöret är intalat i efterhand med stöd av anteckningar.
Stockholm, dag som ovan
Inge Uvemo Krinsp
Per Gustavsson Krinsp
1987-12-30 AW/4040
Protokoll över förhör med Kenneth Lavrell, -
,
boende
Anställd vid Ambulanscentralen i Gröndal, tfn 08-18 02 60.
Förhöret är hållet på KK 1, 7 tr, tisdagen 1987-12-22 10:00
.
Förhörsledare: Krinsp Per Gustavsson.
Förhörsvittne: Ej tillgängligt.
Indikterat på band.
Kenneth Lavrell underrättades om att han skulle höras som vittne beträffande sina iakttagelser 1986-02-28
i korsningen Tunnelgatan & Sveavägen i Stockholm.
Förhöret gäller Palme-mordet.
Kenneth Lavrell säger att han den aktuella kvällen tjänstgjorde i ambulans 912 tillsammans med en tjej som heter Maria Degerman.
Han säger att Maria Degerman jobbade extra i ambulansen denna kväll och att hon normalt arbetar som polis på VD 1. Hon hade dessutom en kompis med sig som heter Eva Lantz.
Kenneth Lavrell känner inte till Evas efternamn, men säger att hon också arbetar som polis på VD 1.
Anledningen till att Eva Lantz var med denna kväll var att hon åkte med som elev.
De befann sig vid Sabbatsbergs sjukhus när larmet gick, att någon var skjuten i hörnet Sveavägen & Tunnelgatan.
Han tror då att klockan var 23:26
.
Han säger att beträffande tidpunkten så finns den säkert antecknad vid larmcentralen.
Vid tillfället så kördes ambulansen av Maria Degerman och Kenneth Lavrell satt bredvid som sjukvårdare.
Flickan Eva Lantz satt i ambulansens sjukhytt.
Man körde ut från Sabbatsbergs sjukhus via Dalagatan - Wallingatan - Västmannagatan - Norra Bantorget - Tunnelgatan och ut på Sveavägen och fram till motstående sida på Sveavägen vid Tunnelgatan.
Protokoll över förhör med Kenneth Lavrell, -
,
boende
Anställd vid Ambulanscentralen i Gröndal, tfn 08-18 02 60.
Förhöret är hållet på KK 1, 7 tr, tisdagen 1987-12-22 10:00
.
Förhörsledare: Krinsp Per Gustavsson.
Förhörsvittne: Ej tillgängligt.
Indikterat på band.
Kenneth Lavrell underrättades om att han skulle höras som vittne beträffande sina iakttagelser 1986-02-28
i korsningen Tunnelgatan & Sveavägen i Stockholm.
Förhöret gäller Palme-mordet.
Kenneth Lavrell säger att han den aktuella kvällen tjänstgjorde i ambulans 912 tillsammans med en tjej som heter Maria Degerman.
Han säger att Maria Degerman jobbade extra i ambulansen denna kväll och att hon normalt arbetar som polis på VD 1. Hon hade dessutom en kompis med sig som heter Eva Lantz.
Kenneth Lavrell känner inte till Evas efternamn, men säger att hon också arbetar som polis på VD 1.
Anledningen till att Eva Lantz var med denna kväll var att hon åkte med som elev.
De befann sig vid Sabbatsbergs sjukhus när larmet gick, att någon var skjuten i hörnet Sveavägen & Tunnelgatan.
Han tror då att klockan var 23:26
.
Han säger att beträffande tidpunkten så finns den säkert antecknad vid larmcentralen.
Vid tillfället så kördes ambulansen av Maria Degerman och Kenneth Lavrell satt bredvid som sjukvårdare.
Flickan Eva Lantz satt i ambulansens sjukhytt.
Man körde ut från Sabbatsbergs sjukhus via Dalagatan - Wallingatan - Västmannagatan - Norra Bantorget - Tunnelgatan och ut på Sveavägen och fram till motstående sida på Sveavägen vid Tunnelgatan.
Han säger att dom var på plats klockan 23:28
.
När dom kom fram till platsen såg Kenneth Lavrell att det redan fanns en ambulans där. Han säger att denna ambulans kom från Sollentuna. Han kände igen en av killarna och minns att denne heter Peter Andersson .
Personalen från Sollentuna hade lagt upp en man på en bår och var i färd med att lyfta in båren i sin ambulans.
Kenneth Lavrell hoppade in i Sollentuna-ambulansen och hjälpte till med att lyfta in båren.
Någon - Kenneth Lavrell vet inte vem - sade att den skadade mannen på båren var Olof Palme.
Han såg då en kvinna utanför ambulansen och kände igen henne som Lisbeth Palme.
Han säger att mannen på båren blödde mycket.
Lisbeth Palme var chockad och skrek att det var hennes man Olof Palme, som var skjuten.
Lisbeth Palme satte sig i Sollentuna-ambulansens framsäte och man åkte sedan till Sabbatsbergs sjukhus. Under ambulans färden så sade Lisbeth Palme någonting om att man måste ta reda på Olofs blodgrupp.
Kenneth Lavrell tillfrågas om Lisbeth Palme sagt någonting beträffande gärningsmannen. Han säger att hon inte nämnt någonting om denne.
Under färden till sjukhuset gjorde man livräddande åtgärder, bland annat hjärtkompression. Kenneth Lavrell säger då att Olof Palme blödde mycket ur munnen.
Blodet liksom bubblade ut. Han såg också att Olof Palme hade ett hål i bröstkorgen och i ryggen. Han säger att hålet i ryggen var något mindre.
Man åkte i Sollentuna-ambulansen Sveavägen - Odengatan - Karlbergsvägen vidare vänster Upplandsgatan - höger Dalagatan mot enkelriktningen vänster Västmannagatan - höger Observatoriegatan - vänster Dalagatan och höger in på Sabbatsbergs sjukhus och vidare upp mot akutintaget.
Han vet inte vilken väg Maria Degerman åkte i deras ambulans men han såg henne senare på Sabbatsbergs sjukhus.
Kenneth Lavrell säger att man kom till Sabbatsbergs sjukhus klockan 23:34
.
Beträffande iakttagelser på mordplatsen säger Kenneth Lavrell att han vill minnas sig ha sett en polisbil på plats samt fyra till sex personer, möjligen något fler.
Han säger att han inte tittade så noga på vilka människor som uppehöll sig på platsen. Han var väl där högst en minut.
Han hörde ingen person nämna någonting om mördarens utseende eller flyktväg.
Han säger att dom var på plats klockan 23:28
.
När dom kom fram till platsen såg Kenneth Lavrell att det redan fanns en ambulans där. Han säger att denna ambulans kom från Sollentuna. Han kände igen en av killarna och minns att denne heter Peter Andersson .
Personalen från Sollentuna hade lagt upp en man på en bår och var i färd med att lyfta in båren i sin ambulans.
Kenneth Lavrell hoppade in i Sollentuna-ambulansen och hjälpte till med att lyfta in båren.
Någon - Kenneth Lavrell vet inte vem - sade att den skadade mannen på båren var Olof Palme.
Han såg då en kvinna utanför ambulansen och kände igen henne som Lisbeth Palme.
Han säger att mannen på båren blödde mycket.
Lisbeth Palme var chockad och skrek att det var hennes man Olof Palme, som var skjuten.
Lisbeth Palme satte sig i Sollentuna-ambulansens framsäte och man åkte sedan till Sabbatsbergs sjukhus. Under ambulans färden så sade Lisbeth Palme någonting om att man måste ta reda på Olofs blodgrupp.
Kenneth Lavrell tillfrågas om Lisbeth Palme sagt någonting beträffande gärningsmannen. Han säger att hon inte nämnt någonting om denne.
Under färden till sjukhuset gjorde man livräddande åtgärder, bland annat hjärtkompression. Kenneth Lavrell säger då att Olof Palme blödde mycket ur munnen.
Blodet liksom bubblade ut. Han såg också att Olof Palme hade ett hål i bröstkorgen och i ryggen. Han säger att hålet i ryggen var något mindre.
Man åkte i Sollentuna-ambulansen Sveavägen - Odengatan - Karlbergsvägen vidare vänster Upplandsgatan - höger Dalagatan mot enkelriktningen vänster Västmannagatan - höger Observatoriegatan - vänster Dalagatan och höger in på Sabbatsbergs sjukhus och vidare upp mot akutintaget.
Han vet inte vilken väg Maria Degerman åkte i deras ambulans men han såg henne senare på Sabbatsbergs sjukhus.
Kenneth Lavrell säger att man kom till Sabbatsbergs sjukhus klockan 23:34
.
Beträffande iakttagelser på mordplatsen säger Kenneth Lavrell att han vill minnas sig ha sett en polisbil på plats samt fyra till sex personer, möjligen något fler.
Han säger att han inte tittade så noga på vilka människor som uppehöll sig på platsen. Han var väl där högst en minut.
Han hörde ingen person nämna någonting om mördarens utseende eller flyktväg.
Förhöret avslutat klockan 10:25
.
Förhöret intalat med stöd av konceptantanteckningar.
Stockholm, dag som ovan
Per Gustavsson
Krinsp
1987-12-30 AW/4040
Förhöret avslutat klockan 10:25
.
Förhöret intalat med stöd av konceptantanteckningar.
Stockholm, dag som ovan
Per Gustavsson
Krinsp
1987-12-30 AW/4040
fortsatt förhör med Hans Holmér den 12 november 1992, kl. 09.30. H: Hans Holmér L:B: Ola Boija
H: En undring man kan ha är ju vad de menar när de talar om åsna och idiot.
Vid flera samtal som PKK:are har fört i början på 1986, så kallar man Palme för åsna. Det är ju ett allmänt skällsord. Det är lite långt, tycker jag då att tro att det just ska vara Palme som menar när han säger så där, utan det kan mycket väl vara det att han menar skytten, men det är naturligtvis väldigt osäkert att dra några slutsatser på det, men sätter man ihop de där uttalandena, de som ligger imun och de som ligger imun, då kan man komma till att det är något fel på själva skjutandet så att säga. Det enda rimlig antagandet är då att man hade tänkt att skjuta Palme på nåt annat ställe.
Iuttalande då som också är från samtalet den 11 september, så drar han ini bilden och säger att "först skulle jag gå och slå och sedan
skulle skjuta". L: Var är vi nu? Är vi i tk:n eller? H: Den 11 september, buggning. H: Det är alltså hos (Det är det samtalet som de för i anslutning
till uppståndelsen i massmedia.
H: I anslutning till det är då så, det är redovisat så här utav tolkarna,
det ska vara som säger det "när jag kom den här dan, står det möjligen, någon säger slå till. Jag blev så förvånad. Först skulle jag gå och slå och sedan skulle skjuta" och sen har tolken skrivit ("berättar för okänd man"). Så fortsätter citatet "jag stod ju fortfarande och pratade här. Vart ska ni gå. Precis när jag kom till hörnan, så här alltså,
min kompis".
Ex 1: Till originalpärm (i nr-fold)
PK
ej om blanketten anvands som fortsattningsblad
fortsatt förhör med Hans Holmér den 12 november 1992, kl. 09.30. H: Hans Holmér L:B: Ola Boija
H: En undring man kan ha är ju vad de menar när de talar om åsna och idiot.
Vid flera samtal som PKK:are har fört i början på 1986, så kallar man Palme för åsna. Det är ju ett allmänt skällsord. Det är lite långt, tycker jag då att tro att det just ska vara Palme som menar när han säger så där, utan det kan mycket väl vara det att han menar skytten, men det är naturligtvis väldigt osäkert att dra några slutsatser på det, men sätter man ihop de där uttalandena, de som ligger imun och de som ligger imun, då kan man komma till att det är något fel på själva skjutandet så att säga. Det enda rimlig antagandet är då att man hade tänkt att skjuta Palme på nåt annat ställe.
Iuttalande då som också är från samtalet den 11 september, så drar han ini bilden och säger att "först skulle jag gå och slå och sedan
skulle skjuta". L: Var är vi nu? Är vi i tk:n eller? H: Den 11 september, buggning. H: Det är alltså hos (Det är det samtalet som de för i anslutning
till uppståndelsen i massmedia.
H: I anslutning till det är då så, det är redovisat så här utav tolkarna,
det ska vara som säger det "när jag kom den här dan, står det möjligen, någon säger slå till. Jag blev så förvånad. Först skulle jag gå och slå och sedan skulle skjuta" och sen har tolken skrivit ("berättar för okänd man"). Så fortsätter citatet "jag stod ju fortfarande och pratade här. Vart ska ni gå. Precis när jag kom till hörnan, så här alltså,
min kompis".
Ex 1: Till originalpärm (i nr-fold)
PK
ej om blanketten anvands som fortsattningsblad
Sen är det då den 15 februari som vi tittade på i går också och som vi ska återvända till. Från den sidan som börjar mellan (och framåt en fem, sex sidor så finns det olika utvärderingar av det här samtalet som ägde rum då. Det står då bla, tre rader uppifrån, på den där första sidan jag talade om att "här börjar man tala om Palme" och bland de här meningarna som finns angivna då så kan jag peka på några stycken nämligen. Behöver inte läsa igenom allt det där nu, utan det är sånt man måste läsa igenom och grunna på men det (säger är bla följande då att "om poliserna hade varit lite långt ifrån mej, skulle jag ha skjutit honom. Jag såg plötsligt (framför mej. Han pratar om en händelse i Stockholm. Talar om Palme. Fyra skott. Palme fick det första skottet och föll men sen öppnade han eld en gång till" och sen har tolken eller översättaren lagt till "det förefaller som omvarit i Stockholm vid tiden för attentatet och att han senare varit på fel plats". Sen lägger han vidare imun att "om vissa förutsättningar hade varit för handen, då hade jag gripits, precis som han skulle skjuta, kl halv nio, var det mycket folk där" och sen har översättaren lagt till "Ulusoy har lämnat ifrån sig något som han fått innan han kom hem och drog för gardinen och la sig. Palme gick samtidigt" har hon skrivit och "(det verkar som om han väntat på Palme)" och sen har man skrivit "vid den tidpunkten, verkar som man försökt följa efter Palme en vecka. Alla åkte till Malmö".
Vad jag förstår så är det alldeles klart att de pratar om Palme. På den punkten svävar inte tolken på målet och då är naturligtvis de här uppgifterna anmärkningsvärda. Det här med fyra skott är naturligtvis svårförklarat men det står så. Kan vara så att det är fyra knallar, jag vet inte, om det har ekat eller.
Jag tycker man kan dra slutsatsen att han menar att före bion så kunde man inte skjuta eftersom det var för mycket folk. Sen är det ju värt att notera då att man för in den här. Det finns enangiven i papperen någonstans.
Ifylls ej om blanketten anvards som fortsattningsblad
Ex 1: Till originaiparm (i nr-följd)
Sen är det då den 15 februari som vi tittade på i går också och som vi ska återvända till. Från den sidan som börjar mellan (och framåt en fem, sex sidor så finns det olika utvärderingar av det här samtalet som ägde rum då. Det står då bla, tre rader uppifrån, på den där första sidan jag talade om att "här börjar man tala om Palme" och bland de här meningarna som finns angivna då så kan jag peka på några stycken nämligen. Behöver inte läsa igenom allt det där nu, utan det är sånt man måste läsa igenom och grunna på men det (säger är bla följande då att "om poliserna hade varit lite långt ifrån mej, skulle jag ha skjutit honom. Jag såg plötsligt (framför mej. Han pratar om en händelse i Stockholm. Talar om Palme. Fyra skott. Palme fick det första skottet och föll men sen öppnade han eld en gång till" och sen har tolken eller översättaren lagt till "det förefaller som omvarit i Stockholm vid tiden för attentatet och att han senare varit på fel plats". Sen lägger han vidare imun att "om vissa förutsättningar hade varit för handen, då hade jag gripits, precis som han skulle skjuta, kl halv nio, var det mycket folk där" och sen har översättaren lagt till "Ulusoy har lämnat ifrån sig något som han fått innan han kom hem och drog för gardinen och la sig. Palme gick samtidigt" har hon skrivit och "(det verkar som om han väntat på Palme)" och sen har man skrivit "vid den tidpunkten, verkar som man försökt följa efter Palme en vecka. Alla åkte till Malmö".
Vad jag förstår så är det alldeles klart att de pratar om Palme. På den punkten svävar inte tolken på målet och då är naturligtvis de här uppgifterna anmärkningsvärda. Det här med fyra skott är naturligtvis svårförklarat men det står så. Kan vara så att det är fyra knallar, jag vet inte, om det har ekat eller.
Jag tycker man kan dra slutsatsen att han menar att före bion så kunde man inte skjuta eftersom det var för mycket folk. Sen är det ju värt att notera då att man för in den här. Det finns enangiven i papperen någonstans.
Ifylls ej om blanketten anvards som fortsattningsblad
Ex 1: Till originaiparm (i nr-följd)
H: Jag har inte stött på (på mer än två ställen. Det ena
stället är i buggningsavsnittet, några fler ställen ska jag säga, annat än det här som vi har pratat om, men det finns angivet i buggningen hos den 16 november.
Mitt på den sidan så står detkan sedan nämna att de kände|. Där står han angiven med ett konstigt efternamn eller att det är (som har det däsom efternamn och det kommer igen sen. Sex sidor längre fram. Där står det, överst står det "okänd man (, något om Frankrike". Sex rader nedifrån, står det (om det kan vara samma människa, I. Det är densom |nämner, det är naturligtvis en bra fråga, men det är i alla fall det enda stället som jag känner till där man har någon form av identiet
på den här killen. L: Om det är samma? H: Ja. Det är på intet sätt klart, men det är den endaNånting som, när vi pratade generellt om hur svårt det är att tolka materialet, en viktig sak då, förutom tolkarnas syn på språket, på pronomen och sånt så är det också deras syn på hur vanliga vissa namn är. Jag menar, vi vet ju inte, när vi läser det här materialet så vet vi inte om det är Persson och Svensson, det är så vanliga namn, utan man kanske fäster sig för mycket vid namn som är vanligare än man tror. Det kan finnas vissa namn som är väldigt ovanliga, det är möjligt. Den enda jag vet om det där och som jag frågade nån någon gång, tolkarna, fick jag det beskedet att när man, på den tiden man, 1923 eller nånting så förbjöd man kurdiska, som ni vet, de fick inte uppträda som kurder utan kallades för bergsturkar och allt det där. I samband med det så tvingades alla kurder och byta namn, efternamn. Så att de namn de då tog är konstruerade namn. Celepli t.ex betyder att han är från den byn Celepli och det här betyder naturligtvis att fantasin var inte så väldigt lysande så att många har samma namn och efternamn bör rimligen vara mera frekventa än vad våra efternamn är, eftersom man satt så där och byggde upp egna, men
!s ej om blanketten anvands som fortsattningsblad
Ex 1: Till onginalparm (1 nar-fold)
H: Jag har inte stött på (på mer än två ställen. Det ena
stället är i buggningsavsnittet, några fler ställen ska jag säga, annat än det här som vi har pratat om, men det finns angivet i buggningen hos den 16 november.
Mitt på den sidan så står detkan sedan nämna att de kände|. Där står han angiven med ett konstigt efternamn eller att det är (som har det däsom efternamn och det kommer igen sen. Sex sidor längre fram. Där står det, överst står det "okänd man (, något om Frankrike". Sex rader nedifrån, står det (om det kan vara samma människa, I. Det är densom |nämner, det är naturligtvis en bra fråga, men det är i alla fall det enda stället som jag känner till där man har någon form av identiet
på den här killen. L: Om det är samma? H: Ja. Det är på intet sätt klart, men det är den endaNånting som, när vi pratade generellt om hur svårt det är att tolka materialet, en viktig sak då, förutom tolkarnas syn på språket, på pronomen och sånt så är det också deras syn på hur vanliga vissa namn är. Jag menar, vi vet ju inte, när vi läser det här materialet så vet vi inte om det är Persson och Svensson, det är så vanliga namn, utan man kanske fäster sig för mycket vid namn som är vanligare än man tror. Det kan finnas vissa namn som är väldigt ovanliga, det är möjligt. Den enda jag vet om det där och som jag frågade nån någon gång, tolkarna, fick jag det beskedet att när man, på den tiden man, 1923 eller nånting så förbjöd man kurdiska, som ni vet, de fick inte uppträda som kurder utan kallades för bergsturkar och allt det där. I samband med det så tvingades alla kurder och byta namn, efternamn. Så att de namn de då tog är konstruerade namn. Celepli t.ex betyder att han är från den byn Celepli och det här betyder naturligtvis att fantasin var inte så väldigt lysande så att många har samma namn och efternamn bör rimligen vara mera frekventa än vad våra efternamn är, eftersom man satt så där och byggde upp egna, men
!s ej om blanketten anvands som fortsattningsblad
Ex 1: Till onginalparm (1 nar-fold)
det finns säkert mera att säga om det här och det skulle kunna vara en led, möjlighet i vissa sammahang om man fick klart för sig när man pratar om folk här, om det är vanligt namn eller inte. Nån sån lathund finns ju inte.
Medans vi är inne på det så är det en annan sak som jag vet att, var aktuell i början på 1987. Det var att göra en ordentlig genomgång av alla samtal som är uppringda, alltså inte innehållet i samtalet, utan telefonnumren, vart de här olika telefonnumren går, för att det i tkmaterialet så finns inte alltid det angivet, man har inte gått färdigt så att säga, utan det kan vara så att ett telefonnummer, man ringer upp ett telefonnummer, så är det inget svar. Då står bara telefonnumret och det var i alla fall då, i början på 1987, inte klart hur det var med det. Genom att få ett mönster om telefonnummer så skulle man naturligtvis på
vanligt sätt kunna knyta en del människor närmare varandra. L: Tänker du då på telefonkontroll eller vanliga? H: Ja. I buggning förekommer det väl inte så där.. L: Jag vet.. H: Jag tänkte på telefonkontrollen.
L: Tänker du då särskilt på de avsnitt så att säga som man har plockat ut
och anfört somdå, du vet de här.. Är det de du.. H: Nej, det var mera generell undring vi hade då att i det här kolossala
materialet så finns, så saknas det egentligen identifiering utav uppringda telefonnummer. Man började på det här men man lyckades inte bli färdig
när jag var kvar. 1: Men man har TK på vissa personer och linjer så att säga, så har man ju
hans telefonnummer. H: Ja, hans ja, men de han ringer upp. L: Men hur ska man kunna kontrollera det i efterhand. B: Du har ju numret. De antecknar numret för det får man fram på en sån här
detektor. L: Så det finns dokumenterat.
Ex 1: Till originalpärm (i nr-följd)
det finns säkert mera att säga om det här och det skulle kunna vara en led, möjlighet i vissa sammahang om man fick klart för sig när man pratar om folk här, om det är vanligt namn eller inte. Nån sån lathund finns ju inte.
Medans vi är inne på det så är det en annan sak som jag vet att, var aktuell i början på 1987. Det var att göra en ordentlig genomgång av alla samtal som är uppringda, alltså inte innehållet i samtalet, utan telefonnumren, vart de här olika telefonnumren går, för att det i tkmaterialet så finns inte alltid det angivet, man har inte gått färdigt så att säga, utan det kan vara så att ett telefonnummer, man ringer upp ett telefonnummer, så är det inget svar. Då står bara telefonnumret och det var i alla fall då, i början på 1987, inte klart hur det var med det. Genom att få ett mönster om telefonnummer så skulle man naturligtvis på
vanligt sätt kunna knyta en del människor närmare varandra. L: Tänker du då på telefonkontroll eller vanliga? H: Ja. I buggning förekommer det väl inte så där.. L: Jag vet.. H: Jag tänkte på telefonkontrollen.
L: Tänker du då särskilt på de avsnitt så att säga som man har plockat ut
och anfört somdå, du vet de här.. Är det de du.. H: Nej, det var mera generell undring vi hade då att i det här kolossala
materialet så finns, så saknas det egentligen identifiering utav uppringda telefonnummer. Man började på det här men man lyckades inte bli färdig
när jag var kvar. 1: Men man har TK på vissa personer och linjer så att säga, så har man ju
hans telefonnummer. H: Ja, hans ja, men de han ringer upp. L: Men hur ska man kunna kontrollera det i efterhand. B: Du har ju numret. De antecknar numret för det får man fram på en sån här
detektor. L: Så det finns dokumenterat.
Ex 1: Till originalpärm (i nr-följd)
H: Numren finns i materialet. Det står t.ex att, utgående samtal till de och
det numret och sen är det då vanligt att ingen som svarar, ej svar. L: Men får alltså telefonnumret? H: Ja, det får man genom den här indikatorn på avlyssningen. L: Så att det är inte bara så att säga det telefonnumret som är föremål för
avlyssning. H: Nej, det får man aldrig. Ja, man vet inte.. L: Jo, man vet ju, men det
H: Men det vet man.
L: Det vet man. Det andra får man alltså fram. H: Det får man alltid fram. Det är därför man alltid vet vart de har ringt,
inte varifrån samtalen kommer.
H: Det här är sånt som man måste sitta och resonera om tycker jag, vända och
vrida på just ſprat den här dagen. Om man till bilden av (då lägger att han är nere i Malmö, har kommun förbud där, men är relativt ofta uppe i Stockholm. Han har ju åkt fast några gånger för att han har brutit mot det här kommunförbudet och här berättar han ju på ett sätt som gör det omöjligt att tro att han inte var i Stockholm vid det här tillfället. Det är intressant också därför att genom också pratar som om han vore i Stockholm, om jag då gillar läget så att säga och tror attbeskriver mordet på Palme och att det inte är Medborgarplatsen, jag tar den hypotesen och lägger den till det här,bild, då får vi två PKK: are från Malmö som är i Stockholm mordnatten åtminstone. Och det kanske är det som föranleder då att säga att han, precis som kamraterna från Malmö, säger han i sitt uttalande, så det är möjligt att han då menar (och någon annan. Men nu har är i alla fall (på plats uppe i Stockholm och eftersom man kan misstänka att tidvis har bott hosJag tänker på den här uppgiften som finns attnämner att han har sett (i, vilket är nåt slags idé om i vart fall att
kan ha bott hosunder nån tid och den uppgiften är från TK och |tror jag det är och det är en uppgift som är i mars månad 1986. Jag har ingen närmare minne av när den är, men den är i mars. Jag tror att den kanske finns i dagboken.
Ifyils ej om blanketten anvands som fortsattningsblad
Ex 1: Till originalparm (1 nr-följd)
H: Numren finns i materialet. Det står t.ex att, utgående samtal till de och
det numret och sen är det då vanligt att ingen som svarar, ej svar. L: Men får alltså telefonnumret? H: Ja, det får man genom den här indikatorn på avlyssningen. L: Så att det är inte bara så att säga det telefonnumret som är föremål för
avlyssning. H: Nej, det får man aldrig. Ja, man vet inte.. L: Jo, man vet ju, men det
H: Men det vet man.
L: Det vet man. Det andra får man alltså fram. H: Det får man alltid fram. Det är därför man alltid vet vart de har ringt,
inte varifrån samtalen kommer.
H: Det här är sånt som man måste sitta och resonera om tycker jag, vända och
vrida på just ſprat den här dagen. Om man till bilden av (då lägger att han är nere i Malmö, har kommun förbud där, men är relativt ofta uppe i Stockholm. Han har ju åkt fast några gånger för att han har brutit mot det här kommunförbudet och här berättar han ju på ett sätt som gör det omöjligt att tro att han inte var i Stockholm vid det här tillfället. Det är intressant också därför att genom också pratar som om han vore i Stockholm, om jag då gillar läget så att säga och tror attbeskriver mordet på Palme och att det inte är Medborgarplatsen, jag tar den hypotesen och lägger den till det här,bild, då får vi två PKK: are från Malmö som är i Stockholm mordnatten åtminstone. Och det kanske är det som föranleder då att säga att han, precis som kamraterna från Malmö, säger han i sitt uttalande, så det är möjligt att han då menar (och någon annan. Men nu har är i alla fall (på plats uppe i Stockholm och eftersom man kan misstänka att tidvis har bott hosJag tänker på den här uppgiften som finns attnämner att han har sett (i, vilket är nåt slags idé om i vart fall att
kan ha bott hosunder nån tid och den uppgiften är från TK och |tror jag det är och det är en uppgift som är i mars månad 1986. Jag har ingen närmare minne av när den är, men den är i mars. Jag tror att den kanske finns i dagboken.
Ifyils ej om blanketten anvands som fortsattningsblad
Ex 1: Till originalparm (1 nr-följd)
H: Genom de här vaga antydning så kan man alltså föra ihop |och
vid den här tiden om man har lite vid tolerans till själva tänkandet där så kan man tänka sig så. Då får man också stöd för när säger att han själv skulle slå och sen skullekjuta, så kan det ju betyda attvarit med vid det här tillfället sonbeskriver.
Det är också, tycker jag, alldeles klart att han har beskrivit att man har skuggat Palme under en tid. Naturligtvis är det en öppen fråga om det är, (pratar om (, så kan det vara den här figuren som förekommer på nåt annat sätt som vi tittar på, men jag menar det kan ju också vara ett öknamn eller nånting sånt för något. Kan betyda nåt särskilt som man inte får någon klarthet i, men det är i alla fall alldeles klart atthar nånting medupplevelse att göra. Det kan ju vara rent av en benämning på revolvermannen. Här står det fyra skott, så är det naturligtvis omöjligt att veta varför det står på det sättet. Att vid den här tidpunkten så visste hela Sverige att det var två skott, det måste |också ha vetat så att det kan inte vara det att han går omkring och tror att det var fyra skott som sköts mot Palme, utan han har vid det här tillfället upplevt fyra skott, men om det är skott i bemärkelsen, ja som vi menar när vi säger skott, eller om det är knallar han sagt. För att i och för sig kan det naturligtvis finnas ekoeffekter som gör att han beskriver det så. Om man bortser från, vilket man naturligtvis inte kan göra, men för fullständighetens skull, bortser från att han pratar om Palme och den händelsen, för det är alldeles klart att han gör vid det här tillfället, men om man ändå bortser från det och säger att han pratar om Medborgarhuset istället, så sköts det ju där fyra eller fem skott, men de skotten föll inte direkt på varandra, utan först sköt gärningsmannen två skott mot och sen så sköt han, så föll han och så sköt han när han tog sig fram till fönstret, det var nån som blev skjuten i foten så att, en serie skott, det är inte det (beskriver här av allt att döma, utan det är mera att det faller fyra
skott.
Även om man tar bort hans hänvisningar till Palme så stämmer det inte med..
Ifylls e cm blanketten anvands som fortsattningsblad
Ex 1: Till orginalparm (i nr-fold)
H: Genom de här vaga antydning så kan man alltså föra ihop |och
vid den här tiden om man har lite vid tolerans till själva tänkandet där så kan man tänka sig så. Då får man också stöd för när säger att han själv skulle slå och sen skullekjuta, så kan det ju betyda attvarit med vid det här tillfället sonbeskriver.
Det är också, tycker jag, alldeles klart att han har beskrivit att man har skuggat Palme under en tid. Naturligtvis är det en öppen fråga om det är, (pratar om (, så kan det vara den här figuren som förekommer på nåt annat sätt som vi tittar på, men jag menar det kan ju också vara ett öknamn eller nånting sånt för något. Kan betyda nåt särskilt som man inte får någon klarthet i, men det är i alla fall alldeles klart atthar nånting medupplevelse att göra. Det kan ju vara rent av en benämning på revolvermannen. Här står det fyra skott, så är det naturligtvis omöjligt att veta varför det står på det sättet. Att vid den här tidpunkten så visste hela Sverige att det var två skott, det måste |också ha vetat så att det kan inte vara det att han går omkring och tror att det var fyra skott som sköts mot Palme, utan han har vid det här tillfället upplevt fyra skott, men om det är skott i bemärkelsen, ja som vi menar när vi säger skott, eller om det är knallar han sagt. För att i och för sig kan det naturligtvis finnas ekoeffekter som gör att han beskriver det så. Om man bortser från, vilket man naturligtvis inte kan göra, men för fullständighetens skull, bortser från att han pratar om Palme och den händelsen, för det är alldeles klart att han gör vid det här tillfället, men om man ändå bortser från det och säger att han pratar om Medborgarhuset istället, så sköts det ju där fyra eller fem skott, men de skotten föll inte direkt på varandra, utan först sköt gärningsmannen två skott mot och sen så sköt han, så föll han och så sköt han när han tog sig fram till fönstret, det var nån som blev skjuten i foten så att, en serie skott, det är inte det (beskriver här av allt att döma, utan det är mera att det faller fyra
skott.
Även om man tar bort hans hänvisningar till Palme så stämmer det inte med..
Ifylls e cm blanketten anvands som fortsattningsblad
Ex 1: Till orginalparm (i nr-fold)
Sen gäller det då också innerbilden här när han säger att alla åkte till Malmö. Det tyder på att, det jag sa för, att det verkar ha varit ett gäng uppe ifrån Malmö. Han pratar också nånting om flygbiljetter i det här avsnittet, som det framgår av, den är utskriften, de olika tolkningarna. Sen har han haft med sig nånting som han har lämnat ifrån sig innan han gick hem och lade sig och det som är enklast att tänka på är naturligtvis att han kan ha haft vapnet med sig. Att han har gömt det innan han gick hem och lade sig. (är, när man tittar på hans förflutna i terroristförklaringen, så har han ju angetts som en hårdför person. Något anmärkningsvärt är hans beteende på våren 1987, efter tillslaget uppe i Stockholm den 20 januari och tiden närmast därefter så försöker han ta sig från landet. Jag tror han tar sig till Holland och blir avvisad därifrån. Allt det här sker under stort väsen i massmedia. Han uppgår schweiziskt konsulat. Det här är naturligtvis ett avsnitt som kräver att man mycket noggrant läser och diskuterar det.
Sen är det en uppgift som kommer den 27 januari 1987. Det är alltså det här samtalet som vi tittade på i går redan, som gäller när de har släpps ut från polisstationen. Där står det nederst på sidan attäger att om någon förråder kommer denne att mista livet. är ju (och hon är med, tror jag, enda gången vid det här tillfället när man har den här frigivningsfesten och där, det där yttrandet det rimmer ju fast, så att säga, hennes rädsla för att det ska ha hänt nånting vid det här tillfället och en form av miljöbeskrivning för hur (roll i det hela.är också vid det är tillfället betänksam uppenbarligen, för han säger, på nästa sida, så står det då, mitt för där siffrorna står, "hädanefter ska alla vara tysta om Palme, ingen ska tala så här i fortsättningen". Det är ju då ett kvitto på att det verkligen är något väsentligt de pratar om Palme.
L: På samma sida, just den här maksinskrivna texten, så den första
kommentaren som görs på den sidan, det är ju "jag gick fram och
Ifylls e, om blanketten används som fortsattningsblad
Ex 1: Till originalpärm (I nr-följd)
Sen gäller det då också innerbilden här när han säger att alla åkte till Malmö. Det tyder på att, det jag sa för, att det verkar ha varit ett gäng uppe ifrån Malmö. Han pratar också nånting om flygbiljetter i det här avsnittet, som det framgår av, den är utskriften, de olika tolkningarna. Sen har han haft med sig nånting som han har lämnat ifrån sig innan han gick hem och lade sig och det som är enklast att tänka på är naturligtvis att han kan ha haft vapnet med sig. Att han har gömt det innan han gick hem och lade sig. (är, när man tittar på hans förflutna i terroristförklaringen, så har han ju angetts som en hårdför person. Något anmärkningsvärt är hans beteende på våren 1987, efter tillslaget uppe i Stockholm den 20 januari och tiden närmast därefter så försöker han ta sig från landet. Jag tror han tar sig till Holland och blir avvisad därifrån. Allt det här sker under stort väsen i massmedia. Han uppgår schweiziskt konsulat. Det här är naturligtvis ett avsnitt som kräver att man mycket noggrant läser och diskuterar det.
Sen är det en uppgift som kommer den 27 januari 1987. Det är alltså det här samtalet som vi tittade på i går redan, som gäller när de har släpps ut från polisstationen. Där står det nederst på sidan attäger att om någon förråder kommer denne att mista livet. är ju (och hon är med, tror jag, enda gången vid det här tillfället när man har den här frigivningsfesten och där, det där yttrandet det rimmer ju fast, så att säga, hennes rädsla för att det ska ha hänt nånting vid det här tillfället och en form av miljöbeskrivning för hur (roll i det hela.är också vid det är tillfället betänksam uppenbarligen, för han säger, på nästa sida, så står det då, mitt för där siffrorna står, "hädanefter ska alla vara tysta om Palme, ingen ska tala så här i fortsättningen". Det är ju då ett kvitto på att det verkligen är något väsentligt de pratar om Palme.
L: På samma sida, just den här maksinskrivna texten, så den första
kommentaren som görs på den sidan, det är ju "jag gick fram och
Ifylls e, om blanketten används som fortsattningsblad
Ex 1: Till originalpärm (I nr-följd)
tittade på.... det var Olof Palme. Jag tog bilen och körde dit".
Har du med det också, så att säga, i den här biten. H: Ja, det är ju sånt som är omlyssnat här och enligt det så skulle det
stå "uttrycker att jag gick fram och tittade och fick se att det var
Olof Palme, sen ordnades bilen fram" står det där. L: Det är två olika tolkningar. H: Så vi vet inte vilket som är rätt, utan man måste, naturligtvis när
man försöker komma vidare med de här kritiska avsnitten i buggningen, så måste man läsa allting kors och tvärs och fram och tillbaka, men framför allt som jag har pratat om, få tolkarnas uppfattning i den mån det finns nån sån. Det är enda möjligheten att komma vidare i det är.L:H: Visst, det är det ju, men jag menar... L: Du menar att det är det enda sättet om man nu ska göra... H: Nåt annat sätt finns det inte att komma vidare på. Att komma så långt
så att man kan med någon uttrycklig framgång höra nån av de här inblandade personeran, det är ju den första ribban och det är frågan, hur lång, hur mycket måste man ha och hur mycket kan man få maximalt. (L: Om man nu då skulle få bekräftelse på riktigheten av det här, typ den
här tolkningen då, hur menar du då att man fortsättningsvis skulle..
Har du haft några funderingar på det, hur man då skulle gå tillväga. H: Jag har ju frågat mig hur mycket man skulle behöva för att ta in..
Bandbyte.
Ifyils ej om blanketlen anvands som fortsattningsblad.
Ex 1: Till originalpärm (i nr-följd)
tittade på.... det var Olof Palme. Jag tog bilen och körde dit".
Har du med det också, så att säga, i den här biten. H: Ja, det är ju sånt som är omlyssnat här och enligt det så skulle det
stå "uttrycker att jag gick fram och tittade och fick se att det var
Olof Palme, sen ordnades bilen fram" står det där. L: Det är två olika tolkningar. H: Så vi vet inte vilket som är rätt, utan man måste, naturligtvis när
man försöker komma vidare med de här kritiska avsnitten i buggningen, så måste man läsa allting kors och tvärs och fram och tillbaka, men framför allt som jag har pratat om, få tolkarnas uppfattning i den mån det finns nån sån. Det är enda möjligheten att komma vidare i det är.L:H: Visst, det är det ju, men jag menar... L: Du menar att det är det enda sättet om man nu ska göra... H: Nåt annat sätt finns det inte att komma vidare på. Att komma så långt
så att man kan med någon uttrycklig framgång höra nån av de här inblandade personeran, det är ju den första ribban och det är frågan, hur lång, hur mycket måste man ha och hur mycket kan man få maximalt. (L: Om man nu då skulle få bekräftelse på riktigheten av det här, typ den
här tolkningen då, hur menar du då att man fortsättningsvis skulle..
Har du haft några funderingar på det, hur man då skulle gå tillväga. H: Jag har ju frågat mig hur mycket man skulle behöva för att ta in..
Bandbyte.
Ifyils ej om blanketlen anvands som fortsattningsblad.
Ex 1: Till originalpärm (i nr-följd)
H: Jag tycker då att vad man säger omär intressant. Han är intressant
som person och där för tycker jag att man ska titta på ett par ställen. Det enda är då det här som gäller denDet som jag tycker är värt att titta på, det är en, fem sidor längre fram, det är en sida som börjar högst upp med "andra delen.berättar om vad som har publicerats i Palmefrågan". Så börjar den sidan.
L: Är du på den 19 september. H: Ja. Där står det, "andra delen,berättar om vad som har publicerats
i Palme frågan", s å börjar sidan. Där står det, mitt på, så står det, "se, vi måste vara mycket försiktiga med klädseln, det är vad som mest uppmärksammas. T-centralen, men går ut där på övergångsstället, här är McDonalds, |"det finns en turkisk tidningskiosk där och under där finns ett café, sedan gick vi upp ovanför bron där vi skakade hand". Sen har tolken skrivit "
är bekant med Stockholms city", står det Monte Carlocaféet. Han förkarar hur (:ka gå till caféet där bakom Konserthuset, där finns ett café, en basar och därefter mot T-centralen finns McDonalds. Det är anmärkningsvärt att kan så mycket om Stockholm, så att han kan mer än uppenbarligen, verkar det framgå av det här samtalet. har ju tillbringat mycket tid på Stockholms gator och man noterar alltså
är hemtam i city. Det är en del av en bild man får och passar in i att han, det är inte första gången som han är i Stockholm. Det finns då, om man byter till den 2 december, bandi det avsnittet, så kommer en kommentar. Det är en kommentar som är gjord av översättaren. Det framgår att okänd man, 1, Iär en person med hög position, dessutom kan tilläggas att han varit i Sverige förut. Han är en propagandist med våldsbenägen betoning. Detta understryks under hela samtalet. Han förordar attentat, på steck, och utser många personer till fiender och förrädare i Sverige. (attIfylls ej om blanketten anvands som fortsaltningsblad.
Ex 1 Tuil originalpärm (1 nr-följd)
H: Jag tycker då att vad man säger omär intressant. Han är intressant
som person och där för tycker jag att man ska titta på ett par ställen. Det enda är då det här som gäller denDet som jag tycker är värt att titta på, det är en, fem sidor längre fram, det är en sida som börjar högst upp med "andra delen.berättar om vad som har publicerats i Palmefrågan". Så börjar den sidan.
L: Är du på den 19 september. H: Ja. Där står det, "andra delen,berättar om vad som har publicerats
i Palme frågan", s å börjar sidan. Där står det, mitt på, så står det, "se, vi måste vara mycket försiktiga med klädseln, det är vad som mest uppmärksammas. T-centralen, men går ut där på övergångsstället, här är McDonalds, |"det finns en turkisk tidningskiosk där och under där finns ett café, sedan gick vi upp ovanför bron där vi skakade hand". Sen har tolken skrivit "
är bekant med Stockholms city", står det Monte Carlocaféet. Han förkarar hur (:ka gå till caféet där bakom Konserthuset, där finns ett café, en basar och därefter mot T-centralen finns McDonalds. Det är anmärkningsvärt att kan så mycket om Stockholm, så att han kan mer än uppenbarligen, verkar det framgå av det här samtalet. har ju tillbringat mycket tid på Stockholms gator och man noterar alltså
är hemtam i city. Det är en del av en bild man får och passar in i att han, det är inte första gången som han är i Stockholm. Det finns då, om man byter till den 2 december, bandi det avsnittet, så kommer en kommentar. Det är en kommentar som är gjord av översättaren. Det framgår att okänd man, 1, Iär en person med hög position, dessutom kan tilläggas att han varit i Sverige förut. Han är en propagandist med våldsbenägen betoning. Detta understryks under hela samtalet. Han förordar attentat, på steck, och utser många personer till fiender och förrädare i Sverige. (attIfylls ej om blanketten anvands som fortsaltningsblad.
Ex 1 Tuil originalpärm (1 nr-följd)
Det där belyser samtidigt lite av det jag sa igår, I|Det var det jag ville säga om
honom. B: Har vi några procedurfrågor innan vi avslutar. L: Ja, det ska väl vara samma bestämmelser som vden 28, igår, 23, 209,
sista stycket, rättegångsbalken, där man förordar att vad som har förekommit...
Förhöret avslutas kl. 11.30.
fylls er om blanketten anvands som fortsattningsblad
Ex 1: Till originalpärm (i nr-fold)
Det där belyser samtidigt lite av det jag sa igår, I|Det var det jag ville säga om
honom. B: Har vi några procedurfrågor innan vi avslutar. L: Ja, det ska väl vara samma bestämmelser som vden 28, igår, 23, 209,
sista stycket, rättegångsbalken, där man förordar att vad som har förekommit...
Förhöret avslutas kl. 11.30.
fylls er om blanketten anvands som fortsattningsblad
Ex 1: Till originalpärm (i nr-fold)
Stefan Glantz uppger att han fredagen 1986-02-28
under kvällen vistades på Studentkåren bakom Mc Donald på Sveavägen tillsammans med Göran Israelsson, , Åkersberga tfn samt Anders Kenneth Ersson , Åkersberga tfn tillika med en flicka med ,okänt namn och boende i Stockholm vän med Israelsson.
Vid omkring 23
-tiden tog de en taxibil för färd mot Kungsgatan. Vad han kommer ihåg stannade de vid rött ljus och taxichauffören såg en liggande man gjorde en u-sväng vid Tunnelgatan så att han kom i närheten av den liggande mannen.
De hoppade ur allesammans och Israelsson rusade fram till den på rygg liggande mannen. Han kan inte säga åt vilket håll huvudet.
Han vände mannen med andras hjälp i framstupa/sidoläge samt tog pulsen. Han kände den svagt.
Han såg att det rann för mycket blod ur munnen och lyckades få ut detta och började mun mot mun-metoden.
Samtidigt hade en flicka senare identifierad som Anna Hage kommit till platsen och började med hjärtmassage.
De höll på med detta i vad Glantz beräknar cirka två (2) min varefter ambulans kom till platsen och förde bort Palme.
Han säger vidare att han under färden dit eller i samband med stoppet icke såg någonting som kan gagna utredningen. Han har även diskuterat med sina kamrater och ingen av dem heller har sagt att de sett eller märke till något som kan sättas i samband med brottet.
Vid förhöret överlämnas telefonnummer till Hage på hennes begäran.
Stefan Glantz uppger att han fredagen 1986-02-28
under kvällen vistades på Studentkåren bakom Mc Donald på Sveavägen tillsammans med Göran Israelsson, , Åkersberga tfn samt Anders Kenneth Ersson , Åkersberga tfn tillika med en flicka med ,okänt namn och boende i Stockholm vän med Israelsson.
Vid omkring 23
-tiden tog de en taxibil för färd mot Kungsgatan. Vad han kommer ihåg stannade de vid rött ljus och taxichauffören såg en liggande man gjorde en u-sväng vid Tunnelgatan så att han kom i närheten av den liggande mannen.
De hoppade ur allesammans och Israelsson rusade fram till den på rygg liggande mannen. Han kan inte säga åt vilket håll huvudet.
Han vände mannen med andras hjälp i framstupa/sidoläge samt tog pulsen. Han kände den svagt.
Han såg att det rann för mycket blod ur munnen och lyckades få ut detta och började mun mot mun-metoden.
Samtidigt hade en flicka senare identifierad som Anna Hage kommit till platsen och började med hjärtmassage.
De höll på med detta i vad Glantz beräknar cirka två (2) min varefter ambulans kom till platsen och förde bort Palme.
Han säger vidare att han under färden dit eller i samband med stoppet icke såg någonting som kan gagna utredningen. Han har även diskuterat med sina kamrater och ingen av dem heller har sagt att de sett eller märke till något som kan sättas i samband med brottet.
Vid förhöret överlämnas telefonnummer till Hage på hennes begäran.
1986-05-13 11:30
sammanträffar krinsp / KK 1 Lars Jonsson och Allan Bäckström med Stefan Glantz - tidigare hörd - anknyter till spaningsuppslag E 17 - avsikt att utröna vilka personer som fanns invid den mördade Olof Palme och dennes hustru Lisbeth,
Glantz förevisas i ärendet speciell upplagd fotosamling över de s.k. 11 "Mordvittnena" - jämte ytterligare några foton - totalt 15 st fotografier, fotosamlingen finns bl a foton på Stig Engström, Lars Jeppsson, Anders Björkman Anna Hage och Karin Johansson m fl.
Glantz studerar noggrant de aktuella fotografierna och uppger att han känner igen E 19 - föreställande Anna Hage, samt foto E 20 -föreställande Karin Johansson.
Han är i uppfattning att de tre var först framme vid mordplatsen.
Han och Hage försökte hela tiden med räddande åtgärder och var helkoncentrerade på detta.
Glantz uppger att han tycker att foto E 15 - föreställande Lars Jeppsson verkar bekant utseendemässigt.
Han kan inte dra sig till minnes från vilket sammanhang, men tror att han kanske sett ett foto på honom i någon tidning.
Glantz är helt säker på att han inte har sett någon av de övriga personerna på eller i direkt närhet av mordplatsen.
Avslutningsvis tillfrågas Glantz särskilt om han kan erinra sig - att mannen på E 63 föreställande Stig Engström - fanns på platsen i ett tidigt skede och deltog i försök till räddande åtgärder, ävensom i samtal med Lisbeth Palme.
Glantz säger sig icke ha något minne av att denne man skulle ha varit på platsen,
Glantz framhåller på nytt att han var helt engagerad i Olof Palme och tänkte inte på vilka personer som uppehöll sig i närheten.
1986-05-13 11:30
sammanträffar krinsp / KK 1 Lars Jonsson och Allan Bäckström med Stefan Glantz - tidigare hörd - anknyter till spaningsuppslag E 17 - avsikt att utröna vilka personer som fanns invid den mördade Olof Palme och dennes hustru Lisbeth,
Glantz förevisas i ärendet speciell upplagd fotosamling över de s.k. 11 "Mordvittnena" - jämte ytterligare några foton - totalt 15 st fotografier, fotosamlingen finns bl a foton på Stig Engström, Lars Jeppsson, Anders Björkman Anna Hage och Karin Johansson m fl.
Glantz studerar noggrant de aktuella fotografierna och uppger att han känner igen E 19 - föreställande Anna Hage, samt foto E 20 -föreställande Karin Johansson.
Han är i uppfattning att de tre var först framme vid mordplatsen.
Han och Hage försökte hela tiden med räddande åtgärder och var helkoncentrerade på detta.
Glantz uppger att han tycker att foto E 15 - föreställande Lars Jeppsson verkar bekant utseendemässigt.
Han kan inte dra sig till minnes från vilket sammanhang, men tror att han kanske sett ett foto på honom i någon tidning.
Glantz är helt säker på att han inte har sett någon av de övriga personerna på eller i direkt närhet av mordplatsen.
Avslutningsvis tillfrågas Glantz särskilt om han kan erinra sig - att mannen på E 63 föreställande Stig Engström - fanns på platsen i ett tidigt skede och deltog i försök till räddande åtgärder, ävensom i samtal med Lisbeth Palme.
Glantz säger sig icke ha något minne av att denne man skulle ha varit på platsen,
Glantz framhåller på nytt att han var helt engagerad i Olof Palme och tänkte inte på vilka personer som uppehöll sig i närheten.
UPPFÖLJNOG PÅ SPANIGSUPPSLAG 2 8500
Por do bade i stort jugot att tilli688. do sendo Poraba: placeringer på Gamla Stang I-bane perrong och 1 akta.ll T-banevad 1 l8rbållande t111 paret Palme framkom 181Jande.
Poraba etod någa meter norr om norra uppgången till porrongon for aor gående treilt (se skias). Poren bade ut trdo Mariatorgete T-bane otation oob bado 18r aveikt att byta till ett tag sou glok mot Odenplan.
I vs tan på nome da tåg odg ban paret Paino koma gdondo app gron a moda nppgtag. De rok onedelbart viabtor oab etilde sig vid det staket som går lago npogingens votre aida. I és tas pd tunnelbanan var det on representant trdo *d-lageto com aor sade på poret Pala. I onigt lado Jato oroden mårko till något otrokilt. MÄNNIKUM20* Bot var on dol olanlekor Don anl blade till ni da porrong wrolls sentidigt eox paret lume. Poraba bado dook dato lagt någon på minnet. Il tuonolongan Zon gick paret Balne på gono balore dörrarna. Porobn taarte gå på gonom nittondörrarna. Där var dock od wyaket folk att oroon 110k Illva pd gonoz balco dörraroa ban ooked. Angående parot Palmer och Poredno placering i I-danova 2 oo difogad elles, Tid 1-centralen satte og peret Palne lan get bak till vdao tor 1 vagaon bredvid varandra med an elktena 1 Indrik Ingers, Porabo Eundo Jnte sdkort adge that rilton station parot Palno tlov av på. Han trodde doot att de klov at vid Rådmano gatan. Okënt vilke håll do giok at, Porogn såg dock inget anntekningavårt på f-denovaqon, Porufn 1103 Por Övrigt ookad gittplats vid 1-oentralon (se e818s).Hylls e, om blanketten anvanas som fortsattningsblad
UPPFÖLJNOG PÅ SPANIGSUPPSLAG 2 8500
Por do bade i stort jugot att tilli688. do sendo Poraba: placeringer på Gamla Stang I-bane perrong och 1 akta.ll T-banevad 1 l8rbållande t111 paret Palme framkom 181Jande.
Poraba etod någa meter norr om norra uppgången till porrongon for aor gående treilt (se skias). Poren bade ut trdo Mariatorgete T-bane otation oob bado 18r aveikt att byta till ett tag sou glok mot Odenplan.
I vs tan på nome da tåg odg ban paret Paino koma gdondo app gron a moda nppgtag. De rok onedelbart viabtor oab etilde sig vid det staket som går lago npogingens votre aida. I és tas pd tunnelbanan var det on representant trdo *d-lageto com aor sade på poret Pala. I onigt lado Jato oroden mårko till något otrokilt. MÄNNIKUM20* Bot var on dol olanlekor Don anl blade till ni da porrong wrolls sentidigt eox paret lume. Poraba bado dook dato lagt någon på minnet. Il tuonolongan Zon gick paret Balne på gono balore dörrarna. Porobn taarte gå på gonom nittondörrarna. Där var dock od wyaket folk att oroon 110k Illva pd gonoz balco dörraroa ban ooked. Angående parot Palmer och Poredno placering i I-danova 2 oo difogad elles, Tid 1-centralen satte og peret Palne lan get bak till vdao tor 1 vagaon bredvid varandra med an elktena 1 Indrik Ingers, Porabo Eundo Jnte sdkort adge that rilton station parot Palno tlov av på. Han trodde doot att de klov at vid Rådmano gatan. Okënt vilke håll do giok at, Porogn såg dock inget anntekningavårt på f-denovaqon, Porufn 1103 Por Övrigt ookad gittplats vid 1-oentralon (se e818s).Hylls e, om blanketten anvanas som fortsattningsblad
Protokoll fört vid förhör med, PÖRHÄLÄ, CHRISTINA Elisabeth, född -
. Boende Pukslagarens väg 8.198 00 Bålsta, tfn 018-38 63 13. Hon är fin arbetslös. Pörhälä uppger att hon om några veckor kommer att vistas på Vallmotorp i Näshulta, okänt telefonnummer. Där kommer hon att vara i cirka 14 år. Hon höres i RK-A2:s lokaler, Kungsholmsgatan 37 i Stockholm, måndagen den 13 mars 1989 med början klockan 17.01. Förhörsledare: krinsp Per Gustavsson. Förhörsvittne: ej tillgängligt. Inga övriga närvarande, Bandupptagning.
Pörhälä höres i Palmeutredning.
Hon informeras vidare om att hon skall höras i anledning av att hon befunnit si _på spelklubben Oxen, Oxtorgsgränd 2 i Stockholm, lördagen den 1 mars 1986 vid 01.15-tiden. Hon blev där kontrollerad av polis i samband med razzian
mot klubben.
Pörhälä kallas Christina under förhöret.
Christina uppger att hon vintern -86 pundade ganska hårt, men att hon just mordkvällen hade så att säga tänt av. Hon menar att det också är en av anledningarna till att hon kommer ihåg just kvällen den 28 februari 1986.
Den aktuella kvällen hade hon ensam begivit sig in till Stockholms City, från
en lägenhet i Brandbergen. Hon begav sig upp på Malmskillnadsgatan, för att Oragga en torsk. Hon säger att det var ganska ödsligt och tomt uppe i de här
krokarna, just den här kvällen, men han fick kontakt med en man i alla fall.
Protokoll fört vid förhör med, PÖRHÄLÄ, CHRISTINA Elisabeth, född -
. Boende Pukslagarens väg 8.198 00 Bålsta, tfn 018-38 63 13. Hon är fin arbetslös. Pörhälä uppger att hon om några veckor kommer att vistas på Vallmotorp i Näshulta, okänt telefonnummer. Där kommer hon att vara i cirka 14 år. Hon höres i RK-A2:s lokaler, Kungsholmsgatan 37 i Stockholm, måndagen den 13 mars 1989 med början klockan 17.01. Förhörsledare: krinsp Per Gustavsson. Förhörsvittne: ej tillgängligt. Inga övriga närvarande, Bandupptagning.
Pörhälä höres i Palmeutredning.
Hon informeras vidare om att hon skall höras i anledning av att hon befunnit si _på spelklubben Oxen, Oxtorgsgränd 2 i Stockholm, lördagen den 1 mars 1986 vid 01.15-tiden. Hon blev där kontrollerad av polis i samband med razzian
mot klubben.
Pörhälä kallas Christina under förhöret.
Christina uppger att hon vintern -86 pundade ganska hårt, men att hon just mordkvällen hade så att säga tänt av. Hon menar att det också är en av anledningarna till att hon kommer ihåg just kvällen den 28 februari 1986.
Den aktuella kvällen hade hon ensam begivit sig in till Stockholms City, från
en lägenhet i Brandbergen. Hon begav sig upp på Malmskillnadsgatan, för att Oragga en torsk. Hon säger att det var ganska ödsligt och tomt uppe i de här
krokarna, just den här kvällen, men han fick kontakt med en man i alla fall.
Förhör med projektledarassistenten ANDERSTEDT, Cecilia Helena f. -
,
boende ,
Haninge, tfn: .
Hon finns även på sin pojkvän på adressen , c/o , Sthlm, tfn: .
Hon är anställd på Party Art, Skeppargatan 27, 114 52 Stockholm, tfn: 667 72 70.
Förhöret hållet 1988-06-21 16:35
.
Förhöret hållet i tjänstebil på adressen Sveavägen, mitt för nummer 36.
Förhörsledare: Krinsp Inge Uvemo och Lennart Gustafsson, RK-A2.
Bandupptagning.
Cecilia delges anledning till förhöret såsom rörande eventuella iakttagelser hon kan ha gjort på kvällen 1986-02-28
, som kan kopplas samman mordet på statsminister Olof Palme.
Cecilia berättar att hon 1986-02-28
tillsammans med Åke Larsson och Elisabeth Johansson varit på bio.
De var på Saga-biografen på Kungsgatan och såg 19
-föreställningen av ""Morrhår och Ärtor"". Filmen slutade kring 21:00
-tiden.
Därefter gick de tre Kungsgatan ner mot Stureplan.
I jämnhöjd med Rigoletto sammanträffade Cecilia och hennes kompisar med fem bekanta personer.
Tillsammans gick de sedan till Mac Donalds på Kungsgatan för att äta.
Cecilia säger att hon tittade på klockan flera gånger under kvällen och tiden på Mac Donalds, men att hon i dag inte kommer ihåg vad klockan kan ha varit då de därifrån.
Anledningen till att hon tittade på klockan var att hon skulle upp och arbeta dagen efter och därför ville ha kläm på tiden. Men i dag kommer hon som sagt var inte ihåg vad klockan kan ha varit då de gick ifrån Mac Donalds.
Förhör med projektledarassistenten ANDERSTEDT, Cecilia Helena f. -
,
boende ,
Haninge, tfn: .
Hon finns även på sin pojkvän på adressen , c/o , Sthlm, tfn: .
Hon är anställd på Party Art, Skeppargatan 27, 114 52 Stockholm, tfn: 667 72 70.
Förhöret hållet 1988-06-21 16:35
.
Förhöret hållet i tjänstebil på adressen Sveavägen, mitt för nummer 36.
Förhörsledare: Krinsp Inge Uvemo och Lennart Gustafsson, RK-A2.
Bandupptagning.
Cecilia delges anledning till förhöret såsom rörande eventuella iakttagelser hon kan ha gjort på kvällen 1986-02-28
, som kan kopplas samman mordet på statsminister Olof Palme.
Cecilia berättar att hon 1986-02-28
tillsammans med Åke Larsson och Elisabeth Johansson varit på bio.
De var på Saga-biografen på Kungsgatan och såg 19
-föreställningen av ""Morrhår och Ärtor"". Filmen slutade kring 21:00
-tiden.
Därefter gick de tre Kungsgatan ner mot Stureplan.
I jämnhöjd med Rigoletto sammanträffade Cecilia och hennes kompisar med fem bekanta personer.
Tillsammans gick de sedan till Mac Donalds på Kungsgatan för att äta.
Cecilia säger att hon tittade på klockan flera gånger under kvällen och tiden på Mac Donalds, men att hon i dag inte kommer ihåg vad klockan kan ha varit då de därifrån.
Anledningen till att hon tittade på klockan var att hon skulle upp och arbeta dagen efter och därför ville ha kläm på tiden. Men i dag kommer hon som sagt var inte ihåg vad klockan kan ha varit då de gick ifrån Mac Donalds.
Vem som sa det, det kan inte Cecilia uppge direkt utan hon menar att de mer eller mindre sade det allihop, detta att det inte gick att svänga vänster. Förbjuden vänstersväng råder där.
Färden gick då över Kungsgatan och vidare Sveavägen ner till nästa korsning för att där svänga vänster. Det är Tunnelgatskorsningen.
Rent allmänt kan sägas om färden, att då de väl satt sig i bilen så tittade inte Cecilia sig så noga omkring hur färden gick eftersom hon nu träffade två nya kompisar till Elisabeth. De pratade om det ena än det andra.
Vad klockan var vid den här tidpunkten under den här resan, det vet inte Cecilia.
Rörande trafikintensiteten säger Cecilia att den nog var ganska lugn eftersom vill minnas att då de stod nere vid korsningen Sveavägen & Tunnelgatan för ljus att de inte hade någon bil efter sig eller bakom sig. Hon säger att de stod som första bil för att svänga vänster ner mot Tunnelgatan.
Cecilia säger att de spelade hög musik i bilen. Hon satt då i bilens baksäte och pratade med Anna och Karin och hon vill minnas att hon kanske inte tittade så väldigt mycket.
Tillsammans med krinsp Gustafsson har Cecilia promenerat den väg hon uppfattade här personerna komma 1986-02-28
.
Följande observationer är gjorda från Tunnelgatan vid rödljusen där bilen stod parkerad.
Tilläggas ska att Cecilia spontant säger att vid tillfället så hade hon inte sina glasögon på sig. Hon hade dem troligtvis i fickan.
När hon tittade upp ser hon tre stycken komma sneddande in mot trottoaren vid Sveavägen 42.
I dag står det en stor reklamskylt på samma plats där hon sett personerna komma. Okänt om denna fanns där 1986-02-28
.
Paret gick alltså från västra till östra sidan på Sveavägen.
I samband med att det första paret, en man och en kommer sakta gående Sveavägen, stannar de till, tittar i ett skyltfönster, som troligtvis är Dekorimas, och strax bakom är det en man som går i samma takt.
Tillägg: det är inte en man och kvinna utan det är tre personer hon ser.
Vem som sa det, det kan inte Cecilia uppge direkt utan hon menar att de mer eller mindre sade det allihop, detta att det inte gick att svänga vänster. Förbjuden vänstersväng råder där.
Färden gick då över Kungsgatan och vidare Sveavägen ner till nästa korsning för att där svänga vänster. Det är Tunnelgatskorsningen.
Rent allmänt kan sägas om färden, att då de väl satt sig i bilen så tittade inte Cecilia sig så noga omkring hur färden gick eftersom hon nu träffade två nya kompisar till Elisabeth. De pratade om det ena än det andra.
Vad klockan var vid den här tidpunkten under den här resan, det vet inte Cecilia.
Rörande trafikintensiteten säger Cecilia att den nog var ganska lugn eftersom vill minnas att då de stod nere vid korsningen Sveavägen & Tunnelgatan för ljus att de inte hade någon bil efter sig eller bakom sig. Hon säger att de stod som första bil för att svänga vänster ner mot Tunnelgatan.
Cecilia säger att de spelade hög musik i bilen. Hon satt då i bilens baksäte och pratade med Anna och Karin och hon vill minnas att hon kanske inte tittade så väldigt mycket.
Tillsammans med krinsp Gustafsson har Cecilia promenerat den väg hon uppfattade här personerna komma 1986-02-28
.
Följande observationer är gjorda från Tunnelgatan vid rödljusen där bilen stod parkerad.
Tilläggas ska att Cecilia spontant säger att vid tillfället så hade hon inte sina glasögon på sig. Hon hade dem troligtvis i fickan.
När hon tittade upp ser hon tre stycken komma sneddande in mot trottoaren vid Sveavägen 42.
I dag står det en stor reklamskylt på samma plats där hon sett personerna komma. Okänt om denna fanns där 1986-02-28
.
Paret gick alltså från västra till östra sidan på Sveavägen.
I samband med att det första paret, en man och en kommer sakta gående Sveavägen, stannar de till, tittar i ett skyltfönster, som troligtvis är Dekorimas, och strax bakom är det en man som går i samma takt.
Tillägg: det är inte en man och kvinna utan det är tre personer hon ser.
Cecilia säger att då de lämnade Sveavägen och körde ut Tunnelgatan västerut bar färden av hem till Rågsved.
I Rågsved bor Åke och Elisabeth. Hon säger rent spontant att hon inte lade märke till någonting som hon nu efteråt kan säga att hon reagerade på samt att hon inte lade märke till någonting som kopplar ihop med det som hände på Sveavägen & Tunnelgatan.
Cecilia upprepar sig och säger att då hon först lade märke till paret Palme och den personen, så var hennes uppfattning att det var ett sällskap.
Natten mellan 1986-02-28 och 03-01
så sov Cecilia över hos Åke Larsson Elisabeth Johansson i Rågsved.
Någon gång vid 1986-03-01 02:00
-tiden ringde telefonen.
Cecilia var den som låg närmast telefonen. Hon svarade i den och på andra änden var Anna.
Hon sade någonting liknande:
"den där fyllon vi såg på Sveavägen var ingen fyllo utan det var Olof Palme och nu är han död".
Cecilia tyckte att detta inte var någonting att ringa om på natten och komma med några såna här skämt, men då sade Anna att så var fallet, att hon nu befann på polisstationen.
Då trodde Cecilia på Anna och då rusade Cecilia in och väckte Åke och Elisabeth.
Cecilia tror även att Åke pratade med Anna.
Cecilia tillfrågas speciellt om hon har någon uppfattning om hur länge de stod rött ljus, Tunnelgatan & Sveavägen.
Då säger hon att det kanske normalt är rött 1 - 2 minuter men att de nu stannade kanske över en ljusskiftning, eftersom inte hade någon bil efter sig och blev nyfikna av att se vad som hände och hade hänt på Tunnelgatan.
Cecilia säger vidare att avståndet till den plats där blev liggande på gatan och så ljusförhållandena, att hon inte på det avståndet skulle kunna känna igen personen ifråga.
Cecilia säger att det rörde sig en del fotgängare kring och utanför biograferna Kungsgatan och utanför Mac Donalds.
På direkt fråga hur det såg ut i omgivningarna kring mordplatsen så säger hon att det var någon enstaka fotgängare var ute och gick. Dock ingen som hon direkt lade märke till. Ingen som betedde sig på något speciellt sätt.
Cecilia säger att då de lämnade Sveavägen och körde ut Tunnelgatan västerut bar färden av hem till Rågsved.
I Rågsved bor Åke och Elisabeth. Hon säger rent spontant att hon inte lade märke till någonting som hon nu efteråt kan säga att hon reagerade på samt att hon inte lade märke till någonting som kopplar ihop med det som hände på Sveavägen & Tunnelgatan.
Cecilia upprepar sig och säger att då hon först lade märke till paret Palme och den personen, så var hennes uppfattning att det var ett sällskap.
Natten mellan 1986-02-28 och 03-01
så sov Cecilia över hos Åke Larsson Elisabeth Johansson i Rågsved.
Någon gång vid 1986-03-01 02:00
-tiden ringde telefonen.
Cecilia var den som låg närmast telefonen. Hon svarade i den och på andra änden var Anna.
Hon sade någonting liknande:
"den där fyllon vi såg på Sveavägen var ingen fyllo utan det var Olof Palme och nu är han död".
Cecilia tyckte att detta inte var någonting att ringa om på natten och komma med några såna här skämt, men då sade Anna att så var fallet, att hon nu befann på polisstationen.
Då trodde Cecilia på Anna och då rusade Cecilia in och väckte Åke och Elisabeth.
Cecilia tror även att Åke pratade med Anna.
Cecilia tillfrågas speciellt om hon har någon uppfattning om hur länge de stod rött ljus, Tunnelgatan & Sveavägen.
Då säger hon att det kanske normalt är rött 1 - 2 minuter men att de nu stannade kanske över en ljusskiftning, eftersom inte hade någon bil efter sig och blev nyfikna av att se vad som hände och hade hänt på Tunnelgatan.
Cecilia säger vidare att avståndet till den plats där blev liggande på gatan och så ljusförhållandena, att hon inte på det avståndet skulle kunna känna igen personen ifråga.
Cecilia säger att det rörde sig en del fotgängare kring och utanför biograferna Kungsgatan och utanför Mac Donalds.
På direkt fråga hur det såg ut i omgivningarna kring mordplatsen så säger hon att det var någon enstaka fotgängare var ute och gick. Dock ingen som hon direkt lade märke till. Ingen som betedde sig på något speciellt sätt.
Cecilia antog att dessa tre var i sällskap så tittade hon inte så mycket efter fler personer.
Hon tillfrågas om hon lade märke till några polisbilar eller om hon hörde några efter det att de lämnat korsningen. Hon säger att hon inte gjorde det,
Förhöret avslutas klockan 18:00
.
Det är godkänt utan återuppspelning, hon säger dock att hon skulle vilja läsa det för att se det i tryck.
Stockholm som ovan
Inge Uvemo, krinsp
Lennart Gustafsson, krinsp
Cecilia antog att dessa tre var i sällskap så tittade hon inte så mycket efter fler personer.
Hon tillfrågas om hon lade märke till några polisbilar eller om hon hörde några efter det att de lämnat korsningen. Hon säger att hon inte gjorde det,
Förhöret avslutas klockan 18:00
.
Det är godkänt utan återuppspelning, hon säger dock att hon skulle vilja läsa det för att se det i tryck.
Stockholm som ovan
Inge Uvemo, krinsp
Lennart Gustafsson, krinsp
Protokoll fört vid förhör med sjömannen ÖMAN, Roger Emanuel f. -
bor Östra Promenaden 51 B, 1 tr., 602 29 Norrköping, tfn: 011 18 13 56. Anställning saknas. Förhöret hållet tisdagen den 15 november 1988 på Urbergsgatan 62, nb, Norrköping med början kl. 10.55, Förhörsledare: Krinsp Ingvar Kjellvås och Thure Nässén. Förhörsvittne: Ej tillgängligt. Bandupptagning.
Öhman informeras om att han ska höras i anledning av att han den 28 februari 1986 befunnit sig på klubben Ixen och detta ingår i utredningen om mordet på Olof Palme.
Roger uppger att det är riktigt att han den 28 februari 1986 på kvällen befann sig på Oxen.
Vid aktuell tid bodde han tillsammans med en tjej vid namn Nina Lund på Industrigatan 4, 4 tr., i Stockholm. Hans förhållande till Nina var lite till och från och det hade pågått sedan några månader tillbaks. Möjligtvis sedan senhösten 1985. Roger säger att han inte hade något förhållande med Nina utan hon var mer som en kompis. Nina Lund var ju Sigge Cedergrens tjej vid detta tillfälle.
Roger uppger att han känner Sigge sedan i början av 1970-talet. Från början av 1970-talet fram till maj 1985 brukade de träffas sporadiskt, säger Roger. Det med sporadiskt innebär ett par gånger i veckan, en gång i veckan. Ibland längre intervaller.
Protokoll fört vid förhör med sjömannen ÖMAN, Roger Emanuel f. -
bor Östra Promenaden 51 B, 1 tr., 602 29 Norrköping, tfn: 011 18 13 56. Anställning saknas. Förhöret hållet tisdagen den 15 november 1988 på Urbergsgatan 62, nb, Norrköping med början kl. 10.55, Förhörsledare: Krinsp Ingvar Kjellvås och Thure Nässén. Förhörsvittne: Ej tillgängligt. Bandupptagning.
Öhman informeras om att han ska höras i anledning av att han den 28 februari 1986 befunnit sig på klubben Ixen och detta ingår i utredningen om mordet på Olof Palme.
Roger uppger att det är riktigt att han den 28 februari 1986 på kvällen befann sig på Oxen.
Vid aktuell tid bodde han tillsammans med en tjej vid namn Nina Lund på Industrigatan 4, 4 tr., i Stockholm. Hans förhållande till Nina var lite till och från och det hade pågått sedan några månader tillbaks. Möjligtvis sedan senhösten 1985. Roger säger att han inte hade något förhållande med Nina utan hon var mer som en kompis. Nina Lund var ju Sigge Cedergrens tjej vid detta tillfälle.
Roger uppger att han känner Sigge sedan i början av 1970-talet. Från början av 1970-talet fram till maj 1985 brukade de träffas sporadiskt, säger Roger. Det med sporadiskt innebär ett par gånger i veckan, en gång i veckan. Ibland längre intervaller.
A
Protokoll fört vid förhär med spärrvakten Ebba Gunilla Johnsson, f. -
, bor Vasavägen 120 A, 191 70 Sollentuna. Tfn 08 754 88 14. Anställd: Statens Järnvägar, Pendeltågsstationen Rotebro, tfn 0B 754 11 71. Förhöret hållct den 30 maj 1989 i den hördes bostad med början kl. 15.00. Förhörsledare: Krinsp Thure Nässén Förhörsvittne: Fru Johnssons make, Henry Johnsson.
Fru Johnsson underrättades om att hon skulle höras upplysningsvis om sin bekantskap/kännedom om den för mordet på statsminister Olof Palme åtalade Christer Pettersson.
Johnsson kommer fortsättningsvis i förhöret att kallas vid sitt tilltalsnamn Gunilla.
Gunilla uppger att hon mycket väl vet vem Christer Pettersson är. Hon säger att hon redan för cirka fem år tillbaka i tiden känt honom. Dels genom sitt arbete på Rotebro pendeltågsstation och hon har även träffat honom ute i Rotebro. Gunilla vill dock tillägga att hon inte har inte haft någon närmare kontakt med Christer annat än att de pratats vid vid några tillfällen.
Geträffande sin kontakt med Christer genom sitt arbete uppger Gunilla att det alltid hördes när Christer var på väg. Det var mycket sällan som han gick genom spärrarna utan han hade för vana att hoppa över staketet. Gunilla uppger vidare att Christer sällan använde sig utav ingångsspärrarna när han skulle till tågen utan oftast så hoppade han över staketet.
• Hylis ej om blanketten anvênds som lortattningsblad
A
Protokoll fört vid förhär med spärrvakten Ebba Gunilla Johnsson, f. -
, bor Vasavägen 120 A, 191 70 Sollentuna. Tfn 08 754 88 14. Anställd: Statens Järnvägar, Pendeltågsstationen Rotebro, tfn 0B 754 11 71. Förhöret hållct den 30 maj 1989 i den hördes bostad med början kl. 15.00. Förhörsledare: Krinsp Thure Nässén Förhörsvittne: Fru Johnssons make, Henry Johnsson.
Fru Johnsson underrättades om att hon skulle höras upplysningsvis om sin bekantskap/kännedom om den för mordet på statsminister Olof Palme åtalade Christer Pettersson.
Johnsson kommer fortsättningsvis i förhöret att kallas vid sitt tilltalsnamn Gunilla.
Gunilla uppger att hon mycket väl vet vem Christer Pettersson är. Hon säger att hon redan för cirka fem år tillbaka i tiden känt honom. Dels genom sitt arbete på Rotebro pendeltågsstation och hon har även träffat honom ute i Rotebro. Gunilla vill dock tillägga att hon inte har inte haft någon närmare kontakt med Christer annat än att de pratats vid vid några tillfällen.
Geträffande sin kontakt med Christer genom sitt arbete uppger Gunilla att det alltid hördes när Christer var på väg. Det var mycket sällan som han gick genom spärrarna utan han hade för vana att hoppa över staketet. Gunilla uppger vidare att Christer sällan använde sig utav ingångsspärrarna när han skulle till tågen utan oftast så hoppade han över staketet.
• Hylis ej om blanketten anvênds som lortattningsblad
Sida 1 av 40
D 21501 2A
THURE, övriga personuppgifter redovisas
Protokoll fört vid förhör med Nässén, på särskild handling.
Förhöret hållet i rikskriminalens lokaler på Polhemsgatan 30, Stockholm, den 23 oktober 2014, med början klockan 10.06.
Förhörsledare: krkom Hans Melander Förhörsvittne: krinsp Lennart Gustafsson
Nässen underrättas om att han ska höras upplysningsvis gällande omständigheter runt mordet på statsminister Olof Palme samt omständigheter runt utredningen av samma brott.
FHLT: Hans Melander FHL2: Lennart Gustafsson TN: Thure Nässén
FHLT: Vi kan väl börja och konstatera att du har ju varit väldigt aktiv i den här utredningen runt mordet på statsministern då. Du har ju varit med under många herrans år. Jag vet inte, kan du ge oss en liten tillbakablick när du kom in i utredningen och hur länge du var med och så vidare.
TN: Jag minns, några veck... nej, några dar tror jag det var efter mordet, började jag på måndag, jag tror att jag... och det varsom var chef då för oss där, det kommer jag ihåg. Jag kan ju säga såhär, att det var ju, ja,Sedan var jag ju med'till, ja, tills jag gick i pension egentligen. Jag träffade en... kom väl med någon gång senare också, det gällde ett vapen men det är väl... FHL2: Vilket år gick du i pension?
TN:FHL2:
TN: Ja, den
FHLI: Ja, du är ju känd för att ha varit en (och känt mycket folk och' osv, osv. Vad har du för kommentar till det?
TN: Ja, det är väl både på gott och ont, jag tycker att jag har haft mest... jag har ju2
|
Sida 1 av 40
D 21501 2A
THURE, övriga personuppgifter redovisas
Protokoll fört vid förhör med Nässén, på särskild handling.
Förhöret hållet i rikskriminalens lokaler på Polhemsgatan 30, Stockholm, den 23 oktober 2014, med början klockan 10.06.
Förhörsledare: krkom Hans Melander Förhörsvittne: krinsp Lennart Gustafsson
Nässen underrättas om att han ska höras upplysningsvis gällande omständigheter runt mordet på statsminister Olof Palme samt omständigheter runt utredningen av samma brott.
FHLT: Hans Melander FHL2: Lennart Gustafsson TN: Thure Nässén
FHLT: Vi kan väl börja och konstatera att du har ju varit väldigt aktiv i den här utredningen runt mordet på statsministern då. Du har ju varit med under många herrans år. Jag vet inte, kan du ge oss en liten tillbakablick när du kom in i utredningen och hur länge du var med och så vidare.
TN: Jag minns, några veck... nej, några dar tror jag det var efter mordet, började jag på måndag, jag tror att jag... och det varsom var chef då för oss där, det kommer jag ihåg. Jag kan ju säga såhär, att det var ju, ja,Sedan var jag ju med'till, ja, tills jag gick i pension egentligen. Jag träffade en... kom väl med någon gång senare också, det gällde ett vapen men det är väl... FHL2: Vilket år gick du i pension?
TN:FHL2:
TN: Ja, den
FHLI: Ja, du är ju känd för att ha varit en (och känt mycket folk och' osv, osv. Vad har du för kommentar till det?
TN: Ja, det är väl både på gott och ont, jag tycker att jag har haft mest... jag har ju2
|
Sida 2 av 40
FHLI: Nej.
TN: Utan jag kunde prata med dom.FHLI:kan hal Det är ju då man blir effektiv eller vad har du för tankar runt det där?
TN: Nej, man kanske kansom kanske. Jag vet inte, det är väl det enda jag... det är väl det jag kanske tänkt på ibland.
FHL1: Ja.
TN: Och det gäller väl framför allt. Han följde jag ju med upp till
FHL1: TillFHL1: Ja, det var ju lite|men det var ju alldeles1
FHLI: Jaså, det var?
TN: Jajamän.
FHLI: Ja, okej, okej.FHLT: Jo, det är ju där det hamnar (, så är det ju. TN: Och han var förbannadſför kan jag säga, för att han sade, ſFHL1: Ja, vi ska inte prata omTN: Nej, det var ett exempel.
X Х
Sida 2 av 40
FHLI: Nej.
TN: Utan jag kunde prata med dom.FHLI:kan hal Det är ju då man blir effektiv eller vad har du för tankar runt det där?
TN: Nej, man kanske kansom kanske. Jag vet inte, det är väl det enda jag... det är väl det jag kanske tänkt på ibland.
FHL1: Ja.
TN: Och det gäller väl framför allt. Han följde jag ju med upp till
FHL1: TillFHL1: Ja, det var ju lite|men det var ju alldeles1
FHLI: Jaså, det var?
TN: Jajamän.
FHLI: Ja, okej, okej.FHLT: Jo, det är ju där det hamnar (, så är det ju. TN: Och han var förbannadſför kan jag säga, för att han sade, ſFHL1: Ja, vi ska inte prata omTN: Nej, det var ett exempel.
X Х
Sida 3 av 40
FHLT: Det är ju som du säger, att det är |på alla sätt och vis.
TN: Ja, det får jag väl hoppas.
FHLI: Ja, jodå, det är det. Om jag ställer frågan såhär, är det några runt dom här, det är ju många missbrukare och folk som har hamnat på kant med samhället om vi uttrycker oss så, som är involverade i utredningen runt mordet på Olof Palme. Om vi tittar på Stockholm, om vi glömmeroch såhär, utan vi tittar mera på Stockholm och det här, är det några som du tycker har utmärkt sig på något speciellt sätt eller.
TN: Ja, jag vet inte,var väl ingen sådär som jag|det är väl också en av dom få.
p FHL1: (?
TN: Ja, om han nu lever, jag vet inte.
FHLI: Han är faktiskt död.
TN: Jaså, är han, ja, han är död också, jaha. Ja.och han är ju också död och vem fasen vad det mer. Ja, du kanske inte vill prata...
FHL2:TN: Ja,och han är död.
FHLT: Ja, dom stryker ju med, dom lever hårt.
TN: Dom lever hårt, ja. Och så var det några tjejer men dom kommer jag inte jag ihåg, |, hon kommer du kanske ihåg.. Och... nej. Ja, det var så jäkla mycket folk runt det där (ohörbart) komma ihåg dom alla, jag kan inte komma ihåg namnen.
FHL1: Nej, nej, jag förstår det, jag förstår det. Men hur ser du på dom här då med tanke1
TN: Det måste jag säga, mycket var ju mycket var ju...och sådana och alla var ute efter dom där 50 miljonerna eller 50.000 tusen eller vad fasen det nu var.
FHLT: Ja, ja, men det är klart, det är klart.
TN: Det var många som var det och det blev, det blev inte, det är väl ingen som har fått det än.
Sida 3 av 40
FHLT: Det är ju som du säger, att det är |på alla sätt och vis.
TN: Ja, det får jag väl hoppas.
FHLI: Ja, jodå, det är det. Om jag ställer frågan såhär, är det några runt dom här, det är ju många missbrukare och folk som har hamnat på kant med samhället om vi uttrycker oss så, som är involverade i utredningen runt mordet på Olof Palme. Om vi tittar på Stockholm, om vi glömmeroch såhär, utan vi tittar mera på Stockholm och det här, är det några som du tycker har utmärkt sig på något speciellt sätt eller.
TN: Ja, jag vet inte,var väl ingen sådär som jag|det är väl också en av dom få.
p FHL1: (?
TN: Ja, om han nu lever, jag vet inte.
FHLI: Han är faktiskt död.
TN: Jaså, är han, ja, han är död också, jaha. Ja.och han är ju också död och vem fasen vad det mer. Ja, du kanske inte vill prata...
FHL2:TN: Ja,och han är död.
FHLT: Ja, dom stryker ju med, dom lever hårt.
TN: Dom lever hårt, ja. Och så var det några tjejer men dom kommer jag inte jag ihåg, |, hon kommer du kanske ihåg.. Och... nej. Ja, det var så jäkla mycket folk runt det där (ohörbart) komma ihåg dom alla, jag kan inte komma ihåg namnen.
FHL1: Nej, nej, jag förstår det, jag förstår det. Men hur ser du på dom här då med tanke1
TN: Det måste jag säga, mycket var ju mycket var ju...och sådana och alla var ute efter dom där 50 miljonerna eller 50.000 tusen eller vad fasen det nu var.
FHLT: Ja, ja, men det är klart, det är klart.
TN: Det var många som var det och det blev, det blev inte, det är väl ingen som har fått det än.
Sida 4 av 40
FHLT: Nej. Har du hört någon som liksom har, ja, sagt att han har varit ute efter pengar eller sagt att han har varit ute efter belöningen eller vad...
P TN: Jajamän, det är många det, vi kan juta.var ju ute efter pengar.
FHLI: Okej.
TN: Och fasen var det flera,.
FHLT: Och det pratade dom med dig om eller vad?
TN: Nej,FHLI:?
TN: Jag sade, jag har ju inga pengar sade jag (ohörbart). Det vet Lennart, han vet ju (, vi hade ju inga pengar att dela ut utan det...
FHLT: Men hur hade dom tänkt sig få ut dom där pengarna då, vad var tanken?
TN: Om dom skulle komma hit med mordvapnet.
FHLT: Det var det det var frågan om?
TN: Ja, och det blev en fällande dom så.
FHLT: Ja, det var ju en förutsättning.
TN: Ja, det var förutsättningen för att få det.
FHLI: Men dom menade på att dom eventuellt hade möjlighet att plocka fram ett mordvapen alltså eller vad?
TN: Dom hade sett eller hört talas... det var väl, ja, hur var det nu då, var det kanske femte, sjätte, det hade vandrat, det här kanske var den sjätte som pratade om samma sak.
FHLI: Ja, ja.
TN: Fast den hade ju vandrat mellan, från någon annan uppgiftslämnare till den här sista då och det var för det nIan var ju den som kanske höll i en del vapen och|
så det är väl...
FHLT: Jo, det är väl ingen hemlighet.xx)
Sida 4 av 40
FHLT: Nej. Har du hört någon som liksom har, ja, sagt att han har varit ute efter pengar eller sagt att han har varit ute efter belöningen eller vad...
P TN: Jajamän, det är många det, vi kan juta.var ju ute efter pengar.
FHLI: Okej.
TN: Och fasen var det flera,.
FHLT: Och det pratade dom med dig om eller vad?
TN: Nej,FHLI:?
TN: Jag sade, jag har ju inga pengar sade jag (ohörbart). Det vet Lennart, han vet ju (, vi hade ju inga pengar att dela ut utan det...
FHLT: Men hur hade dom tänkt sig få ut dom där pengarna då, vad var tanken?
TN: Om dom skulle komma hit med mordvapnet.
FHLT: Det var det det var frågan om?
TN: Ja, och det blev en fällande dom så.
FHLT: Ja, det var ju en förutsättning.
TN: Ja, det var förutsättningen för att få det.
FHLI: Men dom menade på att dom eventuellt hade möjlighet att plocka fram ett mordvapen alltså eller vad?
TN: Dom hade sett eller hört talas... det var väl, ja, hur var det nu då, var det kanske femte, sjätte, det hade vandrat, det här kanske var den sjätte som pratade om samma sak.
FHLI: Ja, ja.
TN: Fast den hade ju vandrat mellan, från någon annan uppgiftslämnare till den här sista då och det var för det nIan var ju den som kanske höll i en del vapen och|
så det är väl...
FHLT: Jo, det är väl ingen hemlighet.xx)
Sida 5 av 40
TN: Nej, det är ingen hemlighet. Men i övrigt så vet jag fasen inte någon som jag pratade med så mycket om det, för att jag har ju kommit ifrån, jag har svårt att komma ihåg, fan jag är 80 år.
FHLI: Ja, men du verkar ju rätt pigg ändå tycker jag.
TN: Ja, men det...
FHLT: Förhållandevis.
TN: Men jag har gjort en riktig jävla,, nästanhar jag, det kan vara därför.
FHLI: Ja. Nej, men även liksom i... du har inga problem att hänga med.
TN: Jo, jag har hängt med så gott cn gör.
FHLI: Ja, och det är väl alltid skönt att man liksom har...
TN: Jodå.
FHL1: Har dom gåvorna kvar.
TN: Mm. Ja, fortsätt får jag höra om det är något mera.
FHLI: Ja, absolut.
FHL2: Jo, uppfattningen har ju varit bland oss utredare under den tiden du jobbade Thure, att det var du som. Vad har du för kommentar till det.
TN: Jag är|, till att hitta, utan det var ju... jag kommer inte ihåg hur han kom fram i bilden, jag har... ja, var det inte ni som hade det, alltså som hade|, du och Jag vet, jag kom...
FHL2: Nej.
TN: Men vilka hade det, det var någon som hade i alla fall, det vet jag för att...
FHL2: Nej, det var ju på
man haddTN: Jaha.
FHL2:TN: Men dom
Sida 5 av 40
TN: Nej, det är ingen hemlighet. Men i övrigt så vet jag fasen inte någon som jag pratade med så mycket om det, för att jag har ju kommit ifrån, jag har svårt att komma ihåg, fan jag är 80 år.
FHLI: Ja, men du verkar ju rätt pigg ändå tycker jag.
TN: Ja, men det...
FHLT: Förhållandevis.
TN: Men jag har gjort en riktig jävla,, nästanhar jag, det kan vara därför.
FHLI: Ja. Nej, men även liksom i... du har inga problem att hänga med.
TN: Jo, jag har hängt med så gott cn gör.
FHLI: Ja, och det är väl alltid skönt att man liksom har...
TN: Jodå.
FHL1: Har dom gåvorna kvar.
TN: Mm. Ja, fortsätt får jag höra om det är något mera.
FHLI: Ja, absolut.
FHL2: Jo, uppfattningen har ju varit bland oss utredare under den tiden du jobbade Thure, att det var du som. Vad har du för kommentar till det.
TN: Jag är|, till att hitta, utan det var ju... jag kommer inte ihåg hur han kom fram i bilden, jag har... ja, var det inte ni som hade det, alltså som hade|, du och Jag vet, jag kom...
FHL2: Nej.
TN: Men vilka hade det, det var någon som hade i alla fall, det vet jag för att...
FHL2: Nej, det var ju på
man haddTN: Jaha.
FHL2:TN: Men dom
Sida 6 av 40
FHLutav!på
å.
som Lennart säger, med anledning
TN: Jajamän, det gjorde det.det är väl inte någonting som
FHLI: Sedan att man ska haär känt, för mig i alla fall.
FHL2: Nej.
TN: (ohörbart)
FHL2: Nej, det var ju såhär, att tips på|inkom ju ganska tidigt i utredningen, redan i början av mars 1986 och det var ju den sasom man kallade då... och det var ju att han var enpå|TN: Ja, just det, det var det, han var det ja. Och vem som kom med den där, det var någon...
FHL2: Det vardet.
TN: Ja, det var han, det var. Det var han satt endera på häktet eller också satt han på Kumla, någon utav dom. Det var han som kom med det första, det kom ju ganska fort i mars ett tips.
FHL2: Mm, mm.
TN: På...
FHL2: Pa|, ja, om heter... om han kallades för det, om man kallade honom för 1
te det vet jag inte.
FHL2: Nej
TN: Men han förekom i alla fall och det var... Sedan började vi titta på honom för han var ju, han såg man ju då och då, för jag hade sett han mycket sedan jag fick se vem han var. Tänk, det är ju han som gick på|på vad fan hette det stället?
FHL2:
TN: Nej, du vet, det var ett|där, dom var på dagarna och fick mat dom här...
FHL2: Ja, just det.
Sida 6 av 40
FHLutav!på
å.
som Lennart säger, med anledning
TN: Jajamän, det gjorde det.det är väl inte någonting som
FHLI: Sedan att man ska haär känt, för mig i alla fall.
FHL2: Nej.
TN: (ohörbart)
FHL2: Nej, det var ju såhär, att tips på|inkom ju ganska tidigt i utredningen, redan i början av mars 1986 och det var ju den sasom man kallade då... och det var ju att han var enpå|TN: Ja, just det, det var det, han var det ja. Och vem som kom med den där, det var någon...
FHL2: Det vardet.
TN: Ja, det var han, det var. Det var han satt endera på häktet eller också satt han på Kumla, någon utav dom. Det var han som kom med det första, det kom ju ganska fort i mars ett tips.
FHL2: Mm, mm.
TN: På...
FHL2: Pa|, ja, om heter... om han kallades för det, om man kallade honom för 1
te det vet jag inte.
FHL2: Nej
TN: Men han förekom i alla fall och det var... Sedan började vi titta på honom för han var ju, han såg man ju då och då, för jag hade sett han mycket sedan jag fick se vem han var. Tänk, det är ju han som gick på|på vad fan hette det stället?
FHL2:
TN: Nej, du vet, det var ett|där, dom var på dagarna och fick mat dom här...
FHL2: Ja, just det.
Sida 7 av 40
TN: Jag kommer inte ihåg vad det hette, där gick han juhan litegrann, jag kommer ihåg honom sedan dess. Och sedan såg jag honom sommaren -86 när han kommer och går pgår på. Då tänker jag för mig själv, jaha, det där var|
, honom har jag inte sett på många år. Och han kommer ut ifrån länsstyrelsens entré minns jag, för jag hade varit och gjort någonting nere på stan.
FHL2: Hade du haft medatt göra tidigare? TN: Jag visste vem han var men inte mera, för annars hade jag inte känt igen honom, och det var i samband medom var... jag undrar om inte jag såg honom men jag har aldrig haft med honom att göra någonting. Den som säger det han far med osanning.
FHL1: Nej, det är... sedan kan vi ju gå in på här med att det har ju skrivits mycket om det här mordet och det har ju varit mycket tv-program osv, osv, osv.
TN: Det har det varit.
FHLI: Och du förekommer ju en del du också.
TN: Jadå, det vet jag, både positivt och negativt.
FHLI: Både positivt och negativt.
TN: Det har jag (ohörbart).
FHL1:finns det en journalist som heter.
TN:FHLI: Det väcker upp känslor?
TN: Det gör det,FHLI: Okej, kan du vidareutveckla det?
TN: Nej, jag kan inte, för jag vägrade att träffa honom, jag ville inte träffa honom.
FHLT: Okej, vad han hade fått
TN: För han, det var när handet ifrån det vet jag inte men det var...
FHLT: Du får hemskt gärna utveckla det och...
Sida 7 av 40
TN: Jag kommer inte ihåg vad det hette, där gick han juhan litegrann, jag kommer ihåg honom sedan dess. Och sedan såg jag honom sommaren -86 när han kommer och går pgår på. Då tänker jag för mig själv, jaha, det där var|
, honom har jag inte sett på många år. Och han kommer ut ifrån länsstyrelsens entré minns jag, för jag hade varit och gjort någonting nere på stan.
FHL2: Hade du haft medatt göra tidigare? TN: Jag visste vem han var men inte mera, för annars hade jag inte känt igen honom, och det var i samband medom var... jag undrar om inte jag såg honom men jag har aldrig haft med honom att göra någonting. Den som säger det han far med osanning.
FHL1: Nej, det är... sedan kan vi ju gå in på här med att det har ju skrivits mycket om det här mordet och det har ju varit mycket tv-program osv, osv, osv.
TN: Det har det varit.
FHLI: Och du förekommer ju en del du också.
TN: Jadå, det vet jag, både positivt och negativt.
FHLI: Både positivt och negativt.
TN: Det har jag (ohörbart).
FHL1:finns det en journalist som heter.
TN:FHLI: Det väcker upp känslor?
TN: Det gör det,FHLI: Okej, kan du vidareutveckla det?
TN: Nej, jag kan inte, för jag vägrade att träffa honom, jag ville inte träffa honom.
FHLT: Okej, vad han hade fått
TN: För han, det var när handet ifrån det vet jag inte men det var...
FHLT: Du får hemskt gärna utveckla det och...
Sida 8 av 40
TN: Nej, jag kommer inte ihåg vad fan... han gjorde någon jävla, gjorde någon tv, någon ty skulle han göra.
FHLI: Ja.
TN: Och det var väl till någotdagarna ska jag tala om för di ingenting att prata med dig om.ırra om, han ringde mig...
. Jag sade, jag har
FHLI: Okej.
TN: Och då vart... och på den vägen sedan fick jag höra en massa skit som han spridde ut om mig, det var allt, det var...
FHLI: Ja, vad är det för skit han skrev om dig?
TN: Ja, det var väl för att jag hade kanske pratat... därför det var någonting om... kan ha varit någonting med eller också var det någon annan. Jag kan inte riktigt säga vad fan det var men det var någonting han surrade om...
FHLT: Mm.
TN: Men jag hade, jag hade, jag träffade tror jag honom några, en eller två gånger
FHL1: Det är just det, att han gjorde jusom heter (en ja,när han sökte upp bland anna han sökte upp!
såhär. TN: Stämmer det, och till, nu kom jag på det.
FHLI: Vem
dom,?
TN:FHLT: Ja, okej.
TN: Det var han och kanskeockså dom hämtade ioch kom hit med, det är|. Det (ohörbart) och jag pratade inte
eller efter. för då var det färdigkört.
FHL1: Men i det härså medverkar ju även du.
TN: Ja, jag vet det.
FHLI: Du är med och berättar om din polisiära karriär och vad du har gjort och inte gjort och sådär.
Sida 8 av 40
TN: Nej, jag kommer inte ihåg vad fan... han gjorde någon jävla, gjorde någon tv, någon ty skulle han göra.
FHLI: Ja.
TN: Och det var väl till någotdagarna ska jag tala om för di ingenting att prata med dig om.ırra om, han ringde mig...
. Jag sade, jag har
FHLI: Okej.
TN: Och då vart... och på den vägen sedan fick jag höra en massa skit som han spridde ut om mig, det var allt, det var...
FHLI: Ja, vad är det för skit han skrev om dig?
TN: Ja, det var väl för att jag hade kanske pratat... därför det var någonting om... kan ha varit någonting med eller också var det någon annan. Jag kan inte riktigt säga vad fan det var men det var någonting han surrade om...
FHLT: Mm.
TN: Men jag hade, jag hade, jag träffade tror jag honom några, en eller två gånger
FHL1: Det är just det, att han gjorde jusom heter (en ja,när han sökte upp bland anna han sökte upp!
såhär. TN: Stämmer det, och till, nu kom jag på det.
FHLI: Vem
dom,?
TN:FHLT: Ja, okej.
TN: Det var han och kanskeockså dom hämtade ioch kom hit med, det är|. Det (ohörbart) och jag pratade inte
eller efter. för då var det färdigkört.
FHL1: Men i det härså medverkar ju även du.
TN: Ja, jag vet det.
FHLI: Du är med och berättar om din polisiära karriär och vad du har gjort och inte gjort och sådär.
Sida 9 av 40
TN: Karriären är väl ganska kortfattat för det...
FHLI: Ja, ja, jo, jo, men din polisiära bana, om vi uttrycker det så då.
TN: Ja, det kan jag hålla med om.
FHL1: Ja. Sedan så, om man tittar riktigt nogaoch försöker analysera vad som sägs och inte sägs så är det ju... då måste man dra slutsatsen, detTN: Ja, det finns.
FHLT: Det finns, ja.
TN: Men det finns ju på
FHLT: Ja. Sedan sägerdessutom att han, när han finnsså blir han avvisad därifrån.
TN: Ja, det kommer jag ihåg just att han pratade om, det är riktigt men utan vem.
FHLI: Ja, det är frågan det.
TN: Jag måste tro... jag har en känsla av att det var.
FHLT: Attär den som avvisar.
TN: Ja.
FHLT: Från platsen.TN: Ja, det är såFHLI: Du pratar om
nu eller?
TN: Ja.
FHLT: Ja, okej.
TN: Nej, hörru du, det enda jag vet det var att... för han, jag hörde ju på det där, vi fick ju efter mycket omoch det har ni väl kvar här antar jag.
FHLI: Du menar?
Sida 9 av 40
TN: Karriären är väl ganska kortfattat för det...
FHLI: Ja, ja, jo, jo, men din polisiära bana, om vi uttrycker det så då.
TN: Ja, det kan jag hålla med om.
FHL1: Ja. Sedan så, om man tittar riktigt nogaoch försöker analysera vad som sägs och inte sägs så är det ju... då måste man dra slutsatsen, detTN: Ja, det finns.
FHLT: Det finns, ja.
TN: Men det finns ju på
FHLT: Ja. Sedan sägerdessutom att han, när han finnsså blir han avvisad därifrån.
TN: Ja, det kommer jag ihåg just att han pratade om, det är riktigt men utan vem.
FHLI: Ja, det är frågan det.
TN: Jag måste tro... jag har en känsla av att det var.
FHLT: Attär den som avvisar.
TN: Ja.
FHLT: Från platsen.TN: Ja, det är såFHLI: Du pratar om
nu eller?
TN: Ja.
FHLT: Ja, okej.
TN: Nej, hörru du, det enda jag vet det var att... för han, jag hörde ju på det där, vi fick ju efter mycket omoch det har ni väl kvar här antar jag.
FHLI: Du menar?
Sida 10 av 40
TN: Ja,FHL1: På
TN: Ja.
FHLT: Ja, det har vi ju.
TN: Ja, då vet ni ju vad han säger då.
FHLT: Eller|har vi inte,TN: Ja, det stämmer.
FHLT: Ja, så att där står vi ju. Men det vi vet Öpåstår beträffandeatt dom ses jUL
TN: Ja, det är riktigt
FHLT: Det är riktigt, ja. Men däremot så säger han att han blir avvisad från, när han befinner sig utanför|, så är det någon som avvisar honom därifrån och den personen gör han gällande är du.
TN: Nej, det kan jag då säga, den kvällen var jag hemma, jag var fan inte.. nej, det var det jävligaste jag har hört, |FHLT: Ja, och för att det inte skulle bli några misstag och missförstånd och förvecklingar runt det här då, så har vi ju även hörtom just den här uppgiften.
TN: Ja.
FHLI: Och det finns ett förhör med honom som är hållet 060308, 8 mars 2006 alltså. Och där är han inne på det här också och påstår samma sak, att han har träffat dig utanförTN: Ja, du, jag bestämt förnekar, jag har aldrig ens varit där, jag... inte...
FHLI: Nej.
TN: Nej, och jag var hemma och jag hadeoch jag hade tanten hemma, fast nu har hon flyttat. Hon har... hon flyttade, när var det, när stack hon iväg.
94.
FHLT: Ja, okej.
Sida 10 av 40
TN: Ja,FHL1: På
TN: Ja.
FHLT: Ja, det har vi ju.
TN: Ja, då vet ni ju vad han säger då.
FHLT: Eller|har vi inte,TN: Ja, det stämmer.
FHLT: Ja, så att där står vi ju. Men det vi vet Öpåstår beträffandeatt dom ses jUL
TN: Ja, det är riktigt
FHLT: Det är riktigt, ja. Men däremot så säger han att han blir avvisad från, när han befinner sig utanför|, så är det någon som avvisar honom därifrån och den personen gör han gällande är du.
TN: Nej, det kan jag då säga, den kvällen var jag hemma, jag var fan inte.. nej, det var det jävligaste jag har hört, |FHLT: Ja, och för att det inte skulle bli några misstag och missförstånd och förvecklingar runt det här då, så har vi ju även hörtom just den här uppgiften.
TN: Ja.
FHLI: Och det finns ett förhör med honom som är hållet 060308, 8 mars 2006 alltså. Och där är han inne på det här också och påstår samma sak, att han har träffat dig utanförTN: Ja, du, jag bestämt förnekar, jag har aldrig ens varit där, jag... inte...
FHLI: Nej.
TN: Nej, och jag var hemma och jag hadeoch jag hade tanten hemma, fast nu har hon flyttat. Hon har... hon flyttade, när var det, när stack hon iväg.
94.
FHLT: Ja, okej.
Sida 11 av 40
TN: Hon vet att jag var hemma.
FHLI: Men du jobbade inte den kvällen över huvudtaget?
TN: Nej, nej, nej, jag var hemma.
FHLI: Okej
TN: Jag var ledig. Ja, det går väl att titta i listorna, (chörbart).
FHLI: Ja, men du förstår säkert att vi kommer fram till sådana här uppgifter så måste vi kolla dom givetvis.
TN: Ja, det är klart, det är jag väl införstådd med men...FHLT: Så jag hoppas inte du tar illa upn utan attesTA.
FHLI: Ja.
TN: Och du vet, det är fjorton år, jag har inte hört ett ljud ifrån (ohörbart) då plötsligt dyker det upp här att man har ... nej, det tycker jag är lite väl...FHLT: Ja. Nej, jag hoppas du har förståelse för att vi är tvungna att kolla upp det.
TN: Det förstår jag, det gör jag, javisst, det är jag väl införstådd med.
FHLI: Så att det är inte på något sätt och vis det att vi misstror dig, men i och med att uppgifterna finns så måste vi liksom kontrollera och ställa frågor.
TN: Ja, men varför... ja, men dom här uppgifterna måste ju, har ju ha funnits... vad sade du nyss, sedan 2006?
FHLI: Ja.
TN: Ja, fan det är ju åtta år sedan.
FHLI: Ja
TN: Mm, ja, ja.
FHLI: Men som jag förstår på dig så finns det alltså en möjlighet att kontrollera dina uppgifter genom att prata med din...
Sida 11 av 40
TN: Hon vet att jag var hemma.
FHLI: Men du jobbade inte den kvällen över huvudtaget?
TN: Nej, nej, nej, jag var hemma.
FHLI: Okej
TN: Jag var ledig. Ja, det går väl att titta i listorna, (chörbart).
FHLI: Ja, men du förstår säkert att vi kommer fram till sådana här uppgifter så måste vi kolla dom givetvis.
TN: Ja, det är klart, det är jag väl införstådd med men...FHLT: Så jag hoppas inte du tar illa upn utan attesTA.
FHLI: Ja.
TN: Och du vet, det är fjorton år, jag har inte hört ett ljud ifrån (ohörbart) då plötsligt dyker det upp här att man har ... nej, det tycker jag är lite väl...FHLT: Ja. Nej, jag hoppas du har förståelse för att vi är tvungna att kolla upp det.
TN: Det förstår jag, det gör jag, javisst, det är jag väl införstådd med.
FHLI: Så att det är inte på något sätt och vis det att vi misstror dig, men i och med att uppgifterna finns så måste vi liksom kontrollera och ställa frågor.
TN: Ja, men varför... ja, men dom här uppgifterna måste ju, har ju ha funnits... vad sade du nyss, sedan 2006?
FHLI: Ja.
TN: Ja, fan det är ju åtta år sedan.
FHLI: Ja
TN: Mm, ja, ja.
FHLI: Men som jag förstår på dig så finns det alltså en möjlighet att kontrollera dina uppgifter genom att prata med din...
Sida 12 av 40
TN: Före detta.
FHLT: Före detta fru.
TN: Ja.
FHLT: Och ävensom jag förstår det.
TN: Jadå,FHLI: Ja,TN: Nej,inte ihåg.
FHLT: Men frugan finns det möjlighet att prata med?
TN: Ja, hon finns, borFHLT: Hon bor.
TN: Ja.
FHL2: Var bodde du -86?
TN:FHLI: (ohörbart)
TN: Ja,. Inflyttade där den 1 juli, augusti kanske det var, 1977.
FHL2: Okej. Av vem och när fick du reda på vad som hade hänt på Sveavägen?
TN: Det kan jag säga, det var att lyssna på radion någon gång vid... ja, var vid fem kanske jag var... jag är morgonpigg. jag vaknar jävligt tidigt, vid femtiden. Tycker... hör dom nämner om att det har hänt på Sveavägen. Men då tänkte jag då ska jag gå ner och titta, vi har ju tidning, det är ju det här på tidningen, det stod om på första sidan, om det var Dagens nyheter eller Svenska dagbladet, en utav dom var det.
FHL2: Ja, ja.
TN: (ohörbart)
FHL2: Vid den här tiden ifråga var jobbade du då?
TN: Jag var på
Sida 12 av 40
TN: Före detta.
FHLT: Före detta fru.
TN: Ja.
FHLT: Och ävensom jag förstår det.
TN: Jadå,FHLI: Ja,TN: Nej,inte ihåg.
FHLT: Men frugan finns det möjlighet att prata med?
TN: Ja, hon finns, borFHLT: Hon bor.
TN: Ja.
FHL2: Var bodde du -86?
TN:FHLI: (ohörbart)
TN: Ja,. Inflyttade där den 1 juli, augusti kanske det var, 1977.
FHL2: Okej. Av vem och när fick du reda på vad som hade hänt på Sveavägen?
TN: Det kan jag säga, det var att lyssna på radion någon gång vid... ja, var vid fem kanske jag var... jag är morgonpigg. jag vaknar jävligt tidigt, vid femtiden. Tycker... hör dom nämner om att det har hänt på Sveavägen. Men då tänkte jag då ska jag gå ner och titta, vi har ju tidning, det är ju det här på tidningen, det stod om på första sidan, om det var Dagens nyheter eller Svenska dagbladet, en utav dom var det.
FHL2: Ja, ja.
TN: (ohörbart)
FHL2: Vid den här tiden ifråga var jobbade du då?
TN: Jag var på
Sida 13 av 40
FHL2:. Kommer du ihåg när... hade du jobbat under fredagen eller slutat eller var du...?
TN: Nej, jag tror, hörru du, jag undrar om inte jag var ledig, för jag har för mig atteller någonting sådant där, så jag kanske var ute och åkte skidor. Jag vet inte men jag var ju inte borta, men vi var hemma, utan vi var hemma. Jag ägnade mig fullt om för(ohörbart).
FHL2: När trädde du i tjänst efter att du hade hört det här?
TN: Det var nog på söndag, för att då ringde vi själv, jag ringde själv in, jag och en till, han jobbade väl här förresten,. Han är på. Jag tror att det var han och jag som åkte in och det var ju liksom som jag sade tidigare, det varFHLI: Nej.
TN: Sedan jobbade vi, ja, var hamnade vi sedan, var det (ohörbart)som tog hand om oss tro, jag tror att det var han.
FHL1: Ja, okej.
TN: Och sedan blev (ohörbart) 1987 eller -88, jag kommer inte ens ihåg, 87/88, jag tror det var -88.
FHL2: Mars 1988.
TN: Ja, just det.
FHLT: Om vi återgår till din fru då. Vad heter hon och var får vi tag på henne?
TN:heter hon, hon är|FHLI: Ja, okej.
TN: Telefon har jag på... hon kommer att bli, säga det, vada., hon kan jag ju inte ta med, hon...
FHLI: Nej, hon visste väl inte var du var hoppas jag.
TN: Nej, det får jag hoppas, och jag tror hon var på ss ska vi se. Är det någon som har bra, som ser bra.,
FHLT: Jadå. Då läser jag från Thures mobil här,. Tack
Sida 13 av 40
FHL2:. Kommer du ihåg när... hade du jobbat under fredagen eller slutat eller var du...?
TN: Nej, jag tror, hörru du, jag undrar om inte jag var ledig, för jag har för mig atteller någonting sådant där, så jag kanske var ute och åkte skidor. Jag vet inte men jag var ju inte borta, men vi var hemma, utan vi var hemma. Jag ägnade mig fullt om för(ohörbart).
FHL2: När trädde du i tjänst efter att du hade hört det här?
TN: Det var nog på söndag, för att då ringde vi själv, jag ringde själv in, jag och en till, han jobbade väl här förresten,. Han är på. Jag tror att det var han och jag som åkte in och det var ju liksom som jag sade tidigare, det varFHLI: Nej.
TN: Sedan jobbade vi, ja, var hamnade vi sedan, var det (ohörbart)som tog hand om oss tro, jag tror att det var han.
FHL1: Ja, okej.
TN: Och sedan blev (ohörbart) 1987 eller -88, jag kommer inte ens ihåg, 87/88, jag tror det var -88.
FHL2: Mars 1988.
TN: Ja, just det.
FHLT: Om vi återgår till din fru då. Vad heter hon och var får vi tag på henne?
TN:heter hon, hon är|FHLI: Ja, okej.
TN: Telefon har jag på... hon kommer att bli, säga det, vada., hon kan jag ju inte ta med, hon...
FHLI: Nej, hon visste väl inte var du var hoppas jag.
TN: Nej, det får jag hoppas, och jag tror hon var på ss ska vi se. Är det någon som har bra, som ser bra.,
FHLT: Jadå. Då läser jag från Thures mobil här,. Tack
Sida 14 av 40
TN. Och hon var hemma, det tror jag i alla fall om inte hon, men hon(ohörbart) jag hoppas att hon var hemma.
FHLI: Ja.
TN: Den kvällen, hoppas, det var si och så med det.
FHLI: Jaså.
TN: Hon var mycket på konferanser, framför allt vid helgerna.
FHLI: Ja, okej, okej.
TN: Sen, kom bara hem en fredag, då var vi uppe ivet du. Fan gjorde vi där förres, du hade... jo, vi pratade med någon som hette.
non hette kanske nu, länge sedan,
FHL2: Nej, jag kommer inte ihåg det heller.
TN: Då jag kommer hem, då säger hon, kommer hem på en fredag, säger hon, påOnsade hon. Ja, jag ska (lite kortfattat. Ja, sade hon, jag ska, har
tack.
FHLI: Hoppsan.
TN: Ja, så gick det till där.
FHLI: Tack och hej.
TN: Nja, hon for, jag var snäll och skjutsade henne till Arlanda på söndagen. FHLT: Ja, ja. Hörru du, om vi återgår till. Jag ser att du tar illa vid dig när du får höra att han har påstått det här.
TN: Ja.
FHLT: Har du någon fundering på det, det är klart att det men har du någon förklaring på, någon tanke runt att han påstår det här. Varför säger han så tror du?
TN: Jag tror att det satt i pengarna som inte han fick ut. Han skulle ju ha pengar han för allting och han fick ju inga pengar, om inte han fick någonting aveller vad han nu heter. Det är möjligt att han fick men ja, av mig fick han inte en krona (ohörbart) utav någon annan heller, i korridoren heller.
FHLI: Men vadå, hade ni diskuterat att han skulle få pengar av dig då eller vad?
Sida 14 av 40
TN. Och hon var hemma, det tror jag i alla fall om inte hon, men hon(ohörbart) jag hoppas att hon var hemma.
FHLI: Ja.
TN: Den kvällen, hoppas, det var si och så med det.
FHLI: Jaså.
TN: Hon var mycket på konferanser, framför allt vid helgerna.
FHLI: Ja, okej, okej.
TN: Sen, kom bara hem en fredag, då var vi uppe ivet du. Fan gjorde vi där förres, du hade... jo, vi pratade med någon som hette.
non hette kanske nu, länge sedan,
FHL2: Nej, jag kommer inte ihåg det heller.
TN: Då jag kommer hem, då säger hon, kommer hem på en fredag, säger hon, påOnsade hon. Ja, jag ska (lite kortfattat. Ja, sade hon, jag ska, har
tack.
FHLI: Hoppsan.
TN: Ja, så gick det till där.
FHLI: Tack och hej.
TN: Nja, hon for, jag var snäll och skjutsade henne till Arlanda på söndagen. FHLT: Ja, ja. Hörru du, om vi återgår till. Jag ser att du tar illa vid dig när du får höra att han har påstått det här.
TN: Ja.
FHLT: Har du någon fundering på det, det är klart att det men har du någon förklaring på, någon tanke runt att han påstår det här. Varför säger han så tror du?
TN: Jag tror att det satt i pengarna som inte han fick ut. Han skulle ju ha pengar han för allting och han fick ju inga pengar, om inte han fick någonting aveller vad han nu heter. Det är möjligt att han fick men ja, av mig fick han inte en krona (ohörbart) utav någon annan heller, i korridoren heller.
FHLI: Men vadå, hade ni diskuterat att han skulle få pengar av dig då eller vad?
Sida 15 av 40
TN: Nej, aldrig. Vi hade aldrig diskuterat några sådana saker utan sista gången jag pratade med honom, det tror jag var jag och han som är inu. Vad fasen...
P FHL2:TN:ja.
FHLI: Men vad är det som gör att du spekulerar i alt det är avsaknaden av pengar som gör att han skulle säga så här om dig då?
TN: Han hade ju inga pengar och han skulle ju få pengar (ohörbart) det var ju snack vilt att alla busar skulle ha pengar. Dom pratade ju om det här ochdå skulle han också få pengar.
FHLI: Men det var någon allmän förväntan från hans sida...
TN: Det var bara en allmän förväntan att han skulle få dom där 50 miljonerna om han skakade fram vapnet.
FHLI: Ja, okej. P1FHLI: Okej.
TN: Mm.
FHLT: Ja, då pratar vi om?
TN: Ja,?
FHLT: Ja, säger duså tänker jag på
i första hand men...
TN: Ja, det kan jag tala om för dig.
FHLI: Vad det det, det handlade om eller?
TN: Det handlade nog om
det tror jag.
FHLI: Okej. Så hanocksåeller?'1 ju aldrig mer för jag vägrade och träffa honom.
Yanken I
Sida 15 av 40
TN: Nej, aldrig. Vi hade aldrig diskuterat några sådana saker utan sista gången jag pratade med honom, det tror jag var jag och han som är inu. Vad fasen...
P FHL2:TN:ja.
FHLI: Men vad är det som gör att du spekulerar i alt det är avsaknaden av pengar som gör att han skulle säga så här om dig då?
TN: Han hade ju inga pengar och han skulle ju få pengar (ohörbart) det var ju snack vilt att alla busar skulle ha pengar. Dom pratade ju om det här ochdå skulle han också få pengar.
FHLI: Men det var någon allmän förväntan från hans sida...
TN: Det var bara en allmän förväntan att han skulle få dom där 50 miljonerna om han skakade fram vapnet.
FHLI: Ja, okej. P1FHLI: Okej.
TN: Mm.
FHLT: Ja, då pratar vi om?
TN: Ja,?
FHLT: Ja, säger duså tänker jag på
i första hand men...
TN: Ja, det kan jag tala om för dig.
FHLI: Vad det det, det handlade om eller?
TN: Det handlade nog om
det tror jag.
FHLI: Okej. Så hanocksåeller?'1 ju aldrig mer för jag vägrade och träffa honom.
Yanken I
Sida 16 av 40
FHLI: Nej, det jag tänker på i första hand när man kommer in på dom här kretsarna så är det kanske inte i första hand utan då tänker väl kanske jag mer påi så fall.TN: Ja, det vet inte jag för jag |FHLI: Nej, nej.
TN: Vid polisen så jag...
FHLI: Nej, men det var väl det som framför allteller?
TN: Ja, (meddet var ju ingen hemlighet och han dömdes ju för det ra gånger också.
FHLI: Ja.
TN: Och var ju en av hans, ja. kunder. Det är vad jag kommer ihåg, jag har lagt det här bakom mig.
FHLI:Jo, nej, jag förstår det. Jag förstår det, det finns väl ingen anledning...
TN: Men jag tycker det är lite obehagligt att det är någon som... och man kan inte fråga honom heller och det är det som är det värsta. Men jag tycker...
FHLI: Nej, jag förstår att du hemskt gärna skulle vilja ha en förklaring utan honom.
TN: Jajamän, det skulle jag vilja ha.
FHLT: Det förstår jag, men det är ju som vi kan konstatera, att det är lite svårt just nu.
TN: Ja, dom är döda allihop dom där.
FHL1: Ja, precis, precis. Men annars så var det väl mycket (både medoch såhär.
TN: Ja, det var ju
som var|FHLI: Ja, precis, det var väl hanTN: Ja.
FHLI: Som jag förstod det.
TN: Och jag har förstått det rätt också så var det det.
Sida 16 av 40
FHLI: Nej, det jag tänker på i första hand när man kommer in på dom här kretsarna så är det kanske inte i första hand utan då tänker väl kanske jag mer påi så fall.TN: Ja, det vet inte jag för jag |FHLI: Nej, nej.
TN: Vid polisen så jag...
FHLI: Nej, men det var väl det som framför allteller?
TN: Ja, (meddet var ju ingen hemlighet och han dömdes ju för det ra gånger också.
FHLI: Ja.
TN: Och var ju en av hans, ja. kunder. Det är vad jag kommer ihåg, jag har lagt det här bakom mig.
FHLI:Jo, nej, jag förstår det. Jag förstår det, det finns väl ingen anledning...
TN: Men jag tycker det är lite obehagligt att det är någon som... och man kan inte fråga honom heller och det är det som är det värsta. Men jag tycker...
FHLI: Nej, jag förstår att du hemskt gärna skulle vilja ha en förklaring utan honom.
TN: Jajamän, det skulle jag vilja ha.
FHLT: Det förstår jag, men det är ju som vi kan konstatera, att det är lite svårt just nu.
TN: Ja, dom är döda allihop dom där.
FHL1: Ja, precis, precis. Men annars så var det väl mycket (både medoch såhär.
TN: Ja, det var ju
som var|FHLI: Ja, precis, det var väl hanTN: Ja.
FHLI: Som jag förstod det.
TN: Och jag har förstått det rätt också så var det det.
Sida 17 av 40
FHL1: Och det hade väl ävensom jag förstår det.
TN: Han var ju ocksåFHLI: Träffade du det här gänget mycket när du höll på att jobba med det här eller vad...
TN: Nej, jag träffade väl någon gång men det var ju mest på... han satt ju mest inne. Jag var aldrig och... jag tror inte jag träffade honom på fri fot sedan, utan sedan satt han ju inne på något.ju på... ja,på
tror jag (FHLI: Ja, han fick väl någonoch...
TN: Jaha, inte ens det vet jag,FHLI: Ja, men om vi tittar runt,jag uttrycker mig så, vi har jusom du säger, vi har
FHL2:.
FHLT:, ja.
TN:, ja.
FHL 1:, vet du vem det är?
TN: Ja, han väl död också eller lever han?
FHLT: Han är också död.
TN: Jaså, är han död. Ja, då hör du vad jag har för kontakter med dom.|vad fan han hette, ja, han bodde ju någonstans uppe ihar jag för mig.
FHLI: Mm.
hade du någon närmare kontakt med honom?
TN: Nej, annat än i tjänsten hade jag hade jag inte kontakt med honom, det kan jag säga dig. För det var ju han som kom hit också och berättade ju om det här, att han kom och ville prata med mig. Nej, sade jag, jag har inte lust att prata, vi kan bestämma en dag då du kan komma hit och prata med oss. Och då kom han ju och berättade ju om att en person som troligen av den som dom kallade för, han var en kompis till honom eller kamrat eller vad han kallade honom för, och det varFHLI: Sa
TN: Det sade
och det tror jag nog är nedtecknat så det finns skrivet någonstans.
Sida 17 av 40
FHL1: Och det hade väl ävensom jag förstår det.
TN: Han var ju ocksåFHLI: Träffade du det här gänget mycket när du höll på att jobba med det här eller vad...
TN: Nej, jag träffade väl någon gång men det var ju mest på... han satt ju mest inne. Jag var aldrig och... jag tror inte jag träffade honom på fri fot sedan, utan sedan satt han ju inne på något.ju på... ja,på
tror jag (FHLI: Ja, han fick väl någonoch...
TN: Jaha, inte ens det vet jag,FHLI: Ja, men om vi tittar runt,jag uttrycker mig så, vi har jusom du säger, vi har
FHL2:.
FHLT:, ja.
TN:, ja.
FHL 1:, vet du vem det är?
TN: Ja, han väl död också eller lever han?
FHLT: Han är också död.
TN: Jaså, är han död. Ja, då hör du vad jag har för kontakter med dom.|vad fan han hette, ja, han bodde ju någonstans uppe ihar jag för mig.
FHLI: Mm.
hade du någon närmare kontakt med honom?
TN: Nej, annat än i tjänsten hade jag hade jag inte kontakt med honom, det kan jag säga dig. För det var ju han som kom hit också och berättade ju om det här, att han kom och ville prata med mig. Nej, sade jag, jag har inte lust att prata, vi kan bestämma en dag då du kan komma hit och prata med oss. Och då kom han ju och berättade ju om att en person som troligen av den som dom kallade för, han var en kompis till honom eller kamrat eller vad han kallade honom för, och det varFHLI: Sa
TN: Det sade
och det tror jag nog är nedtecknat så det finns skrivet någonstans.
Sida 18 av 40
FHLI: Var du hemma hos
någon gång?
TN: Jag var väl någon gång, vi var väl hemma där någon gång, det var ju alltid... jag var aldrig ensam där.
FHLT: Du var aldrig ensam?
TN: Aldrig, nej.
FHLT: Nej, men det är ju...
TN: För vi vet handär.
FHLI: Ja. Ja, det är så här nämligen, att det finns ju ett påstående som gör gällande att du har varit med om något möte hemma hos. Där ävenochochskulle ha varit med. Ar det någonting du kommer...
TN: Aldrig, jag har aldrig varit på något möte, för att jag tror, att har jag varit uppe till
någon gång då har vi varit nog en 3, 4, 5 kollegor kanske.
FHLI: Ja.
TN: Det var mötet det med dom men inte... (ohörbart) vi har aldrig haft några, några... fan, vad ska jag behöva möta dom för, jag har väl ingenting att prata med dom om.
FHLI: Nej
TN: Nej.
FHLT: Nej, jag funderar, eller jag ställer frågan beroende på att jag har fått en sådan uppgift om att det var något möte. Där det har diskuterats runt mordet och vad man skulle kunna tänkas göra eller inte göra, men det är ingenting som du har något minne utav?
TN: Nej du, det där har jag inget minne på, men det där har jag hört en gång tidigare men det var från, att man pratar om någonting då för det var mycket folk där och... jag vet inte.
FHLT: Okej.
TN: Ja, det är enda gången jag har hört talas om det och det var då det. Och jag såg, jag läste (ohörbart) av/men dom finns ju där.
FHLI: Men du tänker påeller?
Sida 18 av 40
FHLI: Var du hemma hos
någon gång?
TN: Jag var väl någon gång, vi var väl hemma där någon gång, det var ju alltid... jag var aldrig ensam där.
FHLT: Du var aldrig ensam?
TN: Aldrig, nej.
FHLT: Nej, men det är ju...
TN: För vi vet handär.
FHLI: Ja. Ja, det är så här nämligen, att det finns ju ett påstående som gör gällande att du har varit med om något möte hemma hos. Där ävenochochskulle ha varit med. Ar det någonting du kommer...
TN: Aldrig, jag har aldrig varit på något möte, för att jag tror, att har jag varit uppe till
någon gång då har vi varit nog en 3, 4, 5 kollegor kanske.
FHLI: Ja.
TN: Det var mötet det med dom men inte... (ohörbart) vi har aldrig haft några, några... fan, vad ska jag behöva möta dom för, jag har väl ingenting att prata med dom om.
FHLI: Nej
TN: Nej.
FHLT: Nej, jag funderar, eller jag ställer frågan beroende på att jag har fått en sådan uppgift om att det var något möte. Där det har diskuterats runt mordet och vad man skulle kunna tänkas göra eller inte göra, men det är ingenting som du har något minne utav?
TN: Nej du, det där har jag inget minne på, men det där har jag hört en gång tidigare men det var från, att man pratar om någonting då för det var mycket folk där och... jag vet inte.
FHLT: Okej.
TN: Ja, det är enda gången jag har hört talas om det och det var då det. Och jag såg, jag läste (ohörbart) av/men dom finns ju där.
FHLI: Men du tänker påeller?
Sida 19 av 40
TN: Ja, ochvad som hände, var det var, för dom hade gjort vissa iakttagelser också och dom finns väl kvar får jag hoppas.
FHLI: Vad, nu är jag inte riktigt med vad du pratar om.
TN:FHLT: Ja, okej, okej.
TN: Och han finns jusådär.
FHLI: Ja, precis, precis.
TN: För det var då man kände igen honom väl.
FHLI: Ja.
TN: Ja.
FHL 1:?
TN: Va?
FHL 1:.
TN: Ja, hon har varit denFHLI: Okej.
TN: Ja, hon har. hon har berättat...
FHLT: Du känner henne?
TN: Ja,FHLI: Nej, okej.
TN: Och hon har|det vet jag.
FHLI: Vad är det du syftar på då?FHLT: Ja, okej.
Sida 19 av 40
TN: Ja, ochvad som hände, var det var, för dom hade gjort vissa iakttagelser också och dom finns väl kvar får jag hoppas.
FHLI: Vad, nu är jag inte riktigt med vad du pratar om.
TN:FHLT: Ja, okej, okej.
TN: Och han finns jusådär.
FHLI: Ja, precis, precis.
TN: För det var då man kände igen honom väl.
FHLI: Ja.
TN: Ja.
FHL 1:?
TN: Va?
FHL 1:.
TN: Ja, hon har varit denFHLI: Okej.
TN: Ja, hon har. hon har berättat...
FHLT: Du känner henne?
TN: Ja,FHLI: Nej, okej.
TN: Och hon har|det vet jag.
FHLI: Vad är det du syftar på då?FHLT: Ja, okej.
Sida 20 av 40
TN: (ohörbart) läsa, för det är ingenting som jag läser,Н H, hon bodde någonstans i tror jag det var PFHLI: Då ska jag förevisa Thureſhär då somTN: Jaha.FHL1: Den så kalladeheter hon ju eller kallas hon ju också.
TN: Ja.
FHL1: Och|.
TN: Jag tror det vartill henne.FHLT: Ja, okej. Ochoch hon kom ju med vissa påståenden givetvis.
TN: Jo, men det är klart.TN: Det kan bara varadet kanske.
FHLI: Det ärTN:, ja.
FHL 1: Ja, precis och så
det är ju
och så har vi
då.
TN: Ja, det var en bra, det måste jag säga.
FHLI: Ja.Dx)
Sida 20 av 40
TN: (ohörbart) läsa, för det är ingenting som jag läser,Н H, hon bodde någonstans i tror jag det var PFHLI: Då ska jag förevisa Thureſhär då somTN: Jaha.FHL1: Den så kalladeheter hon ju eller kallas hon ju också.
TN: Ja.
FHL1: Och|.
TN: Jag tror det vartill henne.FHLT: Ja, okej. Ochoch hon kom ju med vissa påståenden givetvis.
TN: Jo, men det är klart.TN: Det kan bara varadet kanske.
FHLI: Det ärTN:, ja.
FHL 1: Ja, precis och så
det är ju
och så har vi
då.
TN: Ja, det var en bra, det måste jag säga.
FHLI: Ja.Dx)
Sida 21 av 40
TN: Den var vacker, meför dig. Jag har inte varit och träffat|
för då hade det varit flera poliser med. Dom var en polis, jag har aldrig varit där ensam någon gång, jag har aldrig varit där ensam.
FHL1: Okej.
TN: Nej.
FHL1: Och sedan fortsätter det och hon vidareutvecklar...
TN: Ja, det förstår jag.
FHLI: ... och vad som hade planerats osv, osv.
TN:FHLI: Ja, och det här gjorde ju, att när vi läste det här så funderade vi ju på ifall det är någon, ja, skröna eller om det är att hon harosv, osv, naturligtvis.
TN: Ja, det är klart.
FHLT: För att det lät ju lite anmärkningsvärt det här.
TN: Ja.
FHLI: Som du säkert förstår.
TN: Ja.
FHLT: Och det föranleder ju att vi var nere och hörde henne och pratade med henne,| hon har varit med om säger hon.
TN: Nej,FHLT: Ja, det var dit jag ville komma.
TN: Ja.
FHLI: Är det så?
ůTN: Hon ville...
Sida 21 av 40
TN: Den var vacker, meför dig. Jag har inte varit och träffat|
för då hade det varit flera poliser med. Dom var en polis, jag har aldrig varit där ensam någon gång, jag har aldrig varit där ensam.
FHL1: Okej.
TN: Nej.
FHL1: Och sedan fortsätter det och hon vidareutvecklar...
TN: Ja, det förstår jag.
FHLI: ... och vad som hade planerats osv, osv.
TN:FHLI: Ja, och det här gjorde ju, att när vi läste det här så funderade vi ju på ifall det är någon, ja, skröna eller om det är att hon harosv, osv, naturligtvis.
TN: Ja, det är klart.
FHLT: För att det lät ju lite anmärkningsvärt det här.
TN: Ja.
FHLI: Som du säkert förstår.
TN: Ja.
FHLT: Och det föranleder ju att vi var nere och hörde henne och pratade med henne,| hon har varit med om säger hon.
TN: Nej,FHLT: Ja, det var dit jag ville komma.
TN: Ja.
FHLI: Är det så?
ůTN: Hon ville...
Sida 22 av 40
FHLI: Ja.TN: Han var väll
Och då tog vi honom pålan oss inte. en gång, då kom För att han tog pa sig uur....vi många, det var att jus ,
var med och ja, det var flera som jag inte kom. vad fan dom nu hette.
FHLT: Ja.
TN: Men det där är ju bara... jag kan tala om för dig att jag tycker det är föFHLI: Nej, det är återigen, jag hoppas att du inte...
TN: Nej, jag kan inte skälla på er.
FHLI: Nej, precis utan vi far in uppgifter och det ju du som gammal polis att då måste man kontrollera, så jag hoppas det inte...
TN: Nej då, det är inte det, men jag...FHLI: Att du inte tar illa mot. eller gentemoticoFHLI:
, ja.
TN: Sedan ble.. ja,tag på den här|(ohörbart)
tror jag det var.
FHLT: Hur var din ochkontakter då?1
FHLT: Okej.
Sida 22 av 40
FHLI: Ja.TN: Han var väll
Och då tog vi honom pålan oss inte. en gång, då kom För att han tog pa sig uur....vi många, det var att jus ,
var med och ja, det var flera som jag inte kom. vad fan dom nu hette.
FHLT: Ja.
TN: Men det där är ju bara... jag kan tala om för dig att jag tycker det är föFHLI: Nej, det är återigen, jag hoppas att du inte...
TN: Nej, jag kan inte skälla på er.
FHLI: Nej, precis utan vi far in uppgifter och det ju du som gammal polis att då måste man kontrollera, så jag hoppas det inte...
TN: Nej då, det är inte det, men jag...FHLI: Att du inte tar illa mot. eller gentemoticoFHLI:
, ja.
TN: Sedan ble.. ja,tag på den här|(ohörbart)
tror jag det var.
FHLT: Hur var din ochkontakter då?1
FHLT: Okej.
Sida 23 av 40
FHLI: Så han såg att?
TN: Javisst, han hette, ja, fan också, |Ja,hette han i alla fall. (olist,kanske,
FHLI: Men ni hade en ganska bra relation du och hon då som jag förstår.
TN: Ja, inteoch vem fan var det mer, ja,
'ar dettro, nej. Nej då, så det kan jag säga, sedan har jag aldrig haft med henne... jag har aldrig träffat henne på... ja, inte, det kan ha varit något år före, kanske ett par år före mordet på Palme,och...
FHLI: Ja, honmordet inträffade.
TN: Ja.
FHL1: Då.
TN: Ja, visstFHLI: Ja., så tänkte
ara som en...
FHLI: Ja, okej.
TN:.
FHLI: Nej, det är klart att så är det väl.
TN: Nej då, jaha.
FHLT: Hur känner du inför ett sådant här påstående då?FHLI: Ja.
TN: För hon vet, jag har
Sida 23 av 40
FHLI: Så han såg att?
TN: Javisst, han hette, ja, fan också, |Ja,hette han i alla fall. (olist,kanske,
FHLI: Men ni hade en ganska bra relation du och hon då som jag förstår.
TN: Ja, inteoch vem fan var det mer, ja,
'ar dettro, nej. Nej då, så det kan jag säga, sedan har jag aldrig haft med henne... jag har aldrig träffat henne på... ja, inte, det kan ha varit något år före, kanske ett par år före mordet på Palme,och...
FHLI: Ja, honmordet inträffade.
TN: Ja.
FHL1: Då.
TN: Ja, visstFHLI: Ja., så tänkte
ara som en...
FHLI: Ja, okej.
TN:.
FHLI: Nej, det är klart att så är det väl.
TN: Nej då, jaha.
FHLT: Hur känner du inför ett sådant här påstående då?FHLI: Ja.
TN: För hon vet, jag har
Sida 24 av 40
FHLI: Nej, jag tycker väl, jag ser det såhär, att det väl en sak att|för då kan man ju tycka att ja, hon hittar på och såhär. Och hon sTN: Hon vet ju mycket väl vad vi heter.
FHLT: Ja, ja, ja. Ja, ja, men det som känns mindre bra är ju när man hör henne och hon vidhåller uppgifterna ochsom ska ha varit med också.
TN: Ja, det tror väl jag det.
FHL1: Då blir man ju mer fundersam givetvis.
TN: Ja,men jagden för jag hade inget intresse
Det skrev jag på en lapp också, tack, för då bodde hon i, ja
is den här om inte jag minns fel.
FHLI: Ja. Nej, hon är hörd i ett ganska långt förhör här och det dryftas ju både det ena och det andra faktiskt.
TN: Ja, det förstår jag, hon har ju bra fantasi så, men jag förstår inte varför hon ska blanda in mig för
FHLI: Nej, nej, det kan man fundera på.
TN: Men hon har säkert någon anledning.
FHLT: Ja, men om jag förstår dig rätt då så förnekar du bestämt att du har varit med på något sådant här |man ska...
TN: Ja, absolut, jag har aldrig, vad skulle jag... och skulle jag ha vetat om någonting sådant här har jag varit den första som har berättat det på en gång, ärligt det har vi gjort så mycket jobb som vi lade ner här. Då har jag tamejfan berättat varenda dugg.FHLT: Hon berättar ju mycket om att du.
TN: Nej,henne och aldrig någon annanstans heller.
FHLI: Nej.tan vi var, vi var ganska mäno:
Sida 24 av 40
FHLI: Nej, jag tycker väl, jag ser det såhär, att det väl en sak att|för då kan man ju tycka att ja, hon hittar på och såhär. Och hon sTN: Hon vet ju mycket väl vad vi heter.
FHLT: Ja, ja, ja. Ja, ja, men det som känns mindre bra är ju när man hör henne och hon vidhåller uppgifterna ochsom ska ha varit med också.
TN: Ja, det tror väl jag det.
FHL1: Då blir man ju mer fundersam givetvis.
TN: Ja,men jagden för jag hade inget intresse
Det skrev jag på en lapp också, tack, för då bodde hon i, ja
is den här om inte jag minns fel.
FHLI: Ja. Nej, hon är hörd i ett ganska långt förhör här och det dryftas ju både det ena och det andra faktiskt.
TN: Ja, det förstår jag, hon har ju bra fantasi så, men jag förstår inte varför hon ska blanda in mig för
FHLI: Nej, nej, det kan man fundera på.
TN: Men hon har säkert någon anledning.
FHLT: Ja, men om jag förstår dig rätt då så förnekar du bestämt att du har varit med på något sådant här |man ska...
TN: Ja, absolut, jag har aldrig, vad skulle jag... och skulle jag ha vetat om någonting sådant här har jag varit den första som har berättat det på en gång, ärligt det har vi gjort så mycket jobb som vi lade ner här. Då har jag tamejfan berättat varenda dugg.FHLT: Hon berättar ju mycket om att du.
TN: Nej,henne och aldrig någon annanstans heller.
FHLI: Nej.tan vi var, vi var ganska mäno:
Sida 25 av 40FHLT: Ja. Vad fick, jag måste ju ställa frågan, honjättemycket.|
FHL1: Vilket syfte hade hon att göra det här då?
TN: Ja, fråga, jag vet inte.
FHLT: Fick hon, fick hon på något sättTN: Jag tror inte att hon, möjligen någcmen det tror jag var mycket, mycket lite, och|
FHLI: Då pratar du om?
TN:FHLI:TN: Ja, och domi sin tur så att....
FHLT: Men honutan...och hon fick
TN: Ingenting, ngöra... men hon
FHL1: Vad sade du, hondu det?
TN: Ja, ja,, för honochFHLI: Det var?
TN: Ja.
FHLT: Okej.
TN: Den fanns en som hette. Mendom varohörbart) har inte
Sida 25 av 40FHLT: Ja. Vad fick, jag måste ju ställa frågan, honjättemycket.|
FHL1: Vilket syfte hade hon att göra det här då?
TN: Ja, fråga, jag vet inte.
FHLT: Fick hon, fick hon på något sättTN: Jag tror inte att hon, möjligen någcmen det tror jag var mycket, mycket lite, och|
FHLI: Då pratar du om?
TN:FHLI:TN: Ja, och domi sin tur så att....
FHLT: Men honutan...och hon fick
TN: Ingenting, ngöra... men hon
FHL1: Vad sade du, hondu det?
TN: Ja, ja,, för honochFHLI: Det var?
TN: Ja.
FHLT: Okej.
TN: Den fanns en som hette. Mendom varohörbart) har inte
Sida 26 av 401DOUN--- FHLI: Nej, jag har ju ockei ishlat
en pre uve suutet och det är klart att många förväntar sig... ju allud orsaker (UUNNOTN: Det är möiliot att han
FHLT: Ja, okej.
TN: I övrigt så varFHL1: Ska skulle vilja delge dig vissa bitar ur förhörethär och...
TN: Ja, gör du, för jag tål ju, jag tål det nog.
FHLT: Ja, jag hoppas det.
TN: Jag har hört så mycket sa (ohörbart).
FHLT: Hon säger ju så här, att man pratar ju om dig här och då säger hon att:
"Ja," sägerOch då säger förhörsledaren att"Ja" säger"Ja, alla fall till och från"
"Har du sett det eller?"
"Vad var?"
"Han"Ja, okej""Det var såhär, attmen sedan var det Hon var våran hun
Sida 26 av 401DOUN--- FHLI: Nej, jag har ju ockei ishlat
en pre uve suutet och det är klart att många förväntar sig... ju allud orsaker (UUNNOTN: Det är möiliot att han
FHLT: Ja, okej.
TN: I övrigt så varFHL1: Ska skulle vilja delge dig vissa bitar ur förhörethär och...
TN: Ja, gör du, för jag tål ju, jag tål det nog.
FHLT: Ja, jag hoppas det.
TN: Jag har hört så mycket sa (ohörbart).
FHLT: Hon säger ju så här, att man pratar ju om dig här och då säger hon att:
"Ja," sägerOch då säger förhörsledaren att"Ja" säger"Ja, alla fall till och från"
"Har du sett det eller?"
"Vad var?"
"Han"Ja, okej""Det var såhär, attmen sedan var det Hon var våran hun
Sida 27 av 40on, men"Nehej
"Nej, jag i alla jag har haft mycket med Thure och göra"H. "Men uppfattade jag dig rätt att|"Ja"?"
"'Ja, det är sant"
"Jaha, och har det här hänt flera gånger eller?"
"Många gånger"
"Okej"
"Väldigt många gånger"?"
"Bara där eller"
"Ja, det var där och sedan kanske någon gång i, men det var intenej"
"Hur gick det till?"
"Ja,."
"Hände det någonting, ja,?"
"Ja, han." osv, OSV.
TN: Oj, oj, oj, oj, oj, oj, det var väl den.
Sida 27 av 40on, men"Nehej
"Nej, jag i alla jag har haft mycket med Thure och göra"H. "Men uppfattade jag dig rätt att|"Ja"?"
"'Ja, det är sant"
"Jaha, och har det här hänt flera gånger eller?"
"Många gånger"
"Okej"
"Väldigt många gånger"?"
"Bara där eller"
"Ja, det var där och sedan kanske någon gång i, men det var intenej"
"Hur gick det till?"
"Ja,."
"Hände det någonting, ja,?"
"Ja, han." osv, OSV.
TN: Oj, oj, oj, oj, oj, oj, det var väl den.
Sida 28 av 40
FHLI: Ja.
TN: Nej, det där tycker jag, nu tycker jag nog att det för jädrigt. Kan man sitta och fantisera ihop sådär om en människa, då må... då vet man, (FHLI: Ja. Ja, det låter ju inget bra.
TN: Nej, fy fan säger jag på ren svenska. Det var det jävligaste jag har hört.
FHL1: Ja.FHLT: Nej
TN: Ja, kanske mer hörru du...
FHLT: Men hur nära var ni i varandra egentligen.FHLI: Okej.FHLT: Ja, ja.
TN: HonFHLT: Ja.?
TN: Nej, aldrig i livet,FHL1: Det har?
TN: Nej,FHLI: Ja, detTN: Oh,
Sida 28 av 40
FHLI: Ja.
TN: Nej, det där tycker jag, nu tycker jag nog att det för jädrigt. Kan man sitta och fantisera ihop sådär om en människa, då må... då vet man, (FHLI: Ja. Ja, det låter ju inget bra.
TN: Nej, fy fan säger jag på ren svenska. Det var det jävligaste jag har hört.
FHL1: Ja.FHLT: Nej
TN: Ja, kanske mer hörru du...
FHLT: Men hur nära var ni i varandra egentligen.FHLI: Okej.FHLT: Ja, ja.
TN: HonFHLT: Ja.?
TN: Nej, aldrig i livet,FHL1: Det har?
TN: Nej,FHLI: Ja, detTN: Oh,
Sida 29 av 40
FHLI: Ja. Ja, det är tråkigt att behöva berätta sådant här för dig men... TN: Ja, jag mår ju... J, jag kan inte göra...
FHLI: Nej.1
FHLT: Jag förstår det, jag förstår det.
TN: Jag måste ju förstå, jag måste ju säga att det här var nog mer än vad jag hade tänkt mig.
FHLI: Ja. Om jag får delge dig ytterligare bitar här då så säger förhörsledaren här:
"Okej. Har du vid något tillfälle?
"Ja, det har jag"
"Hur många gånger då ungefär
"Det vet jag inte, det kommer jag inte ihåg. Jag har inte tänkt på det, för det här var inga märkvärdigheter egentligen på den tiden. Jag tyckte inte att det var så märkvärdigt som det låter kanske idag, men jag tyckte inte det. Jag menar, jag har varit med om så väldigt många exceptionella händelser i mitt liv och det som låter väldigt konstigt idag, det är inte så konstigt i mitt liv."
"Nej, men?"
- Ja.... ja.ellervill jag minnas."
"Okej. I?"
"Det tror jag inte, det kan jag inte tänka mig, jag vet inte.""Var detDDUWN-"Nej, det tror iag inte halla
"Vad var anledningen?"
Sida 29 av 40
FHLI: Ja. Ja, det är tråkigt att behöva berätta sådant här för dig men... TN: Ja, jag mår ju... J, jag kan inte göra...
FHLI: Nej.1
FHLT: Jag förstår det, jag förstår det.
TN: Jag måste ju förstå, jag måste ju säga att det här var nog mer än vad jag hade tänkt mig.
FHLI: Ja. Om jag får delge dig ytterligare bitar här då så säger förhörsledaren här:
"Okej. Har du vid något tillfälle?
"Ja, det har jag"
"Hur många gånger då ungefär
"Det vet jag inte, det kommer jag inte ihåg. Jag har inte tänkt på det, för det här var inga märkvärdigheter egentligen på den tiden. Jag tyckte inte att det var så märkvärdigt som det låter kanske idag, men jag tyckte inte det. Jag menar, jag har varit med om så väldigt många exceptionella händelser i mitt liv och det som låter väldigt konstigt idag, det är inte så konstigt i mitt liv."
"Nej, men?"
- Ja.... ja.ellervill jag minnas."
"Okej. I?"
"Det tror jag inte, det kan jag inte tänka mig, jag vet inte.""Var detDDUWN-"Nej, det tror iag inte halla
"Vad var anledningen?"
Sida 30 av 40
"Ja, han hade ju"Mm"1 inte ihåg.", ja det fick han, som
arför, det kommer jag
"Vad var anledningen till att du?"
"Ja, jag skulle väl kanske"Okej"
FHLI: Ja, så sedan kommer man in på en annan grej som också är något anmärkningsvärd här.
TN: Jaha, då tar vi den också då, det är väl lika bra det.
FHLT: Ja.
TN: Då har jag hört allt.
FHLI: Hon påstår nämligen att vid ett tillfälle så|
FHLI: Ja, ja, men det har hon också sagt, det har hon också sagt.TN: Hade inte honhär
|
ed det.
Sida 30 av 40
"Ja, han hade ju"Mm"1 inte ihåg.", ja det fick han, som
arför, det kommer jag
"Vad var anledningen till att du?"
"Ja, jag skulle väl kanske"Okej"
FHLI: Ja, så sedan kommer man in på en annan grej som också är något anmärkningsvärd här.
TN: Jaha, då tar vi den också då, det är väl lika bra det.
FHLT: Ja.
TN: Då har jag hört allt.
FHLI: Hon påstår nämligen att vid ett tillfälle så|
FHLI: Ja, ja, men det har hon också sagt, det har hon också sagt.TN: Hade inte honhär
|
ed det.
Sida 31 av 40
TN: Jaha.
FHLT: Så att det ju inga...
TN: Nej,FHLT: Ja, det är inga positiva saker, det kan man ju säga.
TN: Nej, och jag vete fan vad jag ska göra åt det, men... jag vet inte vad jag ska göra
ser du
FHLI: Nej
TN: Jag kan ju, jag kan skriva till justitiekanslern och... men det är ju full... jag menar, det här är ju,FHLT: Jag håller med dig, det låter för jävligt rent ut sagt.
TN: Ja, och jag är helt, jag säger det hörru du, jag är helt oskyldigt för någonting sånt, jag har aldrig över huvudtagetjag har inte jag jag har knappt. Möjligen när vi varit upp på häktet, när hon har jäklats och ska dra iväg eller hitta på någon dumhet men, det är väl någonting, men inte ..., det kan jag ju hålla... det är väll P Men vi hade en, jagn (ohörbart) tala han om vad hon (ohörbart).
FHLI: Mm.
TN: Så jag tror, jag vet inte vad jag ska göra, jag har ingen aning om vad jag ska göra, ge mig ett råd, vad fan ska jag göra åt det.
FHLI: Ja du, det kan ju inte svara på vad du ska göra åt det här, utan det är ju svårt att säga varken att det är si eller så, utan förmodligen så kommer det ju att bli att du har en uppfattning om vad som har hänt och hon har en uppfattning om vad som har hänt. Jag menar, det vet ju du lika bra som jag som har jobbat inom det här så länge.
TN: Jodå.
FHL2: Jag var en utav förhörsledarna härnere, hörde henne och
Sida 31 av 40
TN: Jaha.
FHLT: Så att det ju inga...
TN: Nej,FHLT: Ja, det är inga positiva saker, det kan man ju säga.
TN: Nej, och jag vete fan vad jag ska göra åt det, men... jag vet inte vad jag ska göra
ser du
FHLI: Nej
TN: Jag kan ju, jag kan skriva till justitiekanslern och... men det är ju full... jag menar, det här är ju,FHLT: Jag håller med dig, det låter för jävligt rent ut sagt.
TN: Ja, och jag är helt, jag säger det hörru du, jag är helt oskyldigt för någonting sånt, jag har aldrig över huvudtagetjag har inte jag jag har knappt. Möjligen när vi varit upp på häktet, när hon har jäklats och ska dra iväg eller hitta på någon dumhet men, det är väl någonting, men inte ..., det kan jag ju hålla... det är väll P Men vi hade en, jagn (ohörbart) tala han om vad hon (ohörbart).
FHLI: Mm.
TN: Så jag tror, jag vet inte vad jag ska göra, jag har ingen aning om vad jag ska göra, ge mig ett råd, vad fan ska jag göra åt det.
FHLI: Ja du, det kan ju inte svara på vad du ska göra åt det här, utan det är ju svårt att säga varken att det är si eller så, utan förmodligen så kommer det ju att bli att du har en uppfattning om vad som har hänt och hon har en uppfattning om vad som har hänt. Jag menar, det vet ju du lika bra som jag som har jobbat inom det här så länge.
TN: Jodå.
FHL2: Jag var en utav förhörsledarna härnere, hörde henne och
Sida 32 av 40
TN: Jadà,FHL2: Vi kan ju liksom bara referera till vad hon har sagt om dig då och påstår. Och som jag uppfattar henne så har hon enom det här.
TN: Ja, det far hon väl gärna göra.
FHL2: För din kännedom.
TN: Då får jag väl en ny sak då... har hon interedan?1 Thure.dom
TN: Ja, det...
FHL2: Vi kan, som du erfaren gammal polis så vet ju du att vi kan ju bara ta in uppgifterna och sedan måste vi ju ställa dom här frågorna till dig.
TN: Ja, det är jag väl införstådd med så det är ingenting som jag... det var därför jag inte ställde någon fråga till dig heller.
FHLI: Nej, jag lade märke till det.
TN: (ohörbart) nu är någon jävla skit som någon springer och snackar en massa skit igen, tänkte jag för mig själv så jag sade ingenting. Jag frågade bara hur lång tid det tog
FHLT: Nej, jag lade faktiskt märke till det, att du frågade inte över huvudtaget vad det gällde. Utan du bara sade att ja, men det är inga problem, jag kommer. Och det är vi givetvis tacksamma för, att du kunde ställa upp.
TN: Ja, jag tycker att jag skulle ju aldrig göra något annat. För det är klart, jag vet ju själv att då man ringde till någon så kom dom inte,
FHLI: Ja.
TN: Även om dom var dom värsta.
Sida 32 av 40
TN: Jadà,FHL2: Vi kan ju liksom bara referera till vad hon har sagt om dig då och påstår. Och som jag uppfattar henne så har hon enom det här.
TN: Ja, det far hon väl gärna göra.
FHL2: För din kännedom.
TN: Då får jag väl en ny sak då... har hon interedan?1 Thure.dom
TN: Ja, det...
FHL2: Vi kan, som du erfaren gammal polis så vet ju du att vi kan ju bara ta in uppgifterna och sedan måste vi ju ställa dom här frågorna till dig.
TN: Ja, det är jag väl införstådd med så det är ingenting som jag... det var därför jag inte ställde någon fråga till dig heller.
FHLI: Nej, jag lade märke till det.
TN: (ohörbart) nu är någon jävla skit som någon springer och snackar en massa skit igen, tänkte jag för mig själv så jag sade ingenting. Jag frågade bara hur lång tid det tog
FHLT: Nej, jag lade faktiskt märke till det, att du frågade inte över huvudtaget vad det gällde. Utan du bara sade att ja, men det är inga problem, jag kommer. Och det är vi givetvis tacksamma för, att du kunde ställa upp.
TN: Ja, jag tycker att jag skulle ju aldrig göra något annat. För det är klart, jag vet ju själv att då man ringde till någon så kom dom inte,
FHLI: Ja.
TN: Även om dom var dom värsta.
Sida 33 av 40
FHL1: Nej, du är ju gammal polis och kollega så jag menar det är...
har
TN: Det finns väl ingen anledning att inte komma. Nehej, men allt vad 모
sagt, jag hört om henne här och den däroch besöken hemma hos jag alltid gjort tillsammans med poliser och inte några andra.
om har
FHL1: Ja.
TN: Men det är väl ganska många gånger man har varit där för han var ju... han var ju flera gånger efterlyst också. Han var ju egentligHan var ju, han bodde ju här på|
på den tiden. För det mesta kom hon hit med honom men annars...
FHL1: Ja. Men sammanfattningsvis såhär långt dá, så du var hemma i din bostad.
TN: Jajamän.
FHLI: När mordet ägde rum och du tror att du hade din före detta fru med dig då.
TN: Ja, jag tror att hon låg och sov hon, för jag väckte, jag har för mig att jag väckte henne och det var... -86, ja, då bodde jag... Det är klart, var hon inte, men då var jag juFHLI: Ja, okej.
TN: Jalämnal, så jag menar, så jag menar jag hade ju fasen... jag kunde inte
med mig ut och...
ste
FHLI: Och det här meduppgifter det säger du att det är, det är...
TN: Ren lögn.
FHLI: Ren lögn.
TN: Ja, det hade... han blev sur, han fick inga 50 miljoner.
FHLI: Nej.
TN: Nej, och det är mycket som handlar om 50 miljoner i dom där... Det är synd att inte en sådan somlever, för han var ju i alla fall
Sida 33 av 40
FHL1: Nej, du är ju gammal polis och kollega så jag menar det är...
har
TN: Det finns väl ingen anledning att inte komma. Nehej, men allt vad 모
sagt, jag hört om henne här och den däroch besöken hemma hos jag alltid gjort tillsammans med poliser och inte några andra.
om har
FHL1: Ja.
TN: Men det är väl ganska många gånger man har varit där för han var ju... han var ju flera gånger efterlyst också. Han var ju egentligHan var ju, han bodde ju här på|
på den tiden. För det mesta kom hon hit med honom men annars...
FHL1: Ja. Men sammanfattningsvis såhär långt dá, så du var hemma i din bostad.
TN: Jajamän.
FHLI: När mordet ägde rum och du tror att du hade din före detta fru med dig då.
TN: Ja, jag tror att hon låg och sov hon, för jag väckte, jag har för mig att jag väckte henne och det var... -86, ja, då bodde jag... Det är klart, var hon inte, men då var jag juFHLI: Ja, okej.
TN: Jalämnal, så jag menar, så jag menar jag hade ju fasen... jag kunde inte
med mig ut och...
ste
FHLI: Och det här meduppgifter det säger du att det är, det är...
TN: Ren lögn.
FHLI: Ren lögn.
TN: Ja, det hade... han blev sur, han fick inga 50 miljoner.
FHLI: Nej.
TN: Nej, och det är mycket som handlar om 50 miljoner i dom där... Det är synd att inte en sådan somlever, för han var ju i alla fall
Sida 34 av 40
FHLT: Ja, och beträffade det sompåstår, det är ju flera olika saker som hon påstår här nu.
TN: Ja.
FHL1: Men allt av det som jag har delgett dig, det säger du att det finns ingen sanning i någonting utav det.
TN: Finns ingen sanning, det är helt, det är bara lögner alltihop. Jag skulle säga det, jag skulle till och med vara så ärlig om det... om var det någonting ärligt till du har läst upp för mig, för det finns ingenting, det är bara lögner.
FHLI: Mm. Då måste ju jag ställa frågan, varför tror du att hon kommer med sådana här uppgifter?
TN: Jag tror att det är någon slags, hon är, hon var, hon är sur på mig. Ja, (... någonting måste ju ha hänt med henne, för det här känner inte jag igen om henne vet du. För att hon, det enda hon...FHL1: Ja. Ja, du verkar ju haTN: Jajamän, till och med, alltså hon var,FHLI: Mm.
TN: Varför berättade hon sådant då.
FHLI: Nej, det är ju det som gör mig lite man ju bilden avvånad, att när man pratar med dig så fårTN: Ja, ing...
FHLT: EnTN: Ja, jajamän.
FHLT: ...
Sida 34 av 40
FHLT: Ja, och beträffade det sompåstår, det är ju flera olika saker som hon påstår här nu.
TN: Ja.
FHL1: Men allt av det som jag har delgett dig, det säger du att det finns ingen sanning i någonting utav det.
TN: Finns ingen sanning, det är helt, det är bara lögner alltihop. Jag skulle säga det, jag skulle till och med vara så ärlig om det... om var det någonting ärligt till du har läst upp för mig, för det finns ingenting, det är bara lögner.
FHLI: Mm. Då måste ju jag ställa frågan, varför tror du att hon kommer med sådana här uppgifter?
TN: Jag tror att det är någon slags, hon är, hon var, hon är sur på mig. Ja, (... någonting måste ju ha hänt med henne, för det här känner inte jag igen om henne vet du. För att hon, det enda hon...FHL1: Ja. Ja, du verkar ju haTN: Jajamän, till och med, alltså hon var,FHLI: Mm.
TN: Varför berättade hon sådant då.
FHLI: Nej, det är ju det som gör mig lite man ju bilden avvånad, att när man pratar med dig så fårTN: Ja, ing...
FHLT: EnTN: Ja, jajamän.
FHLT: ...
Sida 35 av 40
TN: Ja.
FHLT: Men sedan när man delger dig det här och får se din reaktion på det som hon har sagt, så får man ju dra slutsatsen av att hon på något sätt... ja,eller åtminstoneeller...
TN: HonFHLI: Att ni inte har någon bra relation och då måste man ju ställa sig frågan, vad kommer det sig av?. För jag känner hennes, hon har jusom var ganskaFHLI: Mm. Men du har ingen direkt förklaring till varför hon kommer med sådana här...
TN: Nej, jag förstår inte det, jag förstår inte varför.
FHLI: Nej, jag förstår.
TN: För vi har haft ganska bra relation, ja, som polis (ohörbart). Och jag har aldrig, jag har aldrig varit hemma hos henne ensam någon gång. Däremot kan jag ha, vad heter han nu,FHLT: Och hon har aldrig varit hemma hos dig?
TN: Aldrig i livet, jag skulle inte släppa in henne för då hade man, då hade man...
FHLT: Det känns ju som att hon känner ju till en deltrots alltså.
TN: Jodå, det kan jag tala om för dig, det vet jag mycket väl att hon känner till för att1
Sida 35 av 40
TN: Ja.
FHLT: Men sedan när man delger dig det här och får se din reaktion på det som hon har sagt, så får man ju dra slutsatsen av att hon på något sätt... ja,eller åtminstoneeller...
TN: HonFHLI: Att ni inte har någon bra relation och då måste man ju ställa sig frågan, vad kommer det sig av?. För jag känner hennes, hon har jusom var ganskaFHLI: Mm. Men du har ingen direkt förklaring till varför hon kommer med sådana här...
TN: Nej, jag förstår inte det, jag förstår inte varför.
FHLI: Nej, jag förstår.
TN: För vi har haft ganska bra relation, ja, som polis (ohörbart). Och jag har aldrig, jag har aldrig varit hemma hos henne ensam någon gång. Däremot kan jag ha, vad heter han nu,FHLT: Och hon har aldrig varit hemma hos dig?
TN: Aldrig i livet, jag skulle inte släppa in henne för då hade man, då hade man...
FHLT: Det känns ju som att hon känner ju till en deltrots alltså.
TN: Jodå, det kan jag tala om för dig, det vet jag mycket väl att hon känner till för att1
Sida 36 av 40
inte, jag är inte riktigt säker på det. Så kom hem, så får jag se henne sitta i en bil med om det|om det var... ja,visste ju var jag bodde. Ja, han var med, han hette|, och honom kände jag väl. Han visste ju var jag bodde så att jag tror att det var dom som kom dit också, men dom var aldrig in, dom satt vid vändplanen, dom gick aldrig ur bilen heller för jag ville inte... och sedan gick jag bara in till mig själv, för jag hade ingen tid. Jag bad inte henne komma in över huvudtaget, även om jag hade varit ensam så har jag inte bett henne det.
FHLI: Men hon verkar ju kännaoch sådär.
TN: Hon vet vem hon är, ja.
FHLT: Hur kommer det sig då?
TN: Ja, det får ni frågaom.
FHLT: Ja, okej. Och det här med|och sådant här det är ingenting som...
TN: Ja, ja.till, det köper jag.
FHLT: Du har aldrig fått något sådant?
TN: Utav henne?
FHLI: Ja.
TN: Nej, aldrig i livet, varför ska jag... Vart skulle hon få domifrån, hon hade väl aldrig några (, hon hade väl(FHLT: Hur träffade du?
TN: Ja, hur fan träffade jag henne. Jag tror jag träffade henne genom hennes föräldrar. Nej, jag träffade henne genom en, en... hon hade ju,.. ja, ja, jag kommer inte, jag har inte...
FHL2:hon vid tiden ifråga?
TN: Nej, nej, för helsike, det varFHLI: Men hon hade?
Sida 36 av 40
inte, jag är inte riktigt säker på det. Så kom hem, så får jag se henne sitta i en bil med om det|om det var... ja,visste ju var jag bodde. Ja, han var med, han hette|, och honom kände jag väl. Han visste ju var jag bodde så att jag tror att det var dom som kom dit också, men dom var aldrig in, dom satt vid vändplanen, dom gick aldrig ur bilen heller för jag ville inte... och sedan gick jag bara in till mig själv, för jag hade ingen tid. Jag bad inte henne komma in över huvudtaget, även om jag hade varit ensam så har jag inte bett henne det.
FHLI: Men hon verkar ju kännaoch sådär.
TN: Hon vet vem hon är, ja.
FHLT: Hur kommer det sig då?
TN: Ja, det får ni frågaom.
FHLT: Ja, okej. Och det här med|och sådant här det är ingenting som...
TN: Ja, ja.till, det köper jag.
FHLT: Du har aldrig fått något sådant?
TN: Utav henne?
FHLI: Ja.
TN: Nej, aldrig i livet, varför ska jag... Vart skulle hon få domifrån, hon hade väl aldrig några (, hon hade väl(FHLT: Hur träffade du?
TN: Ja, hur fan träffade jag henne. Jag tror jag träffade henne genom hennes föräldrar. Nej, jag träffade henne genom en, en... hon hade ju,.. ja, ja, jag kommer inte, jag har inte...
FHL2:hon vid tiden ifråga?
TN: Nej, nej, för helsike, det varFHLI: Men hon hade?
Sida 37 av 40
TN: Hon hadejajamän.
FHLI: Ja.
TN: Ochoch hon kan nog ha haft, jag vet inte, dom kände ju varandra i alla fall det vet jag.
FHLI: Ja, okej.
TN: Och inte kom hon för att hälsa på mig (ohörbart) utan då kom hon...
FHLT: Kan det vara så att hon,kan ha varit där och hälsat på din före detta fru
TN: Ja, inte inne, för hon skulle inte släppa in henne.
FHLI: Nej, okej.
TN: Nej, men dom kan ju ha träffats ute, det vet inte jag,
FHLI: Nej, jag tänkte bara så att man... jag söker efter en förklaring till att hon trots allt, det är så jag tänker.
TN: Jaha, det måste hon ju ha fått, det måste... jo, det har hon nog fått av någon. Det var så många somså herre gud.
FHLI: Ja.
TN: Men inte berättar jag något själv inte, jag hade ingenting att berätta.
FHLI: Nej. Nej, men hörru du, det känns i alla fall bra att få, att ha fått träffa dig och diskuterat det här.
TN: Ja, men det känns jävligt jobbigt för mig ska jag tala om för dig.
FHLI: Jag förstår det, jag förstår det.TN: Fan också, jag tycker att... och imorgon bitti ska jag
Sida 37 av 40
TN: Hon hadejajamän.
FHLI: Ja.
TN: Ochoch hon kan nog ha haft, jag vet inte, dom kände ju varandra i alla fall det vet jag.
FHLI: Ja, okej.
TN: Och inte kom hon för att hälsa på mig (ohörbart) utan då kom hon...
FHLT: Kan det vara så att hon,kan ha varit där och hälsat på din före detta fru
TN: Ja, inte inne, för hon skulle inte släppa in henne.
FHLI: Nej, okej.
TN: Nej, men dom kan ju ha träffats ute, det vet inte jag,
FHLI: Nej, jag tänkte bara så att man... jag söker efter en förklaring till att hon trots allt, det är så jag tänker.
TN: Jaha, det måste hon ju ha fått, det måste... jo, det har hon nog fått av någon. Det var så många somså herre gud.
FHLI: Ja.
TN: Men inte berättar jag något själv inte, jag hade ingenting att berätta.
FHLI: Nej. Nej, men hörru du, det känns i alla fall bra att få, att ha fått träffa dig och diskuterat det här.
TN: Ja, men det känns jävligt jobbigt för mig ska jag tala om för dig.
FHLI: Jag förstår det, jag förstår det.TN: Fan också, jag tycker att... och imorgon bitti ska jag
Sida 38 av 40
FHL1: Ja, du berättade det, får vi hoppas det går bra.
TN: Ja, det får jag väl hoppas, hon är...FHLT: Och du vet Thure,TN: Jag vet. ja,FHLI: Nej, men du vet hur det ligger till.
TN: Ja, jag vet ju hur är, kollegor (ohörbart) det vet jag. Jag ju tala om för dig, en sak iFHLI: En?
TN: Älgfilé.
FHLI: Jaha, okej.
TN: Nej, sade jag.FHLI: Ja.
TN: Ja, i sommar ringde dom igen, men då ringer några, det var någon journalist tror, vete fan vilken tidning han kom ifrån alltså.
Sida 38 av 40
FHL1: Ja, du berättade det, får vi hoppas det går bra.
TN: Ja, det får jag väl hoppas, hon är...FHLT: Och du vet Thure,TN: Jag vet. ja,FHLI: Nej, men du vet hur det ligger till.
TN: Ja, jag vet ju hur är, kollegor (ohörbart) det vet jag. Jag ju tala om för dig, en sak iFHLI: En?
TN: Älgfilé.
FHLI: Jaha, okej.
TN: Nej, sade jag.FHLI: Ja.
TN: Ja, i sommar ringde dom igen, men då ringer några, det var någon journalist tror, vete fan vilken tidning han kom ifrån alltså.
Sida 39 av 40FHLI: Jaså.
TN: Nej, för det där gäller judet var ju...
FHLI: Okej, okej.
TN: Där är det ju, det vet du ju vad som hände. Ja, så då kan vi ju, det förstår jag, därför ville dom inte, dom sade, det är onödigt sade dom.
FHL1: Lennart, har du fler frågor, funderingar?
FHL2: Nej, det har jag inte, utan att...TN:FHLT: Nej, det får du inte göra, det får du inte göra.
FHL2: Nej, det är ju, som sagt var det är ju uppgifter som vi har fått utav folk och vi måste ju kontrollera det.
TN: Jo, det är jag väl införstådd med pojkar, jag vet ju själv hur man har...
FHL1: Ja, det känns bra att du trots allt är en gammal polis och kollega så att du vet hur saker och ting fungerar.
TN: Ja, det vet jag.
FHLI: Så att jag förutsätter att du har full förståelse för att vi måste ställa frågorna.
TN: Jo, jag är väl införstådd och det var därför jag tänkte, jag ska inte ställa någon fråga på det, vad jag ska dit göra, det är lika bra jag är tyst, jag får veta det när jag kommer dit tänkte jag för mig själv. Och jag stod och höll i en tapet som jag höll på att hänga upp på väggen
FHLI: Ja, du sade att du höll på att tapetsera.
TN: Ja, jag höll den i handen samtidigt.
Sida 39 av 40FHLI: Jaså.
TN: Nej, för det där gäller judet var ju...
FHLI: Okej, okej.
TN: Där är det ju, det vet du ju vad som hände. Ja, så då kan vi ju, det förstår jag, därför ville dom inte, dom sade, det är onödigt sade dom.
FHL1: Lennart, har du fler frågor, funderingar?
FHL2: Nej, det har jag inte, utan att...TN:FHLT: Nej, det får du inte göra, det får du inte göra.
FHL2: Nej, det är ju, som sagt var det är ju uppgifter som vi har fått utav folk och vi måste ju kontrollera det.
TN: Jo, det är jag väl införstådd med pojkar, jag vet ju själv hur man har...
FHL1: Ja, det känns bra att du trots allt är en gammal polis och kollega så att du vet hur saker och ting fungerar.
TN: Ja, det vet jag.
FHLI: Så att jag förutsätter att du har full förståelse för att vi måste ställa frågorna.
TN: Jo, jag är väl införstådd och det var därför jag tänkte, jag ska inte ställa någon fråga på det, vad jag ska dit göra, det är lika bra jag är tyst, jag får veta det när jag kommer dit tänkte jag för mig själv. Och jag stod och höll i en tapet som jag höll på att hänga upp på väggen
FHLI: Ja, du sade att du höll på att tapetsera.
TN: Ja, jag höll den i handen samtidigt.
… ytterligare resultatDelen "|6|}}/*" av efterfrågningen förstods inte.</br>Vissa resultat kan bli oväntade.
