Uppslag i samma avsnitt:
- - FU 48 (70) -
Uppföljning av ärende E63
F = Förhörsledaren (FHL)
E = Stig Engström
FHL: Du är tidigare hörd som vittne i Palme-mordet vid flera tillfällen. Du arbetar på Skandia, försäkringsbolaget.
Vad har du för befattning där?
Stig Engström: Jag håller på med reklam och sales promotion som är försäljningsbefrämjande åtgärder, trycksaker och annat som är hjälpmedel för försäljare.
FHL: Den här kvällen, alltså den 1986-02-28
då arbetade du över vad jag förstår, på Skandia?
Stig Engström: Ja, jag arbetade över därför att jag skulle tillsammans med min hustru åka på en veckas vintersemester.
Jag hade lovat att ha en del saker färdiga, och trodde att jag skulle vara hemma vid åtta-tiden, men den här typen utav arbete är väldigt svår att beräkna.
När klockan närmade sig elva så började jag bli orolig för att inte hinna med sista tunnelbanetåget hem. Kvart över elva så lämnar jag mitt rum och lämnar in en del post som skall då tas om hand på måndagen. Jag tar mig trapporna ner och stämplar ut.
FHL: Får jag bryta där. Under den tidigare kvällen hade du varit på Skandia hela tiden, på ditt arbetsrum eller i huset?
- - FU 48 (70) -
Uppföljning av ärende E63
F = Förhörsledaren (FHL)
E = Stig Engström
FHL: Du är tidigare hörd som vittne i Palme-mordet vid flera tillfällen. Du arbetar på Skandia, försäkringsbolaget.
Vad har du för befattning där?
Stig Engström: Jag håller på med reklam och sales promotion som är försäljningsbefrämjande åtgärder, trycksaker och annat som är hjälpmedel för försäljare.
FHL: Den här kvällen, alltså den 1986-02-28
då arbetade du över vad jag förstår, på Skandia?
Stig Engström: Ja, jag arbetade över därför att jag skulle tillsammans med min hustru åka på en veckas vintersemester.
Jag hade lovat att ha en del saker färdiga, och trodde att jag skulle vara hemma vid åtta-tiden, men den här typen utav arbete är väldigt svår att beräkna.
När klockan närmade sig elva så började jag bli orolig för att inte hinna med sista tunnelbanetåget hem. Kvart över elva så lämnar jag mitt rum och lämnar in en del post som skall då tas om hand på måndagen. Jag tar mig trapporna ner och stämplar ut.
FHL: Får jag bryta där. Under den tidigare kvällen hade du varit på Skandia hela tiden, på ditt arbetsrum eller i huset?
- - FU 57 (70) -
Stig Engström: det väl gått ytterligare en halv minut då kommer en piketbil med ett antal konstaplar. De parkerar ungefär någonstans i närheten utav den här första polisbilen.
Jag hör hur det kommer ett antal polismän springande som medan de springer ropar, åt vilket håll, ropar de, medan de springer fram mot platsen för skottet.
Då eftersom jag är lite nerhukad så reser jag mig upp, och eftersom det är lite halvskumt som det är på natten så pekar jag med hela handen mot tunneln och så ropar jag, åt det hållet. Det har tydligen uppfattats för de springer Tunnelgatan ner.
När de här polismännen har hunnit ungefär i höjd med barackerna och nästan ända fram till Luntmakargatan så slår det mig att jag borde ju ha ropat någonting om den mörkblåa täckjackan.
Jag blir lite förträtad på mig själv att jag inte tänkte på att säga det samtidigt. Eftersom jag är rätt så snabb på att springa så beslutar jag mig för att försöka springa ifatt de här polismännen. När jag kommer till Luntmakargatan så ser jag inte tillstymmelsen till någon utav dem.
Då återvänder jag tillbaka till Sveavägen. Där har det kommit ytterligare lite människor, kanske 20 - 25 så där.
Det har bildats en ring runt personen på marken och de står och tittar intresserat neråt.
Jag har då inte så mycket och göra tycker jag själv på platsen, så jag skulle gå fram till en nyanländ ung polisman som just har stått och pratat med en ung kvinnlig polis, då tänkte jag bara säga att jag har varit här från början, om det är någonting så kan jag lämna namn och telefonnummer.
Just då så har det kommit fram en person för att till den här unga polisen lämna ett vittnesmål på en flyende mördare som han precis strax innan har sett. Lite granna förvånad blir jag hur signalementet på som han lämnar stämmer överens med det jag själv har på mig.
Jag tänker att, jaha det kan ju inte vara jag eftersom jag står en meter framför honom och han borde se hur jag ser ut, så jag tänker väl, det kan vara två personer med likvärdig utstyrsel. Det
- - FU 57 (70) -
Stig Engström: det väl gått ytterligare en halv minut då kommer en piketbil med ett antal konstaplar. De parkerar ungefär någonstans i närheten utav den här första polisbilen.
Jag hör hur det kommer ett antal polismän springande som medan de springer ropar, åt vilket håll, ropar de, medan de springer fram mot platsen för skottet.
Då eftersom jag är lite nerhukad så reser jag mig upp, och eftersom det är lite halvskumt som det är på natten så pekar jag med hela handen mot tunneln och så ropar jag, åt det hållet. Det har tydligen uppfattats för de springer Tunnelgatan ner.
När de här polismännen har hunnit ungefär i höjd med barackerna och nästan ända fram till Luntmakargatan så slår det mig att jag borde ju ha ropat någonting om den mörkblåa täckjackan.
Jag blir lite förträtad på mig själv att jag inte tänkte på att säga det samtidigt. Eftersom jag är rätt så snabb på att springa så beslutar jag mig för att försöka springa ifatt de här polismännen. När jag kommer till Luntmakargatan så ser jag inte tillstymmelsen till någon utav dem.
Då återvänder jag tillbaka till Sveavägen. Där har det kommit ytterligare lite människor, kanske 20 - 25 så där.
Det har bildats en ring runt personen på marken och de står och tittar intresserat neråt.
Jag har då inte så mycket och göra tycker jag själv på platsen, så jag skulle gå fram till en nyanländ ung polisman som just har stått och pratat med en ung kvinnlig polis, då tänkte jag bara säga att jag har varit här från början, om det är någonting så kan jag lämna namn och telefonnummer.
Just då så har det kommit fram en person för att till den här unga polisen lämna ett vittnesmål på en flyende mördare som han precis strax innan har sett. Lite granna förvånad blir jag hur signalementet på som han lämnar stämmer överens med det jag själv har på mig.
Jag tänker att, jaha det kan ju inte vara jag eftersom jag står en meter framför honom och han borde se hur jag ser ut, så jag tänker väl, det kan vara två personer med likvärdig utstyrsel. Det
- - FU 58 (70) -
Stig Engström: var ju dessutom den årstiden när man hade rock och keps och annat på sig.
Polismannen som just har tagit emot ett signalement som stämmer på mig har heller ingenting särskilt och lägga märke till trots att jag prata med honom sekunderna efteråt.
När jag då säger mitt ärende att jag kan lämna namn och telefon eftersom jag vet att folk väldigt ofta är rädda för att vara vittnen.
Det vet jag ju eftersom vi råkar ofta ut för sådana saker på försäkringsbolag, så säger den där unga polismannen att han har redan fått ett vittnesmål och behöver, det behövs inte mera.
Då tänker jag som så, ja då behövs inte jag här mera utan jag kan försöka ta mig hem. Då beslutar jag mig för att gå tillbaka till Skandia och receptionen för att ringa hem till min hustru och fråga när nattbussen går hem.
Jag hinner väl ungefär en fyra - fem meter när den här flickan som jag hade till vänster om mig i ursprungsskedet, när hon får syn på mig så kommer hon fram, och så säger hon. Vet du vem det är dom har skjutit, säger hon, när jag säger att, nej ingen aning då så säger hon så här, det är Olof Palme.
Jag minns de här orden väldigt tydligt så de är jag väldigt säker på, för jag säger nämligen, nej du skojar, säger jag till henne, varpå hon säger, nej du, säger hon, sånt skojar man inte om.
Då slår det mig att den här söta gumman som jag hade sett då tidigare på knä vid den skjutna personen skulle kunna tänkas vara Lisbeth, hon var ju så pass påklädd och jag har dessutom inte sett Lisbeth på nära håll tidigare. Det skulle kunna tänkas vara så, men riktigt övertygad var jag väl ändå inte när jag sedan promenerade tillbaka till Sveavägen 44 för att ringa hem och ta reda på nattbussen.
FHL: Det är först då som du får reda på att det är Olof Palme?
Stig Engström: Ja, det är först då jag får veta det.
FHL: Lisbeth Palme har inte sagt någonting?
Stig Engström: Inte vid ett enda tillfälle som jag har hört.
- - FU 58 (70) -
Stig Engström: var ju dessutom den årstiden när man hade rock och keps och annat på sig.
Polismannen som just har tagit emot ett signalement som stämmer på mig har heller ingenting särskilt och lägga märke till trots att jag prata med honom sekunderna efteråt.
När jag då säger mitt ärende att jag kan lämna namn och telefon eftersom jag vet att folk väldigt ofta är rädda för att vara vittnen.
Det vet jag ju eftersom vi råkar ofta ut för sådana saker på försäkringsbolag, så säger den där unga polismannen att han har redan fått ett vittnesmål och behöver, det behövs inte mera.
Då tänker jag som så, ja då behövs inte jag här mera utan jag kan försöka ta mig hem. Då beslutar jag mig för att gå tillbaka till Skandia och receptionen för att ringa hem till min hustru och fråga när nattbussen går hem.
Jag hinner väl ungefär en fyra - fem meter när den här flickan som jag hade till vänster om mig i ursprungsskedet, när hon får syn på mig så kommer hon fram, och så säger hon. Vet du vem det är dom har skjutit, säger hon, när jag säger att, nej ingen aning då så säger hon så här, det är Olof Palme.
Jag minns de här orden väldigt tydligt så de är jag väldigt säker på, för jag säger nämligen, nej du skojar, säger jag till henne, varpå hon säger, nej du, säger hon, sånt skojar man inte om.
Då slår det mig att den här söta gumman som jag hade sett då tidigare på knä vid den skjutna personen skulle kunna tänkas vara Lisbeth, hon var ju så pass påklädd och jag har dessutom inte sett Lisbeth på nära håll tidigare. Det skulle kunna tänkas vara så, men riktigt övertygad var jag väl ändå inte när jag sedan promenerade tillbaka till Sveavägen 44 för att ringa hem och ta reda på nattbussen.
FHL: Det är först då som du får reda på att det är Olof Palme?
Stig Engström: Ja, det är först då jag får veta det.
FHL: Lisbeth Palme har inte sagt någonting?
Stig Engström: Inte vid ett enda tillfälle som jag har hört.
- - FU 59 (70) -
FHL: Jag vill återvända till lite tider här. Har jag fattat dig rätt att tiden som du har beräknat från det du kommer ut ur nummer 44 fram till dess den liggande Palme, så har det gått cirka 20 sekunder?
Stig Engström: Ja om du räknar ända borta från Sveavägen 44 så bör det stämma.
FHL: Ifrån det du hör skottet fram till Palme så har det gått cirka 5-6 sekunder?
Stig Engström: Ja det stämmer.
FHL: Och du beräknar meterantalet till cirka 20?
Stig Engström: Ja det är riktigt.
FHL: Sen några sekunder där du är lite, skall vi säga...
Stig Engström: Tveksam.
FHL: Tveksam så ser du den här siluetten?
Stig Engström: Ja.
FHL: Den här siluetten som du ser, kan du på något vis beskriva den?
Stig Engström: Ja, jag har försökt att dels tänka mig en ålder, och det som jag bara kan utgå ifrån, jag är ju själv tecknare så att, utbildad tecknare så jag vet att vissa saker hör ihop med vissa åldrar. Själva kroppskonstitutionen.
Det jag då kom fram till var att det var en yngre person som hade någonting relativt fylligt på överkroppen.
Huvudet var också ganska fylligt. Det såg ut som ett kraftigt, inte precis lockigt hår men ändå fylligt hår på något sätt. Benen rätt så smala.
Åldern om jag skall gissa mellan 25 - 50, eller 75 år, det går ju inte att vara så där exakt när man ser något i siluett. Skulle jag snarare vilja placera den här siluetten i den yngre delen av den här skalan. så där en 25-30 någonstans.
FHL: Det är i alla fall inte en sån bild du har så att du skulle känna igen någon person?
Stig Engström: Nej jag har inte sett några detaljer utav ögon eller näsa eller någonting sådant.
- - FU 59 (70) -
FHL: Jag vill återvända till lite tider här. Har jag fattat dig rätt att tiden som du har beräknat från det du kommer ut ur nummer 44 fram till dess den liggande Palme, så har det gått cirka 20 sekunder?
Stig Engström: Ja om du räknar ända borta från Sveavägen 44 så bör det stämma.
FHL: Ifrån det du hör skottet fram till Palme så har det gått cirka 5-6 sekunder?
Stig Engström: Ja det stämmer.
FHL: Och du beräknar meterantalet till cirka 20?
Stig Engström: Ja det är riktigt.
FHL: Sen några sekunder där du är lite, skall vi säga...
Stig Engström: Tveksam.
FHL: Tveksam så ser du den här siluetten?
Stig Engström: Ja.
FHL: Den här siluetten som du ser, kan du på något vis beskriva den?
Stig Engström: Ja, jag har försökt att dels tänka mig en ålder, och det som jag bara kan utgå ifrån, jag är ju själv tecknare så att, utbildad tecknare så jag vet att vissa saker hör ihop med vissa åldrar. Själva kroppskonstitutionen.
Det jag då kom fram till var att det var en yngre person som hade någonting relativt fylligt på överkroppen.
Huvudet var också ganska fylligt. Det såg ut som ett kraftigt, inte precis lockigt hår men ändå fylligt hår på något sätt. Benen rätt så smala.
Åldern om jag skall gissa mellan 25 - 50, eller 75 år, det går ju inte att vara så där exakt när man ser något i siluett. Skulle jag snarare vilja placera den här siluetten i den yngre delen av den här skalan. så där en 25-30 någonstans.
FHL: Det är i alla fall inte en sån bild du har så att du skulle känna igen någon person?
Stig Engström: Nej jag har inte sett några detaljer utav ögon eller näsa eller någonting sådant.
- - FU 60 (70) -
FHL: Du har sett bild.....
--- sidbyte av kassetten ---
FHL: Du har sett bilder på vittnet Lars Jeppsson utgår jag ifrån i tidningen även vad beträffar klädesplagg och sånt där.
Stig Engström: Jag har inte sett några bilder på vittnet Lars Jeppsson, jag har ingen som helst uppfattning om honom.
FHL: Då skall vi visa det sedan. Under det att du är framme vid den här händelsen, det är ju lite folk där, det är Lisbeth Palme. Får du någon mer beskrivning av den som tror har skjutit än en mörkblå täckjacka?
Stig Engström: Nej det får jag inte.
FHL: Inget vittne som kommer fram utom det du berättar om det här som lämnas till polisen?
Stig Engström: Nej.
FHL: Efter att du hör skottet så har du cirka 20 meter fram till Palme. Du kan inte komma på någon annan person eller något förhållande som du lagt märke till, exempelvis vid Dekorima?
Stig Engström: Nej, jag halvspringer den där sträckan, och är förhållandevis koncentrerad på klockan.
FHL: När du ser den liggande mannen första gången, var befinner du dig då i förhållande till honom?
Stig Engström: Ungefär där alldeles vid fötterna på personen.
FHL: Det är först då som du noterar....
Stig Engström: Ja, någon meter innan. Jag var alltså inte beredd på att över huvud taget hitta någon liggande person, jag hade en väldigt klar uppfattning om att jag tyckte att smällen lät väldigt mycket som en påsksmäll eller någonting.
FHL: Jag vill gå tillbaka till den här siluetten. Din beskrivning av siluetten är det, du sa någonting, kraftigt på överkroppen. Vad jag förstår av beskrivningen så bör det rimligare vara en jacka på överkroppen. Jacka typ midje .... kanske en bit längre än att det är en rock.
Stig Engström: Ja jag får mera intryck av att det är en jacka än en rock.
- - FU 60 (70) -
FHL: Du har sett bild.....
--- sidbyte av kassetten ---
FHL: Du har sett bilder på vittnet Lars Jeppsson utgår jag ifrån i tidningen även vad beträffar klädesplagg och sånt där.
Stig Engström: Jag har inte sett några bilder på vittnet Lars Jeppsson, jag har ingen som helst uppfattning om honom.
FHL: Då skall vi visa det sedan. Under det att du är framme vid den här händelsen, det är ju lite folk där, det är Lisbeth Palme. Får du någon mer beskrivning av den som tror har skjutit än en mörkblå täckjacka?
Stig Engström: Nej det får jag inte.
FHL: Inget vittne som kommer fram utom det du berättar om det här som lämnas till polisen?
Stig Engström: Nej.
FHL: Efter att du hör skottet så har du cirka 20 meter fram till Palme. Du kan inte komma på någon annan person eller något förhållande som du lagt märke till, exempelvis vid Dekorima?
Stig Engström: Nej, jag halvspringer den där sträckan, och är förhållandevis koncentrerad på klockan.
FHL: När du ser den liggande mannen första gången, var befinner du dig då i förhållande till honom?
Stig Engström: Ungefär där alldeles vid fötterna på personen.
FHL: Det är först då som du noterar....
Stig Engström: Ja, någon meter innan. Jag var alltså inte beredd på att över huvud taget hitta någon liggande person, jag hade en väldigt klar uppfattning om att jag tyckte att smällen lät väldigt mycket som en påsksmäll eller någonting.
FHL: Jag vill gå tillbaka till den här siluetten. Din beskrivning av siluetten är det, du sa någonting, kraftigt på överkroppen. Vad jag förstår av beskrivningen så bör det rimligare vara en jacka på överkroppen. Jacka typ midje .... kanske en bit längre än att det är en rock.
Stig Engström: Ja jag får mera intryck av att det är en jacka än en rock.
- - FU 61 (70) -
FHL: Har du något intryck av färg?
Stig Engström: Nej det är bara svart som siluett och bakgrunden som är då lite granna aprikosrosa, det är alltså färgen på huset på Luntmakargatan 14.
FHL: Har du något intryck av huvudbonad?
Stig Engström: Det är väldigt svårt att säga om det var huvudbonad eller en kraftig frisyr, men jag vet att lite granna på grund av att jag uppfattade det mera som frisyr, så uppfatta jag som en yngre person.
FHL: Du la inte märke till om han bar på någonting?
Stig Engström: Jag kunde inte se om han höll i någonting. Jag var lite granna rädd för att personen eventuellt kunde vara skjuten, och eventuellt få för sig att skjuta tillbaka. Det var ju dels så långt avstånd och dels så trodde jag inte att det skulle komma något skott. Jag såg däremot ingenting i någon hand. Det ljusa var mera upptill på personen.
FHL: När du kommer tillbaka och får den här beskrivningen sedan från personen till polismannen, hur beskrivs då den tilltänkte mördaren?
Stig Engström: Ja han beskrivs då en mörk rock med keps, och med tunna glasögon. Jag tror inte att min handlovsväska var med vid det tillfället. Inte vad jag kan komma ihåg.
FHL: Själv, om jag har förstått det hela rätt, så hade du keps utan knäppe och öronlappar?
Stig Engström: Ja det är riktigt.
FHL: En rutig keps?
Stig Engström: Ja en mörk grå/svart-spräcklig.
FHL: Du hade vidare en mörk rock med eller utan bälte?
Stig Engström: Utan.
FHL: Hade du någon halsduk?
Stig Engström: Ja.
FHL: Är det den halsduk du har med i dag?
Stig Engström: Ja det är den jag har med i dag, den är i två blåa nyanser och en kanelfärgad mellanbit.
FHL: Det är en tvärrandig. Hade du rocken knäppt och halsduken
- - FU 61 (70) -
FHL: Har du något intryck av färg?
Stig Engström: Nej det är bara svart som siluett och bakgrunden som är då lite granna aprikosrosa, det är alltså färgen på huset på Luntmakargatan 14.
FHL: Har du något intryck av huvudbonad?
Stig Engström: Det är väldigt svårt att säga om det var huvudbonad eller en kraftig frisyr, men jag vet att lite granna på grund av att jag uppfattade det mera som frisyr, så uppfatta jag som en yngre person.
FHL: Du la inte märke till om han bar på någonting?
Stig Engström: Jag kunde inte se om han höll i någonting. Jag var lite granna rädd för att personen eventuellt kunde vara skjuten, och eventuellt få för sig att skjuta tillbaka. Det var ju dels så långt avstånd och dels så trodde jag inte att det skulle komma något skott. Jag såg däremot ingenting i någon hand. Det ljusa var mera upptill på personen.
FHL: När du kommer tillbaka och får den här beskrivningen sedan från personen till polismannen, hur beskrivs då den tilltänkte mördaren?
Stig Engström: Ja han beskrivs då en mörk rock med keps, och med tunna glasögon. Jag tror inte att min handlovsväska var med vid det tillfället. Inte vad jag kan komma ihåg.
FHL: Själv, om jag har förstått det hela rätt, så hade du keps utan knäppe och öronlappar?
Stig Engström: Ja det är riktigt.
FHL: En rutig keps?
Stig Engström: Ja en mörk grå/svart-spräcklig.
FHL: Du hade vidare en mörk rock med eller utan bälte?
Stig Engström: Utan.
FHL: Hade du någon halsduk?
Stig Engström: Ja.
FHL: Är det den halsduk du har med i dag?
Stig Engström: Ja det är den jag har med i dag, den är i två blåa nyanser och en kanelfärgad mellanbit.
FHL: Det är en tvärrandig. Hade du rocken knäppt och halsduken
- - FU 62 (70) -
FHL: ordentligt knuten, eller..
Stig Engström: Jag hade den knuten och instoppad, och rocken var knäppt.
FHL: Sen hade du mellangrå långbyxor?
Stig Engström: Ja jag hade svarta långbyxor.
FHL: Svarta långbyxor?
Stig Engström: Ja.
FHL: Sen hade du en handlovsväska?
Stig Engström: Ja.
FHL: Är det den som du har med dig här?
Stig Engström: Den ligger här framför ja.
FHL: Det är en brun ordinär handlovsväska med en storlek på 15 x 22 cm, med ett handband i ena gaveln.
Får jag fråga, du sprang alltså efter, som du säger, de här poliserna?
Stig Engström: Ja.
FHL: Hur långt springer du efter. Hur långt beger du dig?
Stig Engström: Till Luntmakargatan, jag står precis mitt i korsningen Luntmakargatan och Tunnelgatan. När jag står och tittar runt omkring och inte lyckas se skymten utav någon utav poliserna, så vänder jag och går tillbaka men då går jag på den södra biten av barackerna på Tunnelgatan tillbaka.
FHL: Så du står precis i själva korsningen och försöker och se vart de tog vägen?
Stig Engström: Ja.
FHL: Gör du några andra iakttagelser av person eller fordon då du försöker nå kontakt med poliserna på vägen till korsningen med Luntmakargatan eller på vägen tillbaka?
Stig Engström: Ja på vägen till Luntmakargatan så springer jag med en ganska bra hastighet och då är jag koncentrerad på den biten.
När jag kommer till Luntmakargatan så är jag väldigt förvånad över att det är så tomt där över huvud taget.
Sen när jag går tillbaka Tunnelgatan mot Sveavägen så märker jag att det har kommit rätt så mycket mera människor. Jag skulle väl uppskatta det till åtminstone 15 personer..
- - FU 62 (70) -
FHL: ordentligt knuten, eller..
Stig Engström: Jag hade den knuten och instoppad, och rocken var knäppt.
FHL: Sen hade du mellangrå långbyxor?
Stig Engström: Ja jag hade svarta långbyxor.
FHL: Svarta långbyxor?
Stig Engström: Ja.
FHL: Sen hade du en handlovsväska?
Stig Engström: Ja.
FHL: Är det den som du har med dig här?
Stig Engström: Den ligger här framför ja.
FHL: Det är en brun ordinär handlovsväska med en storlek på 15 x 22 cm, med ett handband i ena gaveln.
Får jag fråga, du sprang alltså efter, som du säger, de här poliserna?
Stig Engström: Ja.
FHL: Hur långt springer du efter. Hur långt beger du dig?
Stig Engström: Till Luntmakargatan, jag står precis mitt i korsningen Luntmakargatan och Tunnelgatan. När jag står och tittar runt omkring och inte lyckas se skymten utav någon utav poliserna, så vänder jag och går tillbaka men då går jag på den södra biten av barackerna på Tunnelgatan tillbaka.
FHL: Så du står precis i själva korsningen och försöker och se vart de tog vägen?
Stig Engström: Ja.
FHL: Gör du några andra iakttagelser av person eller fordon då du försöker nå kontakt med poliserna på vägen till korsningen med Luntmakargatan eller på vägen tillbaka?
Stig Engström: Ja på vägen till Luntmakargatan så springer jag med en ganska bra hastighet och då är jag koncentrerad på den biten.
När jag kommer till Luntmakargatan så är jag väldigt förvånad över att det är så tomt där över huvud taget.
Sen när jag går tillbaka Tunnelgatan mot Sveavägen så märker jag att det har kommit rätt så mycket mera människor. Jag skulle väl uppskatta det till åtminstone 15 personer..
- - FU 63 (70) -
FHL: Men på själva Luntmakargatan, ser du några människor eller bilar där i rörelse?
Stig Engström: Nej Luntmakargatan är ju väldigt mörk eftersom barackerna har gjort att man har varit tvungen att ta bort gatubelysningen. Det är ganska skumt, och jag har inte lagt märke till något speciellt.
FHL: Den här människan som vi beskriver i siluett, ser du till den personen?
Stig Engström: Nej det gör jag inte.
FHL: Efter vad jag förstår så har du cirka 15 - 16 sekunder efter att skottet avlossats som du har registrerat, så har du gjort iakttagelser av denne människa i siluett?
Stig Engström: Ja det bör stämma, med tiden fram och en liten kort orienteringsstund, så bör den tidpunkten stämma.
FHL: Har du någon uppfattning om vart den människan tar vägen?
Stig Engström: Nej, jag står och tittar väldigt, som jag tycker, väldigt länge eftersom personen står alldeles still en 5 - 6 sekunder någonting.
Det känns lite konstigt och bara stå och stirra på varandra, så jag sänker blicken för att titta på personen som ligger på marken och blöder, och så är jag nyfiken på den där personen där borta igen.
När jag då strax, med det samma efteråt tittar upp åt det hållet igen så är personen, alltså siluetten borta helt och hållet.
FHL: Får jag fråga, gjorde du innan denna iakttagelse någon iakttagelse Luntmakargatan väster ut, alltså tittade du in i gränden innan du la märke till den här siluettmänniskan. alltså i tidigare skede?
Stig Engström: Jag kan ju ha gjort någon liten svepande rörelse med ögonen, men då hade mina tankar övergått ifrån tunnelbanan och hinna med den till vad skall man göra i en sån här situation. Jag har ingenting som är så där direkt i detalj.
FHL: Du har i varje fall inte gjort någon iakttagelse som du kan minnas som ligger före siluettmänniskan här?
Stig Engström: Nej inte någonting som är anmärkningsvärt på något sätt.
- - FU 63 (70) -
FHL: Men på själva Luntmakargatan, ser du några människor eller bilar där i rörelse?
Stig Engström: Nej Luntmakargatan är ju väldigt mörk eftersom barackerna har gjort att man har varit tvungen att ta bort gatubelysningen. Det är ganska skumt, och jag har inte lagt märke till något speciellt.
FHL: Den här människan som vi beskriver i siluett, ser du till den personen?
Stig Engström: Nej det gör jag inte.
FHL: Efter vad jag förstår så har du cirka 15 - 16 sekunder efter att skottet avlossats som du har registrerat, så har du gjort iakttagelser av denne människa i siluett?
Stig Engström: Ja det bör stämma, med tiden fram och en liten kort orienteringsstund, så bör den tidpunkten stämma.
FHL: Har du någon uppfattning om vart den människan tar vägen?
Stig Engström: Nej, jag står och tittar väldigt, som jag tycker, väldigt länge eftersom personen står alldeles still en 5 - 6 sekunder någonting.
Det känns lite konstigt och bara stå och stirra på varandra, så jag sänker blicken för att titta på personen som ligger på marken och blöder, och så är jag nyfiken på den där personen där borta igen.
När jag då strax, med det samma efteråt tittar upp åt det hållet igen så är personen, alltså siluetten borta helt och hållet.
FHL: Får jag fråga, gjorde du innan denna iakttagelse någon iakttagelse Luntmakargatan väster ut, alltså tittade du in i gränden innan du la märke till den här siluettmänniskan. alltså i tidigare skede?
Stig Engström: Jag kan ju ha gjort någon liten svepande rörelse med ögonen, men då hade mina tankar övergått ifrån tunnelbanan och hinna med den till vad skall man göra i en sån här situation. Jag har ingenting som är så där direkt i detalj.
FHL: Du har i varje fall inte gjort någon iakttagelse som du kan minnas som ligger före siluettmänniskan här?
Stig Engström: Nej inte någonting som är anmärkningsvärt på något sätt.
- - FU 64 (70) -
FHL: Vi skall visa några fotografier, så vi stänger av bandspelaren under tiden. Du har nu fått titta på en fotosamling, och innan du vet syftet med att titta på den fotosamlingen så uttrycker du spontant att du är mest intresserad av foton som är benämnda E15 (E15 Lars Jeppsson) .
Du är också intresserad av foton som är benämnda E107-01 (E107-01 Helena Lähde) , men mest E15 (E15 Lars Jeppsson) .
Du tycker att det skulle vara den mest välliknande till siluetten vad jag förstår.
Stig Engström: Ja det är riktigt. Det stämmer väldigt bra överens med min bild utan siluetten.
FHL: När du sen får veta att vi också är intresserade av om du känner igen ytterligare personer bortsett från siluetten, så uttrycker du att E20 (E20-00 Karin Johansson) skulle kunna vara den flicka som är vid Palme när du kommer fram. Är det riktigt?
Stig Engström: Ja.
FHL: Du säger också beträffande E13 (E13-00 Anders Björkman) att när du kommer tillbaka till folksamlingen efter din språngmarsch efter poliserna så finns det en man som kan vara E13 (E13-00 Anders Björkman) som har kommit till platsen, och du benämner honom som att han var lite högljudd. Han hade också skägg, men du har minnesbild av att det skulle vara lite rödare. På vad sätt var han högljudd?
Stig Engström: Jag tyckte inte att han verkade riktigt nykter egentligen.
FHL: Vad sa han?
Stig Engström: Han upprepade samma sak hela tiden, och han sa, är det Palme, är det Palme, upprepade han gång på gång.
FHL: Gjorde du ingen notering då om det här med Palme, jag tänkte på den uppgiften du sedan fick av den där flickan?
Stig Engström: Nej jag tyckte han var märkbart berusad så att jag trodde det var mera ett samband med det.
FHL: Finns det någon ytterligare person i fotosamlingen som du kommer ihåg?
Stig Engström: Inte som jag skulle kunna känna mig säker på, och E20 (E20-00 Karin Johansson) , det jag minns utav henne var att det var en ung flicka, ljushårig och att hon var söt.
- - FU 64 (70) -
FHL: Vi skall visa några fotografier, så vi stänger av bandspelaren under tiden. Du har nu fått titta på en fotosamling, och innan du vet syftet med att titta på den fotosamlingen så uttrycker du spontant att du är mest intresserad av foton som är benämnda E15 (E15 Lars Jeppsson) .
Du är också intresserad av foton som är benämnda E107-01 (E107-01 Helena Lähde) , men mest E15 (E15 Lars Jeppsson) .
Du tycker att det skulle vara den mest välliknande till siluetten vad jag förstår.
Stig Engström: Ja det är riktigt. Det stämmer väldigt bra överens med min bild utan siluetten.
FHL: När du sen får veta att vi också är intresserade av om du känner igen ytterligare personer bortsett från siluetten, så uttrycker du att E20 (E20-00 Karin Johansson) skulle kunna vara den flicka som är vid Palme när du kommer fram. Är det riktigt?
Stig Engström: Ja.
FHL: Du säger också beträffande E13 (E13-00 Anders Björkman) att när du kommer tillbaka till folksamlingen efter din språngmarsch efter poliserna så finns det en man som kan vara E13 (E13-00 Anders Björkman) som har kommit till platsen, och du benämner honom som att han var lite högljudd. Han hade också skägg, men du har minnesbild av att det skulle vara lite rödare. På vad sätt var han högljudd?
Stig Engström: Jag tyckte inte att han verkade riktigt nykter egentligen.
FHL: Vad sa han?
Stig Engström: Han upprepade samma sak hela tiden, och han sa, är det Palme, är det Palme, upprepade han gång på gång.
FHL: Gjorde du ingen notering då om det här med Palme, jag tänkte på den uppgiften du sedan fick av den där flickan?
Stig Engström: Nej jag tyckte han var märkbart berusad så att jag trodde det var mera ett samband med det.
FHL: Finns det någon ytterligare person i fotosamlingen som du kommer ihåg?
Stig Engström: Inte som jag skulle kunna känna mig säker på, och E20 (E20-00 Karin Johansson) , det jag minns utav henne var att det var en ung flicka, ljushårig och att hon var söt.
- - FU 65 (70) -
FHL: Hör du jag vill gå tillbaka till det här som Lisbeth Palme sa, jag har blivit skjuten. Hon beskrev ingenting mer, utan det var bara en ren upplysning?
Stig Engström: Ja hon sa det liksom upprepat vid ett par tillfällen, och då så uttryckte hon sig, dom har skjutit mig också. Ett senare tillfälle så sa hon, dom har skjutit mig i ryggen.
FHL: Uttryckte hon sig på det sättet att hon sa dom?
Stig Engström: Ja det gjorde hon faktiskt.
FHL: Flertal?
Stig Engström: Ja, dom har skjutit mig också, dom har skjutit mig i ryggen. Varför jag kommer ihåg det på det sättet det var att jag tyckte hon var påfallande rörlig och såg oskadad ut för att ha blivit skjuten i ryggen.
FHL: Talades det någonting om vapnet när du, under den här händelsekedjan?
Stig Engström: Nej.
FHL: Det enda signalement som du fick på mördaren bortsett från till polismännen här, det var mörkblå täckjacka?
Stig Engström: Ja, och det var Lisbet som sa det, och hon, när jag frågade henne först riktningen, åt vilket håll han hade sprungit, då sa hon med en gång och pekade mot tunneln, men däremot när jag frågade om hur var han klädd, så tvekade hon lite, lite, en kort stund, en mycket kort stund, men hon tvekade ändå innan hon sa täckjacka, en mörkblå täckjacka.
Hon la till det där med mörkblå när hon sa täckjacka, mörkblå täckjacka.
FHL: Har du någonting ytterligare som du tycker skulle vara intressant för vår del att få kännedom om som vi inte har tänkt på att fråga?
Stig Engström: Ja det jag har tänkt på är de här med ett skott framifrån eller bakifrån, så ligger Olof Palme på rygg med huvudet i riktning mot Kungsgatan, beroende på åt vilket håll han har varit vänd när han har blivit skjuten.
Om han har fallit rakt utan att vända sig om i fallet, så bör han ju ha stått vänd i så fall med ryggen upp mot Kungsgatan till.
- - FU 65 (70) -
FHL: Hör du jag vill gå tillbaka till det här som Lisbeth Palme sa, jag har blivit skjuten. Hon beskrev ingenting mer, utan det var bara en ren upplysning?
Stig Engström: Ja hon sa det liksom upprepat vid ett par tillfällen, och då så uttryckte hon sig, dom har skjutit mig också. Ett senare tillfälle så sa hon, dom har skjutit mig i ryggen.
FHL: Uttryckte hon sig på det sättet att hon sa dom?
Stig Engström: Ja det gjorde hon faktiskt.
FHL: Flertal?
Stig Engström: Ja, dom har skjutit mig också, dom har skjutit mig i ryggen. Varför jag kommer ihåg det på det sättet det var att jag tyckte hon var påfallande rörlig och såg oskadad ut för att ha blivit skjuten i ryggen.
FHL: Talades det någonting om vapnet när du, under den här händelsekedjan?
Stig Engström: Nej.
FHL: Det enda signalement som du fick på mördaren bortsett från till polismännen här, det var mörkblå täckjacka?
Stig Engström: Ja, och det var Lisbet som sa det, och hon, när jag frågade henne först riktningen, åt vilket håll han hade sprungit, då sa hon med en gång och pekade mot tunneln, men däremot när jag frågade om hur var han klädd, så tvekade hon lite, lite, en kort stund, en mycket kort stund, men hon tvekade ändå innan hon sa täckjacka, en mörkblå täckjacka.
Hon la till det där med mörkblå när hon sa täckjacka, mörkblå täckjacka.
FHL: Har du någonting ytterligare som du tycker skulle vara intressant för vår del att få kännedom om som vi inte har tänkt på att fråga?
Stig Engström: Ja det jag har tänkt på är de här med ett skott framifrån eller bakifrån, så ligger Olof Palme på rygg med huvudet i riktning mot Kungsgatan, beroende på åt vilket håll han har varit vänd när han har blivit skjuten.
Om han har fallit rakt utan att vända sig om i fallet, så bör han ju ha stått vänd i så fall med ryggen upp mot Kungsgatan till.
- - FU 66 (70) -
Stig Engström: Dessutom så vet jag ju att ett skott där det går in ger ifrån sig ett förhållandevis litet hål medan där skottet går ut så blir det en ganska påfallande stor öppning.
Jag observerade inte massa blod i bröstet som det rätteligen skulle ha varit i så fall.
Jag uppfattade det som att den här personen hade blivit skjuten i munnen, det var hemskt mycket blod i mun och näsa. Munnen var öppen, ögonen var slutna, ansiktet var rätt så översköljt utav blod.
I övrigt såg jag inte så mycket blod annat än det som rann på trottoaren. Därför så var jag inte särskilt observant på den saken när vi flyttade över Palme i sidoläge, att det då skulle vara blod på ryggen var ju ganska naturligt eftersom det rann blod på trottoaren.
FHL: Du såg inga skador på ryggen när ni vände honom?
Stig Engström: Det var, han vände ju ryggen då, vi vände honom åt vänster så han kom då att ligga med ryggen ut mot Sveavägen, och Dekorima som är affären i hörnet, är ganska hyggligt upplyst, däremot så är det ju väldigt skuggigt ut mot Sveavägen, därför är det väldigt svårt och lägga märke till någonting på ryggen när han ligger vänd på det sättet.
FHL: Utifrån att du bara har hört en, som du säger, smällare, kan du ge mig någon rimlig förklaring till varför du inte hört skott nummer ett eller två?
Stig Engström: Nej jag kan inte göra det annat än jag vet jag har en granne som jagar älg och han säger så här, en som är ute och tjuvskjuter skall noga akta sig för att skjuta två skott ifall han råkar bomma det första.
Folk är inte så observanta på det första skottet medan man blir väldigt observant på skott nummer två.
Om det är så i mitt fall, eller om det är så att skotten har kommit med förhållandevis tät följd och att det är så att jag kan ha uppfattat det som skott med ekoeffekt.
Jag har i alla fall i min minnesbild bara klart för mig att jag har hört, som jag tydligt kan urskilja, ett skott, eller en smällare som jag uppfattar det som.
- - FU 66 (70) -
Stig Engström: Dessutom så vet jag ju att ett skott där det går in ger ifrån sig ett förhållandevis litet hål medan där skottet går ut så blir det en ganska påfallande stor öppning.
Jag observerade inte massa blod i bröstet som det rätteligen skulle ha varit i så fall.
Jag uppfattade det som att den här personen hade blivit skjuten i munnen, det var hemskt mycket blod i mun och näsa. Munnen var öppen, ögonen var slutna, ansiktet var rätt så översköljt utav blod.
I övrigt såg jag inte så mycket blod annat än det som rann på trottoaren. Därför så var jag inte särskilt observant på den saken när vi flyttade över Palme i sidoläge, att det då skulle vara blod på ryggen var ju ganska naturligt eftersom det rann blod på trottoaren.
FHL: Du såg inga skador på ryggen när ni vände honom?
Stig Engström: Det var, han vände ju ryggen då, vi vände honom åt vänster så han kom då att ligga med ryggen ut mot Sveavägen, och Dekorima som är affären i hörnet, är ganska hyggligt upplyst, däremot så är det ju väldigt skuggigt ut mot Sveavägen, därför är det väldigt svårt och lägga märke till någonting på ryggen när han ligger vänd på det sättet.
FHL: Utifrån att du bara har hört en, som du säger, smällare, kan du ge mig någon rimlig förklaring till varför du inte hört skott nummer ett eller två?
Stig Engström: Nej jag kan inte göra det annat än jag vet jag har en granne som jagar älg och han säger så här, en som är ute och tjuvskjuter skall noga akta sig för att skjuta två skott ifall han råkar bomma det första.
Folk är inte så observanta på det första skottet medan man blir väldigt observant på skott nummer två.
Om det är så i mitt fall, eller om det är så att skotten har kommit med förhållandevis tät följd och att det är så att jag kan ha uppfattat det som skott med ekoeffekt.
Jag har i alla fall i min minnesbild bara klart för mig att jag har hört, som jag tydligt kan urskilja, ett skott, eller en smällare som jag uppfattar det som.
- - FU 49 (70) -
Stig Engström: Inte på den tidigare kvällen.
FHL: Vad hade du gjort tidigare på kvällen? När började du arbeta?
Stig Engström: Du menar just den här kvällen?
FHL: Just det.
Stig Engström: Då har jag varit på mitt arbetsrum hela kvällen.
FHL: Det hade du varit?
Stig Engström: Ja.
FHL: Inte utanför huset någon gång?
Stig Engström: Nej.
FHL: Inte tittat ut genom något fönster, lagt märke till något?
Stig Engström: Nej. Jag har mitt rum som vätter mot Luntmakargatan 14, så jag har inget rum som vätter mot Sveavägen.
FHL: Jag förstår. De tidpunkter vi talar om, hakar du upp dem på stämpeluret eller är det löpande tidpunkter när du själv har tittat på klockan?
Stig Engström: Ja, jag vet att jag bör vara på väg när klockan är halv, och jag lämnar därför rummet 23:15
.
FHL: När är tåget som du planerar att åka med, när går det?
Stig Engström: Det går någon minut över halv.
FHL: Och du hade liksom, jag skall hinna med tåget?
Stig Engström: Ja.
FHL: Några minuter över halv, varifrån?
Stig Engström: Jag är tvungen och springa till tunnelbanenedgången vid Kungsgatan eftersom tunnelbanenedgången vid Tunnelgatan stänger relativt tidigt på eftermiddagen, någon gång vid sex, sju-tiden. Vid sju-tiden tror jag, sju, åtta-tiden.
FHL: Åker du sedan med tunnelbanan, vart?
Stig Engström: Jag åker med tunnelbanan till Hötorget och så byter jag till linje Mörby, jag bor i Täby.
FHL: Tar bussen ... Täby då?
Stig Engström: Ja.
FHL: Du går ner och stämplar ut, säger du, och det här har du naturligtvis kontrollerat efter den här händelsen?
- - FU 49 (70) -
Stig Engström: Inte på den tidigare kvällen.
FHL: Vad hade du gjort tidigare på kvällen? När började du arbeta?
Stig Engström: Du menar just den här kvällen?
FHL: Just det.
Stig Engström: Då har jag varit på mitt arbetsrum hela kvällen.
FHL: Det hade du varit?
Stig Engström: Ja.
FHL: Inte utanför huset någon gång?
Stig Engström: Nej.
FHL: Inte tittat ut genom något fönster, lagt märke till något?
Stig Engström: Nej. Jag har mitt rum som vätter mot Luntmakargatan 14, så jag har inget rum som vätter mot Sveavägen.
FHL: Jag förstår. De tidpunkter vi talar om, hakar du upp dem på stämpeluret eller är det löpande tidpunkter när du själv har tittat på klockan?
Stig Engström: Ja, jag vet att jag bör vara på väg när klockan är halv, och jag lämnar därför rummet 23:15
.
FHL: När är tåget som du planerar att åka med, när går det?
Stig Engström: Det går någon minut över halv.
FHL: Och du hade liksom, jag skall hinna med tåget?
Stig Engström: Ja.
FHL: Några minuter över halv, varifrån?
Stig Engström: Jag är tvungen och springa till tunnelbanenedgången vid Kungsgatan eftersom tunnelbanenedgången vid Tunnelgatan stänger relativt tidigt på eftermiddagen, någon gång vid sex, sju-tiden. Vid sju-tiden tror jag, sju, åtta-tiden.
FHL: Åker du sedan med tunnelbanan, vart?
Stig Engström: Jag åker med tunnelbanan till Hötorget och så byter jag till linje Mörby, jag bor i Täby.
FHL: Tar bussen ... Täby då?
Stig Engström: Ja.
FHL: Du går ner och stämplar ut, säger du, och det här har du naturligtvis kontrollerat efter den här händelsen?
- - FU 67 (70) -
FHL: En annan fråga, du hade de här stålbågade glasögonen på dig den här dagen när du kom?
Stig Engström: Ja.
FHL: Brukar du använda glasögon normalt?
Stig Engström: Inte på nära avstånd, och när jag arbetar eller läser, men när jag kör bil eller om jag skall känna igen folk på trottoaren på lite längre avstånd då har jag dem på mig.
FHL: Ytterligare en fråga och det är mer för att tillfredsställa för och pröva dig själv, du har figurerat i tidningar och i TV.
Stig Engström: Ja.
FHL: Där nämns, om det är du som har sagt det eller inte vet jag inte, men det nämns att du inte är hörd av polisen.
Stig Engström: Ja egentligen började det hela på det sättet att någon hade hört en lördag att det pågick någon typ av rekonstruktionsarbete i det här aktuella hörnet, och för mig var det då egentligen inte så konstigt eftersom jag tog för givet att det var på det sättet att det var så pass många poliser inkopplade att man behövde orientera sig hur det såg ut i det här området.
Jag var ju borta en vecka på skidsemester och när jag kom tillbaka så blev jag uppringd fem sex gånger ifrån kriminalen. Jag vet att vid de tillfällena så var någon eller några ganska dåligt orienterad i hur det såg ut.
Jag kan nämna ett exempel, jag sa att jag befann mig vid en annonspelare i höjd med Götabanken när jag hörde skottet, och att det skulle vara 20 meter som det skulle vara frågan om.
Då säger den här polisen ifrån kriminalen som ringer upp, men snälla nån det är ju mycket mer än 20 meter till Götabanken.
Då tänker väl den personen på Götabanken som ligger borta vid Sergels torg. Jag förstod att han inte visste hur det såg ut i det här hörnet.
Jag trodde att det var en rekonstruktion för inblandade poliser i det här fallet. Jag har en kollega, vi har gått på konstfackskola tillsammans, han är tecknare på Rapports tecknarstudio, jag blev lite nyfiken och tänkte att
- - FU 67 (70) -
FHL: En annan fråga, du hade de här stålbågade glasögonen på dig den här dagen när du kom?
Stig Engström: Ja.
FHL: Brukar du använda glasögon normalt?
Stig Engström: Inte på nära avstånd, och när jag arbetar eller läser, men när jag kör bil eller om jag skall känna igen folk på trottoaren på lite längre avstånd då har jag dem på mig.
FHL: Ytterligare en fråga och det är mer för att tillfredsställa för och pröva dig själv, du har figurerat i tidningar och i TV.
Stig Engström: Ja.
FHL: Där nämns, om det är du som har sagt det eller inte vet jag inte, men det nämns att du inte är hörd av polisen.
Stig Engström: Ja egentligen började det hela på det sättet att någon hade hört en lördag att det pågick någon typ av rekonstruktionsarbete i det här aktuella hörnet, och för mig var det då egentligen inte så konstigt eftersom jag tog för givet att det var på det sättet att det var så pass många poliser inkopplade att man behövde orientera sig hur det såg ut i det här området.
Jag var ju borta en vecka på skidsemester och när jag kom tillbaka så blev jag uppringd fem sex gånger ifrån kriminalen. Jag vet att vid de tillfällena så var någon eller några ganska dåligt orienterad i hur det såg ut.
Jag kan nämna ett exempel, jag sa att jag befann mig vid en annonspelare i höjd med Götabanken när jag hörde skottet, och att det skulle vara 20 meter som det skulle vara frågan om.
Då säger den här polisen ifrån kriminalen som ringer upp, men snälla nån det är ju mycket mer än 20 meter till Götabanken.
Då tänker väl den personen på Götabanken som ligger borta vid Sergels torg. Jag förstod att han inte visste hur det såg ut i det här hörnet.
Jag trodde att det var en rekonstruktion för inblandade poliser i det här fallet. Jag har en kollega, vi har gått på konstfackskola tillsammans, han är tecknare på Rapports tecknarstudio, jag blev lite nyfiken och tänkte att
- - FU 68 (70) -
Stig Engström: jag skulle bara höra mig för hur det var, om det var rekonstruktion för poliser eller om det var någonting i allmänheten.
Eftersom jag ändå var en utav de första på plats så tyckte jag att det var konstigt om det var på något annat sätt.
Man frågar en kollega på Rapport och sen, ja sen är karusellen igång så att säga för min del med massmedia.
Min förvåning var bara då att om det nu var en rekonstruktion om det var antingen gjort bara för poliser eller om man skulle ha någon utav de första vittnena så var jag lite förvånad över att inte jag var med bland dem. konstigare än så är det inte.
FHL: Vad jag förstår på dig så blev du lite trampad på tårna?
Stig Engström: Nej jag brydde mig inte särskilt mycket om vare sig det ena eller det andra, jag utgick egentligen ifrån att i och med att så pass många är inkopplade, att inte alla kan känna till sakerna i detalj, så tog jag det för ganska självklart att man var och tittade på platsen.
Det är klart att det gör man väl bäst om det är en aning avskärmat så att det kan gå till i lugn och ro.
FHL: Ytterligare en fråga, du säger att du är tecknare. Har du en sån minnesbild tror du så att du utifrån din kunskap med teckning skulle kunna ge en, din siluett?
Stig Engström: Ja.
FHL: Utan att ha den förvanskad.
Stig Engström: Ja.
FHL: Det kan du göra?
Stig Engström: Det skulle jag kunna göra.
FHL: Får jag bara fråga, du säger att du åkte på skidsemester en vecka efteråt, vart åkte du då?
Stig Engström: Jag åkte till Idre och var borta, vi skulle ju egentligen ha åkt med det samma på lördagen, min hustru som tycker att allt som har med sånt här och göra är obehagligt hade i princip förbjudit mig att höra av mig till polisen med motivering att du har inget nytt att tillföra. Då så när
- - FU 68 (70) -
Stig Engström: jag skulle bara höra mig för hur det var, om det var rekonstruktion för poliser eller om det var någonting i allmänheten.
Eftersom jag ändå var en utav de första på plats så tyckte jag att det var konstigt om det var på något annat sätt.
Man frågar en kollega på Rapport och sen, ja sen är karusellen igång så att säga för min del med massmedia.
Min förvåning var bara då att om det nu var en rekonstruktion om det var antingen gjort bara för poliser eller om man skulle ha någon utav de första vittnena så var jag lite förvånad över att inte jag var med bland dem. konstigare än så är det inte.
FHL: Vad jag förstår på dig så blev du lite trampad på tårna?
Stig Engström: Nej jag brydde mig inte särskilt mycket om vare sig det ena eller det andra, jag utgick egentligen ifrån att i och med att så pass många är inkopplade, att inte alla kan känna till sakerna i detalj, så tog jag det för ganska självklart att man var och tittade på platsen.
Det är klart att det gör man väl bäst om det är en aning avskärmat så att det kan gå till i lugn och ro.
FHL: Ytterligare en fråga, du säger att du är tecknare. Har du en sån minnesbild tror du så att du utifrån din kunskap med teckning skulle kunna ge en, din siluett?
Stig Engström: Ja.
FHL: Utan att ha den förvanskad.
Stig Engström: Ja.
FHL: Det kan du göra?
Stig Engström: Det skulle jag kunna göra.
FHL: Får jag bara fråga, du säger att du åkte på skidsemester en vecka efteråt, vart åkte du då?
Stig Engström: Jag åkte till Idre och var borta, vi skulle ju egentligen ha åkt med det samma på lördagen, min hustru som tycker att allt som har med sånt här och göra är obehagligt hade i princip förbjudit mig att höra av mig till polisen med motivering att du har inget nytt att tillföra. Då så när
- - FU 69 (70) -
Stig Engström: jag hörde den första presskonferensen som var på lördagen så sa jag, ja jag skall åtminstone ringa och ta bort ett onödigt signalement eftersom jag upptäckt att det stämde hemskt mycket med mig, medan däremot Lisbet hade sagt täckjacka.
Jag ville hjälpa till med att ta bort ett signalement, det verkade knepigt nog ändå.
Jag ringde på de numren som var angivna vid presskonferensen, det gick inte och komma fram, så jag ringde, eftersom jag har stockholmskatalogen hemma, så ringde jag växeln och växeln ordnade så att en person som inte fanns med på just de numren som fanns tillgänglig på ett annat nummer kunde få mina iakttagelser om signalement.
Jag talade om var jag kunde träffas och att jag skulle vara borta en vecka.
FHL: Kommer du ihåg hur det vittnet såg ut som berättade, tycktes berätta om dig, alltså utseendemässigt?
Stig Engström: Inte i detalj annat än att jag uppfattade det som en ung person, ja 25 - 30 någonting, och en ung polisman, en relativt kort ung polisman, också ung till åldern.
FHL: Får jag fråga, har du pratat med någon i bil, i något fordon efter denna händelse, ett fordon som har stått i närheten.
Någon som har suttit i något fordon?
Stig Engström: Nej, du menar den kvällen?
FHL: Ja.
Stig Engström: Nej det har jag inte gjort. Jag gick tillbaka, jag kan ta det kort, jag gick tillbaka och fick reda på nattbussen, det var hemskt gott om tid så jag kunde ta en kopp kaffe.
Sen promenerade jag Sveavägen bort till Odengatan, Odengatan upp till Odenplan i lugn och ro kan man säga, och nattbussen gick väl då tio minuter över tolv. Jag var hemma tio minuter i ett. Radioprogrammet ..... tio minuter över ett så då först var jag säker på den personen i fråga.
FHL: En sista fråga, när går sista tunnelbanetåget till Handen?
Stig Engström: Ja jag vet att man, att tågen börja, att tågen slutar och gå klockan tolv. Jag hade ingen, jag vet att jag bör dels
- - FU 69 (70) -
Stig Engström: jag hörde den första presskonferensen som var på lördagen så sa jag, ja jag skall åtminstone ringa och ta bort ett onödigt signalement eftersom jag upptäckt att det stämde hemskt mycket med mig, medan däremot Lisbet hade sagt täckjacka.
Jag ville hjälpa till med att ta bort ett signalement, det verkade knepigt nog ändå.
Jag ringde på de numren som var angivna vid presskonferensen, det gick inte och komma fram, så jag ringde, eftersom jag har stockholmskatalogen hemma, så ringde jag växeln och växeln ordnade så att en person som inte fanns med på just de numren som fanns tillgänglig på ett annat nummer kunde få mina iakttagelser om signalement.
Jag talade om var jag kunde träffas och att jag skulle vara borta en vecka.
FHL: Kommer du ihåg hur det vittnet såg ut som berättade, tycktes berätta om dig, alltså utseendemässigt?
Stig Engström: Inte i detalj annat än att jag uppfattade det som en ung person, ja 25 - 30 någonting, och en ung polisman, en relativt kort ung polisman, också ung till åldern.
FHL: Får jag fråga, har du pratat med någon i bil, i något fordon efter denna händelse, ett fordon som har stått i närheten.
Någon som har suttit i något fordon?
Stig Engström: Nej, du menar den kvällen?
FHL: Ja.
Stig Engström: Nej det har jag inte gjort. Jag gick tillbaka, jag kan ta det kort, jag gick tillbaka och fick reda på nattbussen, det var hemskt gott om tid så jag kunde ta en kopp kaffe.
Sen promenerade jag Sveavägen bort till Odengatan, Odengatan upp till Odenplan i lugn och ro kan man säga, och nattbussen gick väl då tio minuter över tolv. Jag var hemma tio minuter i ett. Radioprogrammet ..... tio minuter över ett så då först var jag säker på den personen i fråga.
FHL: En sista fråga, när går sista tunnelbanetåget till Handen?
Stig Engström: Ja jag vet att man, att tågen börja, att tågen slutar och gå klockan tolv. Jag hade ingen, jag vet att jag bör dels
- - FU 70 (70) -
med tanke på att jag skall först ta mig till Hötorget, och jag hade inte någon sån där minutschema men att jag bör ju vara med sista tåget som då i princip slutar att gå klockan tolv ifrån Mörby då.
Tar jag en halvtimme på mig så brukar det gå bra.
FHL: Om du icke har någonting ytterligare så sätter jag punkt.
Stig Engström: Då kan vi sätta punkt.
FHL: Förhöret avslutas klockan 10:20
.
Stockholm som ovan
Allan Bäckström
kriminalinspektör
Lars Jonsson
kriminalinspektör
I hörbara delar rätt avskrivet intygas:
(Namnteckning)
/ Ulla Perzohn /
- - FU 70 (70) -
med tanke på att jag skall först ta mig till Hötorget, och jag hade inte någon sån där minutschema men att jag bör ju vara med sista tåget som då i princip slutar att gå klockan tolv ifrån Mörby då.
Tar jag en halvtimme på mig så brukar det gå bra.
FHL: Om du icke har någonting ytterligare så sätter jag punkt.
Stig Engström: Då kan vi sätta punkt.
FHL: Förhöret avslutas klockan 10:20
.
Stockholm som ovan
Allan Bäckström
kriminalinspektör
Lars Jonsson
kriminalinspektör
I hörbara delar rätt avskrivet intygas:
(Namnteckning)
/ Ulla Perzohn /
Skiss gjord av Stig Engström vid förhör E63-00-C
Skiss gjord av Stig Engström vid förhör E63-00-C
- - FU 50 (70) -
Stig Engström: Ja.
FHL: Vad har du konstaterat?
Stig Engström: Jo, att jag har stämplat ut 23:20
,att det tar ungefär en tjugo, trettio sekunder för mig ifrån stämpelklockan och fram till den platsen utanför Götabanken där jag befann mig när jag hörde skottet.
Jag säger skottet därför att jag har själv bara uppfattat ett skott, som jag har i alla fall noterat mig till minnes.
FHL: Men du har kollat ditt stämpelkort, och där står det 23:20
?
Stig Engström: Ja det är riktigt.
FHL: Sen kommer du ut på gatan. Har du gjort några som helst observationer eller noteringar av förhållandet innan skottet?
Stig Engström: Ingenting som är direkt anmärkningsvärt, dessutom så är jag koncentrerad väldigt mycket på att hinna med mitt sista tunnelbanetåg. Jag har hängt upp mig väldigt mycket just på den saken.
FHL: Har du någon minnesbild av något förhållande före skottet?
Stig Engström: Ja jag såg en och annan människa på trottoaren.Referens behövs
Det brukar ju röra på sig lite granna ungefär vid den tidpunkten i Stockholm, det var ingenting som jag la märke till i detalj.
FHL: Men det är ingen som du har en minnesbild av typ det stod en blå bil, ja, någonting, är det någonting som du har en minnesbild av före skottet?
Stig Engström: Nej, jag la märke till att det stod en hel del bilar utmed kanten där, exakt var de var placerade det vet jag inte.Referens behövs
Jag har en mörk urtavla på min klocka så att jag hade lite svårigheter att se hur mycket klockan hade hunnit att bli.
Jag gjorde en sista koll för att se om jag skulle hinna med mitt tunnelbanetåg.
FHL: Vad jag förstår, så när du kommer ut, den bild du har utav gatulivet det är normalbilden?
Stig Engström: Det är normalbild.
FHL: Där finns bilar, där finns människor, men du kan inte peka ut att där fanns exempelvis någon viss person eller ett visst förhållande. Det var gatubilden som sådan?
- - FU 50 (70) -
Stig Engström: Ja.
FHL: Vad har du konstaterat?
Stig Engström: Jo, att jag har stämplat ut 23:20
,att det tar ungefär en tjugo, trettio sekunder för mig ifrån stämpelklockan och fram till den platsen utanför Götabanken där jag befann mig när jag hörde skottet.
Jag säger skottet därför att jag har själv bara uppfattat ett skott, som jag har i alla fall noterat mig till minnes.
FHL: Men du har kollat ditt stämpelkort, och där står det 23:20
?
Stig Engström: Ja det är riktigt.
FHL: Sen kommer du ut på gatan. Har du gjort några som helst observationer eller noteringar av förhållandet innan skottet?
Stig Engström: Ingenting som är direkt anmärkningsvärt, dessutom så är jag koncentrerad väldigt mycket på att hinna med mitt sista tunnelbanetåg. Jag har hängt upp mig väldigt mycket just på den saken.
FHL: Har du någon minnesbild av något förhållande före skottet?
Stig Engström: Ja jag såg en och annan människa på trottoaren.Referens behövs
Det brukar ju röra på sig lite granna ungefär vid den tidpunkten i Stockholm, det var ingenting som jag la märke till i detalj.
FHL: Men det är ingen som du har en minnesbild av typ det stod en blå bil, ja, någonting, är det någonting som du har en minnesbild av före skottet?
Stig Engström: Nej, jag la märke till att det stod en hel del bilar utmed kanten där, exakt var de var placerade det vet jag inte.Referens behövs
Jag har en mörk urtavla på min klocka så att jag hade lite svårigheter att se hur mycket klockan hade hunnit att bli.
Jag gjorde en sista koll för att se om jag skulle hinna med mitt tunnelbanetåg.
FHL: Vad jag förstår, så när du kommer ut, den bild du har utav gatulivet det är normalbilden?
Stig Engström: Det är normalbild.
FHL: Där finns bilar, där finns människor, men du kan inte peka ut att där fanns exempelvis någon viss person eller ett visst förhållande. Det var gatubilden som sådan?
- - FU 51 (70) -
Stig Engström: Ja det är riktigt.
FHL: Du hade bråttom till tåget, och tittar man på skissen här så nummer 44 (Sveavägen 44) ligger som du sa hur många meter ungefär ifrån korsningen?
Stig Engström: Ja den bör ju ligga 40 meter ungefär.
FHL: 40 meter, och du har lite bråttom säger du, för du skulle med tunnelbanan. Du beskriver din färd trottoaren fram som att du gå/sprang i din värld liksom?
Stig Engström: Ja det är riktigt.
FHL: Det var tunnelbanan som hägrade?
Stig Engström: Ja.
FHL: Under den vägen så tittade du på ditt armbandsur?
Stig Engström: Ja.
FHL: Och där vad jag förstått så fick du liksom titta lite ordentligt därför att du såg dåligt med hänsyn till att det är en svart urtavla. Det är riktigt?
Stig Engström: Ja, det är riktigt.
FHL: Du var liksom inte observerad för omgivningen?
Stig Engström: Inte speciellt.
FHL: Fanns det någonting som du observerade framöver?
Stig Engström: Ingenting som jag har noterat speciellt.
FHL: Observerade du den här Palme, eller det här sällskapet?
Stig Engström: Nej, de befann sig strax före.
FHL: Men det är ingenting som du har minnesbild av, att du såg?
Stig Engström: Nej.
FHL: Vad hände sedan? Berätta med egna ord.
Stig Engström: Jo när jag kommer i höjd med lilla filialkontoret, Götabankens, som ligger i Skandiahuset, i höjd med en hög trekantig reklampelare så hör jag ett ljud som jag uppfatta som en smällare. Ganska typisk smällare.
Väldigt vanligt mitt i centrala Stockholm är att man hör avgassmällar ifrån bilar och sådant. Lite oljud är man ju van vid i centrala Stockholm, därför så brydde jag mig inte om ljudet särskilt mycket i all den stund jag var också väldigt koncentrerad
- - FU 51 (70) -
Stig Engström: Ja det är riktigt.
FHL: Du hade bråttom till tåget, och tittar man på skissen här så nummer 44 (Sveavägen 44) ligger som du sa hur många meter ungefär ifrån korsningen?
Stig Engström: Ja den bör ju ligga 40 meter ungefär.
FHL: 40 meter, och du har lite bråttom säger du, för du skulle med tunnelbanan. Du beskriver din färd trottoaren fram som att du gå/sprang i din värld liksom?
Stig Engström: Ja det är riktigt.
FHL: Det var tunnelbanan som hägrade?
Stig Engström: Ja.
FHL: Under den vägen så tittade du på ditt armbandsur?
Stig Engström: Ja.
FHL: Och där vad jag förstått så fick du liksom titta lite ordentligt därför att du såg dåligt med hänsyn till att det är en svart urtavla. Det är riktigt?
Stig Engström: Ja, det är riktigt.
FHL: Du var liksom inte observerad för omgivningen?
Stig Engström: Inte speciellt.
FHL: Fanns det någonting som du observerade framöver?
Stig Engström: Ingenting som jag har noterat speciellt.
FHL: Observerade du den här Palme, eller det här sällskapet?
Stig Engström: Nej, de befann sig strax före.
FHL: Men det är ingenting som du har minnesbild av, att du såg?
Stig Engström: Nej.
FHL: Vad hände sedan? Berätta med egna ord.
Stig Engström: Jo när jag kommer i höjd med lilla filialkontoret, Götabankens, som ligger i Skandiahuset, i höjd med en hög trekantig reklampelare så hör jag ett ljud som jag uppfatta som en smällare. Ganska typisk smällare.
Väldigt vanligt mitt i centrala Stockholm är att man hör avgassmällar ifrån bilar och sådant. Lite oljud är man ju van vid i centrala Stockholm, därför så brydde jag mig inte om ljudet särskilt mycket i all den stund jag var också väldigt koncentrerad
- - FU 52 (70) -
Stig Engström: på min klocka. Det lät inte som ljudet från ett avgasrör.
Men det lät väldigt mycket likt ett ljud från en smällare. En liten snärtig historia. Ljudet kan jag, kommer jag väldigt väl ihåg för det var ljud ungefär som påminde om en smällare.
FHL: Vad hände sedan?
Stig Engström: Ja, jag fortsätter och lite gå/springer framåt och då ser jag en person som ligger på rygg med fötterna åt det hållet varifrån jag kommer.
Min första tanke är att det är någon ur det så kallade A-laget som har lagt sig i horisontalläge.
Jag är alltså egentligen beredd att springa förbi, med förhoppning att någon annan kan hjälpa till.
FHL: Men du har inte satt ihop smällaren med Palme som ligger där?
Stig Engström: Nej det tog nog några sekunder, i och med att jag ser att det inte är frågan om någon ur A-laget utan det är frågan om någonting betydligt allvarligare eftersom det hade börjat att rinna blod på trottoaren.
Ansiktet var ganska blodigt, så var min nästa tanke att någon, eller ett par knarkligor höll på att göra upp och mer eller mindre försöka utrota var det andra, det trodde jag därför att jag, det såg väldigt blodigt ut.
FHL: Vad var det för människor runt omkring?
Stig Engström: Ja jag upptäckte en dam som låg på knä, och hon låg då med ryggen ut mot Sveavägen. Hon vädjade både med ögonen och bad att någon skulle hjälpa till att skaffa en ambulans väldigt fort.
Hon såg behärskat chockad ut, men sprang ändå upp och ner vid tillfället trots att hon hade sagt att dom har skjutit mig också, säger den här damen som jag senare får veta är Lisbeth Palme.
Jag tänker att hon kan inte vara särskilt allvarligt skadad eftersom hon för sig ganska obehindrat upp och ner, och fram och tillbaka så fort det kommer någon person så började hon prata om ambulans igen.
I alla fall då är ju min första tanke att avbryta min färd mot tunnelbanan, och eftersom jag har gått
- - FU 52 (70) -
Stig Engström: på min klocka. Det lät inte som ljudet från ett avgasrör.
Men det lät väldigt mycket likt ett ljud från en smällare. En liten snärtig historia. Ljudet kan jag, kommer jag väldigt väl ihåg för det var ljud ungefär som påminde om en smällare.
FHL: Vad hände sedan?
Stig Engström: Ja, jag fortsätter och lite gå/springer framåt och då ser jag en person som ligger på rygg med fötterna åt det hållet varifrån jag kommer.
Min första tanke är att det är någon ur det så kallade A-laget som har lagt sig i horisontalläge.
Jag är alltså egentligen beredd att springa förbi, med förhoppning att någon annan kan hjälpa till.
FHL: Men du har inte satt ihop smällaren med Palme som ligger där?
Stig Engström: Nej det tog nog några sekunder, i och med att jag ser att det inte är frågan om någon ur A-laget utan det är frågan om någonting betydligt allvarligare eftersom det hade börjat att rinna blod på trottoaren.
Ansiktet var ganska blodigt, så var min nästa tanke att någon, eller ett par knarkligor höll på att göra upp och mer eller mindre försöka utrota var det andra, det trodde jag därför att jag, det såg väldigt blodigt ut.
FHL: Vad var det för människor runt omkring?
Stig Engström: Ja jag upptäckte en dam som låg på knä, och hon låg då med ryggen ut mot Sveavägen. Hon vädjade både med ögonen och bad att någon skulle hjälpa till att skaffa en ambulans väldigt fort.
Hon såg behärskat chockad ut, men sprang ändå upp och ner vid tillfället trots att hon hade sagt att dom har skjutit mig också, säger den här damen som jag senare får veta är Lisbeth Palme.
Jag tänker att hon kan inte vara särskilt allvarligt skadad eftersom hon för sig ganska obehindrat upp och ner, och fram och tillbaka så fort det kommer någon person så började hon prata om ambulans igen.
I alla fall då är ju min första tanke att avbryta min färd mot tunnelbanan, och eftersom jag har gått
- - FU 53 (70) -
Stig Engström: Röda Korsets förstahjälpenkurs och håller på med lite sån verksamhet på Skandia dessutom, med bulkuddar och sådant, så förstod jag att eftersom munnen var fylld med blod och det rann ur näsan, att så fort som möjligt försöka och få andningsvägarna klara.
Då har vi, ungefär samtidigt kommit fram tre stycken personer.
Jag har en ung flicka till vänster, och en ung grabb till höger. Flickan tar pulsen och vi två andra försöker och få den här personen som visade sig vara Olof Palme i framstupa sidoläge för att blodet skall kunna rinna undan.
FHL: När du kommer fram då är det bara Palme och hustrun Lisbeth som är där?
Stig Engström: Ja, och två till.
FHL: Och två till. Vad är det för några?
Stig Engström: Ja som jag minns det två unga personer, en ung flicka som är till vänster, och en ung man som är till höger. Flickan är mest koncentrerad på att försöka ta pulsen och säger att, ömsom kan jag uppfatta pulsen, och ömsom säger att nu kan jag inte känna pulsen.
FHL: Hur många meter enligt din uppfattning är du från denna plats där du hör skottet?
Stig Engström: Då är jag 20 meter ifrån.
FHL: Ser du Palme falla?
Stig Engström: Nej.
FHL: Det gör du inte?
Stig Engström: Nej.
FHL: Sen nästa fråga, vem var först framme vid platsen, var det du, var det den där unga flickan eller den unge mannen?
Stig Engström: Ja de båda fanns framme alldeles strax före jag kom fram. De fanns där så att säga.
FHL: Du gjorde en notering in över Tunnelgatan som du har berättat om tidigare. Vi skall närmare gå in på det. I vilket läge gör du det i förhållande till vad du hittills berättat?
Stig Engström: Det är bland det första jag gör eftersom jag funderar en liten kort stund vad det är jag skall företa mig, så tittar
- - FU 53 (70) -
Stig Engström: Röda Korsets förstahjälpenkurs och håller på med lite sån verksamhet på Skandia dessutom, med bulkuddar och sådant, så förstod jag att eftersom munnen var fylld med blod och det rann ur näsan, att så fort som möjligt försöka och få andningsvägarna klara.
Då har vi, ungefär samtidigt kommit fram tre stycken personer.
Jag har en ung flicka till vänster, och en ung grabb till höger. Flickan tar pulsen och vi två andra försöker och få den här personen som visade sig vara Olof Palme i framstupa sidoläge för att blodet skall kunna rinna undan.
FHL: När du kommer fram då är det bara Palme och hustrun Lisbeth som är där?
Stig Engström: Ja, och två till.
FHL: Och två till. Vad är det för några?
Stig Engström: Ja som jag minns det två unga personer, en ung flicka som är till vänster, och en ung man som är till höger. Flickan är mest koncentrerad på att försöka ta pulsen och säger att, ömsom kan jag uppfatta pulsen, och ömsom säger att nu kan jag inte känna pulsen.
FHL: Hur många meter enligt din uppfattning är du från denna plats där du hör skottet?
Stig Engström: Då är jag 20 meter ifrån.
FHL: Ser du Palme falla?
Stig Engström: Nej.
FHL: Det gör du inte?
Stig Engström: Nej.
FHL: Sen nästa fråga, vem var först framme vid platsen, var det du, var det den där unga flickan eller den unge mannen?
Stig Engström: Ja de båda fanns framme alldeles strax före jag kom fram. De fanns där så att säga.
FHL: Du gjorde en notering in över Tunnelgatan som du har berättat om tidigare. Vi skall närmare gå in på det. I vilket läge gör du det i förhållande till vad du hittills berättat?
Stig Engström: Det är bland det första jag gör eftersom jag funderar en liten kort stund vad det är jag skall företa mig, så tittar
- - FU 54 (70) -
Stig Engström: jag runt omkring, och när jag får blicken bort mot Luntmakargatan så ser jag siluetten utav en person som står alldeles stilla i en 5 - 6 sekunder, och tittar väldigt intresserat bort mot vårt håll där vi står, vid Sveavägen.
Han står så där förvånansvärt stilla och gissningsvis en 5 - 6 sekunder minst och tittar åt vårt håll.
FHL: Du säger utifrån den skiss som du har framför dig att mannen står i linje med Luntmakargatan, och han står sett från ditt håll till vänster om byggbarackerna i byggbarackernas slutända?
Stig Engström: Ja det är riktigt.
FHL: Du har sagt att du ser siluetten klart på mannen därför att det finns dels en ljus vägg på hörnet fastigheten Luntmakargatan nummer 14, alltså....... huset Skandia, samt att där finns en lampa som är då i bakgrunden. Är det riktigt?
Stig Engström: Ja det är riktigt.
FHL: Den här observationen har du under hela utredningstiden trott vara vittnet Lars (Lars Jeppsson) påpekar du, men du har sedermera haft samtal med en man på Skandia som har någon kontakt med vittnet Lars Jeppsson och du har fått klart för dig att det kan inte vara vittnet Lars Jeppsson.
Stig Engström: Det är inte riktigt rätt. Enligt honom så skulle vittnet Lars Jeppsson ha varit till vänster om baracken, men jag har talat med en tidningsreporter som är helt övertygad om att förhållandet är omvänt, vittnet Lars Jeppsson är till höger och mördaren har sprungit till vänster.
Därför vet jag inte om det är vittnet Lars Jeppsson eventuellt, eller om det eventuellt är mördaren jag har sett.
FHL: Vi kommer tillbaka till det.
Om jag förstår dig rätt, om vi skall försöka få lite klarare, du springer gatan eller trottoaren fram, halvspringer, du tittar på klockan, du hör en knall men blir väl lite desorienterad av det men gör inga noteringar om det.
Sen så kommer du fram till korsningen Tunnelgatan & Sveavägen, och då ligger det en man, och bredvid står en kvinna och de här två unga personerna har kommit fram
- - FU 54 (70) -
Stig Engström: jag runt omkring, och när jag får blicken bort mot Luntmakargatan så ser jag siluetten utav en person som står alldeles stilla i en 5 - 6 sekunder, och tittar väldigt intresserat bort mot vårt håll där vi står, vid Sveavägen.
Han står så där förvånansvärt stilla och gissningsvis en 5 - 6 sekunder minst och tittar åt vårt håll.
FHL: Du säger utifrån den skiss som du har framför dig att mannen står i linje med Luntmakargatan, och han står sett från ditt håll till vänster om byggbarackerna i byggbarackernas slutända?
Stig Engström: Ja det är riktigt.
FHL: Du har sagt att du ser siluetten klart på mannen därför att det finns dels en ljus vägg på hörnet fastigheten Luntmakargatan nummer 14, alltså....... huset Skandia, samt att där finns en lampa som är då i bakgrunden. Är det riktigt?
Stig Engström: Ja det är riktigt.
FHL: Den här observationen har du under hela utredningstiden trott vara vittnet Lars (Lars Jeppsson) påpekar du, men du har sedermera haft samtal med en man på Skandia som har någon kontakt med vittnet Lars Jeppsson och du har fått klart för dig att det kan inte vara vittnet Lars Jeppsson.
Stig Engström: Det är inte riktigt rätt. Enligt honom så skulle vittnet Lars Jeppsson ha varit till vänster om baracken, men jag har talat med en tidningsreporter som är helt övertygad om att förhållandet är omvänt, vittnet Lars Jeppsson är till höger och mördaren har sprungit till vänster.
Därför vet jag inte om det är vittnet Lars Jeppsson eventuellt, eller om det eventuellt är mördaren jag har sett.
FHL: Vi kommer tillbaka till det.
Om jag förstår dig rätt, om vi skall försöka få lite klarare, du springer gatan eller trottoaren fram, halvspringer, du tittar på klockan, du hör en knall men blir väl lite desorienterad av det men gör inga noteringar om det.
Sen så kommer du fram till korsningen Tunnelgatan & Sveavägen, och då ligger det en man, och bredvid står en kvinna och de här två unga personerna har kommit fram
- - FU 55 (70) -
FHL: ungefär kort före dig. Är det rätt?
Stig Engström: Ja, det är riktigt.
FHL: Vad börjar du att ägna dig åt när du kommer fram. Försök och ta det i någon ordning?
Stig Engström: Jag försöker först att bestämma mig för om jag skall fortsätta mot tunnelbanan, hur allvarligt det ser ut, och jag tittar mig lite granna runt omkring, medan jag håller på och försöker bestämma mig.
Det är vid det tillfället som jag kastar min blick bort mot Luntmakargatan.
FHL: Och ser då den här mannen?
Stig Engström: Ja, därefter så frågar jag den här damen som ligger på knä, Lisbeth, men som jag inte då kände igen, så säger jag, åt vilket håll. Hon pekar då, åt vilket håll sprang han för jag förstod då utav blodet att det hade varit ett skott.
Hon pekar bort mot tunneln på Tunnelgatan och så frågar jag henne, hur var han klädd. Jag tänkte det kunde vara bra och veta eftersom hon verkade lite granna virrig, att någon mer visste om de där sakerna. Efter en liten kort tvekan så säger hon till mig, mörkblå täckjacka.
Därefter så börjar vi och fundera på lite granna vad vi skall göra och med tanke på att blodflödet var så pass kraftigt, så var det nära till hands att tänka på andningsvägarna.
Att göra så mycket mera hade jag inte kunskaper till. Det var vad jag hjälpte till med just i det läget, framstupa sidoläge.
FHL: Har det kommit mer folk till platsen?
Stig Engström: Ja några stycken, inte så där väldigt många, men det står väl kanske fem, sex stycken personer någonting däromkring.
Sen, det jag lägger märke till också är ju en vit taxibil, och det är klart det är ju lätt och se dels för att den var ljus, och dels för att det är så pass ovanligt med vita taxibilar.
Jag ser en person som står precis i anslutning till dörren och håller någonting i (långt mellanrum i texten) handen som ser ut som en mikrofon. Förstår att det är någon som, en taxibil som hjälper till att tillkalla hjälp, ambulans och så vidare.
- - FU 55 (70) -
FHL: ungefär kort före dig. Är det rätt?
Stig Engström: Ja, det är riktigt.
FHL: Vad börjar du att ägna dig åt när du kommer fram. Försök och ta det i någon ordning?
Stig Engström: Jag försöker först att bestämma mig för om jag skall fortsätta mot tunnelbanan, hur allvarligt det ser ut, och jag tittar mig lite granna runt omkring, medan jag håller på och försöker bestämma mig.
Det är vid det tillfället som jag kastar min blick bort mot Luntmakargatan.
FHL: Och ser då den här mannen?
Stig Engström: Ja, därefter så frågar jag den här damen som ligger på knä, Lisbeth, men som jag inte då kände igen, så säger jag, åt vilket håll. Hon pekar då, åt vilket håll sprang han för jag förstod då utav blodet att det hade varit ett skott.
Hon pekar bort mot tunneln på Tunnelgatan och så frågar jag henne, hur var han klädd. Jag tänkte det kunde vara bra och veta eftersom hon verkade lite granna virrig, att någon mer visste om de där sakerna. Efter en liten kort tvekan så säger hon till mig, mörkblå täckjacka.
Därefter så börjar vi och fundera på lite granna vad vi skall göra och med tanke på att blodflödet var så pass kraftigt, så var det nära till hands att tänka på andningsvägarna.
Att göra så mycket mera hade jag inte kunskaper till. Det var vad jag hjälpte till med just i det läget, framstupa sidoläge.
FHL: Har det kommit mer folk till platsen?
Stig Engström: Ja några stycken, inte så där väldigt många, men det står väl kanske fem, sex stycken personer någonting däromkring.
Sen, det jag lägger märke till också är ju en vit taxibil, och det är klart det är ju lätt och se dels för att den var ljus, och dels för att det är så pass ovanligt med vita taxibilar.
Jag ser en person som står precis i anslutning till dörren och håller någonting i (långt mellanrum i texten) handen som ser ut som en mikrofon. Förstår att det är någon som, en taxibil som hjälper till att tillkalla hjälp, ambulans och så vidare.
- - FU 56 (70) -
FHL: Vad säger Lisbeth Palme, hon (mellanrum i texten) har talat om vägen, hon har talat om jackan. Vad säger hon mer?
Stig Engström: Ja hon, det enda jag har över huvud taget hört henne mera säga det är så fort det kommer någon mera till platsen så vädjar hon hela tiden efter att någon skall hjälpa till med ambulans. Jag får också den känslan av att hon är mest intresserad av att någonting händer, inte så där särskilt mycket vad det är som händer.
Det här med framstupa sidoläge fick jag uppfattningen att hon uppfattade väldigt positivt. Att saker över huvud taget hände, det var det som var nästan viktigast för henne.
FHL: Hon säger att hon själv har blivit skjuten, beskriver hon det på något vis?
Stig Engström: Ja hon säger, jag har blivit skjuten i ryggen, säger hon, men jag kunde inte se någonting på henne som tydde på att hon hade blivit skjuten. Hon var dessutom väldigt rörlig och hoppade upp och ner. Jag tog det som en ren inbillning ifrån hennes sida. Hon rörde sig väldigt lätt och fint.
FHL: Vad hände sedan?
Stig Engström: Ja det uppstod en stunds väntan och gissningsvis efter en, jag har försökt med hjälp av klocka att ungefär uppskatta tiden till ungefär tre och en halv minut någonting, så kommer det en vit polisbil med den här moderna nya designen.
Den parkerar ungefär uppe vid, det finns en salladsbar som heter M & M, ungefär 20 meter bort emot Kungsgatan. Den stannar till, om jag minns rätt, på trottoaren, trottoaren är väldigt bred.
Två stycken polismän går ut och de ställer sig framför sin polisbil. När Lisbeth upptäcker att de inte kommer bort till platsen som hon antagligen hade hoppats på, så springer hon bort till polisbilen och polismännen som står en meter framför sin bil, och upprepar sin vädjan om ambulans.
Jag hör inte exakt vad polismännen säger, men de säger ungefär som så att, lugn, lugn, någonting, det är redan ordnat. Lisbeth kommer tillbaka. Sen så går det väl, då har
- - FU 56 (70) -
FHL: Vad säger Lisbeth Palme, hon (mellanrum i texten) har talat om vägen, hon har talat om jackan. Vad säger hon mer?
Stig Engström: Ja hon, det enda jag har över huvud taget hört henne mera säga det är så fort det kommer någon mera till platsen så vädjar hon hela tiden efter att någon skall hjälpa till med ambulans. Jag får också den känslan av att hon är mest intresserad av att någonting händer, inte så där särskilt mycket vad det är som händer.
Det här med framstupa sidoläge fick jag uppfattningen att hon uppfattade väldigt positivt. Att saker över huvud taget hände, det var det som var nästan viktigast för henne.
FHL: Hon säger att hon själv har blivit skjuten, beskriver hon det på något vis?
Stig Engström: Ja hon säger, jag har blivit skjuten i ryggen, säger hon, men jag kunde inte se någonting på henne som tydde på att hon hade blivit skjuten. Hon var dessutom väldigt rörlig och hoppade upp och ner. Jag tog det som en ren inbillning ifrån hennes sida. Hon rörde sig väldigt lätt och fint.
FHL: Vad hände sedan?
Stig Engström: Ja det uppstod en stunds väntan och gissningsvis efter en, jag har försökt med hjälp av klocka att ungefär uppskatta tiden till ungefär tre och en halv minut någonting, så kommer det en vit polisbil med den här moderna nya designen.
Den parkerar ungefär uppe vid, det finns en salladsbar som heter M & M, ungefär 20 meter bort emot Kungsgatan. Den stannar till, om jag minns rätt, på trottoaren, trottoaren är väldigt bred.
Två stycken polismän går ut och de ställer sig framför sin polisbil. När Lisbeth upptäcker att de inte kommer bort till platsen som hon antagligen hade hoppats på, så springer hon bort till polisbilen och polismännen som står en meter framför sin bil, och upprepar sin vädjan om ambulans.
Jag hör inte exakt vad polismännen säger, men de säger ungefär som så att, lugn, lugn, någonting, det är redan ordnat. Lisbeth kommer tillbaka. Sen så går det väl, då har
