Uppslag i samma avsnitt:
Förhörsdatum: 2018-11-12 kl 12.44 UL Hörd person: Håkan Ström
Förhörsledare: Peter Steude Bitr förhörsledare: Sven-Åke Blombergsson Förhörsplats: Polishuset Polhemsgatan 30, Stockholm
Håkan Ström förhörs med anledning av den promemoria som han upprättade 1987-02-09 rörande Stig Engström, E63-1.
P Innan förhöret har Håkan Ström informerats om att åklagaren belagt honom med yppandeförbud. Håkan har vidare informerats om innebörden i detta och att brott mot tystnadsplikten är straffbelagt med böter.
Håkan informeras om att förhöret företrädesvis kommer att avhandla tiden fram till februari 1987.
Polisiär bakgrund fram till och med februari 1987 [MASKATMASKATMASKATMA] [MASKAT] och [MASKATMASK] då han hamnade som
[MA]
[MASKATMASKATMASKATM]
1
1
Klockan sju på morgonen den 1 mars' 1986 ringde hans fru från [MASKATMASKATMASK] där hon arbetade som [MASKATMAS] . Hon berättade att det var polispådrag där och att det ryktades om att Olof Palme var skjuten. Efter att ha ordnat barnvakt åkte Håkan vid 11-tiden in till jobbet och blev kvar fram till nästa morgon.
Det var ett enormt tryck och det var ingen organisation som föll på plats utan det var främst ad hoc lösningar avseende exempelvis tipstelefoner, folk som skulle jobba och FU-registrering. Spaningsledaren, Arne Irwell, var inte heller på plats utan den som var på plats var rotelchefen på Våldsroteln, Nisse Linder. Rotelchefen ringde nog aldrig in folk utan personalen kom in självmant när de fått reda på vad som hänt.
Håkan arbetade med ärendet från den 1 mars 1986 till 1992 då Christer Pettersson var frikänd och Håkan insåg att det aldrig kommer att bli någon lösning. Håkan gick då över till [MASKATMASKATMASKATMASKA].
Håkan börjar först med att säga att det var morgonen den 28 februari 1986 men på kontrollfråga så är det lördagsmorgonen den 1 mars 1986 som han självklart menar
Förhörsdatum: 2018-11-12 kl 12.44 UL Hörd person: Håkan Ström
Förhörsledare: Peter Steude Bitr förhörsledare: Sven-Åke Blombergsson Förhörsplats: Polishuset Polhemsgatan 30, Stockholm
Håkan Ström förhörs med anledning av den promemoria som han upprättade 1987-02-09 rörande Stig Engström, E63-1.
P Innan förhöret har Håkan Ström informerats om att åklagaren belagt honom med yppandeförbud. Håkan har vidare informerats om innebörden i detta och att brott mot tystnadsplikten är straffbelagt med böter.
Håkan informeras om att förhöret företrädesvis kommer att avhandla tiden fram till februari 1987.
Polisiär bakgrund fram till och med februari 1987 [MASKATMASKATMASKATMA] [MASKAT] och [MASKATMASK] då han hamnade som
[MA]
[MASKATMASKATMASKATM]
1
1
Klockan sju på morgonen den 1 mars' 1986 ringde hans fru från [MASKATMASKATMASK] där hon arbetade som [MASKATMAS] . Hon berättade att det var polispådrag där och att det ryktades om att Olof Palme var skjuten. Efter att ha ordnat barnvakt åkte Håkan vid 11-tiden in till jobbet och blev kvar fram till nästa morgon.
Det var ett enormt tryck och det var ingen organisation som föll på plats utan det var främst ad hoc lösningar avseende exempelvis tipstelefoner, folk som skulle jobba och FU-registrering. Spaningsledaren, Arne Irwell, var inte heller på plats utan den som var på plats var rotelchefen på Våldsroteln, Nisse Linder. Rotelchefen ringde nog aldrig in folk utan personalen kom in självmant när de fått reda på vad som hänt.
Håkan arbetade med ärendet från den 1 mars 1986 till 1992 då Christer Pettersson var frikänd och Håkan insåg att det aldrig kommer att bli någon lösning. Håkan gick då över till [MASKATMASKATMASKATMASKA].
Håkan börjar först med att säga att det var morgonen den 28 februari 1986 men på kontrollfråga så är det lördagsmorgonen den 1 mars 1986 som han självklart menar
Nisse Linder väldigt tydlig med att han inte kan få bort att det är Stig Engström som Yvonne Neiminen möter uppe på åsen och att man därefter tar in henne så att hon får titta på bilden. Håkan informeras om att när man tittar på uppgifterna avseende Stig Engström så får man uppfattningen att den promemoria som han upprättade den 9 februari 1987 är det som avslutar utredningen runt Engström. Håkan informeras om att när vi och åklagaren nu penetrerar den aktuella promemorian får vi inte slutsatserna att gå ihop. Håkan informeras om Stig Engström i samband med förhör har pekat ut fyra stycken individer varav en inte har befunnit sig på mordplatsen, flera av dem har befunnit sig i media och två av dem har kunnat iakttas av mördaren. Angående[MASKATMASKATMASKAT] utpekande av Stig så informeras Håkan om att när man tittar på
andra förhör angående denna specifika händelse framgår att uppgifterna egentligen rör en annan person än Stig Engström. Håkan informeras även kortfattat angående de uppgifter som Stig lämnar i sina olika förhör och varför åklagaren nu vill att han hörs avseende vad som låg till grund för att den aktuella promemorian skrevs.
Håkan har ingen aning om varför promemorian skrevs eller på uppdrag av vem. Håkan uppger att det eventuellt måste ha varit så att om det nu gick sådana diskussioner i Palmerummet så fick han väl uppdraget att titta på det vilket då resulterade i det här PM:et. Han minns inte idag hur arbetet gick till eller vilka åtgärder som vidtogs.
Håkan informeras om den uppgift som Stig lämnar vid sin första kontakt med polisen avseende mannen med en mörkblå täckjacka ståendes vi Kulturhuset.
På fråga om Håkan har någon minnesbild avseende händelsen på Åland som omnämns i promemorian blir svaret nej. Håkan informeras kortfattat angående uppgifterna avseende uppslaget med Stigs påstådda besök på Åland men att han aldrig konfronterats med uppgifterna.
På fråga om Håkan har någon minnesbild av varför man inte hört Stigs fru blir svaret nej. På fråga om Håkan har någon minnesbild av att det var någon kollega eller chef som bett honom att bli av med ärendet blir svaret nej och att de inte jobbade på det sättet.
Avslutningsvis uppger Håkan att han kommer ihåg de centrala vittnena men Stig Engström har han vad han minns bara varit i kontakt med vid ett tillfälle och har aldrig träffat honom. För Håkan har Stig varit väldigt väldigt perifier. Några nya minnesbilder har Håkan inte heller kunnat väcka till liv, vare sig egna iakttagelser eller dra sig till minnes några resonemang kring Stig Engström. Rent generellt kan man säga som så att
Nisse Linder väldigt tydlig med att han inte kan få bort att det är Stig Engström som Yvonne Neiminen möter uppe på åsen och att man därefter tar in henne så att hon får titta på bilden. Håkan informeras om att när man tittar på uppgifterna avseende Stig Engström så får man uppfattningen att den promemoria som han upprättade den 9 februari 1987 är det som avslutar utredningen runt Engström. Håkan informeras om att när vi och åklagaren nu penetrerar den aktuella promemorian får vi inte slutsatserna att gå ihop. Håkan informeras om Stig Engström i samband med förhör har pekat ut fyra stycken individer varav en inte har befunnit sig på mordplatsen, flera av dem har befunnit sig i media och två av dem har kunnat iakttas av mördaren. Angående[MASKATMASKATMASKAT] utpekande av Stig så informeras Håkan om att när man tittar på
andra förhör angående denna specifika händelse framgår att uppgifterna egentligen rör en annan person än Stig Engström. Håkan informeras även kortfattat angående de uppgifter som Stig lämnar i sina olika förhör och varför åklagaren nu vill att han hörs avseende vad som låg till grund för att den aktuella promemorian skrevs.
Håkan har ingen aning om varför promemorian skrevs eller på uppdrag av vem. Håkan uppger att det eventuellt måste ha varit så att om det nu gick sådana diskussioner i Palmerummet så fick han väl uppdraget att titta på det vilket då resulterade i det här PM:et. Han minns inte idag hur arbetet gick till eller vilka åtgärder som vidtogs.
Håkan informeras om den uppgift som Stig lämnar vid sin första kontakt med polisen avseende mannen med en mörkblå täckjacka ståendes vi Kulturhuset.
På fråga om Håkan har någon minnesbild avseende händelsen på Åland som omnämns i promemorian blir svaret nej. Håkan informeras kortfattat angående uppgifterna avseende uppslaget med Stigs påstådda besök på Åland men att han aldrig konfronterats med uppgifterna.
På fråga om Håkan har någon minnesbild av varför man inte hört Stigs fru blir svaret nej. På fråga om Håkan har någon minnesbild av att det var någon kollega eller chef som bett honom att bli av med ärendet blir svaret nej och att de inte jobbade på det sättet.
Avslutningsvis uppger Håkan att han kommer ihåg de centrala vittnena men Stig Engström har han vad han minns bara varit i kontakt med vid ett tillfälle och har aldrig träffat honom. För Håkan har Stig varit väldigt väldigt perifier. Några nya minnesbilder har Håkan inte heller kunnat väcka till liv, vare sig egna iakttagelser eller dra sig till minnes några resonemang kring Stig Engström. Rent generellt kan man säga som så att
när man tittar på vittnesiakttagelserna så är det sällan att iakttagelser till 100% stämmer överens med andra iakttagelser utan det är ett väldigt sammelsurium. Man har ju inte kunnat få fram ett enhetligt signalement på gärningsmannen trots att det är så pass många som är på plats. Det är en soppa av olika personers uppfattningar. De flesta är överens om att gärningsmannen tar något haltande steg och så småningom springer uppför trapporna men sen varier det. Det är ofta så när man hör personer som har gjort iakttagelser. Håkan ger avslutningsvis ett exempel på ett bankrån där man fått information om att gärningsmännen var iklädda vita läkarrockar men att man på filmen från övervakningskameran såg att det var svarta regnrockar. Det är så mycket psykologi i vittnesuppgifter.
Förhöret avslutas klockan 14.28
I samband med kompletterande förhör på polishuset Kunsgholmen den 29 november 2018 läste Håkan Ström igenom utskriften och godkände den i sin helhet med tillägget enligt fotnot 2.
när man tittar på vittnesiakttagelserna så är det sällan att iakttagelser till 100% stämmer överens med andra iakttagelser utan det är ett väldigt sammelsurium. Man har ju inte kunnat få fram ett enhetligt signalement på gärningsmannen trots att det är så pass många som är på plats. Det är en soppa av olika personers uppfattningar. De flesta är överens om att gärningsmannen tar något haltande steg och så småningom springer uppför trapporna men sen varier det. Det är ofta så när man hör personer som har gjort iakttagelser. Håkan ger avslutningsvis ett exempel på ett bankrån där man fått information om att gärningsmännen var iklädda vita läkarrockar men att man på filmen från övervakningskameran såg att det var svarta regnrockar. Det är så mycket psykologi i vittnesuppgifter.
Förhöret avslutas klockan 14.28
I samband med kompletterande förhör på polishuset Kunsgholmen den 29 november 2018 läste Håkan Ström igenom utskriften och godkände den i sin helhet med tillägget enligt fotnot 2.
Organisationen av förundersökningen På fråga om hur förundersökningen var organiserad efter att den första initiala ad hoc lösningen lagt sig uppger Håkan att det var mycket besynnerligt då man tidigare hade jobbat med många spaningsmord och hade en fungerande spaningsledare, inläggare, registrator osv men i det här fallet tog Holmér på sig ledartröjan. Håkan har för sig att Holmér samlade nästan alla rotelchefer plus en massa andra människor i det som sedan blev Palmerummet. Det var därifrån som det skulle ledas men den organisationen fungerade kanske inte helt 100-procentigt. De frångick det normala arbetet vid mord och byggde istället en väldigt toppstyrd organisation. Håkan beskriver det som att det blev liksom dammluckor mellan de olika delarna.
Angående uppdelning av ansvarsområden berättar Håkan att från början sprang man lite efter bollen, det som verkade mest intressant och akut. Det dök sedan upp lite olika spår som prioriterades, exempelvis dök 33-åringen upp och det skapades då en särskild grupp som skulle jobba med honom. Vidare kom polisspåret som skulle handläggas på SÄPO. Rikskrim, Tommy Lindström, hade hand om spaningsuppslag med internationell anknytning. Våldsroteln hade brottsplatsen och tipsmottagning med mera.
Organisationen på Våldsroteln, KK1 Angående hur man var organiserade på våldsroteln uppger Håkan att i princip alla som jobbade där förutom Gunnar Olsson arbetade med Palmemordet. Gunnar Olsson fick ta hand om den inkommenderade personalen som skulle sköta rotelns normala arbetsuppgifter. Håkan fortsätter och berättar att det fanns FU-registrering men att det var något som kom väldigt långt på efterkälken. Det hanns inte med utan det blev stora högar på borden hos FU-registratorn och inläggarna då det var brist på kunnig personal.
På fråga om hela registreringen av ärendet låg hos våldsroteln uppger Håkan att det blev så att ärendena föredelades enligt det tidigare nämnda och det fungerade väldigt dåligt med information. Mycket avhandlades i Palmerummet och sedan var det en mängd "dammluckor” som informationen passerade innan den spreds ut i organisationen. I Palmerummet fattades också många beslut avseende olika inriktningar och någon gång i slutet av 1986, strax innan nyår, kom kurdspåret vilket allt då skulle satsas på.
När man hade frigjorts från arbetsuppgifter blev det fler och fler som skulle läsa in sig på kurdspåret inför det stora tillslaget som skulle äga rum, som Håkan minns det, strax efter nyår 1987. Håkan skulle leda en grupp som skulle göra en husrannsakan på ett PKK-café på Fridhemsgatan. Håkan minns att de hade haft julfest och det hade varit en skjutning i Gamla stan så tillslaget flyttades fram med anledning av denna skjutning då det var en av de intressanta kurderna som på något sätt hade varit inblandad i skjutningen i Gamla stan.
Organisationen av förundersökningen På fråga om hur förundersökningen var organiserad efter att den första initiala ad hoc lösningen lagt sig uppger Håkan att det var mycket besynnerligt då man tidigare hade jobbat med många spaningsmord och hade en fungerande spaningsledare, inläggare, registrator osv men i det här fallet tog Holmér på sig ledartröjan. Håkan har för sig att Holmér samlade nästan alla rotelchefer plus en massa andra människor i det som sedan blev Palmerummet. Det var därifrån som det skulle ledas men den organisationen fungerade kanske inte helt 100-procentigt. De frångick det normala arbetet vid mord och byggde istället en väldigt toppstyrd organisation. Håkan beskriver det som att det blev liksom dammluckor mellan de olika delarna.
Angående uppdelning av ansvarsområden berättar Håkan att från början sprang man lite efter bollen, det som verkade mest intressant och akut. Det dök sedan upp lite olika spår som prioriterades, exempelvis dök 33-åringen upp och det skapades då en särskild grupp som skulle jobba med honom. Vidare kom polisspåret som skulle handläggas på SÄPO. Rikskrim, Tommy Lindström, hade hand om spaningsuppslag med internationell anknytning. Våldsroteln hade brottsplatsen och tipsmottagning med mera.
Organisationen på Våldsroteln, KK1 Angående hur man var organiserade på våldsroteln uppger Håkan att i princip alla som jobbade där förutom Gunnar Olsson arbetade med Palmemordet. Gunnar Olsson fick ta hand om den inkommenderade personalen som skulle sköta rotelns normala arbetsuppgifter. Håkan fortsätter och berättar att det fanns FU-registrering men att det var något som kom väldigt långt på efterkälken. Det hanns inte med utan det blev stora högar på borden hos FU-registratorn och inläggarna då det var brist på kunnig personal.
På fråga om hela registreringen av ärendet låg hos våldsroteln uppger Håkan att det blev så att ärendena föredelades enligt det tidigare nämnda och det fungerade väldigt dåligt med information. Mycket avhandlades i Palmerummet och sedan var det en mängd "dammluckor” som informationen passerade innan den spreds ut i organisationen. I Palmerummet fattades också många beslut avseende olika inriktningar och någon gång i slutet av 1986, strax innan nyår, kom kurdspåret vilket allt då skulle satsas på.
När man hade frigjorts från arbetsuppgifter blev det fler och fler som skulle läsa in sig på kurdspåret inför det stora tillslaget som skulle äga rum, som Håkan minns det, strax efter nyår 1987. Håkan skulle leda en grupp som skulle göra en husrannsakan på ett PKK-café på Fridhemsgatan. Håkan minns att de hade haft julfest och det hade varit en skjutning i Gamla stan så tillslaget flyttades fram med anledning av denna skjutning då det var en av de intressanta kurderna som på något sätt hade varit inblandad i skjutningen i Gamla stan.
p Det var Hans Holmer som fattade beslut om tillslaget och att det skulle ske
husrannsakningar på en mängd olika ställen och att folk skulle hämtas in. Innan de åkte ut på tillslaget frågade Håkan vem det var som hade fattat beslut varvid han fick svaret att det var uppe i stabsrummet och att det måste ha varit Hans Holmér. Det blev sedan en schism mellan Holmér och åklagaren och i den efterföljande utredningen hördes Håkan avseende beslutsfattandet.
På frågan om hur Håkans dåvarande syn på PKK var uppger han att det var generalfelet var att istället för att satsa på och utgå ifrån brottsplatsen sökte man utifrån teorier och hypoteser olika presumtiva gärningspersoner/-grupper för att sedan försöka få dem att hamna på brottsplatsen. Just när det gäller PKK-spåret fick de läsa några tidningsartiklar, vidare var det Kegö och Barrling som höll någon föreläsning om att man skulle ”hålla bröllop på gatan” vilket tolkades som att Palme skulle mördas. Angående PKK-spåret hade Håkan själv rätt svårt att se substansen som skulle kunna ge bärighet åt ärendet.
Arbetet på KK1 På fråga om hur ärendeflödet såg ut på KK1 uppger Håkan att alla spaningsuppslag kom till Irwell som var spaningsledare. Irwell hade förväntat sig att någon skulle ringa in honom vilket inte skedde så han kom först på måndag morgon och hade därför enormt mycket handlingar på sitt bord.
På ett rätt tidigt stadium fick Håkan i uppdrag att gå igenom de signalementsuppgifter som ögonvittnen lämnade på gärningsmannen och försöka göra en samanställning så att man kunde gå ut med ett signalement. Håkan minns inte om det var för rikslarmet, han är osäker på om det hade hunnit gått ut.
Under det första året arbetade Håkan mycket med brottsplatsen och de centrala vittnena runt platsen. Arbetet handlade mest om de centrala vittnena, taxichaufförerna och Nieminen som mötte en springande man. Håkan hade även ansvar för rekonstruktionerna som skedde. På fråga uppger Håkan att han inte arbetade med något särskilt uppslag inriktat på någon eventuellt misstänkt gärningsman. Arbetet handlade även om tipsuppföljning och akutuppgifter som kom in.
På fråga om det var genom Irwell som arbetsuppgifterna delades ut blir svaret ja men att det fortfarande var lite ostrukturerat. Man följde inte mordbibeln med chef förhörsenheten och sådana saker utan man hade morgonmöten där de gick igenom det aktuella läget samt vad som var intressant och därefter fick man arbetsuppgifter tilldelade sig. På fråga om till vem man avrapporterade blir svaret att det gjorde man till den man hade fått uppgiften av vilket ofta var spaningsledaren.
j
p Det var Hans Holmer som fattade beslut om tillslaget och att det skulle ske
husrannsakningar på en mängd olika ställen och att folk skulle hämtas in. Innan de åkte ut på tillslaget frågade Håkan vem det var som hade fattat beslut varvid han fick svaret att det var uppe i stabsrummet och att det måste ha varit Hans Holmér. Det blev sedan en schism mellan Holmér och åklagaren och i den efterföljande utredningen hördes Håkan avseende beslutsfattandet.
På frågan om hur Håkans dåvarande syn på PKK var uppger han att det var generalfelet var att istället för att satsa på och utgå ifrån brottsplatsen sökte man utifrån teorier och hypoteser olika presumtiva gärningspersoner/-grupper för att sedan försöka få dem att hamna på brottsplatsen. Just när det gäller PKK-spåret fick de läsa några tidningsartiklar, vidare var det Kegö och Barrling som höll någon föreläsning om att man skulle ”hålla bröllop på gatan” vilket tolkades som att Palme skulle mördas. Angående PKK-spåret hade Håkan själv rätt svårt att se substansen som skulle kunna ge bärighet åt ärendet.
Arbetet på KK1 På fråga om hur ärendeflödet såg ut på KK1 uppger Håkan att alla spaningsuppslag kom till Irwell som var spaningsledare. Irwell hade förväntat sig att någon skulle ringa in honom vilket inte skedde så han kom först på måndag morgon och hade därför enormt mycket handlingar på sitt bord.
På ett rätt tidigt stadium fick Håkan i uppdrag att gå igenom de signalementsuppgifter som ögonvittnen lämnade på gärningsmannen och försöka göra en samanställning så att man kunde gå ut med ett signalement. Håkan minns inte om det var för rikslarmet, han är osäker på om det hade hunnit gått ut.
Under det första året arbetade Håkan mycket med brottsplatsen och de centrala vittnena runt platsen. Arbetet handlade mest om de centrala vittnena, taxichaufförerna och Nieminen som mötte en springande man. Håkan hade även ansvar för rekonstruktionerna som skedde. På fråga uppger Håkan att han inte arbetade med något särskilt uppslag inriktat på någon eventuellt misstänkt gärningsman. Arbetet handlade även om tipsuppföljning och akutuppgifter som kom in.
På fråga om det var genom Irwell som arbetsuppgifterna delades ut blir svaret ja men att det fortfarande var lite ostrukturerat. Man följde inte mordbibeln med chef förhörsenheten och sådana saker utan man hade morgonmöten där de gick igenom det aktuella läget samt vad som var intressant och därefter fick man arbetsuppgifter tilldelade sig. På fråga om till vem man avrapporterade blir svaret att det gjorde man till den man hade fått uppgiften av vilket ofta var spaningsledaren.
j
p
På fråga om förhörsledarens uppfattning om att Arne Irwell kan ha gått i pension i juni 1986 kan stämma är Håkan frågandes till om det var så pass tidigt. På fråga om Håkan minns vem som tog över arbetet som spaningsledare uppger han att han tror det var Inge Reneborg. När Ölvebro tog över ärendet blev Ingemar Krusell biträdande spaningschef.
På fråga om Håkan hade någon egen uppfattning om vem, vad, vilka som låg bakom mordet på Olof Palme blir svaret nej.
På fråga om Håkan hade någon form av kontakt med Hans Holmér blir svaret att han en gång kom ner till ett möte och ville ha synpunkter på frågan om belöningen, hur stor den skulle vara och vad den skulle kunna ha för positiva effekter. Det var nog enligt Håkan första gången som Holmér lämnade Palmerummet och kom ner på verkstadsgolvet. Detta är vad Håkan idag minns är enda tillfället då de träffats.
Håkan fortsätter och uppger att de arbetade omkring 15-16 h om dygnet under ett högt tryck. I och med att FU-registerringen kom på efterkälken blev det även mycket dubbelarbete. Spaningsuppslag kom in på olika sätt och ibland rycktes de som verkade väldigt intressanta ut långt innan de hunnit bli registrerade. Detta började lägga sig först när ärendet gick över till Rikskrim och Hans Ölvebro tog över, det var då man började jobba utifrån mordbibelns regler med chef förhörsenhet, inre enhet osv.
p På fråga om Håkans uppfattning om Nisse Linder blir svaret att han var jättebra som
chef. Linder var väldigt personalvänlig och den enda chef som Håkan har haft som någon gång i veckan gick runt till sina medarbetare och frågade hur de hade det. Just i den här situationen vet Håkan att den enda som Linder ringde till var en civil rotelaccistent. Linder satt med uppe i Palmerummet tillsammans med övriga rotelchefer. På fråga om Håkan minns hur länge Linder var kvar så är han osäker.
På fråga om hur mycket information Håkan och de runt honom fick om det som sades i Palmerummet blir svaret att det nog var väldigt filtrerat. Det var lite om inriktningarna när det började gå mot PKK-spåret.
Uppslaget avseende Stig Engström, ”Skandiamannen" På fråga om vad Håkan idag minns avseende utredningen runt Stig Engström blir svaret inte så mycket. Håkan vet att han en gång har pratat med honom i telefonen, ett telefonförhör men Håkan vet inte om han har träffat honom. Håkan tror inte att Stig var med på rekonstruktionen.
På fråga om Håkan har något minne av vilka i övrigt som hanterade Stig blir svaret att han på nätet har sett att Stig hördes av Lasse Johnsson och Allan Bäckström i ett
2P
p
På fråga om förhörsledarens uppfattning om att Arne Irwell kan ha gått i pension i juni 1986 kan stämma är Håkan frågandes till om det var så pass tidigt. På fråga om Håkan minns vem som tog över arbetet som spaningsledare uppger han att han tror det var Inge Reneborg. När Ölvebro tog över ärendet blev Ingemar Krusell biträdande spaningschef.
På fråga om Håkan hade någon egen uppfattning om vem, vad, vilka som låg bakom mordet på Olof Palme blir svaret nej.
På fråga om Håkan hade någon form av kontakt med Hans Holmér blir svaret att han en gång kom ner till ett möte och ville ha synpunkter på frågan om belöningen, hur stor den skulle vara och vad den skulle kunna ha för positiva effekter. Det var nog enligt Håkan första gången som Holmér lämnade Palmerummet och kom ner på verkstadsgolvet. Detta är vad Håkan idag minns är enda tillfället då de träffats.
Håkan fortsätter och uppger att de arbetade omkring 15-16 h om dygnet under ett högt tryck. I och med att FU-registerringen kom på efterkälken blev det även mycket dubbelarbete. Spaningsuppslag kom in på olika sätt och ibland rycktes de som verkade väldigt intressanta ut långt innan de hunnit bli registrerade. Detta började lägga sig först när ärendet gick över till Rikskrim och Hans Ölvebro tog över, det var då man började jobba utifrån mordbibelns regler med chef förhörsenhet, inre enhet osv.
p På fråga om Håkans uppfattning om Nisse Linder blir svaret att han var jättebra som
chef. Linder var väldigt personalvänlig och den enda chef som Håkan har haft som någon gång i veckan gick runt till sina medarbetare och frågade hur de hade det. Just i den här situationen vet Håkan att den enda som Linder ringde till var en civil rotelaccistent. Linder satt med uppe i Palmerummet tillsammans med övriga rotelchefer. På fråga om Håkan minns hur länge Linder var kvar så är han osäker.
På fråga om hur mycket information Håkan och de runt honom fick om det som sades i Palmerummet blir svaret att det nog var väldigt filtrerat. Det var lite om inriktningarna när det började gå mot PKK-spåret.
Uppslaget avseende Stig Engström, ”Skandiamannen" På fråga om vad Håkan idag minns avseende utredningen runt Stig Engström blir svaret inte så mycket. Håkan vet att han en gång har pratat med honom i telefonen, ett telefonförhör men Håkan vet inte om han har träffat honom. Håkan tror inte att Stig var med på rekonstruktionen.
På fråga om Håkan har något minne av vilka i övrigt som hanterade Stig blir svaret att han på nätet har sett att Stig hördes av Lasse Johnsson och Allan Bäckström i ett
2P
P dialogförhör. På nätet såg även Håkan att Tor Petrell hade varit på Skandia och kollat klockorna vilket också måste ha varit med anledning av Engström.
Vad Håkan minns hade Engström ringt in till polisen och sagt att han skulle resa bort varför Håkan fick i uppgift att höra honom när han kommit tillbaka. På fråga om Håkan har något övrigt minne om utredning blir svaret nej.
På fråga om hur man såg på Stig och alla hans uppgifter blir svaret att han aldrig har varit någon central person för Håkan. På fråga om vad detta grundas på blir svaret att oftast om det är en person av betydelse och vikt i utredningen så pratas det väldigt mycket omkring den personen i samband med möten, bearbetningar och kontroller men angående Stig har inte Håkan något minne av att han var så central, inte för honom i alla fall. På fråga om Håkan har något minne av att det var andra som pratade om Stig blir svaret nej. Håkan har över huvudtaget inget minne av Stigs uppgifter.
I och med att Stig inte var med vid rekonstruktionen så ansågs han inte utgöra någon av de centrala vittnena och några tankar på att han skulle vara gärningsman har inte Håkan heller hört talas om förrän nu.
På fråga om Håkan kan dra sig till minnes något tillfälle där Linder, Irwell eller någon annan har pratat om Stig blir svaret nej.
Håkan fortsätter och säger att han inte minns om han visste det då eller om han har förstått det nu men har förstått att Stig var väldigt mediefixerad.
Stig var inte en person som Håkan funderade mycket omkring.
Rekonstruktionerna På fråga uppger Håkan att det var flera personer som var inblandad i rekonstruktionerna däribland Vincent Lange som var chef tekniska roteln, fotografer, statister och andra kollegor som hjälpte till med trafikavspärrningar.
Målet med rekonstruktionerna var att åskådliggöra på vilken plats vittnet hade gjort sina iakttagelser och Håkan har för sig att de också skulle vara iklädda samma kläder som de burit mordkvällen.
Håkan minns att det var en som framförde idén om att ta dit alla vittnen samtidigt och låta dem agera utifrån sina berättelser. I och med att vittnesiakttagelserna spretar så mycket så var detta ogörligt.
V
P dialogförhör. På nätet såg även Håkan att Tor Petrell hade varit på Skandia och kollat klockorna vilket också måste ha varit med anledning av Engström.
Vad Håkan minns hade Engström ringt in till polisen och sagt att han skulle resa bort varför Håkan fick i uppgift att höra honom när han kommit tillbaka. På fråga om Håkan har något övrigt minne om utredning blir svaret nej.
På fråga om hur man såg på Stig och alla hans uppgifter blir svaret att han aldrig har varit någon central person för Håkan. På fråga om vad detta grundas på blir svaret att oftast om det är en person av betydelse och vikt i utredningen så pratas det väldigt mycket omkring den personen i samband med möten, bearbetningar och kontroller men angående Stig har inte Håkan något minne av att han var så central, inte för honom i alla fall. På fråga om Håkan har något minne av att det var andra som pratade om Stig blir svaret nej. Håkan har över huvudtaget inget minne av Stigs uppgifter.
I och med att Stig inte var med vid rekonstruktionen så ansågs han inte utgöra någon av de centrala vittnena och några tankar på att han skulle vara gärningsman har inte Håkan heller hört talas om förrän nu.
På fråga om Håkan kan dra sig till minnes något tillfälle där Linder, Irwell eller någon annan har pratat om Stig blir svaret nej.
Håkan fortsätter och säger att han inte minns om han visste det då eller om han har förstått det nu men har förstått att Stig var väldigt mediefixerad.
Stig var inte en person som Håkan funderade mycket omkring.
Rekonstruktionerna På fråga uppger Håkan att det var flera personer som var inblandad i rekonstruktionerna däribland Vincent Lange som var chef tekniska roteln, fotografer, statister och andra kollegor som hjälpte till med trafikavspärrningar.
Målet med rekonstruktionerna var att åskådliggöra på vilken plats vittnet hade gjort sina iakttagelser och Håkan har för sig att de också skulle vara iklädda samma kläder som de burit mordkvällen.
Håkan minns att det var en som framförde idén om att ta dit alla vittnen samtidigt och låta dem agera utifrån sina berättelser. I och med att vittnesiakttagelserna spretar så mycket så var detta ogörligt.
V
På fråga om hur det gick till när man beslutade vilka vittnen man skulle genomföra rekonstruktioner med uppger Håkan att det var de centrala vittnena på brottsplatsen som gjort iakttagelser av gärningsmannen. Rekonstruktionerna genomfördes i april och Håkan uppger att det var lite bekymmersamt att det inte hade skett tidigare med tanke på att det hade varit mycket skriverier i tidningarna.
På fråga om varför man inte genomförde rekonstruktion med Lisbeth Palme blir svaret att [MASKATMASKATMASKATMASKATMASKATM]. På fråga om Håkan har någon uppfattning om det var någon som försökte varpå svaret blir att det behandlades på ett annat plan än där han själv befann sig. Det var i vart fall klart för Håkan att det inte skulle bli någon rekonstruktion med henne.
På fråga om Håkans uppfattning om vad grunden var att man inte genomförde någon rekonstruktion med Stig Engström blir svaret att han inte ansågs vara ett centralt vittne som hade sett gärningsmannen. Håkan förmodar att beslutet om detta togs av den som var spaningsledare.
Håkan informeras om att förhörsledarna har tagit del av ljudfiler ifrån de dagliga möten som Holmer genomförde i Palmerummet och att man där pratar om rekonstruktionerna och att Stig borde vara med för att se vad han inte kan ha sett. Håkan har inte fått någon sådan information utan hänvisar till det han tidigare uppgett avseende slussarportarna (dammluckorna).
Håkan informeras om att Stig själv, i samband med att han ej själv fick delta vid polisens rekonstruktion, valde att genomföra en rekonstruktion genom att ta kontakt med Rapport där man genomförde ett inslag där han visar hur han har rört sig i området samt hur han var klädd. På fråga om Håkan minns att han vid något tillfälle har sett detta blir svaret först nej men det kan vara möjligt att han har sett det men det är inget som han har noterat då Stig fortfarande inte har varit någon intressant person för honom.
Håkans PM
På fråga om Håkan idag har något minne av det PM han upprättade den 9 feb 1987 avseende uppföljning av Stig Engström, vilket han för ett år sedan fick läsa igenom i samband med att ett samtal om detsamma genomfördes i hans bostad, blir svaret att han inte minns vad han skrev i PM:et. Håkan hänvisar till att det skrevs olika dokument och förhör varje dag och just Stig Engström har han inget minne av om att det skulle ha varit någon särskild anledning till.
På fråga om hur det gick till när man beslutade vilka vittnen man skulle genomföra rekonstruktioner med uppger Håkan att det var de centrala vittnena på brottsplatsen som gjort iakttagelser av gärningsmannen. Rekonstruktionerna genomfördes i april och Håkan uppger att det var lite bekymmersamt att det inte hade skett tidigare med tanke på att det hade varit mycket skriverier i tidningarna.
På fråga om varför man inte genomförde rekonstruktion med Lisbeth Palme blir svaret att [MASKATMASKATMASKATMASKATMASKATM]. På fråga om Håkan har någon uppfattning om det var någon som försökte varpå svaret blir att det behandlades på ett annat plan än där han själv befann sig. Det var i vart fall klart för Håkan att det inte skulle bli någon rekonstruktion med henne.
På fråga om Håkans uppfattning om vad grunden var att man inte genomförde någon rekonstruktion med Stig Engström blir svaret att han inte ansågs vara ett centralt vittne som hade sett gärningsmannen. Håkan förmodar att beslutet om detta togs av den som var spaningsledare.
Håkan informeras om att förhörsledarna har tagit del av ljudfiler ifrån de dagliga möten som Holmer genomförde i Palmerummet och att man där pratar om rekonstruktionerna och att Stig borde vara med för att se vad han inte kan ha sett. Håkan har inte fått någon sådan information utan hänvisar till det han tidigare uppgett avseende slussarportarna (dammluckorna).
Håkan informeras om att Stig själv, i samband med att han ej själv fick delta vid polisens rekonstruktion, valde att genomföra en rekonstruktion genom att ta kontakt med Rapport där man genomförde ett inslag där han visar hur han har rört sig i området samt hur han var klädd. På fråga om Håkan minns att han vid något tillfälle har sett detta blir svaret först nej men det kan vara möjligt att han har sett det men det är inget som han har noterat då Stig fortfarande inte har varit någon intressant person för honom.
Håkans PM
På fråga om Håkan idag har något minne av det PM han upprättade den 9 feb 1987 avseende uppföljning av Stig Engström, vilket han för ett år sedan fick läsa igenom i samband med att ett samtal om detsamma genomfördes i hans bostad, blir svaret att han inte minns vad han skrev i PM:et. Håkan hänvisar till att det skrevs olika dokument och förhör varje dag och just Stig Engström har han inget minne av om att det skulle ha varit någon särskild anledning till.
På fråga om Håkan har något minne av att han fått i uppdrag att genomföra någon form av analys av Stig Engström och hans uppgifter blir svaret att det är möjligt om PM:et i sig har den utformningen, såsom innehållet och andemeningen. Håkan uppger att i så fall har han inte gjort det på eget bevåg utan måste ha fått uppdraget utav den som var spaningsledare, chef förhörsenheten eller liknande.
Håkan får läsa igenom den aktuella promemorian, E63-1. När Håkan läst igenom aktuell promemoria är han av uppfattningen att den har lika mycket bäring på frågeställningen om det verkligen var gärningsmannen som Yvonne Nieminen mötte.
På fråga om Håkan nu har någon minnesbild av vad han kan ha haft för uppdrag i samband med att han upprättade promemorian blir svaret att det torde vara att klarlägga huruvida Yvonne Nieminen mötte gärningsmannen eller om det var Stig Engström. Håkan fick även uppfattningen att det också var andra bitar involverade i promemorian.
Eventuell utredning runt Stig Engström
På fråga om Håkan har någon minnesbild av om det genomfördes någon utredning runt Stig Engström på dennes arbetsplats, Skandia, uppger han att han har läst om något. Det var den före detta polisen, Häggström, som skulle kolla med klockor, inpasseringar och liknande saker. Håkan tror även att han läst på nätet att man skulle genomföra bakkontroller på Engström. På fråga om Håkan har någon minnesbild av att han hade denna information 1987 blir svaret att han inte har något minne av att han har tagit del av vad resultatet blev av Häggströms åtgärder.
Håkan informeras om att Arne Irwell och Skoglund hade kontakt med Häggström angående Stig Engström. Håkan har ingen minnesbild av att han har tagit del av något sådant.
Håkan informeras om att det den 8 februari har lämnats in en promemoria från Skandia. Håkan får ta del av en promemoria daterad den 6 februari 1986, EA9982-D, där personal på Skandia samtalat med Stig Engström. Håkan har inget minne av att han tidigare har sett den aktuella promemorian. Håkan frågar i samband med detta vad det är som avviker ifrån denna promemoria kontra det dialogförhör som hölls av Lars Johnsson och Allan Bäckström vilket återfinns på nätet vilket han ej får något svar på.“
På fråga om vad Håkan har för minnesbild avseende Skoglunds arbete i [MASKATMASKATMASKATMASKATMASKA]
[MASKATMASKATMASK]
På fråga om Håkan har något minne av att han fått i uppdrag att genomföra någon form av analys av Stig Engström och hans uppgifter blir svaret att det är möjligt om PM:et i sig har den utformningen, såsom innehållet och andemeningen. Håkan uppger att i så fall har han inte gjort det på eget bevåg utan måste ha fått uppdraget utav den som var spaningsledare, chef förhörsenheten eller liknande.
Håkan får läsa igenom den aktuella promemorian, E63-1. När Håkan läst igenom aktuell promemoria är han av uppfattningen att den har lika mycket bäring på frågeställningen om det verkligen var gärningsmannen som Yvonne Nieminen mötte.
På fråga om Håkan nu har någon minnesbild av vad han kan ha haft för uppdrag i samband med att han upprättade promemorian blir svaret att det torde vara att klarlägga huruvida Yvonne Nieminen mötte gärningsmannen eller om det var Stig Engström. Håkan fick även uppfattningen att det också var andra bitar involverade i promemorian.
Eventuell utredning runt Stig Engström
På fråga om Håkan har någon minnesbild av om det genomfördes någon utredning runt Stig Engström på dennes arbetsplats, Skandia, uppger han att han har läst om något. Det var den före detta polisen, Häggström, som skulle kolla med klockor, inpasseringar och liknande saker. Håkan tror även att han läst på nätet att man skulle genomföra bakkontroller på Engström. På fråga om Håkan har någon minnesbild av att han hade denna information 1987 blir svaret att han inte har något minne av att han har tagit del av vad resultatet blev av Häggströms åtgärder.
Håkan informeras om att Arne Irwell och Skoglund hade kontakt med Häggström angående Stig Engström. Håkan har ingen minnesbild av att han har tagit del av något sådant.
Håkan informeras om att det den 8 februari har lämnats in en promemoria från Skandia. Håkan får ta del av en promemoria daterad den 6 februari 1986, EA9982-D, där personal på Skandia samtalat med Stig Engström. Håkan har inget minne av att han tidigare har sett den aktuella promemorian. Håkan frågar i samband med detta vad det är som avviker ifrån denna promemoria kontra det dialogförhör som hölls av Lars Johnsson och Allan Bäckström vilket återfinns på nätet vilket han ej får något svar på.“
På fråga om vad Håkan har för minnesbild avseende Skoglunds arbete i [MASKATMASKATMASKATMASKATMASKA]
[MASKATMASKATMASK]
!
Gärningsmannens rörelse efter att skotten avlossats
På fråga uppger Håkan att han var av uppfattningen att efter skotten försvann gärningsmannen uppför trappen men sen är det ingen som vet var han tog vägen. Håkan tog emot tipset från Yvonne och hon fick sedan komma in och berätta om sina iakttagelser. Det hon berättade låg lite i linje med andra iakttagelser, det sprang män lite överallt. Signalements- och tidsmässigt låg det rätt bra i linje med den flyktväg som gärningsmannen skulle ha kunnat ta. Håkan uppger på fråga att hennes uppgifter var intressanta. Det var signalementen och Håkan har för sig att han, mannen hon mötte, höll på och fibblade med någon väska eller något.
På fråga om hur Håkan såg på Yvonne såsom vittne blir svaret att han har uppfattningen att det var en person som inte fabulerade utan nog hade sett det som hon berättade om. Det var väldigt viktigt att få till ett bra förhör med henne men Håkan minns inte om han hörde henne i telefon eller om de bestämde att hon skulle komma in på förhör
Klockan 13.44 tas en kort paus i förhöret Klockan 13.49 förhöret återupptas
[MASKATMASKATMASKAT]
[MASKATM]
Håkan fortsätter och berättar att även han fick andra arbetsuppgifter då det rycktes en del i dem som jobbade med Palmeutredningen. Hade man haft något gammalt ärende som det hände något i fick man hoppa emellan en del vilket även Håkan fick göra.
I samband med att Håkan läser igenom förhörsutskriften meddelar han att han vet att Yvonne först kontaktades per telefon och att hon därefter kom in på polisstationen för förhör.
!
Gärningsmannens rörelse efter att skotten avlossats
På fråga uppger Håkan att han var av uppfattningen att efter skotten försvann gärningsmannen uppför trappen men sen är det ingen som vet var han tog vägen. Håkan tog emot tipset från Yvonne och hon fick sedan komma in och berätta om sina iakttagelser. Det hon berättade låg lite i linje med andra iakttagelser, det sprang män lite överallt. Signalements- och tidsmässigt låg det rätt bra i linje med den flyktväg som gärningsmannen skulle ha kunnat ta. Håkan uppger på fråga att hennes uppgifter var intressanta. Det var signalementen och Håkan har för sig att han, mannen hon mötte, höll på och fibblade med någon väska eller något.
På fråga om hur Håkan såg på Yvonne såsom vittne blir svaret att han har uppfattningen att det var en person som inte fabulerade utan nog hade sett det som hon berättade om. Det var väldigt viktigt att få till ett bra förhör med henne men Håkan minns inte om han hörde henne i telefon eller om de bestämde att hon skulle komma in på förhör
Klockan 13.44 tas en kort paus i förhöret Klockan 13.49 förhöret återupptas
[MASKATMASKATMASKAT]
[MASKATM]
Håkan fortsätter och berättar att även han fick andra arbetsuppgifter då det rycktes en del i dem som jobbade med Palmeutredningen. Hade man haft något gammalt ärende som det hände något i fick man hoppa emellan en del vilket även Håkan fick göra.
I samband med att Håkan läser igenom förhörsutskriften meddelar han att han vet att Yvonne först kontaktades per telefon och att hon därefter kom in på polisstationen för förhör.
Håkan fortsätter och berättar att Börje Wingren, som lanserade 33-åringen, [MASKATMAS] [MASKATMASKATMASKATMASKATMASKATMASKATMASKATM] Börje fick därefter ett ärende med ett rånargäng ifrån Rovaniemi som hade gripits men det skar sig mellan honom och åklagarna. Håkan beskriver att det var samma åklagare, K-G Svensson och hans biträdande åklagare, som tidigare också hade varit med i Palmeutredningen. När det skar sig mellan åklagarna och Börje fick Håkan ta hand om ärendet. Håkan har för sig att det var några månader i slutet av 1986 och början av 1987 som han fick arbeta med detta ärende.
Håkan uppger att det var flera som i perioder fick lämna Palmeutredningen för att hålla på med annat och det var även i övrigt en väldig personalomsättning med inkommenderad personal i olika perioder.
Yvonne Neiminen förhör, E15-01-B
Håkan får läsa igenom det aktuella förhöret som hölls i samband med att hon fick titta på en bild av Stig Engström. På fråga om vad Håkan tänker idag när han läser det aktuella förhöret blir svaret att han inte över huvudtaget minns det. På fråga om hur Håkan idag ser på Yvonnes svar på frågorna kopplade mot sin iakttagelse blir svaret att det framgår utav förhöret och att det inte går att göra någon annan tolkning. Håkan minns inte själva förhöret men när man läser det kan man inte få någon annan uppfattning än det skrivna ordet. På fråga om hur Håkan uppfattar det skrivna ordet, ifall Yvonne tycker att det är likt eller inte likt sin minnesbild, blir svaret att det är vissa likheter och vissa saker som hon inte tycker stämmer överens. Som Håkan ser nu var det längden och något med rocken som hon inte tyckte stämde överens samt så hade hon inte sett glasögonen. Håkan informeras om att Yvonne har varit tydlig med att hon inte har sett något av mannen från dennes haka och uppåt utan hennes minnesbild är endast ifrån hakan och neråt. Håkan informeras vidare om att Stig var 182cm lång plus ca lcm klack på sina lågskor. Angående rocken informeras Håkan om att anledningen till att han tidigare tillfrågades om han sett Stigs rekonstruktion i Rapport var att han där bar en tjockare rock och att den trots att den var knäppt fladdrade i samband med att han sprang.
På fråga uppger Håkan att det är rätt uppfattat att han aldrig har sett Stig Engström som en tänkbar gärningsman blir svaret jakande. På fråga om Håkan hört någon annan som har sett honom som en tänkbar gärningsman blir svaret nej, han fortsätter och säger att ”det ska vara ni då”.
Håkan informeras om bakgrunden till varför han hörs. Han informeras vidare om att man på de tidigare nämnda ljudfilerna från Palmerummet kan höra att Stig Engström redan i april 1986 omnämns av vissa såsom en möjlig gärningsman. I januari 1987 är
Håkan fortsätter och berättar att Börje Wingren, som lanserade 33-åringen, [MASKATMAS] [MASKATMASKATMASKATMASKATMASKATMASKATMASKATM] Börje fick därefter ett ärende med ett rånargäng ifrån Rovaniemi som hade gripits men det skar sig mellan honom och åklagarna. Håkan beskriver att det var samma åklagare, K-G Svensson och hans biträdande åklagare, som tidigare också hade varit med i Palmeutredningen. När det skar sig mellan åklagarna och Börje fick Håkan ta hand om ärendet. Håkan har för sig att det var några månader i slutet av 1986 och början av 1987 som han fick arbeta med detta ärende.
Håkan uppger att det var flera som i perioder fick lämna Palmeutredningen för att hålla på med annat och det var även i övrigt en väldig personalomsättning med inkommenderad personal i olika perioder.
Yvonne Neiminen förhör, E15-01-B
Håkan får läsa igenom det aktuella förhöret som hölls i samband med att hon fick titta på en bild av Stig Engström. På fråga om vad Håkan tänker idag när han läser det aktuella förhöret blir svaret att han inte över huvudtaget minns det. På fråga om hur Håkan idag ser på Yvonnes svar på frågorna kopplade mot sin iakttagelse blir svaret att det framgår utav förhöret och att det inte går att göra någon annan tolkning. Håkan minns inte själva förhöret men när man läser det kan man inte få någon annan uppfattning än det skrivna ordet. På fråga om hur Håkan uppfattar det skrivna ordet, ifall Yvonne tycker att det är likt eller inte likt sin minnesbild, blir svaret att det är vissa likheter och vissa saker som hon inte tycker stämmer överens. Som Håkan ser nu var det längden och något med rocken som hon inte tyckte stämde överens samt så hade hon inte sett glasögonen. Håkan informeras om att Yvonne har varit tydlig med att hon inte har sett något av mannen från dennes haka och uppåt utan hennes minnesbild är endast ifrån hakan och neråt. Håkan informeras vidare om att Stig var 182cm lång plus ca lcm klack på sina lågskor. Angående rocken informeras Håkan om att anledningen till att han tidigare tillfrågades om han sett Stigs rekonstruktion i Rapport var att han där bar en tjockare rock och att den trots att den var knäppt fladdrade i samband med att han sprang.
På fråga uppger Håkan att det är rätt uppfattat att han aldrig har sett Stig Engström som en tänkbar gärningsman blir svaret jakande. På fråga om Håkan hört någon annan som har sett honom som en tänkbar gärningsman blir svaret nej, han fortsätter och säger att ”det ska vara ni då”.
Håkan informeras om bakgrunden till varför han hörs. Han informeras vidare om att man på de tidigare nämnda ljudfilerna från Palmerummet kan höra att Stig Engström redan i april 1986 omnämns av vissa såsom en möjlig gärningsman. I januari 1987 är
